Vår Blogg

2014

Plötsligt så händer det!
Kände redan när jag gjorde iordning Louie idag att idag var det ÄNTLIGEN dags för en ridtur. Med julfirande, omtag på den förbaskade förkylningen och sedan 20 minusgrader har de senaste dagarna innehållit promenader - eller joggingturer och diverse upptåg - för vår del.

Sist vi red blev det lite "Vilda Västern" med full sula och ett hoppande och skuttande utan dess like. Den röda kroppen full med energi som bara vill ut. 

Dagens plan var att vi skulle ta det lite lugnare och att vi skulle öva på samling med känslan av att kunna korta och länga steget. Fokuset är att hitta en korrekt belastning på Louies kropp och att mestadels arbeta i skritt då det är utmärkt styrketräning. Länga ut steget, kunna sträcka kroppen lite mot fram och ned utan att bli dammsugare. På sådant sätt avlasta bakbenen lite för att återigen kunna korta upp steget, trycka ihop kroppen och hitta kanske lite skolskritt med nigande i lederna. Vi har tränat lite på detta och jag har lagt till ytterliggare en detalj för att hjälpa mig själv att hitta rätt taktmässigt, nämligen Tipp Tapp. Kan ju kännas helt rätt så här runt jul att sitta och småtralla på Tipp Tapp när man är ute och rider på byn. Ett jättebra tips som jag plockat med mig från Carina Eriksson-Branderup som fungerar alldeles utmärkt. 

När jag satte upp idag utanför stallet kände jag det direkt. WOW!! Min superhäst, mitt hjärta! Vilken häst jag har!! Känslan han förmedlar till mig är att HAN är KUNG och tro mig jag kände mig som en kung, eller drottning jag också! Då stod han bara lugnt stilla, men starkare känsla får man leta efter. Sedan skrittar vi llugnt iväg och jag har aldrig suttit på en sådan stolt och ståtlig häst. Högburet huvud, öronen spetsade framåt. Sir Louie rör sig så lätt som om han inte väger någonting alls. Han liksom bara flyter fram ovanpå marken. Jag känner hur hans rygg lyftersig upp och bär mig. Hur jag kan få sitta där och vara den stoltaste av dem alla.

Ut på vägen, behålla känslan av att jag kan vara rak i ryggen, speja framåt, vara stolt och följsam - även i dunjacka och täckbyxor. Jag rider på en hand och tygeln får bara lätt vila i handen, slappande och glappande tyglar, inte bryta förtrollningen Sara!! 
Sir Louie går i den mest utsökta skritt han någonsin presterat. Taktmässig och han bär verkligen hela sig själv. Vi testar lite med att korta och länga steget och därmed också komprimera kroppen och sedan låta den släppas ut en aning. Som den enklaste saken i världen hittar Louie in i några fina steg i skolskritt. Tipp, Tapp, Tipp Tapp.

Massor av beröm och belöningspaus.

Fortfarande samma känsla av ståtlighet och stolthet. Louie känns lugn och allt är lätt. Han har inga begränsningar för han kan minsann allt. Jag får allt skämmas lite för att jag inte ser hans potential och utnyttjar den, tycker han.

Tipp, Tapp, Tipp, Tapp, från den samlande skritten går vi över till korta travuppgångar. Något som Sir Louie brukar tycka är svårt, jobbigt och ansträngande. Idag är det lätt. Genom att bara höja min egen tonus på insida lår och höja min egen frekvens så hittar Louie traven med samma fina taktmässighet. Han känns fortfarande så lätt i kroppen, som en fjäder som dansar uppe på snön. Jag hör knappt att han sätter ner hovarna. En mäktig känsla på flera sätt. Sista biten hem ligger Sir Louie i samlad trav, korta, lätta steg. Fortfarande med sin ståtliga hållning. 

Jag väljer att låta honom pusta och sträcka ut sista biten. Lång tygel och bara skrida in på gården och möta de andra hästarna. Nu kommer han, Kungen Sir Louie.
Vilken häst!!
Louie verkar oberörd av vår ridtur. Han vill först inte följa med in i stallet. Vadå är vi klar nu? Redan?? När han slutligen följer med mig in så selar vi av och Louie får lite skönt kliande på halsen. Han njuter verkligen och tycker att jag allt kan ta i lite mer. Ers majestät har talat!
 

Läs hela inlägget »
Foto: Per-Fredrik Boman Foto: Per-Fredrik Boman

Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Jag hade sett fram emot en helg med Hanna Engström och mina kurskamrater sedan som grädde på moset skulle jag ÄNTLIGEN få åka till Gotlands Ridakademi med mina finaste vänner. MEN, en illbatting till förkylningsbacill satte stopp för det. Nu börjar jag dock bli bättre men fortfarande är det ett evigt snörvlande och hostande.

Men jag är ju av den tron och uppfattningen att det mesta som sker har en mening, så meningen var väl att jag skulle vara hemma och vila mig och vara med min häst. Så istället för Gotland har jag på hemmaplan fått två riktigt fina lektioner med den bästa läraren av dem alla. The one and only;  Sir Louie!

Louie har verkligen tagit vår ridning till en helt ny nivå. En nivå jag aldrig i min vildaste fantasi trodde vi skulle få uppleva. Jag tror att alla som känner mig och Louie och som sett oss träna tillsammans skulle säga att han inte är den mesta känsliga varelsen i vårt universum. Sytrådshjälper och tankeöverföring har väl inte varit hans starka sida utan kanske lite mer handfasta kommandon har varit hans melodi. Men nu har han tydligt visat mig att det finns så mycket mer som han bär inom sig och som nu äntligen får komma fram. 

För mig känns det som att vi nu börjar på ett helt nytt kapitel.

Nyckeln till denna nya värld tror jag är vårt arbetet med Ground Work. Även om jag & Louie gör de allra enklaste övningarna, ledövningar, lite baklänges samt stillastående. Absolut inget avancerat och handen på hjärtat, vi gör det inte varje dag utan några gånger i veckan. Även om jag verkligen försöker att tänka på alla dessa små detaljer i allt vi gör tillsammans. När vi promenerar går vi enligt ledövningen, jag tänker på vilket ben jag startar min rörelse med så Louie och jag går TILLSAMMANS i synkronisering. Jag försöker tänka på att Louie ska kunna gå tillsammans med mig, avspänd och lugn oavsett vilken position jag väljer bredvid honom och så vidare.

Jag tror ju själv att om någon som inte vet vad vi pysslar med skulle se ett av våra markpass skulle de nog mest tycka att vi bara går omkring plus att det är ett evigt belönande från min sida. För att inte tala om de konstiga övningarna som vi utför stillastående! 
Men just dessa "enkla" övningar har hjälpt både Louie och mig till en ny sorts kroppsuppfattning. Jag tror han känner sin kropp och sitt nervsystem på en helt annan nivå än tidigare. Basövningarna vid hand i kombination med massage och stretch där han får känna sin kropp på ytterliggare ett annat sätt har öppnat nya dörrar i Louies inre.

Ett nytt kapitel börjar. Ett kapitel som handlar om lyhördhet, finmotorik, finkänslighet.
Tillsammans har Louie och jag skapat ett mönster i hur vi ska starta varje ridpass. Varje gång samma sak och varje gång upprepar jag dessa ord högt som ett mantra till oss båda. Ett sätt att komma igång i kroppen i rörelse. Jag rider utan stigbyglar för att hitta min balans i sadeln och för att kunna mjukna i min kropp och följa Louies rörelser. I min hand får endast kapsontygeln vila - Louie ska kunna känna sig fri och kunna söka sig till just den position där han för dagen behöver få vara.

För oss är detta ett perfekt sätt att synkronisera oss tillsammans. Att utforska hur Louies kropp rör sig ger mig en bättre förståelse och uppfattnming om hur läget är för dagen. Tar det stopp åt något håll och i sådana fall vad beror det på. Kroppskännedom är också ett sätt att lära känna sin häst, det blir väldigt tydligt för mig.

Ett nytt kapitel.
Hur Louie lätt följer med mina rörelser. Min vikt förläggs åt höger och han följer med mig dit. Vi testar att flytta oss lite in och ut i volten bara med hjälp av skifta vikten inåt eller utåt. Sir Louie följer med in i volten och ut ur volten. Vi hittar lite skolor längs en långsida bara genom att jag vrider min kropp inåt eller utåt, Louie följer fint med i rörelserna. Vi testar gränserna lite genom att jag bara lätt ökar min muskeltonus på insida lår. Då ökar Louie sin tonus och faller in i trav. Han balanserar och bär sig själv, tygeln hänger som en slak lina, inget bett i munnen som hjälper honom .
Händer verkligen detta? Ja det gör det och inte bara vid ett ridpass.  
En helt ny värld, ett nytt kapitel. Jag är så lycklig som får uppleva detta med DIG!
 

Foto: Per-Fredrik Boman
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Idag känner jag mig lite som Gunde Svan och hans motto: INGENTING ÄR OMÖJLIGT!
Efter allt regn vi haft under hela hösten och långt fram i november lägg därtill den milda temperaturen med plusgrader mer eller mindre dygnet runt så har hagarna blivit väldigt upptrampade. Vid ingången till vår hage har leran varit så mjuk och lös så man sjunker ner nästan över stövelskaften. Det har ändå fungerat ganska bra för hästarna att gå där fram till i slutet av förra veckan då hela kalaset frös till.
Jag har aldrig varit med om något liknande i knagglighet och knölighet. Vassa, hårda frusna toppar och djupa frusna hål nästan överallt.

Louie har varit tapper och gjort sitt bästa för att ta sig över denna puckelpist utan att vricka sig och göra sig illa. Han är så väldigt beroende av underlag, har ett behov att känna fast mark under hovarna för att känna sig säker, detta läge har varit en riktig pärs för honom. För att slippa utsätta sig för att krångla sig fram väljer han att stå stilla. Han har tagit sig upp till matplatserna - han är ju en matglad gosse, men vatten och rörelse i övrigt blev obefintlig. Jag har försökt med alla olika medel för att underlätta för honom. Lagt ut granris som en skön matta så han kunde ta sig till vattenbaljan, testat med boots i hagen, men till slut kände både Louie och jag att här går gränsen för vad vi klarar av.

Det blev till att välja mellan pest eller kolera det vill säga inne i boxen eller stå i liten "sjukhage" ute. Inte några roliga val då jag vet att rörelse är A och O för Louie. Men bättre att han står stilla på mjuk och skön mark istället för att stå på helspänn i knöligheterna. 

Men som Gunde Svan säger; INGENTING ÄR OMÖJLIGT!
Idag fick Louie en alldeles egen skogshage, på kalhygget där man igår körde bort de sista stormvirket. Hagen är inte så stor, men han kan ändå röra sig och jag har strategiskt placerat vatten i en ände och maten i den andra. Min gamla "thermobar för snåljåpar" som jag byggde för några år sedan som består av isolerskivor och frigolit,  kom väl till pass så vattnet håller sig från att frysa så länge vi inte har 10-15 minusgrader.
Jag har röjt bland grenar, stockar och ris så Louie ska kunna gå där. Underlaget känns helt okej, lite knaggel på något ställe, men jättestor skillnad. Under allt gammalt ris fanns det till och med lite gröna strån kvar, men de har Louie städat bort. Det tog mig nästan hela dagen, men det känns som väl investerad tid. Det blev en rätt mysig hage tillslut och hans bästis går alldeles bredvid så de har sällskap och kan snusa lite lätt på varandra. Nu hoppas jag verkligen att Louie ska trivas i sin skogshage och som grädde på moset vore det ju kalasbra med lite snö också!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Foto: Per-Fredrik Boman Foto: Per-Fredrik Boman

Förra veckan hade jag och Louie vår andra lektion via webben med Hanna Engström. Jag tycker verkligen att dessa minuter där vi går igenom vårt filmade material ger så himla mycket. Mer än man kan tro faktiskt! Vi visade vår läxa från sist och fick nu lite nytt att arbeta med. Så fokus ligger just nu på diagonalen, vänster fram och höger bak.

Det känns lite skönt att få bekräftelse på att saker jag känt faktiskt stämmer. Jag har haft en känsla av att han väljer att belasta sina ben lite olika plus att att jag tycker mig se att han gärna vill placera sitt huvud lite åt höger. Nu när jag fått mer svar på vad det beror på, varför och framförallt hur vi ska lösa detta har vi tagit oss an denna uppgift till hundra procent! Både i arbetet vid hand och vid ridning, här lämnas inget åt slumpen.

Jag har letat fram bra ridövningar från gamla kurser med Birgitta - min guldgruva i ridsammanhang!! Dessa övningar försöker vi ta med oss när vi är ute och rider och så snart ridbanan frusit till så den öppnas igen då är min plan att vi ska försöka träna lite mer fokuserat på dessa övningar. Just nu får vi hålla tillgodo med de övningar som vi kan göra när vi rider i skogen eller längs byvägen.

Louie har även fått sig en lyxbehandling med bästa Anna Karström! Här fick vi ännu fler nycklar att använda för att komma vidare. En ny spännande stretchövning för ryggen, i böjning ska vi lägga till i vår repertoar. Inte alls Louies favorit - än, men med belöning och övning tror jag att han kommer tycka det är alldeles utmärkt!

Förra veckan hade vi även turen att få med oss Husse till stallet så han fick agera proffsfotograf och filmare. Mycket lärorikt för mig att se mig själv uppsuttet på film. Det märktes direkt att jag slarvat lite med sitsen, så nu får jag helt enkelt skärpa mig igen. Louie var dock helt fantastiskt fin och som alltid vacker som en dröm, pigg som en lärka och energi som en liten bomb! Blev några härliga bilder även om det var svårt att fota i grådasket.

När jag och Louie red häromdagen passade vi på att lägga ihop alla våra läxor med fokuseringen på framben/bakben, sits och inverkan plus att Louie ska ha ett flyt i sina rörelser.
Jag kännder mig lite som en upptäcksresande då jag får möjlighet att prova och känna efter vad som händer när jag förändrar min sits på olika sätt. Lyssna och känna efter vad Louie tycker och vad han föredrar. Vi red på platta bågar längs vägen för att hitta form och omformning, placera framdelen på bakdelen för rätt linjering. Louie är otroligt känslig i detta arbete så det gäller att inte göra för mycket utan bara lite, lite.  Vi har jobbat med dessa övningar förut och ibland behöver jag bara lätt peta med spöt på bogen eller bakbenet för att Louie ska komma ihåg att flytta sitt vänstra framben och sitt högra bakben korrekt. Bak måste han lära sig att ta ett litet kortare steg då han ofta ramlar in för långt och förbi tyngdpunkten.  Ett gammalt rörelsemönster som tar tid och arbete att förändra. Allt detta jobb gör vi endast i skritt än så länge. Det blir en rejäl styrketräning, men ger resultat och det går ganska snabbt att märka förändringen även om vi måste påminna varandra lite om hur vi ska placera oss på bästa sätt. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Herrejisses vilket ridpass det blev idag! Det var längesedan Sir Louie uppvisade sådan kraft och energi. Det var verkligen som att sitta på en tickande bomb som helt plötsligt bara exploderade. Bara att erkänna att det var TUR inte skicklighet att jag lyckades sitta kvar under alla hans krumbukter, hopp och kickar. Lite fördel också att han gjorde dessa konststycken i uppförsbacke. 

Men vilken känsla han bjuder mig på! Så häftigt med denna urkraft, kroppen bara pumpar, full med adrenalin och han är så jädra snygg. Ja, nu ser jag bara det som händer framför mig, men hållningen och den trav och galopp som kommer ur hans krumbukter, den går inte av för hackor minsann. Känner dock att jag själv måste försöka att lita på att det går bra, lita på att vi fixar det så jag inte drabbas av panik och drar i någon handbroms - vilket är lätt hänt. Men även om det är lite skräckblandad förtjusning så älskar jag den här sidan av Sir Louie. Jag är mest bara ovan och har inte helt koll på hur jag ska hantera all den kraft och energi han bjuder på. 

Jag är dock inte så förvånad över hur mycket energi som finns uppdämd i den gyllene kroppen. De senaste dagarna har jag märkt att han behöver rasta ur sig en del. Våra träningspass vid hand har mest blivit bus och studsande. Ingen fokus utan bara ENERGI!
Jag har haft fullt sjå att behålla kontrollen och hålla mig undan för ben som far åt alla håll. Viktigt för mig att också behålla mitt lugn - fast det är svårt för han är så himla fin och ståtlig så jag tror jag nästan hejar på honom i detta energikaos.  Det känns verkligen som en svår nöt att knäcka detta med energi. Jag vill ju ha den där urkraften, hans power, men med kontroll. Jag uppmuntrar ju hans energi, vi behöver den för att kunna hitta exempelvis galoppanslag eller skolskritt. Men det får inte gå överstyr så det blir farligt. 

Just den här tiden på året är ofta en tid då det finns lite extra energi att använda sig av. Kylan gör sitt till och även att hagarna är mindre och lite knaggliga så det blir inte så mycket action på dagarna. Tyvärr är även ridbanan mer eller mindre som en puckelpist och hårt frusen så det går inte att utföra någon bra träning där. Vi halkar mest omkring och det gör ju ingen glad precis. Jag är väldigt tacksam över att några mycket snälla och trevliga markägare i byn har lämnat sitt godkännande så att jag kan få rida längs deras ängar så vi har någon plats att vara på förutom på vägen. 
Nu får det bli fokus på ridning några dagar. Lätta lite på trycket på den tickande bomben.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Idag har jag och Sir Louie roat oss med att ta hand om hovarna. Alla hovar har fått pedikyr men även lite extra lyxbehandling med alla våra hovprodukter. Strålarna har fått spray, hornet har fått lite extra glans, fransk lera har fyllt håligheter... Värsta SPAbehandlingen!

Efter sommarens hovresa med hålvägg och haltande häst så har hovarna fått sig extra fokus. Hela sommaren bestod av daglig hovvård och ett tag var både Louie och jag så jädra less på detta eviga raspande och filande.Det gick så långt att Louie vägrade lyfta på hovarna för han tyckte att det var too much! Men, allt detta arbete och tjatande har gett ett mycket bra resultat. Med stolthet kan jag konstatera att Louie har grymt fina hovar, i allafall tre utav fyra. Hoven med hålväggen har ju en hel del kvar innan den blir lika bra som de andra, men jag tror den är på rätt väg. Det tar ju ungefär ett år för hästen att "byta" sin hov så lagom till sommaren ska väl den hoven vara återställd igen.

Då det uppdagades att Louie hade en hålvägg, som till en början var ganska liten, men ju mer som växte /växer bort märker jag att hålväggen är och har varit ganska stor, bestämde jag mig även för att testa att ge lite nya tillskott i maten. Hovarnas status säger ofta en hel del om hur magen mår och har mått. Så jag har valt att behandla och sköta om hovarna från utsidan med våra hovprodukter och inifrån med läkande örter och mineraler.

Louie har aldrig haft "dålig" kvalitet på sina hovar, men hans lamellränder har alltid varit ett problem. De har varit lite mjuka och ofta har han trampat in stenar där som sedan gjort att det blivit små hål - eller ibland ganska stora hål. Så sedan i mitten av sommaren får han dagligt tillskott på en mineralblanding för hovar som bland annat innehåller koppar. Just koppar sägs vara bra för hästar som lätt får hålväggar. Sant eller inte? Ja inte vet jag, men jag märker en stor skillnad på Louies hovar mot hur de varit tidigare.  Dock är det lite svårt att få honom att äta denna hovblandning då den luktar starkt och säkerligen smakar den en hel del. Jag kan inte ge honom rekommenderad dos för då lämnar han all mat, men vi har gått från ett kryddmått till nästan en halv tesked så det får räcka.

Den största skillnaden som jag märker är att hornet blivit mycket hårdare och det känns mer fast i sin konsistens. Som det är idag måste jag ha en ny och vass hovrasp för att det ens ska hända något när jag raspar, det gäller även hovkniven. Förut var hornet mycket mjukare och ibland lite mjöligt och poröst. Nu är det stenhårt och det ser jag som mycket positivt. Även strålarna har klarat sig helt fantastiskt bra. Trots denna blöta och leriga höst så är de hela tiden fräscha och hårda. Om det sedan beror på mineraltillskott, våra hovprodukter eller att han får betydligt mer hovvård nu, då jag håller efter hovarna nästan dagligen eller om det är en kombination av alla faktorer är svårt att säga. Men det är skönt att se positiva resultat, det sporrar till att fortsätta underhålla och sköta om på bästa sätt.  

Vi har även laddat upp för vintern med att byta alla broddar i vinterbootsen - jag tror aldrig jag bytt broddar sedan jag köpte bootsen så det var på tiden. Tur att vi har en snäll, stark och hjälpsam husse som fick bidra med sin muskelstyrka för att få loss de gamla fastrostade broddarna! Egentligen borde jag nog byta bootsen helt, de har hängt med sedan jag skodde av Louie och det känns som en evighet sedan. Samtidigt känns det lite onödigt att byta då de fortfarande är hela och fungerar bra. Även om jag har fått utrusta bootsen med lite tjockare sulor nu då Louies hovar blivit lite mindre än tidigare. Kanske Jultomten kommer med nya vinterboots till Louie om han varit riktigt snäll och ätit upp sin hovmineral varje kväll!

 

Läs hela inlägget »
Bilden är lånad. Bilden är lånad.

 Målet med grundarbetet inom AR är att se, stötta och vägleda hästens kropp till en större medvetenhet om sin egen balans och rakriktning. Det gäller att få sin häst avspänd, mjuk och följsam.  


Ju mer jag övar på dessa grundläggande övningar tillsammans med Sir Louie blir jag allt mer medveten om hans kropp. Om han är lika följsam i båda sidorna samt om det finns några spänningar som begränsar honom. När vi gör våra stillastående övningar då han ska kunna stå stilla, vara avspänd, kunna söka sig lite fram och ner samt hitta lite ställning i nacken och förflytta sin vikt känns det som han gör ett yogapass. Bara mjuka rörelser, hela tiden lyssna till sin kropp och vara medveten. Inga krav på prestation utan hur är läget i kroppen här och nu. Jag märker verkligen att han tycker det är skönt. Ofta så kommer det lite spänningssläpp då han kan gäspa eller bara smaska lite med munnen.  
Nu har vi börjat introducera lite av dessa övningar även i rörelse. Jag har börjat smyga in lite viktförflyttning och att  Louie ska kunna följa mig på stora bågar när vi är ute och promenerar. Kruxet är bara för mig att kunna gå baklänges när vi gör våra promenader runt om i byn och ute i skogen. 

När jag var hemma hos Angelica sist hamnade vi i ett intressant läge och pratade mycket kring detta med ställning och böjning. När är det lagom och när är det för mycket? Hur kan man lära sig att se detta läge på ett bra sätt då man befinner sig på marken bredvid hästen? 
I många böcker som behandlar ridkonst visas oftast en ritad bild av hästen uppifrån för att man ska kunna se hur en jämn böjning genom kroppen ser ut. Denna disksussion resulterade i att jag klev upp på en pall och fotograferade Angelica & Ellen ur detta perspektiv. 
Jag måste säga att det blev rätt intressanta bilder och jag hoppas vi kan göra detta igen då med mer förberedelser och helst utan regn och blåst. Jag skulle även önska att lägga till filmande ur samma perspektiv för då ser man verkligen vad som händer i hästkroppen.

Jag är väldigt fascinerad av hästkroppen, dess biomekanik och allt jag lärt mig om hästens muskler från hästmassage och healing. Att kunna kombinera alla dessa delar till en helhet känns otroligt spännande. Jag har haft mycket funderingar kring just böjning och ställning i huvudet några dagar och med all säkerhet är det så att Louie känner när jag går och grunnar på något. 

Dagens massagestund blev något utöver det vanliga. Först jobbade vi med hans hals och nacke på helt nya sätt. Vi kombinerade akupressur, AR och massage. Först mjuka upp musklerna, sedan akupressur på de jobbiga punkterna sist kunde vi mjukt låta huvudet och nacken ställas till höger, vänster och lite nedåt  och bakåt. Allt i små, små mjuka rörelser utan tryck och motstånd. Både ryggen och hans bäcken påverkades på ett positivt sätt. Jag fick kliva upp på en pall och ge honom en ryggmassage som hette duga! Jag tror ryggen växte och breddade sig fler centimeter, den såg verkligen gigantisk ut ur detta perspektiv. När jag står där på pallen så slår det mig att det är exakt ur detta perspektiv man ska kunna se hur en jämn böjning genom hästkroppen kan se ut. Vad tydligt det kan bli med Louie som har en mörk ål som följer hela ryggen. Ja vad tror ni händer??
Ta daa! säger Sir Louie och ställer sig först med böjning till vänster och sedan kliver han lite åt sidan och ställer sig i böjning till höger. 
Yoga & kroppsmedvetenhet från en mycket fantastisk lärare. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
Sir Louie & Kopparpälsen - så lika men ändå så olika. Foto av Åsa Hesselius-F alldén 2010 Sir Louie & Kopparpälsen - så lika men ändå så olika. Foto av Åsa Hesselius-F alldén 2010

En vecka med regn, blåst och ruskväder. Det har inte blivit mycket ridträning den här veckan för mig och den gode Sir L. Tur och tacksamhet att vi har vår älskade lada där vi kan arbeta med arbetet vid hand så vi får oss lite träning ändå.

Jag och Louie övar vidare på vår läxa vi fått av Hanna och det börjar gå framåt. Vi övar på olika led positioner och jag försöker utröna vad han föredrar i de olika varven - för det är inte alls lika till höger och vänster. När vi varit ute på promenader har jag passat på att testa dessa fyra positioner , även om vi då inte har kapson och ledtygel utan vanlig grimma och grimskaft. Jag märker att Louie och jag är vana vid att jag går först och han bakom. Nu ska vi kunna göra tvärtom och det är inte så plätt lätt. Jag tycker dock att det börjar kännas mer och mer bekvämt för oss båda så det känns positivt.

Igår övade jag och Louie en stund inne i ladan, men jag märkte att det var något som inte var helt optimalt. Louie ville lägga sitt huvud lite på sned, titta utåt oavsett vilket varv vi gick i. Jag har haft en känsla av att det är lite jobbigt med hans framdel, hals och nacke. Så det blev ett kort pass och istället försökte jag massera honom lite för att mjuka upp och försöka lätta lite på spänningen. När vi kom ut i hagen gjorde han helt själv någon slags knyck och det bara smattrade till i nacken. Snacka om låsning! När jag la handen på nacken var det alldeles varmt.  Känns så bra att det lossnade och att han gjorde det själv!

Idag har vi bara tagit det lugnt. Louie har fått massage av sin framdel och även haft på sig sin Akku-halsduk på nacken och halsen. Efter lite hovpyssel gick vi ut på en lek och bus promenad. Louie var superpigg och som han har travat - och jag sprungit! Det kändes verkligen skönt för då tror jag att det som bråkat i nacken har lossnat rejält. 

 

Jag var även och hälsade på Angelica och Åsa igår. Förutom sedvanligt hästprat, god lunch och härlig samvaro, tittade jag på när Angelica tränade Pelle-Päls och Ellen.

Att få se Pälsen är alltid en fröjd för mig. Han och Louie var ju bästa bästisarna då vi bodde i samma stall. Jag förstår mer och mer varför dessa två gossar gillar varandra så mycket. De är så otroligt lika, men ändå olika. När jag ser Pälsen dansa runt i longeringen ser jag så många likheter med Louie. Gester, rörelser, minspel, det är som att se Louie fast i en annan kropp. Det är alltså inte bara färgen och den vita bläsen som är lite lika utan mer delar av deras personlighet som finns hos dem båda. Pälsen är dock lite mer eldig i sitt temperament och Louie lite mer jordad så där tror jag att deras olikheter balanserade varandra på ett bra sätt. Den ena ger lugn och den andra ger energi. 

Pälsen bjöd på en jättefin uppvisning tillsammans med Angelica. De har jobbat en del med longeringen så det var kul att se. Jättefin samling i traven som kan göra vem som helst avundsjuk!! Traven över huvudtaget är så himla fin hos denna häst. Taktmässig och med balans. Verkligen super! Hjärtat blir varmt av att se dem tillsammans och veta vilken resa de gjort.
I´m impressed!!

Även Ellen visade jättefint arbete i groundwork. Hon är verkligen duktig i det stillastående arbetet och det är lätt att se hur hon flyttar sin vikt framåt, bakåt och till sidan. En jättebra lektion för mig då jag behöver lära mig att se för att kunna se samma sak hos Louie. Jag fick njuta av deras arbete med öppnan och slutan vilket jag själv hoppas kunna lägga till i mitt och Louies arbete så småningom.
Vi pratade lite ställning och böjning genom hästkroppen och det blev mycket spännande.  Jag fotade en serie med bilder uppifrån, stående på en hög pall,  med olika mycket böjning och ställning genom Ellens kropp och det var verkligen intressant! Stort TACK till Angelica, Pälsen & Ellen för allt jag fick se och lära mig.
Två mycket inspirerande och lärorika träningspass som gav mig en massa ny energi och träningsvilja - trots regn, blåst och ruskväder!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Den här veckan har jag & Sir Louie haft vår första lektion i groundwork för Hanna Engström. Det är alltid lite spännande och en aning pirrigt att möta en "ny" ridfröken. Vad ska hon säga om oss egentligen? Gör vi rätt eller är vi helt fel ute?

Lektionen skedde på nätet så vi hade inte direktkontakt utan jag hade filmat mitt och Louies arbete i hemmets lugna vrå. Visade de övningar vi arbetat med och satt ihop det hela i en kort film som Hanna sedan tittat på och på vår Webbträff gick hon igenom vår film och kom med förslag på hur vi kan komma vidare.
Jag måste verkligen säga att dessa lektioner på webben ger väldigt mycket. Säkert beror det på att Hanna själv har så mycket erfarenhet och lätt kan se hur hästarna rör sig och hur vi människor förhåller oss till hästen. Att jag skulle få så mycket med mig efter mina 3,5 minuter på film trodde jag inte! En mycket positiv överraskning och jag känner mig verkligen ännu mer inspirerad och engagerad att fortsätta arbetet tillsammans med Sir Louie. Vi fick lite nya saker vi ska träna på, lite hemläxa, som skall filmas tills nästa gång.
Jag och Louie har redan tränat och övat några gånger, men jag har märkt att han är väldigt taggad och har en massa energi så det har varit svårt att hitta lugnet och kunna jobba med det stillastående arbetet. Det är dock inget jag sörjer över för jag tycker det är superkul när han är laddad och full av energi. När vi jobbade inne i ladan häromdagen var han väldigt "på", så jag bestämde mig för att avsluta vårt arbete vid hand ute där vi har lite mer yta att vara på, samt ett annat underlag.

Oj, oj, oj! Önskar jag hade tagit med mig kameran och filmat honom för han var verkligen superfin! Han gjorde travövergångar, helt på egen hand och på slutet var han så överladdad att han började skutta i någon slags galoppsprång och han hoppade jämfota bak - kanske en början till terre á terre vid hand? Hi, hi!

Efter det träningspasset har jag ridit honom lite för jag känner verkligen att han behöver göra sig av med lite energi. Jag tycker att ridningen fungerar riktigt bra. Det känns som att vårt arbete vid hand ger honom mycket som vi kan använda oss av i ridningen. Det är både roligt och positivt samt att det ger ännu mer energi till att fortsätta och gå vidare med arbetet vid hand.

Det jag märkt mest sedan vi började fokusera allt mer på Groundwork arbetet är att  Sir Louie fått ett skönt "gung" i kroppen. Han känns väldigt mjuk och följsam, kan sjunka mer i sina leder och ha en takt som ligger nära skolskritten. Jättekul!
De senaste dagarna har det varit ett litet annat läge i kroppen, på grund av all lera som är i hagen. En jobbig period för Louie då han sjunker ner i leran och det är påfrestande för senor och leder. Jag märker verkligen vad han tycker det är skönt att få komma ut på fast mark där han kan ta ut steget och bara röra sig utan att det känns tungt eller att underlaget inte svarar. Imorgon ska han därför få njuta av massage och helande händer. Lite söndagsmys!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Det finns stunder som går direkt in i hjärtat. Magiska stunder som överträffar precis allt man någonsin kan drömma om. Stunder då håret på armarna reser sig. Stunder då jag utbrister, jag tror jag döööör!! 

Idag när jag kom åkande i bilen och in på byvägen såg jag honom direkt. Högst, högst upp på kullen i beteshagen stod han och blickade ut över landskapet. När jag och bilen passerar vår ridbana vänder han upp sitt huvud mot mig. Han följer mig med blicken och tittar in i bilen hela vägen tills jag inte längre syns.
Känslan han utstrålar är mäktig. Likt en kung som blickar ut över sitt kungarike. Den blicken som han möter mig med gör mig knäsvag. Jag känner mig liten i hans närvaro. "I´m not worthy". Min känsla är att jag bör buga och falla på knä! Det är svårt att sätta ord på den där känslan, den måste bara upplevas!

När jag hoppar ur bilen uppe vid stallet hör jag honom. Lite mjukt hummande och, ja han står där vid grinden och väntar. Han väntar på mig! 

Mitt vackraste hjärta, jag är bara så oändligt tacksam över att du valt mig till din följeslagare.Det är en ära att få vara i din närhet och få ta del av allt du vill lära mig.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Efter förra träffen i utbildningsprogrammet för Hanna Engström fick jag en en rejäl nytändning i arbetet med groundwork. Tillsammans med Louie så bestämde jag mig för att vi skulle starta om från början, back to basics och försöka hitta en röd tråd och även hålla oss till den. Någorlunda i alla fall. 

Jag har ibland lite svårt att fokusera på detaljer och har en tendens att sväva iväg och göra annat. Säkert i detta fall för att jag tycker det är svårt och att jag inte riktigt sett meningen i dessa övningar. Hur ska detta hjälpa mig och Louie?  
Jag har definitivt sett meningen med övningarna när man har en ung häst, eller när ska skola om en häst till AR, men hur och till vilken nytta det ska hjälpa mig och Louie har varit lite mer diffust - tills förra träningstillfället!  Snacka om att flertalet  pusselbitar föll på plats och jag har verkligen känt att det här kommer ge oss jättemycket i vår fortsatta utveckling. Därför har jag känt mig mer motiverad än någonsin för att ta tag i arbetet på allvar.

Under några veckor har jag och Louie övat i vår ensamhet. Vi har haft fokus på två övningar och arbetat med dem. Varje träningstillfälle har filmats så jag kan korrigera mig själv. Jag har lärt mig enormt mycket av att se mig själv och de saker jag genast känt att det här fungerar inte har jag kunnat ändra på till nästa gång. Det är verkligen stor skillnad på hur jag upplever saker och hur de ser ut på film. En mycket bra läxa! Jag har varit väldigt tydlig med Louie och förklarat för honom att det handlar om att JAG måste få lära mig.
Jag ställer inga krav på prestation från hans sida, det enda jag begär är att han deltar aktivt i det vi gör. Vilket jag tycker han gjort mycket bra. Kanske även Louie behövt tid för att processa och känna att det inte är så dumt det här med ground work ändå!

Idag hade vi förmånen att få hjälp av Angelica som kunde hjälpa oss ytterliggare. Både med att bekräfta att det vi övat på har vi förstått och att det fungerar bra plus att vi nu fick några nya delar att lägga till.

Jag fick lite nya inputs på min positionering bredvid Louie. Nu när vi ska gå mer baklänges behöver min plats bredvid honom vara lite anorlunda än den vi haft tidigare. Jag kände själv i slutet av passet att det kändes mer naturligt för mig att befinna mig där, lite innanför honom och det blev lättare för både mig och Louie att se varandra. Vi fick lite nya övningar med att flytta framdel och där gäller det för mig att renodla mina hjälper så det inte blir kryss i mössan för Louie. Ibland hade han lite svårt att förstå vad jag menade, då hjälperna ligger ganska nära varandra. Här gäller det för mig att vara tydlig och även använda mer av mitt kroppspråk.

Vi arbetade även lite med stillastående och Louie var verkligen lyhörd och uppmärksam. Han visade inget motstånd utan snarare att han tyckte det var skönt. Många fina kvitton på avslappning och spänningssläpp i nacken då han gäspade och smaskade med tungan. Vi arbetade lite med att sätta hjälpen för att flytta bogarna samt flytta bakdel, något vi får fortsätta att öva på så han vet och förstår signalen.
Louie var delaktig i hela passet och kändes verkligen nöjd, det var nog det bästa av allt! Efter träningspasset summerade vi övningarna lite så jag ska känna mig säker på hur och vad jag ska göra. Jag känner mig upprymd, inspirerad och full av träningslust! Jag tror Louie känner likadant.


Tack Angelica för en härlig start på veckan!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Hösten närmar sig med stormsteg. Louie  har satt enorma mängder med varm björnpäls vilket är lite jobbigt då vi fortfarande har ganska varma höstdagar. Tycker att årets pälssättning fungerat jättebra! Jag upplever inte alls att han blivit trött och seg och inte heller fallit ur som han kan göra då all energi går åt till att skapa sig en rejäl vinterkostym för att klara snö, blåst och kyla.

Vi har plockat ner alla beteshagar utom en och tiden ute på gräset blir allt mindre då vi försöker hålla oss borta från det gröna vid kyla och frost. Det blir några timmar mitt över dagen som det är öppet ut på gräset, eller det lilla gräs som finns kvar där. Men det är ändå skönt för hästarna att fortfarande ha ganska stora ytor att röra sig på. Jag hoppas att den vinterhage som är full med fallna träd efter årets stormar hinner röjas upp så vi kan få lite större hage innan vintern.

Louie vet att snart är det slut på gräs för detta år och har därför visat mig sitt missnöje i form att att mer eller mindre vägra äta sitt hö. Jag ska ärligt erkänna att jag blev lite orolig då han bara petat i sig ynka 3 kg hö två nätter på raken. Jag bestämde mig för att om det var lika dåligt med höätande kommande dag så skulle jag ringa på vår veterinär. Nu behövdes inte det då Louie med all säkerhet hörde mina funderingar och istället gloffade i sig allt hö som fanns i buren. Skönt!

Fortfarande varvar vi nätter inne med nätter ute. Jag märker dock att Louie tycker det är ganska skönt att komma in på kvällen och lägga sig i sin spånade, fluffiga box. Det känns som att han behöver vilotiden, ingen vakttjänst och ingen konkurrens om maten utan han kan äta i sin takt och göra som han vill. 
 
Både Louie och jag gillar hösten med alla sprakande färger. Extra skön höstluft, lite kallt om näsan men även värmande sol - det är vår tid - GULDtiden.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

September har verkligen varit en månad full av aktiviteter. Först kurs med Birgitta och helgen efter var det dags för mig att vara med på andra träffen i utbildningsprogrammet för Hanna Engström.

För min del känner jag att Hanna-programmet växer och växer för varje gång. Hanna är en bra pedagog så även om jag deltar utan min häst förstår jag vad hon är ute efter och vad hon förklarar. Många små detaljer som tas upp som är viktiga  i grundarbetet.
Det är otroligt spännande att få vara en del i denna grupp och följa allas framsteg. Jag blir djupt imponerad av alla ekipagen, vilken utveckling! Nu när gruppen tagit några kliv så ser jag mer och mer fördelar och hur detta arbete kan gynna mig och Louie i vår fortsatta utveckling och utbildning. Att kunna träna och hålla igång muskulatur utan belastning av en människa på ryggen och mycket fokus på att förlägga vikten på bakbenen ser jag som de främsta fördelarna för oss i dagsläget. Just detta faktum sporrar att verkligen få Louie med på noterna så även han tycker att det är väl värt att lägga ner tid och energi på att träna på detta sätt.
Vi har ju tränat vid hand sedan första början, men detta är på ett helt annat sätt. Mer ingående och mer detaljerat. 

Nu har jag lagt in GroundWork på vårt veckoschema och än så länge har det gått riktigt bra. Motivation och vilja att delta i det vi gör. Korta pass än så länge med massa beröm och belöning. Jag har filmat varje träningspass vilket är otroligt nyttigt! Jag förstår verkligen varför Hanna vill att vi ska filma då vi tränar för bilden ljuger minsann inte! jag har fått flera "aha" upplevelser när jag ser mig själv. När jag upplever att jag gör på ett sätt som är tydligt så säger filmen något annat. Det är bara att göra om och göra bättre! Vissa delar tycker jag fortfarande är svåra, svårt att se vad som egentligen händer, men här ska jag få hjälp så snart vår egen ridfröken på hemmaplan blir frisk, jag ser fram emot det!

All Groundwork träning har jag förlagt till ladan. Louie gillar underlaget där och det är inte så många yttre faktorer som "stör" hans uppmärksamhet. Ibland tycker jag att ladan kanske är lite smal när vi ska arbeta på volt, men vi gör vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har. Fördelen här är även att Louie är skolad och tränad så han orkar hålla sin balans även om volten blir liten ibland.

Jag tycker att Louie är duktig och tålmodig med mig. Visst suckar han ibland och jag känner verkligen hur han tänker, "Ååå vad hon håller på" men han håller humöret och låter mig öva. Jag har faktiskt sagt till honom att detta arbetet mest är för mig och att jag måste få lära mig, ingen press alls på Louie utan han behöver bara delta. Jag uppskattar verkligen att han nu accepterar helt och fullt att jag går baklänges med mitt ansikte vänt mot honom - det gick inte tidigare då anföll han mig så där har vi kommit långt. Även om vi bara gör korta pass så blir han snabbt trött mentalt, det finns nog många gamla minnen kvar i muskulatur och hjärna som kommer fram när vi gör den här typen av arbete. Min önskan är att han ska få släppa taget om allt det där gamla och se fördelarna, känna glädjen och entusiasmen. Lite kravlös samvaro där kroppen får pumpa igång utan någon belastning. Sedan vore det ju häftigt om han skulle vilja bjuda på något litet skutt!
Mitt finaste hjärta.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Foto: Moa Lindblom Foto: Moa Lindblom

Borde ha lärt mig vid det här laget att aldrig underskatta och aldrig heller sluta förvånas över en viss röd fyrfoting. Ja, vad kan man säga mer än att denna häst är fantastisk på så otroligt många sätt. Jag får bara buga och bocka och tacka för att han bjudit in mig som deltagare på denna häftiga resa i ridkonstens förlovade land.

På helgens kurs visade han ännu en gång sin storhet, min ädla Sir Louie som gått från trött trotjänare på ridskolan till en stark och ståtlig stridshäst och läromästare inom ridkonsten.

Som traditionen kräver fick Louie sin speciella "inför kurs behandling" av Anna. Det blev en behandling som verkligen nådde högre höjder på alla plan. Kroppen talar sitt tydliga språk. Louie berättar vad han önskar. Anna lyssnar och verkställer. Louie är väldigt nöjd med att få hålla i taktpinnen och bestämma vad som ska göras och inte. Han vet att med Anna går det för sig för hon hör, lyssnar och gör det han önskar. Det är väl så man ska behandla en Sir.

Två fina träningspass fick vi för Birgitta. Sir Louie fick mycket beröm för sin muskulösa kropp. Det är sällan man ser en sådan välmusklad häst idag. Det känns ju inte alls fel! Visst vet jag att han är fin i kroppen, men det alltid kul att höra från en hästmänniska jag beundrar och som har så mycket erfarenhet, plus alla hästar hon träffar i sitt yrke.

Första ridpasset var lite uppstart och komma igång i kroppen för Louie. Andra ridpasset var helt fantastisk med massa fart och energi. Louie ville bara galoppera, hela tiden. Det är en härlig känsla då han hela tiden ligger på gränsen till galopp, nästan så halva kroppen går i trav och andra halvan i galopp. Tanken var att vi skulle titta lite på skolgaloppsanslag, men Birgitta som även hon lyssnar på hästen valde en annan inriktning. Vi fick ta våra första steg mot Terre á Terre.
Något som Sir Louie aviserat från första gången han träffade Birgitta. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då hon bara rätt och slätt sa att, Sara, det här det är en terre á terre häst!

Det är ju helt galet egentligen! Det är ju sådant man ser på uppvisningar. Ska jag & Louie hålla på med det?! Jag fattar det knappt. Jag är bara så otroligt glad, stolt och GLAD och STOLT!
Nu har vi verkligen något att bita i, en utmaning för oss båda. Vi måste hitta vilket sätt vi ska använda oss av för att sätta kommandot. Om vi ska hitta terre á terre från skritt och samling eller från samlad galopp. Nu har vi provat båda och kanske just att hitta rörelsen från galoppen kan vara vår väg. Vi måste även jobba vidare med styrketräningen såsom piruetter som hjälper Louie att hitta rätt hur han ska placera sina bakben, skolskritt som stärker länden och skolgaloppsanslag som ger stryka och bärighet. Jisses så mycket roligt vi har att arbeta med! 

Idag då vi skrittade bort lite träningsvärk ur kroppen (mest min) fick jag sitta på min stolta och ståtliga guldgosse och drömma om våra kommande ridturer i terre á terre.
Pass upp! Självklart lyssnade Louie på mina tankar.

 

 I´m back and I´m stronger than ever!


 

Läs hela inlägget »

Jag har verkligen haft en rolig, mysig och lärorik vecka. Mycket häst har det varit då jag haft förtroendet att sköta om mina vänners sju hästar då de avnjöt lite mysig semester. Jag känner mig verkligen priviligerad över att jag fått spendera så mycket tid med en hel drös härliga fyrfotingar.

Ena flocken har jag endast visiterat och kollat så allt varit bra. Lite kliande på hals, sätta tillbaka fluglovor och bjuda på maskrosor, inget direkt betungande. Den större flockan har jag förutom kontroll även fixat med mat och vatten. 

Nu är ingen av dessa hästar helt främmande för mig. Jag känner dem alla, men de är inga individer jag umgås med dagligen. När jag träffar dem i vanliga fall finns ju även deras ägarinnor på plats.
Just detta att få vara ensam med dem, utan att deras människa finns på plats gör ju att jag har fått lära känna dem alla på ett djupare och mer intimt plan. Min känsla är att jag har fått se lite mer av deras personlighet och att vi blivit riktigt fina vänner. 

Utvecklande för mig att se hur snabbt hästarna förstår och läser av mitt språk. Plus att jag måste läsa av deras och förstå vad de försöker förmedla till mig. 

Fröken Thóra som är flockledare och bestämd. Hon är lite som Louie och är tydlig med vad som går an eller inte. Busiga Wilda som genast förstod att jag är människan som man lätt kan få att ställa upp med kliande på ryggen och på halsen. Hon fattade även att bara genom att lägga sitt lilla huvud så där på sned så kunde jag inte motstå att ställa mig på knäna och gosa med henne. Den känsliga Litla som till en början var mycket skeptisk till mig. Vad gör du här? När kommer min människa? Hon var den som allra mest saknade sin "mamma" och som de sista dagarna behövde lite extra kärlek. Den ståtliga Najagg som insåg att när den stora bilen kommer då kommer även maten. Hon i bilen är matmänniskan.
Louies gamla vapendragare Pälsen, eldig och nyfiken. Lite Hallååå där vad vill du? Vad gör du?
Den undersköna Ellen, som bevakade allt jag gjorde, följde varje steg och höll koll. Ljuvliga Blenda som nog fick en slags hat-kärlek till mig då vi krånglade med hennes flugluva.

Jag tycker själv att jag lärt mig massor under dessa dagar. När är mitt språk tydligt och när är det mindre tydligt. Vad kan jag göra, hur kan jag göra för att de ska förstå mig bättre och snabbare.

Tack Åsa & Angelica för att jag fått rå om era finaste några dagar & tack ni finaste hästar för allt ni lärt mig under denna vecka.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Nu har det nästan gått en månad sedan Louie var dålig och nu ligger all vår fokus på att komma tillbaka till gammal god form.

Hälsan är det viktigaste. Målet är att vi ska må bra tillsammans i både kropp & själ samt att vi ska njuta av varje dag. Vi har medvetet valt att ta det lugnt, inte förivra oss utan långsamt bygga upp muskler och styrka igen.

Det har blivit ganska mycket arbete vid hand, lite groundwork, mycket lek och bus samt mycket fokus på kroppens välmående. Mycket massage, stretching och helande händer.

Första gången jag kunde sitta upp i sadeln igen var helt magisk! Tårarna var verkligen inte långt borta, speceillt inte då Louie själv kändes urstark och pigg som bara han kan vara. Alla ridpass har fokus på styrketräning. Mycket skritt, som är den bästa styrketräning som finns, samling och tempoväxlingar mot skolskritt. De senaste dagarna har vi lagt in korta, korta travpass. Mycket övergångar från skritt till trav där målet är att behålla bärighet, balans och ge styrka. Än så länge tar vi ganska korta pass, men varje ridpass ger musklerna och kroppen en bra belastning vilket är det viktigaste. 

Om två veckor kommer Birgitta hit och efter mycket övervägande har jag bestämt mig för att vi ska vara med och rida två pass för henne. Vi får fokusera på det vi kan och klarar av, anpassa det vi gör efter vad Louie orkar för dagen. Jag vet ju hur mycket Louie älskar att få vara med Birgitta så jag tror det kan ge honom en extra energiboost inför hösten. Det blir alltså helt kravlöst från vår sida. Bara ta två lektioner och ha kul tillsammans. 

Vi har fortfarande ett stort arbete framför oss med att få hovarna i toppskick igen, men vi är på väg åt rätt håll. Jag fixar med hovarna varje dag. Det är mega-pedikyr varje dag med kratsning, borstning, raspa, spraya och lägga på diverse olika hovpreparat. Han har en arsenal av alla möjliga och omöjliga hovvårdskrämer och salvor, värsta make up kittet!

Kan säga att Louie är VÄLDIGT less på hovvård. Han kan stå hur snällt som helst lyfta upp benet och när jag böjer mig ner för att ta tag i hoven då ställer han snabbt ner den och tittar på mig med en mycket speciell blick. Det är precis som om han leker och retas med mig för att visa att han inte alls har någon lust att vi ska hålla på med dessa hovar. Fast det måste vi. Mycket tålamod och lite övertalning (muta) så går det fint. Det tar bara lite längre tid än vanligt.

Hålväggen blir mindre och mindre. Snart bör den ha vuxit bort och jag tror att Louie kommer få så fina hovar när denna resa är över. De kommer säkert bli lite mindre än tidigare. Han har i alla fall aldrig haft så välskötta hovar som nu. De får lyxbehandling dagligen. 

När jag rider har jag fortfarande boots. För det mesta bara fram och han kan gå barfota bak, lite beroende på underlaget. Men vi har kunnat promenera lite helt barfota utan några som helst problem och det känns verkligen jätteskönt!
Det känns verkligen som att vi är på väg, på väg tillbaka.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Sir Louie i sina mockasiner. Sir Louie i sina mockasiner.

Den här sommaren har kanske inte blivit precis som vi tänkt oss. Speciellt roligt har det inte varit, snarare tvärtom i alla fall för mig, men nu med lite distans till våra förehavanden kan jag känna att jag lärt mig mycket och att jag och Louie stärkt vårt band ytterliggare. Det är positivt!

I mitten av juli började Louie visa lite diffusa tecken. Ömma hovar vissa dagar då han gick på grus, inte lika villig att lyfta upp sina hovar som han brukar. Vissa dagar fungerade allt som vanligt och andra dagar var det sämre. Sedan blev han rejält halt. 
Ingen svullnad i något ben, ingen värme i ben eller hov,  ingen puls i benen ingen direkt reaktion med visitertången. Hovböld, Laminitis, FÅNG? Total förvirring och mycket diffust. VAD ÄR FEL?
Villrådig och desperat ringer man såklart sin bästa vän och ber om råd & hjälp. Jag och Louie har ju tur som har vår egen Anna som ställer upp för oss i vått och torrt. Oväderligt i sådana här situationer.

Tillsammans försökte vi hjälpas åt och utröna vad problemet var. Muskulärt eller något annat. Vi kunde konstatera att problemet satt i ena hoven. Det fanns en liten mörkare fläck på hovväggen och när vi drog några drag med raspen uppenbarade sig ett hål som visade sig vara ganska stort ( i min värld). Kunde det vara denna hålvägg som spökade? Vi gjorde rent och avlastade sprickan, ställde Louie i silverbad under natten så han fick finna sig i att vara inne med vila i boxen. Även om jag inte var övertygad om att vi hittat orsaken så kändes det ändå skönt att veta att Louie var inne och att han hade massor av hö att mumsa på under natten.

Den natten malade mina tankar konstant. Tänk om han fått laminitis eller fång? Vad gör jag då? Inte många timmars sömn kan jag lova och jag skulle åka till Sparreholm och AR-festivalen! Ska jag stanna hemma eller åka med mina hästtjejer?
Louie fick boxvila i två dagar. Jag tyckte han började röra sig lite, lite bättre, även om han blev stel av att vara inne så mycket. Bestämde mig för att åka iväg på min semester trots allt. Min älskade man tog på sig att sköta om Louie och lovade att åka och hämta mig om läget försämrades. Stallkompis Ida hade ett extra öga på min Guldprins och kollade att allt var okej. Bestämde mig för att Louie fick vara inne på dagarna och ute på nätterna då det var svalare väder och inget gräs för hans del. Lite livrem och hängslen för säkerhetsskull.

När jag kom hem efter två dagar åkte jag direkt till stallet för att titta till honom. Nu gick han mycket bättre även om han visade att det ömmade på gruset, men när han väl kom ut på mjukt underlag gick han nästan helt rent.
För att underlätta för honom skaffade jag sjukboots till honom. Lätta, mjuka "mockasiner" med tjock avlastande sula inuti för att han inte skulle ömma. Det var verkligen en fröjd att se honom ta ut steget och röra sig helt normalt igen. Glädjetårar!

Då mitt i glädjen och känslan av att jag kunde släppa lite på all min oro, kom nästa dråpslag som faktiskt var värre. När jag kom till stallet och skulle hämta Louie i hagen kunde han knappt gå. Han kunde knappt lyfta på hovarna utan mer släpade sig fram. När jag fick in honom i boxen andades han tungt, tungt och min enda känsla då var PANIK och nu lämnar han mig! Jag har nog aldrig varit så rädd! Kastade mig på telefonen och ringde Anna. Kände att om Louie nu tänker dra vidare så kan jag inte vara ensam. Jag satt med Louie i boxen och försökte förbereda mig på vad som kunde hända. Men strax innan Anna kom då piggnade han till.

Det som hänt var att Louie blivit lite uttorkad i värmen. Troligen inte druckit tillräckligt med vatten och för lite salt plus att han inte klarar hettan lika bra som de andra hästarna. Efter ett dygn inomhus med vatten, extra salt och B-vitamin var Louie sig själv igen. Konsulterande veterinär tyckte att vi agerat korrekt och gjort allt vi kunnat. 
Idag mår Louie fint. Han är fortfarande lite öm i sina hovar så när vi rider eller är ute på promenader får han ha sina boots. Jag är otroligt tacksam över all hjälp och stöttning vi fått under den här lite jobbiga tiden. Det som glädjer mig mest är att jag får fortsätta dela livet med min älskade Sir Louie <3


 

Läs hela inlägget »

Så kom vi iväg till slut. Vi fyra musketörer, Åsa, Eleonor, Angelica & jag, trots lite krassliga hästar och ömmande kroppsdelar bland oss deltagare. Vi tog oss en road-trip till Sparreholm och ARena 2014. Med facit i hand är jag jätteglad att vi åkte allihopa och det hade vi inte kunnat göra om vi inte haft en stab med medhjälpare på hemmaplan, så stort TACK till Er <3

 

Två dagar med bara hästar, ridkonst, föreläsningar och härlig gemenskap! Allt förpackat i en fantastisk, vacker miljö och väldigt varmt väder.

Första dagen börjde vi med en introduktion till AR tillsammans med Hanna Engström. Vi fick testa lite olika övningar för att få känna på hur det är att vara häst och föras av en ryttare. Nyttigt minsann då man inser att det behövs verkligen inga stora rörelser utan det räcker med väldigt små signaler för att motparten ska uppfatta vad man säger. Värmen gjorde dock att koncentrationsförmågan inte var på topp så jag missade säkert en massa viktiga saker. 

Jag fortsatte dagen med att titta på lite på Christofer Dahlgrens och Carina Eriksson-Branderups lektioner på ridbanan utomhus. Christofer hade flertalet elever som arbetade med longering och det var lite nytt för mig att se. Många fina hästar och en rätt "skön" inställning där det var okej om hästarna ville rulla sig eller busa till det lite.
Carina har jag aldrig sett eller träffat tidigare och hon blev snabbt min favorit! Enkel, inspirerande och mycket känsla, lite som Birgitta. Från Carinas undervisning fick jag med mig en massa inspiration och saker jag vill ta med mig i min egen ridning. Hon pratade mycket om takt och balans och hon bjöd på flera olika knep om hur man kan hjälpa sin häst och sig själv genom att sätta takten i kroppen med hjälp av exempelvis små ramsor. På vissa ord i ramsan öppnar man handen för att släppa fram hästen istället för att hålla den tillbaka. Bra sätt att få med hästens rygg i arbetet. jag är supertaggad!!

Efter lite lunch i magen tog vi bilen till Slottsbanan och tittade på Hanna Engströms lektioner. För mig som deltar i hennes utbildningsprogram var det spännande att se henne undervisa elever som även hade sina lektioner uppsuttet. Jag kan inte nog imponeras av hennes kunnighet då hon snabbt observerar små detaljer i hästens rörelsemönster. Vid ett tillfälle bad hon ryttaren om sadeln kunde tas av. Vips så hände det grejer både med häst och ryttare.

Lite uppvisningar hann vi också med att se. Verkligen roligt att se Charlotta Ågårdh/Orsmark med hennes vackra häst Any Magic som red i damsadel. Tillsammans bjöd de på ett häftigt program med klassisk dressyr, working equitation och hoppning! Jisses vilka tuffingar!  
Även Christofer och hans fina häst Saxo bjöd på ett uppvisningsprogram. Christofer berättade lite hur han själv lägger upp ett vanligt träningspass med just denna häst och det var verkligen fint att se en avslappand och mjuk ridning. Vi avslutade dagen med middag på slottet och sedan hästprat ute i bersån halva natten.

Dag två startades med Christofer och Saxo där de visade och föreläste om markarbete. I mitt tycke den allra bästa föreläsningen. Jag som innerst inne inte är så sugen på just denna typ av arbete blev inspirerad. De presenterade markarbetet på ett nytt och mer tillgängligt sätt som jag verkligen gillar. Även bra att få se med egna ögon hur de arbetade tillsammans, kunna se skillnader, nu gör vi si och nu gör vi så. Imponerande och inspirerande på alla sätt. Skönt också med en sådan lättsam inställning, prestigelöst och lite "Oj då nu blev det visst lite fel, men det är okej."

Resten av dagen innan hemresan spenderade vi med att titta på olika ekipage. Dagarna bjöd på många fina hästar, god ridning och inspiration. Visst kunde vi se saker som inte alls tilltalade med ett evigt skavande med sporrar i hästens sidor, ryckande och slitande i tyglar och bett, men det jag väljer att ta med mig är dessa vackra hästar och ridkonst i en underskön miljö.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: inspiration

För första gången under vår tid tillsammans är det ingen sommarkurs planerad för mig och Sir Louie. Det känns lite konstigt då vi annars brukar försöka hålla igång träningen och vara lite förberedda på kurshelg under Juli månad. Men i år är det ingen kurs och på ett sätt kanske det är lika bra. Jag har nämligen lyckats skada en lårmuskel, insida lår, som används en hel del vid ridning. Det är betydligt bättre, men jag är fortfarande lätt justerad.  Lite tråkigt att inte kunna rida så mycket som jag kanske önskar, men istället har Louie och jag fått fin möjlighet att arbeta med helt andra saker.

Vi har fokuserat på arbete vid handen och då även "groundwork". Jag deltar som fotfolk i den två-åriga utbildninegn Educatinal Program för Hanna Engström och mycket fokus ligger just på detta grundläggande arbete. Louie och jag har faktiskt gjort mycket av denna typ av arbete då vi startade vår AR karriär, så vi är inte alls främmande för dessa övningar. Det som begränsat oss har mer varit motivationen.
Min känsla är att Louie kopplar ihop övningarna med en tid som var fysiskt och mentalt jobbig för honom. Även om han idag inte alls mår på samma sätt i sin kropp finns muskelminnet där och det har gjort att han verkligen tyckt att det varit jättetråkigt. Han blir helt oengagerad, sluter sig, somnar, vägrar röra sig. Det går inte att ta miste på att han ogillar det hela. MEN vi har tillsammans hittat lite nya infallsvinklar och de senaste dagarna har det fungerat jättebra!

Det är så det ofta är med Sir Louie. Jag måste hitta nya vägar, våga testa andra saker, göra saker på nya sätt. Jag är honom evigt tacksam för det. Han utmanar mig och sätter verkligen min kreativitet på prov. Tillsammans utvecklas vi, vi hittar en bättre och djupare kommunikation och variationen som blir gör ju att vi håller oss vakna och alerta hela tiden. Det finns verkligen ingen tid för att slå sig till ro utan nya utmaningar varje dag.

Det vi har gjort för att hitta glädje och engagemang i vårt arbete med ground work är en slags kombination där jag blandat in den belöningsbaserade träningen. Att motivera med beröm och belöning är verkligen Louies melodi. Vi kör väldigt korta och intensiva pass. Ibland på gårdsplanen, i hagen eller en kort bit längs vägen. Vi har även testat på ridbanan och det gick över förväntan då Louie ofta tycker att ridbanan är en mindre rolig plats att vistas på.

Träningspasset börjar redan då jag hämtar Louie i hagen. Jag ropar och han kommer till mig, stoppar snällt in huvudet i grimman - braaa! och belöning. På vägen till stallet gör vi lite start- stopp och lätt vikförflyttning till hans bakben. Ett lätt pet på bringan och han flyttar sin vikt från frambenen mot bakbenen - basic och enkelt. Inne i stallet övar vi på att lyfta framben och bakben som är våra "vanliga" klickövningar. Louie får beröm och belöning. Morot, massage, klia på ett skönt ställe och jag pratar såklart massor med honom duktig, fiin, braaa! Med dessa enkla saker känner jag att Louie verkligen är MED mig. Han är intresserad, vill vara med, vill göra mer, inget fel med motivationen.

Den utrustning jag har valt då vi övar just nu är vårt fina, lätta huvudlag som vår kära vän Eleonor tillverkat. Det är en kapson/sidepull i paracord. Den är bettlös, lätt, smidig och Louie formligen älskar den! Ut ur stallet och vi gör lite enkla övningar såsom att starta och stanna. När vi gjort denna övning tre gånger blir det kort paus och belöning. Vi jobbar kanske bara 10 minuter på detta sätt sedan bryter vi och gör något annat.

Lite beroende på vilket humör Louie är på så kan vi välja att göra lite mer fartfyllt markarbete då Louie får öva på sina skolgaloppsprång som han älskar att få göra. Två-tre stycken från skritt, lite travövergångar sedan är vi båda väldigt nöjda. Just detta att även få med kraften och energin känns så otroligt viktigt för Louie. Han är en välutbildad, stark och ståtlig riddarhäst så att "bara" göra enkla basic övningar kan göra att hans självförtroende får sig en rejäl törn. Därför känns det viktigt och väldigt kul att kuna lägga in dessa delikata övningar. Speciellt nu då jag inte kan rida lika mycket som vi brukar. 

Läs hela inlägget »

När det känns lätt är det rätt. Just dessa ord har en mycket klok kvinna sagt till mig. Hon sa även att när det är rätt går det lätt. 

Att våga lita på sin egen känsla och fatta det beslut som jag känner är mest rätt för mig och min häst är inte alltid så enkelt.  

Louie är ofta så tydlig med vad han vill och önskar. När jag tex masserar brukar han visa mig vart han vill att jag ska vara. Det kan vara att han ställer sig på ett visst sätt och om jag inte förstår då kan han backa in rumpan i mig så jag inte på något sätt kan missförstå att det är just där han vill ha massage. Ibland pekar han med mulen och om jag hamnar på fel ställe får jag en blick som talar sitt tydliga språk! DU ÄR PÅ FEL STÄLLE!! Hmm ursäkta och förlåt ers överhöghet, jag ska genast bättra mig!

Just dessa tillfällen känns för mig ganska "enkla" att göra rätt. Betydligt svårare är det då jag bara får en känsla av att just detta känns bara så fel. 

I vanliga fall brukar Louie flytta ut och sova några nätter i veckan utomhus redan i Maj, men i år har det inte alls känts rätt. Jag har känt ett sådant gigantiskt motstånd så fort frågan kommit på tal. Känslan har varit som någon satt upp båda händerna och bara vrålat, NEJ, NEJ, NEJ! Är det min känsla, mitt motstånd eller kommer det från Louie?

Jag är ju nämligen väldigt hönsig då det gäller min Guldprins. Ibland får jag för mig att han kanske är sjuk eller mår dåligt på något annat sätt. Kanske han inte vill att jag ska rida mer utan han kanske bara vill skrota runt i hagen utan krav? Även vid dessa tillfällen brukar han visa mig om jag är ute på fel spår, vilket jag oftast är! Men för att försäkra mig och för att lugna mitt inre tog jag till slut hjälp då jag inte kunde komma till rätta med varför jag kände som jag gör. Tur jag känner en sensitiv djurkommunikatör.


Sara, säg inte vad det gäller, säg bara vad du känner.
Ja, jag känner nej.
Bra för Louie är inte redo att vara ute på nätterna än. Han kommer säga till dig då han är redo och tills dess vill han komma in på nätterna och vila i sin box och få lugn och ro.


Ja, det var väl svar på tal. Där för har Louie ännu inte flyttat ut, men imorgon då blir det premiär för uteliv. Jag tror han är redo även om jag vet han kommer vara ganska trött de första dagarna. Det är såklart en omställning på flera sätt. Min plan är att han ska få komma in och vila lite med mig inne i stallet på dagtid. Få lite massage och mysa, inget ansträngande arbete.
De senaste dagarna har jag själv känt att detta beslut känns lättare och lättare.
Det är nog rätt, för det känns ju lätt.


 

Läs hela inlägget »

Midsommarafton är bara några timmar bort och ännu en gång har jag & Sir Louie klarat vårt mål att all lurvig vinterpäls skall vara borta tills dess ;-)

Det kan ju låta helt galet att vinterpälsen kan vara kvar ända in i Juni, men Louie brukar mer eller mindre se ut som en björn eller mammut under vintern med många, långa hårstrån. Det är inte alla år vi klarat av att plocka bort vintern innan sommaren är på plats. Det brukar dröja sig kvar små rutor på magen & på bakdelen, men detta år har även dessa strån fått ge vika för sommarens outfit.

I ärlighetens namn har faktiskt sommarkostymen varit komplett, i några veckor. Måste även tillägga att den sommarkostym som Sir Louie valt för året är blankare och mjukare än någonsin. Eller har jag glömt hur den brukar vara?

Jag tycker även att han klarat sig mycket bra från insektsbett och liknande vilket glädjer mig då han brukar bli otroligt angripen - eller vara mycket populär hos de små krypen. Upplever även att färgen är djupare och möjligen lite mörkare än vanligt. Det finns en lyster och ett blänk som han inte haft tidigare. Verkligen tjusigt! Hans mörka ål och tigerränder på benen syns också betydligt tydligare och jag tycker han är så himla vacker.

Under årets pälsfällning har jag testat en ny örtblandning som är framtagen för päls, man & hud (DermiX- Top Coat). Han har villigt ätit denna ljuvligt doftande blandning. Även om Louie inte haft några problem med exempelvis eksem eller liknande så valde jag att prova ge honom en kur på cirka 3 månader och kanske det är dessa helande örter som gjort susen för hans nya blanka JAG. 

Läs hela inlägget »

För drygt två veckor sedan hade jag & Louie finbesök av Angelica. Förutom hovvård fick vi oss en lektion i motivationshöjande arbete. En mycket spännande ridlektion för oss alla tre!
Tanken är att få Louie lite mer motiverad och se fram emot vissa delar av vårt arbete. För med rätt motivation och en positiv inställning kommer man långt. Jag har redan varit inne och nosat lite på den här typen av träning och jag vet att det fungerar alldeles utmärkt. Louie lär sig otroligt snabbt och med rätt belöning så gör han verkligen ALLT!

Angelicas och min tanke är att plocka in denna typ av belöningsbaserade träning i travarbetet. Vi testade oss fram och tillsammans hittade vi hur jag ska gå vidare. Då jag inte använt själva klickern i mitt andra arbete så blev det väldigt nytt både för Louie och för mig, men under vår lektion började han koppla ihop alla moment. Jag verkligen kände hur han tänkte, tänkte och tänkte. Otroligt spännande och utvecklande för oss båda.
För mig handlar det jättemycket om att hitta rätt timing, vara snabb och dela upp igångsättningen till trav så jag vet och kan förklara för Louie vilken hjälp det är han ska vara på. Supersvårt i början, men det ger ju mig en djupare insikt i hur jag gör, när, vilken hjälp använder jag - så nyttigt och spännande.

Efter denna lektion har jag varje dag använt klickern när Louie ska lyfta sina hovar. Jag valde att plocka ut detta moment ihop med klickern då vi övat mycket på just att lyfta upp hovarna. Tidigare belönade jag med röstkommando, men nu är det klick som gäller.  Det tog inte många försök innan han fattade att han skulle lyfta sina bakben dock lite svårare med frambenen. 

Det är verkligen roligt att se hur han börjar tänka och ställa frågor. Hmm ska jag göra såhär eller vad vill du? Jag märker även att han ibland blir lite trött i huvudet. Korta intervaller sedan bryta och göra andra saker för att sedan kunna gå tillbaka och repetera igen. Jag märker dag för dag hur han utvecklas och häromdagen då han klockrent lyfte på både framben och bakben, ja då blir man tårögd och mäkta stolt!

Vi har även gjort två träningar vid hand med samma tänk fast då med igångsättningar. Första "lektionen" hade vi på gårdsplanen då vi testade från halt till skritt. Det tog en stund innan Louie förstod vad jag menade plus att han var lite väl distraherad av grönt gräs och två vackra damer som beundrade honom. På slutet av denna korta träning testade jag att lägga in övergång till trav och det gick jättebra två gånger sedan blev det galoppskutt och vilda västern! Inte alls meningen att bygga upp sådant tryck, men det känns som bonus och att med rätt motivation och belöning så gör han dessa konster med glädje.

Vårt andra träningspass blev på ridbanan. Då arbetade vi på samma sätt fast utan kapson och istället bara med halsringen. Det gick över all förväntan och min känsla är att vi kan leka oss fram på detta sätt utan krav och bara hitta en glädje i arbetet. Det kändes extra viktigt då Louie ofta förknippar ridbanan med något jobbigt och mindre motiverande. Min önskan är att han ska finna en glädje och en längtan till att träna på ridbanan. Jag tror att detta är rätt väg att gå med honom.

Idag när vi var ute och red på vägen så passerade vi ridbanan och fortsatte en sväng ut i skogen. På hemvägen red vi förbi banan igen och då tänkte jag att vi testar och går in där en stund. Tre skrittsteg sedan satte Louie av i trav och travade på längs långsidan sedan var det galopp så bootsen flög åt alla håll. Det är exakt den känslan jag letar efter, mitt vackraste hjärta!

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
 Foto Angelica Hesselius Foto Angelica Hesselius

Först en heldag med Sir Louie & Birgitta. Nästa dag nytt fokus och ny instruktör - då Hanna Engström och hennes utbildningsprogram som jag deltar i, dock till fots så Louie hade turen att få vara hemma och bearbeta alla sina intryck.  Jag hann knappt landa och ta till mig allt från kursen med Birgitta, men då jag deltar som fotfolk och observatör behöver jag bara ha koll på mig själv vilket känns skönt!

Hannas utbildningsprogram löper under två års tid och det är fokus på grundarbetet. Vi har några träffar här hemma, en träff på Gotland och resterande träffar via nätet där vi gör filmsnuttar med olika moment.  Hanna undervisar enligt Bent Branderup och är  "Bent Branderup trainer"  så utbildningsprogrammet följer hans riktlinjer. I gruppen deltar åtta ekipage med sina hästar. Många av hästarna är unga så det här är som skolstart för dem. Verkligen ett previlegium att få följa deras utveckling! Det ska bli så spännande att få hänga med på denna resa tillsammans med hela gruppen, människor och hästar!  
Nu i början övar vi mycket på förberedande övningar inför grundarbetet som kallas "Ground Work." För de ekipage som kommit lite längre i sin utbildning är det lite större svårighetsgrad och större utmaningar. Målet är att se, stötta och vägleda hästens kropp till en större medvetenhet om sin egen balans. Allt arbete sker vid hand än så länge.

För mig är denna utbildning förkovran, en del repetition av sådant jag och Louie gjort sedan tidigare, men framförallt ytterliggare ett steg i min egen utbildning.  Det blir som en påminnelse och repetition av saker jag lärt mig sedan tidigare plus att det tillkommer en hel del nya saker. Jag känner till exempel igen många övningar som jag gjort med Louie i början av vår gemensamma resa inom ridkonsten. Där jag befinner mig nu känner jag själv att jag kan "sortera" och plocka ut bitar som jag känner passar för mig och Louie och öva på dessa ting utan att blir totalt förvirrad. Vissa delar lämnar jag därhän, i alla fall tills vidare, då jag kan känna att det inte passar in i hur jag önskar lägga upp vår träning och vår samvaro. För mig är det viktigaste att göra övningar och träning som gagnar min häst och som han tycker om att göra. 

För mig är den stora utmaningen att få Louie med på noterna i arbetet vid hand. För honom är det väldigt mycket lek och ståhej inblandat i detta arbete. Jag inser mer och mer att det är mycket jag själv som satt denna ribba för honom. Tidigare i vår utbildning var det i arbetet vid hand som skapade energi i honom och då uppmuntrade jag denna form av energiuttryck. Nu skulle jag önska komma till en punkt där vi kan "höja och sänka volymen" en aning så vi tillsammans kan hitta lite mer fokus i vårt arbete. Det är lite som att både vilja ha kakan och äta den. Svår balansgång och viktigt att det blir rätt signal så jag inte virrar till det för Louie.

Efter kursen har jag valt att smyga in lite korta sekvenser av GroundWork och belöna när han gör rätt. Mycket enkla grejer som exempelvis kunna stå stilla och hitta lite lätt ställning i nacken åt båda håll. Jag märker att han känner igen mycket och min känsla är att jag måste vara försiktig och bara göra korta lätta saker. Louie förknippar en del av dessa övningar med hur det var tidigare, då hans kropp stretade emot och allt var jobbigt. Även om han själv känner att det går lätt och smidigt finns kroppens och musklernas minnen kvar så det gäller för mig att bara göra saker kort, berömma och släppa övningen till förmån för något annat. Om inte annat så övar jag ännu mer på mitt tålamod och min känsla vilket inte alls känns fel! 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
Foto: Anna Karström Foto: Anna Karström

ÄNTLIGEN var det dags för mig och Sir Louie att få träffa vår egen mästarinna Birgitta! Både Louie och jag har längtat efter att få ta del av Birgittas gedigna kunskaper, få ett kvitto på att vi är på rätt väg och få lite nytt att öva på. Sedan är det som alltid roligt och inspirerande att få träffa och titta på alla övriga ekipage, snacka med goda vänner och fylla på kunskapsbanken. Man lär sig massor genom att titta på andra ekipage och lyssna på Birgittas förklaringar.

 

Dagarna innan kursen var jag helt orkeslös av min allergi. All min kraft gick till att sköta om Louie, fixa i stallet sedan direkt ner i sängen och sova. Inte den bästa uppladdningen, speceillt inte för Louie som mår bäst av att vara igång. Han var dock som alltid strålande, mitt vackra hjärta! Lite trögstartad, så jag fick minsann bekänna färg och kämpa för varje steg.

Första ridpasset blir ofta en liten check av hur läget är för dagen sedan testade vi en för oss ny övning som jag kände att den här passar verkligen för oss. Jag tycker det är lite extra roligt då det är en övning som härstammar från de gamla mästarna i detta fall Francois Robichon de la Guériniére. Övningen är hämtad ur hans bok "Ecole de la cavalerie" som skrevs 1729. Han kallar övningen Doublé som på svenska då blir dubbel. Övningen består i två delar, en större och mindre fyrkant där två av hörnen rids med vanlig hörnpassering och de andra hörnen rids i en kvartspiruette. Den lilla fyrkanten passar Sir Louie perfekt! han är extremt duktig på att ligga på små, små ytor och bara vända runt sin kropp, verkligen komprimera sig och få mycket hjälp att lägga över sin vikt på bakbenen. Vi gjorde övningen både i skritt och trav och även inslag av galopp. Jättekul! En övning där det händer saker hela tiden och det är något som Louie verkligen gillar! Det gäller bara för mig att hålla koll på allt inklusive mig själv - där finns det en del att jobba vidare på.

Andra ridpasset var Louie mer igång och vi fortsatte att repetera det vi gjorde första ridpasset sedan fick vi börja testa anslag mot skolgalopp. Så otroligt kul och spännande! Louie han fattade såklart direkt och jag kände att det hände så mycket i hans kropp i denna övning. Jag har lärt mig känna igen dessa tecken från honom och ibland blir han totalt konfunderad och fattar knappt själv att han kan, orkar, har styrkan och att hans kropp svarar. En helt ny upplevelse för honom i sin kropp, det är häftigt! Jag är verkligen jättenöjd med kursen och känner en sådan stor beundran och ödmjukhet inför min vackraste Sir Louie. Nu har vi lite nytt att arbeta vidare med och det känns inspirerande och otroligt roligt.
Efter kursen har Louie fortsatt visa styrka och entusiasm. Det är precis som att kursen satte igång något inne i honom, något triggades igång, väcktes till liv. Han har bjudit mig på skolskritt, inte bara något steg utan en lång sträcka längs vägen. Häromdagen hade han bråttom, bråttom till ridbanan och sprang in genom grinden och bara sa, Kom igen nu Sara, nu kör vi! Han förmedlar en ryttarkänsla som jag aldrig upplevt förut. När jag får sitta däruppe på hans rygg känner jag en sådan stolthet och kraft. Min finaste Guldprins.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Sir Louie & jag fångade av Angelica Hesselius Sir Louie & jag fångade av Angelica Hesselius

Vår, pollensäsong, däckad människa, födelsedag och massor som händer! Våren är verkligen pånyttfödelse på många olika sätt. Nästan varje helg är fullklottrad med olika kurser, möten och festligheter. Massor händer med mig och Louie och det är mycket som måste processas i kropp och själ innan jag kan få ner saker på pränt.

För en dryg vecka sedan, på Sir Louies födelsedag för att vara exakt, lyckades jag och min käraste vän Angelica ÄNTLIGEN styra upp en hästdag då vi träffas, tränar och tittar på våra hästar och pratar hästar, hästhantering, utrustning, träningsmetoder, sits, hjälper, belöningsbaserad träning, ridövningar -  så man blir hes. Vi skrattar rätt mycket också!

Vi började dagen hos mig och Sir Louie. Först lite uppvaktning av födelsedagsbarnet såklart. Fruktsallad är mumsfilibums! Vi insåg att det var nästan ett år sedan Angelica såg oss uppsuttet. Vi träffas ju med jämna mellanrum, men då har det varit arbete vid hand som varit på programmet. För mig är det en ovärderlig hjälp att få ett par extra granskande och kunniga ögon som ser vad som verkligen händer när jag rider. Jag går ofta på känslan, men just att se hur benen placeras och hur Louie arbetar är ju svårt att se från mitt perspektiv lite högre upp.

Vi fick ett strålande ridpass. Louie ville verkligen visa hur mycket han utvecklats och visa hur stark han blivit. Kroppskontroll och pumpa igång muskelpaketet. För dagen var han verkligen framåt med mycket energi, vilket gör allt lättare. Jättefina övergångar och mycket action med galopp så han blev lite vild! Angelicas granskande ögon kunde konstatera att Louies rörelsemönster i skritt och samling visade att den tvåtaktiga skolskritten inte är långt borta. På slutet av ridpasset då Louie var i full energi och kraft testade vi att försöka hitta igen takt och balans och något steg hittade han rätt. Jag fick även en massa bra tips och fina kvitton på att min känsla varit rätt. Han är stark min fina guldgosse, mycket stark. Nästa gång vi ses ska Angelica hjälpa mig att jobba lite med Louies motivation med hjälp av belöningsbaseradträning. Det ska bli jättespännande och jag ser verkligen fram emot det!
Lite svettiga, lyckliga, nöjda och glada styrde vi sedan kosan hem till Angelica då det var hennes tur att visa sina hästar för mig.

Först var det Pelle-Päls och då hade jag på förhand önskat lite långtygling då det är något jag skulle vilja testa med Louie. Sedan har jag inte sett Angelica långtyglat sina egna hästar, utan bara sett henne hålla kurs och hjälp andra ekipage. Pälsen och Angelica är ett fantastiskt par, de har en mycket speciell relation och det märks hur de hör ihop på ett djupt plan. Jag tror aldrig jag sett Pälsen så lugn och fullkomligt koncentrerad, han brukar ofta bjuda på lite vilda upptåg. Idag var all hans energi och fokus centrerad till att visa sina färdigheter i långtygel för mig. Ett fantastiskt fint träningspass som gav mersmak! Mycket inspirerande.

Sedan äntligen dags för den ljuva Ellen! Jag har längtat efter att få se Angelica tillsammans med denna vackra lady. Jag har inte sett dem i arbete tillsammans på flera år och jag vet ju att det hänt så otroligt mycket i deras relation så för mig var det mycket efterlängtat.  De visade lite arbete vid hand och även där blev jag mäkta imponerad av deras kommunikation och känsla. Jag fick se hur Angelica brukar arbeta med de förberedande övningarna inför det som inom AR kallas "Groundwork" och sedan arbete vid hand. Otroligt kul och intressant att titta på samt att höra och diskutera hur Angelica tänker och resonerar. Lyckliga jag fick även se hur Angelica och Ellen påbörjat träningen mot skolhalt, en ganska ny "rörelse" inom AR så det var kul att se. Jag fick med mig flertalet bra pusselbitar som jag kan ta med mig i min egen träning.

Avslutningsvis var det Blenda som fick visa sina färdigheter. Blenda är en ljuvlig tjej som utbildningsmässigt är en unghäst. Hon är som ett blankt blad utan några erfarenheter av ridning, tryck med skänkeln eller liknande hjälper. Angelica har valt att utbilda denna häst utifrån belöningsbaserad träning vilket var jättekul att se. Man ser hela tiden att Blenda frågar och funderar vad det är som önskas. Här krävs det tålamod och konsekvens men framförallt timing att belöna rätt sak vid rätt tillfälle! Jättespännande och ännu en erfarenhet att lägga i min kunskapsbank!
Tillsammans med våra hästar fick vi en superhärlig dag, jag hann även med att mysa lite med Åsas fina hästar i deras hage. Tack Sir Louie, Angelica, Pälsen, Ellen & Blenda för en dag full av positiva upplevelser, nya kunskaper och gemenskap!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Det känns verkligen att våren och den så efterlängtade sommaren är på väg! Louie tappar päls som en galning, bara man tar på hans kropp blir hela handen full med gammal päls. Jag gör mitt bästa för att hjälpa honom att snabba på fällningen med ett evigt borstande och skrapande. På vissa ställen skymtar den fina släta sommarkostymen, jag längtar dit!

Jag tror även att Louie valt en ny färg inför denna sommarpäls. Under våra år tillsammans har han varierat sin röda färg från ljus noguat till mer röd fux. Denna sommar tycks han bli ganska mörk röd-brun.

Även lite vårtrötthet är på sin plats. Vissa dagar känns kroppen tung och seg andra dagar spritter det i benen. Längtan efter utetid och det godaste gröna. Louie bevakar varendaste grässtrå och han njuter då han hittar någon liten spröd tuva han kan sätta tänderna i. Dock viktigt att ta det väldigt lugnt med det gröna, men det är ju sååå gott!

Trots lite vårtrötthet och lättare pollenallergi har vi hållit igång riktigt bra tycker jag. Det märks väl på Louies hovar som verkligen blivit jättefina. Allt detta traskande på byvägen och i skogen stimulerar både cirkulation och tillväxt och strålarna blir finare för varje dag. Just detta med aktivitet och rörelse känns så viktigt för oss båda.

Träningsmässigt har vi haft några helt fantastiska ridpass! Ibland tror jag att jag drömmer.  Så härlig energi och vilka konster han kan bjuda på min underbara Guldprins. Han gör mig så varm i själ och hjärta.
Just nu har vi hittat lite nya infallsvinklar i ridningen. Istället för att fokusera på olika övningar eller teman för våra ridpass har vi den senaste tiden valt ut tre viktiga delar som vi arbetar med.  Ibland är det små detlajer och ibland bara en känsla. Sedan väljer jag övningar och gångarter utifrån det.

Idag tex var vårt fokus på kroppskontroll - min kontroll, att sitta korrekt, belasta sittbenen, rak i ryggen, följsam i Louies rörelser lika mycket vikt i båda stigbyglarna. Louies kontroll över sin kropp, att hitta ryggsving, låta hela kroppen komma igång i rörelse, att belasta sina bakben och bära sig på ett för honom ergonomiskt sätt. Kommunikation - att vi ska lyssna på varandra med små mjuka och fina signaler. Hela tiden detta förfinande av hjälperna. Att kunna flytta kroppen lite till höger, lite mot vänster, mer en tendens än fullt utslag. Vad händer då jag spänner mina muskler och ber att vi ska samla våra rörelser, kan vi minska takt och fart samt öka muskeltonus. Att hitta vår genemsamma puls, gemensamma andetag, kan jag sätta takten genom mina andetag?  
Hur mycket eller lite måste jag göra för att få reaktion och svar. Det är verkligen jättespännande och utmanande. Perfekta saker att öva på då vi rider runt på byvägen, vi har ett fokus och en röd tråd.

Jag upplever att vi får en bättre förståelse för varandra och för varandras rörelser plus att vi mer och mer kan släppa krav på prestation. Istället för "träningsfokus" befinner vi oss i en gemensam lek och upptäcksresa. Kanske också detta att våga testa och se vart går gränsen för vad vi klarar av. Att våga töja lite på den där komfortzonen, både för mig, men även för Sir Louies del. Jag brukar säga till Louie, att vi testar och det blir vad det blir. Går det inte så är det helt okej, men vi vågade prova.
För det är väl så detta med ridkonsten ska vara, utvecklande, stärkande för kropp & själ och en gemensam resa mot nya spännande äventyr!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Hur har det då fungerat att rida på denna cavemore. Vad har varit bra och finns det något som fungerat mindre bra?

Det finns alltid för - och nackdelar med all utrustning, men överlag tycker jag att det fungerat riktigt bra. Sedan handlar det nog till stor del om teknik både hos mig och Sir Louie. Det blir lite anorlunda att träna och rida då kommunikationen blir lite anorlunda än med stång. Det ställer lite krav på oss båda, både att hitta känslan och hur stora eller små hjälper vi behöver för att få önskat resultat. Lite ovant, men en ypperlig möjlighet till utveckling och förfining av vår kommunikation. För vår del känner jag dock att det som gett bäst resultat är arbetet vid hand.

 

MARKARBETE
Här tycker jag att Cavemore gett bäst resultat för vår del. Louie har en tendens att bli väldigt energisk och lite het då jag arbetar honom vid hand. För mig blir det då lätt att jag fastnar i handen och blir lite "hängande" i hans mun. Nu när jag arbetat honom med Cavemore har vi kommit ifrån det vilket känns superbra! En annan positiv grej för vår del är att ha både hackamoreskänkeln som hävstång i kombination med kapsonens böjande/ställande verkan då han blivit lätt bångstyrig. Tidigare har jag arbetat honom antingen på bara kapson eller hackamore när han fått vara helt bettlös med denna kombination blir arbetet bättre, vi får en bättre kvalitet på det vi gör. Louie har även känts lättare i handen då han måste ta sitt ansvar och hålla balansen själv och inte lika lätt kunnat ta stöd av min hand, det ser jag som positivt. Vi har även hittat en bättre position där vi inte behöver ligga så nära varandra. Jag får en känsla av att Louie känner sig mer "fri" med denna typ av betsling i arbetet vid hand.  I markarbetet arbetar vi mest i skritt och jobbar med skolorna, öppna, sluta och böjda spår. Ibland gör vi lite övergångar till trav och nu senast har Louie själv valt att göra galoppanslag vid hand. Till detta arbete är Cavemore helt perfekt för oss. Det vi däremot haft svårt för i markjobbet är då jag ber om samling. Där finner jag ett behov av stången och kedjan för att det ska fungera.

UPPSUTTEN TRÄNING
När jag valt att rida med Cavemore har vi både haft ridpass på ridbanan samt att vi ridit ute längs vägar och i skogen. Här har det varit lite svårare att få samma fina effekt som vid markjobbet, men ändå tycker jag att det fungerat helt okej. Mina mest positiva erfarenheter är återigen detta att Louie har behövt ta mer ansvar för sin egen kropp. Han har fått hitta balans och formgivning själv och inte fått lika mycket hjälp av mig. Det som varit svårast är att han i vissa lägen varit svår att få stopp på då han blivit väldigt stark.
Vid våra ridpass på ridbanan har vi haft fokus på skolorna, öppna, sluta, diagonaler, pirruetter. Formgivning både med raka spår och böjda spår. Dessa övningar har vi valt att göra i skritt sedan har vi arbetat med övergångar till trav och galopp. I skritt momenten har det fungerat alldeles utmärkt. Jag tycker själv att Louie fått ett lite bättre framåtdriv i detta arbete, han är inte lika långsam som han kan vara.
I trav och galopp har det dock varit betydligt svårare att få till ett bra arbete. Louie har haft svårare att hitta en bra position. Jag upplever att han lätt hamnat i ett framåtläge vilket jag inte anser vara lämpligt för honom. Jag tror det handlar mycket om teknik samt en ovan situation för vår del. Om vi skulle fortsätta att  träna med Cavemore tror jag att han skulle kunna komma ifrån detta läge. Då han hamnar i detta framåt-neråt läge blir han även väldigt stark.

Det som dock varit väldigt positivt är att vid två eller tre tillfällen har vi lyckats att få övergångar från skritt till trav där han kunnat bära sig själv på ett helt nytt sätt. Då har han orkat hålla ihop sin kropp i hela övergången och kunnat behålla huvudet och framdelens position på ett för honom mer ergonomiskt sätt. Utan arbetet med detta bettlösa alternativ tror jag inte att han själv skulle ha hittat igen dessa kopplingar i sin kropp så snabbt som han gjort nu. Jag märker även att han fått lättare att bära sig själv i alla övergångar nu om jag jämför med tidigare.

Flipp eller Flopp?
För vår del hoppas jag kunna skaffa oss en egen Cavemore, främst för att ha då jag arbetar Louie vid hand. Sedan är det ett jättebra alternativ vid uteritter eller då jag vet att vi bara ska arbeta i skritt. I dagsläget känner jag att Louie faktiskt behöver stången för att hamna rätt i sin balans och form både vid samling och trav & galopparbetet. Det finns såklart massor mer att säga om Cavemore, jag är inte överväldigad, men inte heller bedrövad. Vårt omdöme hamnar nog någonstans mitt emellan, men jag är verkligen jätteglad över att få ha testat den då den gett oss många positiva upplevelser.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Dags att försöka sammanfatta mina tankar och upplevelser i form av någon slags utvärdering av Cavemore. Stort TACK till kära Angelica för att vi fått låna den i nästan en hel månad. Tänk om man alltid hade möjlighet att låna och testa innan köp, det vore något!

 

Cavemore är alltså ett bettlöst alternativ som består av kapson - Caveson och Hackamore = CaveMore. Den Cavemore jag lånat är den som Bent Branderup tagit fram och som säljs via hans hemsida: www.bentbranderuptrainer.com

Så här beskriver Bent Branderup själv denna skapelse på sin hemsida (fritt översatt av mig).
 
Inom den Akademiska Ridkonsten blev kapson ett oersättligt verktyg för att förklara ryttarens hand samt skapa en böjning och ställning i hästen. Under hästens utbildning kombineras kapsonen med olika typer av bett beroende på hästens behov. Det som är speciellt med Cavemore är att med hjälp av "bettets" skänklar, får vi en hävstångseffekt som påverkar hästens huvud och nacke, så att vi kan fortsätta att be hästen att söka sig till handen. Målet är att bibehålla överlinjen lång och sträckt mot ryttarens hand. Det är självklart att även om du väljer att rida din häst bettlöst så ersätter inte detta en välskolad hand eller kommunikationen med hästen. Förfining av kommunikationen mellan häst och ryttare är alltid definerad genom den ledande, skolade handen och inte genom det använda verktyget.


Under tiden jag testat denna cavemore har jag valt att träna min häst vid hand, träningspass på ridbana i alla gångarter samt även vid uteritter. För att få något att jämföra med har jag vid några tillfällen valt att rida och träna min häst på våra vanliga bettalternativ som i vårt fall innebär stång med kapson eller bara stång. Jag har utgått helt från hur min häst fungerat på detta bettlösa alternativ, helt enkelt utifrån våra förutsättningar.

För eventuella läsare som inte träffat mig och Sir Louie ridmässigt vill jag bara kort sammanfatta vårt utgångsläge, då det känns relevant för vår utvärdering.

Sir Louie kommer alltså från ridskolevärlden. Han är byggd i ett framåtläge och har under flera år av sitt liv gått i en form där han lagt majoriteten av sin vikt på framdelen. Han har varit en häst som "hängt" i bettet, ryttaren har haft hela hans vikt i handen och burit fram honom. Svår att styra och svår att få stopp på, han har en förmåga att kunna omfördela sin kraft och vikt till sin framdel och formligen plöja fram om han så önskar. De som suttit på honom vet att om Louie bestämmer sig för att exempelvis lämna ridbanan och gå hem - då gör han det oavsett vad du som ryttare gör. Han är relativt bekväm av sig och erbjuder man honom att bära hans kropp i sin hand så tar han det direkt.  I dagsläget är han en relativt välutbildad häst. Mycket muskelmassa, stark i sin kropp och med rätt kommunikation bär han sig själv på ett för honom bra och korrekt sätt. En underbar häst med mycket personlighet, en läromästare som jag älskar innerligt.
Till vardags rider jag honom på flera olika bettalternativ. Olika typer av stänger, med eller utan kapson samt vanligt hackamore.

För att börja med några enkla reflektioner så tycker jag att lädret i denna cavemore inte är så jättebra. Med tanke på att den kostar 800 :- plus frakt tycker jag att lädret borde ha en högre kvalitet. Sedan är modellen väldigt stor. Om man har en häst med mindre huvud måste det vara jättesvårt att få den att passa på ett bra sätt. Louie har stlk FULL på sina huvudlag och jag har satt cavemoren på sista hålen för att den ska sitta bra på honom. Överhuvudtaget har jag haft lite svårt att få den att passa optimalt, men då jag endast lånat den har jag inte gjort nya hål vilket jag kanske skulle ha gjort på en egen.
Utseende mässigt är den  väldigt snygg, elegant! Fin utsmyckning på skänklarna utan att bli prålig. Jag gillar även att kapsondelen har tre ringar så om man vill träna sin häst vid hand i "groundwork" så går det bra att fästa ledtygeln i mitten ringen. Kanske det även fungerar vid longering? Det har jag inte provat så jag kan inte uttala mig om det.

Hur det varit att rida på cavemore samt hur den fungerat för mig & Sir Louie återkommer jag om i morgon. Välkomna tillbaka då!


Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
När jag minst anar då händer det. Helt plötsligt, som att köpa en lott och helt plötsligt har man en miljon i handen. Att beskriva känslan är mer eller mindre omöjligt. Det är något man måste uppleva för att förstå.
Redan när jag hämtade Louie i hagen idag fanns där en energi och en glöd.När han går där bredvid mig i grimman bjuder han på små språng och busar, hoppar, skuttar. Bufflas en del och säger Sara, kolla på mig, kolla! Jaa, du är så fin & tjusig mitt hjärta.

Min plan för dagen var egentligen att traska ner till ridbanan och ta ett riktigt träningspass och testa Cavemore, men banan är fortfarande blöt och tung så dagens ridtur blev längs byvägen istället. Då jag testat denna Cavemore på flera ridturer längs vägen täkte jag att jag idag skulle rida med bett för att känna skillnaden. Jag har ju utlovat en recension och omdöme om denna mix av Kapson (caveson) & Hackamore så jag måste ha något att jämföra med.

Louie & jag hade en bra känsla från första stund. Energi i steget, vilja att komma ut, inga tveksamheter alls. Något jag försöker tänka på vid varje ridpass är att låta Louie skritta på, låta honom röra sin kropp och tillåta all rörelse som finns. Låta bröstkorgen svinga åt båda håll, känna efter om den svingar lika åt höger och vänster. Försöka känna om och hur jag påverkar hans rörelser. För mig är det jättespännande och intressant. En medvetenhet. När jag sitter och känner och analyserar får han tid att värma upp sina leder och muskler. Själv uppvärmningen blir betydligt mer aktiv än om jag bara sitter och åker med. Vi har båda en närvaro tillsammans där jag blir medveten om hans rörelser och eventuella begränsningar som kan bero på spänningar eller annat.

Jag tänkte att vi kunde testa att jobba lite med formgivningen längs vägen, lite tendens till öppna och sluta samt lite böjning. Tråkigt sa Sir Louie och han valde istället att vi skulle arbeta med samlingen. Korta och länga steget och försöka hitta diagonaliteten mot skolskritt. Ibland hittar han takten, lyckas med några steg sedan kan han leta och "fumla" med sina ben lite för att hitta rätt balans och takt igen. Det här ÄR svårt för honom, men han försöker och gör verkligen sitt bästa.

Längs vår ridväg tog vi en avstickare in på en skogsväg med en ganska kort, men brant backe. Här hände något. Jag kände när vi började gå nerför att allt, verkligen ALLT kändes anorlunda. Snabb analys i huvudet, är det anorlunda bra eller mindre bra?? Min första känsla var BRA, men jag kunde inte sätta fingret på vad som var anorlunda. Vi fortsatte nerför backen och gick vidare på stigen, jag malade på i skallen och tvekade på min första känsla, är det verkligen bra? Typiskt mig!! Efter klättring upp och nerför backen styrde vi kosan hemåt igen.
Efter klättringen tyckte jag att Louie fick mer rörelse i ryggen, precis som om han aktiverat/slagit på vissa muskelpartier. Vi fortsatte i skritt ett tag till. Vi testade gränserna för hur mycket vi kunde öka och minska skritten utan att det blev stopp eller byte av gångart. Fortfarande en god och positiv känsla så varför inte öka svårighetsgraden lite till.

Nu händer flera saker samtidigt, jag har svårt att greppa allt, men plötsligt så övergår vi till trav. Nästan stillastående, trav på stället. Jag känner verkligen Sir Louies kraft, det är 600 kilo muskler som pumpas igång. Han har otroligt svårt att synkronisera sin kropp för han kastar lite med huvudet för att hålla sin balans. Jag håller inte emot honom utan han får själv välja om han behöver gå fram några steg. Att kunna sitta och "leka" med övergångar i trav allt ifrån extremt sakta till lite framåt, utan att rusa iväg för att sedan kunna korta upp igen till nästan trav på stället är ju en dröm! Vilken kraft och styrka som behövs för att kunna utföra det! Så här leker vi vidare längs byvägen och ibland går vi ner till skritt några steg, men det behövs knappt någon motivation alls för att Louie ska växla över till samlad trav. Vila på lång tygel några minuter. Avlasta bakbenen som arbetat för fullt - puh!

En kort bit kvar hem, törs man fråga och be om mer? Fråga går ju och dagens svar från Sir Louie var definitivt JA. Sista biten låg vi i galopp, jag vågade be om lite samling, tendens mot skolgalopp och ansats mot terre á terre för att sedan låta honom själv få välja tempot. Hela tiden högrest i sin kropp, kraft, energi. Aktivitet i ryggen och rörelserna gick uppåt inte framåt.
Tror inte jag fattar riktigt vad jag varit med om, känns väldigt overkligt, men jag älskar min underbara Sir Louie som ger mig gåvor med guldkant.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Bara en dag kvar på stalljouren, jag måste erkänna att jag längtar lite till på söndag för då ska jag ha sovmorgon!! För mig har det blivit tidiga mornar med utsläpp av hästarna, visst jag känner mig lite småtrött, men det är ju så himla mysigt.

När jag kommer på morgonen stannar jag alltid till utanför stalldörren och knackar på dörren, väntar på svar innan jag kommer in. Det kan ju verka helt galet, men en klok häst som tidigare bodde i stallet har berättat att så ska det vara. Inte går du in i någon annan människas hem utan att knakcka/ringa på dörren!! När jag öppnar dörren möts jag av ett hjärtligt och härligt hummande från hästarna. Godmorron hästarna svarar jag.

Vi har hittat våra morgonrutiner, hästarna och jag. Nu vet de att det är jag som kommer på morgonen och då gör vi saker och ting på mitt sätt. Gossarna har ingen som helst brådska, de smaskar och mumsar sin mat medans jag och Fröken H gör oss redo för att gå ut.
Fröken H är nog den snällaste häst jag någonsin träffat. Hon står alltid stilla och väntar tills jag är klar med täcken och annat, så otroligt tålmodig och snäll. Utanför stalldörren vill hon stå och vänta en stund, andas in utomhusluften och spana lite mot skogen. Jag har ju ingen brådska så jag låter henne göra som hon vill. På vägen till hagen hämtar vi upp hennes morgonhink och höpåse, vilket hon tyckte var väldans konstigt första dagen, men nu så har hon full koll så hon stannar snällt i dörröppningen medans jag går in och hämtar upp maten. Sedan ut i hagen och lite morgongymnastik!

In i stallet igen för att hämta killarna som snällt väntat på sin tur. Ingen hets eller sparkande i boxdörrar, allt flyter på så lugnt och fint. Louie har sin egen rutin när han kommer ut i hagen. Först ska han dricka vatten, sedan äta lite och "mitt i maten" tar han sig en rejäl rullning i snön eller ännu bättre och skönare i leran! Medans hästarna äter sin frukost hinner jag med stalltjänsten plus att jag under veckan hunnit med att städa och putsa Louies utrustning, så nu hänger alla träns så fint på sina krokar putsade och blanka.

Idag var det dock Sir Louies förmiddag, behandlingsdag med käraste Anna Karström!  Louie har verkligen fått en skön genomgång av sin kropp, både på insidan och utsidan! När Anna och Louie träffas blir det aldrig en  "vanlig" behandling, det händer alltid en massa spännande saker på olika plan, så även idag. Idag var det akupressuren som var viktigast. Skönt och lite jobbigt på samma gång. Under behandlingen slumrade Louie till, han stängde till och med sina ögon och andades djupt, djupt. Louie vet verkligen vad han vill ha, han bjuder in och visar att så här ska vi göra, men han kan i samma andetag vara lite skeptisk. Det blev som alltid en jättebra stund för både kropp och själ.  Efter behandlingen tog vi en kortare promenad tillsammans med Anna & Vilgot. Skönt att få komma ut och röra sig lite för att  få ut lite slaggprodukter ur kroppen.
Imorgon blir det ledig dag. Kanske en promenad och om vädret tillåter ska Louie få vara fotomodell åt mig!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

En snäll, men lite läskig kille från Norrskog som kom gående i skogen utanför hagen med BÅDE reflexväst och snöskor gjorde att alla hästarna var lagom stimmiga när jag kom idag! Jag fick gå längst bort i hagen och hämta Louie för han tyckte det var alldeles för farligt att komma i närheten av grinden. Fnysningar och skuttande och mycket funderande om det verkligen var säkert att gå iväg med mig och lämna de andra. Han var inte speciellt nöjd med att följa med mig in i stallet.

Jag hade planerat för en ridtur och idag hade vi kunnat få ett träningspass som var "once in a lifetime" eller dess raka motsats. Då Louie hade kopplat på hela sitt nervsystem med alla nerver på utsidan av kroppen bestämde jag att ridturen får vänta.
Jag hade fullt sjå att få honom så pass sansad att jag kunde lyfta upp hovarna och dra på bootsen. Vågar inte gå ut med detta energiknippe utan broddar även om det är barmark på flera ställen. Är tacksam för att jag arbetat med belöningsbaserad träning när det gäller att lyfta hovarna för annars hade det aldrig fungerat.

Louie var svettig och varm innan vi ens lämnat stallet och han blev inte så mycket lugnare ute heller. Men han är väldigt vacker då han är så där uppspelt. Efter att ha gått en stund lugnade han sig så pass att han kom på att vi kunde leka jagis istället. Mycket bra intervallträning och flåsigt för mig som måste springa rätt mycket.

Vi tog en sväng ner till ridbanan som nu är skottad och underlaget var riktigt fint, bättre än jag trodde. Bestämde mig för att släppa lös Louie en stund och testa vårt senaste inköp, hans halsring. Min plan med halsringen är att den ska vara lite "säkerhetsbälte" för mig då vi rider och han är superpigg. Något jag kan hålla mig i för att slippa ta så mycket i tyglarna. Sedan har jag någon slags dröm eller idé att kunna arbeta honom lös vid hand med bara halsring, samt ett bra verktyg vid lek & bus.

Kändes verkligen som en bra dag att släppa loss lite energi. Louie var ju redan taggad till tusen så det var inga problem att  skapa energi.
Oj, oj, oj vad roligt vi hade! Louie har skuttat runt bredvid mig och vi har busat och jagat varandra. Jag önskar verkligen att jag kunnat filma honom för han är bara så utrycksfull och ser så pampig ut! Vi har lyckats göra travövergångar och andra små skutt som han bjuder på. Helt underbart!!
Vi blev båda svettiga och småtrötta efter vårt första lekpass. Tycker att halsringen fungerade som jag tänkt mig och Louie verkar trivas med att få vara lös och fri, men han kan ändå fokusera och arbeta. Kvalitén blir ju inte alls lika bra som när vi har träns med bett och kapson, men den energi vi får när han får vara helt lös känns som en viktig pusselbit.

Tycker vi fick ett superhärligt träningspass med en massa godbitar. Jag hoppas att Louie sparat lite energi till imorgon för då tror jag banne mig att vi ska ta ett träningspass på ridbanan!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Sir Louie & jag inför julkortsfotografering 2008 Foto: Anna Karström Sir Louie & jag inför julkortsfotografering 2008 Foto: Anna Karström

Kraft i ordets alla möjliga & omöjliga bemärkelser är en ganska bra beskrivning av läget just nu.

Växtkraft, när det gäller Sir Louies hovar. Ibland undrar jag hur mycket en hov kan växa på några dagar! Jag undrar även över vad det är som gör att det fullkomligt växer så det knakar. Men, jag har sagt det förut och jag gör det med stor glädje igen, så skönt ändå! Hellre att det växer än tvärtom.

Jag har verkligen fått slita med hovarna de senaste veckorna. Det händer nya grejer varje dag och hur jag än gör känner jag mig inte direkt nöjd. Jag har haft svårt att veta och känna hur mycket jag ska ta och vad det är som syns på desa hovar. Vår hovvårdare Angelica har blivit terroriserad av mig med tusentals frågor och bilder på Louies hovar. Tur hon är tålmodig med mig och hjälper mig via telefon och cyberrymden! Efter en massa goda råd från henne tog jag idag itu med att få till det där sista som jag varit så fundersam över. Louie var en GULDHÄST under hovvården. Han stod som ett litet ljus, lyfte hovarna på beställning, smaskade, gäspade och var bara så där SUPER. Det underlättar ju när man har en partner som samarbetar istället för tvärtom. I ärlighetens namn tror jag han själv tyckte det var skönt. När hoven inte är riktigt i balans så skapar det spänningar och i vissa fall även dålig belastning i kroppen så jag tror han var mycket nöjd han med!

Kraftlös, känner vi oss båda vissa dagar nu under pälsfällningen. Under alla år med Sir Louie har han aldrig börjat fälla sin vinterpäls så tidigt och så mycket som nu. Bara när jag tar på honom med handen blir hela jag full med lös päls. Vissa dagar märker jag att det tar på hans krafter att bli av med all denna päls. Han får även lite uppiggande B-vitamin som jag tycker gör skillnad, men om just B-vitamin verkligen gör skillnad, ja därom tvistar de lärde. Jag har dock hittat en bra produkt som inte innehåller socker och slisk, där jag bara behöver ge en mindre dos för att tillgodose hans behov OCH för oss gör det skillnad.
Jag gör också mitt bästa för att påskynda processen.  Varje dag har vi en lång stund med ryktsten, skrapa och borste för att få loss så mycket päls som möjligt. Louie han tycker det är skönt, han njuter och vill gärna att jag ska ta i hårt. Det blir en väldigt bra massage av hela hans kropp, men jag blir trött i armar och händer - riktigt kraftlös.

Kraft, upplever jag också med Sir Louie. Det känns som att han är i kanonform, stark med en massa energi. Han är betydligt mer "vaken" i sitt sätt, han hör och ser precis allt och reagerer även på det. Under gårdagens promenad längs vägen gör han små galoppanslag, skolskrittar, passageliknande trav. När jag ser honom röra sig så formligen dansar han fram på snön. Han är så otroligt vacker så jag nästan dör! Han ser så lätt ut, som en fjäder som bara dansar fram i vinden. En ståtligare och vackrare häst får man leta efter! Han tycks själv också tycka att han är riktigt kraftfull och vacker. Han showar med höga frambenslyft, kastar med halsen så manen fladdrar och högtburet huvud. Jag får nypa mig i armen för att vara säker på att det där verkligen är MIN Sir Louie! Det är ju verkligen synd och skam att det är isgata överallt så jag inte har möjlighet att få sitta upp och prova att rida detta kraftpaket!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Hos Eleonor & Snjall Hos Eleonor & Snjall

En härlig vecka som bjudit på fart, fläkt, inspiration och nya insikter.
Jag började veckan med att besöka min kära vän Eleonor och hennes hästar. Mysigt att äntligen få träffa hennes söta hingstar Snö & Stierna. Vilka energiknippen!! Jag fick även förmånen att se lite hur Eleonor tränar med sin isis Snjall vilket var otroligt lärorikt. Eleonor är en tjej jag verkligen beundrar för hennes sätt att analysera och bryta ner övningar och ridning till små, små beståndsdelar. Hon har med hjälp av belöningsbaserad träning skapat ett helt nytt kommunikationssystem med sin häst. Jag är grymt imponerad!  Det var verkligen intressant att se hur de löste vissa delar av sin träning - underlaget till trots för det var inte det bästa. Så det blev en rejäl dos med inspiration som jag kunde ta med mig hem i bagaget!

I helgen kom Angelica på besök till oss. Känner mig otroligt tacksam för att hon tog sig tid att titta lite på oss OCH TACK Sir Louie för att du är så tydlig och visade vad som stör dig för tillfället. Jag har haft en känsla av att det är något i hans kropp som spökar, men inte riktigt hittat rätt. Skönt med nya fräscha ögon som kunde se och känna lite vad som besvärar. Känns lite som att få bekräftat att jag känt "rätt" och varit inne på helt rätt spår även om jag inte helt fattat. Hursom så är det en spänning i nacken som besvärar Louie, han vill gärna lägga huvudet lite på sned istället för att böja.
Angelica passade även på att göra en snabbkoll av Louies hovar. Känns som om Louie och jag verkligen kämpar med dessa hovar för tillfället. Svårt att få till det, ena dagen tycker jag att det är rätt okej och dagen efter kan det kännas bedrövligt. Angelica tyckte dock att det såg fint ut med några små justeringar så kanske vi är på rätt väg ändå. Louie tycks dock inte ha några besvär, han rör sig perfekt både på vägen och i ladan så det sitter nog mest hos mig.

Louie och jag avslutade veckan med en skön söndag. Vi var helt ensamma inne i stallet, släckte ner all belysning och sedan fick Louie akupressur, massage, ryktning, stretching och såklart Akku-halsduken! Det blev en jättebra stund där Louie vilade, slumrade och njöt. Vi hittade punkter på hans kropp som var magiska. Ett lätt tryck, mjuk massage och vips så hände grejer på helt andra ställen i kroppen. Louie kunde vara lugn och bara ta emot, försvinna iväg lite i sina tankar men även delta.
Jag tror vi lyckades lösa upp några spänningar och få igång det så viktiga flödet i kroppen.  Vi tog en promenad efteråt, både för att Louie ska få känna hur det känns i kroppen  och för att rörelse hjälper till att få ut alla slaggprodukter ur kroppen. Jag själv var helt slut efteråt, trött och orkeslös tillskillnad från Louie som var som en gummiboll och hoppade runt som ett busfrö längs vägen. Skönt, bästa kvittot man kan få!

Acu-Nail - vår nya bästis!
Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, småprat

Igår hade vi vår årliga hälsokontroll med veterinärbesök och även vaccination.
Sir Louie var verkligen duktig och ställde upp på bästa sätt.  Vi har även en mycket lyhörd veterinär som sätter sin patient - i detta fall hästen i första rummet. All undersökning skedde helt på Louies villkor, det tycker jag är ett mycket proffsigt sätt av en veterinär! Allt gick fint och betyget blev att Sir Louie är en mycket fin representan för en häst vid god vigör!
Så himla skönt!!

Känns ju helt fint att fira det kinesiska nyåret och fira att vi går in i Hästens år efter gårdagens besök. För Sir Louies del blir det lite vila nu under helgen då han inte bör anstränga sig efter sin vaccination. Men det passar perfekt med några lugna dagar då vi haft några riktigt fina träningspass under veckan.

Det känns verkligen som om vi är på väg mot något nytt. Något stort som ligger lite, lite längre fram på vägen och snart är vi där. Jag tror själv att det är en högre grad av samling, kanske det är skolskritten som börjar bli mer"självklar och säker". Otroligt spännande är det och varje ridpass nu känns som ett äventyr. Jag anar även en liten attitydförändring hos Unge Herrn. Han känns mer redo och kan bjuda till och ställa upp lite mer än tidigare.

Häromdagen var jag grymt ridsugen, men när jag kom till stallet blåste det och var rikitgt busväder. La om min plan till att kanske gå in i ladan en stund, men det kändes som inte rätt. Det slutade med att vi gick ut en snabbrunda på promenad. På vägen kände jag att det kanske inte var så blåsigt och eländigt trots allt. Hmmm vi kanske ska slänga på sadeln? Eller är det bara så att jag VILL rida?

Tillbaka i stallet kastade jag på sadeln och frågade Louie om det var okej att vi bara testade lite grejer på gårdsplanen. Bara några varv, några minuter. Jag kände att jag så gärna ville testa och rida honom med kandarstången då den fungerade så bra vid arbetet vid hand. Jisses vilket ridpass vi fick! Louie hittade takt och rytm och skolskrittade flera steg fram och tillbaka längs hagen. Efteråt blev det glädjetårar i massor, fina, underbara Louie. Mitt hjärta .

Efter detta ridpass tycker jag att Louie hittat mer och mer kopplingar i sin kropp. Vi har trotsat blåsten och ridit längs vägen där vi har det bästa underlaget. Övergångarna mellan skritt och samlad trav blir bättre och bättre och även lättare. Det kommer även fler och fler tillfällen då han själv hittar takten mot skolskritt.

Hästens år präglas av framåtanda, förväntan och förändringar.

Välkommen till Hästens år!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Känner mig så otroligt nöjd med dagens korta, men intensiva träningspass! Känner verkligen att flertalet bitar föll på plats och det känns verkligen superkul!
Jag & Louie har tragglat lite med arbetet vid hand och den senaste tiden har jag känt att det varken blir hackat eller malet. Vi har liksom hamnat i något konstigt vakum där det varken går framåt eller bakåt bara vindstilla och stiltje.

Med Sir Louie är det ibland så att jag måste hitta nya vägar och infallsvinklar för att han ska känna att det är kul och spännande och att han då väljer att engagera sig och verkligen deltaga i övningen. Vid ridning är det inte lika klurigt, men just arbetet vid hand ställer stora krav på mig som påhittig inspiratör.

Vi hittade några viktiga delar efter kursen med Hanna Engström som jag försökt bygga vidare på. Bland annat plockade vi fram kapsonen igen och fäste tygeln i mittenringen. I detta arbete får jag gå baklänges och vara vänd mot honom. Det har Louie verkligen gillat. Han har visat prov på stor lyhördhet och lyssnat på mina kroppssignaler samt att jag kunnat sätta takten med rösten.
Lite "halleluja- moments"!
Denna del av arbetet är jag jättenöjd med, över all förväntan och självklart jättekul att få se lite nya sidor hos Louie. I denna del av arbetet har vi fokuserat på enkla basic grejer såsom skritta framåt, stanna, starta. Lite tendens till öppna och sluta, följa på volt och lite tempoväxling, korta och länga steget.

Eftersom det fungerat så bra har jag velat fortsätta arbetet vid hand även nu med bara kapson, men då i en position där jag kan gå bredvid honom framlänges. Det har dock inte varit till Sir Louies belåtenhet. Han har varit ofokuserad, oengagerad, mer intresserad av att busa, leka och kolla igenom mina fickor i jakt efter goda skatter han kan stoppa i sin mun. Vilket på sitt sätt är härligt för han får fin energi och visar prov på fina konster. Men något direkt arbete har det inte blivit. Han har även tagit spjärn i kapsonen och nästan hänger i den, mycket framåt nedåt och att locka upp honom från den positionen har varit nästintill omöjligt. Då jag själv känner att han inte får någon bra belastning på sin kropp i detta framstupaläge känns det rätt meningslöst att hålla på.

Idag valde jag därför att sätta på honom ett träns med bett. Av någon outgrundlig anledning valde jag hans kandar, men plockade bort bridongbettet så han bara hade stången kvar. Jag vet ärligt inte hur länge sedan vi hade detta bett, kanske ett år sedan. Varför jag valde det idag? Ingen aning, bara en känsla när jag stod i sadelkammaren. Handen liksom plockade fram detta träns.

Idag var det helt rätt arbetsredskap. Louie var fokuserad och engagerad. Vi kunde arbeta med lösa, glappande tyglar. Han bar sig själv, inget hängande eller framåtläge. Hela passet fanns energi och vilja. Louie kunde hitta sin formgivning i kroppen, följa sin kropp, växla mellan öppna och sluta. Lite tempoväxlingar i skritt, båda korta och länga steget utan att rulla över i trav.
Han var verkligen superduktig!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Hela förra veckan var jag i Göteborg och jobbade. Lite ovant för mig att inte vara i stallet och tillsammans med Sir Louie på sju hela dagar!

Det kändes lite "sådär" att resa iväg förra måndagen. På söndagen hade Louie och jag en underbart härlig promenad. Louie var pigg och busig och vi hade verkligen jättemysigt. Allt kändes perfekt tills jag skulle släppa ut honom i hagen. Utanför haggrinden halkade han omkull och vips satt han på baken i snön. Han var snabbt på benen igen och jag tror han mest blev förvånad och undrade vad sjutton som hände, men typiskt att de skulle hända precis då jag skulle åka iväg. Nu gick allt bra och en veckas ledighet med hagvistelse på programmet har nog bara gjort honom gott.

Det känns dock otroligt skönt att vara hemma igen, jag tror faktiskt att Louie tycker det också!
Igår tog vi oss en promenad, eller det blev mer en joggingtur. Jag ville försäkra mig om att han var okej i kroppen och inte stel så jag tyckte att en promenad i grimma kunde vara bra. En extremt pigg kille med en massa energi i kroppen travade, gjorde galoppanslag, visade prov på sin egen version av spansk skritt där framben & huvud/hals kastas till höger och vänster. Så himla härligt med denna energi!! Det gör mig verkligen glad och lycklig att se honom bjuda upp till lek och dans på detta sätt och för mig det allra viktigaste - allt detta kommer från honom själv. Så någon lugnt tur blev det inte. Jag var svettig, trött, anfådd, men med en väldigt skön känsla i hjärtat.

Idag la vi på sadel och begav oss ut på byvägen. Jag trodde nog att Louie bränt en del av sin energi så det skulle bli rätt lugnt, men så var inte fallet. Det blev ännu en urladdning med trav och galopp i full fart. Vid två tillfällen laddade Sir Louie för bocksprånng, vilket är extremt ovanligt. Tur att jag lyckades få honom på andra tankar för jag tror inte jag suttit kvar om han lyckats. Några stilpoäng vann jag inte under dagens fartfyllda ridtur. Sir Louie var väldigt nöjd och belåten, han har pustat och frustat. Jag tror att detta var exakt vad han behövde, att få släppa lös urkraften han har inom sig.

Läs hela inlägget »

Fortfarande is, is och ännu mera is. Verkligen trist och lätt frustrerande då ridning tyvärr är uteslutet i dagsläget.
Jag vågar helt enkelt inte mig på att rida då isen är så hård och vissa dagar polerad med en tunn hinna med vatten så jag märker att broddarna tar väldigt dåligt.

Häromdagen halkade Louie till rejält då vi var ute på promenad och då känns det skönt att han bara behöver fixa sin egen balans och inte en klumpig ryttarinna som med all säkerhet hade sabbat hans tyngdpunkt rätt ordentligt. Jag är dock väldigt, väldigt ridsugen och träningssugen, speceillt med tanke på att jag ska iväg på en veckas arbete i Göteborg och det hade varit fint om Louie varit ordentligt tränad före dess.
Jag försöker se saker & ting ur en positiv synvinkel, även om jag inte klarar det varje dag.
Det finns som sagt ljuspunkter och saker jag är tacksam över för även om isen håller oss i ett fast grepp så finns det en hage med barmark och vägen till och från den hagen är okej för oss barfotingar att gå på för det mesta. Vi behöver inte heller trängas med skotrar eller läskiga skidåkare när vi är ute på äventyr i byn.
För mig så handlar det bara om att gilla läget och göra det bästa man kan av situationen, även om det inte är lika lätt varje dag.

Tur att vi har ladan där vi kan arbeta lite vid hand och ändå hålla den typen av muskler i någon slags trim. Vi kör lite korta pass med olika slags övningar som jag plockat med mig från ARkursen med Hanna Engström. Jag hoppas även kunna filma vår övning som vi arbetar med på studiecirkeln, men just nu är inte arbete vid hand riktigt Sir Louies melodi. Han blir antingen vild och lite lätt bångstyrig eller så tycker han det är supertråkigt, så vi får se hur det blir med filmning.

Varje dag tar vi oss en lång promenad iförda broddar och fickan full med belöningsgodis. De dagar och på de ställen där man känner att broddarna biter bra blir Louie rätt pigg. Han gör små skutt, lite galoppanslag, travövergångar. Helt fantastiskt kul och jag formligen ÄLSKAR att all denna energi kommer från honom själv, han bjuder upp till dans och lek utan att jag ber honom. Ärligt tror jag han tycker det är skönt att känna fast mark under fossingarna och få jogga och skutta runt lite för att lätta lite på den energi som byggs upp i hästkroppen. Så även om vi inte får så mycket styrketräning och muskelträning så promenerar vi nog en 4-5 km per dag så vi håller trots allt igång våra kroppar & själar. Bootsen är flitigt använda, till skillnad från ifjol då jag kunder rida honom barfota i snön, men det är fullkomligt uteslutet i dagsläget.
These boots are made for walking - och även lite yster dans med en lurvig röd <3

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Is, regn, dåligt underlag och motivationen kanske inte alltid är på topp. Lite extra peppning kan vara på sin plats. Därför passar jag & Sir Louie på att vara med på en spännande studiecirkel som arrangeras av Föreningen ARV, Akademisk Ridkonst Västernorrland!
Kort sammanfattat får alla deltagare en ridövning som man själv tränar på hemma med sin häst. Övningen filmas och sedan tittar alla deltagare på filmen och man får återkoppling, förslag, frågeställningar - allt i en positiv och lärande anda!

Just nu arbetar vi med övningen "TRAPPAN".  Kortfattat handlar övningen om att korta och länga steget och på så sätt skapa energi och kraft. Hela övningen består av övergångar mellan alla olika gångarter helt utifrån vad man som ekipage klarar av och är redo för.

Detta är en övning som jag och Sir Louie arbetat med tidigare och som i mitt tycke är helt perfekt för honom! Att bygga upp kraften och energin - såsom en trappa - är verkligen rätt melodi! Jag märker hur han blir mer och mer taggad när han förstår vad vi ska göra och nu när han kan övningen. Just att hitta en förväntan hos honom, han väntar och frågar är det nu, nu, NU? Speciellt gäller det galoppfattningen som han gärna vill göra!

Övningen ger också mycket bra träning för hästens muskulatur då den måste höja sin muskelanspänning, tonus med kortare vila däremellan. En bra belastning på hela hästens kropp som bygger styrka och kraft. Just att använda sig av övningar som ger rätt belastning på hästen är för mig jätteviktigt. Då Sir Louie är mycket rörlig i sin kropp, i sitt bäcken och leder är dessa uppbyggande övningar ett måste för att han ska må bra. Korta intervaller med mycket styrketräning behövs för att han ska orka och kunna hålla ihop sin kropp på ett optimalt sätt.

Under några veckor har jag och Sir Louie arbetat lite mer intensivt med övningen. Det finns inget ridpass som är det andra likt, men det jag upplever allra starkast just nu är att övergångarna från skritt till trav blir allt lättare och mer följsamma.Vissa dagar då allt bara stämmer, kan Louie nästan leka fram sina övergångar. Han känns otroligt lätt i kroppen och han bara växlar sådär precis som om det vore den enklaste saken på jorden.
När vi gör ett antal korta övergångar känner jag att Louies ryggmuskulatur kommer igång i arbete och att han kan lyfta upp ryggen under sadeln. Just dessa korta övergångar hjälper hans nervsystem att "hitta rätt". När jag själv såg filmen på oss tillsammans kunde jag se att ibland behöver han koordinera sig och sin kropp i själva uppgången. Jag tror att det beror på att han fortfarande inte är lika stark i båda bakbenen så han väljer ofta att starta upp sin trav då han belastar mer på "rätt ben".  Här har jag en idé om hur jag kan hjälpa honom, förutom då att erbjuda mer skolning och styrketräning av respektive bakben. Det ska bli spännande att prova och se om jag är på rätt spår!

Jag märker även att han mer och mer kan hitta takt och rytm mot skolskritt även om det fortfarande är svårt. Men för bara något år sedan var jag övertygad om att vi aldrig skulle kunna komma i närheten av skolskritt så...
Så även om isen fortfarande håller ett fast grepp om underlaget, att regnet väljer att falla ner över oss och snön lyser med sin frånvaro känner jag en stark motivation att leta fler bra pusselbitar. Vi ska arbeta vidare med fortsatt fokus på just denna övning några veckor till och min plan är att kunna filma ett ridpass till. Ett jättebra sätt att kunna se skillnaden på de förändringar vi väljer att göra. Jag ska ha fortsatt fokus på sitsen, speciellt då i övergångarna, vi ska experimentera lite mer med intervallerna i övergångarna för att se om vi exempelvis kan behålla takten i skolskritten några fler steg och vem vet kanske även hitta något anslag mot skolgalopp. Ingenting är omöjligt!

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter