Vår Blogg

2013

Känner att vi verkligen går igenom en stor prövning just nu.

Under alla år med Sir Louie barfota har vi aldrig haft så dålig vinter som nu. Min tid går mestadels åt till att kolla vilken hage som är minst livsfarlig att vistas i - alltså där det är minst is och risk för att halka omkull. Flytta vattenbalja, flytta hö och sanda, sanda och sanda!

Tur ändå att vi har flertalet hagar som inte använts på ett tag då stormen Ivar gjorde "plocke pinn" av skogen så dessa delar av hagen har varit orörda vilket innebär att det kan finnas en gnutta snö kvar och inte så mycket is.
För Louies del blir hagvistelsen mest att stå stilla på en halkfri plats. Verkligen supertrist!

Men det finns ljusglimtar trots allt i denna isiga tillvaro. Senast vi hade en relativt isig vinter så fick Louie stora problem med sin cirkulation i benen. Då blev han tjock och hård, full med galla, så jag fick ha honom lindad på alla ben för att han inte skulle bli helt av. Men denna vinter har han - peppar, peppar ta i trä - klarat sig otroligt bra. Om det beror på att han överlag är i bättre form eller om det är något annat som spelar in vet jag inte, men det känns verkligen positivt och bra.Häromdagen visade han även att han har bättre balans och klarar isen betydligt bättre än jag någonsin kunnat ana. Själv höll jag på att dö av hjärtattack och nervdaller då Louie & hans hagkamrat tog sig ut från hagen och gled/hasade sig fram på isen. Huuu gör aldrig om det igen!! Louie som tidigare varit livrädd att tappa fästet klarade sig riktigt bra, att de inte gick omkull var ett mirakel! Fy så rädd jag var och att sedan försöka fånga in dem var inte jordens lättaste. Nä det vill jag aldrig uppleva igen!

Så mycket ridning och träning har det inte blivit, vilket också känns lite tråkigt. Det finns massa uppdämd energi som bara väntar att få explodera och komma ut, men just nu finns det ingen plats där vi kan lätta på trycket. Bara is och stenhårt överallt.
Jag har dock hållit igång Louie varje dag. På med broddar, regnkläder, reflexer och ut på promenader. Eftersom han blir så stillastående i hagen märker jag att han behöver få röra sig så andning och mage hålls igång.  Det känns verkligen superviktigt och vissa dagar då vädret och underlaget varit lite bättre så har även sadeln åkt på. Det känns som om vi tappat lite muskelmassa så jag hoppas att vi kan träna lite styrketräning i ladan vid hand och kanske lite i skritt längs vägen. Jag hoppas att vi antingen får barmark och isfritt eller en massa härlig snö vi kan hoppa runt i - det vore härligt!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Det är lite mer än en vecka sedan jag var på AR kurs med Hanna Engström. Jag tycker själv att jag fick med mig en massa bra och positiva saker som jag nu gör mitt bästa att omsätta från teori till praktik.

Det som känns otroligt kul och inspirerande är att Louie känns så positivt inställd till det vi gör. Kanske han var med på kursen i tanken?
Jag har försökt att fokusera på hur våra kroppar påverkar varandra. Hitta balansen, andas i samma takt, gå i samma takt. Nu i början då det är mycket att tänka på och hålla reda på passar det perfekt för mig att vi testar detta när vi är ute på promenad i bara grimma.  Så när vi traskar runt på byvägen och i skogen gör jag mitt bästa att hitta dessa ögonblick då jag och Louie befinner oss på samma våglängd. Just detta att jag ska synkronisera min ben med hans bakben är verkligen så svårt, men när vi hittar takten känns det väldigt behagligt.

I arbetet vid hand (ground work) har jag valt att bara använda kapson, utan bett. Här märker jag den största förändringen hos Sir Louie. Tidigare har han inte alls gillat när jag går baklänges. Då har han protesterat högt och känt sig trängd och kontrollerad. Det jag förändrat från tidigare är att han inte har något bett plus att tygeln endast är fäst i kapsonens mitten ring. Om det är dessa detaljer som gör den stora skillnaden eller om det är hans eller min inställning har jag ingen aning om, men nu fungerar det helt utan problem. Det var liksom helt självklart från första gången vi testade, det är rätt fantastiskt tycker jag. Vi har redan kunnat länga och korta upp steget på volten i skritt. Kunnat starta och stanna. Louie är hundraprocent fokuserad på vad vi ska göra, öronen spetsade och han lyssnar hela tiden. Jag tror ibland att jag fått med mig någon annan häst för skillnaden är så stor. Verkligen jättekul!

Några ridpass har vi också hunnit med. Där är mitt fokus att följa med i hans rörelsemönster. Inte bromsa hans rörelser utan låta hans rörelser ta över för att kunna känna i min kropp hur det känns. Göra jämförelser och dra slutsatser, lite detektivarbete. Ligger skillnaden i min kropp eller i hans kropp? Att fokusera på dessa detaljer då vi är ute på våra turer i skog och mark är verkligen intressant tycker jag. Jag funderar, känner, analyserar och testar.

På något sätt tycker jag att vi kommit ännu närmare varandra med detta arbete. Mer synkroniserade än tidigare, mer finstämt på något sätt. Det kan även ha lite samband med våra övningar med belöningsbaserad träning som också stärker vår kommunikation på ett nytt sätt.

Lite eldprov fick vi häromdagen då vi begav oss ut på ridtur i snöfall och snålblåst. Louie blev verkligen upphetsad i stormbyarna och jag kände att vi verkligen låg och balanserade på den berömda gränsen. Jag är verkligen ingen modig människa, utan kan faktiskt ibland tycka det är lite obehagligt då jag känner hans upphetsning och vetskapen att det inte alls är säkert att han kommer lyssna på mig. Då plockade jag fram vår gemensamma andning, jag satte tempot i min andetag, i magen och på bara några sekunder kände jag hur Louie kunde "komma tillbaka" till mig. Visst han var fortsatt "på", men inte alls så nära gränsen att brisera som en bomb utan upphetsad med kontroll.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

I helgen har jag varit på kurs,  Akademisk Ridkonst med Hanna Engström. Kändes verkligen lyxigt att få vara med på kurs och bara sitta och titta, njuta, inspireras och utöka kunskapsbanken. De senaste kurserna jag varit med på har jag antingen ridit själv eller varit med som arrangör och då blir det alltid lite mer splittrat än när man bara har sig själv att ha koll på. Jag hade även fått hjälp med tillsyn och omvårdnad av Sir Louie så det var verkligen EXTREMT lyxigt!

För mig var det första gången jag träffade Hanna Engström och det blev en mycket positiv upplevelse. Hanna är certifierad Bent Branderup tränare och hennes undervisning följer de riktlinjer som Bent och hans tränare lagt upp. Det handlar mycket om basövningar för människa och häst, grundövningar som är viktiga när man utbildar sin häst.  Hanna tryckte lite extra på att Akademisk Ridkonst inte "bara" är ridning utan grundlig hästmannaskap.

Hanna har mycket fokus på hur människan och hästens kroppar påverkar varandra. Små, små detaljer gör stor skillnad. Det gäller att som människa kunna slappna av, hitta sig själv och tillsammans med hästen utforska vår gemensamma potential. Mycket känsla, hur känns det i mig som ryttare, hur känns det för hästen.  Att Hanna sett många olika hästar och ryttare i sin roll som tränare märktes tydligt. Hon kunde snabbt se olika små saker hos häst och människa. När man som jag satt på sidan och kunde observera henne, såg jag hur hon kunde sluta sina ögon och liksom känna själv i sin kropp, i ryttarens kropp och i hästens kropp, lite röntgensyn - och samtidigt instruera och ställa frågor kring olika detaljer.

Alla ekipage fick visa det som kallas "Ground Work". Då arbetar man sin häst vid hand i endast kapson. Här fokuserades det på saker såsom att hitta andningen, att andas i samma takt som sin häst - att bli "grounded"  - för mig jordad, att hitta ett lugn och befinna sig på samma nivå. Att gå i samma takt som sin häst, att känna hästens bakben och hur de placeras. Kan ju låta enkelt, men det var minsann svårt! Jag har provat själv och det är faktiskt inte alls lätt!
Hitta balansen tillsammans, kunna gå och stanna, kunna länga och korta upp steget. Mycket fokus på känslan i olika moment även att förbereda, inte bara "pang på" utan förbered för att stanna, förbered att starta.

Jag kände igen många saker som jag fick lära mig då jag och Louie började med AR, men som vi på senare år inte alls haft någon fokus på. Här hittade jag flertalet nya infallsvinklar och pusselbitar som jag kommer ta med mig i vårt fortsatta arbete.

Även på de uppsuttna ridpassen var det mycket fokus på medvetenhet. Att själv som ryttare bli medveten om hur man påverkar sin häst i olika lägen. Att våga känna och tillåta, testa och jämföra. Exempelvis tillåta hästens svingande av ryggen och låta den ta över. Jämföra hur det känns i de olika varven, är det lika eller känns någon sida lättare eller svårare. Otroligt intressant och spännande.

Det var verkligen en givande helg, fina ekipage som gjorde stora framsteg på kort tid. Hanna visade mig lite nya infallsvinklaroch perspektiv på ridkonsten. Mycket inspiration och stor glädje och tacksamhet för att jag hittat denna träningsform!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Det är bara så spännande det här med belöningsbaserad träning! Jag önskar verkligen att jag hade hittat denna nyckel mycket tidigare då jag upplever så goda effekter. Att få se Louies blick, glädjen i hans ögon och en liten glimt i ögat som säger mig; Kolla vad jag kan!! En stolthet som jag tidigare endast känt då vi rider, är bara helt fantastiskt!

Jag kan känna att tänket med belöningsbaserad träning alltid funnits med mig. Jag vill berömma och belöna min häst när han gör bra saker, gör det jag ber honom om. Det kan till exempel vara att avsluta ridpasset när han gör något extremt bra även om jag själv skulle vilja fortsätta ett tag till. Jag minns att vår AR tränare Birgitta Järnåker tidigt sa till mig att för Sir Louie är det viktigt att få vara duktig, att få glänsa så avsluta dina ridpass när han är som bäst - det får du tillbaka efterhand! Väldigt sant och klokt.

Jag ser otroligt många fördelar att träna på detta sätt. Vi båda blir glada, nöjda, tycker det är kul, det enda som möjligen kan ses som negativt är att "morotskontot" blir en aning större. Men vad gör det?

Med Louie gör jag inga svåra och komplicerade saker. Min plan har hela tiden varit att använda detta sätt att lära in saker som han tycker är lite jobbiga plus lite roliga "trick". Vi har övat på att han själv ska stoppa i huvudet i grimman, gå lös bredvid mig till och från hagen och att själv lyfta på sina ben vid hovvård.
Det är just här jag ser mest effekter. Louie är och har alltid varit mycket rädd om sina ben. Han vill ogärna lyfta dem och att göra stretchövningar med benen - nää det har han verkligen inte gillat!
Men nu när man får belöning av att själv lyfta upp framben och bakben, ja då händer det grejer minsann!
Inte nog med att självmant lyfter upp benen när jag till exempel ska kratsa hovarna. Nu håller han själv upp sina ben med sin egen kraft. Tidigare har han ju alltid valt den bekväma vägen och lagt all sin vikt på den lilla människan som fått hålla i hans ben. Jag känner även att han blivit mycket mer rörlig och bekväm med att benen lyfts upp. Nu är det okej att stretcha benen och vissa dagar så lyfter han själv upp sina bakben i värsta stretching poseringen, högt och med lyft i höften - snacka om ringar på vattnet!
Det som tidigare varit jobbigt och besvärligt gör han nu med ett leende på läpparna, ja förutom då han själv tycker att han är otroligt, fanstastiskt duktig och jag inte hinner med att belöna honom. Då får jag "det onda ögat" av honom och en rejäl knuff med mulen :-)




 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Just nu känns träningen av och med Sir Louie så himla inspirerande! Det händer grejer hela tiden och jag upptäcker nya saker och detaljer varje gång vi gör något. Det är bara så roligt! Känner mig verkligen lyckligt lottad!
För tillfället har jag valt att vara mer sparsam med själva ridträningen. Hagen ser ut som lervälling eller puckelpist beroende på vädret. För Louie som är ganska stor och "tung" så är det rätt jobbigt att glida runt i leran eller stappla runt i en hård puckelpist. Så fort han kommer på fast mark ser jag hur han njuter av att inte behöva hålla emot med sina muskler utan kan ta ut sina steg och sträcka ut.

Så för hans välmående blir det lite mindre ridning just nu då jag känner att det är viktigare och bättre för honom att vi bara är ute på promenad eller jobbar vid hand i ladan. Sedan får han såklart en rejäl dos med massage och stretching för att lossa på spända muskler.

De ridpass vi haft har dock varit mycket spännande och en flertalet "aha" upplevelser. Jag tycker att jag hittat min sits som jag vill att den ska vara. Jag har till och med längt stiglädren ännu ett hål och i skrittmomentet känns det perfekt! Betydligt klurigare är det med traven, men idag fick jag mig en fin lektion i hur vi ska komma vidare på den punkten.

Eftersom ridbanan ligger i träda, nysladdad, platt och väntar på snön, får vi öva längs vägen och i skogen. Så med broddade boots övade vi längs vägen idag. Fördelen med att inte vara på ridbanan är att Louie har mer energi och framåtdriv då vi är ute i skog och mark. Han måste ha mer koll på sin omgivning vilket bidrar till hans energi, vilket underlättar för mig.

När vi skrittade iväg fick han först bara gå i sitt eget tempo för att bli varm i muskulaturen och perfekt för mig att känna igenom hur jag sitter. Sedan arbetade vi lite med att korta och länga steget, lite formgivning med tendens mot öppna & sluta. Dessa enkla övningar skapar än mer energi hos honom och vissa stunder känns skolskritten så nära. Underbart!
Egentligen hade jag inte tänkt att vi skulle göra så mycket trav idag, men eftersom Louie själv bjöd in så hamnade vi i övergångar. Då övergångarna är svåra för oss båda hamnade jag i tanken att göra korta sekvenser i trav, nästan bara starta traven och ta 2-3 steg och sedan bryta av till skritt och upprepa igen. Jag tror att just detta är en nyckel till att komma vidare och för oss båda stärka takten, rytmen och känslan. Samtidigt väldigt jobbigt för Sir Louie som måste länga och korta sitt muskelpaket som ett dragspel, men ändå rätt typ av belastning innbillar jag mig.

Louie fattade snabbt vad vi skulle göra och även hur, men vi behövde lägga till en detalj - det lilla lyftet. Det här är något jag tidigare fått till mig att använda då vi ska fatta galopp eller i piruettvändningen, ett litet lyft i stången precis i vändningen eller fattningen. Okej, vi testar tänkte jag och jisses vad det hände grejer! Vilka ljuvliga och mjuka travövergångar vi helt plötsligt kunde göra. Jag kände i varje steg hur Louie fick trampa in och vara aktiv med sina bakben, hur han kunde höja upp ryggen och spänna bukmuskulaturen. Upp i trav, ner i skritt, trav igen. Tror aldrig vi haft sådan flow i våra övergångar som idag, fantastiskt! Även jag lyckades behålla min position och kunde bara lätta ur lite i sadeln så Louie ska känna att jag inte tänker dunsa i hans rygg eller pressa mig ner - utan mer; Du får komma till mig.  Efter en stund blev Louie lite trött så han fick först trava på lite för att sträcka ut och sedan skrittade vi sista biten hem. Det blev mycket frustande och pustande från hans sida, jag kände mig mest glad och lycklig och överröste min underbara läromästare med beröm & morotsbitar!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Idag har vi jublat, hurrat, skrattat och en och annan glädjetår av lycka har även ramlat ner på ridbanan! Har haft en helt underbart träningspass med Sir Louie och jag känner mig så lycklig och stolt över honom.

Trots en tung och ganska blöt ridbana bjöd han på en massa magiska moment och flera bevis på hur urstark han blivit.

Vi började med lite lätt uppvärmning för att hitta igen positionen i sadeln, viktigt moment för mig och bara känna igenom kroppen. Jag har några övningar som vi alltid börjar våra ridpass med som är perfekt för att checka av läget. Idag visade det sig att Louies högersida som varit lite jobbig var sådär mjuk och följsam som vi önskar att den alltid ska vara. Jag har en känsla av att han kan ha haft någon liten låsning eller liknande som påverkat högersidan. Under helgen har jag behandlat honom med massage och stretchövningar så jag tror vi kommit till rätta med problemet.

Efter att ha snurrat runt lite på ridbanan i skritt gick vi in och övade på våra senaste ridövningar. Egentligen inga konstigheter, men alla övningarna syftar till att stärka hans bakdel, speciellt hans högra bakben. Alla dessa övningar ligger på böjda spår och innehåller vändningar som efterhand blir piruetter. Till en början gjorde vi övningarna i skritt, men i min hjärna gjorde vi alla piruettevändningar i galopp.
För att skapa mer energi plockade vi fram "Trappan" där Louie ska länga och korta sina steg och även övergångar till trav och galopp. Allt vårt eviga skrittande ger mer resultat än man kan tro för nu orkar han gå i samlad skritt MED energi. Att få se hur hans öron spetsas och vinklas för att lyssna på mig, hur han höjer sin framdel och muskeltonus. Vid min gud så vacker han är, även från detta perspektiv.

I övningen "Trappan" brukar jag börja i skritt för att känna att vi har en bra kommunikation innan vi lägger in övergång till trav eller galopp. Han får samla sig några steg, länga några steg och samla igen och målet är att även kunna hitta diagonaliteten mot skolskritt.
När jag kände att nu är det dags för lite trav fick jag en otroligt fin respons från honom direkt. Här behöver han inte trava några längre sträckor utan endast några steg, mest för att just dessa övergångar är lite kluriga för honom och det stärker honom mer att få arbeta med att varva upp och sedan ner till skritt igen. Travar vi iväg tar det längre tid att hitta tillbaka igen.

Just i traven och även om jag lägger in galopp börjar vi alltid i vänstervarvet då det är lättare för honom, så även idag. En liten piruettevändning i skritt och ut till höger, lite samling i skritt, länga ut, samla igen och då blir man den lyckligaste tjejen i världen! Den övergången som Sir Louie gjorde, bara helt super!! Han startade upp i en gungande passageliknande rörelse, och orkade hålla ihop sig själv och fortsätta i denna samlade trav flera steg. Vi hade kunnat avsluta ridpasset här, jag var sjukt nöjd och lycklig!
Men, vi måste ju testa lite galopp också.

Stryka, balans, kraft. Sir Louie bara väntade på att få explodera i utsökta fattningar, vi har gjort piruetter i galopp, förvänd galopp och högergaloppen satt som en smäck idag. Han kunde bara lätt och enkelt rulla över i galoppen med styrka och balans, ibland från trav ibland från skritt. På slutet av ridpasset tänkte att jag skulle testa och liksom trycka på lite längs långsidan i galopp. Kanske inte mitt smartaste drag, men man måste ju prova ibland. Det sa bara smack och hans bakben dundrade ner i marken och jädrar vilken fart och kraft det blev! Jag erkänner, det var nästan att jag inte fick stopp på hans framfart, helt underbart!  Två mycket nöjda och lyckliga figurer vandrade hem från ridbanan idag.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Moa & Gadd, Instruktör Angelica Moa & Gadd, Instruktör Angelica

I helgen har jag varit  och fått mig lite inspiration i höstmörkret. Föreningen ARV, Akademisk Ridkonst Västernorrland hade medlemsträff med tema långtygling.
 Instruktör under dagen var Angelica Hesselius och hon delade med sig av sina kunskaper i denna ädla konst.

Angelica tränar själv för Piet Bakker, en underbar man som verkligen brinner för detta med långtygling. Jag har tyvärr endast fått se honom på film, men hans ord; "The horses doesn´t like this way of training -  they love it!" (fritt taget ur minnet) säger ju det mesta!  Efter att ha sett alla ekipage kan jag bara konstatera att han har rätt. Alla hästar tycktes snabbt förstå vad de skulle göra och det var idel spetsade öron, verkligen kul!
Dagen bjöd på åtta olika ekipage;  Varmblod, kallblod, islänning, shettlandsponny, halvblod & ett unikt tillfälle att få se den italienska rasen Maremma, Italienskt kallblod.
Vi fick även lite teori och Angelica förklarade hur hon tänker och hur hon vill att hästen skall lära sig de olika momenten.

Angelica la mycket fokus på ryttarens position. När hästen skall "arbeta", gå i en öppna eller sluta eller vad det kan vara för övning,  skall ryttaren placera sig lite längre fram och när det är vila placerar man sig lite längre bak. Detta märktes tydligt då ekipaget Åsa & Litla fick öva lite extra på det. Det blev en helt annan kvalitet på arbetet då de båda hittade sina positioner. Tänk att så lite kan göra så mycket!

Just detta med positionen när man arbetar sin häst från marken är något jag själv verkligen försöker träna och öva mycket på. Jag har en tendens att komma väldigt nära Louie och även ganska långt fram. Just detta att sätta positionerna för arbete och vila ser jag som en mycket viktig del i denna typ av träning.

För vissa ekipage var det första gången de provade att träna på detta sätt, men hästarna fattade otroligt snabbt. För några av hästarna var det även första gången i ridhus, men det märktes inte alls!

Jag fick ju se långtygel när jag var på Spanska Ridskolan i Globen, men just ryttarens position/placering var den stora skillnaden. De som visade långtygling på Globen gick mer eller mindre mitt bakom hästen, vid dess svans. Det påminner lite mer om den placering de flesta använder sig av vid tömkörning.  Anglica och hennes elever placerad sig med lite mer avstånd från hästen, lite snett ut vid hästens bakben.
Jag och Louie har aldrig provat på det här med långtygling. Jag arbetar ju honmo med jämna mellanrum vid hand, men detta med långtygel har vi inte testat. Vid tillfälle kanske jag ska prova bara för att se hur han reagerar. På ridskolan tömkördes han ibland och risken finns att detta påminner honom för mycket om det. Hjälpgivningen är även lite anorlunda än vid "traditionellt" arbete vid hand så risken är väl att jag strular till det alldeles!
Oavsett så var det en bra dag med ny inspiration och massa fina hästar. En lång dag och på slutet var det stopp i min hjärna så jag lyckade inte hålla fokus hela tiden, men lite nytt fick jag med mig och viktigast av allt, inspiration att fortsätta träna vidare, antingen på kort eller lång tygel!
 

Läs hela inlägget »

Äntligen dags för en ridtur igen!
Under veckan har jag inte haft möjligheten att hinna med att rida utan istället pysslat med hovvård och lite markjobb, men idag var det dags att äntra sadeln.
Eftersom vi inte hunnit med att ridträna tidigare i veckan kände jag att det är bra att vårt första ridpass är ute i terrängen. Både Louie och jag behöver "skramla igång" våra kroppar så det passar perfekt att bege sig ut i naturen.

Idag hittade jag min nya position i sadeln direkt och det kändes så himla skönt!  Tycker själv att jag börjar så sakteliga vänja mig och känna mig bekväm med hur jag vill att min position skall vara. Allt detta experimenterande och testande som jag pysslat med nu under några veckor känns nu mer hemtamt. Louie har fått agera bärare åt mig nu när jag övat och känt in min nya position. Nästan bara skrittarbete för hans del och jag börjar känna att han tycker det börjar bli lite tråkigt. Dock väldigt nyttigt både för honom och för mig. För även om vi "bara" har skrittat betyder inte det att han får gå som han vill, utan det är 100 procent arbete och fokus ändå. Förra helgen fick jag testa min sits och dess inverkan på ett träningspass på ridbanan och jag är personligen väldigt nöjd med resultatet. Jag tror aldrig jag fått rida Sir Louie med så små hjälper, så finstämt och han var så otroligt lyhörd. Då lyssnade han helt på min sits, vikten i sadeln, lite lätt tryck i stigbygeln ett WOW moment  för oss!

För att inte Louie ska tycka att det vi gör är alltför tråkigt så har jag tänkt att vi nu ska försöka smyga in lite trav och troligen även lite galoppanslag i vårt arbete. Just traven är lite svår då just övergången mellan skritt till trav är vårt svåraste moment. Här gäller det för mig att ha en perfekt timing med hjälpgivning och snabbt kunna lätta ur i sadeln om jag inte tillåts att sitta kvar där. Många moment för mig att hålla rätt på! Galoppen tror jag är lättare då Louie gillar att galoppera plus att det är en lättare övergång för honom. Där behöver dock jag öva mig för av någon outgrundlig anledning brukar jag vilja dra upp benen en aning i fattningen så jag har en del att tänka på där med.

Eftersom Louie kändes så fin idag så passade vi på att arbeta lite med övergångar och till en början fick det bli trav. Jag valde faktiskt att rida honom utan stigbyglar de första övergångarna för då KÄNNER jag hur jag verkligen kan sitta kvar på ett bättre sätt. Jag är så inporgrammerad att ställa mig upp så jag känner att jag behöver bryta detta mönster på något sätt. Efter några övergångar plockade jag på mig stigbyglarna igen och då var det lättare för mig att någorlunda ha rätt position, även om jag då kunde vara lite lätt i sadeln utan att stå. Jag har faktiskt valt att rida lätt på Louie i traven nu. Det blir ju knappt att man reser sig upp då lädren är så långa, men det känns väldigt bra för det blir både lite belastning och avlastning av hans rygg. Vi fick några riktigt fina övergångar och jag förstår att det är jobbigt, styrkemässigt för min häst. Han var svettig och lite flåsig när vi kom hem.

Tänkte även på vår tränare Birgitta när jag red idag. Hon brukar berätta om sina hästar och när hon beskriver sitt kallblod Lo Jo så brukar hon säga ett "Han är en häst man blir stolt av att rida".
Jag förstår exakt vad hon menar för idag kände jag mig som en kung, ja eller kanske mer då som drottning när vi travade fram i byn. Att få se Sir Louies högt burna huvud, spetsade öron och få känna det han förmedlade med sin kropp, ännu ett WOW moment!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Foto Katarina Brännlund Foto Katarina Brännlund

Ett ständigt återkommande tema i min ridträning är detta med sitsen. Att förbättra min sits är ett ständigt pågående arbete. Det är lätt att falla tillbaka i mina gamla kroppsmönster så det är bra att påminnas. För någon vecka sedan fick jag en film där jag rider Sir Louie. Innerst inne tycker jag inte om att se mig själv på film - jag ser gärna på min häst, hur han rör sig och så vidare, men mig själv. Nää fy!
Hursom så tvingade jag mig själv att kritiskt granska mig själv och nog tycker jag att det finns mycket som förbättrats, det finns även en hel del att jobba vidare på.

Därför har jag återigen tagit itu med att varje ridpass aktivt arbeta med min sits. 
Mitt största arbete ligger i att jag måste lära mig att sitta. Sir Louie har under våra år tillsammans inte velat släppa ner mig på sin rygg så jag har hela tiden fått vara lätt i sadeln, lite stå i stigbyglarna. På senare tid visar han allt mer att det är okej för mig att få belasta hans rygg. Inte hela tiden, men vissa stunder välkomnar han mig ner i sadeln. Det svåra är bara att jag och min kropp är så van att "stå" så att sitta ner är så himla svårt!

Mycket experimentrande; länga läder, korta läder, ridan utan stigbyglar och en massa mer saker. Men nu tycker jag att jag hittat en okej grundposition. I detta läge känner jag att jag verkligen sitter ner, belastar Louies rygg och fötterna mer bara vilar lätt i stigbyglarna. När jag hittar denna position kan jag därifrån välja och prova att lägga min vikt lite mer bakåt i sadeln, sitta än mer på skinkorna eller lägga vikten lite lätt framåt. Jag försöker variera för att känna vad som är bäst och vad som passar Louie bäst i olika lägen. Än så länge arbetar vi bara i skritt, vilket känns lättast för mig. Just i skritt tycker Louie att det är okej för mig att få sitta och belasta hans rygg.

På något sätt känns det som om detta är "min träning i AR", jag måste lära mig att länga och korta upp min kropp i rörelse, sitta mer "bakåt" för att kunna lyfta min framdel - allt detta som Sir Louie har fått göra med sin kropp och sitt rörelsemönster. Efter varje ridpass känner jag hur min kropp fått arbeta hårt. Träningsvärk och muskler som måste lära sig och anpassa sig efter nya mönster.  Nu är det inte bara Sir Louie som behöver stretcha efter ridpassen även jag känner behovet att sträcka ut!

Vissa dagar när jag verkligen känner att jag hittar min plats i sadeln är känslan att jag sitter som klistrad. Tror aldrig jag haft den känslan förut. I denna position känner jag mig även väldigt trygg och säker. Känslan är mer att jag sitter i min häst inte . Just denna känsla är för mig helt fantastisk! Det är precis så här jag vill kunna rida min häst. I denna position känner jag mig rak och väldigt lång, benen omsluter min häst och fötterna bara vilar lätt i stigbyglarna. På något sätt känns just detta med sitsen som en viktig pusselbit för oss. Jag känner verkligen att när jag hamnar rätt blir hjälpgivningen så mycket lättare och tillsammans kan vi arbeta med mindre och tystare kommunikation. Jag tror även att det faktum att vi arbetar mycket i skritt även hjälper Sir Louie. Han belastar rätt muskulatur för att bli ännu starkare och han blir mer van av att känna mig på sin rygg.
Så min plan för den närmaste tiden är please be seated!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Ofta när jag rider och tränar Sir Louie gör jag det ensam, om jag inte räknar in Sir Louie och mig själv. Nuförtiden är det väldigt sällan som jag har sällskap med någon som kan titta på hur jag rider.. På vissa sätt tycker jag det är bra för detta faktum gör att JAG måste bli vår egen tränare. Samtidigt lite tråkigt ibland att inte ha någon att diskutera med, få lite input på vad som händer. Det är ju rätt svårt att verkligen se vad som egentligen händer, det blir mer att förlita sig på sin egen känsla.
Jag tror inte att detta är något ovanligt bland oss som har häst. Man blir rätt van att det är "jag och min häst" som spenderar tiden tillsammans, men ibland känner jag att jag berhöver inspiration och lite nya intryck för att inte snöa in alltför mycket i min egna bubbla.Vad kan då passa bättre att ge sig ut på en inspirationsutflykt till två goda vänner och träffa dem, deras hästar och se hur de tränar?!

Förra söndagen spenderade jag min dag tillsammans med Åsa & Angelica och deras hästar. Verkligen en jättetrevlig, rolig, inspirerande och härlig dag! Angelica tränade tre av sin fyra hästar. Jag fick se hur hon valt att arbeta med sin nya häst Blenda, en kallblodstravare som hon bara haft några månader.  Angelica har inte ridit Blenda så många gånger så det var kul att se henne uppe på ryggen på denna skönhet!  De arbetade även lite vid hand och Blenda var verkligen med på noterna. Hon kommer med all säkerhet utvecklas till en mycket fin ridhäst!
Sedan fick vi se Pelle-Päls, vilken underbar figur! Pälsen & Louie är ju soulmates så det är alltid lite speciellt att få se honom. För dagen var han inte lika vild som han brukar, lite lätt träningsvärk efter att ha jobbat hårt, men alltid lika härligt att se honom in action! Sist fick vackra fröken Whisper visa upp sig och det gjorde hon med besked! För tillfället arbetas hon endast vid hand och hon visade både skolskritt, fina skolor i skritt och fantastiska travuppgångar!

Efter dessa tre uppvisningar gick vi ut i hagen och träffade Åsas fyra hästar. Det var verkligen kul att få återse Fröken Thóra & Wilda som tidigare bodde i vårt stall och självklart Åsas senaste tillskott till flocken, Najagg. Att få mysa med hästarna i hagen och umgås med dem ger inspiration och glädje på ett annat plan. Förutom att klia en och annan häst passade jag på att titta hur Åsa utformat sin hage med hönät och vatten. En massa hästsnack om allt mellan himmel och jord. Träning, hästvård, fodring. En inspirerande och härlig dag!
TACK Åsa, Angelica, Tigra, Whisper, Pälsen, Ellen, Blenda Thóra, Litla, Wilda & Najagg för en underbar dag tillsammans!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Foto: Katarina Brännlund Foto: Katarina Brännlund

På sista kursen då vi tränade för Birgitta pratade vi om hur viktigt det är för Sir Louie med samling. Då inte bara samling i skritt och vidare mot skolskritt och tramp utan i alla gångarter. Som Birgitta sa; "Det här är ingen häst man flänger runt på." Underförstått att han måste arbetas med kontroll och med rätt belastning för att må bra och hålla ihop. Han behöver aktivera sina muskler och sitt nervsystem och samtidigt arbeta rätt med korrekt belastning. Kroppskontroll i varje steg och tid och möjlighet att få röra sig i sin takt.
Just det här med att Louie måste få vara långsam är så otroligt svårt. Det är som att balansera på lina, sakta, sakta. Jag måste ha hundraprocent kontroll på mig själv så jag inte rubbar hans balans, samtidigt behöver jag väcka hans energi. Jag måste sitta stilla, visa honom att jag inte kommer störa utan jag bara finns där och samtidigt försöka locka fram mer energi. Tålamod, förtroende, balans och supersvårt!

Hur ska jag kunna skapa energi när vi rör oss så långsamt? Det är något jag funderar mycket över just nu. I Louies gamla liv användes spö och touchering för att få honom att höja sin tonus och energi. Även om han synligt inte visar någon negativ reaktion på det känner jag att det nog inte är den väg jag önskar gå med honom.  Alltså får vi söka oss andra vägar.

Just nu provar och använder vi oss ofta av det uppkortade steget i skritt som en tonus/energi höjare. Han får korta sig, länga ut några steg och sedan tillbaka till korta steg igen. När jag rider tycker jag att det fungerar rätt bra, han svarar fint och höjer sin energi. Vid denna tid förra året arbetade vi med exakt samma sak, men då använde vi traven som energihöjare. Övergångar från trav till skritt gjorde att vi fick mer energi och framåtbjudning som vi kunde ta med oss till samlingen. Nu känns det dock som att vi har ett annat läge, även om övergångar fortfarande är väldigt viktiga för honom.

Det känns som om varje träningspass och ridpass vi gör är rejäl styrketräning. Jag ser på Louie när han rör sig ute i hagen att han blivit väldigt stark i sin bakdel. Han går rakt uppför de branta backarna, inte något sick-sackande som han brukar göra. Så allt arbete vi gör tillsammans ger resultat.

Vid veckans ridpass hittade vi ytterliggare några delar i pusslet med samling. Jag tror att Sir Louie presterade sin bästa travövergång någonsin med mig på ryggen och sedan orkade han ligga kvar länge, länge i en långsam och samlad trav som jag inte känt förut. Jag märker också att han tecknar sina rörelser uppåt mer och mer, vilket borde betyda att han sätter sig mer med sina bakben under sig. I dessa ögonblick kommer även hans rygg upp så jag verkligen känner att jag sitter i honom.
Tålamod, förtroende, balans och supersvårt - ja kanske det är nyckeln till samling trots allt.


 

Foto: Katarina Brännlund
Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Året var 1979, jag var en hästtokig tjej på bilsemester med min familj och mina föräldrar hade lovat min bror ett besök i Gysinge på något fruktansvärt trist och tråkigt bilmuseum. Snacka om lycka för mig då en man tränade sin Lipizzanerhäst på långtygel i en paddock bredvid museet!
Det är mitt allra första möte med Lipizzanerhästen & ridkonsten som de representerar. Igår fick jag uppleva denna ädla konst igen i Sverige och på Globen. Just Lipizzanerhästarna ligger såklart lite extra nära mitt hjärta eftersom min Sir Louie faktiskt har detta ädla blod i sina ådror! Om än bara till hälften.

Den Spanska Ridskolan i Wien är världens äldsta ridskola, 440 år gammal och även om Globen inte kan erbjuda lika vackra miljöer och samma inramning som i Wien var det en härlig föreställning. Dessa majestätiska vita hingstar utstrålar verkligen stolthet och kraft. Vilka muskelpaket, fulla av kraft och energi och samtidigt ser det så himla lätt ut. De bara dansar fram, laddar upp energi och sedan bjuder de på allt från levad till courbette! Det är verkligen häftigt att se hur en stor kraftig häst kan utföra dessa krävande rörelser med sådan lätthet och elegans. Kvällen bjöd på arbete vid hand, arbete på långtygel, spegelritt och sist, de fantastiska skolorna ovan mark; Kapriol, Levad och Courbette. Jag kan lova, det känns verkligen speciellt att få se skolorna ovan mark med egna ögon och inte bara på film eller på bild.

Att se samspelet mellan beridare och häst, vilket förtroende de har för varandra i alla situationer är också något som tilltalar mig. Att se hur mycket två individer betyder för varandra och att beridarna belönar sin häst med godis eller en vänlig klapp på halsen efter de utfört sina stordåd kändes fint tycker jag.

En mycket härlig upplevelse med underbara hästar som verkligen visade konst på hög nivå.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Ibland är det sååå svårt att lämna sin häst och åka hem, idag var en sådan dag.
Sir Louie och jag har haft en sådan mysig dag tillsammans. Det kändes verkligen jobbigt att lämna honom och åka hem!

Louie var inne och vilade när jag kom. Det är bara så underbart att bli hälsad av ett härligt hummande från honom när jag kliver in genom dörren. Då fylls hjärtat med ännu mer kärlek till denna fantastiska kompis!

Louie och jag tog oss en lång mysstund med lite skön massage. Louie beställde såklart hjälp med att klia magen, under magen, insida lår och han njuter verkligen för fullla drag. han är verkligen rolig för han pekar med mulen där han vill att jag ska klia och OM jag inte gör som han tycker då säger han till och jag verkligen ser på hans blick hur han tillrättavisar mig, helt underbart! Idag fick även jag lite skön mulmassage, kanske som tack för allt kliande.

Ett träningspass vid hand inne i ladan blev det också och Louie var så himla duktig! Vi arbetade med formgivning i skritt och idag hände det massor med hans högersida som ibland är lite jobbig. Vi avslutade passet med samling och övergångar till trav. I ett ögonblick då vi båda var i helt rätt balans gjorde han sin bästa övergång någonsin från samlad skritt upp i samlad taktfast trav i högervarvet! WOW!! Jag känner själv att det handlar mycket om min teknik och min exakthet i hjälpgivningen för att hjälpa honom i detta läge. Jag har med andra ord en del att arbeta på. 
Louie kändes så nöjd med sig själv efter träningen, det gör mig så glad! När jag släppt ut honom i hagen och jag stod där bredvid honom såg han så stor och ståtlig ut.  Min underbara fina Sir Louie. Stark, ståtlig och så ofantligt vacker!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Regn & ruskvädret har gjort att Sir Louie och jag ligger lite efter i vår träning. Lägg till detta att han nu även sovit inne i stallet några dagar så det finns en hel del energi att ta hand om. Min plan för idag var att vi skulle ta oss en ridtur, men när vi var klara att bege oss ut öppnades formligen himlen och ett skyfall vräkte ner utanför dörren. Dags att ändra planen, men någon slags träning måste det bli.
Vi satsade på premiär i ladan - ett utsökt val så här i efterhand!
Under sommaren har ladan varit yogalokal, men nu är det fritt fram för fyrfotingar! När vi är i ladan så arbetar jag alltid Sir Louie vid hand. Eftersom golvet är lite knaggligt och av betong tycker jag att uppsutten träning där inne sliter för mycket på hästens senor och leder, i allafall om man är fullvuxen ryttare.

Louie gillar verkligen ladan, jag med. Den begränsar på att bra sätt, man är inne fast ute. Jag upplever att vi har en skön kontakt med utsidan. Vi hör fåglarna sjunga, regnet på taket och hästkompisarna ute i hagen men ändå blir vi inte störda av det som händer på andra sidan väggen. Närheten till kompisar och naturen ger en skön känsla och bra energi. Underlaget är verkligen till Louies fördel, han får fint gensvar och här törs han sjunka i sina leder på ett sätt han inte alltid klarar av utomhus.
Så medans regnet vräkte ner blev det premiär i ladan.

Tillsammans fick vi ett jättefint träningspass. Louie var pigg och framåt, tror han tyckte det var skönt att röra sig på ett fast underlag istället för lervällingen i hagen. Vi arbetade lite med formgivning på bågar ungefär som vi gör när vi rider. Vi provade lite skolor och även samling och övergångar för att skapa än mer energi. Just i övergångarna blir Louie lätt lite uppspelt så det gäller att ha koll både på honom och mig själv.
Eftersom dagsformen kändes så bra tänkte jag att vi skulle prova och se om vi kunde hitta lite känsla av skolskritt. Förra hösten och vintern arbetade vi mycket med att hitta takt och balans mot skolskritt och idag fick vi skörda lite frukter av det arbetet! Louie låg precis på gränsen, han letade, testade och han hittade några rikitgt fina skolskrittsteg. Hela fasen innan han hittar rätt balans och takt är rejäl styrketräning för honom. Både energi, bärkraft, takt, balans!  Jag formilgen ser hura han tänker och organiserar sig för att få det att fungera. Han är bara så underbar!

Vi gjorde även lite korta övergångar till trav. Jag vill inte trava några längre sträckor med honom på detta underlag så det blir mer från samlad skritt och upp i trav några få korta steg. Men det är här han arbetar bäst och det bygger en styrka i honom som vi kan använda i det uppsuttna arbetet. Under detta arbete med energi och kraft hittade Sir Louie även ett galoppsprång mot skolgalopp och det är guldbonusen som man bara får tacka och ta emot med öppet hjärta. Härligt avslut på träningspasset och nu är premiären avklarad!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Åååå så har vi varit på kurs igen, jag och min fantastiska Sir Louie! Vår egen Mästarinna Birgitta Järnåker har varit på besök och som alltid när vi träffar Birgitta fick vi en helt underbar dag tillsammans. Jag är så stolt över min fina Sir Louie. Stolt över den han är, den han har blivit. 

Louie känns verkligen som ett muskelpaket Han har blivit så otroligt stark i sin kropp, tror aldrig han varit så fin i kroppen som nu. Det känns bara helt underbart! Många sköna besked fick vi, bland annat att han högra bakben blivit starkare och att han nu hittar in rätt till tyngdpunkten mer och mer. Visst har vi fortfarande mycket styrketräning att utföra, men det händer grejer hela tiden. Mycket handlar återigen om att hitta igen kopplingarna i kroppen. Sir Louie måste hitta igen de diagonala kopplingarna i sin kropp och jag fick lite vägledning från Birgitta hur jag kan hjälpa honom med det.

Två ridpass hann vi med och jag är supernöjd med båda! Louie kändes stark och han var helt med på noterna. Ärligt tror jag att det här var precis vad vi båda behövde. En rejäl genomkörare för både kropp & själ för att hitta tillbaka till glädjen och energin. Vi har haft en liten mental svacka och jag visste ärligt talat inte alls hur den här dagen skulle bli. Den blev precis så bra den någonsin kunde bli - för oss båda!

Ridningen till trots blir dagens höjdare för mig Sir Louies galopprace och hans serie med bocksprång i hagen efter vårt sista ridpass! Att han använder sin energi till sådana saker är extremt sällsynt - jag har fått se ett bocksprång från honom under våra åtta år tillsammans. Min underbara, vackra!

Efter kursen har jag hunnit rida två gånger. Sir Louie känns fortsatt väldigt fin och mentalt motiverad.
Häromdagen när vi red genom byn kände jag verkligen hans kraft, hans energi. Han rörde sig med en sådan stolthet och jag kände mig ståtligare än någonsin som fick sitta där och bara glänsa med honom. Mitt glimmande Guld! My Golden Boy.
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Igår var det behandlingsdag för Sir Louie. Det var inte vilken behandling som helst utan proffshjälp av vår kära vän Anna Karström. Det är alltid lika spännande när Anna kommer på besök för man vet aldrig vad som ska hända. Louie brukar vara tydlig och visa exakt vad han vill - och inte,  plus att Anna brukar veta i förväg vad som behövs.

Det är väldigt tydligt för mig att Annas magiska händer gör mer än bara masserar och löser upp spänningar det finns en dimension till. Anna har förmågan att känna vad Sir Louie vill förmedla, vad han behöver och hur han vill att saker ska utföras.  Hon kan läsa av hans kropp och hans kommunikation, hon lyssnar på vad han vill. Louie har ju varit kund hos Anna i nästan 8 år så han vet att han kan visa, vara tydlig - vilket han verkligen gör! Han spelar ut hela sitt register från skön njutning till lite mer liv i luckan då något känns lite mer. Men han tycks veta att efter det lite "obehagliga" kommer det sköna, spänningen släpper och han kan pusta och frusta. Sir Louie får hela tiden vara delaktig i arbetet och mycket sker på hans villkor, vad ställer han upp på för dagen. Vissa stunder kanske han behöver lite övertalning, är det okej att vi gör det här? För det mesta säger han JA. Deta handlar om förtroende och respekt för alla inblandade parter.

Jag är så himla glad och tacksam över att vi har vår Anna. Även om jag kan och även ger Louie massage flera gånger i veckan så känns det skönt och tryggt att få experthjälp. Jag önskar att alla hästar kunde få en egen stund tillsammans med henne för det hon gör med hästarna är magiskt!
Efter gårdagens friskvårdsstund fick Louie vara helt ledig och mysa runt i hagen och på betet. Han brukar behöva lite tid att "ta hand om" det som händer i hans kropp och det gör han bäst genom att vara ledig.

Så här dagen efter, kände jag att det vore skönt att vi tog oss en promenad så han kan känna igenom kroppen mer i rörelse. Redan inne i stallet märker jag att det har hänt saker i Louies kropp. Han ville bli kliad på ryggen, längs ryggraden och på de mest konstiga ställen. Han grimaserar och smaskar med tungan, gäspar, frustar - jag var nästan rädd att han skulle trilla omkull för han åmar och kråmar sig, lyfter på bakben högt upp i luften som en hund och bara njuter. Han är bara så otroligt söt och jag blir varm i hjärtat när jag ser honom. Det känns som hela hans kropp pirrar och spritter, som sockerdricka.Efter en stund kommer vi iväg iförda grimma och för dagen boots på hovarna. Louie traskar på med fin energi, ingen tendens till att vilja stå stilla eller gå långsamt. Ett och annat depåstopp blir det för lite gott gräs, men hans fokus är framåt!

När vi kommer upp i skogen blir han lite busig. Vi springer Sara! Tjo hoo,  så sätter han iväg - jag springer flåsande längst ut på linan bakom honom. Är du me? Jaaa puh aaah! Inser vilken dålig kondis jag måste ha. Vi intervallar lite så här med trav och sedan lite skritt och för mig återhämta andan. Efter en stund är det dags att vända och bege oss hemåt och Louie han travar på friskt och får verkligen trava i sin takt med skjutkraft. För mig är det bara att kämpa på och hänga med, men jag njuter trots allt av att se hans energi, hans snygga lyft i kroppen när han travar på. Vackert! Väl hemma så är vi båda lätt svettiga och väldigt nöjda. Efter lite stretching och morot har Louie bråttom ut i hagen. Jag hinner knappt ta av honom grimman för nu måste han ut och rulla sig. Sedan spatserar han med bestämda steg ut på betet, min vackra guldkille!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Jisses! Jag tror att Sir Louies hovar växer i rekordfart, värre än ogräs! Men så himla glad jag är över detta faktum. Tänk att ett par hovar som för några år sedan hade urdålig cirkulation och extremt liten tillväxt kan växa så mycket. Helt fantastiskt vilken växtkraft det kan bli om hästen får ha sina hovar som den själv vill.

Sir Louie har ju varit barfota ganska länge nu och kanske man kunde tro att han fått sin hovar som han vill, att de inte ska ändra så mycket mer i utseende med vinklar et cetera. Men där har jag helt fel för som han ändrar och justerar sina hovar, helt otroligt faktiskt! Växtkraften består med all säkerhet i att han numer har kontakt med marken och därmed har cirkulationen kommit igång på ett helt annat sätt. Sedan tror jag också att hans ständiga förändring hänger ihop med hur hans kropp förändras. Hur hans tyngdpunkt flyttats från att ha varit väldigt framtung till mer upprätt och tillika mer vikt och bärkraft på sina bakben.

Nu under sommaren har jag testat en örtblanding som är speciellt framtagen för hovarna, HOOFIX. Den innehåller Bovete som hjälper till med cirkulation och håller blodkärlen i trim, speciellt de små kapillärerna. Nypon som också arbetar med blodkärl och cirkulation. Havstång, den enda ingrediensen som Sir L inte riktigt gillar, den innehåller mycket vitaminer och mineraler som är nytttiga för tillväxt av horn och vävnad. Brännässla som är välgörande för slemhinnor och vävnader. Jag tycker själv att denna hovkur fungerat fantastiskt bra! Från början var Louie lite tveksam till att äta - han är kräsen och speciellt havstången var och är fortfarande inte hans favorit. Den smakar ganska starkt och har en speciell doft så ibland får jag ta till lite "trugning" för att det ska gå i. Men om man "kryddar" med lite god banan eller kanske lite apelsin så slinker även tången ner i gapet. När jag började kuren så gav jag en mindre dos som jag långsamt introducerade och blandade med havre och/eller lusern, men jag fascineras av hur han kan sortera ut just dessa små bitar. En hästmule är verkligen fantastisk!

Av olika anledningar har Louie och jag pysslat helt själva med hans hovar i nästan 2 månader, men jag tycker det gått rätt bra ändå. Jag försöker hålla efter hans hovar minst 1 ggr/vecka. Sedan beror det såklart på underlag och slitage hur mycket som måste göras. Nu längtar vi båda dock till fredag då vi med öppna armar tar emot vår efterlängtade hovvårdare! Det ska bli otroligt spännande att höra vad hon tycker om mitt arbete - har jag gjort rätt eller får jag stå i skamvrån ;-) Men även hur Louies hovar ser ut i övrigt. Jag tycker såklart att de är väldigt fina, men jag kanske inte är hundraprocentigt ärlig i min bedöming.

Igår hade Louie och jag vår hovdag. Jag kände att jag var tvungen att justera lite och korta i tån för på en vecka tycker jag hovarna dragit iväg rätt rejält. Han fick även strålvård och lite ringblomssalva på hornet. Snygga tassar!
Det som gjorde mig mest glad under hela hovstunden är att Louie valde att själv lyfta upp sina hovar i tur och ordning och att han faktiskt hjälpte till med att hålla dem uppe. I vanliga fall säager han, Ååå skönt jag lägger min vikt på dig så vilar jag mig lite.
Speciellt hans framben kändes lätta och han ställde upp utan bekymmer med att lyfta framåt och bakåt och jag fick till och med stretcha hans framben långt framåt på hans egen begäran - NÄR har det hänt!!  Jag hoppas att han positiva inställning behålls! Den är guld värd!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Sensommar, men fortfarande mycket bete kvar i hagen, men Sir Louie skriker till mig, JAG ÄR HUNGRIG!
Mat, allt kretsar kring mat och att äta. Allt annat kan han vara utan - vilket han tydligt visar för mig. Han vill inte gå på promenad, inte träna, inte lufsa runt i skogen - bara äta. Så fort han lämnar hagen dyker hans huvud ner i gräset och han äter och äter.
Jag ser så tydligt på Louie när han försöker berätta något för mig, men lyssna då säger han. Jaa, jag lyssnar!
Denna veckas lärdom från Sir Louie till mig handlar om att lyssna och att lita på det jag hör. Tur för mig att jag har en sådan tydlig häst som verkligen talar om för mig vad som gäller. Även om det ibland tar lite tid innan jag förstår vad han faktiskt försöker säga till mig.

Det tar en stund innan jag förstår. Jag måste först gå igenom alla möjliga mer eller mindre tråkiga scenarion och fundera på om jag ska sluta rida honom, om han vill bli hagehäst resten av sitt liv, om han är sjuk, eller bara ett ålderstecken. Vad är det som gör att min häst känns trött och lite håglös? 
Efter att ha gjort en djupdykning ner i min känslomässiga källare, börjar jag se saker lite mer klart. Sensommar, näringsfattigt bete, pälssättning, trötthet - känns som lösningen kan finnas i att ge mer näring. Sir Louie visar tydligt att jag är inne på rätt spår, lägger in hö i boxen som han glatt mumsar i sig, lägger ut hö ute i hagen som äts upp varje dag. Skönt!  

På bara några dagar ser jag en stor skillnad i hans beteende. Han känns redan mer pigg och mer intresserad av att faktiskt göra något. Jag ser i i hans ögon att den där pigga och busiga killen börjar komma tillbaka. Den korta promenaden från hagen till stallet börjar bli lite lek och bus igen. Han rymde till och med ut ur hagen och lekte "du kan inte ta mig" medans han mumsade lite på grästuvorna. Sådant gör mig väldigt glad!

Min plan är att under denna vecka ge honom lite extra mat och energi så han behåller sin framåtanda. Arbetade honom lite lätt vid hand häromdagen och då bjöd han minsann på några fina galoppsprång och ur dessa en fin samlad trav som jag inte sett honom göra förut.

Känner en stor tacksamhet över att han tydligt talar om vad han behöver och att han gör det i tid. Det syns inte på honom att han skulle lida av näringsbrist även om han denna sommar är mer smärt än tidigare. Det känns som om hans nuvuarnde kroppsform är idealisk. Det finns lite att ta av utan att han känns för tung. Min fantastiska läromästare, klok som en bok :-)

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Under sommaren har Sir Louie och jag fått stifta bekantskap med ett nytt sätt att träna, nämligen Belöningsbaserad träning. Allt började med att Sir Louie en dag slutade att lyfta sitt ena bakben. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför och med Sir L kan man inte heller alltid vara säker på om det är att han har ont någonstans eller om han helt enkelt inte har lust.
Först tänkte jag att det kunde vara en sträckning eller liknande, men han var inte halt, verkade inte ha ont, ett mysterium helt enkelt. Vi provade att vila några dagar men det blev inte bättre, så fort jag bad honom lyfta på bakbenet så fick jag bara NIX till svar. Orolig hästägare såklart. Kan det vara en led som strular, men har rör sig ju helt fint? För att göra en lång historia kort hittades till slut problemet och det var inget fel på hans ben - det var magen. Man kan tänka sig själv lyfta upp ett ben när man har öm mage och allt som är där i magen trycks ihop, nä, jag fattar varför han valde att inte lyfta sitt ben. Nu mår han fint, det gick över rätt snabbt med rätt behandling, men hans ovilja att lyfta benet kvarstår. Först gjorde det såklart ont att lyfta benet så han valde att avstå. Nu är han nog lite osäker på om det ska göra ont eller inte plus att det blivit " en grej" för honom att inte vilja lyfta sitt ben.

Även om jag inte kan speciellt mycket om den här typen av träning så känns det som om filosofin att belöna när hästen gör det jag ber den om känns rätt i hjärtat. Det finns flera exempel i vår vardag då jag faktiskt använder mig av exakt den principen som tex att Sir Louie kommer till mig när jag ropar på honom i hagen, att han står lugnt och stilla bredvid mig då sopbilen eller annat spännande fordon åker förbi, att vi avslutar våra träningspass om/när han gör något väldigt bra som han haft svårt för och så vidare. Flera av min hästvänner tränar sina hästar med klicker, vissa med ambition att uteslutande rida sin häst med hjälp av denna klicker, andra för att lösa problem i vardagen med exemeplvis lastning. Så jag har en liten hum om hur man går till väga. 
Så under sommaren har Sir Louie och jag tränat med att lyfta bakben och när han lyfter- då blir det belöning. I början belönade jag honom då han bara visade en tendens till att lägga över vikten och visa en antydan till vilja att lyfta upp sitt ben. Nu när vi hållit på ett tag måste han lyfta upp hoven från marken för att få sin morotsbit. Nackdelen är nu att han KRÄVER belöning när han lyfter sina ben - vi har tränat in samma kommando på alla fyra ben, men tränar lite extra med hans bakben som han tidigare inte ville lyfta alls. Blicken jag får om jag inte ger honom något kan döda vem som helst! Han är bara för rolig! Nu har han även lärt sig att "piaff-trampa" med sina bakben som ett extra trick för att få en god morotsbit, han lär sig snabbt minsann och vet exakt hur han ska linda mig runt sitt lillfinger.

Kanske är det tur att jag nu äntligen får vara med på kurs och får lära mig lite mer när det gäller Belöningsbaserad träning av häst. Denna helg hållerCarolina Fransson föreläsning och kurs i detta ämne. Det är Angelica Hesselius och hennes företag Tonus som arrangerar kursen som börjar på fredag med föreläsning av instruktören Carolina Fransson och fortsätter även på lördagen med praktiska övningar. Tyvärr kan jag bara vara med på fredagen, vilket känns lite synd för det hade verkligen varit kul att se teorin i praktiken.
Min personliga ambition i detta ämne är i dagsläget  att få lära mig mer, få mer kunskap om hur hästen lär sig saker, att belöna rätt, vid rätt tillfälle och att jag och Sir Louie ska kunna ha denna träning som en kul grej tillsammans, ännu en pusselbit i vår samvaro med två motiverade träningskamrater!


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

En överansträngd muskel som jag valt att ignorera har utvecklats till en lättare imflammation.Är huvudet dumt får kroppen lida sägs det och just i detta fall stämmer det tyvärr. Därför har jag beslutat mig för att  kurera mig själv och under den kommande veckan blir det ridförbud för min del. Vilket känns otroligt synd, men det är "bara" att gilla läget.
Sir Louie behöver dock tränas och hållas igång så min plan är att vi ska spendera tiden med att göra promenader i skog & mark samt arbete vid hand.

Att arbeta hästen vid hand är fantastiskt kul tycker jag, men med Sir Louie är det ganska så utmanande. En stor fördel är att jag befinner mig bredvid honom så jag hinner faktiskt se mer vad han gör, hur han placerar sina hovar, sina ben och en massa annat som inte är lika lätt då man befinner sig uppe på ryggen. Utmaningen ligger i att få honom att koncentrera sig och fokusera på mig som träningspartner och inte lekkamrat. På vissa sätt är det ju lite hedrande att jag får vara hans lekkamrat, men hans lekar är lite väl tuffa för mig. 
Samtidigt vill jag gärna ha den energi han själv bjuder på vid detta arbete. Han blir rätt taggad och får mycket eget driv framåt vilket jag önskar så det är en lite svår balansgång.

Den senaste tiden har vi dock lyckats rätt bra med vår träning vid hand. Vi har fått korta sekvenser som varit ett bra arbete för honom och däremellan lite mer bus och lek. För mig känns det dock helt okej, jag vill ju ha honom pigg, på alerten och framåt och om det då innebär att det blir lite lek så får det vara okej. Jag kan tänka mig att vissa fasar över hur jag gör när vi tränar, blir upprörda för att jag tillåter min häst ta en sådan stor plats och låta honom "göra som han vill", men i min värld och tillsammans med just denna unge man så känner jag att det här är den rätta vägen. 

När vi hade vår lektion för Birgitta för en dryg vecka sedan, hände en massa positivt för oss. Sir Louie visade att han nu är så stark att trots att hans huvud inte riktigt var på plats ( hans fokus låg på ett brunstigt sto som han hela tiden ropade efter) så kunde han ändå göra ett bra arbete. Han visade också att han nu blivit så pass stark i sin kropp att han kunde använda sin rygg mer i arbetet. 
Under lektionen övade vi mycket med övergångar mellan alla gångarter och där fanns en del detaljer som jag gärna vill arbeta vidare med. Vissa moment i själva övergången är betydelsefulla då Sir Louie i just dessa moment hittar mer nigande rörelser, han bär mer på sina bakben och därifrån kommer sedan hans ansatser till både skolgalopp och levad.

Lite av den känslan jag hade då är det vi nu försöker hitta i vårt arbete vid hand. Det är svårt att beskriva exakt vad jag söker, men känslan är att Sir Louies framdel exempelvis går i trav medans bakdelen ligger i galopp.  Det kan ju låta helt galet, men det känns som om vi befinner oss precis på gränsen mellan två gångarter. 

När vi övade häromdagen var min plan egentligen att arbeta mest i skritt. Lite voltarbete, forma och följa samt skolor. Kanske lite övergångar, beroende på dagsformen. Träningspasset blev mer än jag någonsin kunde önska mig. En ovanligt fokuserad människa & häst gjorde kanske vårt bästa pass vid hand någonsin. Då hittade vi tillbaka till gränslandet och vi lyckades göra fina övergångar från skritt till trav, skritt till trav i ett lugn men ändå med energi och kraft. Att få se med mina egna ögon hur otroligt ståtlig Sir Louie är och blir i detta arbete gör att jag nästan tappar andan. Han blir en helt annan häst som bara sänder ut en sådan kraft och energi. En stolt häst som nästan leker fram dessa övergångar, hela han bara strålar. han känns otroligt lätt, lätt i sin kropp, lätt i handen han bara flyter fram. För mig att då behålla min energi och mitt fokus - inte så lätt, jag blir ju gråtmild, stolt, glad och mer därtill. Kanske jag smittades av hans starka energi för på något sätt lyckade jag ändå hålla lite fokus och i vår sista övergång från skritt upp till trav bjöd Sir Louie upp till en ny dans. Dansen i gränslandet mellan trav och skolgalopp. I detta ögonblick håller jag på att svimma, men Sir Louie säger att jag allt får vänta lite till med det för först ska han göra ansats till skolgalopp vid hand! 
Lyckligare människa kan man inte bli. Det finns liksom inte ord som kan beskriva känslan! Här avslutar vi vårt träningspass. Ska vi gå hem nu killen undrar jag? Jaa, jag är hungrig säger Louie. Sedan spatserar han med bestämda steg ut från ridbanan för ett depåstopp hos gräset.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Idag har Sir Louie flyttat. Inte så långt bara till boxen bredvid - det är nämligen boxstäd som står på programmet.

I vanliga fall brukar vi alltid storstäda hela stallet med högtryckstvätt, men i år blir det en mindre städning på grund av tidsbrist hos stallägarna. Då vi har torv i vår box känner jag att allt måste ut. Det syns så väl när den brun/svarta torven fastnat på väggarna och det känns verkligen inte fräscht att låta det vara. Jag VILL verkligen skrubba och städa. Visst jag är väl lite knasig, men sådan är jag!

Då boxen bredvid Louie står tom har vi fått låna den tillfälligt. Nu under sommaren är hästarna mest utomhus, men med jämna mellanrum får de komma in för att kunna vila och lägga sig i lugn och ro därför är det perfekt för oss att vi fick låna en annan box under tiden jag städar.

Louie tyckte det var spännande med en annan box. Han spankulerade runt och inspekterade noga, luktade, kollade i krubban. Att återigen bo på spån kändes anorlunda, han har ju inte haft spån i sin box på flera år så det var lite nytt. Han upptäckte även möjligheten att snacka lite med boxgrannen och retas lite med honom var kul tyckte Louie.
Efter en stund fann han sig tillrätta och kunde till och med slappna av så pass mycket att han lade sig ner och vilade en stund.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Idag gick en av våra gemensamma drömmar i uppfyllelse: Sir Louie och jag fick en alldeles egen och högst privat lektion med vår underbara Birgitta Järnåker!
Tyvärr blev det ingen sommarkurs för oss nu, men Birgitta valde att komma hit på semester och då fick jag & Sir L låna henne en stund - vilket vi är otroligt tacksamma för!
Eftersom jag själv inte haft 100% bra kropp har det inte varit så mycket ridning den senaste veckan, men har man chansen att få en egen lektion då ska jag vara halvdöd innan jag tackar nej.

Dagens lektion blev det mest häftiga och spännande ridpass jag någonsin upplevt! Tror aldrig jag upplevt min häst såsom idag. Det kommer ta ett tag för mig att processa allt som hände för idag var ingen vanlig dag.
Sir Louie blev ganska taggad, han testade gränser, väckte upp sig själv och sitt nervsystem såsom aldrig förr. Han fullkomligt vrålade (gnäggande, men det låter som en T-rex) ut över byn och trots allt detta "runtomkring" kunde han göra en väldans mycket bra arbete. Vissa stunder kändes det som frustration, kroppen är där, men inte styrkan, en vilja att kunna göra mer! Hans rygg arbetade kopiöst och jag fick sitta och belasta. Prova att rida lätt sa Birgitta, känner du att det inte går för ryggen är redan där - hur underbart är inte det!! Fantastiskt fint travarbete bjöd han på, ett lyft i famdelen och höga lyft med frambenen och även om han var PÅ kändes han lätt. Fick se på några av Birgittas bilder som hon hann knäppa på oss och jag har aldrig någonsin sett min häst på detta sätt! 
Det blev ganska mycket fart och kraft i passet. Sir Louie ville ha galopp. Det där Sara är ansats till skolgalopp och nu gör han ansats till levad!! Han ser ju hur stark ut som helst! För han gjorde det inte bara en gång utan flera, fler gånger efter varann. Hur underbart som helst!

Idag var han verkligen stark och jag tror han kände själv att kroppen, nervsystemet, motoriken, en massa olika bitar föll på plats. Lite att upptäcka sig själv på något sätt. Vi hamndade vid en tröskel och jag tror vi lyckades få honom att kliva över den, in i det nya, det okända.

Jag är även väldigt nöjd med mig själv. Tycker jag kunde ha en bra och balanserad sits nästan hela tiden - Angelica som hjälper och stöttar mig med min sits skulle ha varit stolt över mig idag. Sedan när det knöt sig lite för Louie vågade jag fortsätta att be honom, lite att utmana mig själv, inte bli rädd för kraften och energin utan lita på att vår kommunikation faktiskt finns där i alla situationer.
Vi hann även få med lite viktiga övningar att ta med oss där vi ska fokusera på inner bakben. Hjälpa honom att hitta in rätt och få honom att vinkla och niga.
Idag var det världsrekord igen, vilken fantastisk häst jag får ha i mitt liv. WOW!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

En härlig dag med ett väldigt roligt träningspass tillsammans med Sir Louie. Eftersom min kropp inte riktigt vill vara smärtfri blev det ett träningspass vid hand. Under sommartiden tränar vi inte så ofta vid hand, bara någon enstaka gång och då mest på grund av tidsbrist. Men eftersom min kropp gått ut i strejk och Sir Louie behöver hållas igång fick det bli ett pass vid hand. Ett väldigt roligt sådant!

Under vinterhalvåret har vi tillgång till vår ridlada där vi vanligtvis gör våra markpass, men då ladan används som yogalokal under sommaren blev det ridbanan som fick vara dagens träningsplats.

Att arbeta med Sir Louie vid hand är väldigt kul, men svårt. När vi kan vara i vår lada där det är litet, ett begränsat utrymme kan vi båda hålla fokus och oftast får vi riktigt fina upplevelser tillsammans. Utomhus med stor ridbana och en massa spännande saker att kolla på gör inte saken lika lätt.
Sir Louie blir alltid mycket energisk och busig när vi arbetar vid hand. För honom är detta lek och JAG är hans lekkamrat. Vem som bestämmer är inte alls lika klart, eller jo egentligen är det nog det. Det är helt enkelt så att Louie bestämmer och ibland låter han mig få lite som jag vill, men bara om det passar honom! Därför väljer jag att jobba kort och intensivt, inte en massa "dötid" utan "pang på" bara.

Min plan för dagen var att få en bra energi i honom, att han bjuder framåt, speciellt i skrittmomentet där han annars kan bli lite långsam. Sedan beroende på dagsform att vi antingen skulle prova att hitta lite skolskritt eller göra några övergångar upp till trav. Efter lite lätt uppvärmning då han får gå fri, helt lös bredvid mig, och vi samtidigt sätter någon slags kommunikation, genom att stanna, gå framåt, byta varv och så vidare för att jag vill se att han är tillsammans med mig och inte bara med allt runtomkring kör vi igång med vårt "vanliga" träningspass. Även skrittpasset innehåller kommunikation, kunna gå långsamt, kunna stanna och behålla fokuset, idag fungerade det väldigt bra och energin och farten var det verkligen inget fel på! Vi arbetar lite kort på böjda spår för att hitta igen kroppen och då börjar jag känna att det finns en hel del energi i den här hästkroppen.

Nu börjar Sir Louies show. Han gör någon slags spansk inspirierad skritt där frambenen kastas framåt, hela hans frontparti med huvud och hals vaggar fram och tillbaka. Lite buff och knuff, "kolla på mig"!!  Mmm du är underbar killen, fantastiskt vacker! Att få tillbaka fokuset på "arbete" i detta läge är inte alls så lätt så jag passar på att utnyttja hans energi med att få honom att göra korta, korta övergångar upp till trav. När vi hamnar på en lite mindre volt då jag själv känner att jag kan ha koll på honom då ber jag och snacka om att jag får något utsökt tillbaka! Han startar upp några korta fina steg i trav. Balanserat och taktfast. Sedan tycker han själv att Yeah, vad jag är bra och travar iväg. Vi lyckas dock hitta tillbaka till denna fina övergång några gånger till innan Sir Louie tycker att det är nog.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Det händer grejer trots att det är lite sommarlov och lite obalans i våra kroppar. Jag kämpar med en gammal fotbollsskada som vid vissa tillfällen gör sig påmind - tyvärr just nu vilket gör att ridning gör ONT, men jag kan inte låta bli! Sir Louie har lite obalans i sin kropp, men det håller vi på att åtgärda och han mår redan mycket bättre!

Jag har ju efter nästan 8 år fått sätta mig ner med hela min kroppstyngd i sadeln och belasta Sir Louies rygg - en helt fantastisk upplevelse! Dock väldigt svårt för mig som i mitt eget kroppsmönster vant mig vid att stå, vara lätt i sadeln och nu få möjligheten att sätta mig ner. Svårare än det låter kan jag lova!

Men vilka möjligheter och vilka nya känslor för hans rörelser som uppenbaras för mig. Varje ridpass i sadeln ger miljoner "Aha" upplevelser. Jag märker för första gången vad lätt och känslig han kan vara. Hur han kan lyssna på min kropp, om jag spänner lårmusklerna, sitter ner lite mer i sadeln OCH vad mycket lättare det blir att rida!!

Idag gjorde vi ett kort ridpass längs byvägen. På vägen från gården övar vi i skritt med lite forma/följa tanke samt lite samling. På vägen hem arbetade vi med övergångar från skritt till trav - det som tidigare varit vårt svåraste ridmoment. Idag bara flöt det på. Jag och mina signaler kunde bli mindre och mindre. Sir Louie svarade på mina signaler snabbare och snabbare, till slut bara hände dessa övergångar utan att vi egentligen bad om dem rent fysiskt. Jag kände även hur lätt han blev i handen. Det var som att ha sytråd  liggande mellan fingrarna och med en lätt, liten vibration så fanns traven där. Tror vi red i kanske 20 minuter, men min häst var nöjd och lätt svettig och hade pumpat på rejält med sina bakben. Synd och skam att ryttarinnan inte kunde göra sin häst rättvisa idag med värkande ben som knappt gick att stå på när jag väl kravlade mig ner från hästryggen, men lycklig är jag och lite smärta får man väl tåla!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Genomblöt människa, blöt häst men jädrigt lycklig! När jag minst anar det och misströstar en aning då plockar en viss Sir Louie fram det bästa han kan erbjuda mig, man blir ju bara så glad, rörd och lycklig och helt översvallande av känslor för denna underbara figur!
Så här i början av sommaren tycker jag att min ädla springare har känts lite omotiverad och ofokuserad. Hans intresse har mest fokuserats på gräs, gräs och åter GRÄS!
Han har varit mycket tydlig med att visa mig att träningspass på ridbanan är totalt uteslutet!! Jag vill ut bland gräs, humlor och träd!
Så, eftersom jag är den jag är så har det fått vara så. När han känns nöjd och tillfreds med det vi sysslar med tycker jag att det är okej och det går även att träna i skogen eller längs vägen, även om vi måste göra en hel del depåstopp för att fylla på depåerna med det gröna.

Idag kände jag dock att det är nog dags för ett riktigt träningspass, för även om vi tränar i skog och på byvägen så finns det en del övningar som fungerar betydligt bättre då man har ridbanan till hjälp.  Det var även en hel månad sedan vi satte våra fötter på ridbanans mark för ett träningspass så jag tyckte det var läge.
Efter en liten trevande start fick vi ett fantastiskt ridpass! Vi började med att värma upp med våra övningar på böjda spår där jag blandar hej vilt bland våra senaste övningar för att det ska hända mycket och vara mycket variation - annars tycker Sir L att det blir låååångtråååkigt! Skrittpasset fungerade bra och jag kunde känna att han verkligen gick in i övningarna med fokus, balans och bärighet. För den oinvigde kan det nog se ut som om det går väldigt, väldigt långsamt när han rör sig, men detta är hans arbetstempo. Han känner sig för, går in och belastar och försöker hitta nigningen i sina leder, styrketräning minsann!

Nästa punkt på träningsprogrammet blev trav och till en början bara övergångar. Jag har under en tid känt att traven börjar förändras en del. Jag upplever att Louie är starkare och kan hålla ihop sin kropp i en mer samlad trav och även då kunna hålla ihop sin kropp i övergångarna. Bara från ingenstans så känner jag , Sara varsågod och sitt! Vaddå?? Det är okej, belasta min rygg jag kan och orkar. Resten av ridpasset fick jag sitta ner på Sir Louies rygg. I skritt, övergångarna upp och ner till trav, i traven! Vilken milstople!! Vilken känsla! Regnet formligen öste ner på oss, jag hade ingen regnjacka så jag blev genomblöt, men vad gör det?? Jag har fått sitta ner på ryggen på min underbara häst!
What a feeling!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

En regning dag som denna tar jag mig tid att skriva i vår mycket eftersatta blogg. Maj månad har varit minst sagt hektisk med mycket arbete men också en massa roligt tillsammans med Sir Louie.
Vi har avverkat en kurs med Birgitta som blev underbart fantastisk! Jag tror aldrig att Sir Louie varit så fin och ståtlig, så stark och kraftfull som på denna kurs. Lyckorus på alla plan! Vi fick lite nytt att öva vidare på, mycket galopp då det är Louies nya paradgren! Det är bara för härligt med den glädje och energi han plockar fram så fort det vankas lite snabbare gångarter!

Louie & jag har fortsatt träna på och det har känts otroligt bra. Maj månad kan annars vara lite tuff för min guldklimp med utenätter, sista vinterpälsen ska bort, gräsätning. Men jag tycker verkligen det gått jättebra. Jag menar Sir Louie har faktiskt bjudit mig på skolgaloppsprång och det trodde jag inte fanns i vår värld!

Vår massör Anna gjorde en behandling av Louie några dagar innan kursen och även denna behandlingsstund var nog också den bästa - ever!

Jag har varit i Uppsala tillsammans med Anna och hennes fyrfotade älskling Love On Earth. Där träffade vi Torbjörn hästtandvårdare som sköter om en gammal tandfraktur och det var bara positiva tongångar, så himla skönt!
Sommarhagarna har satts upp.  Jag har varit med och arrangerat en kurs i Akademisk Ridkonst med föreningen ARV där vi hade Christofer Dahlgren som instruktör. Det blev en bra kurs även om jag själv var otroligt trött på eftermiddagen så mycket information gick nog mig helt förbi.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Äntligen har vi kommit igång och börjat träna igen! Förra fredagen fick vi friskförklaring från veterinären så nu är vi på gång igen!  Det känns så himla skönt!

Insåg att Birgitta kommer tillbaka för kurs igen redan nästa lördag, tiden har bara rusat iväg och vi har knappt hunnit med att träna något då vi haft tio dagars aktiv vila.

 

Träningsmässigt har vi försökt hålla oss till de viktiga övningarna vi fick på sista kursen nämligen formgivning; forma och omforma. Jag upplever att det gått lite "upp och ner" när vi tränat. Jag har en känsla av att min ädle springare inte anser att dessa övningar är krävande och utmanande nog för honom ELLER så känner han att inte kan fuska sig igenom dem och måste arbeta i alla moment och det tycker han är lite jobbigt.  Han gör dock övningarna, men på slentrian, har fokus på helt andra saker och hittar på en massa trick för att få göra något annat. Han kan "bli rädd" för en fågel eller en bil så han får explodera lite, härlig kille minsann!!

Jag själv tror dock att dessa övningar är viktiga för oss så häromdagen gjorde jag en plan och satte ihop de fyra olika övningarna till en längre övning. På detta sätt blir det inte lika mycket upprepning utan när vi värmer upp så slingrar vi oss igenom alla olika moment som finns i de fyra grundövningarna. Det blir kortare moment, snabbare omställningar och mindre upprepning. Istället får denna övning nu plats på alla våra träningspass både uppsuttet och vid hand, dock lite modifierad övning då jag arbetar honom från marken.

 

På gårdagens ridpass började jag med denna övning, men jag märkte rätt snabbt att det var svårt för honom att forma sig i ena sidan. Då kastade jag in en gammal favoritövning vi fått när vi tränat för Angelica Hesselius. Även denna övning handlar om formgivning & omformning. Vi rider på en volt och på voltens öppna del formger man hästen utåt, motställer för att sedan forma tillbaka inåt igen och fortsätta så resten av volten. När det som i vårt fall är en sida som känns svår, hämtar vi känslan från den lätta sidan och tar med oss den när vi omformar till den svåra. Den var klockren och efter bara något varv kunde Sir Louie hitta hur han ska placera sin kropp och helt plötsligt kunde vi både formge och forma om!!
Det vi hittade igen under gårdagens ridpass fanns även kvar idag. Fast ännu bättre!

Idag kunde vi lätt, lätt slingra oss igenom våra olika övningar. Formen fanns där och Sir Louie kändes så följsam när han tassade fram på böjda spår, omformning och nya bågar. Härligt!!

Ibland faller bitarna bara på plats och den känslan får vi ta med oss till nästa ridpass!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Dagen med Sir Louie, har minst sagt varit berörande.

Min plan var egentligen att vi skulle ta oss en kortare ridtur nu när vi så smått börjar komma igång efter hans skada, men min otroligt TYDLIGA häst ville annat.


Vår stund började ute i hagen. Sir Louie sov i solen och jag passade på att borsta honom ute i friska luften. Både Louie och hans hagkamrat passade på att vila och slumra när jag var där och kunder hålla koll, ett stort förtroende, både att få vara en del i flocken och att få vara spanare.

Redan ute fick jag känslan av att idag ville Louie inte träna eller gå ut på promenad, utan han ville bara ha en skön mysdag. Ja, vad gör man inte för sin ögonsten!

 

När Louie tyckte att det räckte med borstandet så satte vi på grimman och gick in i stallet för att kontrollera ögat. Läkningen ser bra ut och nu ska vi boka återbesök för friskförklaring, så himla skönt!

 

Eftersom Sir Louie fått smärtstillande har jag inte kunnat massera honom, lite ovant läge då han brukar få massage flera dagar i veckan. Idag beställde han dock massage av bakdel - och det fick han. Det märks att han inte kunnat hålla igång som vi brukar för musklerna var lite hårda och spända, men efter en lång massage, med gäspningar och frustningar kändes det verkligen fint. Hela bakdelen blev härligt dallrig och mjuk. Jag blev trött i armarna kan jag lova!

 

Så kom då den bästa stunden.

Vi avslutade behandlingsstunden med att jag får lägga mina händer på hans kropp och ge honom healing. Under den här stunden somnar Sir Louie. Han tankar i sig all energi och det jag får tillbaka är sådana starka känslor, som inte går att beskriva. Tårarna formligen sprutar på mig. Det är som att få en stor, stark, varm stöt. Kärlek, tacksamhet, värme. Ett ögonblick då jag får se, känna och ta del av Sir Louies innersta. Det känns som om jag får röra vid hans själ - så ofantligt vackert!

Jag har ingen aning om hur länge vi står där, han och jag.

 

 

Någonstans mitt i alltihopa tänker jag på de två killarna som står uppe på stalltaket och lagar solfångarna. De kör med skruvdragare, klampar runt som en hjord elefanter, startar dammsugaren, precis ovanför våra huvuden, men Sir Louie han bryr sig inte ett dugg.

Jag står kvar med Sir Louie tills han själv vaknar. Han sträcker ut sina bakben, sträcker på halsen och stretchar ut ryggen. Nyvaken, och otroligt vacker.

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Jaha, då hände det igen - det jag inte vill ska hända!

Men har man en häst som formligen ÄLSKAR att rulla sig i hagen bland pinnar, lera, granbarr och allt som finns så händer det ibland små olyckor. Ett litet gran eller tallbarr fastnade i Sir Louies öga och när han försökte gnugga bort det stack det rackarns barret ett litet, litet hål på hornhinnan.

Detta är fjärde gången han lyckas skada sina ögon, två gånger  vänster öga och nu två gånger med höger öga - senaste gången var för ett år sedan  - jag hoppas att vi nu jämnat ut "fördelningen" så vi slipper fler liknande händelser.

 

Självklart blev det veterinärbesök, smärtstillande, lite bedövning och anti- inflammatoriskt. Under de närmaste dagarna får han ögondroppar och salva så att såret läker ihop samt att svullnad och irritationen i ögonlocken skall ge med sig. Ögondropparna gör att han blir väldigt ljuskänslig så han får bära flugluva för att skydda ögat samt att han inte ska kunna klia och gnugga i ögat. Nu de första dagarna är luvan preparerad med mjukt skumgummi och ögonlapp som skydd närmast ögat, men egna uppfinning som faktiskt fungerar riktigt bra!  Utan ögonlapp finns det risk att solens strålar bränner hål på hornhinnan och det är inget att rekommendera!

 

Eftersom han nu inte kan se på ena sidan inser jag vad viktigt just synen är för hästar. Det måste verkligen vara jättesvårt för Louie, som i vanliga fall är van att kunna se med båda sina ögon och nu bara får förlita sig på ett öga. Med tanke på att en hästs ögon och syn fungerar så anorlunda mot för oss människor gör han det väldigt bra. Det är inte alls så lätt att gå in eller ut genom stalldörren - speciellt då det är mörkt inne och ljust ute. Så många små saker man tar för givet är nu inte alls så lätt. Jag märker att Louie har väldigt svårt att bedöma avstånd och han "krockar" lätt med tex vattenbaljan för han ser inte hur nära eller långt ifrån den är.
Det blir även anorlunda för mig då jag leder honom för jag får vara hans ledsagare och "se åt honom". Jag får prata så han hör vart jag är och försöka hjälpa honom på det sättet.

 

Idag hade svullnaden gått ner lite och det ser redan bättre ut. Vi tog oss en promenad på vägen för att hålla igång och det var så skönt! Humöret är det inget fel på, Sir Louie är lika pigg och glad som han brukar.  Imorgon hoppas jag att vi kan ge sista dosen med just ögondropparna för då kan vi skippa ögonlappen och bara ha flugluva.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

VAD är egentligen Akademisk Ridkonst? En fråga som jag tror du kan få tusentals olika svar på, allt beror på VEM du frågar.

 

Många av de tränare eller mästare inom ridkonsten som verkar idag har satt sin egen prägel och sitt eget namn på just sitt sätt att rida och undervisa. Det finns Akademisk Ridkonst, Kraftskapande Ridkonst, AR enligt Bent Branderup och så vidare - kärt barn har många namn. Listan kan göras lång och även om majoriteten av våra svenska tränare/mästare har börjat sin utbildning under Bent Branderups ledning har fler och fler valt att gå sin egen väg och utifrån sina egna erfarenheter och speciella intresseområden skapat sig en egen inrikting. Det finns med all säkerhet många likheter och en del olikheter beroende på vilken tränare man valt att använda sig av. Jag tror dock, att ursprunget är detsamma oavsett inriktning.

 

Den akademiska ridkonsten härstammar från de gamla ridakademier som fanns runt om i världen. På dessa ridakademier utbildades hästar som skulle användas i strid. En stridshäst skulle vara stark,rörlig och hållbar.Kommunikationen mellan stridshästen och dess ryttare (riddaren) var av yttersta vikt, det fanns inget utrymme för missförstånd ute på slagfältet!

Många av de övningar och rörelser vi gör med våra hästar idag härstammar från denna tid, exempelvis så är piruetten en sådan övning.

 

Det som tilltalar mig är att man alltid utgår från hästen, i alla lägen ska man tänka på hästens bästa. Alla de övningar vi gör då vi tränar ska syfta till att göra hästen stark, stolt, lätt, rörlig och full av liv. Det är filosofin bakom den Akademiska Ridkonsten. Att hela tiden vara öppen och lyssna till sin häst, för hästen kommer berätta hur den önskar bli riden. Det handlar om ömsesidig respekt och samarbete mellan mig och min häst.

 

Ordet akademisk innebär för mig att det handlar om en högre utbildning,en högre undervisningsinstitution.Som jag ser det så utbildas jag och min häst tillsammans på flera olika plan, inte bara kroppsligt/fysiskt utan även mentalt. Vissa perioder är eller har det varit jag som utbildat min häst, men oftast är det faktiskt min häst som utbildar mig! En utbildning för både kropp och själ som vi delar, min häst och jag.

 

Ridkonst, ja att rida är faktiskt en konst! Det är inget man lär sig på en kafferast utan det tar tid och kräver mycket arbete. Att kunna rida sin häst med små, små signaler, då häst och ryttare har ett samspel och kommunikation där de liksom smälter samman till en enhet, en förlängning av varandra - det är för mig stor konst!

Jag ser faktiskt min häst som ett fantastiskt vackert konstverk. Ett konstverk som är i ständig förvandling, som i mina ögon blir vackrare och vackrare för varje dag. Ett konstverk som jag får vara en del av, som jag får vara delaktig i att skapa.

 

För mig är Akademisk Ridkonst inte bara ett sätt att rida och träna sig själv och sin häst, utan det är betydligt större än så. Allt jag gör tillsammans med min häst innehåller den Akademiska Ridkonstens filosofi, att alltid se till hästens bästa, vänlighet, samarbete,ömsesidig respekt.

 

Vårt viktigaste och övergripande mål, såsom jag har formulerat det i ord, är att bygga en stark och hållbar häst som utstrålar stolthet och energi och som har roligt tillsammans med sin ryttare. Det genomsyrar allt som vi gör tillsammans.

För mig innehåller detta mål många olika delar, att bygga en stark och hållbar häst innebär för mig förutom sådana basala saker som mat, vatten och noggranna kontroller av hans hälsa, även friskvård i form av massage, akupressur, healing, stretching och så vidare. Varierad ridträning, markarbete, mysiga promenader, uteritter, göra lite bus, kvalitetstid tillsammans för att bygga upp ett starkt band och förtroende för varandra, ha en bra kommunikation, bygga upp självförtroende, ge beröm...

Många små pusselbitar krävs för att lägga det stora, vackra pusslet.

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Blir så full i skratt när jag tänker på mitt samtal med Birgitta (Järnåker) efter kursen i lördags. Birgitta berättade om en av sina elever som efter varje ridkurs är så fullmatad med information, upplevelser och känslor så att han måste ta det lugnt en vecka för att processa allt han varit med om. Jag förstår honom! Har en känsla av att Birgitta insåg att det är just precis så som det ofta blir för mig. Hon är verkligen en klok kvinna!

 Jag brukar ha svårt att komma ihåg vad jag gjort, vilka övningar vi tränat på, vad har Birgitta egentligen sagt till mig? Det är precis som om hjärnan är helt "blank" eller raderad. Det jag dock alltid kommer ihåg är känslorna, både mina egna och de som Sir Louie förmedlar tillbaka till mig resten är som en dimma.

 

Nu har det gått en vecka och hjärnan börjar klarna upp.Saker som Birgitta sagt och påpekat för mig, saker hon observerat när hon ser oss tillsammans börjar komma tillbaka till mig. Jag börjar få mer grepp om situationen, inser VAD vi ska öva på och även HUR vi ska göra.

 

Som jag ser det kommer en viktig del i vår träning framöver vara att arbeta med Louies små, små muskler som sitter närmast hans skelett. Louie är extremt rörlig i sina leder, höfter, bäcken kotleder, knän - säkert det som gör att han i sitt tidigare liv upplevdes som väldigt "skumpig". Dessa små muskler måste stabiliseras och stärkas så han orkar hålla emot i sin kropp när kraven och belastningen ökar. Detta är ett arbete vi redan påbörjat med i våra övningar mot skolskritt. Övergångar och samling kommer bli viktiga ingredienser, det blir verkligen styrketräning!

 

Nästa uppgift är att arbeta med formgivning och omformning. Här hamnar fokus på de övningar vi fick med oss från kursen och jag tror att själv omformningsmomentet blir det viktiga.

 

Sedan kursen har jag och Sir Louie hunnit träna tre gånger uppsuttet och ett pass vid hand. Jag förvånas verkligen över hur snabbt han tycks ta till sig dessa övningar. Det måste vara något magiskt över övningarna för det som var svårt för sju dagar sedan tycks nu vara ganska självklart, inga problem. Ärligt talat fattar jag inte hur det kan gå så lätt så snabbt. Kanske det beror på att han i grunden har en bra styrka och att han nu "känner" och förstår hur han ska förflytta sina hovar, sin tyngdpunkt, sin kropp för att utföra det jag ber honom om. Bara att konstatera att Akademisk Ridkonst, eller vad man önskar kalla det, ÄR en suveränt bra träning!

Jag har även lagt upp en plan, som jag innerligt hoppas att jag kan följa, för våra ridpass. Just vid ridning är jag ganska ostrukturerad och måste ha en plan, en röd tråd att följa, det är väl därför jag lätt snöar in på en grej och kör den "all in". Hursom så är min plan att göra våra övningar med formgivning/omformning och när jag känner att det börjar bli lite jobbigt då byter vi till andra övningar som ex. samling av olika slag eller vad som känns rätt för dagen. På så sätt hoppas jag att Louie ska kunna känna att det går lätt och att han fortsatt håller uppe sitt humör och sin vilja att fortsätta arbeta. Birgitta påpekade just detta, att han måste utmanas för att inte tycka det är trist, tråkigt och oinspirerande.

 

På våra ridpass under denna vecka har vi på vägen hem från ridbanan passat på att göra lite mer utmanande moment. Lite galoppanslag, samlad galopp och även möjligheten för honom att få gå in i skjutkraft för att avlasta. Nu när han vet vad som gäller på byvägen, är det MYCKET häst för mig att hantera. Sir Louie blir verkligen taggad till tusen och hoppar nästan på stället för han vill iväg, härligt tycker jag! Idag fick jag känna på en ny dimension av denna hästkraft då vi gjorde lite galoppfattningar från skritt. När jag minst anade så gjorde han en piruette i galopp och sedan järnet längs vägen, mer eller mindre låg i kurvan för att inte ta med sig soptunnorna och brevlådan. PUH! Han visar verkligen prov på energi och gnista och hela tiden gör han allt med en glimt i ögonen, spetsade öron!

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
Foto: Angelica Hesselius Foto: Angelica Hesselius

I lördgas var det då äntligen dags för årets första träning/kurs för Birgitta Järnåker!  Sedan dess har jag haft lite svårt att landa i allt jag fick vara med om med min underbara Sir Louie. Efter allt vi upplevt tillsammans blir jag så berörd och känslosam så jag har lite svårt att samla ihop alla mina tankar och känslor. Men jag ska göra ett försök :-)

 

 

Sir Louie hade som vanligt fått sina vanliga kursförberedelser iform av behandlingsstund från vår käraste Anna Karström. Det blev som alltid en väldigt bra behandling och jag har fått några nya områden att arbeta vidare med. Överlag kan man säga att han mår bra i sin kropp, men det finns alltid saker som kan bli ännu bättre. Just denna tid med pälsfällning och utrensningar i kroppen påverkar såklart humör och sinnesstämning. Sedan märks det att han börjat arbeta på ett nytt sätt i sin kropp och det tar ett tag innan muskler, ligament och annat vant sig vid denna nya belastning. Alltså bara positivt!

 

Temat för dagens två ridpass var Formgivning & Omformning. Något som passade oss perfekt för det är just det som jag känner att vi saknat och verkligen behöver ta tag i framöver. Vi har ju ridit mycket längs vägen då underlaget varit bäst just där så detta med böjning och omformning har hamnat lite i skymundan. 

 

Vi fick fyra övningar som vi ska ta med i våra träningspass framöver. Alla övningarna innefattade bågar och omformning från en sida till den andra. Jag märkte direkt att dessa övningar kommer passa oss perfekt. Både utmanande och som kräver precision. För tillfället är det själva omformningen som Sir Louie har svårast för, då han ska ändra tyngdpunkt och korta upp respektive länga ut i sidan. Vi fick även en bra övning som vi ska änvända i vårt arbete med samling, den får vi dock vänta med tills underlaget blir bättre (barmark) då det blir mycket galopp och energi, jag kan dock säga att jag längtar!!

 

 

Birgitta tyckte att Sir Louie var i sitt livs form, stark i kroppen och att han gjort många bra framsteg under vintern. Han ligger rätt i sin kropp, nu orkar han behålla en bra form i alla gångarter, han har stärkt sin överlinje. Under båda ridpassen var han mentalt delaktig och aktiv med spetsade öron och glimt i ögat. Han känns mer levande än tidigare, lite bus och divalater bjöd han också på min charmiga guldgosse.

 

Själv är jag otroligt nöjd och glad. För min egen del tyckte jag att jag hade bra fokus och att jag lyckades hålla ihop mig själv och satt bra nästan hela tiden. Jag är otroligt stolt över min häst och över de framsteg han gjort tillsammans med mig.

 

Hela kroppen och hjärnan sprudlar av energi, tankar, reflektioner, känslor och mer därtill och jag hoppas att allt inom kort ska kunna landa ordentligt. Det jag känner allra starkast är som alltid att jag ÄLSKAR min glimmande guldhäst och att jag är djupt tacksam över att få uppleva allt detta härliga tillsammans med honom.

 

TACK Angelica för att du fotade oss!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Stolt, slår du med hovarna i den frusna marken för att mana fram våren, för att locka till uppror. Du vill vara ett spjut som spränger fram över de vilda grässängarna på andra sidan bergen.

Dit vill du bära visionärerna på silverglänsande rygg.

Utdrag ur dikten Stolta häst av Mikael Pluto Rudesjö

 

 

Hittade denna dikt och tycker att den stämmer så otroligt bra på hur min Sir Louie är för tillfället. Stolt, lite upprorisk och med en massa energi!

 

Detta gör sig uttryck på många olika sätt. Han utstrålar en stolthet som jag inte sett förut och när jag får sitta på hans rygg då verkligen KÄNNER jag att han är minsann en väldigt stolt häst som jag blir stolt av att rida på.

Vissa dagar får jag känslan av att jag måste be honom om lov, Ers högvördighet får jag lov att uppta en stund av din tid? Han lever verkligen upp till sitt namn Sir Louie.

 

Lite upprorisk är han också. Han hittar på en massa bus, smiter ut ur hagen och går själv ner till stalldörren på kvällen om han tycker att kvällsintaget går för sakta. Leker och bråkar lite med sin hagkamrat. Tar kommandot över höburen - detta är min egendom! En sida som jag inte sett hos honom så ofta.

 

Kanske är det vårkänslor som lockar fram den enorma energi han har. Våra tidigare så lugna och stillsamma promenader i byn är rena rama träningspasset för mig. Sir Louie tycker det är alldeles för trist att bara gå, han vill springa, hoppa, skutta. Ofta är det jag som är tröttast och svettigast när vi väl är tillbaka hemma. Även när vi tränar finns det en massa spring i benen, fort ska det gå och jag har fullt upp med att försöka få honom lugn och sansad.

 

Men, det är så himla härligt! Jag välkommnar allt detta med öppna armar, för ALLT han vill ge mig det tar jag emot med öppna armar, stor kärlek och ett leende på läpparna!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

I höstas satt jag hos mina kära vänner Åsa & Angelica och pratade häst. Vi pratade om våra hästar, träning, kurser målsättningar, ALLT som har med våra fyrbenta vänner att göra. Bland annat hamnade våra funderingar och diskussioner kring den delikata övningen skolskritt. Jag minns exakt vad jag sa när jag satt där; "skolskritt kommer jag & Sir Louie aldrig kunna göra". Jag var helt övertygad om att vi inte skulle nå denna övning. Att det varit för svårt för Sir Louie att hitta igen alla kopplingar i leder och våga sjunka i sina leder såsom man måste i denna nigande tvåtaktsrörelse. Men, jag hade fel.

 

Under alla år jag tränat och övat med Sir Louie har vi jobbat mycket med hans skritt. Från början eftersom det var den enda gångart som han klarade av att arbeta i och på senare tid för att bygga upp mer styrka i hans kropp. Han har uppvisat alla nyanser från relativt snabb utan bärmoment till långsam, långsam där han börjat visa en tendens till att våga niga i sina leder. Ett långt och tålmodigt arbete, men på något sätt har det känts som om vi inte kommer vidare. Där vi är, är så bra det kan bli. Jag har helt förlikat mig med det, för att kunna utföra en viss övning eller gångart är inte alls viktig för mig. Det viktigaste för mig är att min häst mår bra och trivs med sitt liv.

 

Men så kom den här diskussionen om skolskritt hemma i Åsas vardagsrum. Som sedan följdes upp på ridbanan med Angelica & hennes häst Whisper, och då blev jag totalt insnöad på SKOLSKRITT.

 

Kanske för att just då var jag mer redo att ta till mig nyttan av denna övning och kanske också för att just då var Sir Louie redo att lära mig den. Jag har förstått vilken styrka och balans hästen måste ha för att kunna utföra denna nigande rörelse. Det kräver även en stor portion mod, att våga släppa på kontrollen en aning och sjunka ner i lederna. Det handlar om ett förtroende mellan häst & ryttare. Att jag som ryttare kan lova min häst att när du sjunker i dina leder kommer jag sitta helt stilla på din rygg och inte rubba din balans eller din tyngdpunkt.

 

Så sedan i höstas har Sir Louie och jag arbetat mycket med förberedande övningar mot skolskritt. Jag började vårt arbete vid hand och där har han vissa gånger visat ett eller två steg, ibland bara en tendens som jag kan se i hans kropp, takt och rörelsemönster.

Vi har även övat uppsuttet och där har fokus varit att kunna korta och länga steget, göra en övergång till trav och sedan tillbaka ner i skritt igen, på så sätt har han lättare kunnat hitta igen den tvåtaktiga rörelsen. Det jag märkt är att detta arbete bygger mycket styrka, speciellt i hans ländparti. Sir Louie har fått en mycket starkare och mer taktfast galopp, han kan lättare göra bra övergångar från exempelvis trav till skritt.

 

En massa bra bonusgrejer som kommit ur dessa övningar. Så återigen var jag i det stadiet då jag kände att det spelar ingen roll om vi kommer få till mer än ett-två steg i skolskritt, vi har fått så otroligt mycket annat bra "på köpet". Det är då det händer.

 

En ridtur längs vägen där underlaget kändes mindre bra. Isigt under den nya snön så broddarna i bootsen tar rätt dåligt. Jag känner hur han slirar lite med sina bakben så min plan för vår korta ridtur är att gå i skritt och vi får arbeta med samling i skritt. Då går det långsamt och Sir Louie blir mer i bärkraft och håller ihop sig själv bättre. Efter en liten stund känner jag att fästet blir sämre så jag bestämmer mig för att vi vänder hemåt.

Vi fortsätter med vår övning, korta steg, länga ut några steg, korta upp igen. Sedan inträffar något.

Sir Louie väljer helt själv utan att jag säger något alls att gå över i SKOLSKRITT!!

 

Han skrider fram på vägen i denna taktfasta rörelse, med ett skönt gung i kroppen, ungefär som passage i skritt. När vi närmar oss infarten till gården känner jag hur han laddar på sin energi och det enda jag kan tänka på är HJÄLP, ta det lugnt det är is och du har dåligt fäste!!  Han lugnar sig lite av mitt röstkommando, lite synd så här i efterhand för jag undrar vad det kunde ha blivit för spännande av det. Väl uppe på gården är ryttarinnan helt överlycklig, lite gråtvarning och känslostorm i hela kroppen. Känslan är helt fantastisk, jag kan knappt fatta att det hänt.

Sir Louie han är helt cool, ser inte ens ut som om han ansträngt sig, ser bara ut som, jaha och ??

Fantastiska, underbara Sir Louie, tror mitt hjärta nästan svämmar över av kärlek till dig.

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Tänka sig, jag har fått en ny häst! Eller ny-gammal, för det är min Sir Louie fast i en helt ny skepnad.


Idag har vi haft besök av vår kära Angelica Hesselius. Inte bara hovvård stod på programmet idag utan jag hade passat på att be henne om lite avstämning i vår träning. Sir Louie och jag har ju tränat i vår ensamhet sedan i september då Birgitta var här sist och min känsla har hela tiden varit att det är mycket som händer i vår utveckling. Jag har ju varit hos Angelica vid några tillfällen för att få inspiration och lite råd om hur jag ska komma vidare med bland annat skoskritten och idag var det dags för oss att få visa lite hur det ser ut.

 

Sir Louie var mycket glad över att få träffa Angelica. Han följde efter henne som en hund och ville till en början mest vara med henne. Det kändes lite som om han ville förvissa sig om att hon verkligen var där för hans skull och att hon skulle se ALLT han tänkte bjuda på.

 

Vi gjorde en effektiv och komprimerad lektion med fokus på att få Sir Louie att hitta igen skoskritten men även övergångar då dessa hjälper honom att hitta rätt takt. Vilken lektion jag fick!! Helt plötsligt trillade alla bitarna på plats och jag hade en helt ny häst som jag fick öva med. En energisk skritt, en samlad trav som ligger otroligt nära piaffen, en taktfast galopp där Sir Louie inte rusade iväg utan kunde dundra på mer "på stället". Helt ofattbart i min värld. Han känns så himla stark och även om det verkligen är otroligt jobbigt för honom att hålla ihop sin kropp i detta tempo och samtidigt hitta niget i sina leder, tycks han vara rätt tillfreds med alltihopa. Visst blev han trött och fick mjölksyra i sina muskler, men han kändes väldigt nöjd ändå.

 

För mig var det otroligt nyttigt med några extra ögon som kan observera vad som händer och hur jag kan hjälpa min häst för att göra detta krävande arbete lite lättare. Ingen kan väl vara bättre lämpad än Angelica som är vår guru då det gäller sits och balans på hästryggen!

 

Viktigaste för mig att tänka på är att sitta mer i/på Sir Louies rygg. Det borde väl inte vara så svårt?? Men jo, det är det! Sir Louie har ju inte tillåtit att jag belastar hans rygg med min vikt så de senaste åren har jag fått "stå" i stigbyglarna. Att nu bryta min egna kropps mönster och istället våga sjunka ner och låta hans rygg komma upp, det är verkligen supersvårt! Jag känner dock själv att när jag kan sitta mer på hans rygg så kan jag vara mer följsam och bromsa upp hans rörelser vid avsaktningar utan att vi båda ramlar framlänges. Vilken utmaning och jag kommer få snygga och starka magmuskler!!

 

Det känns även viktigt att när vi tränar på just dessa moment ska vi arbeta med korta intervaller. Eftersom han är så stark så är det lätt att han bara rinner iväg. Vi får försöka fokusera på att bara ta fyra travsteg eller galoppsprång och sedan bryta av tillbaka till skritt igen. På så sätt blir det en bättre muskelaktivitet och både han och jag kan hålla ihop våra kroppar mycket bättre. Det är alltså kort och effektivt som gäller!

 

Nu när jag kunde begära mer av Sir Louie märktes det direkt att när det blir jobbigt då orkar inte hans högra bakben lika mycket. Han placerar sitt högra bakben för långt in under sig så det blir omöjligt för honom att kunna bära, niga och lägga vikt där, han väljer då att gå in i sluta. Min plan nu framöver är att försöka stärka hans bakben och lära honom att inte kliva in så långt. Jag har fler olika bra övningar som vi fått förut som är anpassade för just detta. Det kan även vara så att jag behöver sätta honom i lite lätt öppna position så han kan hitta in rätt med sina bakben.

 

Jag fick med mig en massa bra saker från vår lektion. Mycket handlar om känsla, hur mycket muskeltonus vi behöver, hur mycket "tryck" jag behöver ha i Sir Louie för att han ska kunna utföra dessa konster. Att våga ta emot hans energi och förvalta den. Idag fick jag känna att Sir Louie kan vara stark med en lätthet där jag inte har något tryck alls i min hand utan han kan bära sig själv, stolt och mäktig. En ryttarkänsla som jag nu fått känna av och nu vet jag även hur jag ska göra för att få honom till det arbetet igen.

 

Mycket teknik som jag måste fila på, lära min egen kropp hur den ska förhålla sig i de olika rörelserna. Hitta igen en ny sits där jag kan känna mig stark och följsam.

Många små tips och råd som jag kan bära med mig när vi tränar, för som jag känner just nu så vill jag rida varenda dag på min nya häst!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Den här helgen har Sir Louie fått vara på SPA. Jag öppnade upp mitt personliga SPA-Sara och där har han fått njuta och återhämta sig i två dagar!

 

Jag kände redan på veckans sista ridpass att han var lite seg och trött i kroppen så jag bestämde att helgen skulle bli en helg med fokus på kroppen och dess välmående.

 

Första dagen startade vi upp med pälsvård. Louie börjar fälla lite av sin vintriga björnfäll så vi tog fram ryktstenen och drog av en massa lös päls. Sedan fick han värsta proffsgroomingen med ryktning och mer därtill. Vi passade på att klippa hovskägg och både man & svans fick sig en uppfräschning. Under tiden jag höll på med pälsvården halvsov Louie, han tycktes verkligen njuta av att bli ompysslad.

 

När pälsvården var avklarad gick jag över till hovarna. Sir Louie fick stå i lite hovbad med örtsalt för att göra ren hans strålar från eventuella bakterier. Just detta moment är han inte lika förtjust i - han brukar för det mesta stå ganska stilla när hoven väl hamnat i vatten, men just denna dag var han mindre tålmodig. En stund hann han stå i bad så det fick räcka. Eftersom just hovarna var lite besvärligt sparade jag resterande hovvård till nästa dag. Min plan var ju att Sir Louie skulle njuta av sina behandlingar och vi var inte direkt i det läget. Jag fick dock smörja in hovar och strålar med en vår speciella hovsalva och då var han nöjd.

 

Sedan var det dags för kroppen att få massage, akupressur och healing. Det blev mycket fokus på framdelen och speciellt högersidan som var lite "hårdare" än vanligt. Ärligt talat tror jag inte att Sir Louie njöt så mycket av massagen just denna dag. I vanliga fall brukar han verkligen njuta, han brukar gäspa, dreggla och verkligen visa att han gillar det, men idag var det mer "skräckblandad förtjusning". Skönt fast inte skönt - men nödvändigt!

 

Jag varvade skönare ställen och olika tryck i händerna så det inte skulle bli så jobbigt och ibland var det helt okej, ja nästan skönt och nästa sekund visade han med hela sin kropp att DU RÖR MIG INTE DÄR IGEN! Det gäller att vara uppmärksam och se hans signaler hela tiden, annars finns risken att man får sig ett blåmärke. Vi avslutade massagen med lite skön healing då han fick komma till ro och känna att trots allt var det faktiskt skönt. Väl ute i hagen igen var han lite lätt dåsig och trött så han valde en skön plats i solen för en liten "power nap".

 

På söndagen startade vi upp igen med lite lättare borstning och sedan plockade jag fram vår kära "kamrat": massageapparaten! Lite roligt är det när jag tänker tillbaka på Sir Louies första möte med denna tingest. Han var fullkomligt skräckslagen och de första gångerna startade jag den inte ens utan den fick bara vila mot hans kropp. Nu ÄLSKAR han sin "dumper" (den heter Thumper PRO därav smeknamnet).

När jag kör med apparaten startar jag alltid på hans största muskler på bakdelen. Då kan jag bestämma vilken hastighet och "tryck" den ska vara inställd på. När jag använder massageapparaten får jag bara använda den på de stora muskelgrupperna. Apparaten tar mer än vad man kan åstadkomma med bara sin egen kropp så man får aldrig strunta i instruktionerna - då kan man vålla skada på hästen och dess organ. Jag har fått utbildning i att använda "dumpern" så jag vet vad som gäller och därför lånar jag inte heller ut apparaten till andra då handhavandet är så viktigt.

 

Louie var mycket nöjd med sin massage och det blev mycket spänningssläpp med gäspningar och frustningar. Det var ett helt annat läge än gårdagen. Nu kunde han slappna av mer och verkligen ta emot massagen.  Vi avslutade med lite stretching med morot. Det märktes direkt att vi fått igång hans muskulatur på ett bra sätt. Han kunde lätt och enkelt nå till sina morotsbitar. Mycket smidigare än dagen innan.

 

Vi avslutade vår SPA behandling med hovvård. Lite raspning, filande och daglig strålvård.

Väl ute i hagen tyckte jag att han glänste lite extra, min vackra guldgosse!

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Ännu en gång har det hänt.

Återigen har jag underskattat min hästs förmåga. Jag tycker själv att efter så många år tillsammans borde jag känna honom, men vissa dagar så leder han verkligen in mig på helt fel spår!

 

Till mitt försvar måste jag medge att han är en MÄSTARE på att förleda sin ryttare till att tro att han är trött, inte orkar eller att han gör saker helt korrekt, men egentligen så luras han bara.

Innerst inne är vi faktiskt väldigt lika Sir Louie och jag. Jag är ganska bekväm av mig i vissa hänseenden. Exempelvis så skottar jag hellre snö, klipper gräsmattan eller gräver i trädgårdslandet än att gå på något gym. Jag skulle nog aldrig komma på tanken att bege mig ut på en joggingrunda - om det inte är tillsammans med Sir Louie. Min häst är likadan. Han springer inte i onödan, han sparar på sina krafter tills de verkligen behövs och vissa dagar kan han verkligen vara otroligt bekväm.

Han kan alla trick för att komma undan arbete - något han lärt sig under åren han arbetade på ridskola. Nuförtiden är han dock betydligt mer arbetsvillig än tidigare, men smart som han är, testar han mig om det går att få slippa undan.

 

Det här är och kommer nog alltid att vara min svåraste nöt att knäcka när det gäller Sir Louie. Jag är otroligt mån om att han ska må bra, känna sig stark och duktig, för mig är det jätteviktigt! Något som Sir Louie själv är mycket medveten om och när det passar honom då spelar han ut hela sitt gedigna register. Det är då jag hamnar i mitt mest förvirrade tillstånd, ena sekunden är jag säker på att han är sjuk, trött eller har ont någonstans. Nästa sekund är jag övertygad om att han bara hittar på. Men hur sjutton ska jag veta VAD som är VAD?

 

Sir Louie har en längre tid verkligen känts pigg med massa energi och fart. Men just detta med att lägga på fart är även en flyktväg för honom, ett sätt att fly undan belastning. Han visar även att han vill sträcka ut sin hals och gå med nosen nästan nere i marken. Det dyker upp en hel del funderingar i min hjärna. Lägger han på all denna fart för att han är pigg eller för att slippa belastningen? Behöver han sträcka ut och skjuta på som avlastning från det samlande arbetet?

 

Vi arbetar mycket med att belasta hans bakben med övningar mot skolskritt och övergångar till trav.

I detta arbete behöver han även få avlasta bakbenen så han inte blir helt slut. Sedan är det ju även så att just dessa samlande övningar skapar energi och kraft. Klurigt att veta vad som är vad i detta läge.

 

Förra helgen önskade jag mig en skottning av ridbanan, all snö har gjort den tung och lite knölig. Vi har mest kunnat arbeta på raka spår längs fyrkanten, så behovet av att få rida "riktiga" ridövningar kändes stort. Bästa gårdsägaren startade upp traktorn samma dag så jag och Sir Louie fick beträda en alldeles nyskottad ridbana! Vilken skillnad! Vi kunde glida runt i öppna, sluta, diagonaler och piruetter. Vi fick även till något steg i skolskritt, vilket gjorde mig helt lyrisk!

 

Vi fick till några riktigt fina övergångar då Sir Louie och jag lyckas hålla våra postioner både i uppstarten och när vi övergår från trav till skritt utan att "falla ur ramen". Annars är det lätt hänt för oss att vi hamnar i framåtläge och inte lyckas hålla ihop våra kroppar. Det kändes verkligen jättebra.

 

Eftersom även galoppen inte varit självklar så har vi som mål att varje ridpass ska innehålla en fattning/anslag eller när det känns bra, en övning med fokus på galopp. Sir Louie blev otroligt taggad efter några fattningar. Han blir lätt lite vild och när tåget går, ja då är det bara för mig att hänga med för någon stoppknapp existerar inte då.  Men även här kunde vi tillsammans kontrollera en ökad och mer samlad galopp, helt fantastiskt ! Att han även orkade gå från samlad galopp ner i en kontrollerad trav gjorde mig tårögd och otroligt stolt. Sista galoppfattningen han gjorde var för mig helt makalös! Han måste ha hoppat jämfota bak för jag fick mig en rejäl skjuts i sadeln, vilken styrka han måste ha i sin bakdel!

 

Så, återigen har jag underskattat min hästs förmåga. Han KAN och VILL mer än jag anar.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Förra helgen var det dags för kurs med Birgitta Järnåker. Denna gång dock utan häst då Föreningen ARV, Akademisk Ridkonst Västernorrland, ordnat kurs med heldags teori med fokus på RÖRELSE, MUSKULATUR & FORM. Teorin kombinerades med ett aktivt pass med historisk fäktning med Johnny Remmerdal.

En kanondag i mitt tycke!!
Vi pratade mycket om samling och skolskrittens positiva effekter vilket känns kul då jag och Sir Louie fokuserat mycket på det. En verkligt bra och givande dag, nya insikter, påminnelser och även lite nytt fokus på min egen ridning.

 

Ibland måste jag påminnas om HUR jag vill nå mitt mål, känner att jag vissa gånger går lite vilse på min stig. Även om mitt mål är tydligt så är det lätt att hitta en genväg för att komma vidare, en genväg som snabbare för mig mot målet, men som istället inte direkt stämmer överens med mina själsliga krav. Min målsättning är att Sir Louie och jag ska ha roligt på vår väg tillsammans. Att han själv ska bjuda på sina kvalitéer när han är redo för dem. Det är inte jag som ska bestämma och forcera fram tex en piaff med hjälp av touchering med spö. Jag vill att min häst aktivt ska delta i det vi gör, att vi tillsammans med ömsesidig respekt och glädje ska utvecklas inom ridkonsten. Resan mot målet är det viktiga, det är där vi lär oss och fyller på våra ryggsäckar med nya lärdomar. Men det händer att jag hamnar på fel väg i vissa lägen. Snabbfilen istället för "the scenic route" som tar lite längre tid.

 

Nu känns det dock som om jag rent mentalt hamnat på rätt köl igen, men jag känner ett behov att få lite återkoppling på vårt nuvarande läge. Jag och Sir Louie har inte haft någon lektion eller någon kunnig på plats som tittat på vår status ridmässigt sedan Birgitta var här i September och det känns verkligen som att det är dags!

Jag tycker själv att Sir Louie har utvecklats mycket under hösten/vintern. Han känns stark och väldigt pigg. Ett kvitto på att vi inte står stilla i utvecklingen är att han fått tillbaka sin fina galopp och det tror jag kommer från vårt arbete med skolskritt. Men man vill ju gärna få ett kvitto på att man gör rätt och är på rätt väg även om det känns bra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Efter Sir Louies ofrivilliga vurpa har vi valt att det lite lugnt. För att hålla igång hela kroppen har vi varit ute på promenader i byn och Louie har varit väldigt pigg och energisk på dessa små utflykter. Han motionerar mig väldigt bra kan man säga. Även lite lätt arbete vid hand i ladan har varit en del av vårt återhämtningsprogram. Sedan har det blivit mycket massage för att mjuka upp kroppen som blev lite stel efter hans fall. Förutom denna stelhet så har både kropp och själ varit på topp, vilket känns väldigt skönt för en nojig ägarinna.

Första ridpasset tog vi längs vägen. För mig kändes det viktigt att just detta första ridpass blev lugnt och helt kravlöst. Jag ville att han själv skulle känna efter hur hans kropp kändes vid belastning utan distraktioner och jag ville ha en chans att själv bilda mig en uppfattning hur hans kropp svarade med mig på ryggen. Vi fick en väldigt fin tur tillsammans och Louie visade inte några tecken alls på att något skulle vara fel. Han var snarare väldigt pigg och bjöd på både trav och galopp på hemvägen. Skönt, tyckte jag och bestämde att nu var minsann hans vila över. Dags att ta tag i träningen igen!

 

Vårt första riktiga träningspass blev ingen höjdare. Början av ridpasset kändes fint och lugnt. Vi övade lite skolor och fortsatte med några övergångar från skritt till trav som var riktig fina. Sedan tappade vi båda fokuset totalt då en skoteråkare åkte fram och tillbaka, fram och tillbaka utanför ridbanan.

Det positiva i det hela var att Louie kunde behålla sig någorlunda lugn, men hans fokus var inte med mig. Även jag tappade min koncentration och istället för att rida, hämta hem vårt fokus satt jag och irriterade mig på varför den där mannen envisades med att åka utanför ridbanan hela tiden. Kommunikationen mellan mig och Sir Louie var mer eller mindre obefintlig så jag gav upp och vi traskade hem istället. 

 

Efter ridpasset försökte jag analysera och fundera på varför det blev som det blev och jag insåg snabbt att bristen på fokus och koncentration eller fokusering på helt fel sak var en stor orsak.  

Dock två positiva delar i vårt träningspass nämligen övergångarna och att Louie kunde hantera sin rädsla.

 

Nytt försök nästa dag och redan på vägen till ridbanan kändes det anorlunda. Louie sprang, fattar ni, SPRANG in på ridbanan och det var en helt annan häst på plats denna dag. Jag hade även gjort lite små justeringar i vår utrustning då jag inte riktigt fått ordning på min sits, men det är en annan historia. Detta ridpass blev helt anorlunda. Trots en hel karavan med skoteråkare var vi i vår egen bubbla och övade övergångar och galoppanslag. Jag tror även att mina justeringar i utrustningen gjorde att jag lättare kunde hålla koll på min kropp utan att störa. Vilket ridpass!! Sir Louie kunde verkligen smyga upp i trav från samlad skritt och när han blev lite vild av alla dessa övergångar kunde jag ta tillbaka honom utan att det bara blev full fart famåt. Underbart!!

 

Att träna och vara på ridbanan tre dagar i rad hör verkligen till ovanligheterna, men det blev en dag till. Känslan från dagen innan fanns kvar och jag förvånas över att Louie kunde ha sådan energi och spänst trots att vi tränat tre dagar i rad. Kanske det berodde på att han hade en vacker tjej vid sin sida - han är ju en tjejtjusare av rang. Övergångarna från skritt till trav var nästan ännu bättre idag. Han blev lite trött på slutet så det blir en läxa till mig att komma ihåg att han behöver få sträcka och skjuta på när han gjort ett antal av dessa samlande rörelser.

Vi övade lite tempoväxlingar i trav, med tanken att kunna korta och länga steget och minst en av dessa var verkligen super! Vi avslutade med lite galoppfattningar och han är verkligen en underbar galopphäst. Jag blir så lycklig och glad över att vi hittat tillbaka till denna galopp och jag tror att Sir Louie är lika glad över det som jag.

 

Min plan var att avsluta träningspasset lite lätt med lite samling i skritt och någon sista övergång från skritt till trav. Mest för min egen del, för att konservera känslan i min egen kropp. Men Sir Louie hade lite annat i sin tanke. Samlad trav, galoppfattning, samlad galopp några steg och sedan tillbaka till samlad trav - WOW! Ååå min underbara guldpäls!! Vilken gåva och vilket styrkebesked! Jag blir så glad, lycklig och stolt över denna fantastiskt underbara häst.

Även om jag mer än gärna skulle ha kunnat fortsätta rida lydde jag mitt egna råd att avsluta då man är på topp.

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Häromdagen fick jag & Sir Louie en lite småjobbig dag tillsammans.

Vårt efterlängtade träningspass på ridbanan byttes mot rädsla och lite lätt traumatiska händelser. På vägen till ridbanan blev Louie rejält skrämd av fyra skotrar som kom dånande. Han var inte alls beredd, han hade inte ens märkt att de kom åkande för han hade en läskig skidåkare i sitt fokus. Hursomhavers blev han rejält skrämd och gick ikull på vägen - trots broddade boots. När han kom upp på benen igen var hans enda tanke - FLY, FORT SOM FASEN!

 

Jag hade inte en chans att lugna honom och knappt heller att få stopp på honom. Min enda tanke var, jag släpper dig inte!  Efter några meter fick jag kontakt med min vilda och uppskärrade fyrfoting. Då kunde jag gå nära honom och försöka böja halsen och göra mitt bästa för att han inte skulle dra iväg på en ny repa. Tänkte i mitt stilla sinne, att vilken TUR vi haft båda två. Tur att jag inte satt uppe på ryggen på honom när han ramlade - då hade jag hamnat under och blivit klämd, tur att han inte gjorde illa sig, nu gick allt bra, inga direkta fysiska skador på varken människa eller häst.

 

Väl tillbaka i stallet lugnade han sig ganska fort. Jag tog in honom i ladan en stund bara för att se hur han rörde sig, men allt såg fint ut ingen hälta eller liknande. Sir Louie fick vila sig en stund i boxen, väl hemma i lugnet blev han trött, trött.. Efter att ha känt igenom kroppen igen så valde jag att lägga mina händer på Louie och ge honom healing och en stund för oss två att tillsammans landa i allt som hänt.

 

Mitt i allt kaos fick jag en konstig känsla av det faktiskt hänt något bra.

Det kändes verkligen som om det som skrämde Sir Louie mest i hela denna kedja av händelser var varken skoter eller läskig skidåkare utan det som var värst var att han ramlade, det är en av hans största fasor! 

Samtidigt fick jag känslan av att det värsta hade hänt och det gick bra, JAG KLARADE DET! Jag har fått exakt samma känsla från Sir Louie en gång tidigare och det var när han klarade av att lasta sig själv i transport och åka på en kortare resa - ett trauma för honom som skadat sig rejält i en hästtransport innan han kom till mig.

 

Nu har det gått några dagar. Sir Louie känns verkligen super! Jag har valt att inte rida honom utan vi har haft kroppsvård och promenader i grimma. Idag arbetade jag honom lätt i skritt vid hand och det kändes helt fint. Jag tycker han känns starkare, lite kaxig och stolt över sig själv och även att han känns ännu mer tight med mig såå....inget ont som har något gott med sig.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

December månad försvann i ett kick och ett nytt år har redan börjat.

För mig och Sir Louie blev December en månad fylld av fart och fläkt.

Vi har fortsatt med vår träning med fokus på att försöka hitta skolskritt och även lagt till arbete med samling och övergångar. Jag tycker verkligen att han har utvecklats massor, byggt muskler och det som glädjer mig nästan mest är att han hittat tillbaka till sin fina galopp.

Då vi fått väldigt mycket snö så har vi inte haft möjligheten att träna så mycket på ridbanan då den varit mer eller mindre översnöad vissa perioder. Tur vi har vägen att öva på och Sir Louie har varit mycket pigg och framåt, vissa dagar har den berömda STOPP knappen varit helt obefintlig.

 

Det nya året har startat ungefär som det gamla slutade. Mycket energi, massa fart och väldigt mycket skratt. På årets första dag kom Sir Louie stormande genom hagen till mig så snön bara yrde runt hans fötter. Mitt framför mig tvärnitade han och gnäggade - kan det bli bättre?

 

Louie visar prov på sin egen variant av spanskskritt med höga frambensrörelser när vi är ute och går, han skuttar och hoppar runt som ett litet busfrö. För mig är det helt fantastiskt kul. Jag blir verkligen lycklig av att se honom utföra alla dessa små konster. Ett tecken på att han mår bra och är stark.

Igår kom ännu ett underbart ögonblick då jag fick se honom tumla runt ensam på ridbanan i full galopp. Snön yrde runt hans hovar och han gjorde bocksprång, kickade bakut - det har han aldrig gjort förut under våra år tillsammans.

Är inte det lycka och livsglädje?

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter