Superdupermegastolt!

Plötsligt händer det!  Är så himla glad och stolt över Moe som idag tog ett stort, STORT steg mot att bli ridhäst.

Alltså jag är helt "all over the place" för han är så himla duktig. Att påstå att jag är superduper megastolt är bara förnamnet!  

Moe och jag har under en tid övat på att han ska känna sig trygg och bekväm med att ha sadel på ryggen och längre fram även en människa. Träningen har fått ta tid för det har verkligen känts viktigt att han får hålla i taktpinnen och ha kontroll över situationen. Från början kunde jag knappt lägga en vojlock på honom, men med träning och tålamod har vi kunnat komma vidare och idag då kunde även sadeln läggas på och sadelgjorden spännas. Det är första gången och han var lugn som en liten filbunke!!

Under hela denna arbetsprocess har det gått både framåt och bakåt. Jag har fått ändra vissa saker och bytt strategi flertalet gånger för att det ska passa i Moes värld. Från början var min plan att lära in alla momenten inne i stallet, på stallgången. Vi började arbetet där för några månader sedan, men ganska snabbt märkte jag att det inte alls passade Moe. Så den senaste tiden har vi arbetat utomhus, han är alltid lös och kan själv bestämma om han vill delta eller avbryta. Den miljön passar honom bättre i allafall just nu. 
Vi har haft några dagar med lite mindre träning då vi haft snöstorm och busväder, men idag kunde vi träna. Jag brukar alltid ta fram sadeln och ha den på träningsbanan så Moe vänjer sig vid att den är där oavsett om vi använder den eller inte. Han brukar själv vara väldigt tydlig med om han vill att vi ska öva på sadelträning för då går han och ställer sig bredvid den. Idag började vi träningen med att stå på mattan, kolla lite på snöhögarna och göra lite andra grejer innan han gick till sadeln. På med vojlocken och det var helt lugnt och sedan testade vi att lägga på sadeln. Även om jag lyckades strula till lite när jag la den på ryggen så stod han lugnt och fint stilla och avslappnad, men jag kände att han var lite obekväm. Så av med sadeln och vi gick lite och gjorde några andra övningar. När Moe haft en kortare paus gick han tillbaka till sadeln, okej vi testar igen. Denna gång hade jag bättre koll på utrustningen och vi kunde lägga på sadeln, spänna fast vojlocken och sätta sadelgjorden på plats. Han stod så himla fint hela tiden och var lugn. Överröste honom med beröm och efter några minuter tog jag av sadeln.

Då hände något jag inte förväntat mig alls. Jag hade plockat av all utrustning och lagt den på pallen. Det var som att trycka på en knapp och jäklar vilket stohej det blev. Han sprang runt, bockade, kickade, stegrade. Sprang in i stallet, tvärvände och ut i full sula. Han var helt tossig och jag försökte få honom att tagga ner en aning. Mellan varven kom han till mig och stannade, med och hos mig innan han behövde göra ännu ett varv. Till slut gick han in i stallet och in i sin box, rullade sig flera gånger och frustade massor. Efter en liten stund gick jag in i boxen till honom och vi kunde göra stretching med morot som vi alltid gör efter våra träningspass. Han kändes fortfarande lite hög i energi så jag valde att träna med Pogge så Moe kunde landa tillsammans med Louie. När jag tränat med Pogge hade Moe somnat inne i sin box.  
Nu är jag ingen expert alls på hur jag ska tolka dagens beteenden och reaktioner, det får jag ta upp med de som kan det bättre än jag. Men känslan jag har är att det inte var frustration eller rädsla, mer som ett utsläpp av spänningar och minnen från hans kropp och själ. Mental och kroppslig utrensning. Bra för mig att få se och uppleva hans reaktioner för nu förstår jag hur jobbig denna situation varit för honom tidigare. Min plan hur vi ska gå vidare har nu fått lite nya input som jag måste väga in i vår träning. 
Även om vi har många fler steg kvar att öva på och ta oss igenom så är jag otroligt stolt över min tappra gosse. Love U !

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln