Grönt!

Jag tyckte själv att jag hade en bra och väl underbyggd plan inför inbetning och vilka hagar som skulle användas. Jag brukar inte vara så himla noga men denna säsong hade jag faktiskt ansträngt mig lite extra och försökt tänka till hur vi skulle kunna utnyttja varje hage på bästa sätt. Nu fick jag ändra planen, men jag tror det kommer bli jättebra ändå, kanske bättre än min ursprungliga plan. ;-)

Idag öppnade jag upp en liten del av hagen som går ner mot sjön så killarna fick komma ut och äta lite gräs och maskrosor. Egentligen hade jag tänkt att öppna den hagen som ligger precis ihop med deras vinterhage och låta dem gå där några timmar på morgonen. Nu blir det inte så. Den hagen är en av få som vi faktiskt hann med att betesputsa i höstas och jag har haft den öppen även under vintern från och till. Lätt och praktiskt tänkte jag då den redan är uppsatt med tråd och allt.
Men den är fortfarande blöt och lite mjuk plus att gräset inte tagit sig så bra där. Så planen fick ändras. Då tänkte jag att jag sätter upp lilla skogshagen som jag använde vid inbetningen förra året. Det är en mysig lagom stor plätt och där växer örter, blommor, gräs i en salig blandning. Mer som ängsbete vilket tydligen ska vara väldigt bra både för hull och att hästarna blir sysselsatta då de måste söka det de vill äta. Men den planen fick också skrotas. Där växer det rätt bra, men vägen dit då man måste gå genom skogen och korsa bäcken var mjuk, lerig och för tillfället inte användbar. Ännu ett projekt på "att göra listan"; dränera och fixa HÅRD väg till lilla betet. Men hagen som går ner mot sjön som vi sådde för två år sedan, i söderläge, sluttande ner mot sjön där är det torrt och grönt med lite höjd.

Även min inbetningsplan har fått ändras. Moe tillhör ju riskgruppen, för att använda ett modernt uttryck. Han är lättfödd och kan snabbt gå upp i vikt. Att vara överviktig och äta gräs ökar risken för sjukdomar. För att hans förutsättningar skulle bli så bra som möjligt hade jag tänkt att hästarna skulle få gå i inbetningshagen på morgonen och vara i jordhagen resten av dagen. På morgonen är gräset som snällast mot hästarna, sockerhalterna är lägre och vid den tiden på dygnet då ligger den hagen i skugga, möjligen lite lätt morgonsol. Helt perfekt! 
Men då Louie snabbt tappat alla sina depåer nu vid pälsfällningen känner jag att hans behov av att äta gräs är stort. Det är ju lite som att välja mellan pest och kolera. Men jag resonerar som så att kan jag bara hålla igång träningen med Moe så kan vi nog hålla vikten i skack. Tappar Louie ännu mer i vikt då ser det inte så ljust ut. Nu har jag stödfodrat Louie med lusern, extra hö och alla möjliga grejer för att få upp vikten på honom, men det är inte så lätt. Speciellt då han mer eller mindre vägrar äta hö ute i hagen. Han bara går till varje hög, kollar och tittar på mig och bara säger Tycker du att JAG ska äta det där??!! Han lever verkligen upp till sitt namn Sir Louie.

Så nu, efter att ha handbetat hästarna i tre veckor där vi börjat med 20 minuter, ökat till 30 ända upp mot drygt 1,5 timme, kommer jag att stripbeta dem istället.Stripbetning innebär att man öppnar en del av beteshagen, så pass stor så alla hästarna får plats utan att trängas och sedan utökar man betet allt eftersom. Det har jag gjort de senaste fem åren och jag upplever att det blir lugnare för hästarna än när de förstår att gräset alltid finns tillgängligt.
Självklart finns det även hö att tillgå om de vill ha.

Igår satte jag upp tråden till hagen, hela tiden övervakad av Moe, Louie och Pogge. De kretsade som tre hajar vid grinden och bara väntade på sitt offer. Den rutan jag öppnat är full av maskrosor och det finns även gräs. När jag släppte ut dem tog de två steg innanför grinden sedan började de äta. Jag tror att Louie knappt lämnade gräsrutan på hela dagen. Moe och Pogge gick och vilade och gjorde annat, men Louie han åt.

Den första tiden nu gäller det att hålla koll på att hästarna inte blir för tjocka, att de rör på sig och håller igång så de mår bra. Jag kommer inte släppa dem på större gräsytor förrän efter midsommar utan nu får de långsamt beta sig ner mot sjön, en liten bit i taget. Visst det tar lite mer tid att flytta stolpar och tråd för avgränsningen, men hellre arbete än sjukdom. Fördelen med detta sätt att beta in en del i taget är ju också att hela hagen används och utnyttjas.
Blir lite betesputs by ponnies :-)
 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln