Vår Blogg

2014 > 06

När det känns lätt är det rätt. Just dessa ord har en mycket klok kvinna sagt till mig. Hon sa även att när det är rätt går det lätt. 

Att våga lita på sin egen känsla och fatta det beslut som jag känner är mest rätt för mig och min häst är inte alltid så enkelt.  

Louie är ofta så tydlig med vad han vill och önskar. När jag tex masserar brukar han visa mig vart han vill att jag ska vara. Det kan vara att han ställer sig på ett visst sätt och om jag inte förstår då kan han backa in rumpan i mig så jag inte på något sätt kan missförstå att det är just där han vill ha massage. Ibland pekar han med mulen och om jag hamnar på fel ställe får jag en blick som talar sitt tydliga språk! DU ÄR PÅ FEL STÄLLE!! Hmm ursäkta och förlåt ers överhöghet, jag ska genast bättra mig!

Just dessa tillfällen känns för mig ganska "enkla" att göra rätt. Betydligt svårare är det då jag bara får en känsla av att just detta känns bara så fel. 

I vanliga fall brukar Louie flytta ut och sova några nätter i veckan utomhus redan i Maj, men i år har det inte alls känts rätt. Jag har känt ett sådant gigantiskt motstånd så fort frågan kommit på tal. Känslan har varit som någon satt upp båda händerna och bara vrålat, NEJ, NEJ, NEJ! Är det min känsla, mitt motstånd eller kommer det från Louie?

Jag är ju nämligen väldigt hönsig då det gäller min Guldprins. Ibland får jag för mig att han kanske är sjuk eller mår dåligt på något annat sätt. Kanske han inte vill att jag ska rida mer utan han kanske bara vill skrota runt i hagen utan krav? Även vid dessa tillfällen brukar han visa mig om jag är ute på fel spår, vilket jag oftast är! Men för att försäkra mig och för att lugna mitt inre tog jag till slut hjälp då jag inte kunde komma till rätta med varför jag kände som jag gör. Tur jag känner en sensitiv djurkommunikatör.


Sara, säg inte vad det gäller, säg bara vad du känner.
Ja, jag känner nej.
Bra för Louie är inte redo att vara ute på nätterna än. Han kommer säga till dig då han är redo och tills dess vill han komma in på nätterna och vila i sin box och få lugn och ro.


Ja, det var väl svar på tal. Där för har Louie ännu inte flyttat ut, men imorgon då blir det premiär för uteliv. Jag tror han är redo även om jag vet han kommer vara ganska trött de första dagarna. Det är såklart en omställning på flera sätt. Min plan är att han ska få komma in och vila lite med mig inne i stallet på dagtid. Få lite massage och mysa, inget ansträngande arbete.
De senaste dagarna har jag själv känt att detta beslut känns lättare och lättare.
Det är nog rätt, för det känns ju lätt.


 

Läs hela inlägget »

Midsommarafton är bara några timmar bort och ännu en gång har jag & Sir Louie klarat vårt mål att all lurvig vinterpäls skall vara borta tills dess ;-)

Det kan ju låta helt galet att vinterpälsen kan vara kvar ända in i Juni, men Louie brukar mer eller mindre se ut som en björn eller mammut under vintern med många, långa hårstrån. Det är inte alla år vi klarat av att plocka bort vintern innan sommaren är på plats. Det brukar dröja sig kvar små rutor på magen & på bakdelen, men detta år har även dessa strån fått ge vika för sommarens outfit.

I ärlighetens namn har faktiskt sommarkostymen varit komplett, i några veckor. Måste även tillägga att den sommarkostym som Sir Louie valt för året är blankare och mjukare än någonsin. Eller har jag glömt hur den brukar vara?

Jag tycker även att han klarat sig mycket bra från insektsbett och liknande vilket glädjer mig då han brukar bli otroligt angripen - eller vara mycket populär hos de små krypen. Upplever även att färgen är djupare och möjligen lite mörkare än vanligt. Det finns en lyster och ett blänk som han inte haft tidigare. Verkligen tjusigt! Hans mörka ål och tigerränder på benen syns också betydligt tydligare och jag tycker han är så himla vacker.

Under årets pälsfällning har jag testat en ny örtblandning som är framtagen för päls, man & hud (DermiX- Top Coat). Han har villigt ätit denna ljuvligt doftande blandning. Även om Louie inte haft några problem med exempelvis eksem eller liknande så valde jag att prova ge honom en kur på cirka 3 månader och kanske det är dessa helande örter som gjort susen för hans nya blanka JAG. 

Läs hela inlägget »

För drygt två veckor sedan hade jag & Louie finbesök av Angelica. Förutom hovvård fick vi oss en lektion i motivationshöjande arbete. En mycket spännande ridlektion för oss alla tre!
Tanken är att få Louie lite mer motiverad och se fram emot vissa delar av vårt arbete. För med rätt motivation och en positiv inställning kommer man långt. Jag har redan varit inne och nosat lite på den här typen av träning och jag vet att det fungerar alldeles utmärkt. Louie lär sig otroligt snabbt och med rätt belöning så gör han verkligen ALLT!

Angelicas och min tanke är att plocka in denna typ av belöningsbaserade träning i travarbetet. Vi testade oss fram och tillsammans hittade vi hur jag ska gå vidare. Då jag inte använt själva klickern i mitt andra arbete så blev det väldigt nytt både för Louie och för mig, men under vår lektion började han koppla ihop alla moment. Jag verkligen kände hur han tänkte, tänkte och tänkte. Otroligt spännande och utvecklande för oss båda.
För mig handlar det jättemycket om att hitta rätt timing, vara snabb och dela upp igångsättningen till trav så jag vet och kan förklara för Louie vilken hjälp det är han ska vara på. Supersvårt i början, men det ger ju mig en djupare insikt i hur jag gör, när, vilken hjälp använder jag - så nyttigt och spännande.

Efter denna lektion har jag varje dag använt klickern när Louie ska lyfta sina hovar. Jag valde att plocka ut detta moment ihop med klickern då vi övat mycket på just att lyfta upp hovarna. Tidigare belönade jag med röstkommando, men nu är det klick som gäller.  Det tog inte många försök innan han fattade att han skulle lyfta sina bakben dock lite svårare med frambenen. 

Det är verkligen roligt att se hur han börjar tänka och ställa frågor. Hmm ska jag göra såhär eller vad vill du? Jag märker även att han ibland blir lite trött i huvudet. Korta intervaller sedan bryta och göra andra saker för att sedan kunna gå tillbaka och repetera igen. Jag märker dag för dag hur han utvecklas och häromdagen då han klockrent lyfte på både framben och bakben, ja då blir man tårögd och mäkta stolt!

Vi har även gjort två träningar vid hand med samma tänk fast då med igångsättningar. Första "lektionen" hade vi på gårdsplanen då vi testade från halt till skritt. Det tog en stund innan Louie förstod vad jag menade plus att han var lite väl distraherad av grönt gräs och två vackra damer som beundrade honom. På slutet av denna korta träning testade jag att lägga in övergång till trav och det gick jättebra två gånger sedan blev det galoppskutt och vilda västern! Inte alls meningen att bygga upp sådant tryck, men det känns som bonus och att med rätt motivation och belöning så gör han dessa konster med glädje.

Vårt andra träningspass blev på ridbanan. Då arbetade vi på samma sätt fast utan kapson och istället bara med halsringen. Det gick över all förväntan och min känsla är att vi kan leka oss fram på detta sätt utan krav och bara hitta en glädje i arbetet. Det kändes extra viktigt då Louie ofta förknippar ridbanan med något jobbigt och mindre motiverande. Min önskan är att han ska finna en glädje och en längtan till att träna på ridbanan. Jag tror att detta är rätt väg att gå med honom.

Idag när vi var ute och red på vägen så passerade vi ridbanan och fortsatte en sväng ut i skogen. På hemvägen red vi förbi banan igen och då tänkte jag att vi testar och går in där en stund. Tre skrittsteg sedan satte Louie av i trav och travade på längs långsidan sedan var det galopp så bootsen flög åt alla håll. Det är exakt den känslan jag letar efter, mitt vackraste hjärta!

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter