Vår Blogg

2013 > 12

Känner att vi verkligen går igenom en stor prövning just nu.

Under alla år med Sir Louie barfota har vi aldrig haft så dålig vinter som nu. Min tid går mestadels åt till att kolla vilken hage som är minst livsfarlig att vistas i - alltså där det är minst is och risk för att halka omkull. Flytta vattenbalja, flytta hö och sanda, sanda och sanda!

Tur ändå att vi har flertalet hagar som inte använts på ett tag då stormen Ivar gjorde "plocke pinn" av skogen så dessa delar av hagen har varit orörda vilket innebär att det kan finnas en gnutta snö kvar och inte så mycket is.
För Louies del blir hagvistelsen mest att stå stilla på en halkfri plats. Verkligen supertrist!

Men det finns ljusglimtar trots allt i denna isiga tillvaro. Senast vi hade en relativt isig vinter så fick Louie stora problem med sin cirkulation i benen. Då blev han tjock och hård, full med galla, så jag fick ha honom lindad på alla ben för att han inte skulle bli helt av. Men denna vinter har han - peppar, peppar ta i trä - klarat sig otroligt bra. Om det beror på att han överlag är i bättre form eller om det är något annat som spelar in vet jag inte, men det känns verkligen positivt och bra.Häromdagen visade han även att han har bättre balans och klarar isen betydligt bättre än jag någonsin kunnat ana. Själv höll jag på att dö av hjärtattack och nervdaller då Louie & hans hagkamrat tog sig ut från hagen och gled/hasade sig fram på isen. Huuu gör aldrig om det igen!! Louie som tidigare varit livrädd att tappa fästet klarade sig riktigt bra, att de inte gick omkull var ett mirakel! Fy så rädd jag var och att sedan försöka fånga in dem var inte jordens lättaste. Nä det vill jag aldrig uppleva igen!

Så mycket ridning och träning har det inte blivit, vilket också känns lite tråkigt. Det finns massa uppdämd energi som bara väntar att få explodera och komma ut, men just nu finns det ingen plats där vi kan lätta på trycket. Bara is och stenhårt överallt.
Jag har dock hållit igång Louie varje dag. På med broddar, regnkläder, reflexer och ut på promenader. Eftersom han blir så stillastående i hagen märker jag att han behöver få röra sig så andning och mage hålls igång.  Det känns verkligen superviktigt och vissa dagar då vädret och underlaget varit lite bättre så har även sadeln åkt på. Det känns som om vi tappat lite muskelmassa så jag hoppas att vi kan träna lite styrketräning i ladan vid hand och kanske lite i skritt längs vägen. Jag hoppas att vi antingen får barmark och isfritt eller en massa härlig snö vi kan hoppa runt i - det vore härligt!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Det är lite mer än en vecka sedan jag var på AR kurs med Hanna Engström. Jag tycker själv att jag fick med mig en massa bra och positiva saker som jag nu gör mitt bästa att omsätta från teori till praktik.

Det som känns otroligt kul och inspirerande är att Louie känns så positivt inställd till det vi gör. Kanske han var med på kursen i tanken?
Jag har försökt att fokusera på hur våra kroppar påverkar varandra. Hitta balansen, andas i samma takt, gå i samma takt. Nu i början då det är mycket att tänka på och hålla reda på passar det perfekt för mig att vi testar detta när vi är ute på promenad i bara grimma.  Så när vi traskar runt på byvägen och i skogen gör jag mitt bästa att hitta dessa ögonblick då jag och Louie befinner oss på samma våglängd. Just detta att jag ska synkronisera min ben med hans bakben är verkligen så svårt, men när vi hittar takten känns det väldigt behagligt.

I arbetet vid hand (ground work) har jag valt att bara använda kapson, utan bett. Här märker jag den största förändringen hos Sir Louie. Tidigare har han inte alls gillat när jag går baklänges. Då har han protesterat högt och känt sig trängd och kontrollerad. Det jag förändrat från tidigare är att han inte har något bett plus att tygeln endast är fäst i kapsonens mitten ring. Om det är dessa detaljer som gör den stora skillnaden eller om det är hans eller min inställning har jag ingen aning om, men nu fungerar det helt utan problem. Det var liksom helt självklart från första gången vi testade, det är rätt fantastiskt tycker jag. Vi har redan kunnat länga och korta upp steget på volten i skritt. Kunnat starta och stanna. Louie är hundraprocent fokuserad på vad vi ska göra, öronen spetsade och han lyssnar hela tiden. Jag tror ibland att jag fått med mig någon annan häst för skillnaden är så stor. Verkligen jättekul!

Några ridpass har vi också hunnit med. Där är mitt fokus att följa med i hans rörelsemönster. Inte bromsa hans rörelser utan låta hans rörelser ta över för att kunna känna i min kropp hur det känns. Göra jämförelser och dra slutsatser, lite detektivarbete. Ligger skillnaden i min kropp eller i hans kropp? Att fokusera på dessa detaljer då vi är ute på våra turer i skog och mark är verkligen intressant tycker jag. Jag funderar, känner, analyserar och testar.

På något sätt tycker jag att vi kommit ännu närmare varandra med detta arbete. Mer synkroniserade än tidigare, mer finstämt på något sätt. Det kan även ha lite samband med våra övningar med belöningsbaserad träning som också stärker vår kommunikation på ett nytt sätt.

Lite eldprov fick vi häromdagen då vi begav oss ut på ridtur i snöfall och snålblåst. Louie blev verkligen upphetsad i stormbyarna och jag kände att vi verkligen låg och balanserade på den berömda gränsen. Jag är verkligen ingen modig människa, utan kan faktiskt ibland tycka det är lite obehagligt då jag känner hans upphetsning och vetskapen att det inte alls är säkert att han kommer lyssna på mig. Då plockade jag fram vår gemensamma andning, jag satte tempot i min andetag, i magen och på bara några sekunder kände jag hur Louie kunde "komma tillbaka" till mig. Visst han var fortsatt "på", men inte alls så nära gränsen att brisera som en bomb utan upphetsad med kontroll.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

I helgen har jag varit på kurs,  Akademisk Ridkonst med Hanna Engström. Kändes verkligen lyxigt att få vara med på kurs och bara sitta och titta, njuta, inspireras och utöka kunskapsbanken. De senaste kurserna jag varit med på har jag antingen ridit själv eller varit med som arrangör och då blir det alltid lite mer splittrat än när man bara har sig själv att ha koll på. Jag hade även fått hjälp med tillsyn och omvårdnad av Sir Louie så det var verkligen EXTREMT lyxigt!

För mig var det första gången jag träffade Hanna Engström och det blev en mycket positiv upplevelse. Hanna är certifierad Bent Branderup tränare och hennes undervisning följer de riktlinjer som Bent och hans tränare lagt upp. Det handlar mycket om basövningar för människa och häst, grundövningar som är viktiga när man utbildar sin häst.  Hanna tryckte lite extra på att Akademisk Ridkonst inte "bara" är ridning utan grundlig hästmannaskap.

Hanna har mycket fokus på hur människan och hästens kroppar påverkar varandra. Små, små detaljer gör stor skillnad. Det gäller att som människa kunna slappna av, hitta sig själv och tillsammans med hästen utforska vår gemensamma potential. Mycket känsla, hur känns det i mig som ryttare, hur känns det för hästen.  Att Hanna sett många olika hästar och ryttare i sin roll som tränare märktes tydligt. Hon kunde snabbt se olika små saker hos häst och människa. När man som jag satt på sidan och kunde observera henne, såg jag hur hon kunde sluta sina ögon och liksom känna själv i sin kropp, i ryttarens kropp och i hästens kropp, lite röntgensyn - och samtidigt instruera och ställa frågor kring olika detaljer.

Alla ekipage fick visa det som kallas "Ground Work". Då arbetar man sin häst vid hand i endast kapson. Här fokuserades det på saker såsom att hitta andningen, att andas i samma takt som sin häst - att bli "grounded"  - för mig jordad, att hitta ett lugn och befinna sig på samma nivå. Att gå i samma takt som sin häst, att känna hästens bakben och hur de placeras. Kan ju låta enkelt, men det var minsann svårt! Jag har provat själv och det är faktiskt inte alls lätt!
Hitta balansen tillsammans, kunna gå och stanna, kunna länga och korta upp steget. Mycket fokus på känslan i olika moment även att förbereda, inte bara "pang på" utan förbered för att stanna, förbered att starta.

Jag kände igen många saker som jag fick lära mig då jag och Louie började med AR, men som vi på senare år inte alls haft någon fokus på. Här hittade jag flertalet nya infallsvinklar och pusselbitar som jag kommer ta med mig i vårt fortsatta arbete.

Även på de uppsuttna ridpassen var det mycket fokus på medvetenhet. Att själv som ryttare bli medveten om hur man påverkar sin häst i olika lägen. Att våga känna och tillåta, testa och jämföra. Exempelvis tillåta hästens svingande av ryggen och låta den ta över. Jämföra hur det känns i de olika varven, är det lika eller känns någon sida lättare eller svårare. Otroligt intressant och spännande.

Det var verkligen en givande helg, fina ekipage som gjorde stora framsteg på kort tid. Hanna visade mig lite nya infallsvinklaroch perspektiv på ridkonsten. Mycket inspiration och stor glädje och tacksamhet för att jag hittat denna träningsform!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter