Vår Blogg

2012 > 08

Upptäckte häromveckan att Sir Louie håller på att ta på sig höstkavajen. Den fina korta, släta sommarpälsen är under förvandling. Just det här med hästars päls är något som jag fascineras av och min vana trogen läser jag artiklar och forskningsrapporter i detta ämne.

Anledningen till mitt intresse är för det första att jag ÄR intresserad av allt som har med hästar att göra. För det andra tycker jag själv att jag blir en bättre hästägare om jag vet hur saker fungerar och kan sätta in eventuella åtgärder för att underlätta för min häst.

 

Hästens hår består till 90% av protein och det går åt både protein och energi för att sätta päls. Det går åt mer foder att bygga upp ett kilo päls än att ett kilo muskler. Pälssättningen tillgodoses i första hand om näringstillgången är knapp.

 

Jag själv upplever att Louie ofta blir trött under både pälssättning och pälsfällning.  Ibland kan jag märka stor skillnad på några dagar att hans fettdepåer sinar speciellt vid den här tiden då han ska sätta päls. Louie är fortfarande ute dygnet runt på bete, men även om det finns gräs kvar i hagarna så är näringsinnehållet ganska lågt, speciellt nu så långt in på säsongen. Han är ju lite äldre än sin hagkamrat så min uppfattning är att han behöver lite mer mat för att få rätt näringsintag.

Så då uppkommer frågan ska man börja stödfodra eller inte?

Jag har valt att börja ge honom hösilage i boxen när han är inne. Inga stora mängder, men när han kommer in ska det finnas om han vill och behöver äta.

 

Han är ju inte alls mager - tvärtom, men det är väldigt jobbigt att försöka göra något slags arbete med en häst som är hungrig hela tiden och bara kastar sig över allt som växer. Även farligt, då hästen i brist på annan mat kan äta växter som är giftiga - växter som de tidigare under säsongen har ratat.

En lite svår balansgång då jag även vet att Sir Louie, han älskar mat och han äter inte alltid för att han är hungrig utan för att det är gott!!! Därför blir vår melodi att stödfodra och fortsätta med daglig motion, bra för både kropp & själ.

 

Sedan kommer den delikata frågan om man ska ge B vitamin eller inte. Det finns massor med olika åsikter om det. En del säger att det inte behövs alls, andra säger att vissa individer kan behöva, en djungel helt enkelt. Jag har fattat mitt beslut och är säker på att min häst behöver B vitamin och förra året hittade jag en tillverkare som inte tillsatt något socker i blandningen utan endast olika B-vitaminsorter.Bättre innehåll och mindre dos - en vinnare i mina ögon.

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

För första gången på flera veckor tog vi oss i kragen och gick ner till ridbanan för att träna lite. Louie har inte direkt haft någon lust att vara på banan. Jag har en känsla av hans ovilja består av två komponenter; bekvämlighet och att underlaget varit lite löst då det inte regnat på ett tag.

 

Istället har vi fortsatt med våra övningar längs vägen eller ute i skogen. En stor fördel är att när vi är ute i det fria har han mer energi och framåtdriv vilket alltid underlättar. Vi har fortsatt jobba med linjeringen, stärka upp höger bakben så han inte kliver in för långt och förbi tyngdpunkten. Öppna, sluta och samling samt övergångar har även varit med på programmet. Men idag var det dags för lite mer fokuserad träning på ridbanan.

 

Jag tror vi fick ett av vårt livs bästa träningspass!

 

Sir  Louie var helt fokuserad och hade ett driv i steget som han inte visat upp på länge. Han brukar ju kunna blir väldigt långsam när vi tränar för att han ska hinna med att känna efter och kunna sjunka lite i sina leder. Idag uppvisade han ett skönt "flow" i kroppen då han gick från öppna till sluta, piruetter...Helt MAGISKT!

Det var helt underbart att få vara med då han bara gled runt i den ena övningen efter den andra - det var faktiskt svårt att få honom att stå still han bara körde på :-) Vi avslutade passet med lite övergångar med trav och galopp och sist men inte minst en fantastisk samlad trav som man kan dö för!

Det kändes verkligen att de övningar vi gjort nu sedan kursen med Birgitta i Juli har gett ett bra resultat. Louie känns starkare och han har lättare för att växla över från tex öppna till sluta. Han ligger rätt i piruettevändningarna, höger bak går in och bär vikt som det är tänkt. Vi är verkligen på rätt väg igen vilket känns så skönt för en nojig hästägare.

 

På hemvägen gick han där och såg så stolt ut, vacker som bara den och det liksom bara lyste och glimmade om honom. Jag funderade faktiskt på om jag ska döpa om honom till King Louie för han såg verkligen ut som en Kung! 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, träning

Yiiiihaaaa - vi har gjort det!! Jag bara bestämde mig för att nu då ska det hända. Upp tidigt med tuppen för att hinna rida innan solens värmande strålar gör dagen alldeles för varm. Hämtade min guldfärgade springare i hagen - han stod såklart och väntade vid grinden <3 En snabb avborstning och på med sadel, boots, träns och ett vanligt tränsbett i munnen. På med repgrimman, pall i handen och muta i fickan sedan gick vi iväg genom byn.

Jag hoppas att alla i Gårdtjän antingen tog sovmorgon eller redan hade hunnit iväg till jobbet för vi måste se helt galna ut Sir Louie & jag. Vem bär med sig en pall och går med hästen?? Kanske något för den lokala revyn att spinna vidare på....

 

Efter att ha passerat stora vägen var vi uppe i skogen. Framför oss ligger vår övningsbana där vi ska öva galopp. Jag parkerade Louie, tog av bootsen och grimman. Tog fram pallen - han var väldigt skeptisk till den! Louie hade en annan plan än jag när det gäller uppsittningsplats - han ville stå mitt på vägen för att ha koll åt alla håll - OK tänkte jag det får väl gå. Sedan bar det iväg längs vägen.

Vi skrittade, kollade lite med kommunikationen, tog lite trav och det kändes helt fint. Ärligt talat är det här den första gången jag känt mig nervös när jag red. Rätt fjantigt, men så är det.

 

Det är nu som det händer.

Louie börjar ställa frågan, ska vi vända nu?, Eller kanske nu? NEJ försöker jag förmedla till honom, men Nu då?? Till slut bestämmer jag att vi det där trädet där vänder vi. Ahaaa en liten lätt volt tillbaka och sedan har han redan börjat sätta fart längs vägen. Några steg i trav, sedan rullar han lätt och hur enkelt som helst över i galopp. Jag gör ett litet test bara för att se att han lyssnar - jo då jag kan sakta av till trav puh! Sedan fortsätter han i galopp, hela vägen tillbaka, lyckan är fullkomlig, nästan gråtvarning på piloten. Både av glädje, stolthet och kärlek till denna underbara kille som bjuder mig på det jag som mest har önskat.

Men.....VAD ÄR DET DÄR!!! Helt plötsligt får jag en häst som är gigantiskt stor, frustar och fnyser och dansar fram lätt som en fjäder. Mitt i vägen står ett konstigt monster (pallen). Dags att sitta av och lugna ner den unge mannen. Efter lite övertalning och muta lyckas jag plocka ihop pall, sätta på boots och grimma och vi går hemåt igen. Båda nöjda & lyckliga efter vår bedrift!

 

Nästa guldkorn kom igår då vi tog oss en träningstur längs vägen. Efter att ha mjukat upp oss med lite skolor arbetade vi med tempoväxlingar i skritt och trav. Lite korta steg, länga några steg och tillbaka till korta steg. En mycket kraftskapande övning för oss då Sir Louie blir mer energisk och "PÅ". När vi vände hemåt och joggade lite lätt i trav, fortfarande med samma tanke, då från ingenstans smlade han upp sig, koordinerade sin kropp och från det kom ett härligt "passage -gung" i hela hans kropp. WOW!! En underbar känsla, mjukt och taktfast. Helt otroligt! Lycka på högsta nivå!!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Många funderingar trängs i min hjärna gällande detta med takt, rytm och balans. Både när det gäller mig själv uppe på hästryggen, men även för Sir Louie.

 

Just nu är läget sådant att hans trav blivit betydligt bättre. Han är säker och stark i sin kropp. Han har fullkomlig kontroll på sig själv, vet hur hans egen kropp ska förhålla sig i rörelsen och han vet hur han ska placera sin fötter. Takt, rytm och balans är helt självklart för honom.

 

När nu hans trav blivit så stark har istället galoppen blivit betydligt svårare. Här har han svårt att hitta takten, rytmen, rörelsen. Louie har i vanliga fall en mycket fin galopp, säker och rund, som att sitta på en gunghäst, men i dagsläget blir den lite kantig och han har svårt att hålla galoppen. Ofta byter han över till trav istället och han kan trava väldigt fort!

 

Jag pratade med vår tränare Birgitta om det här och om jag förstår saken rätt så händer det ganska ofta att en gångart förbättras och förstärks till förmån för en annan. Det pågår under en kortare period och sedan hittar man tillbaka igen. Det bästa är att när hästen sedan "hittar tillbaka" har båda gångarterna förstärkts och blivit starkare.

 

Jag har dock en plan att låta Louie få komma ut och galoppera i skogen i fri form. Det är en mycket stark känsla som jag haft ett tag nu. Jag tror att det skulle kunna hjälpa honom att ha en längre sträcka där han själv kan känna efter och hitta hur han ska förhålla sig i och till rörelsen. Han är även mer pigg och energisk då vi är ute i det fria så det borde vara optimalt.

 

Mitt problem har dock varit att Louie har svårt att galoppera när han har sina boots på sig - han trampar ofta av dem och det blir "klumpigt". Vi har varit och kollat ut vårt galoppställe, en lång raksträcka med bra underlag, inga gropar och eländen som man kan snubbla i. Grejen är bara att vi måste ta oss dit, längs en grusväg utan att han får ont i fötterna. Nu har min plan vuxit fram så pass att det är läge att göra ett första test. Jag tänker mig att jag ska kunna sätta på honom boots, rida fram till vår galoppsträcka, kliva av, ta av bootsen sitta upp och rida. Jag har skaffat mig en smart hopfällbar pall som jag kan stå på så jag kommer upp i sadeln igen. För att göra det än mindre kravlöst för honom har jag även testat att rida honom på ett vanligt bett istället för stång - det gick över förväntan! Så vilken dag som helst nu då ska vi utföra vårt första test och se vart vi hamnar med  takt, rytm och balans.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

När Birgitta var hos oss i början av Juli blev det många "aha" upplevelser för mig. En väckarklocka som uppmärksammade mig på att den berömda grundridningen/grundträningen icke får försakas! Sir Louie och jag hade turen att få ta tre ridpass för Birgitta vilket jag är väldigt glad över. Det blev som en nystart och en massa nyttiga lärdomar - mest för mig.

 

Vårt första ridpass var helt okej, Sir Louie gjorde det jag bad om, men absolut inget mer. Han kändes lite seg i benen och han sprudlade inte direkt av energi. Jag har ju blivit väldigt bortskämd av Sir Louie att så fort det blir träning för Birgitta då är han maxad på alla sätt, men inte just denna dag. Vår kloka tränare påpekade just detta för mig, han har ju levererat 100% på kurserna och idag är bara inte hans dag. Jag blir ju självklart fundersam över om något är fel, har han ont någonstans, är han sjuk??Birgitta hittade snabbt flera ljuspunkter bland annat att han musklat sig ännu mer, att han har rätt formgivning i kroppen hela tiden och att hans trav förbättras otroligt mycket. Hon kunde också snabbt se att hans högra bakben återigen är vår "akilleshäl".  Just detta högra bakben kommer nästan alltid upp på tapeten då kraven ökar. En svag punkt som måste stärkas för att vi ska komma vidare och som jag i ärlighetens namn inte haft i fokus alls den senaste tiden.

 

De andra två ridpassen var det en annan häst som intog ridbanan. Kanske Louie behövde komma igång i kroppen för dag två var han mer som vanligt. Då fick vi göra något fantastiskt kul nämligen FÄKTAS! Oj, oj det var bland det roligaste vi gjort och Sir Louie, min egen riddarhäst han var i sitt esse då han fick göra galopppiruetter runt Bigritta och med mig vilt fäktandes mot henne! Sista ridpasset blev också fantastiskt bra då vi arbetade mycket med samling och uppgångar.

 

Sir Louie har ju under en längre tid bjudit mig på energikickar och helt fantastiska upplevelser. Jag har fått känna på den Danska Dynamiten och när man väl fått känna denna kraft och energi då vill man bara ha mer! Bara att få känna den där hästkroppen ladda upp energi och kraft är en helt obeskrivlig känsla. Men....den så viktiga grundträningen vart tog den vägen? Den har vi missat i fartvinden så nu är det dags att plocka upp den igen.

 

Efter kursen har jag valt att inte ha några stora förväntningar på Sir Louie när vi tränar. Jag kan ju inte förvänta mig att han ska utföra stordåd hela tiden! Vi gör det vi kan, där vi är och dagsformen får råda. Medvetet har jag valt att återgå till många övningar som vi kan och känner oss trygga med. Vi har skapat ett eget "träningsprogram" som syftar till att stärka hans bakben, be honom gå in och bära mer med sina bakben - rena styrketräningsövningar. Hela detta program gör vi endast i skritt då hinner vi båda med att känna efter hur han placerar sin fötter och att linjeringen i hans kropp stämmer. Tanken är att vi ska kunna göra hela programmet både i skritt och trav, men än så länge gör vi det endast i skritt.

I dagsläget har vi kört vårt egna träningsprogram en till två gånger i veckan på ridbanan. Nu vet Sir Louie vilken ordning som övningarna kommer, han kan vissa gånger ligga lite före mig och går in i rätt position utan att jag bett om det. Vi båda känner oss trygga med vad vi gör och övning ger färdighet.  Jag har även valt att ställa lite högre krav på honom, ber honom att lyssna, ber om samarbete, för han är stark och han kan, bara lite bekväm i vissa lägen.

 

Ibland händer det att man går lite vilse, tappar bort sig på vägen och inte riktigt kan hitta tillbaka. Ja, lite så har det nog känts för både Sir Louie och mig. Men nu med uppdaterad karta , kompass och utsökt vägledning av vår egna Mästarinna Birgitta Järnåker känns det som om vi åter ha hittat rätt på vägen och lagt ut rätt kurs mot nya mål.

Egentligen hade vi kanske inte hamnat så himla fel, bara lite snett.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter