Vår Blogg

2013 > 01

Förra helgen var det dags för kurs med Birgitta Järnåker. Denna gång dock utan häst då Föreningen ARV, Akademisk Ridkonst Västernorrland, ordnat kurs med heldags teori med fokus på RÖRELSE, MUSKULATUR & FORM. Teorin kombinerades med ett aktivt pass med historisk fäktning med Johnny Remmerdal.

En kanondag i mitt tycke!!
Vi pratade mycket om samling och skolskrittens positiva effekter vilket känns kul då jag och Sir Louie fokuserat mycket på det. En verkligt bra och givande dag, nya insikter, påminnelser och även lite nytt fokus på min egen ridning.

 

Ibland måste jag påminnas om HUR jag vill nå mitt mål, känner att jag vissa gånger går lite vilse på min stig. Även om mitt mål är tydligt så är det lätt att hitta en genväg för att komma vidare, en genväg som snabbare för mig mot målet, men som istället inte direkt stämmer överens med mina själsliga krav. Min målsättning är att Sir Louie och jag ska ha roligt på vår väg tillsammans. Att han själv ska bjuda på sina kvalitéer när han är redo för dem. Det är inte jag som ska bestämma och forcera fram tex en piaff med hjälp av touchering med spö. Jag vill att min häst aktivt ska delta i det vi gör, att vi tillsammans med ömsesidig respekt och glädje ska utvecklas inom ridkonsten. Resan mot målet är det viktiga, det är där vi lär oss och fyller på våra ryggsäckar med nya lärdomar. Men det händer att jag hamnar på fel väg i vissa lägen. Snabbfilen istället för "the scenic route" som tar lite längre tid.

 

Nu känns det dock som om jag rent mentalt hamnat på rätt köl igen, men jag känner ett behov att få lite återkoppling på vårt nuvarande läge. Jag och Sir Louie har inte haft någon lektion eller någon kunnig på plats som tittat på vår status ridmässigt sedan Birgitta var här i September och det känns verkligen som att det är dags!

Jag tycker själv att Sir Louie har utvecklats mycket under hösten/vintern. Han känns stark och väldigt pigg. Ett kvitto på att vi inte står stilla i utvecklingen är att han fått tillbaka sin fina galopp och det tror jag kommer från vårt arbete med skolskritt. Men man vill ju gärna få ett kvitto på att man gör rätt och är på rätt väg även om det känns bra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Efter Sir Louies ofrivilliga vurpa har vi valt att det lite lugnt. För att hålla igång hela kroppen har vi varit ute på promenader i byn och Louie har varit väldigt pigg och energisk på dessa små utflykter. Han motionerar mig väldigt bra kan man säga. Även lite lätt arbete vid hand i ladan har varit en del av vårt återhämtningsprogram. Sedan har det blivit mycket massage för att mjuka upp kroppen som blev lite stel efter hans fall. Förutom denna stelhet så har både kropp och själ varit på topp, vilket känns väldigt skönt för en nojig ägarinna.

Första ridpasset tog vi längs vägen. För mig kändes det viktigt att just detta första ridpass blev lugnt och helt kravlöst. Jag ville att han själv skulle känna efter hur hans kropp kändes vid belastning utan distraktioner och jag ville ha en chans att själv bilda mig en uppfattning hur hans kropp svarade med mig på ryggen. Vi fick en väldigt fin tur tillsammans och Louie visade inte några tecken alls på att något skulle vara fel. Han var snarare väldigt pigg och bjöd på både trav och galopp på hemvägen. Skönt, tyckte jag och bestämde att nu var minsann hans vila över. Dags att ta tag i träningen igen!

 

Vårt första riktiga träningspass blev ingen höjdare. Början av ridpasset kändes fint och lugnt. Vi övade lite skolor och fortsatte med några övergångar från skritt till trav som var riktig fina. Sedan tappade vi båda fokuset totalt då en skoteråkare åkte fram och tillbaka, fram och tillbaka utanför ridbanan.

Det positiva i det hela var att Louie kunde behålla sig någorlunda lugn, men hans fokus var inte med mig. Även jag tappade min koncentration och istället för att rida, hämta hem vårt fokus satt jag och irriterade mig på varför den där mannen envisades med att åka utanför ridbanan hela tiden. Kommunikationen mellan mig och Sir Louie var mer eller mindre obefintlig så jag gav upp och vi traskade hem istället. 

 

Efter ridpasset försökte jag analysera och fundera på varför det blev som det blev och jag insåg snabbt att bristen på fokus och koncentration eller fokusering på helt fel sak var en stor orsak.  

Dock två positiva delar i vårt träningspass nämligen övergångarna och att Louie kunde hantera sin rädsla.

 

Nytt försök nästa dag och redan på vägen till ridbanan kändes det anorlunda. Louie sprang, fattar ni, SPRANG in på ridbanan och det var en helt annan häst på plats denna dag. Jag hade även gjort lite små justeringar i vår utrustning då jag inte riktigt fått ordning på min sits, men det är en annan historia. Detta ridpass blev helt anorlunda. Trots en hel karavan med skoteråkare var vi i vår egen bubbla och övade övergångar och galoppanslag. Jag tror även att mina justeringar i utrustningen gjorde att jag lättare kunde hålla koll på min kropp utan att störa. Vilket ridpass!! Sir Louie kunde verkligen smyga upp i trav från samlad skritt och när han blev lite vild av alla dessa övergångar kunde jag ta tillbaka honom utan att det bara blev full fart famåt. Underbart!!

 

Att träna och vara på ridbanan tre dagar i rad hör verkligen till ovanligheterna, men det blev en dag till. Känslan från dagen innan fanns kvar och jag förvånas över att Louie kunde ha sådan energi och spänst trots att vi tränat tre dagar i rad. Kanske det berodde på att han hade en vacker tjej vid sin sida - han är ju en tjejtjusare av rang. Övergångarna från skritt till trav var nästan ännu bättre idag. Han blev lite trött på slutet så det blir en läxa till mig att komma ihåg att han behöver få sträcka och skjuta på när han gjort ett antal av dessa samlande rörelser.

Vi övade lite tempoväxlingar i trav, med tanken att kunna korta och länga steget och minst en av dessa var verkligen super! Vi avslutade med lite galoppfattningar och han är verkligen en underbar galopphäst. Jag blir så lycklig och glad över att vi hittat tillbaka till denna galopp och jag tror att Sir Louie är lika glad över det som jag.

 

Min plan var att avsluta träningspasset lite lätt med lite samling i skritt och någon sista övergång från skritt till trav. Mest för min egen del, för att konservera känslan i min egen kropp. Men Sir Louie hade lite annat i sin tanke. Samlad trav, galoppfattning, samlad galopp några steg och sedan tillbaka till samlad trav - WOW! Ååå min underbara guldpäls!! Vilken gåva och vilket styrkebesked! Jag blir så glad, lycklig och stolt över denna fantastiskt underbara häst.

Även om jag mer än gärna skulle ha kunnat fortsätta rida lydde jag mitt egna råd att avsluta då man är på topp.

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Häromdagen fick jag & Sir Louie en lite småjobbig dag tillsammans.

Vårt efterlängtade träningspass på ridbanan byttes mot rädsla och lite lätt traumatiska händelser. På vägen till ridbanan blev Louie rejält skrämd av fyra skotrar som kom dånande. Han var inte alls beredd, han hade inte ens märkt att de kom åkande för han hade en läskig skidåkare i sitt fokus. Hursomhavers blev han rejält skrämd och gick ikull på vägen - trots broddade boots. När han kom upp på benen igen var hans enda tanke - FLY, FORT SOM FASEN!

 

Jag hade inte en chans att lugna honom och knappt heller att få stopp på honom. Min enda tanke var, jag släpper dig inte!  Efter några meter fick jag kontakt med min vilda och uppskärrade fyrfoting. Då kunde jag gå nära honom och försöka böja halsen och göra mitt bästa för att han inte skulle dra iväg på en ny repa. Tänkte i mitt stilla sinne, att vilken TUR vi haft båda två. Tur att jag inte satt uppe på ryggen på honom när han ramlade - då hade jag hamnat under och blivit klämd, tur att han inte gjorde illa sig, nu gick allt bra, inga direkta fysiska skador på varken människa eller häst.

 

Väl tillbaka i stallet lugnade han sig ganska fort. Jag tog in honom i ladan en stund bara för att se hur han rörde sig, men allt såg fint ut ingen hälta eller liknande. Sir Louie fick vila sig en stund i boxen, väl hemma i lugnet blev han trött, trött.. Efter att ha känt igenom kroppen igen så valde jag att lägga mina händer på Louie och ge honom healing och en stund för oss två att tillsammans landa i allt som hänt.

 

Mitt i allt kaos fick jag en konstig känsla av det faktiskt hänt något bra.

Det kändes verkligen som om det som skrämde Sir Louie mest i hela denna kedja av händelser var varken skoter eller läskig skidåkare utan det som var värst var att han ramlade, det är en av hans största fasor! 

Samtidigt fick jag känslan av att det värsta hade hänt och det gick bra, JAG KLARADE DET! Jag har fått exakt samma känsla från Sir Louie en gång tidigare och det var när han klarade av att lasta sig själv i transport och åka på en kortare resa - ett trauma för honom som skadat sig rejält i en hästtransport innan han kom till mig.

 

Nu har det gått några dagar. Sir Louie känns verkligen super! Jag har valt att inte rida honom utan vi har haft kroppsvård och promenader i grimma. Idag arbetade jag honom lätt i skritt vid hand och det kändes helt fint. Jag tycker han känns starkare, lite kaxig och stolt över sig själv och även att han känns ännu mer tight med mig såå....inget ont som har något gott med sig.

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

December månad försvann i ett kick och ett nytt år har redan börjat.

För mig och Sir Louie blev December en månad fylld av fart och fläkt.

Vi har fortsatt med vår träning med fokus på att försöka hitta skolskritt och även lagt till arbete med samling och övergångar. Jag tycker verkligen att han har utvecklats massor, byggt muskler och det som glädjer mig nästan mest är att han hittat tillbaka till sin fina galopp.

Då vi fått väldigt mycket snö så har vi inte haft möjligheten att träna så mycket på ridbanan då den varit mer eller mindre översnöad vissa perioder. Tur vi har vägen att öva på och Sir Louie har varit mycket pigg och framåt, vissa dagar har den berömda STOPP knappen varit helt obefintlig.

 

Det nya året har startat ungefär som det gamla slutade. Mycket energi, massa fart och väldigt mycket skratt. På årets första dag kom Sir Louie stormande genom hagen till mig så snön bara yrde runt hans fötter. Mitt framför mig tvärnitade han och gnäggade - kan det bli bättre?

 

Louie visar prov på sin egen variant av spanskskritt med höga frambensrörelser när vi är ute och går, han skuttar och hoppar runt som ett litet busfrö. För mig är det helt fantastiskt kul. Jag blir verkligen lycklig av att se honom utföra alla dessa små konster. Ett tecken på att han mår bra och är stark.

Igår kom ännu ett underbart ögonblick då jag fick se honom tumla runt ensam på ridbanan i full galopp. Snön yrde runt hans hovar och han gjorde bocksprång, kickade bakut - det har han aldrig gjort förut under våra år tillsammans.

Är inte det lycka och livsglädje?

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter