Vår Blogg

2014 > 09

September har verkligen varit en månad full av aktiviteter. Först kurs med Birgitta och helgen efter var det dags för mig att vara med på andra träffen i utbildningsprogrammet för Hanna Engström.

För min del känner jag att Hanna-programmet växer och växer för varje gång. Hanna är en bra pedagog så även om jag deltar utan min häst förstår jag vad hon är ute efter och vad hon förklarar. Många små detaljer som tas upp som är viktiga  i grundarbetet.
Det är otroligt spännande att få vara en del i denna grupp och följa allas framsteg. Jag blir djupt imponerad av alla ekipagen, vilken utveckling! Nu när gruppen tagit några kliv så ser jag mer och mer fördelar och hur detta arbete kan gynna mig och Louie i vår fortsatta utveckling och utbildning. Att kunna träna och hålla igång muskulatur utan belastning av en människa på ryggen och mycket fokus på att förlägga vikten på bakbenen ser jag som de främsta fördelarna för oss i dagsläget. Just detta faktum sporrar att verkligen få Louie med på noterna så även han tycker att det är väl värt att lägga ner tid och energi på att träna på detta sätt.
Vi har ju tränat vid hand sedan första början, men detta är på ett helt annat sätt. Mer ingående och mer detaljerat. 

Nu har jag lagt in GroundWork på vårt veckoschema och än så länge har det gått riktigt bra. Motivation och vilja att delta i det vi gör. Korta pass än så länge med massa beröm och belöning. Jag har filmat varje träningspass vilket är otroligt nyttigt! Jag förstår verkligen varför Hanna vill att vi ska filma då vi tränar för bilden ljuger minsann inte! jag har fått flera "aha" upplevelser när jag ser mig själv. När jag upplever att jag gör på ett sätt som är tydligt så säger filmen något annat. Det är bara att göra om och göra bättre! Vissa delar tycker jag fortfarande är svåra, svårt att se vad som egentligen händer, men här ska jag få hjälp så snart vår egen ridfröken på hemmaplan blir frisk, jag ser fram emot det!

All Groundwork träning har jag förlagt till ladan. Louie gillar underlaget där och det är inte så många yttre faktorer som "stör" hans uppmärksamhet. Ibland tycker jag att ladan kanske är lite smal när vi ska arbeta på volt, men vi gör vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har. Fördelen här är även att Louie är skolad och tränad så han orkar hålla sin balans även om volten blir liten ibland.

Jag tycker att Louie är duktig och tålmodig med mig. Visst suckar han ibland och jag känner verkligen hur han tänker, "Ååå vad hon håller på" men han håller humöret och låter mig öva. Jag har faktiskt sagt till honom att detta arbetet mest är för mig och att jag måste få lära mig, ingen press alls på Louie utan han behöver bara delta. Jag uppskattar verkligen att han nu accepterar helt och fullt att jag går baklänges med mitt ansikte vänt mot honom - det gick inte tidigare då anföll han mig så där har vi kommit långt. Även om vi bara gör korta pass så blir han snabbt trött mentalt, det finns nog många gamla minnen kvar i muskulatur och hjärna som kommer fram när vi gör den här typen av arbete. Min önskan är att han ska få släppa taget om allt det där gamla och se fördelarna, känna glädjen och entusiasmen. Lite kravlös samvaro där kroppen får pumpa igång utan någon belastning. Sedan vore det ju häftigt om han skulle vilja bjuda på något litet skutt!
Mitt finaste hjärta.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Foto: Moa Lindblom Foto: Moa Lindblom

Borde ha lärt mig vid det här laget att aldrig underskatta och aldrig heller sluta förvånas över en viss röd fyrfoting. Ja, vad kan man säga mer än att denna häst är fantastisk på så otroligt många sätt. Jag får bara buga och bocka och tacka för att han bjudit in mig som deltagare på denna häftiga resa i ridkonstens förlovade land.

På helgens kurs visade han ännu en gång sin storhet, min ädla Sir Louie som gått från trött trotjänare på ridskolan till en stark och ståtlig stridshäst och läromästare inom ridkonsten.

Som traditionen kräver fick Louie sin speciella "inför kurs behandling" av Anna. Det blev en behandling som verkligen nådde högre höjder på alla plan. Kroppen talar sitt tydliga språk. Louie berättar vad han önskar. Anna lyssnar och verkställer. Louie är väldigt nöjd med att få hålla i taktpinnen och bestämma vad som ska göras och inte. Han vet att med Anna går det för sig för hon hör, lyssnar och gör det han önskar. Det är väl så man ska behandla en Sir.

Två fina träningspass fick vi för Birgitta. Sir Louie fick mycket beröm för sin muskulösa kropp. Det är sällan man ser en sådan välmusklad häst idag. Det känns ju inte alls fel! Visst vet jag att han är fin i kroppen, men det alltid kul att höra från en hästmänniska jag beundrar och som har så mycket erfarenhet, plus alla hästar hon träffar i sitt yrke.

Första ridpasset var lite uppstart och komma igång i kroppen för Louie. Andra ridpasset var helt fantastisk med massa fart och energi. Louie ville bara galoppera, hela tiden. Det är en härlig känsla då han hela tiden ligger på gränsen till galopp, nästan så halva kroppen går i trav och andra halvan i galopp. Tanken var att vi skulle titta lite på skolgaloppsanslag, men Birgitta som även hon lyssnar på hästen valde en annan inriktning. Vi fick ta våra första steg mot Terre á Terre.
Något som Sir Louie aviserat från första gången han träffade Birgitta. Jag kommer aldrig glömma det ögonblicket då hon bara rätt och slätt sa att, Sara, det här det är en terre á terre häst!

Det är ju helt galet egentligen! Det är ju sådant man ser på uppvisningar. Ska jag & Louie hålla på med det?! Jag fattar det knappt. Jag är bara så otroligt glad, stolt och GLAD och STOLT!
Nu har vi verkligen något att bita i, en utmaning för oss båda. Vi måste hitta vilket sätt vi ska använda oss av för att sätta kommandot. Om vi ska hitta terre á terre från skritt och samling eller från samlad galopp. Nu har vi provat båda och kanske just att hitta rörelsen från galoppen kan vara vår väg. Vi måste även jobba vidare med styrketräningen såsom piruetter som hjälper Louie att hitta rätt hur han ska placera sina bakben, skolskritt som stärker länden och skolgaloppsanslag som ger stryka och bärighet. Jisses så mycket roligt vi har att arbeta med! 

Idag då vi skrittade bort lite träningsvärk ur kroppen (mest min) fick jag sitta på min stolta och ståtliga guldgosse och drömma om våra kommande ridturer i terre á terre.
Pass upp! Självklart lyssnade Louie på mina tankar.

 

 I´m back and I´m stronger than ever!


 

Läs hela inlägget »

Jag har verkligen haft en rolig, mysig och lärorik vecka. Mycket häst har det varit då jag haft förtroendet att sköta om mina vänners sju hästar då de avnjöt lite mysig semester. Jag känner mig verkligen priviligerad över att jag fått spendera så mycket tid med en hel drös härliga fyrfotingar.

Ena flocken har jag endast visiterat och kollat så allt varit bra. Lite kliande på hals, sätta tillbaka fluglovor och bjuda på maskrosor, inget direkt betungande. Den större flockan har jag förutom kontroll även fixat med mat och vatten. 

Nu är ingen av dessa hästar helt främmande för mig. Jag känner dem alla, men de är inga individer jag umgås med dagligen. När jag träffar dem i vanliga fall finns ju även deras ägarinnor på plats.
Just detta att få vara ensam med dem, utan att deras människa finns på plats gör ju att jag har fått lära känna dem alla på ett djupare och mer intimt plan. Min känsla är att jag har fått se lite mer av deras personlighet och att vi blivit riktigt fina vänner. 

Utvecklande för mig att se hur snabbt hästarna förstår och läser av mitt språk. Plus att jag måste läsa av deras och förstå vad de försöker förmedla till mig. 

Fröken Thóra som är flockledare och bestämd. Hon är lite som Louie och är tydlig med vad som går an eller inte. Busiga Wilda som genast förstod att jag är människan som man lätt kan få att ställa upp med kliande på ryggen och på halsen. Hon fattade även att bara genom att lägga sitt lilla huvud så där på sned så kunde jag inte motstå att ställa mig på knäna och gosa med henne. Den känsliga Litla som till en början var mycket skeptisk till mig. Vad gör du här? När kommer min människa? Hon var den som allra mest saknade sin "mamma" och som de sista dagarna behövde lite extra kärlek. Den ståtliga Najagg som insåg att när den stora bilen kommer då kommer även maten. Hon i bilen är matmänniskan.
Louies gamla vapendragare Pälsen, eldig och nyfiken. Lite Hallååå där vad vill du? Vad gör du?
Den undersköna Ellen, som bevakade allt jag gjorde, följde varje steg och höll koll. Ljuvliga Blenda som nog fick en slags hat-kärlek till mig då vi krånglade med hennes flugluva.

Jag tycker själv att jag lärt mig massor under dessa dagar. När är mitt språk tydligt och när är det mindre tydligt. Vad kan jag göra, hur kan jag göra för att de ska förstå mig bättre och snabbare.

Tack Åsa & Angelica för att jag fått rå om era finaste några dagar & tack ni finaste hästar för allt ni lärt mig under denna vecka.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter