Vår Blogg

2013 > 08

Jisses! Jag tror att Sir Louies hovar växer i rekordfart, värre än ogräs! Men så himla glad jag är över detta faktum. Tänk att ett par hovar som för några år sedan hade urdålig cirkulation och extremt liten tillväxt kan växa så mycket. Helt fantastiskt vilken växtkraft det kan bli om hästen får ha sina hovar som den själv vill.

Sir Louie har ju varit barfota ganska länge nu och kanske man kunde tro att han fått sin hovar som han vill, att de inte ska ändra så mycket mer i utseende med vinklar et cetera. Men där har jag helt fel för som han ändrar och justerar sina hovar, helt otroligt faktiskt! Växtkraften består med all säkerhet i att han numer har kontakt med marken och därmed har cirkulationen kommit igång på ett helt annat sätt. Sedan tror jag också att hans ständiga förändring hänger ihop med hur hans kropp förändras. Hur hans tyngdpunkt flyttats från att ha varit väldigt framtung till mer upprätt och tillika mer vikt och bärkraft på sina bakben.

Nu under sommaren har jag testat en örtblanding som är speciellt framtagen för hovarna, HOOFIX. Den innehåller Bovete som hjälper till med cirkulation och håller blodkärlen i trim, speciellt de små kapillärerna. Nypon som också arbetar med blodkärl och cirkulation. Havstång, den enda ingrediensen som Sir L inte riktigt gillar, den innehåller mycket vitaminer och mineraler som är nytttiga för tillväxt av horn och vävnad. Brännässla som är välgörande för slemhinnor och vävnader. Jag tycker själv att denna hovkur fungerat fantastiskt bra! Från början var Louie lite tveksam till att äta - han är kräsen och speciellt havstången var och är fortfarande inte hans favorit. Den smakar ganska starkt och har en speciell doft så ibland får jag ta till lite "trugning" för att det ska gå i. Men om man "kryddar" med lite god banan eller kanske lite apelsin så slinker även tången ner i gapet. När jag började kuren så gav jag en mindre dos som jag långsamt introducerade och blandade med havre och/eller lusern, men jag fascineras av hur han kan sortera ut just dessa små bitar. En hästmule är verkligen fantastisk!

Av olika anledningar har Louie och jag pysslat helt själva med hans hovar i nästan 2 månader, men jag tycker det gått rätt bra ändå. Jag försöker hålla efter hans hovar minst 1 ggr/vecka. Sedan beror det såklart på underlag och slitage hur mycket som måste göras. Nu längtar vi båda dock till fredag då vi med öppna armar tar emot vår efterlängtade hovvårdare! Det ska bli otroligt spännande att höra vad hon tycker om mitt arbete - har jag gjort rätt eller får jag stå i skamvrån ;-) Men även hur Louies hovar ser ut i övrigt. Jag tycker såklart att de är väldigt fina, men jag kanske inte är hundraprocentigt ärlig i min bedöming.

Igår hade Louie och jag vår hovdag. Jag kände att jag var tvungen att justera lite och korta i tån för på en vecka tycker jag hovarna dragit iväg rätt rejält. Han fick även strålvård och lite ringblomssalva på hornet. Snygga tassar!
Det som gjorde mig mest glad under hela hovstunden är att Louie valde att själv lyfta upp sina hovar i tur och ordning och att han faktiskt hjälpte till med att hålla dem uppe. I vanliga fall säager han, Ååå skönt jag lägger min vikt på dig så vilar jag mig lite.
Speciellt hans framben kändes lätta och han ställde upp utan bekymmer med att lyfta framåt och bakåt och jag fick till och med stretcha hans framben långt framåt på hans egen begäran - NÄR har det hänt!!  Jag hoppas att han positiva inställning behålls! Den är guld värd!

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård

Sensommar, men fortfarande mycket bete kvar i hagen, men Sir Louie skriker till mig, JAG ÄR HUNGRIG!
Mat, allt kretsar kring mat och att äta. Allt annat kan han vara utan - vilket han tydligt visar för mig. Han vill inte gå på promenad, inte träna, inte lufsa runt i skogen - bara äta. Så fort han lämnar hagen dyker hans huvud ner i gräset och han äter och äter.
Jag ser så tydligt på Louie när han försöker berätta något för mig, men lyssna då säger han. Jaa, jag lyssnar!
Denna veckas lärdom från Sir Louie till mig handlar om att lyssna och att lita på det jag hör. Tur för mig att jag har en sådan tydlig häst som verkligen talar om för mig vad som gäller. Även om det ibland tar lite tid innan jag förstår vad han faktiskt försöker säga till mig.

Det tar en stund innan jag förstår. Jag måste först gå igenom alla möjliga mer eller mindre tråkiga scenarion och fundera på om jag ska sluta rida honom, om han vill bli hagehäst resten av sitt liv, om han är sjuk, eller bara ett ålderstecken. Vad är det som gör att min häst känns trött och lite håglös? 
Efter att ha gjort en djupdykning ner i min känslomässiga källare, börjar jag se saker lite mer klart. Sensommar, näringsfattigt bete, pälssättning, trötthet - känns som lösningen kan finnas i att ge mer näring. Sir Louie visar tydligt att jag är inne på rätt spår, lägger in hö i boxen som han glatt mumsar i sig, lägger ut hö ute i hagen som äts upp varje dag. Skönt!  

På bara några dagar ser jag en stor skillnad i hans beteende. Han känns redan mer pigg och mer intresserad av att faktiskt göra något. Jag ser i i hans ögon att den där pigga och busiga killen börjar komma tillbaka. Den korta promenaden från hagen till stallet börjar bli lite lek och bus igen. Han rymde till och med ut ur hagen och lekte "du kan inte ta mig" medans han mumsade lite på grästuvorna. Sådant gör mig väldigt glad!

Min plan är att under denna vecka ge honom lite extra mat och energi så han behåller sin framåtanda. Arbetade honom lite lätt vid hand häromdagen och då bjöd han minsann på några fina galoppsprång och ur dessa en fin samlad trav som jag inte sett honom göra förut.

Känner en stor tacksamhet över att han tydligt talar om vad han behöver och att han gör det i tid. Det syns inte på honom att han skulle lida av näringsbrist även om han denna sommar är mer smärt än tidigare. Det känns som om hans nuvuarnde kroppsform är idealisk. Det finns lite att ta av utan att han känns för tung. Min fantastiska läromästare, klok som en bok :-)

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Under sommaren har Sir Louie och jag fått stifta bekantskap med ett nytt sätt att träna, nämligen Belöningsbaserad träning. Allt började med att Sir Louie en dag slutade att lyfta sitt ena bakben. Jag kunde inte för mitt liv förstå varför och med Sir L kan man inte heller alltid vara säker på om det är att han har ont någonstans eller om han helt enkelt inte har lust.
Först tänkte jag att det kunde vara en sträckning eller liknande, men han var inte halt, verkade inte ha ont, ett mysterium helt enkelt. Vi provade att vila några dagar men det blev inte bättre, så fort jag bad honom lyfta på bakbenet så fick jag bara NIX till svar. Orolig hästägare såklart. Kan det vara en led som strular, men har rör sig ju helt fint? För att göra en lång historia kort hittades till slut problemet och det var inget fel på hans ben - det var magen. Man kan tänka sig själv lyfta upp ett ben när man har öm mage och allt som är där i magen trycks ihop, nä, jag fattar varför han valde att inte lyfta sitt ben. Nu mår han fint, det gick över rätt snabbt med rätt behandling, men hans ovilja att lyfta benet kvarstår. Först gjorde det såklart ont att lyfta benet så han valde att avstå. Nu är han nog lite osäker på om det ska göra ont eller inte plus att det blivit " en grej" för honom att inte vilja lyfta sitt ben.

Även om jag inte kan speciellt mycket om den här typen av träning så känns det som om filosofin att belöna när hästen gör det jag ber den om känns rätt i hjärtat. Det finns flera exempel i vår vardag då jag faktiskt använder mig av exakt den principen som tex att Sir Louie kommer till mig när jag ropar på honom i hagen, att han står lugnt och stilla bredvid mig då sopbilen eller annat spännande fordon åker förbi, att vi avslutar våra träningspass om/när han gör något väldigt bra som han haft svårt för och så vidare. Flera av min hästvänner tränar sina hästar med klicker, vissa med ambition att uteslutande rida sin häst med hjälp av denna klicker, andra för att lösa problem i vardagen med exemeplvis lastning. Så jag har en liten hum om hur man går till väga. 
Så under sommaren har Sir Louie och jag tränat med att lyfta bakben och när han lyfter- då blir det belöning. I början belönade jag honom då han bara visade en tendens till att lägga över vikten och visa en antydan till vilja att lyfta upp sitt ben. Nu när vi hållit på ett tag måste han lyfta upp hoven från marken för att få sin morotsbit. Nackdelen är nu att han KRÄVER belöning när han lyfter sina ben - vi har tränat in samma kommando på alla fyra ben, men tränar lite extra med hans bakben som han tidigare inte ville lyfta alls. Blicken jag får om jag inte ger honom något kan döda vem som helst! Han är bara för rolig! Nu har han även lärt sig att "piaff-trampa" med sina bakben som ett extra trick för att få en god morotsbit, han lär sig snabbt minsann och vet exakt hur han ska linda mig runt sitt lillfinger.

Kanske är det tur att jag nu äntligen får vara med på kurs och får lära mig lite mer när det gäller Belöningsbaserad träning av häst. Denna helg hållerCarolina Fransson föreläsning och kurs i detta ämne. Det är Angelica Hesselius och hennes företag Tonus som arrangerar kursen som börjar på fredag med föreläsning av instruktören Carolina Fransson och fortsätter även på lördagen med praktiska övningar. Tyvärr kan jag bara vara med på fredagen, vilket känns lite synd för det hade verkligen varit kul att se teorin i praktiken.
Min personliga ambition i detta ämne är i dagsläget  att få lära mig mer, få mer kunskap om hur hästen lär sig saker, att belöna rätt, vid rätt tillfälle och att jag och Sir Louie ska kunna ha denna träning som en kul grej tillsammans, ännu en pusselbit i vår samvaro med två motiverade träningskamrater!


 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter