Vår Blogg

2014 > 10

Bilden är lånad. Bilden är lånad.

 Målet med grundarbetet inom AR är att se, stötta och vägleda hästens kropp till en större medvetenhet om sin egen balans och rakriktning. Det gäller att få sin häst avspänd, mjuk och följsam.  


Ju mer jag övar på dessa grundläggande övningar tillsammans med Sir Louie blir jag allt mer medveten om hans kropp. Om han är lika följsam i båda sidorna samt om det finns några spänningar som begränsar honom. När vi gör våra stillastående övningar då han ska kunna stå stilla, vara avspänd, kunna söka sig lite fram och ner samt hitta lite ställning i nacken och förflytta sin vikt känns det som han gör ett yogapass. Bara mjuka rörelser, hela tiden lyssna till sin kropp och vara medveten. Inga krav på prestation utan hur är läget i kroppen här och nu. Jag märker verkligen att han tycker det är skönt. Ofta så kommer det lite spänningssläpp då han kan gäspa eller bara smaska lite med munnen.  
Nu har vi börjat introducera lite av dessa övningar även i rörelse. Jag har börjat smyga in lite viktförflyttning och att  Louie ska kunna följa mig på stora bågar när vi är ute och promenerar. Kruxet är bara för mig att kunna gå baklänges när vi gör våra promenader runt om i byn och ute i skogen. 

När jag var hemma hos Angelica sist hamnade vi i ett intressant läge och pratade mycket kring detta med ställning och böjning. När är det lagom och när är det för mycket? Hur kan man lära sig att se detta läge på ett bra sätt då man befinner sig på marken bredvid hästen? 
I många böcker som behandlar ridkonst visas oftast en ritad bild av hästen uppifrån för att man ska kunna se hur en jämn böjning genom kroppen ser ut. Denna disksussion resulterade i att jag klev upp på en pall och fotograferade Angelica & Ellen ur detta perspektiv. 
Jag måste säga att det blev rätt intressanta bilder och jag hoppas vi kan göra detta igen då med mer förberedelser och helst utan regn och blåst. Jag skulle även önska att lägga till filmande ur samma perspektiv för då ser man verkligen vad som händer i hästkroppen.

Jag är väldigt fascinerad av hästkroppen, dess biomekanik och allt jag lärt mig om hästens muskler från hästmassage och healing. Att kunna kombinera alla dessa delar till en helhet känns otroligt spännande. Jag har haft mycket funderingar kring just böjning och ställning i huvudet några dagar och med all säkerhet är det så att Louie känner när jag går och grunnar på något. 

Dagens massagestund blev något utöver det vanliga. Först jobbade vi med hans hals och nacke på helt nya sätt. Vi kombinerade akupressur, AR och massage. Först mjuka upp musklerna, sedan akupressur på de jobbiga punkterna sist kunde vi mjukt låta huvudet och nacken ställas till höger, vänster och lite nedåt  och bakåt. Allt i små, små mjuka rörelser utan tryck och motstånd. Både ryggen och hans bäcken påverkades på ett positivt sätt. Jag fick kliva upp på en pall och ge honom en ryggmassage som hette duga! Jag tror ryggen växte och breddade sig fler centimeter, den såg verkligen gigantisk ut ur detta perspektiv. När jag står där på pallen så slår det mig att det är exakt ur detta perspektiv man ska kunna se hur en jämn böjning genom hästkroppen kan se ut. Vad tydligt det kan bli med Louie som har en mörk ål som följer hela ryggen. Ja vad tror ni händer??
Ta daa! säger Sir Louie och ställer sig först med böjning till vänster och sedan kliver han lite åt sidan och ställer sig i böjning till höger. 
Yoga & kroppsmedvetenhet från en mycket fantastisk lärare. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner
Sir Louie & Kopparpälsen - så lika men ändå så olika. Foto av Åsa Hesselius-F alldén 2010 Sir Louie & Kopparpälsen - så lika men ändå så olika. Foto av Åsa Hesselius-F alldén 2010

En vecka med regn, blåst och ruskväder. Det har inte blivit mycket ridträning den här veckan för mig och den gode Sir L. Tur och tacksamhet att vi har vår älskade lada där vi kan arbeta med arbetet vid hand så vi får oss lite träning ändå.

Jag och Louie övar vidare på vår läxa vi fått av Hanna och det börjar gå framåt. Vi övar på olika led positioner och jag försöker utröna vad han föredrar i de olika varven - för det är inte alls lika till höger och vänster. När vi varit ute på promenader har jag passat på att testa dessa fyra positioner , även om vi då inte har kapson och ledtygel utan vanlig grimma och grimskaft. Jag märker att Louie och jag är vana vid att jag går först och han bakom. Nu ska vi kunna göra tvärtom och det är inte så plätt lätt. Jag tycker dock att det börjar kännas mer och mer bekvämt för oss båda så det känns positivt.

Igår övade jag och Louie en stund inne i ladan, men jag märkte att det var något som inte var helt optimalt. Louie ville lägga sitt huvud lite på sned, titta utåt oavsett vilket varv vi gick i. Jag har haft en känsla av att det är lite jobbigt med hans framdel, hals och nacke. Så det blev ett kort pass och istället försökte jag massera honom lite för att mjuka upp och försöka lätta lite på spänningen. När vi kom ut i hagen gjorde han helt själv någon slags knyck och det bara smattrade till i nacken. Snacka om låsning! När jag la handen på nacken var det alldeles varmt.  Känns så bra att det lossnade och att han gjorde det själv!

Idag har vi bara tagit det lugnt. Louie har fått massage av sin framdel och även haft på sig sin Akku-halsduk på nacken och halsen. Efter lite hovpyssel gick vi ut på en lek och bus promenad. Louie var superpigg och som han har travat - och jag sprungit! Det kändes verkligen skönt för då tror jag att det som bråkat i nacken har lossnat rejält. 

 

Jag var även och hälsade på Angelica och Åsa igår. Förutom sedvanligt hästprat, god lunch och härlig samvaro, tittade jag på när Angelica tränade Pelle-Päls och Ellen.

Att få se Pälsen är alltid en fröjd för mig. Han och Louie var ju bästa bästisarna då vi bodde i samma stall. Jag förstår mer och mer varför dessa två gossar gillar varandra så mycket. De är så otroligt lika, men ändå olika. När jag ser Pälsen dansa runt i longeringen ser jag så många likheter med Louie. Gester, rörelser, minspel, det är som att se Louie fast i en annan kropp. Det är alltså inte bara färgen och den vita bläsen som är lite lika utan mer delar av deras personlighet som finns hos dem båda. Pälsen är dock lite mer eldig i sitt temperament och Louie lite mer jordad så där tror jag att deras olikheter balanserade varandra på ett bra sätt. Den ena ger lugn och den andra ger energi. 

Pälsen bjöd på en jättefin uppvisning tillsammans med Angelica. De har jobbat en del med longeringen så det var kul att se. Jättefin samling i traven som kan göra vem som helst avundsjuk!! Traven över huvudtaget är så himla fin hos denna häst. Taktmässig och med balans. Verkligen super! Hjärtat blir varmt av att se dem tillsammans och veta vilken resa de gjort.
I´m impressed!!

Även Ellen visade jättefint arbete i groundwork. Hon är verkligen duktig i det stillastående arbetet och det är lätt att se hur hon flyttar sin vikt framåt, bakåt och till sidan. En jättebra lektion för mig då jag behöver lära mig att se för att kunna se samma sak hos Louie. Jag fick njuta av deras arbete med öppnan och slutan vilket jag själv hoppas kunna lägga till i mitt och Louies arbete så småningom.
Vi pratade lite ställning och böjning genom hästkroppen och det blev mycket spännande.  Jag fotade en serie med bilder uppifrån, stående på en hög pall,  med olika mycket böjning och ställning genom Ellens kropp och det var verkligen intressant! Stort TACK till Angelica, Pälsen & Ellen för allt jag fick se och lära mig.
Två mycket inspirerande och lärorika träningspass som gav mig en massa ny energi och träningsvilja - trots regn, blåst och ruskväder!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Den här veckan har jag & Sir Louie haft vår första lektion i groundwork för Hanna Engström. Det är alltid lite spännande och en aning pirrigt att möta en "ny" ridfröken. Vad ska hon säga om oss egentligen? Gör vi rätt eller är vi helt fel ute?

Lektionen skedde på nätet så vi hade inte direktkontakt utan jag hade filmat mitt och Louies arbete i hemmets lugna vrå. Visade de övningar vi arbetat med och satt ihop det hela i en kort film som Hanna sedan tittat på och på vår Webbträff gick hon igenom vår film och kom med förslag på hur vi kan komma vidare.
Jag måste verkligen säga att dessa lektioner på webben ger väldigt mycket. Säkert beror det på att Hanna själv har så mycket erfarenhet och lätt kan se hur hästarna rör sig och hur vi människor förhåller oss till hästen. Att jag skulle få så mycket med mig efter mina 3,5 minuter på film trodde jag inte! En mycket positiv överraskning och jag känner mig verkligen ännu mer inspirerad och engagerad att fortsätta arbetet tillsammans med Sir Louie. Vi fick lite nya saker vi ska träna på, lite hemläxa, som skall filmas tills nästa gång.
Jag och Louie har redan tränat och övat några gånger, men jag har märkt att han är väldigt taggad och har en massa energi så det har varit svårt att hitta lugnet och kunna jobba med det stillastående arbetet. Det är dock inget jag sörjer över för jag tycker det är superkul när han är laddad och full av energi. När vi jobbade inne i ladan häromdagen var han väldigt "på", så jag bestämde mig för att avsluta vårt arbete vid hand ute där vi har lite mer yta att vara på, samt ett annat underlag.

Oj, oj, oj! Önskar jag hade tagit med mig kameran och filmat honom för han var verkligen superfin! Han gjorde travövergångar, helt på egen hand och på slutet var han så överladdad att han började skutta i någon slags galoppsprång och han hoppade jämfota bak - kanske en början till terre á terre vid hand? Hi, hi!

Efter det träningspasset har jag ridit honom lite för jag känner verkligen att han behöver göra sig av med lite energi. Jag tycker att ridningen fungerar riktigt bra. Det känns som att vårt arbete vid hand ger honom mycket som vi kan använda oss av i ridningen. Det är både roligt och positivt samt att det ger ännu mer energi till att fortsätta och gå vidare med arbetet vid hand.

Det jag märkt mest sedan vi började fokusera allt mer på Groundwork arbetet är att  Sir Louie fått ett skönt "gung" i kroppen. Han känns väldigt mjuk och följsam, kan sjunka mer i sina leder och ha en takt som ligger nära skolskritten. Jättekul!
De senaste dagarna har det varit ett litet annat läge i kroppen, på grund av all lera som är i hagen. En jobbig period för Louie då han sjunker ner i leran och det är påfrestande för senor och leder. Jag märker verkligen vad han tycker det är skönt att få komma ut på fast mark där han kan ta ut steget och bara röra sig utan att det känns tungt eller att underlaget inte svarar. Imorgon ska han därför få njuta av massage och helande händer. Lite söndagsmys!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Det finns stunder som går direkt in i hjärtat. Magiska stunder som överträffar precis allt man någonsin kan drömma om. Stunder då håret på armarna reser sig. Stunder då jag utbrister, jag tror jag döööör!! 

Idag när jag kom åkande i bilen och in på byvägen såg jag honom direkt. Högst, högst upp på kullen i beteshagen stod han och blickade ut över landskapet. När jag och bilen passerar vår ridbana vänder han upp sitt huvud mot mig. Han följer mig med blicken och tittar in i bilen hela vägen tills jag inte längre syns.
Känslan han utstrålar är mäktig. Likt en kung som blickar ut över sitt kungarike. Den blicken som han möter mig med gör mig knäsvag. Jag känner mig liten i hans närvaro. "I´m not worthy". Min känsla är att jag bör buga och falla på knä! Det är svårt att sätta ord på den där känslan, den måste bara upplevas!

När jag hoppar ur bilen uppe vid stallet hör jag honom. Lite mjukt hummande och, ja han står där vid grinden och väntar. Han väntar på mig! 

Mitt vackraste hjärta, jag är bara så oändligt tacksam över att du valt mig till din följeslagare.Det är en ära att få vara i din närhet och få ta del av allt du vill lära mig.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Efter förra träffen i utbildningsprogrammet för Hanna Engström fick jag en en rejäl nytändning i arbetet med groundwork. Tillsammans med Louie så bestämde jag mig för att vi skulle starta om från början, back to basics och försöka hitta en röd tråd och även hålla oss till den. Någorlunda i alla fall. 

Jag har ibland lite svårt att fokusera på detaljer och har en tendens att sväva iväg och göra annat. Säkert i detta fall för att jag tycker det är svårt och att jag inte riktigt sett meningen i dessa övningar. Hur ska detta hjälpa mig och Louie?  
Jag har definitivt sett meningen med övningarna när man har en ung häst, eller när ska skola om en häst till AR, men hur och till vilken nytta det ska hjälpa mig och Louie har varit lite mer diffust - tills förra träningstillfället!  Snacka om att flertalet  pusselbitar föll på plats och jag har verkligen känt att det här kommer ge oss jättemycket i vår fortsatta utveckling. Därför har jag känt mig mer motiverad än någonsin för att ta tag i arbetet på allvar.

Under några veckor har jag och Louie övat i vår ensamhet. Vi har haft fokus på två övningar och arbetat med dem. Varje träningstillfälle har filmats så jag kan korrigera mig själv. Jag har lärt mig enormt mycket av att se mig själv och de saker jag genast känt att det här fungerar inte har jag kunnat ändra på till nästa gång. Det är verkligen stor skillnad på hur jag upplever saker och hur de ser ut på film. En mycket bra läxa! Jag har varit väldigt tydlig med Louie och förklarat för honom att det handlar om att JAG måste få lära mig.
Jag ställer inga krav på prestation från hans sida, det enda jag begär är att han deltar aktivt i det vi gör. Vilket jag tycker han gjort mycket bra. Kanske även Louie behövt tid för att processa och känna att det inte är så dumt det här med ground work ändå!

Idag hade vi förmånen att få hjälp av Angelica som kunde hjälpa oss ytterliggare. Både med att bekräfta att det vi övat på har vi förstått och att det fungerar bra plus att vi nu fick några nya delar att lägga till.

Jag fick lite nya inputs på min positionering bredvid Louie. Nu när vi ska gå mer baklänges behöver min plats bredvid honom vara lite anorlunda än den vi haft tidigare. Jag kände själv i slutet av passet att det kändes mer naturligt för mig att befinna mig där, lite innanför honom och det blev lättare för både mig och Louie att se varandra. Vi fick lite nya övningar med att flytta framdel och där gäller det för mig att renodla mina hjälper så det inte blir kryss i mössan för Louie. Ibland hade han lite svårt att förstå vad jag menade, då hjälperna ligger ganska nära varandra. Här gäller det för mig att vara tydlig och även använda mer av mitt kroppspråk.

Vi arbetade även lite med stillastående och Louie var verkligen lyhörd och uppmärksam. Han visade inget motstånd utan snarare att han tyckte det var skönt. Många fina kvitton på avslappning och spänningssläpp i nacken då han gäspade och smaskade med tungan. Vi arbetade lite med att sätta hjälpen för att flytta bogarna samt flytta bakdel, något vi får fortsätta att öva på så han vet och förstår signalen.
Louie var delaktig i hela passet och kändes verkligen nöjd, det var nog det bästa av allt! Efter träningspasset summerade vi övningarna lite så jag ska känna mig säker på hur och vad jag ska göra. Jag känner mig upprymd, inspirerad och full av träningslust! Jag tror Louie känner likadant.


Tack Angelica för en härlig start på veckan!!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Hösten närmar sig med stormsteg. Louie  har satt enorma mängder med varm björnpäls vilket är lite jobbigt då vi fortfarande har ganska varma höstdagar. Tycker att årets pälssättning fungerat jättebra! Jag upplever inte alls att han blivit trött och seg och inte heller fallit ur som han kan göra då all energi går åt till att skapa sig en rejäl vinterkostym för att klara snö, blåst och kyla.

Vi har plockat ner alla beteshagar utom en och tiden ute på gräset blir allt mindre då vi försöker hålla oss borta från det gröna vid kyla och frost. Det blir några timmar mitt över dagen som det är öppet ut på gräset, eller det lilla gräs som finns kvar där. Men det är ändå skönt för hästarna att fortfarande ha ganska stora ytor att röra sig på. Jag hoppas att den vinterhage som är full med fallna träd efter årets stormar hinner röjas upp så vi kan få lite större hage innan vintern.

Louie vet att snart är det slut på gräs för detta år och har därför visat mig sitt missnöje i form att att mer eller mindre vägra äta sitt hö. Jag ska ärligt erkänna att jag blev lite orolig då han bara petat i sig ynka 3 kg hö två nätter på raken. Jag bestämde mig för att om det var lika dåligt med höätande kommande dag så skulle jag ringa på vår veterinär. Nu behövdes inte det då Louie med all säkerhet hörde mina funderingar och istället gloffade i sig allt hö som fanns i buren. Skönt!

Fortfarande varvar vi nätter inne med nätter ute. Jag märker dock att Louie tycker det är ganska skönt att komma in på kvällen och lägga sig i sin spånade, fluffiga box. Det känns som att han behöver vilotiden, ingen vakttjänst och ingen konkurrens om maten utan han kan äta i sin takt och göra som han vill. 
 
Både Louie och jag gillar hösten med alla sprakande färger. Extra skön höstluft, lite kallt om näsan men även värmande sol - det är vår tid - GULDtiden.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter