Ljuvliga gossar

Just nu är alla tre hästarna så himla fina i träningen. Känner mig verkligen lyckligt lottad som får följa med dem på deras resa. Det är en fröjd att se hur de lär sig nya saker från dag till dag. Alla tre utvecklas jättemycket och det gör mig otroligt glad och stolt.

Louie är pigg och fräsch och vissa dagar när allt stämmer känns det som att han är i sitt livs form! Han bjuder på så mycket energi och det är helt ljuvligt att få träna tillsammans med honom. Han har en sådan power, visar att han är stark, ståtlig på ett sätt jag aldrig skådat. Visst har han dagar då den där extra energin och gnistan inte riktigt finns där, men även då är han otroligt fin. Han älskar att göra sina träningspass och blir besviken om han "bara" får gå i hagen. Men det kommer nog att ändras lite när det kommer gräs.
Jag rider honom inte lika ofta nuförtiden, men vi hade ett magiskt ridpass längs byvägen häromdagen och det var det absolut häftigaste jag någonsin har upplevt tillsammans med honom. Han var lätt som en fjäder och studstade fram i långsam trav, nästan som piaff och det var bekvämt!! Han förmedlade samma känsla som den gången då jag fick äran att rida ett pass med Birgitta Järnåkers häst Karamelle. Ståtlig, stark, lätt och stolt. Är så tacksam att han bjuder på sådana guldkorn.
Annars består vår träning mest av att leka fram olika övningar och rörelser i frihet. Det passar honom jättebra att vi gör saker efter hans förutsättningar och kravlöst. Just nu leker vi med den spanska skritten, lite skolning i halten där han får lägga lite mer vikt på sina bakben och övergångar till olika gångarter. Planen framöver är att vi ska försöka hitta lite mer struktur och exakta kommandon till de olika rörelserna. Jag har varit slarvig med det. Vi har fokuserat lite extra på det nu några dagar så det går framåt, men det viktigaste för mig och Louie är att vi ska ha roligt och njuta av allt vi gör - Var glad och nöjd för vet du vad...precis som björnen Balou

Träningen med Moe har senaste tiden varit helt fantastisk. Han är så motiverad och känns både trygg och helt närvarande. Vi har jobbat ganska mycket med böjning, voltarbete och öppnan. Mestadels jobbar jag honom helt lös utan utrustning. Vi har en target ( den turkosa leksaken) som han följer och visar vägen. Ett nytt moment vi tränat in, allt enligt vår ridfröken, är att vi går på böjt spår, gör halt, stannar, står stilla startar och går över i öppnan och så varierar vi dessa olika moment. Han har verkligen blivit jätteduktig på det och fördelen med att det blir flera stopp och lite väntan är att han inte hinner rinna iväg och tappa fokuseringen. Det märks på honom att han blivit mer stark och stabil av detta arbete. Han har fått en väldigt bra kroppskontroll och är mer liksidig än tidigare.
Det som också känns kul med Moe är att han också bjuder på mycket trav. Tidigare har han inte varit så intresserad av att röra sig så mycket, men nu kan vi ha trav som gångart ett helt träningspass plus att vi kan göra saker i trav inte bara travarakt fram. Vi övar på att hålla trav på voltspår, smyga in mot en öppna och även kunna variera form och tempo. Magiska Moe har en fantastisk fin trav och jag längat allt mer efter att få sitta på hans rygg och uppleva den. Dock är det fortfarande en balansgång för ber jag om för mycket, för svårt där han måste ta i och anstränga sig då kan han flyga i luften. Det gäller att ha lite koll på honom och försöka läsa av hans reaktioner och signaler i tid.

Sadelträningen har varit på paus några dagar. En liten incident då en rejäl vind tog tag i vojlocken som låg på hans rygg och blåste iväg gör att han inte varit helt okej med att ha saker på ryggen. Onödigt och lite klantigt av mig att inte ha koll på vinden den dagen, men gjort är gjort. Vi har övat efter det och han är jätteduktig, även om jag ser och känner att han inte är helt lugn och tillfreds. För att göra det lättare har vi lånat Louies filtsadel som är lätt och häromdagen kunde Moe bära den under hela träningspasset. Vi kommer behöva jobba lite till för att han ska kunna slappna av och känna förtroende för sadel igen. Efter det hoppas jag att han även ska acceptera att ha en människa där uppe också.

Min underbara Black Beauty, Pogge utvecklas i en rasande fart. Han älskar sina träningspass och gör hela tiden sitt bästa. Han är den av dessa tre pojkar som lär sig snabbast och är otroligt smart. Jag förstår mer och mer vad Christofer Dahlgren menade då han sa att jag måste dela upp alla moment med Pogge i små delar. Tro mig har han fattat att längs långsidan ska vi göra en öppna - då gör han det! Det vi måste träna på är att slappna av, ta det lugnt, ta paus. Pogge är väldigt ivrig så vi behöver en stund innan vi hittar rätt arbetstempo. Början av varje träningspass blir lite som att jag säger; nu går vi lite här och checkar av kroppen och signalerna. Pogge säger; okej nu kör vi!! Det går liksom inte ihop så vi måste landa lite innan vi kan börja träna på riktigt.
Vi har nu börjat slipa lite mer på hans öppna och den är jättefin. Vi har börjat öva in förvänd öppna då den känns lättare att få till. När böjning, ställning kommer på plats och jag gör rätt då kan han tassa fram så långsamt och korrekt och han är så himla snygg!! Här känner jag att jag är begränsningen. Han vet och tycker att han kan och vissa dagar så blir han så trött på mig som tycker att han ska stanna och vänta, fippla med tygeln och annat. Vissa dagar så släpper jag tygeln och bara går med honom, då går han hur fint som helst helt själv!! Underbara gosse. 
Huvudfokus i hans träning nu är att fortsätta med halt/halvhalt som han tycker är jättesvårt, öppnan och groundwork. 

Det som känns kul är att Pogge också börjar bjuda på en önskan att trava- han anstränger sig jättemycket och hoppar in i traven för att inte det ska dra iväg i travhäst trav. När vi är ute på promenader och vi går rakt fram på obegränsade ytor då kan vi jobba mer med traven och jag känner att han verkligen behöver den. Än så länge är han inte tillräckligt stark för att hålla ihop sig med sina muskler och trava på en volt men han vill gärna och försöker. Min plan är att vi ska försöka hitta ett bra sätt att öva på just detta. Min idé är att han ska få vara helt lös och få följa en target. Jag tror det kommer att kunna hjälpa honom.
Under vår och sommar ska Pogge och jag fortsätta öva mot GroundWork provet. Om vi kommer testa att ta provet eller inte det får framtiden utvisa, men det är något att träna mot. Det känns som en rolig utmaning. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln