Alla känslor på en och samma gång

Sedan vi flyttade hem till Veda har det hänt så otroligt mycket med Moe. Han har verkligen utvecklats på alla plan, både fysiskt och mentalt.

Jag upplever att han mår bättre nu, han känns mer harmonisk och betydligt tryggare än tidigare. Tryggheten tror jag själv kommer mycket av att han nu hanteras på samma sätt varje dag. Han vet vad som förväntas, hur vi förhåller oss till varandra och vilka rutiner vi har. Samma rutiner  och förhållningssätt gäller för alla hästarna så det råder inga tveksamheter överhuvudtaget. Att det bara är vi i familjen tror jag också spelar roll för det gör att vi alla kan vara mer avslappnade kring de situationer som kan uppstå. Det finns ingen utomstående som vi måste ta hänsyn till utan vi gör det på vårt sätt, som passar oss.

Moe är en mycket sensitiv häst. Han känner av minsta lilla osäkerhet och framförallt snappar han genast upp gällande känsloläge. Känner han att jag till exempel är trött och lätt irriterad då blir han precis likadan, är jag lugn och i balans är han likadan. Jag brukar "tona in mig" i hans energi, andas tillsammans, så vi är i samma energi och i harmoni med varandra innan vi börjar umgås. På så sätt tycker jag själv också att jag får en bättre bild över hur han mår för dagen. Om han är trött, pigg, lugn och så vidare. Det roar jag mig även med när jag mockar boxarna. Det är väldigt spännande och känna vad som dyker upp när man öppnar en boxdörr, vilken känsla som råder. Jag har en tid känt att så fort jag kliver in i Moes box blir jag irriterad, plus att han haft det stökigt och rörigt - ett tecken på att han inte är helt nöjd. Efter moget övervägande bestämde jag att han och Louie skulle få testa att byta boxar några nätter. Vilken skillnad! 
 
Moe själv har också väldigt lätt att ändra sitt känsloläge. Det gör att han stundtals är väldigt svår att läsa av. Ibland känns det som att "här kommer alla känslorna på en och samma gång". 
Han kan i början av ett träningspass vara fokuserad på sin uppgift och nästa sekund kan det knyta sig totalt och han blir stressad och vet inte alls hur han ska bete sig. Den som är allra bäst på att läsa av och tolka Moe är Louie. Med sin visdom och erfarenhet så har han en magisk förmåga att snabbt känna vad som gäller. Han tycks ha en inbyggd radar som gör att han vet exakt hur nära han kan vara Moe utan att störa sig med honom. Det märks väldigt väl att Pogge inte har samma fingertoppskänsla för han förstår inte att nu är det okej att vara nära och nästa sekund är den en fly förbannad Moe som skriker åt honom flytta dig! 

Jag tror också att den träning vi gör med positiv förstärkning hjälper honom att hantera omvärlden. Istället för att bli rädd och fly sin väg kan han nu finna en nyfikenhet i nya saker. Jag har märkt det vid flera tillfällen att han nu har fler valmöjligheter i sitt beteende. När han ser något kan han välja att gå och kolla vad det är istället för att springa därifrån. Häromdagen då snön åkte av stalltaket och det dånade som en lavin valde han att stanna med mig. Visst han tycker det är otäckt men hans spontana reaktion är att stå stilla vid mig istället för att springa iväg. Han är mer öppen och nyfiken och han agerar med en större trygghet än tidigare. Visst vi har fortfarande mycket kvar att arbeta med men det går sannerligen åt rätt håll.

Rent fysiskt känns Moe stark och stabil. En spännande sak som hänt är att han har bytt sida på all sin man. Kloka hästgubbar och gummor brukar säga att hästens man representerar hela hästkroppen och om någon del av manen ligger på motsatt sida så beror det på en obalans. Moe har alltid haft delar av manen på båda sidor om men under senhösten så bara vips bytte all man till en sida. Förbryllande och spännande. Nackdelen är att jag har jättesvårt att fläta hans man för den ligger liksom på fel sida för mig. Men det tar jag alla dagar i veckan om han mår bra.

Det har tagit tid och mycket tålamod att komma dit vi befinner oss idag  och vi har fortfarande mycket jobb framför oss. Moe har många stenar som ligger i hans ryggsäck och visst, vissa dagar och stunder har jag känt att det kanske är för mycket för mig att jag kanske inte kan hjälpa honom att minska på bördan. Men jag får dagligen bevis på att vissa stenar numera bara är gruskorn i ryggan och en del har vi kunnat lägga utanför ryggsäcken helt och hållet. 

Jag är otroligt stolt över honom, över den resa vi gör tillsammans. Idag är jag lite extra stolt då vi kunnat ta ett ridpass på stallplanen i lugn och harmoni. Även om snickarna spikade panel på huset, använde spikpistol, sågade brädor och klättrade på byggnadsställningen. Han har verkligen mognat min vackra vän, min älskade Moe.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln