Belöningsbaserad ridkonst

Coronapandemin fortsätter. Många sitter i karantän pågrund av infektionsrisken. Vardagen är inte alls som vanligt. Fast jag börjar vänja mig vid att mest ha kontakt med vänner och familj via telefon eller andra sociala medier. 
Evenemang och kurser blir inställda då det råder restriktioner för folksamlingar och resande. Det skulle ju kunna vara väldigt trist, men nya tider kräver nya grepp. Sedan i Juni deltar jag en ridutbildning på tre månader online och DET mina vänner, det är ta mig sjutton den bästa, roligaste och mest inspirerande kurs jag någonsin varit med på! 

Nu har vi kommit halvvägs i kursen BELÖNINGSBASERAD RIDKONST. Vi startade upp i juni och vi håller på till och med augusti. All undervisning sker via nätet och det fungerar alldeles ypperligt. Kursen är uppdelad i tre delar, den första delen som vi gjort klar handlar om grundfärdigheter för AR, den del vi jobbar med just nu handlar om hjälpgivning och i sista delen då ska vi sätta ihop våra färdigheter till längre pass, till exempel arbeta med delar i GW provet eller olika ridövningar. Allt arbete sker med positiv förstärkning, under ledning av Angelica Hesselius.

Varje del startas upp med en föreläsning via nätet där månadens tema och månadens olika övningar gås igenom samt en frågestund. Varje vecka får vi en övning som vi jobbar med tillsammans med våra hästar. I slutet av veckan lägger vi upp ett filmklipp på hur träningen går som vi får återkoppling på. Att varje vecka få feedback på sitt arbete är GULD! Här finns chansen att hela tiden förbättra och behålla det som redan är bra. Det ger verkligen jättemycket. Sedan får vi även en längre individuell privatlektion via nätet.

Jag deltar med alla tre hästarna. Att jobba så intensivt som vi gör är verkligen utvecklande. Varje vecka kommer en ny övning så det gäller att hålla igång. Vi tycker det är jättekul och både hästarna och jag är mycket engagerade. När jag tränade för Birgitta Järnåker, pratade hon ofta om AR som en träningsform där man strävar efter att få hästen att delta i sin egen träning. Det märks väldigt väl med Louie, Moe och Pogge. De är alla tre så fokuserade under våra träningspass. Utbildningsmässigt ligger hästarna på lite olika nivå. Pogge är nybörjare , Louie kan mycket men nu gör vi återigen samma saker fast på ett nytt sätt och Moe är den som jag tränat mest på detta sätt så han är i vissa fall den som kommit längst. Att jobba med samma övning med alla tre fast med olika förutsättningar ger mig jättemycket. Jag märker själv att jag lär mig mer och mer, hinner se nyanser och uppfattar saker snabbare och kan då lättare hjälpa hästarna att hamna rätt i övningen. Fast ibland virrar jag bort mig och gör saker som är för svåra, då får vi backa tillbaka till basic igen. Det är verkligen jättekul och utvecklingen hos hästarna är enormt stor. Jag är superstolt över dem alla tre!

Att få göra denna resa med Pogge, som är nybörjare är jättekul! Han är så himla ambitiös och kämpar hela tiden. Han vill verkligen jättemycket så det gäller att jag lägger våra övningar på rätt nivå. Det ska kännas lätt och lustfyllt och vi ska känna glädje och motivation under hela träningspasset.
Vissa dagar märker jag att han är trött i sitt huvud. Allt är nytt och han måste tänka och fundera mest hela tiden. Jag har med Pogge valt att lägga in dagar då vi gör enkla saker, tar en promenad i skogen, lite kroppsvård eller saker som han kan bra och är säker på. Det som också är väldigt spännande med Pogge är att jag hittills valt att arbeta honom helt lös utan utrustning. Det är svårare då han måste förstå mina signaler, men det känns bra. Han är så lyhörd och går mycket på mitt kroppsspråk så det är nytt och nyttigt för mig med en sådan sensitiv häst. Under dessa första veckor har han utvecklats enormt mycket. Han har lärt sig så många saker som han inte kunde innan vi började kursen. Jag märker också att vår relation stärks av detta arbete och han börjar förstå att det finns ett val i varje situation vi ställs inför. Man kan säga Ja eller Nej. Det blir väldigt tydligt i daglig hantering.
Till exempel vid sårvård, använda flugspray eller lyfta hovar.

Louie hänger också med i denna utbildning. Med honom försöker jag lägga upp övningarna så allt vi gör blir stärkande och uppbyggande. Han har fått sitt egna gympingpass där fler övningar ingår. Vi arbetar med balans, smidighet och styrka. Till skillnad från de andra två hästarna så har jag med Louie valt att använda klickern som signal tillsammans med rösten. Det har gjort stor skillnad i hans förståelse och han blir mer säker på vad som förväntas. Jag tror att klickern hjälper honom då hans syn är lite sämre och just klickerljudet är distinkt och precist. När vi jobbar med att följa en target har jag gjort en större target till honom vilket också har hjälpt väldigt mycket. Louie är så entusiastisk och träningsvillig, helt fantastiskt. Vissa träningspass pratar han hela tiden och det är så härligt att se honom in action. På den korta tiden vi kunnat träna mer ordenltigt så har hans balans och styrka blivit bättre. Nu kan han återigen stretcha med morot under bakbenen och lyfta sina bakben riktigt högt samt stå kvar i denna knepiga position medans han tuggar sin belöning. Verkligen jättekul!
Idag var han taggad till tusen och jag hade planerat en promenad. Louie såg mattan på träningsbanan och han gick från grästuvorna till mattan och ställde sig där och väntade på mig. Kommer du? Jag ska träna! Underbart!!

Moe är den som jag tränat mest på detta sätt så han kan och förstår redan ganska mycket. Det som brukar vara svårt med honom är att hålla ett bra känslomässigt läge under hela träningspasset, men det börjar arta sig även där.
Moe jobbar jag med helt lös utan utrustning då han föredrar att ha det så. Jag visar saker med mina olika handsignaler och röst för att få honom att gå, stanna, stå stilla, forma och följa. Idag har vi också arbetat lite med travsignalen då den legat i malpåse ett tag, men han tog själv initiativ till detta så då hänger jag på. Mest slipar vi på öppnan och böjning. Det är klurigt men jag tror vi är på rätt väg.

Moe tycker ju inte alls om nya saker. Han trivs bäst med klara rutiner och där allt händer och sker på samma sätt hela tiden, men jag tycker han blir mer och mer mottaglig till nya övningar och nya förhållningssätt. Det gäller bara att presentera dem på ett för honom lämpligt sätt.
En sak som jag lagt till under kursen även om det inte ingår som en övning är att Moe själv ska säga JA eller NEJ när det gäller att bli borstad. Vi har kommit en bra bit på väg i detta arbete. Nu kan han säga JA till att bli borstad på framdelen och ryggen så halva hästen blir borstad och andra halvan får vänta tills han är redo. Idag fick vi ett härligt genombrott och kvitto på att övning ger färdighet då jag fick lyfta och kratsa alla hovarna helt lös och han var lugn och helt okej med det. Just detta vardagliga har blivit så mycket bättre med Moe. Han kan ibland upplevas som lite "stökig", vill inte stå stilla och ofta går han iväg om han inte vill eller törs. Denna sommar kan jag enkelt gå ut i hagen och lägga på honom flugtäcket, smörja på salva mot flugor eller på insektsbett utan att han går iväg. 

För alla tre hästarna märker jag en stor utveckling. Både mentalt och kroppsligt. Vi tränar inte speceillt hårt, mest skritt eller stillastående. Ganska korta pass på 15-20 minuter, men det händer grejer hela tiden. Kroppsuppfattning, styrka, mental balans samt att vår relation blir så mycket bättre. V lämnar varje träningspass med ett leende på läpparna, helst vill vi fortsätta träna lite, lite till, men även i detta hör jag Birgittas ord, sluta när det är som bäst. Att som häst få lämna träningspasset och känns sig som en superstar det gör gott!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln