Black Beauty

När jag var liten slukade jag böckerna om den svarta hingsten och tittade på TVserien om Black Beauty. Det är verkligen något speciellt med dessa mörka skönheter, något magiskt, majestätiskt.  Nu har jag en alldeles egen svart skönhet i Pogge.


Pogge har nu bott hos oss i nästan tre månader, men på något konstigt sätt känns det som att han alltid varit här, han liksom hör hemma här. Svårt att förklara känslan, men det känns så självklart. 

Pogge är en riktig myskille, otroligt social och vänlig. Han gör alltid sitt bästa i alla situationer. När Louie och Moe säger - Nej det där gör jag inte!  säger Pogge Okej, det där har jag aldrig gjort förut, men jag kan testa. En fantastisk inställning, älskade häst.

Under dessa tre månader har Pogge och jag mest haft fokus på att lära känna varandra. Allt är ju nytt för honom med ny människa, nytt stall, miljön, hagar, två "bröder", träningsmetoder, rutiner, utrustning och gud vet vad. Vi har tagit det i lugn och ro, det viktigaste är att han känner sig trygg i sitt nya hem och med mig såklart.

Så även om vi inte gjort så jättemycket så har det hänt mycket med honom under dessa tre månader. Vi har spenderat mycket tid med att vara ute och gå, på vägen, i skogen, uppför, nedför över stock och sten. Det har hjälpt honom mycket och han har blivit starkare i sin kropp plus att han har bättre kontroll på sina ben. Han kunde vara lite "snubblig" i början, men nu är han säker på hovarna. Han orkar stå stilla och kan aktivera sina muskler att hålla ihop kroppen vilket var jättesvårt för tre månader sedan. Nu har även det mesta av vinterpälsen bytts ut till en mjuk, blank, svart, sammetslen päls. Han är så himla vacker!

Träningsmässigt har jag mest arbetat honom vid hand. Vi har börjat med enkla grunder inom AR och framförallt Ground Work. Vi har jobbat med Ledövningen, där jag ska kunna gå och få honom att sakta farten, öka farten och stanna i fyra olika positioner. Mina positioner är vid hans öga, vid bogen, sadelläge och vid hans bakben. I denna övning kan även jag se vilken position han föredrar och vilken som kan kännas svår. För att göra det ännu mer intressant och krävande - mest för mig - har vi även lagt till att vi ska gå synkroniserat i samma takt. När han startar sitt steg med höger ben ska även jag gå med mitt högra ben. Sådant nörderi håller vi på med när vi är ute och går i omgivningarna!  
Vi har börjat lite smått med det stillastående arbetet, men det tycker Pogge är svårt och lite konstigt. Även arbete i GW när jag ska gå baklänges är svårt. Pogge tar stora steg och han kan inte förstå varför jag står i vägen för honom. Louie hade också jättejobbigt med denna position tidigare, det är en vanesak plus i Pogges fall handlar det även om styrka då han måste gå lite långsammare och med kortare steg för att inte gå in i mig. Nu smyger vi in korta sekvenser när jag går baklänges så han vänjer sig och förstår att det inte är något konstigt med att ha mig framför näsan.  När vi arbetar vid hand så använder vi oss mest av longeringspositionen där jag går bredvid honom, det går mycket bättre. 

Två bra övningar som jag plockat fram ur arkivet är Birgittas "unghästövning". Den fungerar både vid hand och uppsuttet. Den handlar om att öka och minska storleken på volten. Uppsuttet använder jag vikthjälperna och styr med foten, följ med mig in eller följ mig ut ur volten. Klurigt tycker P.
Vår andra övning såg jag när jag var på Fair to the Horse förra året när Christofer Dahlgren undervisade. Där jobbar vi också på en cirkel och övningen går ut på att lära hästen mönstret cirkeln. Jag ställer ut konor och vi varierar att gå innanför, utanför, gå slalom mellan konorna. Efterhand kan man lägga in en tanke om öppna/sluta mellan konorna. Plus alla gångarter, fast vi är inte riktigt där än. 

Lite ridning har vi också hunnit med. Vi har testat oss fram med olika bett, vanligt tränsbett/ bridong, tvådelat, rakt anatomiskt, Nova bett. Nästa gång tror jag vi ska testa Cavemore, bettlöst med kapson och hackamoreskänklar. Vi har även testat olika sadlar och just nu får Pogge ha Moes grå sadel. När jag rider handlar det mest om att vi ska ha ett gemensamt språk. Det är lite omskolning från vanliga ridhjälper till akademiskt, samma resa som Louie och jag gjort. Pogge har dock en stor fördel då han är väldigt lyhörd och lättare följer viktjälperna än vad Louie hade för sisådär 10 år sedan.

Just nu är våra träningsmöjligheter en aning begränsade då byvägen är den plats där vi får förlägga all vår träning. Vår "ridbana" är blöt och geggig så där kan vi inte vara och stallplanen är inte heller i skick för träning. Lite synd då det är svårare att göra ett "bra" pass längs vägen, men det är vad vi har att använda oss av just nu så det är bara att gilla läget. Nu hoppas jag på bättre väder så det hinner torka upp så vi kan fortsätta vår gemensamma resa, jag och min Black Beauty.

Etiketter: träning småprat

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln