Vår Blogg

2012

 

Jag har märkt att Sir Louie blivit starkare i kroppen och framförallt i bakdelen.

Allt grundarbete som vi jobbat med under hösten börjar visa resultat. Det är många, många ridpass i skritt där vi haft fokus på att bakbenen ska gå in och bära vikt, linjeringen av kroppen och att kunna korta och länga steget och behålla full kontroll på kroppen - som att gå på lina!

Nu när han är starkare i bakdelen blir automatiskt framdelen betydligt lättare, en tid har han haft en tendens att vilja lägga mycket tryck i handen, men det blir mindre och mindre. Jag försöker även uppmuntra honom att bära sig själv, vara lätt - för jag vet att han kan, men ibland är det lite bekvämt att låta någon annan (jag) bära runt på honom.

Även arbetet med skolskritt tycks vara mycket bra och stärkande. Muskelaktiviteten i hans länd och runt hans leder i bakbenen har fått sig en rejäl skjuts framåt. När jag rider kan det vissa gånger kännas som om han letar och försöker hitta hur han ska koppla ihop de olika delarna. Det är precis som om han kan, men inte riktigt vet hur han ska få ihop det. Det är verkligen finmotorik det handlar om. Jag skulle kunna jämföra det med att man tex kan spela att musikstycke på piano - man vet hur det ska låta, men fingrarna och hjärnan har inte riktigt övat ihop sig.

Beviset för att han har mer styrka kom häromdagen. Då fick jag en första glimt av hur det kommer att kännas att rida honom när han hittat igen alla kopplingar och vara stark i dem. En härlig uteritt på byn med både övningar och avkoppling i skritt byttes mot några korta övergångar till trav och han började liksom trava på stället. All kraft gick uppåt inte framåt utan bara ökad skritt i balans och lätt, lätt upp i en gungande taktfast trav. WOW!! Han orkade kanske två-tre övergångar sedan tyckte han själv att det var jobbigt!  Det är bara att tacka och ta emot, finfina presenter är det.

 

Även på träningen på ridbanan lyckades vi hitta igen denna gungande trav och jag riktigt känner hur han växer runt mig, jag får liksom sitta i honom inte på. Då orkade han göra fler övergångar och med lite vila emellan i båda varven. Som belöning fick Sir Louie trava på lite friskt framåt efter detta samlande arbete och då blev han ganska vild och stark. Jag lyckades dock lugna honom en aning och han bjöd även på fin galopp med fina fattningar och stark överlinje - magnifikt!

 

Det märks dock att det tar på krafterna för han blir rätt trött och det blir en massa mjölksyra i musklerna. För mig är det är ju helt fantastiskt att jag kan få njuta av dessa steg och efterhand kommer det att bli fler. Ju starkare han blir desto fler steg kommer han orka med. Känslan är obeskrivbar, den säger och ger nog mig allra mest och det som känns så häftigt är att det på något konstigt sätt verkar vara så lätt för honom. Otroligt svårt att beskriva, men som en vis kvinna sagt till mig; "Sara, när det är RÄTT känns det LÄTT och när det är LÄTT känns det RÄTT." Det är nog sant även i detta fall.

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som får dela livet med denna underbara och fantastiska häst. För mig är han den bästa hästen i världen, på alla sätt!

Aldrig, aldrig, inte ens i min vildaste fantasi, kunde jag ana att vi skulle få ett sådant starkt band mellan oss. Det är som om vi kan läsa och känna varandras tankar. Det är verkligen en häftig känsla och en härlig upplevelse.

På något sätt så vet Sir Louie när jag kommer till stallet på dagarna, han tycks veta hur lång tid det tar för mig att fixa med hö, vatten, mockning för om jag blir fördröjd på ett eller annat sätt då ställer han sig vid grinden och väntar. Kanske beror det på att jag ofta kommunicerar med mig själv, en tanke som säger, nu kommer jag snart till dig. På sommaren när jag kommer i bilen och passerar hans hage på vägen upp till stallet tycks han veta att det är JAG som kommer för i 99 fall av 100 har han knatat upp från betet och står snällt och väntar på mig vid grinden.

 

Jag kan verkligen förundras över vilket förtroende Sir Louie tycks ha för mig, men kanske också vilket förtroende jag har för honom. Jag litar verkligen på min häst, till hundra procent och ibland tror jag faktiskt att jag glömmer bort att han faktiskt är ett flyktdjur, att det ligger i hans instinkt att fly istället för att stanna kvar. När vi är helt ensamma i stallet händer det att jag lämnar honom lös om jag tex ska hämta något. Ofta står han kvar där jag lämnat honom eller så kommer han smygande efter mig och jag får känslan att han undrar vart jag tog vägen. Jag skulle dock aldrig lämna honom lös då det finns andra hästar inne i stallet eller om han har sadel eller träns på sig då risken för att fastna och skada sig är större.

 

Det känns väldigt skönt att vi kan lita på varandra, det händer ju att man hamnar i situationer där trygghet och förtroende är av största vikt för att klara av det man ställs inför. Exempelvis då Sir Louie trampade av sig en av sina boots, men den satt kvar runt hans kotled. Trots att han blev rädd, tyckte det var väldigt obehagligt så valde han att stå stilla och låta mig hjälpa honom. Jag märkte ju detta direkt, så jag kunde snabbt hoppa av och sätta tillbaka den igen.

 

Allt arbete som vi lagt ner tillsammans med att att sätta ramar och gränser, jobba med självförtroende, ledarskap, frihet under ansvar och mer därtill känns som en väldigt bra och stark grund att stå på idag även om vi fått kämpa för att komma hit.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Foto Åsa Hesselius -Falldén Foto Åsa Hesselius -Falldén

Oj, oj, oj, det händer massor i vår träning just nu. Så mycket att jag inte alltid hinner med att ta in, reflektera och förvalta allt som dyker upp. Det  är allt ifrån små, små detaljer till mer rejäla "aha" upplevelser. Bästa av allt är att Sir Louie, min fantastiska läromästare verkligen bjuder på dessa saker med lätthet, han är verkligen inne i ett speciellt "teaching mode".

Vi har fortsatt med att öva på skolskritten, det känns som en viktig nyckel för oss att komma vidare där. Jag har valt att koncentrera vårt arbete vid hand till övningar som handlar om skolskritt. Egentligen tror jag att det kanske är svårare att få honom att lära sig detta vid hand, men det känns rätt. Klurigt minsann. Fördelen med att jobba vidare vid hand är att vi då är inne i vår ridlada. Underlaget där passar honom utmärkt då han föredrar ett fast underlag som svarar tillbaka i hans hovar och vidare i hans nervsystem. Det är endast då han kan våga sjunka i sina leder, han känner att underlaget kommer att bära honom. Just det här känns jätteviktigt.

En annan fördel är att han själv får kontrollera sin kropp och sin balans, med andra ord JAG sitter inte uppepå och stör hans balans på något sätt. Det är bara att vara ärlig, ibland är jag ett stort störningsmoment! Sedan tycker jag det är skönt med ladan som är ganska liten, mindre distraktion och man måste vara koncentrerad och fokuserad på det man gör - vilket gäller oss båda. Sir Louie gillar ladan, han blir ofta lite vild därinne och han ser mig som en kul lekkamrat man kan busa med när jag går bredvid honom. Med andra ord; vi får gratis energi som vi kan använda i arbetet. 

 

Den här veckan har vi hunnit med tre ridpass och det märks att arbetet i ladan ger fint resultat även här. Sir Louie uppvisar en betydligt större styrka och kontroll på sin kropp än tidigare. Han har mycket lättare för att korta och länga sitt steg i både skritt och trav. Reaktionerna är snabbare och han lyssnar på mindre signaler. Tidigare har jag behövt vara mer aktiv för att få energi, nu är det som om han vet redan innan vad vi ska göra så han skapar energin och kraften själv på något sätt. Det känns som om han har ett annat flöde i sin kropp där han kan kontrollera sin kropp och rörelserna på ett annat sätt än förut. Otroligt svårt att beskriva, men det är en helt ny känsla. 

 

Kanske jag kan förklara det genom några exempel från veckans ridpass.

När jag red ut häromdagen provade jag att rida på vårt allra första bett - ett tvådelat tränsbett, samt kapson. För första gången kunde jag variera med att endast rida honom på kapson eller endast bettygel. Trots att vi hade ett enkelt bett kändes han lätt och följsam, han blev inte stark utan vi kunde växla med att rida rakt fram böjd och lite skolor utan större problem. När jag endast red på kapsonen och tog lite lätt i kapsontygeln så svarade han med att minska steglängden direkt, precis som vi gör när vi övar på skolskritt vid hand.

 

Vid vårt första träningspass under veckan på ridbanan fick jag för mig att vi skulle använda vårt roller-bit - "skrammelbettet" som jag kallar det. Det är ett bett som jag använder vid ett ridpass och sedan hängs det undan i flera månader innan jag får för mig att det är dags att plocka fram det igen. Det är alltid med blandade känslor jag plockar fram just detta bett. Det finns flera fördelar med det då kopparrullen ökar aktiviteten i hästens mun, hästens påskjut aktiveras och så vidare, men det är stort, har långa skänklar och jag är ALLTID lite småskraj då jag använder det.

Kanske det är bra för jag törs knappt hålla i tyglarna och då blir det istället mer fokus på om Sir Louie lyssnar till mina vikthjälper och små, små signaler.

Vi fick ett av våra bästa ridpass!

Jag behövde inte ens hålla i stångtygeln utan kunde bara hålla lätt i den tygeln som sitter vid bettet i munnen. Bara genom vikthjälper, jag satte mig lite tyngre tillbaka i sadeln kunde jag få Sir Louie att minska steglängden och gå in och bära mer vikt på sina bakben. Han gjorde fantastiskt fina övergångar från skritt till trav och även något steg i skolskritt. Även i traven lyckades vi med att öka och minska - att höja och sänka volymen - bara genom sitsen, rösten och lite lätt skrammel med tygeln. Vi kunde till och med galoppera och just galoppen som varit frånvarande så länge börjar nu komma tillbaka igen - varmt välkommen!

 

Jag tror aldrig att jag känt mig så inspirerad och entusiastisk när det gäller just träning som nu. Även Sir Louie tycks vara helt tillfreds med att vi tränar så pass ofta som vi gör nu. Två dgara på ridbanan, en dag vid hand i ladan och sedan uteritt som numera innefattas av träningsmoment vilket de inte gjort förut.Jag tror även att vår nya struktur och tydlighet betyder mycket. Vi kör lite samma övningar både vid hand och uppsuttet så det blir en röd tråd i det vi gör. Sedan har vi ju så fantastiskt kul tillsammans min goa nallebjörn & jag. Jag är evigt tacksam för att jag får ta del av din kunskap och allt du lär mig, både om mig själv men även om ridkonsten.  

Du är underbar min älskade Sir Louie!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Snart två veckor sedan Angelica var och putsade till Sir Louies hovar och jag kan inte nog förvånas och förundras över vilken växtkraft han har i sina hovar. Jag underhåller flera gånger i veckan och idag när jag lyfte på framhovarna så kände jag bara..."nämen gjorde inte jag de här hovarna häromdagen??"

Jag funderar ju om jag börjar bli glömsk när man ser hur mycket som behövs filas bort på bara någon dag. Hur kan det växa så snabbt? Ibland tror jag att min Louie har raketbränsle i sina hovar för just framhovarna har en växtkraft utan dess like. Jag vet ju att jag vid min egen hovvård är väldigt mesig och jag tar heller för lite än för mycket och istället oftare, men bara på några dagar?

 

Kanske är det så att de växer mer eftersom jag ständigt arbetar med dem, stimulans ger cirkulation och växtkraft. Det kan också vara så att hans framhovar inte är riktigt "klara" såsom han vill att de ska se ut så därför händer det massor. Men vilket angenämt "problem"!

Jag har även börjat med några för mig nya hovprodukter som jag testar och även om vi bara använt dem i dryga 10 dagar tycker jag mig redan se bra resultat.

Alla produkterna är naturliga och miljövänliga. Min filosofi är att undvika kemikalier så mycket det någonsin går. Hästens stråle är ju trots allt levande vävnad och jag undrar vad som händer när man dränker in den i sådan spray som innehåller formaldehyd och annat. Jag menar för oss människor är formaldehyd förbjudet i tex nagellack, men det är okej att använda den på häst? Jag för min egen del har valt bort denna typ av produkter då jag inte törs eller vill utsätta mig själv, min häst eller vår natur för de risker som finns med denna typ av produkter. Jag har istället valt att skaffa oss några miljövänliga hovprodukter som vi kör med varje dag.

 

Sir Louie och jag har utvecklat en liten hovprocedur som vi utför varje dag. Först en liten stråldusch, vänta i några minuter och sedan använder vi antingen en typ av  "lera" eller honungskräm som vi fyller igen hans strålfåror med. Vi använder leran på framhovarna där mittstrålfårorna är ganska djupa och honungskrämen lägger vi på bakhovarna då dessa strålar är så nära helt friska som de kan bli.

Tanken är att leran ska fungera som ett skydd och få den friska vävnaden inunder att få fart och börja växa i snabbare takt. Det blir även ett större tryck på hans stråle vilket förbättrar cirkulationen i hans framhovar samt att tillväxten då tar fart. Även om vi nu bara använt leran och sprayen en kortare tid märker jag en stor skillnad. Man ser att den nya vävnaden längst ner i fårorna ser frisk ut och med tanke på hur snabbt hans hovar växer är nog cirkulationen rätt bra. En annan stor fördel med dessa produkter är att de sitter kvar även när jag släpper ut honom i hagen - undantaget om han står i blöta då försvinner nästan allt. Jag har även kört med lindrev i hans mittstrålfåror, men det har varit svårare att få det att sitta kvar när han rör sig i hagen bland stenar och annat. Men speciellt leran sitter oftast kvar dagen därpå, om än i reducerad skala.

 

Att vi även har möjlighet att hålla igång med träning och långa promenader så hans hovar får arbeta på olika typer av underlag tror jag också gör sitt till för att hålla hovarna i bra skick. När vi är ute  brukar jag passa på och låta honom ha sina boots med strålsulor så han får mer tryck på strålen utan att det gör ont i hovarna. Underlaget och läget i hans fötter får råda om han behöver sina boots eller om det går att gå barfota. Ska vi promenera i grimma kan vi även passa på att köra strålbad i bootsen, två flugor i en smäll!

 

När jag tänker tillbaka på hur det var innan jag skodde av honom då hans hovar knappt vuxit på 6-7 veckor då hovslagaren kom på besök så känns ju detta fantastiskt roligt. Det känns verkligen som att vi är på väg åt rätt håll med friska hovar i bra balans.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Först lervälling, sedan kom minusgrader och hagen såg ut som värsta sortens puckelpist. Inte de bästa förutsättningarna för att hålla hovarna i god form och inte roligt alls för en barfotahäst. Lycka är då när snön valde att komma och sedan lite töväder så nu känns livet lättare igen.

 

Jag har verkligen våndats och det gör så ont i mitt hjärta när jag ser hur min älskade Sir Louie försöker ta sig genom knögglet utan att vricka sig, utan att det ska göra så ont i hoven...Huuuu. Jag valde faktiskt att sätta boots på honom ute i hagen så det skulle gå lite lättare. Han rörde sig lite mer då, men jag tror faktiskt det såg värre ut än det egentligen var. För några år sedan då han bara varit barfota något år och vi hade ett liknande underlag då gick han in i hagen ställde sig på en platt plats och stod där hela långa dagen. Han rörde sig inte ur fläcken. Nu har han faktiskt valt att röra sig om än ganska långsamt. Vilket jag ändå tycker är klokt av honom. Nu hoppas jag bara att snön får ligga kvar och att vi hinner "platta till" hagen så mycket det någonsin går innan det fryser på rejält igen.

 

Trots flera veckor med lera och blöta hagar tycker jag att Sir Louies hovar klarat sig riktigt bra. Visst har hans mittstrålfåror blivit lite djupare igen, men jag tycker att strålarna ser fina ut ändå. Att arbeta med strålarna på hans framhovar är ett ständigt pågående projekt. Det märks direkt om vi tränat eller rört oss mindre eller om underlaget i hagen blivit anorlunda. Önskemålet är att få lite mer tryck på strålen så att cirkulationen ökar och därmed tillväxten. Jag har hittat några bra och miljövänliga produkter som vi testar för att hjälpa Sir Louie att bygga upp ny frisk vävnad i sina strålar. Det ska bli spännande att se vad vi kan åstadkomma.

 

 

Vår hovvårdare Angelica var på plats igår för att kolla till "våra" hovar samt två andra hästar i stallet. Sir Louie var verkligen nöjd med att hon kom och putsade på hans hovar, även om han gärna försöker ta ett litet nyp på hennes bakdel, men det är bara av kärlek. Vi hade skött vår hemläxa bra och fick lite nya direktiv att ta med oss i bagaget till nästa gång. Vi har lyckats komma tillrätta med hans lamellränder på alla fyra hovar genom att sköta om hovarna ordentligt och hålla efter så de inte "växer iväg" så vi får fortsätta med det och nu även lägga till strålvård som en viktig del i vår vardagliga hovvård.

 

Det känns så otroligt skönt att få råd och hjälp av en sådan duktig tjej som Angelica. Jag kan inte nog lovorda henne! För mig är hon ovärderlig med sin kunskap, hur hon kan förklara hur olika saker i hoven hör ihop med rörelsemönster och så vidare. Jag är bara så himla glad och tacksam över att hon valt att satsa på hovvård för barfotahästar och att hon vill komma och sköta om oss med jämna mellanrum. En fantastisk duktig och kunnig hästtjej som ser på hovvården som det hantverk det är. Varje drag med filen, rundningen av tån eller vad det kan vara har en mening och görs med stor känsla. Inget görs på slentrian eller av en slump utan det är verkligen med mening som allt utförs. Vilken hantverkare!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Jag åkte på en härlig utflykt till mina kära vänner Åsa & Angelica och deras hästar. En massa hästprat, skratt och nya lärdomar. Angelica red sina hästar och Åsa och jag hade möjligheten att få önska oss olika övningar och ställa frågor om både det ena och det andra. Verkligen roligt och inspirerande!

 

För min egen del kände jag att det var perfekt att se Angelica rida sin häst Whisper, som ridmässigt är lite lik min egen Sir Louie. Många av mina ridkompisar har hästar med mycket framåtdriv och egen energi så deras lösningar blir nästan raka motsatsen mot hur jag måste göra då Sir Louie är en häst där man måste skapa energi för att få framåtdriv.  Att se Angelica med Whisper gjorde det betydligt lättare för mig att förstå och se hur jag och Sir Louie kan komma vidare och lösa våra "svårigheter" då dessa två hästar är lite mer "lika".  jag bad Angelica & Whisper visa lite hur de arbetar med skolskritt som är något jag själv skulle vilja prova med Sir Louie.

 

Skolskritt är en samlande rörelse där hästen "niger" i sina leder och taktmässigt påminner den om trav då det är en diagonal rörelse.  Arbetet stärker hela hästens muskulatur och hästens länd aktiveras på ett bra sätt. Skolskritten kan även användas för att förbättra hästens övriga gångarter.  Att få sin häst att våga niga handlar både om styrka och förtroende. Det gäller att man som ryttare sitter stilla och inte stör hästen. Man måste både ge hästen tid att känna efter och få den att våga lita på att jag som ryttare kommer att förbli stilla. En balansgång verkligen, men vilken härlig utmaning! Många brukar beskriva skolskritten som den rörelse som sammankopplar hästens och människans nervsystem.

 

De övningar som Angelica & Whisper visade mig handlade om att få energi och takt från traven och sedan kunna behålla dem i skrittmomentet. Jag kände direkt att det här kunde vara rätt sätt för mig och Sir Louie att närma oss denna rörelse! Full av inspiration ville jag åka hem till stallet direkt för att testa, men jag fick allt ge mig till tåls.


I söndags var det så dags för mig och Sir Louie att själva se om vi kunde få till denna övning. Dagen bjöd på regnskurar och kyla - brrr.

För att förbereda Sir Louie på bästa sätt började jag med att ge honom lite lätt massage för att få igång cirkulationen i kroppen, mjuka upp musklerna. Hans bakben, länd och leder fick lite extra uppmärksamhet. För mig är det viktigt att han ska få positiva upplevelser och känna sig duktig, speciellt när vi ska göra något nytt som kan kännas svårt.

Pågrund av vädret - eller kanske tack vare, valde vi att öva längs vägen där underlaget är fastare och ger mer återkoppling till hans kropp. Ridbanan var som en gigantisk vattenpöl så vägen var ett bättre alternativ. En fördel är också att ute på vägen har Sir Louie mer energi i sig själv då han måste hålla lite koll på fladdrande trädgrenar och annat spännande. Jag hade därför lite gratis energi även om han inte var spänd, helt perfekt!

 

Redan på gårdsplanen visade han att han var minsann taggad, lite lätta fnysningar och raska steg. Sedan ut på vägen och efter lite uppvärming började vi öva. Min plan var att börja med att korta och länga stegen i korta sekvenser för att sedan låta honom sträcka ut helt och få trycka på med sina bakben. För varje gång vi gjorde på detta sätt kom han upp i en bättre och bättre form och jag märker en sådan skillnad på hur snabbt han lyssnar på mig. Nu kan han ta fyra korta steg, länga fyra steg, korta igen och det ÄR verkligen fyra steg inte 48 som det kan ha varit tidigare. Ett styrkebesked samt att han mer och mer kan koordinera sin kropp.

Kändes även fint att få honom att länga ut helt, få lite längre tygel, sträcka ut halsen och kunna skjuta på med bakbenen, som en belöning. Belasta och avlasta.

 

Redan nu var jag mer än nöjd och då hade vi inte börjat riktigt med att försöka hitta någon skolskritt. På vägen hemåt la vi till vårt nya moment med att starta upp trav, trava några steg och komma ner i skritt med behållen balans och takt från traven. Men fyyy så jobbigt,  sa Sir Louie! Han var verkligen superduktig! Vi lyckade behålla den där "gungande" känslan några gånger, kanske vi fick ett eller ett halvt steg - WOW!!

Efter att vi gjort några försök där han överträffade mina förväntningar på alla sätt tog energin slut. Han visade TYDLIGT att Nu orkar jag inte mer!

Tillbaka i stallet, nöjda, lyckliga, glada och stolta fick Sir Louie lite skön massage, stretching av ben och kropp samt belöningen; hinken med godsaker! Känner att jag kommer leva länge på den här dagen.

Tack Åsa, Angelica & Whisper för att vi fick ta del av era kunskaper och Tack älskade Sir Louie för att du är min läromästare och vägvisare inom denna ädla konstart!

Angelica & Whisper

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

En pigg, energisk och höstfräsch Sir Louie - kan det bli bättre än så? Knappast i min värld. Just nu formligen sprudlar hela hans väsen av kraft och energi, det gäller för mig att passa på att njuta och göra mitt bästa att förvalta det han bjuder mig på. Det finns en glöd och en utstrålning runt honom som gör mig så varm i hjärtat. Verkligen svårt att sätta ord på känslorna samt det jag får uppleva tillsammans med honom just nu - bara att jag är evigt tacksam för alla ögonblick.

 

Träningsmässigt fortsätter vi att arbeta med att behålla linjeringen och ta med den känslan när vi arbetar på böjda spår. Jag har valt att lägga in piruetter eftersom det är en stärkande och uppbyggande övning för honom, där måste han gå in och bära, lägga mer vikt på sina bakben. Just detta jobb ger och tar mer än vad jag anar. Nu då han faktiskt går in och belastar sina bakben i varje steg blir ett sådnat här styrkepass rätt jobbigt. Det känns viktigt att han får vila några steg mellan övningarna och sträcka ut med mer skjutkraft för att avlasta sina bakben.

 

Det märktes tydligt häromdagen då jag verkligen fick känna på skjutkraften i ordets rätta bemärkelse. Vi hade varvat träningspasset med samling och uppgångar och skulle avsluta ridpasset med lite avlastande trav för att få ut mjölksyra ur musklerna. Sir Louie travade på som värsta travhästen och han tryckte mig ur sadeln så jag "ramlade" framlänges över hans hals. Jag hade inte tillräcklig styrka i mitt överliv att hålla emot denna kraft, när Sir Louie tog spjärn med sina bakben lyfte jag ur sadeln, inga stilpoäng för sitsen där inte!

 

En del av vår träning består även av samling där han ska korta och länga sitt steg i både skritt och trav. Även dessa övningar skapar en större belastning på just bakbenen. Känslan vi söker är att han ska vara som ett "dragspel" där han lätt kan korta upp men även länga ut sitt steg. Vi varierar denna typ av övning med att göra uppgångar från skritt till trav och ibland rullar vi bara på i skritt eller trav. Just den här övningen skapar en massa energi hos Sir Louie, det är då man känner den kraftskapande ridkonsten - härligt! För mig gäller det bara att kunna kontrollera och använda hans energi på rätt sätt. Inte så lätt alla gånger då han är stark som en björn, men även det är ju fantastiskt bra.

 

Sir Louie är också väldigt tydlig med att tala om för mig när det är dags att lägga till fler moment i övningarna eller då vi rätt och slätt ska göra något annat. Jag märker direkt då han tycker att övningen är tråååååkig, då lägger han sitt fokus på att låtsas bli rädd för soptunnan, kollar vad de andra hästarna gör i sina hagar eller andra små bus. Han lär mig och berättar en massa saker så det gäller att ha öron och andra kommunikationskanaler vidöppna hela tiden. 

 

Vi har ju också kämpat med galoppen en tid. Jag har bestämt att varje ridpass ska innehålla ett anslag och om det sedan blir galopp eller något annat spelar ingen roll. Det känns som om vi varit på rätt väg, det går bättre och bättre.

Igår blev det tydligt - efter vårt ridpass tänkte jag att vi kunde prova att lägga in en galopp på gårdsplanen. Vi provade att göra den från trav och det blev ett anslag, men lite kantigt.  Då klev läromästaren Sir Louie fram och han var extremt tydlig i sina instruktioner; "Gör du ditt så sköter jag mitt. Sitt still på baken så ska du få se att jag kan galoppera!!"

Jaa....han kan och vilken galopp han har.Jag fick be honom att göra samma sak två gånger - för min skull så jag kunde behålla känslan och känna att såhär ska jag förhålla mig till honom. Andra gången gick det betydligt bättre. Jag kunde sitta rakt, stilla utan att störa.

En lektion med guldkant från min egen älskade läromästare!

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Efter kursen med Birgitta var det många intryck, känslor och funderingar som behövde landa. När jag är mitt i kursen är all fokus på Louie och mig själv plus att man vill hinna med att titta, njuta och lära sig av övriga ekipage. Jag hamnar ofta i ett läge där jag inte ens minns vilka övningar vi gjort på ridpassen utan hjärnan blir liksom helt blank. Tur att jag är flitig med pennan och skriver upp allt i min lilla ridbok - evigt tacksam för det!

När flera intryck landat någorlunda i mig så kom jag helt enkelt fram till att jag måste rida & träna mer!

Egentligen rätt enkelt, men nu är ju jag en hönsmamma utan dess like. Jag är ju rädd om min Guldkille så ibland väljer jag bort ridning och träning för att inte belasta honom så mycket. Men här måste jag nog lära mig att tänka om lite. Jag märker faktiskt en stor skillnad på Sir Louie att han mår oftast mycket bättre av att hållas igång än att vila en massa. Har han haft några dagars ledigt så tar det minst ett ridpass för honom att komma igång i kroppen. Så länge han känns fin och fräsch så tror jag att det är bättre att vi tränar - uppsuttet eller vid hand. Träningen bygger ju upp muskler och håller igång muskulaturen och i ärlighetens namn rider vi ju även väldigt varsamt.

Sagt och gjort. Vi har fortsatt att hålla igång med både arbete vid hand, uppsuttet och sköna uteritter. Allt kändes helt perfekt och jag tyckte att det var helt fint för Sir Louie att ha några dagars vila då jag själv åkte iväg på jobb till Tyskland. På vägen hem längtade jag verkligen efter att få ta tag i träningen igen, men ibland blir det inte som man tänkt sig.

 

Dagen innan jag kom hem skadade Sir Louie sitt öga. Så istället för träning och annat skoj blev det veterinärbesök, medicin och vila. Som tur är återhämtade han sig snabbt och efter en vecka blev han friskförklarad.

Efter nästan 14 dagars vila & konvalescens blev det istället en omstart för oss. Vi började lite lätt med att arbeta korta pass vid hand, till en början mest i skritt som styrketräning sedan har vi kunnat lägga in lite uppgångar till trav som ett nytt moment med lite mer energi. Vi har fokuserat på linjeringen och först raka linjer sedan har vi byggt på med att behålla linjering och känslan till böjda spår. Jag har lusläst min älskade ridbok och plockat ut ett flertal bra övningar som även passar att utföra vid hand.

Efterhand har jag kunnat börjat rida honom igen och då har vi fortsatt med samma tanke om att behålla linjeringen även när vi går in på böjda spår. Det har blivit ganska mycket skrittarbete, som egentligen inte alls är Sir Louies melodi, men det har fungerat förvånansvärt bra. Nu när det gått några veckor har vi även trav och galopp på programmet. Just galopp har under en tid varit lite svårt för oss, men jag tror vi är på rätt väg. 

Det bästa av allt är att Sir Louie känns så stark och så pigg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN! 

Återigen kurs, tyvärr årets sista, med Mästarinnan Birgitta Järnåker.

 

Som alltid hade jag bokat in skön uppladdning för Sir Louie med vår massör Anna Karström några dagar innan kursen. Det blev en mycket bra behandlingsstund för Sir Louie och skönt för mig att få lite kvitto på att hans kropp är i bra form.

Dagen innan kursen passade jag på att göra ett kortare ridpass bara för att stämma av läget. Tror det var det SÄMSTA ridpass jag någonsin gjort! Sir Louie var inte alls på humör, han ville inte göra någonting. Jag funderade faktiskt på om jag skulle avstå kursen helt för det kändes verkligen SKIT DÅLIGT!

 

Man kan lugnt säga att på kursdagen hade jag inga förväntningar alls och tänkte mest att det får bli vad det blir helt enkelt. Men....jag är glad, mer än glad över att jag var med, för som alltid är min gyllene springare helt underbar och när man minst anar det så bjuder han på de mest underbara gåvor man kan få.

 

Dagens tema var Forma & Följa, vilket passade helt perfekt för mig & Sir Louie. Vi har ju övat och tragglat med raka spår och att få med höger bakben som ska gå in och bära vikt. Nu blir det till att få med den känslan över till böjda spår istället. En skön utmaning tycker jag!

 

Birgitta märkte direkt att just detta arbete vi gjort gett ett mycket bra resultat. Nu ligger han rätt i kroppen hela tiden och även om det ibland kan kännas segt och långsamt i skrittarbetet så går han verkligen in och bär och belastar på sina bakben på ett nytt sätt. Vi fick några nya övningar som vi ska jobba vidare med för att stärka hans bakben ytterliggare och även få med formgivningen i det.

 

Vi jobbade även med övergångar, då upptäckte jag och kände hur känslig Sir Louie faktiskt är. Han upplevs ju ofta som en lite bufflig herre, inte den mest finstämda motoriken, men det är nog helt fel. Jag tror det är en kvarleva fråns hans gamla jobb med olika ryttare, han har nog valt att skydda sig lite med hjälp av sin kraft och lite "bångstyrighet". Men han var så otroligt finstämd och han lyssnade direkt på min kropps signaler. Det är något jag aldrig upplevt förut, det blev som en uppenbarelse för mig.

Galoppen är fortfarande lite jobbig, men jag vet ju att han kan. Här är nyckeln TÅLAMOD, för jag har en tendens att vilja hjälpa honom, lite för mycket och då rubbar jag hans tyngdpunkt och balans - inte konstigt att det blir svårt då! Nu gäller det att jag håller mig stilla och rak och sedan får han själv klura ut hur han ska göra. Kan ju låta jättelätt, men det är svårt! Vi fick ialla fall några riktigt fina anslag och dem bär jag med mig i minnesbanken. Det gäller bara att ha tålamod och våga ge Sir Louie friheten att själv lösa problemet. Jag måste lita på att han fixar det.

 

Jag är otroligt nöjd med mina båda ridpass. Sir Louie var underbar, vacker, ståtlig, magnifico!! Snyggast med sin guldglänsande päls och till det sitt nya vackra gröna schabrak. Jag fick också rida med min fina gröna ulljacka, matchade till tusen ;-) 

"A match made in heaven".

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Upptäckte häromveckan att Sir Louie håller på att ta på sig höstkavajen. Den fina korta, släta sommarpälsen är under förvandling. Just det här med hästars päls är något som jag fascineras av och min vana trogen läser jag artiklar och forskningsrapporter i detta ämne.

Anledningen till mitt intresse är för det första att jag ÄR intresserad av allt som har med hästar att göra. För det andra tycker jag själv att jag blir en bättre hästägare om jag vet hur saker fungerar och kan sätta in eventuella åtgärder för att underlätta för min häst.

 

Hästens hår består till 90% av protein och det går åt både protein och energi för att sätta päls. Det går åt mer foder att bygga upp ett kilo päls än att ett kilo muskler. Pälssättningen tillgodoses i första hand om näringstillgången är knapp.

 

Jag själv upplever att Louie ofta blir trött under både pälssättning och pälsfällning.  Ibland kan jag märka stor skillnad på några dagar att hans fettdepåer sinar speciellt vid den här tiden då han ska sätta päls. Louie är fortfarande ute dygnet runt på bete, men även om det finns gräs kvar i hagarna så är näringsinnehållet ganska lågt, speciellt nu så långt in på säsongen. Han är ju lite äldre än sin hagkamrat så min uppfattning är att han behöver lite mer mat för att få rätt näringsintag.

Så då uppkommer frågan ska man börja stödfodra eller inte?

Jag har valt att börja ge honom hösilage i boxen när han är inne. Inga stora mängder, men när han kommer in ska det finnas om han vill och behöver äta.

 

Han är ju inte alls mager - tvärtom, men det är väldigt jobbigt att försöka göra något slags arbete med en häst som är hungrig hela tiden och bara kastar sig över allt som växer. Även farligt, då hästen i brist på annan mat kan äta växter som är giftiga - växter som de tidigare under säsongen har ratat.

En lite svår balansgång då jag även vet att Sir Louie, han älskar mat och han äter inte alltid för att han är hungrig utan för att det är gott!!! Därför blir vår melodi att stödfodra och fortsätta med daglig motion, bra för både kropp & själ.

 

Sedan kommer den delikata frågan om man ska ge B vitamin eller inte. Det finns massor med olika åsikter om det. En del säger att det inte behövs alls, andra säger att vissa individer kan behöva, en djungel helt enkelt. Jag har fattat mitt beslut och är säker på att min häst behöver B vitamin och förra året hittade jag en tillverkare som inte tillsatt något socker i blandningen utan endast olika B-vitaminsorter.Bättre innehåll och mindre dos - en vinnare i mina ögon.

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

För första gången på flera veckor tog vi oss i kragen och gick ner till ridbanan för att träna lite. Louie har inte direkt haft någon lust att vara på banan. Jag har en känsla av hans ovilja består av två komponenter; bekvämlighet och att underlaget varit lite löst då det inte regnat på ett tag.

 

Istället har vi fortsatt med våra övningar längs vägen eller ute i skogen. En stor fördel är att när vi är ute i det fria har han mer energi och framåtdriv vilket alltid underlättar. Vi har fortsatt jobba med linjeringen, stärka upp höger bakben så han inte kliver in för långt och förbi tyngdpunkten. Öppna, sluta och samling samt övergångar har även varit med på programmet. Men idag var det dags för lite mer fokuserad träning på ridbanan.

 

Jag tror vi fick ett av vårt livs bästa träningspass!

 

Sir  Louie var helt fokuserad och hade ett driv i steget som han inte visat upp på länge. Han brukar ju kunna blir väldigt långsam när vi tränar för att han ska hinna med att känna efter och kunna sjunka lite i sina leder. Idag uppvisade han ett skönt "flow" i kroppen då han gick från öppna till sluta, piruetter...Helt MAGISKT!

Det var helt underbart att få vara med då han bara gled runt i den ena övningen efter den andra - det var faktiskt svårt att få honom att stå still han bara körde på :-) Vi avslutade passet med lite övergångar med trav och galopp och sist men inte minst en fantastisk samlad trav som man kan dö för!

Det kändes verkligen att de övningar vi gjort nu sedan kursen med Birgitta i Juli har gett ett bra resultat. Louie känns starkare och han har lättare för att växla över från tex öppna till sluta. Han ligger rätt i piruettevändningarna, höger bak går in och bär vikt som det är tänkt. Vi är verkligen på rätt väg igen vilket känns så skönt för en nojig hästägare.

 

På hemvägen gick han där och såg så stolt ut, vacker som bara den och det liksom bara lyste och glimmade om honom. Jag funderade faktiskt på om jag ska döpa om honom till King Louie för han såg verkligen ut som en Kung! 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, träning

Yiiiihaaaa - vi har gjort det!! Jag bara bestämde mig för att nu då ska det hända. Upp tidigt med tuppen för att hinna rida innan solens värmande strålar gör dagen alldeles för varm. Hämtade min guldfärgade springare i hagen - han stod såklart och väntade vid grinden <3 En snabb avborstning och på med sadel, boots, träns och ett vanligt tränsbett i munnen. På med repgrimman, pall i handen och muta i fickan sedan gick vi iväg genom byn.

Jag hoppas att alla i Gårdtjän antingen tog sovmorgon eller redan hade hunnit iväg till jobbet för vi måste se helt galna ut Sir Louie & jag. Vem bär med sig en pall och går med hästen?? Kanske något för den lokala revyn att spinna vidare på....

 

Efter att ha passerat stora vägen var vi uppe i skogen. Framför oss ligger vår övningsbana där vi ska öva galopp. Jag parkerade Louie, tog av bootsen och grimman. Tog fram pallen - han var väldigt skeptisk till den! Louie hade en annan plan än jag när det gäller uppsittningsplats - han ville stå mitt på vägen för att ha koll åt alla håll - OK tänkte jag det får väl gå. Sedan bar det iväg längs vägen.

Vi skrittade, kollade lite med kommunikationen, tog lite trav och det kändes helt fint. Ärligt talat är det här den första gången jag känt mig nervös när jag red. Rätt fjantigt, men så är det.

 

Det är nu som det händer.

Louie börjar ställa frågan, ska vi vända nu?, Eller kanske nu? NEJ försöker jag förmedla till honom, men Nu då?? Till slut bestämmer jag att vi det där trädet där vänder vi. Ahaaa en liten lätt volt tillbaka och sedan har han redan börjat sätta fart längs vägen. Några steg i trav, sedan rullar han lätt och hur enkelt som helst över i galopp. Jag gör ett litet test bara för att se att han lyssnar - jo då jag kan sakta av till trav puh! Sedan fortsätter han i galopp, hela vägen tillbaka, lyckan är fullkomlig, nästan gråtvarning på piloten. Både av glädje, stolthet och kärlek till denna underbara kille som bjuder mig på det jag som mest har önskat.

Men.....VAD ÄR DET DÄR!!! Helt plötsligt får jag en häst som är gigantiskt stor, frustar och fnyser och dansar fram lätt som en fjäder. Mitt i vägen står ett konstigt monster (pallen). Dags att sitta av och lugna ner den unge mannen. Efter lite övertalning och muta lyckas jag plocka ihop pall, sätta på boots och grimma och vi går hemåt igen. Båda nöjda & lyckliga efter vår bedrift!

 

Nästa guldkorn kom igår då vi tog oss en träningstur längs vägen. Efter att ha mjukat upp oss med lite skolor arbetade vi med tempoväxlingar i skritt och trav. Lite korta steg, länga några steg och tillbaka till korta steg. En mycket kraftskapande övning för oss då Sir Louie blir mer energisk och "PÅ". När vi vände hemåt och joggade lite lätt i trav, fortfarande med samma tanke, då från ingenstans smlade han upp sig, koordinerade sin kropp och från det kom ett härligt "passage -gung" i hela hans kropp. WOW!! En underbar känsla, mjukt och taktfast. Helt otroligt! Lycka på högsta nivå!!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Många funderingar trängs i min hjärna gällande detta med takt, rytm och balans. Både när det gäller mig själv uppe på hästryggen, men även för Sir Louie.

 

Just nu är läget sådant att hans trav blivit betydligt bättre. Han är säker och stark i sin kropp. Han har fullkomlig kontroll på sig själv, vet hur hans egen kropp ska förhålla sig i rörelsen och han vet hur han ska placera sin fötter. Takt, rytm och balans är helt självklart för honom.

 

När nu hans trav blivit så stark har istället galoppen blivit betydligt svårare. Här har han svårt att hitta takten, rytmen, rörelsen. Louie har i vanliga fall en mycket fin galopp, säker och rund, som att sitta på en gunghäst, men i dagsläget blir den lite kantig och han har svårt att hålla galoppen. Ofta byter han över till trav istället och han kan trava väldigt fort!

 

Jag pratade med vår tränare Birgitta om det här och om jag förstår saken rätt så händer det ganska ofta att en gångart förbättras och förstärks till förmån för en annan. Det pågår under en kortare period och sedan hittar man tillbaka igen. Det bästa är att när hästen sedan "hittar tillbaka" har båda gångarterna förstärkts och blivit starkare.

 

Jag har dock en plan att låta Louie få komma ut och galoppera i skogen i fri form. Det är en mycket stark känsla som jag haft ett tag nu. Jag tror att det skulle kunna hjälpa honom att ha en längre sträcka där han själv kan känna efter och hitta hur han ska förhålla sig i och till rörelsen. Han är även mer pigg och energisk då vi är ute i det fria så det borde vara optimalt.

 

Mitt problem har dock varit att Louie har svårt att galoppera när han har sina boots på sig - han trampar ofta av dem och det blir "klumpigt". Vi har varit och kollat ut vårt galoppställe, en lång raksträcka med bra underlag, inga gropar och eländen som man kan snubbla i. Grejen är bara att vi måste ta oss dit, längs en grusväg utan att han får ont i fötterna. Nu har min plan vuxit fram så pass att det är läge att göra ett första test. Jag tänker mig att jag ska kunna sätta på honom boots, rida fram till vår galoppsträcka, kliva av, ta av bootsen sitta upp och rida. Jag har skaffat mig en smart hopfällbar pall som jag kan stå på så jag kommer upp i sadeln igen. För att göra det än mindre kravlöst för honom har jag även testat att rida honom på ett vanligt bett istället för stång - det gick över förväntan! Så vilken dag som helst nu då ska vi utföra vårt första test och se vart vi hamnar med  takt, rytm och balans.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

När Birgitta var hos oss i början av Juli blev det många "aha" upplevelser för mig. En väckarklocka som uppmärksammade mig på att den berömda grundridningen/grundträningen icke får försakas! Sir Louie och jag hade turen att få ta tre ridpass för Birgitta vilket jag är väldigt glad över. Det blev som en nystart och en massa nyttiga lärdomar - mest för mig.

 

Vårt första ridpass var helt okej, Sir Louie gjorde det jag bad om, men absolut inget mer. Han kändes lite seg i benen och han sprudlade inte direkt av energi. Jag har ju blivit väldigt bortskämd av Sir Louie att så fort det blir träning för Birgitta då är han maxad på alla sätt, men inte just denna dag. Vår kloka tränare påpekade just detta för mig, han har ju levererat 100% på kurserna och idag är bara inte hans dag. Jag blir ju självklart fundersam över om något är fel, har han ont någonstans, är han sjuk??Birgitta hittade snabbt flera ljuspunkter bland annat att han musklat sig ännu mer, att han har rätt formgivning i kroppen hela tiden och att hans trav förbättras otroligt mycket. Hon kunde också snabbt se att hans högra bakben återigen är vår "akilleshäl".  Just detta högra bakben kommer nästan alltid upp på tapeten då kraven ökar. En svag punkt som måste stärkas för att vi ska komma vidare och som jag i ärlighetens namn inte haft i fokus alls den senaste tiden.

 

De andra två ridpassen var det en annan häst som intog ridbanan. Kanske Louie behövde komma igång i kroppen för dag två var han mer som vanligt. Då fick vi göra något fantastiskt kul nämligen FÄKTAS! Oj, oj det var bland det roligaste vi gjort och Sir Louie, min egen riddarhäst han var i sitt esse då han fick göra galopppiruetter runt Bigritta och med mig vilt fäktandes mot henne! Sista ridpasset blev också fantastiskt bra då vi arbetade mycket med samling och uppgångar.

 

Sir Louie har ju under en längre tid bjudit mig på energikickar och helt fantastiska upplevelser. Jag har fått känna på den Danska Dynamiten och när man väl fått känna denna kraft och energi då vill man bara ha mer! Bara att få känna den där hästkroppen ladda upp energi och kraft är en helt obeskrivlig känsla. Men....den så viktiga grundträningen vart tog den vägen? Den har vi missat i fartvinden så nu är det dags att plocka upp den igen.

 

Efter kursen har jag valt att inte ha några stora förväntningar på Sir Louie när vi tränar. Jag kan ju inte förvänta mig att han ska utföra stordåd hela tiden! Vi gör det vi kan, där vi är och dagsformen får råda. Medvetet har jag valt att återgå till många övningar som vi kan och känner oss trygga med. Vi har skapat ett eget "träningsprogram" som syftar till att stärka hans bakben, be honom gå in och bära mer med sina bakben - rena styrketräningsövningar. Hela detta program gör vi endast i skritt då hinner vi båda med att känna efter hur han placerar sin fötter och att linjeringen i hans kropp stämmer. Tanken är att vi ska kunna göra hela programmet både i skritt och trav, men än så länge gör vi det endast i skritt.

I dagsläget har vi kört vårt egna träningsprogram en till två gånger i veckan på ridbanan. Nu vet Sir Louie vilken ordning som övningarna kommer, han kan vissa gånger ligga lite före mig och går in i rätt position utan att jag bett om det. Vi båda känner oss trygga med vad vi gör och övning ger färdighet.  Jag har även valt att ställa lite högre krav på honom, ber honom att lyssna, ber om samarbete, för han är stark och han kan, bara lite bekväm i vissa lägen.

 

Ibland händer det att man går lite vilse, tappar bort sig på vägen och inte riktigt kan hitta tillbaka. Ja, lite så har det nog känts för både Sir Louie och mig. Men nu med uppdaterad karta , kompass och utsökt vägledning av vår egna Mästarinna Birgitta Järnåker känns det som om vi åter ha hittat rätt på vägen och lagt ut rätt kurs mot nya mål.

Egentligen hade vi kanske inte hamnat så himla fel, bara lite snett.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

"För att komma vidare måste kroppen få tid att återhämta sig, det är så jag gör för att toppa formen". En mycket kort sammanfattning och personlig tolkning av en artikel jag läst skriven av en duktig svensk elitidrottsman. Just det här med återhämtning och vikten av att få tid att vila, processa det som händer i kroppen och även mentalt är något jag fått öva lite extra på den senaste tiden. 

 

Vid vår senaste träning för Birgitta Järnåker i Maj blev en av våra träningsuppgifter att våga fråga Sir Louie om det är okej att få belasta hans rygg lite mer, speciellt i trav och övergången från skritt till trav. Från början har han sagt, okej något steg kan du få lägga lite mer vikt på min rygg, men inte mer. Men för någon vecka sedan så hände det! Sir Louie sa, varsågod, du får belasta min rygg och innan jag fattade vad som hände så satt jag där, i hans kropp och inte ett eller två steg utan hela ridpasset. En fantastisk känsla!! WOW!!

 

Men någon dag efter denna milstolpe så kände jag att något inte var riktigt okej med honom. Louie kändes trött, energifattig och lite orkeslös. Jag fattade inte alls vad som hänt med honom och min vana trogen så startade jag en "CSI undersökning" i svaret på frågan vad som inte stod rätt till. Många diffusa symptom, inget konkret som kunde leda mig på rätt spår.  Är han sjuk. ålderskrämpor, ätit något olämpligt, är det för jobbigt att vara ute dygnet runt?? Massa frågor som snurrade runt i huvudet, men jag kunde inte hitta något vettigt svar. Jag fattade då beslutet att låta honom vila.

 

En vecka med massage, healing, mysiga promenader, kroppsvård, hovvård - det mesta jag kan erbjuda av mina tjänster.  När vi var ute på promenader fick han själv välja vart vi skulle gå, inga krav och mer på hans villkor. Långsamt kände jag att hans energi började komma tillbaka. Han kändes piggare och mer tillfreds med tillvaron. Vändpunkten kom när vi var ute på långpromenad. När vi bestämde oss för att vända tillbaka hem mot stallet då valde Louie att självmant trava hela vägen hem! Jag fick mig en rejäl springtur, hade blodsmak i munnen, men jag tänkte nää han vill trava då får jag göra mitt bästa för att uppmuntra, berömma och bara hänga på. PUH vad gör man inte för sin häst ;-)

I slutet på förra veckan började vi långsamt träna igen. Jag tänkte att vi skulle börja lite lätt och "bara" jobba lite vid hand, men det var dömt att misslyckas för Louie var vild som en skenande flock noshörningar och prejade - eller mejade ner mig i diket och gjorde galoppanslag vid hand, men vad gör det?? Energin och gnistan är tillbaka!

 

Nu i efterhand känns det verkligen som om att han behövde den här tiden för att återhämta sig.Flera olika faktorer har varit med och påverkat hans status. Att börja sova ute på nätterna är såklart en omställning som tar lite tid att vänja sig vid, att gå på bete dygnet runt påverkar såklart det med. Det händer massor i och med hans kropp. Att han har blivit så stark att jag nu kan få belasta honom mer, han själv höjer upp sin rygg och arbetar igenom hela sin kropp är stora kroppsliga omställningar.  Även den mentala delen, psyket, måste också få tid att ställa om och processa allt som händer. För det händer massor och det ska vi berätta om i nästa inlägg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Jag blir så varm i hjärtat och känner mig utvald och speciell över det förtroende som min underbara Sir Louie ger mig. Vi har ju kamperat tillsammans i ganska många år nu och ju mer tid vi spenderar tillsammans desto mer lär vi känna varandra - på alla olika plan.

 

Vissa dagar känns det som om vi sitter ihop på ett plan som ligger långt bort från min förmåga att förstå. Vi behöver inte säga något till varandra för vi vet exakt vad den andra parten vill eller känner. Det här är magiska ögonblick, för ibland är det bara korta ögonblick, men det finns även dagar då denna magi infinner sig och varar hela tiden.

 

Det är verkligen ett privilegium att få det här förtroendet från en häst, de är ju trots allt ett flyktdjur. Känslan av att vi litar på varandra är något utöver det vanliga. Det har ju inte alltid varit så att vi haft detta band mellan oss, det är något som sakta vuxit fram och bara blivit starkare. En blick eller en rörelse från min häst säger mig idag så otroligt mycket, den ger mig direkt en uppfattning över hur läget är.

Idag hade vi en magisk stund tillsammans, alldeles ensamma i det tysta, svala stallet. Jag fick ge skön behandling till Sir Louie och han belönade mig med att ge mig sitt förtroende. Han sov med sitt huvud vilande i mina händer - helt underbart! Sådna här stunder är de bästa stunderna vi har tillsammans, det överträffar ridpass och allt annat för det vi upplever tillsammans är gränslös kärlek.

 

Jag känner mig verkligen utvald och speciell och väldigt priviligerad över att Sir Louie valt mig till sin vårdnadstagare. Tillsammans med honom får jag uppleva saker jag aldrig trodde kunde vara möjliga. Det är bara att tacka och ta emot och förvalta det förtroende man får.

Du är underbar på alla sätt!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Många tankar och funderingar snurrar i mitt huvud nu när betessäsongen närmar sig med stormsteg. Jag funderar mycket på det här med inbetning, hur man ska göra för att hästarnas magar ska hålla och för att klara sin häst från att få fånganfall utlöst av för mycket intag av gräs.

Under mina sju år med Sir Louie har allt som rör inbetning och betessläpp förändrats en hel del. Vi har under alla våra år tillsammans bott på samma gård och där styrs inbetning och betessläpp och allt som hör till det med strikta regler. Fast reglerna har ändrats under åren beroende på ny kunskap och nya rön som ramlat ner i våra knän. Det känns som om det är flera olika faktorer som man måste ta hänsyn till för att det ska bli bra. Men hur är det egentligen? Hur noga måste man vara?

 

AVMASKNING ELLER INTE

Vår första "regel" är att kolla om hästarna måste avmaskas. På gården har vi deltagit i ett forskningsprojekt sedan flera år tillbaka så vi har nogrann kontroll på alla hästarnas status. För hästarnas del är det också bra med denna kontroll, de hästar som inte är i behov av att avmaskas slipper helt enkelt tills nästa provtagning.Det ger även en indikation hur beteshagarna mår och vad som bör göras där gällande parasitbekämpning. Staben som arbetar och driver projektet på SVA är verkligen fantastiska! När man funderar över något i provsvaren eller bara vill bolla tankar och funderingar ställer de upp - ofta blir det långa telefonsamtal eller mailkonversationer så på den punkten känns det mesta helt klart. Ingen häst släpps ut på inbetning eller beteshagar innan avmaskningen är klar.

 

 

Det är nu som det börjar bli svårt...

Vi har fått rådet från SVA att beta in alla hästar i en gammal, mager hage. Den är brant och kuperad så det går inte att plöja och så om. Denna hage öppnas i Juni för inbetning och stängs sedan under sommaren. Detta har endast att göra med parasitbekämpning - inget annat.  

 

DET FRUKTADE FRUKTANET

Nu kommer nästa faktor in i ekvationen, Fruktan eller "socker" som finns i gräset.

För några år sedan skrevs det mycket i tidningar om att fång orsakades av en sockerart som finns i gräset som heter fruktan. ( Mer info om detta kan man läsa om på SVAs hemsida). I vårt stall fick vi listor med information om vilka tider, temperaturer och väderlekar där denna sockerart var så låg som möjligt och därför minskade risken för att hästarna skulle drabbas av fång. Fortfarande styrs vår inbetning av detta "schema" av tider, väder och temperaturer. De första dagarnas inbetning är cirka 30 minuter, sedan drygas tiden ut till någon timme och om allt flyter på övergår vi till nattbete och runt midsommar är det fri tillgång på gräs. Även om jag tycker att det är väldans krångligt ibland,så är det för hästarnas bästa, stallägarens önskemål och jag rättar mig helt och fullt efter det. Bättre att vara på den säkra sidan än tvärtom!

Men i min värld, inne i mitt huvud där funderar jag i lite andra banor...

 

När de första små spröda gröna stråna börjar komma upp ur marken då blir min häst som galen. Hela hans hjärna färgas grön och han tappar helt förmågan att lyssna på den som håller i snöret, Sir Louie ser bara GRÄS! Han äter med sådan frenesi, skulle kunna jämföra det med hetsätning och jag vet hur jag och min mage mår efter att ha hetsätit något sött och gott - inte så bra.

När vi börjar med inbetning då är det en förväntan hos hästarna utan dess like. De hoppar runt i hagen, busar och visar en sådan livsglädje och de vet att nu, NU öppnas den där magiska grinden. Grimmorna åker på och det är ibland fara för livet när man ska släppa ut dem. Snabbt ut på gräset, som en orkan sveper de fram och under den korta betestiden så äter de -  konstant.

 

Då tänker jag så här, hur bra kan det vara? Vore det inte bättre att långsamt vänja in dem så den där explosionsartade gräsfrenesin uteblir eller minskas en aning? Där hästarna lever i vilt tillstånd börjar de ju äta gräs så fort eventuell snö tinat bort, eller så gör de en grop i snön och äter det som finns därunder. Det kanske är lite extremt, men öppna upp en del av beteshagen under tidig vår då det börjar spira i marken eller låta hästarna gå inne i skogen. Skulle inte det kunna fungera?

 

Jag har faktiskt handbetat Sir Louie sedan snön försvann och det kom upp gammalt torrt gräs som i mitt tycke borde smaka allt annat än gott, men han formligen älskar det! Jag tror även att det finns någon slags instinkt i honom, ett genetiskt behov, att få äta med mulen i marken och använda sina tänder att slita av grässtråna. När han under den långa vintern inte fått äta på det sättet då bara MÅSTE han stilla begäret.

Långsamt har vi utökat betestiden. Jag har inte haft någon tanke på långt eller kort gräs, temperatur, väderlek eller annat. Bara tanken att jag måste stilla hans behov och få honom att känna att han inte behöver hetsa och stressa utan mer njuta av gräset. Han har fått beta på mindre ängar, små gräsplättar eller i skogen där blåbärsris blev en favorit! För mättnad får han såklart hö och goda träd man kan smaska på. Jag är även väldigt noga med att hålla igång honom för jag tror ju att motion och rörelse är viktigt för att hålla igång kroppen, förbränningen och matsmältningen.

 

Inbeteshagen är uppsatt och nu är det äntligen dags att få släppa ut min ystra springare på betet. Jag hoppas att Sir Louie ska kunna känna lugnet mitt i glädjen och att han kan njuta och lukta på blommorna. Vi får se hur det går...

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

I helgen hade vi fint besök av vår egna Mästarinna Birgitta Järnåker. Det är ALLTID så roligt när Birgitta kommer och har kurs och efter kursen blir både Sir Louie och jag taggade och inspirerade att arbeta vidare. En riktig energi boost - verkligen kul!

Jag är så himla nöjd med kursen, Louie var verkligen jättefin, vilken utveckling på bara två månader!  Båda ridpassen hade mycket fokus på hans bakben. Jag fick lite nya tips på hur jag kan hjälpa honom att hitta rätt med sina bakben så han går in rätt i piruetter, vändningar och verkligen belastar och bär med sitt yttre bakben. Han fattade direkt när jag hjälpte honom och vips så var benet på rätt plats. Vi ska fortsätta öva på detta sätt eftersom han har en tendens att kliva in för långt inunder sig med sitt yttre bakben, förbi tyngdpunkten och då kan han inte niga i sina leder. Lite kul också att jag själv haft massa fokus på hans bakben och nu kommer det ännu mer.

 

Vi jobbade även en hel del med samling och jag tycker att det blir bättre och bättre, även om det känns som det är svårt för honom. Vi fick två övningar för att jobba vidare med och den som kallas "Trappan" där vi ska växla mellan samlad skritt, skritt, trav, galopp, samlad skritt... osv kommer bli en favorit! När vi gjorde denna övning kunde han resa upp sin rygg mer och mer och det kändes som om han blev kortare och kortare och högre och högre; ungefär som om man skulle trycka ihop honom mellan huvud och bakdel och all massa hamnar i mitten - där jag sitter. Louie blir även mer engagerad och lite vild vid den här typen av övning och det gillar vi!

 

Det blev även ganska mycket arbete i trav och övergångar från skritt till trav. Nytt för mig blir att fråga honom om jag får sitta lite mer och belasta hans rygg. Vilket jag fick, gud så lycklig jag blir över det. Han tillåter fortfarande inte att jag belastar honom hela tiden, men stunderna blir längre och längre - vilket styrkebesked! 

Birgitta tyckte att han blivit mycket starkare sedan sist i Mars, en riktig muskelknutte! Han jobbar i varje steg under hela ridpasset, helt underbart!!

 

Som vanligt fick Louie behandling på fredagen, dagen innan kursen av vår BÄSTA Anna Karström. Han var på ett eldigt humör och visade verkligen vilken kraft han har, ungefär som en vulkan inför ett utbrott...jag säger bara Dansk Dynamit!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

För tillfället handlar mycket om bakben, och inte vilka bakben som helst utan såklart Sir Louies snygga bakben ;-) Det händer massor i de där benen och vad som hör ihop med vad har jag ingen aning om, kanske är det en härlig kombination av flera delar.

 

STYRKA, BALANS & MOD

Träningsmässigt så handlar många av våra nya ridövningar vi fick av Birgitta i mars om att få Louie att lägga mer vikt på sina bakben. Det handlar både om styrka och balans, men även om mod - att våga. Styrkemässigt är det såklart så att han måste orka förflytta sin vikt till sina bakben för att bära mer på dem. Balansen sitter mest hos mig tror jag för det gäller att jag inte "stör" honom i denna delikata uppgift, men även för honom själv att känna att han kan balansera sig själv i denna nya position. Modet sitter i att han måste känna förtroende för sin ryttare - mig så han vågar vinkla lite mer i sina leder och niga i sina steg. Han måste kunna lita på att jag inte förflyttar min vikt utan håller min balans, plus att han själv måste våga försätta sig i en situation där han är lite mer sårbar.

 

Jag har valt att öva på denna nya position genom att arbeta honom korta pass vid hand på ett relativt hårt underlag där han får gensvar varje gång han sätter ner sin hov och niger. Just underlaget känns betydelsefullt för honom då jag vet att han blir osäker om underläget är mjukt så han sjunker ner i underlaget istället för i sina leder. När vi jobbar uppsuttet plockar jag fram olika ridövningar för att vi tillsammans ska kunna hitta rätt i våra positioner. Det är mycket avslöjande när jag misslyckas med att hålla min balans, Louie reagerar direkt så då är det bara att börja om från början.

 

HOVAR, MASSAGE & NERVSYSTEM

Men det är inte bara vid träning som hans bakben hamnat i fokus. Jag märker en stor skillnad på hans hovar, framförallt bakhovarna, där strålarna blivit betydligt större och bredare. Hovarna har ändrat sin form en aning, tyngdpunkten har flyttats lite mer bakåt. I min värld är det här väldigt positivt. Att strålarna blivit större och bättre tyder på att aktivitet och cirkulation förbättrats vilket säkert hör ihop med träningen, men det händer mer. Louie beställer massage av sina bakben, rätt hårt ska det vara för att han ska vara nöjd. Jag tror att det kliar eller pirrar i benen för han njuter och dregglar när jag masserar. Kanske är det även så att fler delar av hans nervsystem vaknar till liv. Att kunna kontrollera bakbenens placering, att kunna lägga vikten på benet och sjunka i leden är mycket finmotorik och det är flera små, små muskler och nerver placerade nära skelett och leder som styr just dessa rörelser.

 

Även i hagen märker jag att Sir Louie kan och tar mer vikt på hela bakdelen än tidigare. Han gör ofta små pirruetter i galopp när han leker med sin hagkamrat och även tendenser till levad och terre a´terre. Det är så himla kul att få se och följa honom i hans utveckling, jag är väldigt stolt över min vackra häst!

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Just nu är det bara grönt, grönt, GRÖNT GRÄS i Sir Louies tankar. När öppnas betet? När får jag äta gräs? GRÄÄÄÄÄS! Han är lite utav en bångstyrig ångvält som bufflar sig fram till varje grässtrå han får syn på. Vissa dagar hänger jag bara i snöret efter honom  - jag har inte en chans när han bestämt sig för att kolla in det gröna. 

Tålamod Sara, tålamod!

Jag har försökt sätta upp lite enkla regler för det här med gräsätning och vissa dagar tycks Louie vara helt nöjd och på det klara med vad som gäller, men ingen regel utan undantag! För att stilla hans begär en aning brukar vi ta en kort promenad till olika gräsställen där han får äta en kortare stund. Han formligen älskar att få mumsa av gräset och det måste vara otroligt gott för han smaskar och tycks njuta av varje strå.

 

Idag var det bara hans gräshjärna som var påkopplad, inget annat! Vi skulle ta en kort ridtur längs vägen och på båda sidorna av vägen ligger ganska gröna ängar. Då är det lite svårt med fokuseringen. När vi skulle lämna gården skrittade Sir Louie på så fint och han verkade helt lugn, sansad och hans fokus var med mig. Trodde jag....

Inte vet jag hur det hela gick till men vips så var han och jag mitt ute på ena åkern och han var som en yster kalv på grönbete. I sådana här lägen borde jag säkert tala om för honom att det här inte är okej, men jag kunde inte låta bli att tokskratta. Han är som en seriefigur som bara går och väntar på att få göra något bus och vilken glädje och livsgnista han uppvisar. Jag kan bara inte tillrättavisa det. Det är ju lite av hans charm och personlighet.

Efter lite besvär kom vi iallafall tillbaka ut på vägen, några depåstopp för att fylla på magen blev det, men annars en fantastiskt härlig ridtur!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Någonstans i Danmark föddes just den 26 April en liten fölunge, en fux med bläs som säkert var den sötaste lilla fölungen man någonsin sett.

Idag har han blivit några år äldre, fortfarande fux med bläs och med all säkerhet den charmigaste och vackraste hästen man kan se. I alla fall om man lever i min värld.

 

Idag har jag & Sir Louie firat hans födelsedag!

I morse fick han en halv banan och några äppelbitar i sin morgonhink - fyller man år så gör man! Eftersom detta är hans dag har han själv fått bestämma vad han vill göra så vi har letat grässtrån ute på gården och däromkring. Väl inne i stallet fick han en dunderskön massage av bakdelen - tror han växte flera centimeter när vi höll på!

Vi hann med en kort ridur på vägen och även jag fick då en fin present i form av att få känna energin när han ligger precis mellan trav och galopp - helt makalöst underbart! Ibland valde han att galoppera och ibland låg han bara i "vänteläge" med ursnygg trav - har inte ord för att kunna beskriva känslan, bara WOW!!! När jag sneglar ner på hans hals och huvudets placering och ser silhuetten då är det så att jag bara kan döööö - så snygg!!

Efter ridturen blev det "fruktsallad" -smaskens!  Sedan på med lerigaste täcket och ut i hagen för att mumsa hö, njuta av livet och känna sig väldigt stolt över allt han åstadkommit i sitt liv - so far.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
Sir Louie & jag med vår sitsguru Angelica H. Aug. 2011 Sir Louie & jag med vår sitsguru Angelica H. Aug. 2011

Jag har funderat massor på det här med sitsen. Hur man som ryttare påverkar sin häst beroende på hur man sitter, hur man belastar och hur mycket man "stör" sin häst när alla delar inte är på sin plats. Att arbeta med sin egen sits är något som jag försöker fokusera mycket på. Någon slags önskan jag har är att kunna rida på ett sätt där jag främjar hästen, tillåter dess rörelse och inte stör den överhuvudtaget. Det känn som ett stort mål och väldigt svårt.  Även om jag kanske aldrig kommer att uppnå detta mål till fullkomlighet så är det en strävan och det håller igång mitt eget fokus på att hela tiden förbättra mig.

 

Jag har fått jobba massor med min egen sits, både under ridskoletiden och nu. Då man "byter" från att ha ridit  en mer "klassisk" ridning till den akademiska ridkonsten blir det automatiskt en del förändringar, som exempelvis att ha relativt långa läder, ha balansen i foten, styra hästen mer med vikten... Under olika perioder har olika delar av min egen kropp och sits varit i fokus. Det har varit händer och handplacering, fotleder, överlivetsplacering och framförallt blicken!  Jag upplever att ju längre som Louie och jag kommer i vår utveckling tillsammans destå mer betydelsefull blir sitsen.

 

Louie är ju van från sin tid som ridskolehäst att balansera upp sin ryttare och han har alltid känts stabil. Nu när han blivit starkare i sin kropp, förändrat sin tyngdpunkt och sakta lagt mer och mer vikt på sina bakben och rätat upp sig är han mer känslig för ryttaren (JAG) och dess balans.

Tidigare har jag kunnat "komma undan" med vissa av mina olater, men nu går det inte längre. Han är extremt tydlig med att visa mig att " det där det går jag inte med på längre - gör om och gör rätt". Det blir extremt tydligt i tex övergångar att jag måste ta ansvar för min kropp, hålla koll på min egen balans, ha mina muskler i rätt spänning (tonus) för att han skall kunna klara av att balansera sin kropp och utföra det jag ber om.

 

Någonstans känner jag att det här är helt fantastiskt, vilken kommunikation! För att vi ska klara av jobbet måste vi bli ETT och samarbeta. Hur häftigt är inte det?!

Samtidigt får jag nästan prestationsångest för jag känner att nu jädrar så hänger det på mig! Jag måste prestera, vara balanserad, ha fokus. Det är som om nu är det Sir Louie som skolar mig - inte tvärtom.  Det känns även som om detta nya läge i kroppsmedvetenhet hänger sammans med vart vi befinner oss i vår utveckling inom ridkonsten. Nu när vi börjar så smått nosa på rörelser som kräver mer energi och styrka då måste vi BÅDA vara delaktiga i arbetet mer än tidigare.

Jag fattar verkligen att det här med att rida - det är en konst och inget man lär sig över en kafferast minsann!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Det har varit en väldigt "stökig" vecka för oss. Vädret har inte varit på sitt bästa humör vilket har påverkat oss ganska mycket. Typiskt Aprilväder med snö, regn, sol några sekunder, snö, blåst.... Det gör ju också att energin och lusten att hitta på något minskar en aning.

Hagarna är leriga och man klafsar runt i denna gyttja, nää nu vill vi ha torrare väder och bättre underlag i hagen.

För Sir Louie är det rena rama ondskan när underlaget i hagen är som en lervälling. Han behöver ett fast underlag och bra fäste för att vara nöjd. Han är ganska tung och hans rörelsemönster trivs verkligen inte när det är halkigt - oavsett årstid.Som det är nu så glider han runt i leran och ibland har han svårt att behålla kontrollen på sin egen kropp. 

Jag märker direkt på hans kropp att han måste spänna sina muskler för att hålla balans och kontroll på sig själv. Musklerna får jobba rejält och han blir rätt trött av hela tiden hålla sin muskeltonus. Jag har försökt att underlätta så mycket jag kan för honom, men vädret kan jag tyvärr inte råda över...

 

Istället har vi haft lite av en friskvårdsvecka med massage och skön kroppsvård. Det är verkligen härligt att få se honom slappna av och se att spänningarna i kroppen släpper.  Många långa gäspningar och frustningar är det bästa beviset på att detta gör susen för en trött kropp.

Vi har även tagit långa sköna promenader längs vägen där underlaget är betydligt fastare för att han ska få röra på sig. Det känns verkligen som om han uppskattar att få röra sig på fast mark, han kan ta ut steget och hela kroppen får komma igång. När vi är ute på promenad varierar jag att gå med honom barfota och vissa dagar drar jag på honom bootsen. När jag valt att sätta på boots har jag samtidigt ställt honom i strålbad så vi slår två flugor i en smäll - strålbad och strålaktivering! 

 

Idag (söndag) är dock vädergudarna mer på vår sida så vi utnyttjade solskenet och värmen till att gå en lång promenad och njuta av varandras sällskap.  Vi var ute i 1,5 timme, Sir Louie letade grässtrån och njöt av att få provsmaka på de gröna, spröda stråna. Vi passade även på att gå till den plats där jag tänkt att vi ska öva på att galoppera. En lång raksträcka med suveränt underlag ute i skogen. Känns bra för oss att vi varit där och "rekat" och självklart har jag berättat för Louie precis vad jag tänkt att vi ska göra och hur.  

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Jisses vilka fantastiska träningspass vi haft under helgen!! Jag tror aldrig att jag upplevt en sådan glädje och kontrollerad energi hos Sir Louie som han uppvisar just nu.

 

Tidigare i veckan har vi haft lite kommunikations - eller ledarskapsproblem, vet inte vilket. Det kan också vara ett uttryck för hans nya energiska JAG, kanske vårkänslor?? Han har varit rätt lugn, men fullkomligt vrålat så fort han lämnat hagen. Han har gjort sin röst hörd inne i stallet,  på promenad i byn, när jag försökt rida. Ingen direkt fokus utan mest detta vrålande.

 

Men när vi nu skulle ta oss ett träningspass då var han mycket lugnare och kunde hålla full fokus på arbetet. Det var nästan lite magiskt för han var så otroligt fokuserad och jag kände verkligen hur han koncentrerade sig i varje litet steg. Vi började med skrittarbete med lite volter, skolor, diagonaler. Han kontrollerade varje steg, kände efter exakt hur han skulle placera hoven och hans öron var konstant vinklade bakåt till mig för att lyssna. Vi provade med lite samling och övergångar och även då var han helt i balans.

 

 Även jag hade bestämt mig för att vara fokuserad och i balans, jag har gett mig sjutton på att jag ska underlätta och hjälpa honom så mycket jag kan. Nu använde jag min egen kropps muskler och spände fotlederna, lättade lite i sätet vid varje övergång för att ge hans rygg mer plats att kunna höja sig. Fokuserade på min egen hand, rak i ryggen och bara låta hans rörelse få plats utan störnningsmoment från piloten. WOW!! Vilken känsla vi fick och Sir Louie var helt med och bjöd till med sin egen energi.

Jag talade såklart om för honom att det är så här vi ska göra, samarbeta då blir det ju så himla mycket lättare - för oss båda! Vi avslutade passet med galopp och det kändes verkligen om om han aldrig ville sluta galoppera. Vi gjorde fattningar, anslag olika övningar, så himla kul!!

Vi var båda supertrötta då vi kom hem och jag hade träningsvärk i låren, vaderna, fotlederna baken.... Jag kände själv att idag då red jag faktiskt jädrigt bra!

 

Jag hade tänkt att Louie skulle få en dags vila efter denna urladdning, ut på promenad eller bara skritta ut i skogen för att hålla igång kroppen, men han ville annat....

Blev ännu en dag på ridbanan (när har det hänt!??). Jag lovade honom när vi gick ner till banan att vi tar det bara lugnt, skrittar lite och känner igenom kroppen. Hade valt betsling därefter för jag tänkte att JAG skulle träna och rida med enhandsfattning på stång utan krav på honom. Vi mjukade upp lite lätt och han kändes fin i skrittarbetet. Samling och skolorna gick hur fint som helst och jag tänkte okej vi gör bara någon liten uppgång till trav sedan ger vi oss.

Sir Louie hade helt andra tankar - vi gör lite galopp, lite piruetter i galopp med terre á terre känsla, övergångar från skritt till galopp, galoppanslag, samlad galopp och sedan kan vi göra lite trav. Han bara studsar fram som en liten gummiboll, vilken känsla!! Tror aldrig han varit så fin! Jag känner bara en sådan stor tacksamhet för att han vill bjuda mig på dessa helt underbara upplevelser. Det är nära till tårarana varenda ridpass just nu, älskade , älskade guldklimp!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Dags för vår hovvårdare Angelica Hesselius att komma och kolla till Sir Louies hovar. Alltid kul att se och höra vad hon tycker. Man vill ju få "bra betyg" och visa att man gör sin läxa.

Jag sköter om hans tassar och gör enklare underhåll och proffset kommer med jämna mellanrum och kollar till hur det ser ut. En lösning som passar perfekt för mig. Jag har gått två kurser i underhållsverkning, så jag har lite koll på hur jag ska göra, vad jag ska göra och viktigast vad jag INTE ska göra. Känns dock väldigt tryggt att få hjälp av Angelica som är påläst och intresserad. Sedan känner vi ju varandra då hennes häst Pelle-Päls och Sir Louie bott i samma stall och är soulmates.

 

Nu har Anni verkat Louies hovar i snart ett halvår med ungefär fyra veckors intervall och det händer massor i hans hovar. Nu tycker jag att han fått riktigt fina hovar, fin form och bra balans. Jag är väldigt fascinerad över det här med hovar. Att de kan växa så mycket så snabbt och vad mycket som händer i hästens kropp när den rätta hovformen infinner sig.

 

Verkningen idag gick väldigt bra, tror faktiskt att hovvårdarinnan var rätt nöjd både med Sir Louie och mig.  Vi ska försöka hålla efter framhovarna lite mer tills nästa gång samt jobba med strålarna. Nu blir det lindrev och fotbad för att få bukt med strålröta och öka aktiviteten och tillväxten i strålarna.

Vi har tränat på att lyfta upp hovarna och att lugnt och fint kunna ställa ner dem igen -lite T-touch övningar. Louie brukar annars bara stampa ner hoven i marken med en rejäl duns och har man ett finger eller något annat emellan ja...då.. Inte alls skönt! Det skötte han kalasbra idag!. Efter hovvården tog vi en liten promenad, sedan ut i hagen och njuta av våren!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

En sak som jag blivit mer medveten om den senaste tiden är det små detaljerna och dess betydelse. Ju mer jag lär mig om ridkonsten och ju mer som Sir Louie lär sig blir de små och i vissa fall de lite större detaljerna mer framträdande i vår ridning. Det är precis som om att ju mer finkänslig min häst blir för mina hjälper desto mer betydelsefullt blir det att jag gör rätt.

 

Häromdagen provade jag att rida utan kapson och bara på stång och med enhandsfattning. Det fanns egentligen ingen direkt anledning till varför jag skulle göra det, men jag har lovat mig själv att under detta år ska jag våga och utmana mig själv, se alla mina rädslor i vitögat och prova göra nästan allt som jag kan tycka är lite läskigt. Men det är en annan historia...

Hursomhavers bestämde jag mig bara för att, nää idag provar vi att rida på bara stång. Jag vet själv att just det här är lite bra för mig att göra. Jag har ju länge arbetat med mina händer i ridningen och att rida på en hand är lite nyttigt att prova då och då.

Eftersom jag tycker det är lite läskigt att bara ha stång i hästens mun och ingen kapson blir jag mycket mer finkänslig i min hand. Det blir även mer uppenbart om min häst lyssnar till mina vikthjälper då jag inte har någon kapson och tygel att hjälpa till att styra med. 

 

 Bara för att göra saken ännu mer utmanande valde jag att rida på byvägen, fram och tillbaka - ingen trygg ridbana med staket som skydd utan en ordentlig testkörning.  Efter lite uppvärmning med skrittövningar, lite skolor och samling tänkte jag att det var dags för lite övergångar till trav. Just det här med övergångar från skritt till trav och tvärtom är en svår övning för mig och Sir Louie. Han är ibland lite "bekväm" och tycker detkan vara lite jobbigt. Just i detta arbete, på byvägen, på en hand, endast stång märkte jag det. Jag hittade en mycket viktig detalj som jag inte hade en aning om att jag gjorde.

När  jag bad Louie att trava så tog jag handen mot mig....helt omedvetet. En del av min kropp sa till honom att gå framåt och en annan del sa stopp, inte konstigt att det blir förvirrande för honom. Vad fasen vill du att jag ska göra människa?? Stå stilla eller gå fram?

Resten av vårt ridpass blev en lektion för mig som ryttare, varje gång vi växlade från skritt till trav, från trav till galopp förde jag lätt fram handen och sa - varsågod att komma fram! Kan ju säga att övergångarna med denna teknik blev en helt ny upplevelse för både Sir Louie och mig. Kan bara lugnt konstatera ett en viktig detalj är uppmärksammad och åtgärdad...

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

ÄNTLIGEN!!! Som vi längtat efter vår Birgitta Järnåker!! Årets första träningstillfälle och det blev en höjdare utan dess like. Om man ska klaga på något så var det väl att det endast fanns tid för ett ridpass, men då just detta ridpass blev bland de bästa vi gjort i vårt liv så....varför klaga?? Sir Louie var så fin , lyssnade verkligen på mig och han kändes så stark i kroppen. Jag trodde att han kanske skulle bli trött, men känslan var att han skulle ha kunnat hålla på hur länge som helst.

Birgitta var jublande glad och bara skrattade och hejade på oss.

" ÅÅ vilken trav han fått" ÅÅå fattar ni?? Ni måste jubla!! Jaaaaa!!! "

 

Verkligen en entusiastisk tränare som självklart gav både mig och Sir Louie extra energi. Birgitta kunde genast se att det hänt massor i Sir Louies kropp. Han ligger mer rätt i sin kropp, bär sig själv och lägger mer vikt på sina bakben. Övergångarna från skritt till trav har blivit väldigt mycket bättre, det är något vi haft svårt med och tränat mycket på. Med den styrka han har nu orkar han ligga kvar i rätt position med sin kropp i övergången - helt fantastiskt! Det känns hur skönt som helst när man fåt kvitto på att vi gjort rätt och att allt arbete ger resultat.

Vi fick i huvudsak två nya övningar som vi ska träna vidare på. Båda övningarna syftar till att få Sir Louie att lägga mer vikt på sina bakben. Ena övningen är i trav där vi ska göra en volt på varje långsida (tre volter i samma varv sedan byta varv och göra tre i nya varvet ). Volterna skall inte passera medellinjen och på sikt skall de bli mindre och mindre, lite piruette tanke. Den andra övningen skall skapa förväntan hos Louie, skapa energi. Övningen innehåller skritt, samling på rakt spår, en förvänd volt tillbaka och galoppfattning innan man kommer ut på spåret igen. En gammal stridsövning som på sikt skall ge terre á terre vilket känns kittlande för en gammal ridskoletjej!

 

Det känns verkligen underbart, roligt,fantastiskt och lite overkligt. Louie känns redo, han vill mer. Jag är så lycklig och stolt över min vackra springare.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Annas magiska händer. Annas magiska händer.

När Sir Louie och jag ska vara med på kurs för Birgitta Järnåker så får han alltid behandling dagen innan. Vi har märkt att det är viktigt för honom att få en genomgång av sin kropp inför varje kurs. Det är alltid lika spännande innan vår massör Anna Karström kommer för man vet aldrig vad som händer. Louie är ju så tydlig med att visa vad han vill och inte och det blir oftast inte alls som man tänkt sig.

Jag tycker såklart det är kanon när Anna kommer. Vi är ju goda vänner sedan tiden då vi hade våra hästar i samma stall så vi och våra hästar känner varandra väl. Sedan är det alltid kul att få diskutera och fundera med en så kunnig människa. Anna har lärt mig massor om hästar, muskler och hur saker fungerar - en ovärderlig kunskap.

 

Behandlingen blev bland det häftigaste jag varit med om....Tänk att en hästkropp kan berätta så mycket!! Louie gick snabbt in i skönt slummer och där stannade han hela behandlingen. Det kändes nästan som om han var drogad. Han befann sig helt i sin egen värld och bara njöt.

Den här dagen ville Sir Louie bara ha de magiska händerna med akupressur och healing, ingen massage alls.

Självklart hände något häftigt - det gör ofta det...Sir Louie visade och gjorde en ny bäckenstretch! Han som verkligen hatar när man ska försöka göra denna styp av stretching stod som i koma och lät Anna dra i svansen. Det var bara så häftigt!!

 

Tänk att vi fick lära oss något nytt den här dagen också - snacka om läromästare!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter