Vår Blogg

2014 > 11

Foto: Per-Fredrik Boman Foto: Per-Fredrik Boman

Förra veckan hade jag och Louie vår andra lektion via webben med Hanna Engström. Jag tycker verkligen att dessa minuter där vi går igenom vårt filmade material ger så himla mycket. Mer än man kan tro faktiskt! Vi visade vår läxa från sist och fick nu lite nytt att arbeta med. Så fokus ligger just nu på diagonalen, vänster fram och höger bak.

Det känns lite skönt att få bekräftelse på att saker jag känt faktiskt stämmer. Jag har haft en känsla av att han väljer att belasta sina ben lite olika plus att att jag tycker mig se att han gärna vill placera sitt huvud lite åt höger. Nu när jag fått mer svar på vad det beror på, varför och framförallt hur vi ska lösa detta har vi tagit oss an denna uppgift till hundra procent! Både i arbetet vid hand och vid ridning, här lämnas inget åt slumpen.

Jag har letat fram bra ridövningar från gamla kurser med Birgitta - min guldgruva i ridsammanhang!! Dessa övningar försöker vi ta med oss när vi är ute och rider och så snart ridbanan frusit till så den öppnas igen då är min plan att vi ska försöka träna lite mer fokuserat på dessa övningar. Just nu får vi hålla tillgodo med de övningar som vi kan göra när vi rider i skogen eller längs byvägen.

Louie har även fått sig en lyxbehandling med bästa Anna Karström! Här fick vi ännu fler nycklar att använda för att komma vidare. En ny spännande stretchövning för ryggen, i böjning ska vi lägga till i vår repertoar. Inte alls Louies favorit - än, men med belöning och övning tror jag att han kommer tycka det är alldeles utmärkt!

Förra veckan hade vi även turen att få med oss Husse till stallet så han fick agera proffsfotograf och filmare. Mycket lärorikt för mig att se mig själv uppsuttet på film. Det märktes direkt att jag slarvat lite med sitsen, så nu får jag helt enkelt skärpa mig igen. Louie var dock helt fantastiskt fin och som alltid vacker som en dröm, pigg som en lärka och energi som en liten bomb! Blev några härliga bilder även om det var svårt att fota i grådasket.

När jag och Louie red häromdagen passade vi på att lägga ihop alla våra läxor med fokuseringen på framben/bakben, sits och inverkan plus att Louie ska ha ett flyt i sina rörelser.
Jag kännder mig lite som en upptäcksresande då jag får möjlighet att prova och känna efter vad som händer när jag förändrar min sits på olika sätt. Lyssna och känna efter vad Louie tycker och vad han föredrar. Vi red på platta bågar längs vägen för att hitta form och omformning, placera framdelen på bakdelen för rätt linjering. Louie är otroligt känslig i detta arbete så det gäller att inte göra för mycket utan bara lite, lite.  Vi har jobbat med dessa övningar förut och ibland behöver jag bara lätt peta med spöt på bogen eller bakbenet för att Louie ska komma ihåg att flytta sitt vänstra framben och sitt högra bakben korrekt. Bak måste han lära sig att ta ett litet kortare steg då han ofta ramlar in för långt och förbi tyngdpunkten.  Ett gammalt rörelsemönster som tar tid och arbete att förändra. Allt detta jobb gör vi endast i skritt än så länge. Det blir en rejäl styrketräning, men ger resultat och det går ganska snabbt att märka förändringen även om vi måste påminna varandra lite om hur vi ska placera oss på bästa sätt. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Herrejisses vilket ridpass det blev idag! Det var längesedan Sir Louie uppvisade sådan kraft och energi. Det var verkligen som att sitta på en tickande bomb som helt plötsligt bara exploderade. Bara att erkänna att det var TUR inte skicklighet att jag lyckades sitta kvar under alla hans krumbukter, hopp och kickar. Lite fördel också att han gjorde dessa konststycken i uppförsbacke. 

Men vilken känsla han bjuder mig på! Så häftigt med denna urkraft, kroppen bara pumpar, full med adrenalin och han är så jädra snygg. Ja, nu ser jag bara det som händer framför mig, men hållningen och den trav och galopp som kommer ur hans krumbukter, den går inte av för hackor minsann. Känner dock att jag själv måste försöka att lita på att det går bra, lita på att vi fixar det så jag inte drabbas av panik och drar i någon handbroms - vilket är lätt hänt. Men även om det är lite skräckblandad förtjusning så älskar jag den här sidan av Sir Louie. Jag är mest bara ovan och har inte helt koll på hur jag ska hantera all den kraft och energi han bjuder på. 

Jag är dock inte så förvånad över hur mycket energi som finns uppdämd i den gyllene kroppen. De senaste dagarna har jag märkt att han behöver rasta ur sig en del. Våra träningspass vid hand har mest blivit bus och studsande. Ingen fokus utan bara ENERGI!
Jag har haft fullt sjå att behålla kontrollen och hålla mig undan för ben som far åt alla håll. Viktigt för mig att också behålla mitt lugn - fast det är svårt för han är så himla fin och ståtlig så jag tror jag nästan hejar på honom i detta energikaos.  Det känns verkligen som en svår nöt att knäcka detta med energi. Jag vill ju ha den där urkraften, hans power, men med kontroll. Jag uppmuntrar ju hans energi, vi behöver den för att kunna hitta exempelvis galoppanslag eller skolskritt. Men det får inte gå överstyr så det blir farligt. 

Just den här tiden på året är ofta en tid då det finns lite extra energi att använda sig av. Kylan gör sitt till och även att hagarna är mindre och lite knaggliga så det blir inte så mycket action på dagarna. Tyvärr är även ridbanan mer eller mindre som en puckelpist och hårt frusen så det går inte att utföra någon bra träning där. Vi halkar mest omkring och det gör ju ingen glad precis. Jag är väldigt tacksam över att några mycket snälla och trevliga markägare i byn har lämnat sitt godkännande så att jag kan få rida längs deras ängar så vi har någon plats att vara på förutom på vägen. 
Nu får det bli fokus på ridning några dagar. Lätta lite på trycket på den tickande bomben.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner

Idag har jag och Sir Louie roat oss med att ta hand om hovarna. Alla hovar har fått pedikyr men även lite extra lyxbehandling med alla våra hovprodukter. Strålarna har fått spray, hornet har fått lite extra glans, fransk lera har fyllt håligheter... Värsta SPAbehandlingen!

Efter sommarens hovresa med hålvägg och haltande häst så har hovarna fått sig extra fokus. Hela sommaren bestod av daglig hovvård och ett tag var både Louie och jag så jädra less på detta eviga raspande och filande.Det gick så långt att Louie vägrade lyfta på hovarna för han tyckte att det var too much! Men, allt detta arbete och tjatande har gett ett mycket bra resultat. Med stolthet kan jag konstatera att Louie har grymt fina hovar, i allafall tre utav fyra. Hoven med hålväggen har ju en hel del kvar innan den blir lika bra som de andra, men jag tror den är på rätt väg. Det tar ju ungefär ett år för hästen att "byta" sin hov så lagom till sommaren ska väl den hoven vara återställd igen.

Då det uppdagades att Louie hade en hålvägg, som till en början var ganska liten, men ju mer som växte /växer bort märker jag att hålväggen är och har varit ganska stor, bestämde jag mig även för att testa att ge lite nya tillskott i maten. Hovarnas status säger ofta en hel del om hur magen mår och har mått. Så jag har valt att behandla och sköta om hovarna från utsidan med våra hovprodukter och inifrån med läkande örter och mineraler.

Louie har aldrig haft "dålig" kvalitet på sina hovar, men hans lamellränder har alltid varit ett problem. De har varit lite mjuka och ofta har han trampat in stenar där som sedan gjort att det blivit små hål - eller ibland ganska stora hål. Så sedan i mitten av sommaren får han dagligt tillskott på en mineralblanding för hovar som bland annat innehåller koppar. Just koppar sägs vara bra för hästar som lätt får hålväggar. Sant eller inte? Ja inte vet jag, men jag märker en stor skillnad på Louies hovar mot hur de varit tidigare.  Dock är det lite svårt att få honom att äta denna hovblandning då den luktar starkt och säkerligen smakar den en hel del. Jag kan inte ge honom rekommenderad dos för då lämnar han all mat, men vi har gått från ett kryddmått till nästan en halv tesked så det får räcka.

Den största skillnaden som jag märker är att hornet blivit mycket hårdare och det känns mer fast i sin konsistens. Som det är idag måste jag ha en ny och vass hovrasp för att det ens ska hända något när jag raspar, det gäller även hovkniven. Förut var hornet mycket mjukare och ibland lite mjöligt och poröst. Nu är det stenhårt och det ser jag som mycket positivt. Även strålarna har klarat sig helt fantastiskt bra. Trots denna blöta och leriga höst så är de hela tiden fräscha och hårda. Om det sedan beror på mineraltillskott, våra hovprodukter eller att han får betydligt mer hovvård nu, då jag håller efter hovarna nästan dagligen eller om det är en kombination av alla faktorer är svårt att säga. Men det är skönt att se positiva resultat, det sporrar till att fortsätta underhålla och sköta om på bästa sätt.  

Vi har även laddat upp för vintern med att byta alla broddar i vinterbootsen - jag tror aldrig jag bytt broddar sedan jag köpte bootsen så det var på tiden. Tur att vi har en snäll, stark och hjälpsam husse som fick bidra med sin muskelstyrka för att få loss de gamla fastrostade broddarna! Egentligen borde jag nog byta bootsen helt, de har hängt med sedan jag skodde av Louie och det känns som en evighet sedan. Samtidigt känns det lite onödigt att byta då de fortfarande är hela och fungerar bra. Även om jag har fått utrusta bootsen med lite tjockare sulor nu då Louies hovar blivit lite mindre än tidigare. Kanske Jultomten kommer med nya vinterboots till Louie om han varit riktigt snäll och ätit upp sin hovmineral varje kväll!

 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter