Provsvar & Friskvård

Louie har nu ätit sin medicin sedan i november. Nu har vi kommit upp på full dos då vi behövt ta det väldigt långsamt. För två veckor sedan var veterinären här för återbesök och vi tog nya blodprover. Nu har vi fått provsvaren och vi kan glatt konstatera att läget är betydligt bättre.

När vi började medicinera gick det kanske tre dagar sedan kraschade Louies mage totalt. Om det bara berodde på medicinen eller kombinationen av att han tidigare fått Metacam vet jag inte, men jag har aldrig varit med om att han varit så dålig. Vi fick avbryta medicineringen och han blev bättre, men inte helt bra. Jag satte in lite hjälp för magen med goda bakterier, dubbel dos och sedan har vi sakta, sakta fasat in medicinen.

När jag tyckte att läget var stabilt ökade vi dosen en aning. Då kom nästa biverkning - självsvält. Han vägrade äta sitt hö, men gröten med lusern och protein gick fortfarande ner. Efter samråd där jag fick lära mig att just dessa vanliga biverkningar ofta försvinner efter tio dagar så valde jag att härda ut. Väldigt svårt men jag ökade hans gröt så han fick tre gånger under dagen och mer under natten. Efter en dryg vecka märkte jag att Louie så smått började intressera sig för mat. Han började peta i sitt hö - han fick hö varje natt men jag tror inte många strån åkte ner. Efter nästan exakt tio dagar åt han med god aptit igen och jag kunde andas ut.
Efter denna pärs så bestämde jag att låta honom ligga kvar på den dosen under en längre tid innan vi ökade igen. De två sista gångerna jag ökat dosen har han klarat sig bra och nu äter han som vanligt igen. Men jag tror att medicinen påverkar hans smak. Saker han brukar tycka om att äta ratar han. 
Under hela tiden och även nu är Louie en stjärna på att ta sin medicin. Det är jätteskönt att slippa krångla med det. Jag löser upp tabletten i vatten, blandar med lite betforvatten. Min känsla är att medicinen är besk så lite godare smak är att föredra sedan ger jag honom med spruta direkt i munnen. Louie vet exakt vad som ska hända. Han väntar på sin medicin för efteråt får han såklart en smarrig belöning. Jag ställer fram hans blå mugg med sprutan och banan, öppnar boxdörren och han går direkt och ställer sig på sin plats. Jag frågar, ska vi ta sprutan? han svarar genom att vända huvudet mot mig: JA, vänder han huvudet bort från mig : NEJ, då är han inte helt klar. När han är redo så ber jag honom bara öppna munnen lite och swish så är det klart. Sedan får han sina bananbitar eller morotsbitar och han är nöjd.

Provsvaren visade en stor förbättring i hans värden, från att ha legat på ett värde runt 300 ligger han nu på 11. Normalt ska läget vara under 10, så det är inte helt under kontroll. Eventuellt gör vi en glukosbelastning på honom i samband med tandvårdsbesöket. Det känns inte helt okej för mig då jag då måste svälta honom i 10 timmar och sedan ge honom glukos för att därefter ta ett blodprov. Anledningen till detta prov är att se hur han reagerar och klarar av att bryta ner socker i sin kropp. Vi går ju mot en vår och sommar med gräs och om han inte fixar sockerbelastningen är risken stor för fång och annat elände. Men jag velar hur jag ska göra.
 

När veterinären ändå var här passade jag på att ta ett vävnadsprov från Moes konstiga sår som jag tycker blivit större. Han är inte alls besvärad av såret, men han har haft det i fem år och det blir ömsom bättre och ömsom sämre. Provtagningen gick så himla bra, jag är så stolt över Moe som stod stilla som ett litet ljus när proverna togs. Veterinären ville att jag skulle sätta på honom en brems, men jag förklarade för henne att det kommer inte att fungera. Bättre att låta Moe ha koll och kontroll på situationen och han löste det med bravur.
Tyvärr visade resultatet ingenting. Fast bra ändå att veta att det inte är något allvarligt, men jag vill gärna veta vad det kan vara. Framförallt hur jag ska behandla det. Under sommaren är det inte optimalt med ett sår som går sönder så fort han rullar sig.  Efter samråd bestämde vi att när vi ska ha tandvård om en dryg månad, då han ändå kommer få lugnande, ska vi ta en biopsi och skicka in. Så vi får göra vårt bästa och göra rent och smörja med honungssalva tills dess.

Pogge har inte behövt träffa någon veterinär, som tur är. Han fick istället en träff med massör Helena. Det blev så himla bra på alla sätt. Jättekul att återse Helena igen som jag träffade för evigheter sedan på Sundsvalls ridklubb. Det som är roligt med Helena är att hon har ett belöningsbaserat tänk i sitt arbete och att hon ger handfasta råd i hur man kan kombinera rehabilitering/friskvård i träningen. Det passar oss väldigt bra och jag är så peppad och taggad! För mig var det väldigt skönt att få bekräftat att saker jag själv känt och upplevt med Pogge visade sig vara helt korrekt.

Pogge var jätteduktig under hela behandlingen, han är verkligen en stjärna. Trots stormvindar kunde vi gå ut på stallplanen och visa skritt och trav så Helena kunde se hur han rör sig på både rakt och böjt spår. Under undersökningen inomhus visade han tydligt vad han tyckte var jobbigt och vad som var skönt. Han kunde slappna av njuta, även vara lite krokodil då det var jobbiga ställen och det blev många, långa gäspningar när spänningarna släppte. 
Jag slås av att han på många sätt reagerar likadant som Louie gjorde förr innan vi fick ordning på hans kropp. Min känsla är att vissa reaktioner kommer från muskelminnen, det gör inte ont nu men har gjort det förut så det är bäst att reagera just in case. Precis såhär gjorde Louie också och faktiskt på samma ställen. Jag slås också av det faktum att JAG har besvär på samma ställen som Pogge.

Nu har Pogge och jag fått några olika övningar som vi ska göra samt att vi ska lägga till lite behandlingar/underhåll som jag kan utföra själv. Målet är att få igång cirkulation och rörlighet. Redan efter behandlingen flög Pogge fram som en gasell i trav och galopp ute i hagen och även idag tycker jag att han känns mjukare i kroppen. Jag känner mig så inspirerad och full av energi att ta tag i träning/friskvård i en skön mix. Det var längesedan jag kände mig så peppad faktiskt. Det ska bli superkul att få jobba med Pogge med dessa stärkande och lösgörande övningar. Sedan är planen att även Moe och kanske Louie också ska få en egen träff med Helena, men tills dess får nog även dessa två gossar testa samma övningar och handpåläggning som Pogge får. Taggad till tusen -  friskvård är sjukt kul i kombo med belöningsbaserad ridkonst!!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln