Vår Blogg

2013 > 10

Moa & Gadd, Instruktör Angelica Moa & Gadd, Instruktör Angelica

I helgen har jag varit  och fått mig lite inspiration i höstmörkret. Föreningen ARV, Akademisk Ridkonst Västernorrland hade medlemsträff med tema långtygling.
 Instruktör under dagen var Angelica Hesselius och hon delade med sig av sina kunskaper i denna ädla konst.

Angelica tränar själv för Piet Bakker, en underbar man som verkligen brinner för detta med långtygling. Jag har tyvärr endast fått se honom på film, men hans ord; "The horses doesn´t like this way of training -  they love it!" (fritt taget ur minnet) säger ju det mesta!  Efter att ha sett alla ekipage kan jag bara konstatera att han har rätt. Alla hästar tycktes snabbt förstå vad de skulle göra och det var idel spetsade öron, verkligen kul!
Dagen bjöd på åtta olika ekipage;  Varmblod, kallblod, islänning, shettlandsponny, halvblod & ett unikt tillfälle att få se den italienska rasen Maremma, Italienskt kallblod.
Vi fick även lite teori och Angelica förklarade hur hon tänker och hur hon vill att hästen skall lära sig de olika momenten.

Angelica la mycket fokus på ryttarens position. När hästen skall "arbeta", gå i en öppna eller sluta eller vad det kan vara för övning,  skall ryttaren placera sig lite längre fram och när det är vila placerar man sig lite längre bak. Detta märktes tydligt då ekipaget Åsa & Litla fick öva lite extra på det. Det blev en helt annan kvalitet på arbetet då de båda hittade sina positioner. Tänk att så lite kan göra så mycket!

Just detta med positionen när man arbetar sin häst från marken är något jag själv verkligen försöker träna och öva mycket på. Jag har en tendens att komma väldigt nära Louie och även ganska långt fram. Just detta att sätta positionerna för arbete och vila ser jag som en mycket viktig del i denna typ av träning.

För vissa ekipage var det första gången de provade att träna på detta sätt, men hästarna fattade otroligt snabbt. För några av hästarna var det även första gången i ridhus, men det märktes inte alls!

Jag fick ju se långtygel när jag var på Spanska Ridskolan i Globen, men just ryttarens position/placering var den stora skillnaden. De som visade långtygling på Globen gick mer eller mindre mitt bakom hästen, vid dess svans. Det påminner lite mer om den placering de flesta använder sig av vid tömkörning.  Anglica och hennes elever placerad sig med lite mer avstånd från hästen, lite snett ut vid hästens bakben.
Jag och Louie har aldrig provat på det här med långtygling. Jag arbetar ju honmo med jämna mellanrum vid hand, men detta med långtygel har vi inte testat. Vid tillfälle kanske jag ska prova bara för att se hur han reagerar. På ridskolan tömkördes han ibland och risken finns att detta påminner honom för mycket om det. Hjälpgivningen är även lite anorlunda än vid "traditionellt" arbete vid hand så risken är väl att jag strular till det alldeles!
Oavsett så var det en bra dag med ny inspiration och massa fina hästar. En lång dag och på slutet var det stopp i min hjärna så jag lyckade inte hålla fokus hela tiden, men lite nytt fick jag med mig och viktigast av allt, inspiration att fortsätta träna vidare, antingen på kort eller lång tygel!
 

Läs hela inlägget »

Äntligen dags för en ridtur igen!
Under veckan har jag inte haft möjligheten att hinna med att rida utan istället pysslat med hovvård och lite markjobb, men idag var det dags att äntra sadeln.
Eftersom vi inte hunnit med att ridträna tidigare i veckan kände jag att det är bra att vårt första ridpass är ute i terrängen. Både Louie och jag behöver "skramla igång" våra kroppar så det passar perfekt att bege sig ut i naturen.

Idag hittade jag min nya position i sadeln direkt och det kändes så himla skönt!  Tycker själv att jag börjar så sakteliga vänja mig och känna mig bekväm med hur jag vill att min position skall vara. Allt detta experimenterande och testande som jag pysslat med nu under några veckor känns nu mer hemtamt. Louie har fått agera bärare åt mig nu när jag övat och känt in min nya position. Nästan bara skrittarbete för hans del och jag börjar känna att han tycker det börjar bli lite tråkigt. Dock väldigt nyttigt både för honom och för mig. För även om vi "bara" har skrittat betyder inte det att han får gå som han vill, utan det är 100 procent arbete och fokus ändå. Förra helgen fick jag testa min sits och dess inverkan på ett träningspass på ridbanan och jag är personligen väldigt nöjd med resultatet. Jag tror aldrig jag fått rida Sir Louie med så små hjälper, så finstämt och han var så otroligt lyhörd. Då lyssnade han helt på min sits, vikten i sadeln, lite lätt tryck i stigbygeln ett WOW moment  för oss!

För att inte Louie ska tycka att det vi gör är alltför tråkigt så har jag tänkt att vi nu ska försöka smyga in lite trav och troligen även lite galoppanslag i vårt arbete. Just traven är lite svår då just övergången mellan skritt till trav är vårt svåraste moment. Här gäller det för mig att ha en perfekt timing med hjälpgivning och snabbt kunna lätta ur i sadeln om jag inte tillåts att sitta kvar där. Många moment för mig att hålla rätt på! Galoppen tror jag är lättare då Louie gillar att galoppera plus att det är en lättare övergång för honom. Där behöver dock jag öva mig för av någon outgrundlig anledning brukar jag vilja dra upp benen en aning i fattningen så jag har en del att tänka på där med.

Eftersom Louie kändes så fin idag så passade vi på att arbeta lite med övergångar och till en början fick det bli trav. Jag valde faktiskt att rida honom utan stigbyglar de första övergångarna för då KÄNNER jag hur jag verkligen kan sitta kvar på ett bättre sätt. Jag är så inporgrammerad att ställa mig upp så jag känner att jag behöver bryta detta mönster på något sätt. Efter några övergångar plockade jag på mig stigbyglarna igen och då var det lättare för mig att någorlunda ha rätt position, även om jag då kunde vara lite lätt i sadeln utan att stå. Jag har faktiskt valt att rida lätt på Louie i traven nu. Det blir ju knappt att man reser sig upp då lädren är så långa, men det känns väldigt bra för det blir både lite belastning och avlastning av hans rygg. Vi fick några riktigt fina övergångar och jag förstår att det är jobbigt, styrkemässigt för min häst. Han var svettig och lite flåsig när vi kom hem.

Tänkte även på vår tränare Birgitta när jag red idag. Hon brukar berätta om sina hästar och när hon beskriver sitt kallblod Lo Jo så brukar hon säga ett "Han är en häst man blir stolt av att rida".
Jag förstår exakt vad hon menar för idag kände jag mig som en kung, ja eller kanske mer då som drottning när vi travade fram i byn. Att få se Sir Louies högt burna huvud, spetsade öron och få känna det han förmedlade med sin kropp, ännu ett WOW moment!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Foto Katarina Brännlund Foto Katarina Brännlund

Ett ständigt återkommande tema i min ridträning är detta med sitsen. Att förbättra min sits är ett ständigt pågående arbete. Det är lätt att falla tillbaka i mina gamla kroppsmönster så det är bra att påminnas. För någon vecka sedan fick jag en film där jag rider Sir Louie. Innerst inne tycker jag inte om att se mig själv på film - jag ser gärna på min häst, hur han rör sig och så vidare, men mig själv. Nää fy!
Hursom så tvingade jag mig själv att kritiskt granska mig själv och nog tycker jag att det finns mycket som förbättrats, det finns även en hel del att jobba vidare på.

Därför har jag återigen tagit itu med att varje ridpass aktivt arbeta med min sits. 
Mitt största arbete ligger i att jag måste lära mig att sitta. Sir Louie har under våra år tillsammans inte velat släppa ner mig på sin rygg så jag har hela tiden fått vara lätt i sadeln, lite stå i stigbyglarna. På senare tid visar han allt mer att det är okej för mig att få belasta hans rygg. Inte hela tiden, men vissa stunder välkomnar han mig ner i sadeln. Det svåra är bara att jag och min kropp är så van att "stå" så att sitta ner är så himla svårt!

Mycket experimentrande; länga läder, korta läder, ridan utan stigbyglar och en massa mer saker. Men nu tycker jag att jag hittat en okej grundposition. I detta läge känner jag att jag verkligen sitter ner, belastar Louies rygg och fötterna mer bara vilar lätt i stigbyglarna. När jag hittar denna position kan jag därifrån välja och prova att lägga min vikt lite mer bakåt i sadeln, sitta än mer på skinkorna eller lägga vikten lite lätt framåt. Jag försöker variera för att känna vad som är bäst och vad som passar Louie bäst i olika lägen. Än så länge arbetar vi bara i skritt, vilket känns lättast för mig. Just i skritt tycker Louie att det är okej för mig att få sitta och belasta hans rygg.

På något sätt känns det som om detta är "min träning i AR", jag måste lära mig att länga och korta upp min kropp i rörelse, sitta mer "bakåt" för att kunna lyfta min framdel - allt detta som Sir Louie har fått göra med sin kropp och sitt rörelsemönster. Efter varje ridpass känner jag hur min kropp fått arbeta hårt. Träningsvärk och muskler som måste lära sig och anpassa sig efter nya mönster.  Nu är det inte bara Sir Louie som behöver stretcha efter ridpassen även jag känner behovet att sträcka ut!

Vissa dagar när jag verkligen känner att jag hittar min plats i sadeln är känslan att jag sitter som klistrad. Tror aldrig jag haft den känslan förut. I denna position känner jag mig även väldigt trygg och säker. Känslan är mer att jag sitter i min häst inte . Just denna känsla är för mig helt fantastisk! Det är precis så här jag vill kunna rida min häst. I denna position känner jag mig rak och väldigt lång, benen omsluter min häst och fötterna bara vilar lätt i stigbyglarna. På något sätt känns just detta med sitsen som en viktig pusselbit för oss. Jag känner verkligen att när jag hamnar rätt blir hjälpgivningen så mycket lättare och tillsammans kan vi arbeta med mindre och tystare kommunikation. Jag tror även att det faktum att vi arbetar mycket i skritt även hjälper Sir Louie. Han belastar rätt muskulatur för att bli ännu starkare och han blir mer van av att känna mig på sin rygg.
Så min plan för den närmaste tiden är please be seated!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Ofta när jag rider och tränar Sir Louie gör jag det ensam, om jag inte räknar in Sir Louie och mig själv. Nuförtiden är det väldigt sällan som jag har sällskap med någon som kan titta på hur jag rider.. På vissa sätt tycker jag det är bra för detta faktum gör att JAG måste bli vår egen tränare. Samtidigt lite tråkigt ibland att inte ha någon att diskutera med, få lite input på vad som händer. Det är ju rätt svårt att verkligen se vad som egentligen händer, det blir mer att förlita sig på sin egen känsla.
Jag tror inte att detta är något ovanligt bland oss som har häst. Man blir rätt van att det är "jag och min häst" som spenderar tiden tillsammans, men ibland känner jag att jag berhöver inspiration och lite nya intryck för att inte snöa in alltför mycket i min egna bubbla.Vad kan då passa bättre att ge sig ut på en inspirationsutflykt till två goda vänner och träffa dem, deras hästar och se hur de tränar?!

Förra söndagen spenderade jag min dag tillsammans med Åsa & Angelica och deras hästar. Verkligen en jättetrevlig, rolig, inspirerande och härlig dag! Angelica tränade tre av sin fyra hästar. Jag fick se hur hon valt att arbeta med sin nya häst Blenda, en kallblodstravare som hon bara haft några månader.  Angelica har inte ridit Blenda så många gånger så det var kul att se henne uppe på ryggen på denna skönhet!  De arbetade även lite vid hand och Blenda var verkligen med på noterna. Hon kommer med all säkerhet utvecklas till en mycket fin ridhäst!
Sedan fick vi se Pelle-Päls, vilken underbar figur! Pälsen & Louie är ju soulmates så det är alltid lite speciellt att få se honom. För dagen var han inte lika vild som han brukar, lite lätt träningsvärk efter att ha jobbat hårt, men alltid lika härligt att se honom in action! Sist fick vackra fröken Whisper visa upp sig och det gjorde hon med besked! För tillfället arbetas hon endast vid hand och hon visade både skolskritt, fina skolor i skritt och fantastiska travuppgångar!

Efter dessa tre uppvisningar gick vi ut i hagen och träffade Åsas fyra hästar. Det var verkligen kul att få återse Fröken Thóra & Wilda som tidigare bodde i vårt stall och självklart Åsas senaste tillskott till flocken, Najagg. Att få mysa med hästarna i hagen och umgås med dem ger inspiration och glädje på ett annat plan. Förutom att klia en och annan häst passade jag på att titta hur Åsa utformat sin hage med hönät och vatten. En massa hästsnack om allt mellan himmel och jord. Träning, hästvård, fodring. En inspirerande och härlig dag!
TACK Åsa, Angelica, Tigra, Whisper, Pälsen, Ellen, Blenda Thóra, Litla, Wilda & Najagg för en underbar dag tillsammans!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Foto: Katarina Brännlund Foto: Katarina Brännlund

På sista kursen då vi tränade för Birgitta pratade vi om hur viktigt det är för Sir Louie med samling. Då inte bara samling i skritt och vidare mot skolskritt och tramp utan i alla gångarter. Som Birgitta sa; "Det här är ingen häst man flänger runt på." Underförstått att han måste arbetas med kontroll och med rätt belastning för att må bra och hålla ihop. Han behöver aktivera sina muskler och sitt nervsystem och samtidigt arbeta rätt med korrekt belastning. Kroppskontroll i varje steg och tid och möjlighet att få röra sig i sin takt.
Just det här med att Louie måste få vara långsam är så otroligt svårt. Det är som att balansera på lina, sakta, sakta. Jag måste ha hundraprocent kontroll på mig själv så jag inte rubbar hans balans, samtidigt behöver jag väcka hans energi. Jag måste sitta stilla, visa honom att jag inte kommer störa utan jag bara finns där och samtidigt försöka locka fram mer energi. Tålamod, förtroende, balans och supersvårt!

Hur ska jag kunna skapa energi när vi rör oss så långsamt? Det är något jag funderar mycket över just nu. I Louies gamla liv användes spö och touchering för att få honom att höja sin tonus och energi. Även om han synligt inte visar någon negativ reaktion på det känner jag att det nog inte är den väg jag önskar gå med honom.  Alltså får vi söka oss andra vägar.

Just nu provar och använder vi oss ofta av det uppkortade steget i skritt som en tonus/energi höjare. Han får korta sig, länga ut några steg och sedan tillbaka till korta steg igen. När jag rider tycker jag att det fungerar rätt bra, han svarar fint och höjer sin energi. Vid denna tid förra året arbetade vi med exakt samma sak, men då använde vi traven som energihöjare. Övergångar från trav till skritt gjorde att vi fick mer energi och framåtbjudning som vi kunde ta med oss till samlingen. Nu känns det dock som att vi har ett annat läge, även om övergångar fortfarande är väldigt viktiga för honom.

Det känns som om varje träningspass och ridpass vi gör är rejäl styrketräning. Jag ser på Louie när han rör sig ute i hagen att han blivit väldigt stark i sin bakdel. Han går rakt uppför de branta backarna, inte något sick-sackande som han brukar göra. Så allt arbete vi gör tillsammans ger resultat.

Vid veckans ridpass hittade vi ytterliggare några delar i pusslet med samling. Jag tror att Sir Louie presterade sin bästa travövergång någonsin med mig på ryggen och sedan orkade han ligga kvar länge, länge i en långsam och samlad trav som jag inte känt förut. Jag märker också att han tecknar sina rörelser uppåt mer och mer, vilket borde betyda att han sätter sig mer med sina bakben under sig. I dessa ögonblick kommer även hans rygg upp så jag verkligen känner att jag sitter i honom.
Tålamod, förtroende, balans och supersvårt - ja kanske det är nyckeln till samling trots allt.


 

Foto: Katarina Brännlund
Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter