Vår Blogg

2012 > 10

Först lervälling, sedan kom minusgrader och hagen såg ut som värsta sortens puckelpist. Inte de bästa förutsättningarna för att hålla hovarna i god form och inte roligt alls för en barfotahäst. Lycka är då när snön valde att komma och sedan lite töväder så nu känns livet lättare igen.

 

Jag har verkligen våndats och det gör så ont i mitt hjärta när jag ser hur min älskade Sir Louie försöker ta sig genom knögglet utan att vricka sig, utan att det ska göra så ont i hoven...Huuuu. Jag valde faktiskt att sätta boots på honom ute i hagen så det skulle gå lite lättare. Han rörde sig lite mer då, men jag tror faktiskt det såg värre ut än det egentligen var. För några år sedan då han bara varit barfota något år och vi hade ett liknande underlag då gick han in i hagen ställde sig på en platt plats och stod där hela långa dagen. Han rörde sig inte ur fläcken. Nu har han faktiskt valt att röra sig om än ganska långsamt. Vilket jag ändå tycker är klokt av honom. Nu hoppas jag bara att snön får ligga kvar och att vi hinner "platta till" hagen så mycket det någonsin går innan det fryser på rejält igen.

 

Trots flera veckor med lera och blöta hagar tycker jag att Sir Louies hovar klarat sig riktigt bra. Visst har hans mittstrålfåror blivit lite djupare igen, men jag tycker att strålarna ser fina ut ändå. Att arbeta med strålarna på hans framhovar är ett ständigt pågående projekt. Det märks direkt om vi tränat eller rört oss mindre eller om underlaget i hagen blivit anorlunda. Önskemålet är att få lite mer tryck på strålen så att cirkulationen ökar och därmed tillväxten. Jag har hittat några bra och miljövänliga produkter som vi testar för att hjälpa Sir Louie att bygga upp ny frisk vävnad i sina strålar. Det ska bli spännande att se vad vi kan åstadkomma.

 

 

Vår hovvårdare Angelica var på plats igår för att kolla till "våra" hovar samt två andra hästar i stallet. Sir Louie var verkligen nöjd med att hon kom och putsade på hans hovar, även om han gärna försöker ta ett litet nyp på hennes bakdel, men det är bara av kärlek. Vi hade skött vår hemläxa bra och fick lite nya direktiv att ta med oss i bagaget till nästa gång. Vi har lyckats komma tillrätta med hans lamellränder på alla fyra hovar genom att sköta om hovarna ordentligt och hålla efter så de inte "växer iväg" så vi får fortsätta med det och nu även lägga till strålvård som en viktig del i vår vardagliga hovvård.

 

Det känns så otroligt skönt att få råd och hjälp av en sådan duktig tjej som Angelica. Jag kan inte nog lovorda henne! För mig är hon ovärderlig med sin kunskap, hur hon kan förklara hur olika saker i hoven hör ihop med rörelsemönster och så vidare. Jag är bara så himla glad och tacksam över att hon valt att satsa på hovvård för barfotahästar och att hon vill komma och sköta om oss med jämna mellanrum. En fantastisk duktig och kunnig hästtjej som ser på hovvården som det hantverk det är. Varje drag med filen, rundningen av tån eller vad det kan vara har en mening och görs med stor känsla. Inget görs på slentrian eller av en slump utan det är verkligen med mening som allt utförs. Vilken hantverkare!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Jag åkte på en härlig utflykt till mina kära vänner Åsa & Angelica och deras hästar. En massa hästprat, skratt och nya lärdomar. Angelica red sina hästar och Åsa och jag hade möjligheten att få önska oss olika övningar och ställa frågor om både det ena och det andra. Verkligen roligt och inspirerande!

 

För min egen del kände jag att det var perfekt att se Angelica rida sin häst Whisper, som ridmässigt är lite lik min egen Sir Louie. Många av mina ridkompisar har hästar med mycket framåtdriv och egen energi så deras lösningar blir nästan raka motsatsen mot hur jag måste göra då Sir Louie är en häst där man måste skapa energi för att få framåtdriv.  Att se Angelica med Whisper gjorde det betydligt lättare för mig att förstå och se hur jag och Sir Louie kan komma vidare och lösa våra "svårigheter" då dessa två hästar är lite mer "lika".  jag bad Angelica & Whisper visa lite hur de arbetar med skolskritt som är något jag själv skulle vilja prova med Sir Louie.

 

Skolskritt är en samlande rörelse där hästen "niger" i sina leder och taktmässigt påminner den om trav då det är en diagonal rörelse.  Arbetet stärker hela hästens muskulatur och hästens länd aktiveras på ett bra sätt. Skolskritten kan även användas för att förbättra hästens övriga gångarter.  Att få sin häst att våga niga handlar både om styrka och förtroende. Det gäller att man som ryttare sitter stilla och inte stör hästen. Man måste både ge hästen tid att känna efter och få den att våga lita på att jag som ryttare kommer att förbli stilla. En balansgång verkligen, men vilken härlig utmaning! Många brukar beskriva skolskritten som den rörelse som sammankopplar hästens och människans nervsystem.

 

De övningar som Angelica & Whisper visade mig handlade om att få energi och takt från traven och sedan kunna behålla dem i skrittmomentet. Jag kände direkt att det här kunde vara rätt sätt för mig och Sir Louie att närma oss denna rörelse! Full av inspiration ville jag åka hem till stallet direkt för att testa, men jag fick allt ge mig till tåls.


I söndags var det så dags för mig och Sir Louie att själva se om vi kunde få till denna övning. Dagen bjöd på regnskurar och kyla - brrr.

För att förbereda Sir Louie på bästa sätt började jag med att ge honom lite lätt massage för att få igång cirkulationen i kroppen, mjuka upp musklerna. Hans bakben, länd och leder fick lite extra uppmärksamhet. För mig är det viktigt att han ska få positiva upplevelser och känna sig duktig, speciellt när vi ska göra något nytt som kan kännas svårt.

Pågrund av vädret - eller kanske tack vare, valde vi att öva längs vägen där underlaget är fastare och ger mer återkoppling till hans kropp. Ridbanan var som en gigantisk vattenpöl så vägen var ett bättre alternativ. En fördel är också att ute på vägen har Sir Louie mer energi i sig själv då han måste hålla lite koll på fladdrande trädgrenar och annat spännande. Jag hade därför lite gratis energi även om han inte var spänd, helt perfekt!

 

Redan på gårdsplanen visade han att han var minsann taggad, lite lätta fnysningar och raska steg. Sedan ut på vägen och efter lite uppvärming började vi öva. Min plan var att börja med att korta och länga stegen i korta sekvenser för att sedan låta honom sträcka ut helt och få trycka på med sina bakben. För varje gång vi gjorde på detta sätt kom han upp i en bättre och bättre form och jag märker en sådan skillnad på hur snabbt han lyssnar på mig. Nu kan han ta fyra korta steg, länga fyra steg, korta igen och det ÄR verkligen fyra steg inte 48 som det kan ha varit tidigare. Ett styrkebesked samt att han mer och mer kan koordinera sin kropp.

Kändes även fint att få honom att länga ut helt, få lite längre tygel, sträcka ut halsen och kunna skjuta på med bakbenen, som en belöning. Belasta och avlasta.

 

Redan nu var jag mer än nöjd och då hade vi inte börjat riktigt med att försöka hitta någon skolskritt. På vägen hemåt la vi till vårt nya moment med att starta upp trav, trava några steg och komma ner i skritt med behållen balans och takt från traven. Men fyyy så jobbigt,  sa Sir Louie! Han var verkligen superduktig! Vi lyckade behålla den där "gungande" känslan några gånger, kanske vi fick ett eller ett halvt steg - WOW!!

Efter att vi gjort några försök där han överträffade mina förväntningar på alla sätt tog energin slut. Han visade TYDLIGT att Nu orkar jag inte mer!

Tillbaka i stallet, nöjda, lyckliga, glada och stolta fick Sir Louie lite skön massage, stretching av ben och kropp samt belöningen; hinken med godsaker! Känner att jag kommer leva länge på den här dagen.

Tack Åsa, Angelica & Whisper för att vi fick ta del av era kunskaper och Tack älskade Sir Louie för att du är min läromästare och vägvisare inom denna ädla konstart!

Angelica & Whisper

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

En pigg, energisk och höstfräsch Sir Louie - kan det bli bättre än så? Knappast i min värld. Just nu formligen sprudlar hela hans väsen av kraft och energi, det gäller för mig att passa på att njuta och göra mitt bästa att förvalta det han bjuder mig på. Det finns en glöd och en utstrålning runt honom som gör mig så varm i hjärtat. Verkligen svårt att sätta ord på känslorna samt det jag får uppleva tillsammans med honom just nu - bara att jag är evigt tacksam för alla ögonblick.

 

Träningsmässigt fortsätter vi att arbeta med att behålla linjeringen och ta med den känslan när vi arbetar på böjda spår. Jag har valt att lägga in piruetter eftersom det är en stärkande och uppbyggande övning för honom, där måste han gå in och bära, lägga mer vikt på sina bakben. Just detta jobb ger och tar mer än vad jag anar. Nu då han faktiskt går in och belastar sina bakben i varje steg blir ett sådnat här styrkepass rätt jobbigt. Det känns viktigt att han får vila några steg mellan övningarna och sträcka ut med mer skjutkraft för att avlasta sina bakben.

 

Det märktes tydligt häromdagen då jag verkligen fick känna på skjutkraften i ordets rätta bemärkelse. Vi hade varvat träningspasset med samling och uppgångar och skulle avsluta ridpasset med lite avlastande trav för att få ut mjölksyra ur musklerna. Sir Louie travade på som värsta travhästen och han tryckte mig ur sadeln så jag "ramlade" framlänges över hans hals. Jag hade inte tillräcklig styrka i mitt överliv att hålla emot denna kraft, när Sir Louie tog spjärn med sina bakben lyfte jag ur sadeln, inga stilpoäng för sitsen där inte!

 

En del av vår träning består även av samling där han ska korta och länga sitt steg i både skritt och trav. Även dessa övningar skapar en större belastning på just bakbenen. Känslan vi söker är att han ska vara som ett "dragspel" där han lätt kan korta upp men även länga ut sitt steg. Vi varierar denna typ av övning med att göra uppgångar från skritt till trav och ibland rullar vi bara på i skritt eller trav. Just den här övningen skapar en massa energi hos Sir Louie, det är då man känner den kraftskapande ridkonsten - härligt! För mig gäller det bara att kunna kontrollera och använda hans energi på rätt sätt. Inte så lätt alla gånger då han är stark som en björn, men även det är ju fantastiskt bra.

 

Sir Louie är också väldigt tydlig med att tala om för mig när det är dags att lägga till fler moment i övningarna eller då vi rätt och slätt ska göra något annat. Jag märker direkt då han tycker att övningen är tråååååkig, då lägger han sitt fokus på att låtsas bli rädd för soptunnan, kollar vad de andra hästarna gör i sina hagar eller andra små bus. Han lär mig och berättar en massa saker så det gäller att ha öron och andra kommunikationskanaler vidöppna hela tiden. 

 

Vi har ju också kämpat med galoppen en tid. Jag har bestämt att varje ridpass ska innehålla ett anslag och om det sedan blir galopp eller något annat spelar ingen roll. Det känns som om vi varit på rätt väg, det går bättre och bättre.

Igår blev det tydligt - efter vårt ridpass tänkte jag att vi kunde prova att lägga in en galopp på gårdsplanen. Vi provade att göra den från trav och det blev ett anslag, men lite kantigt.  Då klev läromästaren Sir Louie fram och han var extremt tydlig i sina instruktioner; "Gör du ditt så sköter jag mitt. Sitt still på baken så ska du få se att jag kan galoppera!!"

Jaa....han kan och vilken galopp han har.Jag fick be honom att göra samma sak två gånger - för min skull så jag kunde behålla känslan och känna att såhär ska jag förhålla mig till honom. Andra gången gick det betydligt bättre. Jag kunde sitta rakt, stilla utan att störa.

En lektion med guldkant från min egen älskade läromästare!

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Efter kursen med Birgitta var det många intryck, känslor och funderingar som behövde landa. När jag är mitt i kursen är all fokus på Louie och mig själv plus att man vill hinna med att titta, njuta och lära sig av övriga ekipage. Jag hamnar ofta i ett läge där jag inte ens minns vilka övningar vi gjort på ridpassen utan hjärnan blir liksom helt blank. Tur att jag är flitig med pennan och skriver upp allt i min lilla ridbok - evigt tacksam för det!

När flera intryck landat någorlunda i mig så kom jag helt enkelt fram till att jag måste rida & träna mer!

Egentligen rätt enkelt, men nu är ju jag en hönsmamma utan dess like. Jag är ju rädd om min Guldkille så ibland väljer jag bort ridning och träning för att inte belasta honom så mycket. Men här måste jag nog lära mig att tänka om lite. Jag märker faktiskt en stor skillnad på Sir Louie att han mår oftast mycket bättre av att hållas igång än att vila en massa. Har han haft några dagars ledigt så tar det minst ett ridpass för honom att komma igång i kroppen. Så länge han känns fin och fräsch så tror jag att det är bättre att vi tränar - uppsuttet eller vid hand. Träningen bygger ju upp muskler och håller igång muskulaturen och i ärlighetens namn rider vi ju även väldigt varsamt.

Sagt och gjort. Vi har fortsatt att hålla igång med både arbete vid hand, uppsuttet och sköna uteritter. Allt kändes helt perfekt och jag tyckte att det var helt fint för Sir Louie att ha några dagars vila då jag själv åkte iväg på jobb till Tyskland. På vägen hem längtade jag verkligen efter att få ta tag i träningen igen, men ibland blir det inte som man tänkt sig.

 

Dagen innan jag kom hem skadade Sir Louie sitt öga. Så istället för träning och annat skoj blev det veterinärbesök, medicin och vila. Som tur är återhämtade han sig snabbt och efter en vecka blev han friskförklarad.

Efter nästan 14 dagars vila & konvalescens blev det istället en omstart för oss. Vi började lite lätt med att arbeta korta pass vid hand, till en början mest i skritt som styrketräning sedan har vi kunnat lägga in lite uppgångar till trav som ett nytt moment med lite mer energi. Vi har fokuserat på linjeringen och först raka linjer sedan har vi byggt på med att behålla linjering och känslan till böjda spår. Jag har lusläst min älskade ridbok och plockat ut ett flertal bra övningar som även passar att utföra vid hand.

Efterhand har jag kunnat börjat rida honom igen och då har vi fortsatt med samma tanke om att behålla linjeringen även när vi går in på böjda spår. Det har blivit ganska mycket skrittarbete, som egentligen inte alls är Sir Louies melodi, men det har fungerat förvånansvärt bra. Nu när det gått några veckor har vi även trav och galopp på programmet. Just galopp har under en tid varit lite svårt för oss, men jag tror vi är på rätt väg. 

Det bästa av allt är att Sir Louie känns så stark och så pigg.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter