Vår Blogg

2013 > 03

Blir så full i skratt när jag tänker på mitt samtal med Birgitta (Järnåker) efter kursen i lördags. Birgitta berättade om en av sina elever som efter varje ridkurs är så fullmatad med information, upplevelser och känslor så att han måste ta det lugnt en vecka för att processa allt han varit med om. Jag förstår honom! Har en känsla av att Birgitta insåg att det är just precis så som det ofta blir för mig. Hon är verkligen en klok kvinna!

 Jag brukar ha svårt att komma ihåg vad jag gjort, vilka övningar vi tränat på, vad har Birgitta egentligen sagt till mig? Det är precis som om hjärnan är helt "blank" eller raderad. Det jag dock alltid kommer ihåg är känslorna, både mina egna och de som Sir Louie förmedlar tillbaka till mig resten är som en dimma.

 

Nu har det gått en vecka och hjärnan börjar klarna upp.Saker som Birgitta sagt och påpekat för mig, saker hon observerat när hon ser oss tillsammans börjar komma tillbaka till mig. Jag börjar få mer grepp om situationen, inser VAD vi ska öva på och även HUR vi ska göra.

 

Som jag ser det kommer en viktig del i vår träning framöver vara att arbeta med Louies små, små muskler som sitter närmast hans skelett. Louie är extremt rörlig i sina leder, höfter, bäcken kotleder, knän - säkert det som gör att han i sitt tidigare liv upplevdes som väldigt "skumpig". Dessa små muskler måste stabiliseras och stärkas så han orkar hålla emot i sin kropp när kraven och belastningen ökar. Detta är ett arbete vi redan påbörjat med i våra övningar mot skolskritt. Övergångar och samling kommer bli viktiga ingredienser, det blir verkligen styrketräning!

 

Nästa uppgift är att arbeta med formgivning och omformning. Här hamnar fokus på de övningar vi fick med oss från kursen och jag tror att själv omformningsmomentet blir det viktiga.

 

Sedan kursen har jag och Sir Louie hunnit träna tre gånger uppsuttet och ett pass vid hand. Jag förvånas verkligen över hur snabbt han tycks ta till sig dessa övningar. Det måste vara något magiskt över övningarna för det som var svårt för sju dagar sedan tycks nu vara ganska självklart, inga problem. Ärligt talat fattar jag inte hur det kan gå så lätt så snabbt. Kanske det beror på att han i grunden har en bra styrka och att han nu "känner" och förstår hur han ska förflytta sina hovar, sin tyngdpunkt, sin kropp för att utföra det jag ber honom om. Bara att konstatera att Akademisk Ridkonst, eller vad man önskar kalla det, ÄR en suveränt bra träning!

Jag har även lagt upp en plan, som jag innerligt hoppas att jag kan följa, för våra ridpass. Just vid ridning är jag ganska ostrukturerad och måste ha en plan, en röd tråd att följa, det är väl därför jag lätt snöar in på en grej och kör den "all in". Hursom så är min plan att göra våra övningar med formgivning/omformning och när jag känner att det börjar bli lite jobbigt då byter vi till andra övningar som ex. samling av olika slag eller vad som känns rätt för dagen. På så sätt hoppas jag att Louie ska kunna känna att det går lätt och att han fortsatt håller uppe sitt humör och sin vilja att fortsätta arbeta. Birgitta påpekade just detta, att han måste utmanas för att inte tycka det är trist, tråkigt och oinspirerande.

 

På våra ridpass under denna vecka har vi på vägen hem från ridbanan passat på att göra lite mer utmanande moment. Lite galoppanslag, samlad galopp och även möjligheten för honom att få gå in i skjutkraft för att avlasta. Nu när han vet vad som gäller på byvägen, är det MYCKET häst för mig att hantera. Sir Louie blir verkligen taggad till tusen och hoppar nästan på stället för han vill iväg, härligt tycker jag! Idag fick jag känna på en ny dimension av denna hästkraft då vi gjorde lite galoppfattningar från skritt. När jag minst anade så gjorde han en piruette i galopp och sedan järnet längs vägen, mer eller mindre låg i kurvan för att inte ta med sig soptunnorna och brevlådan. PUH! Han visar verkligen prov på energi och gnista och hela tiden gör han allt med en glimt i ögonen, spetsade öron!

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
Foto: Angelica Hesselius Foto: Angelica Hesselius

I lördgas var det då äntligen dags för årets första träning/kurs för Birgitta Järnåker!  Sedan dess har jag haft lite svårt att landa i allt jag fick vara med om med min underbara Sir Louie. Efter allt vi upplevt tillsammans blir jag så berörd och känslosam så jag har lite svårt att samla ihop alla mina tankar och känslor. Men jag ska göra ett försök :-)

 

 

Sir Louie hade som vanligt fått sina vanliga kursförberedelser iform av behandlingsstund från vår käraste Anna Karström. Det blev som alltid en väldigt bra behandling och jag har fått några nya områden att arbeta vidare med. Överlag kan man säga att han mår bra i sin kropp, men det finns alltid saker som kan bli ännu bättre. Just denna tid med pälsfällning och utrensningar i kroppen påverkar såklart humör och sinnesstämning. Sedan märks det att han börjat arbeta på ett nytt sätt i sin kropp och det tar ett tag innan muskler, ligament och annat vant sig vid denna nya belastning. Alltså bara positivt!

 

Temat för dagens två ridpass var Formgivning & Omformning. Något som passade oss perfekt för det är just det som jag känner att vi saknat och verkligen behöver ta tag i framöver. Vi har ju ridit mycket längs vägen då underlaget varit bäst just där så detta med böjning och omformning har hamnat lite i skymundan. 

 

Vi fick fyra övningar som vi ska ta med i våra träningspass framöver. Alla övningarna innefattade bågar och omformning från en sida till den andra. Jag märkte direkt att dessa övningar kommer passa oss perfekt. Både utmanande och som kräver precision. För tillfället är det själva omformningen som Sir Louie har svårast för, då han ska ändra tyngdpunkt och korta upp respektive länga ut i sidan. Vi fick även en bra övning som vi ska änvända i vårt arbete med samling, den får vi dock vänta med tills underlaget blir bättre (barmark) då det blir mycket galopp och energi, jag kan dock säga att jag längtar!!

 

 

Birgitta tyckte att Sir Louie var i sitt livs form, stark i kroppen och att han gjort många bra framsteg under vintern. Han ligger rätt i sin kropp, nu orkar han behålla en bra form i alla gångarter, han har stärkt sin överlinje. Under båda ridpassen var han mentalt delaktig och aktiv med spetsade öron och glimt i ögat. Han känns mer levande än tidigare, lite bus och divalater bjöd han också på min charmiga guldgosse.

 

Själv är jag otroligt nöjd och glad. För min egen del tyckte jag att jag hade bra fokus och att jag lyckades hålla ihop mig själv och satt bra nästan hela tiden. Jag är otroligt stolt över min häst och över de framsteg han gjort tillsammans med mig.

 

Hela kroppen och hjärnan sprudlar av energi, tankar, reflektioner, känslor och mer därtill och jag hoppas att allt inom kort ska kunna landa ordentligt. Det jag känner allra starkast är som alltid att jag ÄLSKAR min glimmande guldhäst och att jag är djupt tacksam över att få uppleva allt detta härliga tillsammans med honom.

 

TACK Angelica för att du fotade oss!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Stolt, slår du med hovarna i den frusna marken för att mana fram våren, för att locka till uppror. Du vill vara ett spjut som spränger fram över de vilda grässängarna på andra sidan bergen.

Dit vill du bära visionärerna på silverglänsande rygg.

Utdrag ur dikten Stolta häst av Mikael Pluto Rudesjö

 

 

Hittade denna dikt och tycker att den stämmer så otroligt bra på hur min Sir Louie är för tillfället. Stolt, lite upprorisk och med en massa energi!

 

Detta gör sig uttryck på många olika sätt. Han utstrålar en stolthet som jag inte sett förut och när jag får sitta på hans rygg då verkligen KÄNNER jag att han är minsann en väldigt stolt häst som jag blir stolt av att rida på.

Vissa dagar får jag känslan av att jag måste be honom om lov, Ers högvördighet får jag lov att uppta en stund av din tid? Han lever verkligen upp till sitt namn Sir Louie.

 

Lite upprorisk är han också. Han hittar på en massa bus, smiter ut ur hagen och går själv ner till stalldörren på kvällen om han tycker att kvällsintaget går för sakta. Leker och bråkar lite med sin hagkamrat. Tar kommandot över höburen - detta är min egendom! En sida som jag inte sett hos honom så ofta.

 

Kanske är det vårkänslor som lockar fram den enorma energi han har. Våra tidigare så lugna och stillsamma promenader i byn är rena rama träningspasset för mig. Sir Louie tycker det är alldeles för trist att bara gå, han vill springa, hoppa, skutta. Ofta är det jag som är tröttast och svettigast när vi väl är tillbaka hemma. Även när vi tränar finns det en massa spring i benen, fort ska det gå och jag har fullt upp med att försöka få honom lugn och sansad.

 

Men, det är så himla härligt! Jag välkommnar allt detta med öppna armar, för ALLT han vill ge mig det tar jag emot med öppna armar, stor kärlek och ett leende på läpparna!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

I höstas satt jag hos mina kära vänner Åsa & Angelica och pratade häst. Vi pratade om våra hästar, träning, kurser målsättningar, ALLT som har med våra fyrbenta vänner att göra. Bland annat hamnade våra funderingar och diskussioner kring den delikata övningen skolskritt. Jag minns exakt vad jag sa när jag satt där; "skolskritt kommer jag & Sir Louie aldrig kunna göra". Jag var helt övertygad om att vi inte skulle nå denna övning. Att det varit för svårt för Sir Louie att hitta igen alla kopplingar i leder och våga sjunka i sina leder såsom man måste i denna nigande tvåtaktsrörelse. Men, jag hade fel.

 

Under alla år jag tränat och övat med Sir Louie har vi jobbat mycket med hans skritt. Från början eftersom det var den enda gångart som han klarade av att arbeta i och på senare tid för att bygga upp mer styrka i hans kropp. Han har uppvisat alla nyanser från relativt snabb utan bärmoment till långsam, långsam där han börjat visa en tendens till att våga niga i sina leder. Ett långt och tålmodigt arbete, men på något sätt har det känts som om vi inte kommer vidare. Där vi är, är så bra det kan bli. Jag har helt förlikat mig med det, för att kunna utföra en viss övning eller gångart är inte alls viktig för mig. Det viktigaste för mig är att min häst mår bra och trivs med sitt liv.

 

Men så kom den här diskussionen om skolskritt hemma i Åsas vardagsrum. Som sedan följdes upp på ridbanan med Angelica & hennes häst Whisper, och då blev jag totalt insnöad på SKOLSKRITT.

 

Kanske för att just då var jag mer redo att ta till mig nyttan av denna övning och kanske också för att just då var Sir Louie redo att lära mig den. Jag har förstått vilken styrka och balans hästen måste ha för att kunna utföra denna nigande rörelse. Det kräver även en stor portion mod, att våga släppa på kontrollen en aning och sjunka ner i lederna. Det handlar om ett förtroende mellan häst & ryttare. Att jag som ryttare kan lova min häst att när du sjunker i dina leder kommer jag sitta helt stilla på din rygg och inte rubba din balans eller din tyngdpunkt.

 

Så sedan i höstas har Sir Louie och jag arbetat mycket med förberedande övningar mot skolskritt. Jag började vårt arbete vid hand och där har han vissa gånger visat ett eller två steg, ibland bara en tendens som jag kan se i hans kropp, takt och rörelsemönster.

Vi har även övat uppsuttet och där har fokus varit att kunna korta och länga steget, göra en övergång till trav och sedan tillbaka ner i skritt igen, på så sätt har han lättare kunnat hitta igen den tvåtaktiga rörelsen. Det jag märkt är att detta arbete bygger mycket styrka, speciellt i hans ländparti. Sir Louie har fått en mycket starkare och mer taktfast galopp, han kan lättare göra bra övergångar från exempelvis trav till skritt.

 

En massa bra bonusgrejer som kommit ur dessa övningar. Så återigen var jag i det stadiet då jag kände att det spelar ingen roll om vi kommer få till mer än ett-två steg i skolskritt, vi har fått så otroligt mycket annat bra "på köpet". Det är då det händer.

 

En ridtur längs vägen där underlaget kändes mindre bra. Isigt under den nya snön så broddarna i bootsen tar rätt dåligt. Jag känner hur han slirar lite med sina bakben så min plan för vår korta ridtur är att gå i skritt och vi får arbeta med samling i skritt. Då går det långsamt och Sir Louie blir mer i bärkraft och håller ihop sig själv bättre. Efter en liten stund känner jag att fästet blir sämre så jag bestämmer mig för att vi vänder hemåt.

Vi fortsätter med vår övning, korta steg, länga ut några steg, korta upp igen. Sedan inträffar något.

Sir Louie väljer helt själv utan att jag säger något alls att gå över i SKOLSKRITT!!

 

Han skrider fram på vägen i denna taktfasta rörelse, med ett skönt gung i kroppen, ungefär som passage i skritt. När vi närmar oss infarten till gården känner jag hur han laddar på sin energi och det enda jag kan tänka på är HJÄLP, ta det lugnt det är is och du har dåligt fäste!!  Han lugnar sig lite av mitt röstkommando, lite synd så här i efterhand för jag undrar vad det kunde ha blivit för spännande av det. Väl uppe på gården är ryttarinnan helt överlycklig, lite gråtvarning och känslostorm i hela kroppen. Känslan är helt fantastisk, jag kan knappt fatta att det hänt.

Sir Louie han är helt cool, ser inte ens ut som om han ansträngt sig, ser bara ut som, jaha och ??

Fantastiska, underbara Sir Louie, tror mitt hjärta nästan svämmar över av kärlek till dig.

 

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter