Vår Blogg

2014 > 02

En snäll, men lite läskig kille från Norrskog som kom gående i skogen utanför hagen med BÅDE reflexväst och snöskor gjorde att alla hästarna var lagom stimmiga när jag kom idag! Jag fick gå längst bort i hagen och hämta Louie för han tyckte det var alldeles för farligt att komma i närheten av grinden. Fnysningar och skuttande och mycket funderande om det verkligen var säkert att gå iväg med mig och lämna de andra. Han var inte speciellt nöjd med att följa med mig in i stallet.

Jag hade planerat för en ridtur och idag hade vi kunnat få ett träningspass som var "once in a lifetime" eller dess raka motsats. Då Louie hade kopplat på hela sitt nervsystem med alla nerver på utsidan av kroppen bestämde jag att ridturen får vänta.
Jag hade fullt sjå att få honom så pass sansad att jag kunde lyfta upp hovarna och dra på bootsen. Vågar inte gå ut med detta energiknippe utan broddar även om det är barmark på flera ställen. Är tacksam för att jag arbetat med belöningsbaserad träning när det gäller att lyfta hovarna för annars hade det aldrig fungerat.

Louie var svettig och varm innan vi ens lämnat stallet och han blev inte så mycket lugnare ute heller. Men han är väldigt vacker då han är så där uppspelt. Efter att ha gått en stund lugnade han sig så pass att han kom på att vi kunde leka jagis istället. Mycket bra intervallträning och flåsigt för mig som måste springa rätt mycket.

Vi tog en sväng ner till ridbanan som nu är skottad och underlaget var riktigt fint, bättre än jag trodde. Bestämde mig för att släppa lös Louie en stund och testa vårt senaste inköp, hans halsring. Min plan med halsringen är att den ska vara lite "säkerhetsbälte" för mig då vi rider och han är superpigg. Något jag kan hålla mig i för att slippa ta så mycket i tyglarna. Sedan har jag någon slags dröm eller idé att kunna arbeta honom lös vid hand med bara halsring, samt ett bra verktyg vid lek & bus.

Kändes verkligen som en bra dag att släppa loss lite energi. Louie var ju redan taggad till tusen så det var inga problem att  skapa energi.
Oj, oj, oj vad roligt vi hade! Louie har skuttat runt bredvid mig och vi har busat och jagat varandra. Jag önskar verkligen att jag kunnat filma honom för han är bara så utrycksfull och ser så pampig ut! Vi har lyckats göra travövergångar och andra små skutt som han bjuder på. Helt underbart!!
Vi blev båda svettiga och småtrötta efter vårt första lekpass. Tycker att halsringen fungerade som jag tänkt mig och Louie verkar trivas med att få vara lös och fri, men han kan ändå fokusera och arbeta. Kvalitén blir ju inte alls lika bra som när vi har träns med bett och kapson, men den energi vi får när han får vara helt lös känns som en viktig pusselbit.

Tycker vi fick ett superhärligt träningspass med en massa godbitar. Jag hoppas att Louie sparat lite energi till imorgon för då tror jag banne mig att vi ska ta ett träningspass på ridbanan!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Sir Louie & jag inför julkortsfotografering 2008 Foto: Anna Karström Sir Louie & jag inför julkortsfotografering 2008 Foto: Anna Karström

Kraft i ordets alla möjliga & omöjliga bemärkelser är en ganska bra beskrivning av läget just nu.

Växtkraft, när det gäller Sir Louies hovar. Ibland undrar jag hur mycket en hov kan växa på några dagar! Jag undrar även över vad det är som gör att det fullkomligt växer så det knakar. Men, jag har sagt det förut och jag gör det med stor glädje igen, så skönt ändå! Hellre att det växer än tvärtom.

Jag har verkligen fått slita med hovarna de senaste veckorna. Det händer nya grejer varje dag och hur jag än gör känner jag mig inte direkt nöjd. Jag har haft svårt att veta och känna hur mycket jag ska ta och vad det är som syns på desa hovar. Vår hovvårdare Angelica har blivit terroriserad av mig med tusentals frågor och bilder på Louies hovar. Tur hon är tålmodig med mig och hjälper mig via telefon och cyberrymden! Efter en massa goda råd från henne tog jag idag itu med att få till det där sista som jag varit så fundersam över. Louie var en GULDHÄST under hovvården. Han stod som ett litet ljus, lyfte hovarna på beställning, smaskade, gäspade och var bara så där SUPER. Det underlättar ju när man har en partner som samarbetar istället för tvärtom. I ärlighetens namn tror jag han själv tyckte det var skönt. När hoven inte är riktigt i balans så skapar det spänningar och i vissa fall även dålig belastning i kroppen så jag tror han var mycket nöjd han med!

Kraftlös, känner vi oss båda vissa dagar nu under pälsfällningen. Under alla år med Sir Louie har han aldrig börjat fälla sin vinterpäls så tidigt och så mycket som nu. Bara när jag tar på honom med handen blir hela jag full med lös päls. Vissa dagar märker jag att det tar på hans krafter att bli av med all denna päls. Han får även lite uppiggande B-vitamin som jag tycker gör skillnad, men om just B-vitamin verkligen gör skillnad, ja därom tvistar de lärde. Jag har dock hittat en bra produkt som inte innehåller socker och slisk, där jag bara behöver ge en mindre dos för att tillgodose hans behov OCH för oss gör det skillnad.
Jag gör också mitt bästa för att påskynda processen.  Varje dag har vi en lång stund med ryktsten, skrapa och borste för att få loss så mycket päls som möjligt. Louie han tycker det är skönt, han njuter och vill gärna att jag ska ta i hårt. Det blir en väldigt bra massage av hela hans kropp, men jag blir trött i armar och händer - riktigt kraftlös.

Kraft, upplever jag också med Sir Louie. Det känns som att han är i kanonform, stark med en massa energi. Han är betydligt mer "vaken" i sitt sätt, han hör och ser precis allt och reagerer även på det. Under gårdagens promenad längs vägen gör han små galoppanslag, skolskrittar, passageliknande trav. När jag ser honom röra sig så formligen dansar han fram på snön. Han är så otroligt vacker så jag nästan dör! Han ser så lätt ut, som en fjäder som bara dansar fram i vinden. En ståtligare och vackrare häst får man leta efter! Han tycks själv också tycka att han är riktigt kraftfull och vacker. Han showar med höga frambenslyft, kastar med halsen så manen fladdrar och högtburet huvud. Jag får nypa mig i armen för att vara säker på att det där verkligen är MIN Sir Louie! Det är ju verkligen synd och skam att det är isgata överallt så jag inte har möjlighet att få sitta upp och prova att rida detta kraftpaket!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Hos Eleonor & Snjall Hos Eleonor & Snjall

En härlig vecka som bjudit på fart, fläkt, inspiration och nya insikter.
Jag började veckan med att besöka min kära vän Eleonor och hennes hästar. Mysigt att äntligen få träffa hennes söta hingstar Snö & Stierna. Vilka energiknippen!! Jag fick även förmånen att se lite hur Eleonor tränar med sin isis Snjall vilket var otroligt lärorikt. Eleonor är en tjej jag verkligen beundrar för hennes sätt att analysera och bryta ner övningar och ridning till små, små beståndsdelar. Hon har med hjälp av belöningsbaserad träning skapat ett helt nytt kommunikationssystem med sin häst. Jag är grymt imponerad!  Det var verkligen intressant att se hur de löste vissa delar av sin träning - underlaget till trots för det var inte det bästa. Så det blev en rejäl dos med inspiration som jag kunde ta med mig hem i bagaget!

I helgen kom Angelica på besök till oss. Känner mig otroligt tacksam för att hon tog sig tid att titta lite på oss OCH TACK Sir Louie för att du är så tydlig och visade vad som stör dig för tillfället. Jag har haft en känsla av att det är något i hans kropp som spökar, men inte riktigt hittat rätt. Skönt med nya fräscha ögon som kunde se och känna lite vad som besvärar. Känns lite som att få bekräftat att jag känt "rätt" och varit inne på helt rätt spår även om jag inte helt fattat. Hursom så är det en spänning i nacken som besvärar Louie, han vill gärna lägga huvudet lite på sned istället för att böja.
Angelica passade även på att göra en snabbkoll av Louies hovar. Känns som om Louie och jag verkligen kämpar med dessa hovar för tillfället. Svårt att få till det, ena dagen tycker jag att det är rätt okej och dagen efter kan det kännas bedrövligt. Angelica tyckte dock att det såg fint ut med några små justeringar så kanske vi är på rätt väg ändå. Louie tycks dock inte ha några besvär, han rör sig perfekt både på vägen och i ladan så det sitter nog mest hos mig.

Louie och jag avslutade veckan med en skön söndag. Vi var helt ensamma inne i stallet, släckte ner all belysning och sedan fick Louie akupressur, massage, ryktning, stretching och såklart Akku-halsduken! Det blev en jättebra stund där Louie vilade, slumrade och njöt. Vi hittade punkter på hans kropp som var magiska. Ett lätt tryck, mjuk massage och vips så hände grejer på helt andra ställen i kroppen. Louie kunde vara lugn och bara ta emot, försvinna iväg lite i sina tankar men även delta.
Jag tror vi lyckades lösa upp några spänningar och få igång det så viktiga flödet i kroppen.  Vi tog en promenad efteråt, både för att Louie ska få känna hur det känns i kroppen  och för att rörelse hjälper till att få ut alla slaggprodukter ur kroppen. Jag själv var helt slut efteråt, trött och orkeslös tillskillnad från Louie som var som en gummiboll och hoppade runt som ett busfrö längs vägen. Skönt, bästa kvittot man kan få!

Acu-Nail - vår nya bästis!
Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter