Vår Blogg

2015

Jag & Sir Louie fortsätter arbeta både i GW och vid hand. För tillfället känner jag mig nästan duktig i just det här arbetet. Värre är det med ridningen, men hellre fokus på det som är kul och fungerar!

Jag har verkligen försökt skärpa mig och behålla min position bredvid Louie under hela träningspasset. För att verkligen nöta in det i min egen kropp så försöker jag att hela tiden gå på denna position när jag leder och promenerar med honom. Det är väl inte helt prickfritt tycker Louie, men människan börjar lära sig!

Efter all is, knaggel och skitunderlag har jag nu resignerat och känner att jag bara måste härda ut och göra det bästa av läget. Vår reservhage är öppen och där finns någon slags snö och resten barmark - HALLELUJA! Där det finns is ligger en tjock bädd av spån så det fungerar och hellre en mindre hage än att behöva ha hästen inne. Med broddade boots går det dock fint att vara på byvägen och jag har till och med öppnat halva ridbanan så vi kan träna utomhus. Ladan är ju perfekt till mycket, vi gillar den både Louie och jag, men ibland känns den lite liten. 

Träningsmässigt har vi tagit tag i en gammal övning, nämligen Karré. Det här en mycket rolig och nyttig övning. Tänker på Carina Eriksson som sa att den här övningen är den som på kort tid bygger mest muskler och styrka hos hästen.  Jo jag tackar, jag har liksom märkt det, men mer om det strax!

Karré är alltså en gammal stridsövning som består av en fyrkant med fyra raka linjer och i varje hörn gör man en kvarts piruette. Variationen på övningen är oändlig, den kan ridas i alla gångarter och raksträckorna kan ridas i öppna, sluta eller förvänd eller bara helt rak. Sedan kan man såklart variera storleken på fyrkanten, större eller mindre beroende på vad som passar hästen.

Inne i ladan har vi jobbat med just denna Karré, mest i GW men även vid hand. Jag har valt att dela upp övningen i mindre beståndsdelar och till en början har vi fokuserat på ett moment i taget, efterhand har vi lagt på fler delar. Vid varje hörn ber jag honom stanna, där gör vi ett litet viktskift där han ska förflytta sin tyngdpunkt bakåt och lägga mer vikt på sina bakben. Det har varit vårt startmoment. När Louie har förstått vad jag vill att han ska göra har vi gått vidare till nästa del, böjning/ställning. 

Med hjälp av spöt ber jag honom om böjning/ställning i nacken och i bålen - precis på samma sätt som när vi gör vårt stillastående arbete. Sedan kliver jag åt sidan, placerar mig "klockan två" och ber honom komma till mig. På så sätt får han göra ett rejält kliv med sitt yttre framben och korsa sitt inre framben.  
Efterhand så blir det en halvhalt bara med viktskift istället för att stanna helt. Mycket att hålla reda på, men bra för det händer saker hela tiden och vi båda måste vara alerta och aktiva. 

Vid hand krävs det mer av mig. Jag måste vara placerad i rätt position bredvid Louie annars blir det bara kaos. Jag måste ha fokus på yttersidan och försöka låta innersidan att slappna och få honom att runda sig. Då jag även känt att ladan blir lite liten då vi ska arbeta vid hand så bestämde jag mig för att öppna ridbanan. Nu är det ju minusgrader så den blir inte sämre av att vi är där och tränar.

Sagt och gjort traskade vi ner för ett träningspass. Louie var sådär härligt pigg och jag tror han tyckte det var kul att träna utomhus i snön. Min plan var att vi skulle göra exakt samma övningar som vi jobbat med i ladan, men det tyckte inte Sir Louie var någon bra idé. Han sa direkt att nu ska vi öva på skolgalopp! Tjo hoo så smattrade han iväg tre jättefina språng efter varandra, stannade och tittade på mig. Såg du Sara? Ser du vad jag kan :-D Uttrycket i hans ansikte, i hans ögon. Obetalbart! Hela han lyser av självförtroende och han ser så himla nöjd ut. Alltså jag blir ju nästan mållös. Resten av träningspasset blev endast språng av olika karaktär. Inte klockrena skolgaloppsprång hela tiden, men så fina och härlig energi. Även jättefin trav kom ur hans urladdning. Även veckans övriga träningspass på ridbanan har enbart handlat om skolgaloppsprång för Louies del. Det är den övning han själv väljer att göra, han tycker det är kul och blir så härligt energisk. Kanske för att han får mycket belöning från den lyckliga människan!!
Älskar min härliga gosse och hans härliga skutt!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat
Jag övar på min position. Här ska jag befinna mig när vi arbetar vid hand. Jag övar på min position. Här ska jag befinna mig när vi arbetar vid hand.

November, grått,mörkt, hårt knaggel, is och ganska tråkigt.
Louie startade upp denna småtrista månad med att få ett litet sår precis under ögat vilket resulterade i veterinärbesök. Ingen skada på själva ögat men undre ögonlocket svällde upp så det blev medicinering i en vecka. På bara ett dygn var han bättre, nästan frisk tyckte han själv. Tur att han piggande till så pass fort!

Då jag vet att aktivitet och rörelse är så viktigt för honom blev det mycket promenader i skogen. Det gillar verkligen Louie.
Han tycker det är kul när vi är ute och går tillsammans vilket han visar med diverse bus och andra tilltag.

När han var så pass okej ( enligt mig)  att vi kunde börja träna lite lätt valde jag att starta med lite groundwork och även lägga till arbete vid hand. Skillnaden där emellan är att i GW arbetar man hästen i en position där ryttaren mestadels går baklänges samt med en tygel fästad i mittenringen på kapsonen. I arbetet vid hand går ryttaren bredvid och tyglarna sitter precis som om du skulle rida. 
Louie & jag har arbetet mycket vid hand tidigare så det kändes ganska hemtamt för mig att gå där bredvid - tills jag såg filmen på vår träning! Gör om - gör rätt!

Jag har alltid en förkärlek att hamna väldigt nära min häst - oavsett vad vi gör även så i detta fall. Plus att jag hamnade i en position väldigt långt fram, nästan vid Louies ögon och där upplever han mig som en stor, fet bromskloss. Tack Gode Gud för möjligheten att filma sin egen träning!! För det är ju ganska så intressant det här att när jag hamnar i rätt position då blir det ett flyt och Louie tassar runt i skolorna som om det vore det enklaste i hela världen. När JAG hamnar för långt fram då är det ett stökande och bökande och absolut ingenting fungerar. Intressant!

I samma veva som vi började träna igen kom då kylan och hagarna frös som en puckelpist. Förra året var detta en mardröm för Louie. Han vägrade röra sig ur fläcken utan stod på en och samma plats i hagen hela dagen. Då fick jag bygga en egen liten Louie-hage åt honom där marken var mjukare och platt. För att undvika samma resa detta år har jag i godan tid ordnat med flera olika alternativ i hagarna. Det ska alltid finnas en hage som är platt och fin dit man ska kunna flytta sin fyrfotade vän.
Nu har han själv visat att han klarar sig riktigt bra i knagglet plus att jag gjort en spånad stig som han kan gå på, från grinden, till vattnet och sedan till höburen. Så jag har inte behövt nyttja min reservhage än, men det känns så grymt skönt att veta att den finns där och när det blir kris då är det bara att öppna. 

Sedan har ju vädret verkligen varit, varierande om man så säger. En dag 10 plusgrader, nästa dag 10 minus. Dessa snabba skiftningar påverkar Louie ganska mycket. Hans mage har varit lite "ur form" och jag tror det beror på att han rör sig mindre då det är hårt och knaggligt och att han äter frostig gräs då det tinar fram under varma dagar.
Även byvägen har frusit till och är stenhård, så hård att broddarna inte alltid tar. Då törs jag inte rida för Louie är så känslig då det gäller fäste och underlag. Då är det tur med lilla ladan. Där har vi spenderat många dagar nu i mörka November. Vi har haft ett ganska bra upplägg då vi först tar en rask och mycket energisk promenad i skogen eller längs byvägen som uppvärmning sedan traskar vi in i ladan och kan fokusera på våra övningar. Jag tycker det går bättre och bättre för varje gång och Louie har verkligen blivit duktig på det stillastående arbetet som vi alltid börjar med. Det är väl mest jag som glömmer bort min nya position i min iver som får skämmas lite då träningen inte blir som vi tänkt oss.
 

Läs hela inlägget »
Emma Jakobsson & hennes vackra Eros. Instruktör Marius Schneider. Emma Jakobsson & hennes vackra Eros. Instruktör Marius Schneider.

Under helgen har Louie fått vara helt ifred från mig och istället fått all tid han behöver för att lära känns sin nya hagkamrat och boxgranne.
 

Då passade det helt perfekt för mig att få lite "fortbildning" så jag, Angelica & Åsa hoppade in i bilen och åkte till Ridakademi Norr för att delta i clinic för Marius Schneider.

Detta var mitt först besök på Ridakademi Norr och jag är verkligen imponerad av denna fina anläggning. Ljust och fint, välstädat överallt och lyxigt då lunch och fika ingick i priset. Verkligen en positiv upplevelse, hit kommer jag gärna fler gånger. Inte heller så fasligt långt att åka heller med drygt 3,5 timme i bilen. Restiden blev lite längre än beräknat då vi lyckades köra lite fel viket gjorde att vi kom lite sent. Men det hör ju till när vi är ute på turné!

Marius Schneider är den enda som klarat mästarprovet inom Akademisk Ridkonst enligt Bent Branderup. Förutom att han är instruktör är han även rörelseterapeut för hästar vilket verkligen intresserar en biomekaniks nörd som mig.
Tidigare har jag endast sett denna instruktör på bilder och klipp på nätet. Men min känsla från det jag sett visade sig vara verklighet. En mycket sympatisk och engagerad instruktör med hästens välmående i fokus.

Lektionerna hölls på engelska, men han använde ett mycket lätt och tydligt språk så det var inte alls svårt att hänga med. Lektionerna under dagen blev mycket varierade då han anpassade innehållet i varje lektion till det ekipaget behövde just för stunden. 
Han betonade vikten av att se hästen röra sig helt utan påverkan från sin ryttare. Låt hästen skritta på lång tygel på en cirkel, håll inte ens i tygeln. Där finns många svar på hur hästens rörelsemekanik fungerar för dagen. Vilken position hästen själv väljer att ha. Sedan fick ryttarna långsamt ta kontakt med hästen genom att hålla i tygeln, korta den en aning, men försöka behålla samma position. Intressant! Där ser man tydligt hur mycket vi ryttare påverkar och ibland stör hästen. Det här ska jag tetsta och filma, tror jag kan lära mig mycket av det.

En annan intressant övning och tankesätt som jag fastnade för var hur ekipagen fick arbeta med samling. Vid samling ska ryttaren försöka få hästens kropp att bli stilla. Lite det som jag och Louie övade på tillsammans med Birgitta, få skelettet att bli stilla då de stärker de små, små musklerna som sitter närmast hästens skelett som är mycket viktiga vid högre grad av samling.
Att vid samlingen mot skolskritt och tramp, tänka framåt, men stopp, behålla travtakten i tanken, men inte få hästen att gå framåt. Tänka att hästen ska vara på en plats och inte gå iväg. 
Ett mycket användbart sätt var att höja aktiviteten i hästen lite för mycket några steg för att sedan sänka aktiviteten och då hade hästarna lättare att falla in i skolskritt eller tramp. Ur samlingen kom sedan idén att "bära" hästen framåt, låta hästen länga på steget, stretcha sin kropp i ett mer horisontellt läge och inte fram och ner. Även detta är saker jag vill testa med Sir Louie.

Jag fick även lite bra tips på hur man kan hjälpa hästen att inte bli så framtung, speciellt då om man har en häst som är byggd i framåtläge. Där tyckte Marius att det var bättre att låta hästen få gå i en lite för hög form. Vid utlängning tänka mer framåt horisontellt, genom att föra fram handen längs mankammen och behålla kontakten i tygeln. Detta sätt kunde även användas i travarbetet. Med hjälp av kapsonen kan man hjälpa hästen att hålla sitt huvud lite högre ochi detta läge öka och minska travsteget. Även lite galopptips skrevs noga upp i min anteckningsbok. Louie har ju ibland en tendens att slå med sitt huvud upp och ned just i galoppen. Det kan vara ett tecken på att människan (JAG!!) låtter mina händer omedvetet följa galopprörelsen och då lockas han med i samma takt. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det är så, men nu ska det bli ändring och bättring!

En mycket rolig och intressant clinic. Inspirerande ekipage och övningar. Många nya spännande lösningar på saker jag och Louie arbetar med som ska testas. God, värmande lunch och gott fika. Härligt sällskap, fina hästar sammanfattningsvis en toppendag!

Hjälp hästen att göra rätt. Korrigera inte om det blir fel i en övning utan börja om istället  - några bra ledord från Mästarnas mästare!

Ramona Dolan med Chepira och fölet Megara - dagens sötaste! Instruktör Marius Schneider.
Ramona Dolan med Chepira och fölet Megara - dagens sötaste! Instruktör Marius Schneider.
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, inspiration

Förändringarnas vindar blåser även i vår lilla plätt i universum. Idag börjar en ny era, en ny resa med en ny vän. 

Förändring är inte det som Sir Louie tycker är det allra roligaste här i livet. I hans liv har människor och framförallt hästkompisar kommit och gått. Men vid just denna förändring så är min känsla positiv.

Någonstans har jag haft på känn att något varit i görningen så jag blev inte så förvånad, utan mer bara en bekräftelse på att jag varit på rätt spår.

Tiden är rätt.
Om Louie skulle fixa en sådan stor förändring som det faktiskt innebär att få en ny kompis att dela sin tillvaro med, så är det nu. Han är stark i sin kropp, självsäker och mentalt befinner han sig i fullkomlig harmoni och balans.
Jag har gjort mitt bästa för att förbereda honom. Berättat om och om igen. Förklarat varför och hur och att vi ska se denna förändring som något nytt, spännande och positivt.
Bättre att berätta en gång för mycket än en gång för lite.

Louie har varit tydlig - Jag är redo! 

Vi kommer sakna vår gamla vän, men vi vet att just nu är det här det bästa för alla. 

Så idag började då en ny era, en ny resa med en ny vän. 

Läs hela inlägget »

Tiden går fort när man har roligt - och det var vi verkligen, jag och Louie.
Det har redan gått en månad sedan jag och Louie var på kurs med Birgitta och då var även bästa massören Anna här och hjälpte oss lite och förra veckan var det ÄNTLIGEN dags att träffa fantastiska Angelica och få lite avstämning i träningen.

Dessa tre tillhör skaran av Louies favoriter, så det var kära återseenden. Louie har på senare tid blivit väldigt noga med vilka han väljer att ta till sitt hjärta. Han vill bara umgås med människor där känslorna är ömsesidiga, övriga lämnar han därhän. Rätt klokt faktiskt om jag får säga det själv.

När Anna kommer är det alltid lika spännande. När vi tre träffas så brukar det nästan alltid dyka upp något helt oväntat och såklart blev det så även denna gång.
 Jag jobbar mycket med Louies kropp genom massage och stretching så jag har ofta en rätt bra koll på hur hans status är. Just denna gång var jag faktiskt lite osäker på hur Louies kropp mådde. Jag var faktiskt lite osäker på om jag skulle vara med på kursen för jag fick känslan av att han inte var riktigt okej. Vid sådana tillfällen är det helt underbart att få en kunnig och duktig "second opinion" från Anna. Nu visade det sig att det enda problemet som fanns hos Louie var grym träningsvärk! Vilket lätt ordnades med massage och sedan på med värmande linement. Dagen efter var musklerna mjuka och fina igen. 

Inför kursen med Birgitta så gjorde jag för första gången någonsin en plan över hur jag skulle förbereda oss båda på bästa sätt. Min önskan är att göra mitt bästa så att förutsättningarna för Louie är så bra de någonsin kan bli. Han är väldigt känslig och reagerar ofta på exempelvis underlag på ridbanan och andra detaljer. Jag bestämde mig till exempel för att se till att hålla mitt fokus på Louie och på vad vi ska göra tillsammans. Även om kursen hålls i vår hemmiljö så är ju vi deltagare på kursen precis som alla andra som kommer hitresande. Det är så lätt att jag blir en informationscentral för alla och visar vilken box deras häst ska stå i plus en massa praktiska saker. Då tappar jag så lätt mitt fokus. Jag hade även en plan för våra ridpass, vad jag ville att Birgitta skulle hjälpa oss med.

Det var exakt ett år sedan vi träffade Birgitta och jag känner ju själv att mycket har hänt sedan dess. Min plan var att få hjälp med att titta på alla skolorna samt galopparbetet, vilket Birgitta tyckte var bra för hon hade med sig lite nya övningar som vi kunde använda för just detta ändamål. Vårt första ridpass blev verkligen jättebra. Louie var helt med och fick mycket beröm. Det är så viktigt för honom att få känna att han är duktig. Birgitta tyckte det märktes att vi jobbat mycket med skolorna och att Louie blivit starkare och mer följsam i sin kropp av just det arbetet.
Till detta ridpass hade jag i min iver att göra saker så bra som möjligt valt att sätta boots även på bakhovarna, vilket var en ganska dålig idé. Louie hade fullt sjå att hålla reda på sina bakben, speciellt i galoppen. Klantigt av mig att inte ta av dem före ridpasset, men han gjorde sitt bästa ändå.

Till andra ridpasset körde vi bara med boots fram som vanligt och det blev som en helt annan grej. Planen för detta ridpass var att arbeta med galoppen och vi hann göra lite innan åska, blixtrar,dunder och spöregn kom farandes. Vi fick ta skydd och fortsätta inne i ladan, men där fokuserade vi istället på samling på grund av utrymmet. Louie gjorde dock klockrena skolgaloppsprång så jag kunde inte bli gladare. En fantastisk kurs och många nya övningar vi kunde ta tag i. Vi fick bland annat en övning där vi jobbar med alla skolor, galoppanslag och fokus på min sits. Utmanande för oss båda!

Att träffa Anna och Birgitta var precis vad Louie behövde. Efter kursen har han känts helt fantastisk. Vissa dagar så bara lyser det om honom, som glimmande guld. Inte blev det sämre av att Angelica kom och hade träning med oss förra veckan. Hon har en förmåga att plocka fram det där lilla extra som vi behöver och det är jag så tacksam över. Glädje, entusiasm och lite pekpinnar (utdelade med kärlek).

Vi fortsatte arbeta med skolorna, på raka spår och böjda spår. Den förvända öppnan och vanlig öppna var dagens viktiga nycklar. Där kunde Louie hitta rätt arbete och efter dessa övningar fick han en helt annan skritt där han kunde kliva på och bära sig på ett helt annat sätt. Där hittade vi lättare in i skolskritten och då tyckte Angelica att det var dags att börja leta lite tramp. Sagt och gjort!

Vi valde att lägga trampplatsen på ett ställe på ridbanan där vi inte rider så ofta så att just denna plats ska förknippas med övningen. Klokt val märker jag nu efteråt då Louie blir exalterad när vi går till just den platsen. Med mig på ryggen och Angelica på marken som hjälp och belönare testade vi några gånger att hitta en början mot högre samling. De första gångerna blev Louie lätt förvirrad. VAD vill ni att jag ska göra? Kul att han ställer frågan och även testar lite själv vad det kan vara vi vill. När han gjorde rätt kunde Angelica snabbt belöna honom med goda äppelbitar.  Denna vecka har jag själv fortsatt med att försöka samla honom och hitta tanken om tramp. Jag känner att vi behöver lite hjälp med någon på marken, men det har gått över förväntan och Louie tycker det är så kul. Han blir verkligen som en laddad powerköttbulle i guldförpackning!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Den 22-23 augusti hade vi årets näst sista träff med Hanna. Denna gång samlades hela gänget i Säter, vilket var fantastiskt skönt då vi kunde sitta ute och njuta av sommarvädret.
Första dagens teoripass bestod av att arbeta med "klockan". En aktiv övning där vi alla fick delta och öva på de olika arbetspositionerna vi använder när vi arbetar med våra hästar. Vi blev placerad på olika platser i en cirkel där varje människa representerade fram, bak, vridning fram åt vänster, vridning fram åt höger, höger och vänster sidled, drivande bak vänster och drivande bak höger. I mitten fanns hästen och "ryttaren" som skulle placera sin häst i de olika positionerna.  Jag representerade hästen och att fysiskt få känna hur lätt eller svårt det kan vara att som häst hitta rätt position var väldigt nyttigt. Samt hur lätt det är att signalerna från människa till häst ibland misstolkas - ofta på grund av att hästen (jag i detta fall) inte ville göra fel utan istället gick händelserna i förväg. Istället fick hästen stanna upp och tänka till lite för att då kunna göra rätt enligt ryttarens önskemål. Mycket nyttigt och intressant!

Hanna ser med sina skarpa ögon vilka övningar som varje ekipage behöver arbeta med för att komma vidare. Även om alla befinner sig på olika nivåer i sin utveckling fastnade jag för två viktiga pusselbitar. Den ena var att hjälpa hästen att hitta igen sin bakdel. Det är något som jag själv känner att jag och Louie ibland måste påminna oss om, speciellt eftersom han är byggd lite i framvikt.
Några av ekipagen hade lite liknande "problem" där hästen lätt hamnade på bogarna och i framvikt. Framförallt handlar det om att se och känna att bakbenen är igång och sedan hjälpa hästen att flytta sin tyngdpunkt bakåt. Genom att stanna, backa - bara skifta vikten bakåt , starta några steg men då byta riktning visade sig vara ett bra koncept. Att hela tiden förfina hjälpgivningen gjorde att det som i början var ett riktigt stopp bara blev en liten halvhalt. Från denna halvhalt till ett viktskift bakåt och sedan ett rejälv kliv åt sidan framåt några steg. På detta sätt hittades både ryggrörelse och bakben. En variant på samma tema blev sedan att följa det raka spåret, ta med framdelen innanför spåret, men låta bakdelen stanna kvar på spåret och sedan flytta tillbaka framdelen igen.

Min andra pusselbit som de flesta ekipagen fick arbeta med var att växla mellan öppna, sluta och förvänd, både på böjt spår och rakt fram. Att hitta flytet och även avslappning i detta arbete. Känna att hästen kan mjukna och bara följa sitsen till de olika positionerna. Just detta handlade vårt andra teoripass om. Även detta en aktiv övning där våra fötter representerade hästens ben, fotens främre del (tår och trampdyna) var hästens framhovar och hälen var hästens bakben. Sedan skulle vi med hjälp av höfter och överkropp placera oss i öppna, sluta, förvänd och tillbaka igen. Gående på en stor volt. Nästa utmaning var att lyckas minska och öka volten i samma arbete. Jag kände direkt hur jag måste fördela vikten på mina egna fötter för att inte tappa balansen och ramla framlänges.  Att få testa det vi ber våra hästar att utföra är så nyttigt och ger sådan förståelse för hur svårt och fysiskt påfrestande det faktiskt kan vara.

Tiden går fort då man har roligt i ett huj var helgen över. Två fullspäckade dagar då kunskapsbanken fick fyllas på ytterliggare. Mina kurskamrater och deras hästar har verkligen utvecklats jättemycket under tiden som denna utbildning pågått. Jag är imponerad! Fina hästar, glada och nöjda ryttarinnor, en soldyrkande ridfröken och en busig fjording som ordnade tårta till hela gänget när vi ses i december. Kan man begära mer av en helg?  

Läs hela inlägget »

Nu när det börjar bli mer höstlikt ute och det både blåser och regnar passar jag på att blicka tillbaka och repetera lite från vår sista träff i Hannas Educational Program.

En dryg vecka innan Hanna kom hit och hade kurs live, passade jag och Louie på att ta en lektion via Skype. Jag tyckte själv att det känts rätt bra med vår träning ett tag, men dagen då jag skulle till och filma kändes det rent utsagt bedrövligt!
Så dåligt att jag funderade på om Louie inte mådde bra eller om han nu tyckte att det fick räcka med träning för hans del och bli heltidspensionär.

Jag hade inte ens lust att vara med på vår Skype träff, men eftersom jag bokat så var det bara att ta tjuren vid hornen och delta. 
Vilken tur att jag var med.

Det första Hanna sa när hon tittade på filmen var att det ser fint ut. Hon tyckte att vi gjorde fina skolor och att galoppen var bra. Traven däremot såg hon direkt att den inte var lätt - varken för Louie eller mig.

"Sara, jag ser ju på din häst att han tycker att det är dags att sluta gå på dagis nu. Han vill gå på högstadiet eller gymnasiet. Du får sluta vara så himla rädd om honom, han kan mer än vad du tror och han behöver också få en utmaning för att tycka det här är kul". 
Ja, där slog hon minsann huvudet på spiken. Det var nog exakt vad jag behövde få höra. Är otroligt tacksam över det.

Så vi fick oss en utmaning som verkligen har varit kul, svår och mycket, mycket nyttig för oss båda.
Vår uppgift blev att under tio dagar endast arbeta i skritt och galopp. De övningar vi skulle göra var att hela tiden experimentera med bogförflyttning. Öppnor, slutor, förvänd, piruetter på raka spår och böjda spår i skritt och GALOPP! Ändra hela tiden, byta linjer hela tiden. Ett avancerat program i galopp.
Tanken var att inget arbete skulle göras i trav , helst ingen trav överhuvudtaget. Traven skulle nämligen fungera som måttstock på hur detta arbete förlöpte samt vilken effekt det fick.

Efter att ha nästan lagt ridkläderna på hyllan, fick jag jättemycket ny energi. Jag kände även att än är det inte slut på ridning och träning med Louie. Fast besluten och väldigt motiverad tog vi oss an denna delikata uppgift!
Jag hade planerat för Louie att vi skulle ta det lite lugnare några dagar så även om jag var hur sugen som helst på att ta mig an vår uppgift, valde jag att låta honom få lite vila. Massage, hovvård och lite ledigt blev det till att börja med, men jag fick en idé som jag ville testa.

Då vi skulle ha mycket fokus på att flytta bogarna så tog vi varje dag en kort stund med att öva på det och då förstärka den signalen med mycket belöning. Oftast gjorde vi det bara på stallgången och jag kan berätta att så fort Louie nu ska kliva åt sidan så gör han det med stor elegans och saxar så fint med sina ben! Även ute i hagen kan jag se att han liksom väljer detta rörelsemönster i sin kropp, hur kul som helst!
Efter några dagar utan ridning så körde vi igång. Louie var hur taggad som helst och hela hans väsen bara skrek ÄNTLIGEN GALOPP!! Jisses vilken kraft han har denna gosse.
Det första ridpasset blev det mest bara galopp som en dåre, jag hade inte en chans att kunna påverka och försöka göra någon slags "övning". Däremot gick det jättebra med övningarna i skritt. Vi testade lite våra gränser för att se hur mycket eller hur liten vinkel vi behöver i öppnan och slutan. Louie var hela tiden med och lyssnade, väntade på nästa signal åt vilket håll vi skulle.
Första dagens erfarenheter tog jag med mig till dag två. Då valde jag att lägga in fattningar och övergångar på olika ställen i skrittjobbet. Tex i en piruettevändning eller i en skola. Då blev det lite lättare för mig och Louie kom mer i arbete.
Tredje ridpasset blev kanske ett av våra bästa. Då valde jag ett kortare skrittpass och Louie fick verkligen visa sin fantastiska galopp. Vi red på serpentinbågar och gjorde alla möjliga övningar. Han orkade samla sin galopp och allt kändes så himla enkelt! Jag grät som en tok och Louie blev helt bestört för han fattade ingenting. Människan gråter, är hon ledsen? Men jag var ju asbra!? Inte lätt alla gånger med känslomässig ägarinna, men han förstod sedan att det var tårar av glädje och stolthet.

Jag la upp våra tio träningsdagar på så sätt att vi hade fyra dagar träning och tre dagars vila. Lite olika upplägg under veckan beroende på väder, läge i kroppen och så vidare. Alla träningspass är filmade så jag själv kan se skillnaden på vårt arbete. Vissa träningspass har jag ridit barbacka, men då har vi endast jobbat i skritt. Det jag märker på Louie är att detta jobb varit bra och nyttigt för honom. Han känns mycket mjukare och mer följsam i sin kropp. Han har även fått träningsvärk på ställen där han inte brukar . Jag anar att han fått använda vissa kroppsdelar lite mer än normalt. Traven som fungerat som måttstock har fått sig en rejäl skjuts i rätt riktning!! Så vi kommer att fortsätta att arbeta med dessa delar då vi tycker det gett så bra resultat. Det jag har lärt mig är att jag måste arbeta ännu mer med min sits i galoppen. Här måste jag ta hjälp för att "komma över" lite av min rädsla. Kanske dags för mig att lämna dagis också och börja på högstadiet tillsammans med min skolpojke!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner
Lena & "hennes" Lusitano skolhäst från Sparreholm Lena & "hennes" Lusitano skolhäst från Sparreholm

Efter första dagen på ARena var vi väldigt nöjda. Vi summerade dagen och satte ihop en "topplista" med Dagens bästa & Dagens sämsta. Överlag var vi alla överens om att Sabine Oettel var en ny och trevlig bekantskap. Henne ville vi se och höra mer av.
Vi bestämde oss för att starta lördagens pass med att åka direkt till Slottsstallet och titta på Monika Sanders lektioner. Några smög in i ridhuset och tittade på Hanna Engströms lektioner. Sedan tillbaka till hästcentret för att vara hejarklack till vår egen Lena som hade lektioner för Carina Eriksson och det ville vi inte missa.

Dagens första föreläsning hölls av Christofer Dahlgren med temat "Ridning på en hand - inget självändamål utan ett resultat av god skolning som leder till enklare ridning med finare hjälper"  Christofer hade sin häst Ikaros med och tillsammans höll de en mycket inspirerande clinic. Christofer knöt ihop sin föreläsning med den han visade upp förra året. Då visade han arbete vid hand med Saxo, dagens clinic innehöll samma grunder fast denna gång uppsuttet. Christofer gick igenom hur han arbetar med sina hästar. Hans viktigaste punkter är att: Hästen ska kunna vara avspänd, den ska ha lätt för att ta hjälpen, ha en bra balans och kunna runda sig.  I denordningen arbetar Christofer med sina hästar och han visade detta med Ikaros.
AVSPÄND
Varje häst har ett Lugnkonto och ett Energikonto. I Ikaros fall finns där redan mycket energi så där har arbetet legat i att fylla på hans lugnkonto så mycket som möjligt. Dessa två konton är lite som en bank, det ska sättas in så pass mycket att det finns att ta av. Det är okej att förlora lite där för att kunna använda när det behövs. När man exempelvis ber om samling behövs energin , men när man sedan ber om att slappna av ska hästen kunna andas ut och "Aaahh" pusta ut och inte befinna sig i stress och press. 
LÄTT FÖR HJÄLPEN
Hästen måste vara så säker på vad de olika hjälperna betyder och vara trygg i det. Det illustrerades för oss genom att visa att hästen ska vara helt säker på riktningen FRAM och BAK utan att det ställer till med problem.Oavsett gångart. Ikaros visade att för honom var det inga problem med att förstå genom övningen Fram - halt - backa - fram - skolhalt - fram igen. Varannan gång halt och varannan gång skolhalt . Även i piaff kan utföras framåt eller bakåt!
BALANS & RUNDA SIG
Genom att i alla gångarter kunna rida runt några hinderstöd, testade Christofer om det gick att vända för yttertygel & inner skänkel och behålla en rundning i hästen, ett prov på balans och formgivning. 

Efter denna uppvisning som i mitt tycke var dagens bästa satte jag mig vid utebanan en stund och tittade på Carina Erikssons lektioner. Personligen tycker jag väldigt mycket om hennes sätt att instruera och förklara. Hon knöt ihop sina lektioner med sin föreläsning vilket gjorde att teorin och praktiken blev än mer tydlig. Hon pratade bland annat om att inte ge en hjälp om den inte behövs. Går hästen exempelvis i en öppna så sitt då inte och be, be och be hela tiden. Ge hjälpen, få ett svar och låt hästen fortsätta, påminn om den glömmer bort. Det som var lite extra roligt på Carinas Lektioner var att flera av hennes ekipage hade valt att rida sina hästar barbacka, endast med halsring eller repgrimma. Det är imponerande att se att utrustningen är inte nyckeln till en balanserad häst utan det går att utföra ändå. Roligt att dessa elever valde att visa det ! Ibland är det så mycket fokus på utrustning och vilka bett som ska användas. 

Nästa föreläsning var något jag själv längtat efter. När jag såg programmet för ARena så kände jag bara - WOW det där måste jag se!! Monika Sanders och hennes fina Davizin - målad av Lobelia Barker! Temat var " Samspel, Kommunikation & glädje " -  med hästens biomekanik målad på kroppen. Bara att se hästen röra sig med dess skelett målat på kroppen ger en helt annat förståelse för dess biomekanik. Monika och Davizin visade lite lätt arbete vid hand och lite frihetsdressyr. Då Monika själv kände att hennes häst, som ofta går in i sig själv då den inte känner sig helt trygg, inte riktigt var med henne valde hon att avbryta lite tidigare. För mig är det ett bevis på att sätta sin häst främst. Respekt!! Jag vet att Monika var besviken på sig själv då hon inte helt lyckades få fram det hon önskade, men jag njöt av varje steg och studerade hur bäcken, halskotpelare och bröstkorg arbetade i rörelserna. Så nyttigt att se! Även samspelet och kärleken mellan Monika och hennes häst gjorde mig varm i hjärtat.

Inne i ridhuset tittade jag på några fler lektioner för Sabine plus hennes clinic "Problemlösning - hur hjälper man ett ekipage som fastnat".  Nu var mitt huvud ganska trött så mycket information försvann nog ut genom min hjärna direkt. Men det jag tar med mig som viktiga punkter från hennes lektioner är att ta med sitsen vid skolorna. Det tycker jag nog att jag brukar göra men en påminnelse till mig själv. Plus att lägga sina linjer för alla skolorna lite hur som helst. Följ spåret, lägg linjen en bit innanför väggen, gör en diagonal, böjt spår och så vidare. Låt fantasin flöda och fastna inte för mycket på voltarbetet utan variera mycket.
Vi avslutade vår helg på ARena med att se dagens sista uppvisning med långtygel. En jättefin häst med en problematisk bakgrund. Denna uppvisning blev inte det jag önskade se. Kanske jag hade mitt hjärta redan hemmavid hos min egna gosse och att det påverkade min upplevelse. 

Detta till trots så hade vi två underbara dagar full av inspiration i Sparreholm. Jag tror att vi alla var mer än nöjda och bara längtade hem till våra egna hästar. Tack alla instruktörer, hästar, ridande ekipage och alla bästa vänner som delade dessa dagar med mig!
Borta bra men hemma hos min häst är ändå bäst!

Läs hela inlägget »
ARena 2015 Sparreholm ARena 2015 Sparreholm

Även detta år kom vi iväg till Sparreholm och ARena 2015, men det var på det berömda håret - IGEN!
Två dagar innan avresan skedde en olycklig och mycket onödig incident i hagen vilket resulterade i konvalescent häst och människa i tårar, men med hjälp från vår räddande ängel Anna Karström var Louie i sådant skick att jag ialla fall kunde åka iväg två dagar
.

FREDAGEN
Första dagen var fullspäckad av föreläsningar och clinics. Vi var laddade med papper, penna, kamera och filmkamera och fulla av förväntan. ÄNTLIGEN! Som vi längtat efter denna dag.

Först ut var Carina Eriksson som höll en mycket inspirerande och givande föreläsning. En mycket bra start då hennes föreläsning handlade om ridkonstens grunder som utbildningsväg för att få hållbara hästar. Carina talade om olika bra startövningar som hjälper hästen att bygga muskler och styrka. Under tiden som Carina berättade red en av hennes elever och visade det hon pratade om. Ett jättebra sätt som knöt ihop teori med praktik. Carina poängterade även vikten av att hästens utbildning måste få ta tid - i allafall om man vill ha en häst som är hållbar. Det tar tid för hästens leder, sener, ligamnent och skelett att anpassa sig efter ett "nytt" sätt att förhålla sig i kroppen samt att bygga muskler. Olika raser och naturligtvis hästens ålder spelar in på hur lång tid det tar innan den har styrkan där den kan utföra viss övning eller rörelse.  Vill du att hästen ska stressa och utöva någon slags "bensprattel" eller är det mer intressant för dig att känna att hästen faktiskt orkar och  bär både sig själv och sin ryttare i denna typ av övningar?  Just detta tänk var något som hon återkopplade till vid sina lektioner under lördagen.
Personligen tycker jag att denna föreläsning och visning var jättebra. Teorin och praktiken ihop med ridövningarna som jag tror de flesta AR ryttare har träffat på vid ett eller flera tillfällen vävdes samman på ett jättebra sätt. Jag fick en ökad förståelse och lite av ett "uppvaknande". För visst händer det att jag ibland sitter och gör en övning som exempelvis flytta in och ut i volten, utan att egentligen reflektera så mycket över vad som egentligen händer i hästens kropp när man gör den. På vilket sätt är just denna övning bra? Min hjärna jobbade snabbt så jag hann plita ner en massa bra gamla övningar som jag direkt kände att dessa gamla godingar ska genast dammas av när jag kommer hem. En toppenstart!
 

Näst på tur var Hanna Engström som först hade en clinic med Monika Sanders som elev.
Då Hanna och Monika aldrig tränat för varandra tidigare hamnade lektionens fokus på sitsen. Lektionen blev lite av ett startskott till Hannas föreläsning. Fokus på sitsen och små detlajer som gör skillnad.  En stor eloge till dessa två som ställde upp på denna lite improviserade lektion inför så stor publik. Det tycker jag var starkt gjort. Sedan blev jag väldigt varm i hjärtat av att se Monika tillsammans med sin fina häst Davizin. Vilken kärlek detta par utstrålade var helt fantastiskt! 
Hanna fortsatte sedan med  en föreläsning med temat "En god sits, balans och rakriktning ger harmoni för häst och människa". Föreläsningen kryddades med ett studieekipage som visade hur lätt hästen kan följa med sin ryttare och flytta sin tyngdpunkt bara med hjälp av sitsen. Hanna menar att inom AR finns en tydlig plan för hur vi ska utbilda våra hästar, men att en sådan plan även bör finnas för människan gällande dess sits. Alla vi ryttare har ju en del skvanker, gamla skador och smärta lite här och där, samt att vi bär med oss rörelsemönster i våra kroppar som vi sedan överför till våra hästar. Mycket intressant och även här en personlig påminnelse att fortsätta att arbeta vidare med sitsen och fortsätta försöka tvätta bort gamla invanda mönster. Ibland önskar jag mig en "re-start" knapp där man kan radera allt invant och börja om på ny kula.

Efter en liten paus fortsatte föreläsningarna nu med Monika Sanders som föreläste om hästens biomekanik, upplevelsen kryddades av konstnären Lobelia Barker som illustrerade teorin med sina härliga bilder! Jag har aldrig lyssnat på Monika förut så hon blev lite av en ny bekantskap för mig. Tidigare har jag endast läst och sett på nätet från hennes kurser och det arbete hon utför så det var kul och en mycket positiv upplevelse. Lite spännande att Monika pratade om vikten att ta reda på om hästen är höger - eller vänsterhänt. Precis detta var ju en stor del av den minikurs i "Straightness Training" som jag deltog i. Monika förklarade hur hästens rygg och bröstkorg hör ihopoch vikten av att  hästen har ett svingande av ryggen och bröstkorgen i rörelse. Vad viktigt det är att vi som ryttare inte hämmar hästens rörelsemekanik i rygg och bröstkorg när vi sitter på deras rygg eller förstärker deras rörelser. Det här med boimekanik är ju lite av mitt stora intresse så för mig var den här föreläsningen väldigt spännande. Som åhörare fick vi även delta aktivt genom att stå på ett ben och lägga armarna i kors. Då blir det så tydligt vad vi ber våra hästar att utföra. Viktigaste punkten som jag själv tar med mig från denna föreläsning är att jag som ryttare måste ta reda på i vilken form vart min häst finner det bekvämt att vara, där den kan vara avspänd, plus att träningen måste få ta tid.

Sedan följde två lektioner med först Hanna sedan Monika som elever till Sabine Oettel. Därefter följde en föreläsning av Sabine med temat " De oundvikliga fallgroparna - så tar du dig ut och undviker dem". Sabine är en ny bekantskap för mig. Jag hade inte ens hunnit läsa på nätet om henne. Hon är alltså lika högt "utbildad" inom AR som Bent Branderup. Hennes föreläsning var bland det bästa jag lyssnat på. Det här var hennes första besök i Sverige och jag tycker det är väldigt bra och modigt att hålla en föreläsning som handlar om fallgroparna inom AR.  

Hon tog upp följande punkter:
Fram & ner, Böjning, Öppnan, Arbete på cirkel och Samling.
Fram & Ner, här tyckte hon att många inom AR låter hästarna gå för mycket ner. Hästen hamnar för djupt och blir då tung i handen. Hästan hamnar bakom handen och lägger då för mycket vikt på sina framben. Det är mer önskvärt med en rörelse fram och ner där nacken sträcks ut och med en öppen ganasch. Detta illustrerade hon på blädderblock så det blev lätt att se och förstå även om föreläsningen hölls på engelska.
När det gäller böjningen så handlade det om att vi har en tendens att böja för mycket. Böjningen kopplade Sabine ihop bland annat med öppnan där många böjer för mycket så rörelsen hamnar mer åt sidvärts. Hon poängterade även att sitsen måste vara med när vi rider skolorna genom att vi som ryttare ska sätta oss i en öppna eller sluta. 

Just dessa två punkter är saker jag själv funderat mycket över. Louie är ju exempelvis redan byggd i framvikt så jag vill inte att han ska hamna så långt ner med vikten på sina framben. Även om han själv kan tycka det är ganska bekvämt så är det inte optimalt för honom. Snacka om att det kändes skönt att få sina egna tankar bekräftade!
Nästa punkt handlade om arbete på cirkeln. Här tyckte Sabine att det var alldeles för mycket fokus och arbete på cirkel. Hon menar att det är betydligt lättare att se vad som händer på en rak linje. Hennes förslag var att lägga raka linjer längs väggen, en bit från väggen, på diagonalen och så vidare. Samt att om man behöver arbeta på cirkel så bestäm dess storlek, den får inte vara för liten och förböj inte hästen.  Sist men inte minst det här med samling. Det samlas för mycket så man tappar känslan för att öka och länga.
Vi var helt lyriska efter denna föreläsning! Alla i bilen tillbaka till hotellet ville rida och träna för vår nya idol Sabine! Verkligen en jättebra, intressant föreläsning och viktig "kritik" mot vår träningsform. Vilken dag och vi hade en hel dag till att se fram emot!

Läs hela inlägget »

Så kom då sommaren och värmen, bara sådär pang på! 
Louie, som är en mycket klok gosse, påminde mig idag och sa " Sara jag tycker du ska dela med dig och berätta om vad som hände ifjol." Vad tänkte du på då? frågade jag. Jo det där med värmen svarade Louie. Det som hände förra sommaren är något som jag verkligen inte önskar någon hästmänniska! 
Så på Sir Louies begäran....

Även förra sommaren hade vi några riktigt varma dagar med stekande sol. Jag och Ida som basade i stallet hade under en veckas tid haft hästarna inne på dagtid och ute på natten då det var svalare. Nu hade dock den värsta hettan lagt sig så vi gick tillbaka till normala rutiner med ute hela dygnet och tog in för vila vid behov. 
Just den här dagen märkte jag nästan direkt att något var helt fel. Louie såg lite trött ut ute i hagen, men jag tänkte såklart att det var för han varit ute hela dygnet och behövde vila lite. När jag sedan skulle leda honom så fick jag nästan panik - han gick eller snubblade fram som om han vore berusad eller ännu värre fått något fel på koordinationen. Väl inne i stallet andades han tung och var allmänt påverkad. Jag trodde han skulle lämna mig där och då och hade värsta paniken. 

För att göra en lång historia kort så upptäckte vi av en händelse att Louie blivit uttorkad.

Uttorkning är ganska vanligt och det kan ta flera dagar för hästen att återställa sig till sin normala vätskebalans. För att det skall fungera behövs fri tillgång på rent friskt vatten och salt. Det krävs nämligen salt för att vätskan ska stanna kvar i hästens kropp. Normalt behöver en häst cirka 20 g salt/dag, men vid ansträgning kan hästen förlora cirka 100 g salt bara genom svettning. En häst i hårdare arbete svettas ut 10-15 liter vätska per timme så jag tror ni förstår att vatten och salt är viktiga grejer! Hästen har en förmåga att själv ställa in sin salt- vatten balans så länge den har fri tillgång på vatten så man behöver inte vara orolig över att överdosera.

Men hade inte Louie vatten eller salt i sin hage då?
Jo, det hade han. Självklart är det så att olika individer klarar sol och värmer bättre eller sämre än andra. Men precis som för människor så är värme ofta besvärligare för väldigt unga och äldre individer. Är man sedan lite lägre i rang så får man inte alltid tillgång till den enda skuggplatsen som finns och som ranglåg får man vackert flytta sig då andra vill komma åt vattnet eller saltstenen. Det är ju även så att många hagar inte har någon skuggplats utan hela hagen ligger i stekande sol hela dygnet. Så aneldningen till att det blev såhär för Louie var nog en kombination av hans ålder, ingen skugga i hagen och att han helt enkelt inte fick den tid han behövde för att kunna dricka och slicka på saltstenen. 

Louie blev ganska snabbt återställd, han var påverkad och lätt uttorkad.  Med salt och vattenintag samt vila så piggnade han till. Jag pratade med vår veterinär och han tyckte jag handlat korrekt i detta läge och eftersom Louie blev pigg ganska snabbt så behövde veterinären inte komma till oss. 

Så mitt och Louies råd är att se till att det finns fri tillgång på vatten. I en stor flock kanske man ska ha mer än en vattenkälla så ingen råkar bli utan. Det gäller även för saltsten. Jag ger även Louie ett mineralsalt med björk som jag blandar med vatten och sockerfri betfor till en slaskig sörja som jag ger honom varje dag speciellt under sommaren. Då vet jag att han fått i sig saltet och en del vatten - han är nämligen lite dålig på att dricka vatten.  Jag vet att många även lägger morotsbitar eller äppelbitar i vattenhinken för att få sina hästar att dricka mer, men det tricket går inte att använda på Sir Louie.

Utfodra hästarna i skuggan om det finns möjlighet. Idag så serverade jag lunchhö i flera mindre lösa högar under träden i hagen.  Jag brukar även ta in Louie i det svala stallet när det är så pass varmt under de timmar då hettan är som störst för att han ska klara sig. Då passar jag även på att  kontrollera hans vätskebalans genom att  nypa och dra ut halsskinnet ett par centimeter - går skinnet inte tillbaka direkt kan det vara ett tecken på uttorkning.
Ta väl hand om era hästar i värmen <3


 

Läs hela inlägget »

Ständigt dessa funderingar och reflektioner kring olika saker rörande denna ridkonst. Under det senaste året känner jag att jag inte längre bara "GÖR" det som olika tränare säger eller beskriver. Nu läggs allt mer tid på att fundera, reflektera, känna efter, prova för att sedan bilda mig en egen och högst personlig uppfattning kring olika saker.
Det är väl detta som kallas utveckling och såsom läget är just nu känner jag mig väldigt trygg med det jag gör. Jag vet vad jag vill åstadkomma, jag vet hur jag vill att det skall kännas och i vissa fall vet och känner jag HUR jag ska göra för att komma dit.

Jag tänkte koppla ihop mitt inlägg med något som min vän, kurskamrat och ridfröken Angelica skrivit i sin blogg: http://tonusblogg.blogspot.se/
Hon beskriver så bra om sina upplevelser från när hon kursade för Bent Branderup på Ridakademi Norr i Maj. Här kommer ett kort utdrag från bloggen, men läs gärna hela!!

BB inledde med teori och helgens tema var passande nog hjälpgivning. Av den enkla anledningen berättade BB att alla behöver det oberoende av vilken nivå du arbetar på så arbetar du med hjälpgivning och kommunikation. Ju högre nivå du kan kommunicera på desto lättare för din häst. Först bör du veta vad du vill att din häst ska göra och vilken väg du vill ta för att förklara för din häst. Bland det första vi börjar inverka på är hästens huvud, genom att lära hästen att bli ledd och att följa signaler. 
Bent menar att man måste förstå hela hästens anatomi och hur hästen sitter ihop för att kunna inverka på huvudet på ett bra sätt och förstå hur fram och bakdel hänger ihop. Hur skapas rörelse i hästens kropp och i vilken riktning rör musklerna skelettet? Vilka riktningar har schwung i hästens kropp? När du börjar influera och påverka huvudets position påverkar du hästens schwung. Tilläggas bör att Bents definition av schwung skiljer sig från den traditionella. 

Han ser skritt som den gångart med störst schwung därför rörelsen i ryggraden då är som allra störst. Ett schwung som produceras av bakbenens rörelse och ger framdelen en riktning…eller egentligen flera eftersom rörelsen är 3-dimensionell….vid korrekta rotationer skapas korrekt böjning av sig själv.
När vi kan sätta innerhöften på plats kan vi styrka kraftriktningen. Ställningen i höften och nacken ska överensstämma.


Till detta lägger jag även in några saker som fastnade i mitt huvud under vår sista träff med Hanna. Fritt tolkat och nedskrivet av mig själv så det är inte hennes exakta ord. 
Böjer man hästen i halsen hamnar man oftast på yttersidan, sadeln och ryttaren glider över på yttersidan. Om energin från bakbenen inte kommer fram till framdelen blir det en blockering av energiflödet. Då kan hästen rörelser uppfattas lite "kantiga".  Hästens bröstkorgsrotation sker i sidled och om denna bröstkorgsrotation sker korrekt hamnar man som ryttare alltid rätt, mitt över hästen. 
Tänk på att när du sitter på hästens rygg måste den få frihet till rörelse, så dra inte åt sadeln eller barbackapadden så hårt.


Det här finner jag otroligt intressant!
Jag och Louie har nästan alltid hamnat i detta läge där jag och sadeln glider iväg - alltid till vänster! Problemet minskade då jag bytte sadel till en sadel som låg närmare hans rygg, men det är inte helt borta utan jag måste i stort sett varje ridpass "trampa över sadeln" till höger.

När jag tränade för Angelica sist så jobbade vi i GW  med att hitta en bra böjning och formgivning i Louies kropp. När han hamnar rätt och kan kliva på med sina bakben hamnar liksom resten rätt och han känns även mycket "lättare". Vikten från framdelen blir mindre och man kan verkligen se hur hans kropp svingar sig i sidled.
Den känslan vill jag ta med upp på ryggen och när jag rider barbacka fungerar det ganska så bra, men det ställer lite extra krav på mig och min egen balans. Louies kropp rör sig nämligen väldigt mycket, det är verkligen "La det Swinger" däruppe!

Jag vill verkligen ta reda på om detta med sadlar som glider iväg beror på mig eller på att Louie inte är balanserad korrekt. Ett mycket intressant och givande experiment!

Därför har vi plockat fram vår gamla sadel (Amazonas Birgitta), den sadeln hamnade vi ALLTID snett i då vi red, från dag 1 har det varit så. Att det nu blev denna sadel jag valde beror på att jag själv haft lite strul med min ländrygg och behöver få lite avlastning vid ridning.

 Jag har valt att rida utan stigbyglar då jag misstänker att jag rubbar vår balans då jag använder dem - lite säkerhetsbälte då jag känner mig osäker på min egen balans. Sedan den mycket delikata uppgiften att inte dra åt sadeln så mycket. Visst jag erkänner att jag tycker det känns lite läskigt då jag låter sadeln vara så lös, två hål mindre på vardera sida än normalt. Sedan rider vi iväg och jag upprepar högt vårt nya mantra; Bakbenen driver rörelsen framåt, ta med höfterna och ryggen i rörelsen, låt bröstkorgen svinga till höger, till vänster, till höger...

Vi har tränat på ridbanan och även ridit ut på vägen och i skogen - dock har stigbyglarna fått vara nere då ifall att. Jag måste säga att det gått otroligt bra. Inte en endaste gång har sadeln åkt iväg, inte jag heller. På ridbanan har vi jobbat med alla skolor, öppna, sluta, diagonaler och pirruetter. Fungerar hur bra som helst! Jag har även vågat mig på övergångar till trav. Det är de bästa övergångarna Louie någonsin lyckats med!! Jag känner så tydligt hur hans bakben startar upp rörelsen, hur han trampar igång med bakbenen och sedan kommer rörelsen i resten av hans kropp. Jag är tårögd efter varje ridpass för så här fint, lätt och mjukt har det aldrig känts. Louie kan verkligen bära sig själv på ett nytt sätt, han känns lätt  i handen och kan behålla sin formgivning på ett sätt han aldrig kunnat förut. 
Allt arbete vid hand ger sådana fina kvitton i ridningen, där ligger grundarbetet och det kan vi nu ta med oss upp på ryggen. 

Så med lös sadelgjord tränar vi vidare jag och Sir Louie.
Just det är faktiskt lite roligt för innan jag och Louie blev akademiker och istället ägnade oss åt dressyr så fick jag alltid inskrivet i mina tävlingsprotokoll : DU MÅSTE DRA ÅT SADELGJORDEN! DEN HÄNGER LÖST UNDER MAGEN! 
 

Läs hela inlägget »

Midsommar närmar sig med stormsteg, även om det inte riktigt känns som sommar med relativt sval temperatur och detta eviga blåsande.

Att sommaren är lite senare än vanligt märks bland annat på att vår inbetning ligger lite efter jämfört med tidigare år. Fast det kanske är lika så gott. Jag blir helt nojjig av att läsa om hästar som fått fång. Jag trodde ju att Louie möjligen drabbats av fångkänning (laminitis) förra året , så jag håller extrem koll på honom. Varje dag kollar jag hullet och känner på hovarna.
Det blir korta stunder på gräset med motion och hö däremellan.  Det blir även mycket extra hovvård den här tiden. Jag känner mig nästan lite sjukligt nojjig, det tycker även Louie som suckar och tittar på mig, skakar på huvudet och säger; Sara du är tokig!! Ja, jag vet att jag överdriver, men jag gör det för DIN skull. Ja, ja okej då svarar han då och suckar lite igen.

Nästan alla spår av vinterpälsen är i allafall borta. även om det varit lite trögt med de sista stråna. Nu finns det några små ljusa fläckar på baken kvar, men det är inte mycket. Vi brukar ha som målsättning att all vinterpäls skall vara borta innan midsommar. Jag tror vi kommer klara det!

Även allergin tycks vi klara lite bättre detta år, vilket känns otroligt skönt. Ögonen har klarat sig mycket bättre, inte alls så mycket rinnande och irriterande, men så har Louie fått "bo" i sin fina flugluva hela våren. För mig känns det jätteskönt att luvan gör så gott.
Även luftrör och andning har klarat sig bättre än tidigare. Fast vissa dagar  märker jag att Louie känns trött och lite seg i kroppen. Sådanan dagar tar vi det lite lugnare för jag vet hur det känns eftersom jag själv också har pollenallergi. Det är som att ha en infektion i kroppen, man blir trött i huvudet och kroppen känns blytung. 

Vi jobbar vidare med vår träning vid hand. Vi har inte riktigt kunnat sätta slutasignalen hundraprocentigt än, men det går framåt. Louie är väldigt duktigt nämligen för när jag ställer upp honom för att använda vår nya slutasignal så flyttar han sig korrekt direkt utan att jag behöver ge någon signal.
Idag provade vi att ställa oss längs staketet, han kliver in och placerar sig korrekt och därifrån bara börja gå framåt och samtidigt ger jag då signalen med spöt. Väldigt trixigt och mycket att hålla reda på för mig med tyglar, spö, behålla böjning/ställning, se placeringen på bakbenet - puh! Plus att jag ska gå baklänges och försöka hålla mig längs staketet och inte vingla iväg inåt i ridbanan. När den här utbildningen är slut då kommer jag vara expert på multi-tasking! Jag ska försöka testa detta sätt inne i ladan där utrymmet är mindre och det är lättare att rigga upp en kamera på rätt plats så jag kan filma det hela och se vad som egentligen händer.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Arbete på volten Foto: Angelica Hesselius Arbete på volten Foto: Angelica Hesselius

Den här veckan har jag & Louie varit på "träningsläger". Vi har tränat målmedvetet och fokuserat varje dag.

Veckan startade med att Angelica och Åsa kom på besök. Louie och jag fick oss en rejäl genomkörare och ovärderlig hjälp av Angelica som instruerade och kom med bra tips. Åsa filmade hela långa träningspasset så jag har kunnat gå tillbaka och tittat, lyssnat och njutit. Jag har även varit hos dessa två ljuvliga fröknar och tittat på när de tränar sina hästar så jag är full av inspiration!

Med Angelicas hjälp har vi nu haft större fokus på att hitta en bra formgivning på volten. Det här har historiskt sett varit lite svårt, men Louie kan mer än han visar. Jag känner själv att jag fått mer känsla och kan nu se hur mycket jag kan begära av honom - jag är som regel lite för kravlös vilket min smartaste gosse såklart utnyttjar. Målet är att Louie ska vara böjd genom hela sin kropp och kunna behålla denna böjning i rörelse på voltspåret.
Högersidan går lättare än vänster, kanske för att både jag och Louie tycker det är lättare när jag befinner mig vid hans högra sida? Även min position är jätteviktig. Jag märker att det ställer höga krav på mig som "förare". Det gäller att jag inte hamnar för nära eller mitt framför Louies huvud. Min plats måste vara lite vid sidan om honom. Det här märks jättetydligt när jag ser på veckans filmade träningspass. När jag är på rätt plats så är även Louie på rätt plats - enkelt! 

Vi har även arbetat med att flytta Louies bakdel på voltspåret. Tanken är att han ska behålla böjningen genom kroppen och med en lätt touch med spöt på hans bröstkorg ska bakdelen komma lite mot en öppna. Här gäller det att få Louie att kliva på med sina bakben, få hans bröstkorg att svinga till sidorna och få honom att lyfta upp sin bröstkorg så frambenen avlastas (rotation av bröstkorgen).  I högervarvet går det ganska så bra, men till vänster vill Louie gärna öka farten och trava eller göra ett galoppskutt då jag petar på honom med spöt. Det gäller att befästa denna signal så han förstår vad jag vill att han ska göra.

Nästa övning är att flytta Louies framdel, få honom att saxa med sina framben utåt i volten, så volten blir lite större. Mycket för mig att hålla reda på med korrekt hjälpgivning, se så han reagerar på hjälpen  plus att jag själv måste ha fokus på att följa med honom in och ut på voltspåret. Vill jag att volten ska bli mindre måste ju även jag göra volten mindre och tvärtom. 

Vårt svåraste moment är att arbeta med slutasignalen. Vid ridning är just slutan en av Louies paradgrenar, vid hand är det för tillfället mycket klurigt. Här är tanken att jag ska kunna ha honom i en bra formgivning och med spöts hjälp kunna peta på hans yttersida, skänkelläge och på så sätt flytta hans bakdel in mot mig. Vi har börjat i stillastående längs staketet. Här hade jag det första gångerna Angelica till hands så när jag petade med spöt kunde hon samtidigt putta på Louie, på samma ställe så han flyttade sitt bakben inåt mot tyngdpunkten.

Nu ska jag ju kunna öva detta ensam så jag placerar honom och petar med spöt sedan flyttar jag mig runt honom så jag befinner mig på hans yttersida och kan då peta med spöt och putta lite på honom. Det här kräver tålamod och är svårt för oss båda. För Louie kan denna hjälp betyda precis vad som helst, i vissa fall. Han är dock mycket lyhörd och frågar mig, ska jag flytta mig bakåt? ska jag vända mig om? ska jag trava? Tålamod och belöning när det blir rätt.  För Louie är det svårt då jag känner att detta är förknippat med en "gammal" signal från ridskoletiden som då betydde att han skulle trampa på med bakbenen. Här känner jag att jag måste försöka hitta på något sätt som gör signalen anorlunda och ny så han förstår mig. Sedan är det inte så konstigt att denna övning har skapat lite huvudbryderi för mig då jag själv insåg att jag haft fel bild i mitt huvud. Jag har sett förvänd sluta i mitt huvud och försökt göra en vanlig eller, ja inte vet jag, men det blev helt bakvänt i huvudet. Nu har det dock klarnat!
Louie är dock väldigt duktig för när jag placerar honom rakt längs långsidan kliver han automatiskt in med sitt bakben mot tyngdpunkten och står sedan stilla där. Så någonstans har det gått fram vad vi ska göra, vi måste bara slipa på signalerna och kommunikationen. 

Efter att ha övat  varje dag under denna vecka så går det bättre och bättre. När jag ser på filmerna från våra träningspass så ser jag en mycket stor skillnad! Det händer mycket på en vecka med idog träning. Plus att det är så himla roligt!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Glad i hågen och med stora förhoppningar och förväntningar såg jag fram emot ännu ett träningspass. Allt hade ju fungerat så bra, bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men det blev snarare tvärtom.

Då det regnade och blåste fick det bli ett träningspass vid hand inne i ladan. När vi testade vårt stillastående arbete tyckte jag att han hade lite mer motstånd än tidigare, men jag tänkte att det kunde vara lite träningsvärk. När jag gick baklänges var han som en ångvält, försökte gå på mig och han kunde inte gå sakta utan ville hela tiden trycka på framåt. Vänstersidan var hård som pansar, fanns inte en tillstymmelse till mjukhet, böjning där inte. Sedan försökte Louie hela tiden att trycka sin panna mot mig, ungefär som att han ville stångas. Han kunde inte gå långsamt utan blev lätt irriterad på mig då jag bad honom om lite kortare steg. Jag märkte även att han rörde sig lite anorlunda med sina bakben, att han inte klarade av att kliva på som han brukar utan var lite mer stel i sin aktion.

Jag tolkade det hela som träningsvärk och vi tog vilodag med massage och lång promenad. Även när vi gjorde vårt stretchprogram gick det sämre. Louie ville inte alls vara med och protesterade så jag gjorde bara kort och lite samt kände efter vilka övningar han tyckte var okej.

Väl hemma igen funderade jag mycket över hans beteende och vad det kunde bero på. Träningsvärk eller något annat och i sådana fall VAD?  Det är ju lite detektivarbete för att söka efter vad som inte är som det ska. I samma veva hoppade jag på gratisutbildningen med Marijke de Jong och det gav mig lite nya infallsvinklar. 

Dagen efter startade min felsökning. Jag började med att känna igenom hela Louies kropp. Tryckande på muskler, massage, aku-halsduken åkte på. Han kändes mjuk och fin i kroppen, men hade samma beteende då jag försökte gå med honom. Hela tiden denna vilja att stångas med mig. Okej Louie vad är det du vill säga mig? Vad är det du försöker förklara som jag inte förstår? Vad är det som spökar med bakbenet och vänstersidan? 
När jag släppte ut honom följde jag med honom runt i hagen. Jag kunde med blotta ögat se att hans vänstra bakben inte riktigt ville ta ett lika stort steg som det högra. Hjärnan arbetade på högtryck samt att  känslan också behövdes kopplas på. Jag fattar ju att han försöker förmedla något till mig!! När jag halvt villrådig stod och funderade över vad jag nu skulle ta mig till kom han smygande mot mig och placerade sitt huvud mot min bröstkorg. Klias i pannan tänkte jag. Då vände han direkt.

Sekunden senare kom han igen och placerade sin panna mot mig och tryckte till med huvudet. PANG! Som ett pistolskott. Sedan skakade han lätt på halsen och frustade till. När han sedan gick iväg rörde han sig betydligt bättre med bakbenen. Det satt alltså en rejäl låsning i nacken, som blockerat flödet från hans bakben och framåt vidare i kroppen. Vad låsningen berodde på vet jag inte, men jag är väldigt tacksam över att vi kunde lösa vårt problem.

Nu har vi kunnat träna på igen. Jag har lärt mig jättemycket och känner själv att det varit bra att gå igenom grunden ännu en gång. Nu känner vi oss mer redo att gå vidare i arbetet vid hand för där har vi båda mycket att lära oss. 

Planen nu är att  öka svårighetsgraden och lägga till mer fokus på böjning samt att kunna flytta framdel och bakdel mot öppna och slutan på volten. Än så länge har vi bara haft en känsla eller tendens till öppna då jag placerat Louie stillastående i en öppna och sedan bett honom att sakta gå framåt i detta läge.
Från basic arbetet som vi nu har övat lite extra på tar jag med mig känslan att Louie har ett fritt flöde i sin kropp. I det stillastående arbetet kan han sträcka sig fram och ned, till sidan eller lägga vikten bakåt. Dock vill han gärna hänga lite extra på vänster bog.
Att korta och länga steget fungerar nu mycket bättre, här brukar Louie bli lite ångvält och plöja över mig när jag vill att han ska gå sakta och smyga fram plus att han inte alltid är på alerten och vill länga ut sitt steg så det är en positiv upplevelse. 

Arbetet på cirkeln gav mest ledtrådar till vad vi behöver arbeta med. Här fungerade plötsligt högersidan bättre än vänster. Tidigare har alltid vänster varvet varit Louies "bättre" varv där det varit lättare att hitta böjning och ställning, men nu var det plötsligt tvärtom! Intressant!!
Jag brukar även känna att Louie gärna vill trycka på och bli lite "pushig" i högervarvet, men det var betydligt lättare för honom att gå långsamt med böjning i sidan till höger. I vänstervarvet fungerade det bättre när vi gick på en mindre cirkel, men då vi försökte öka storleken så blev det svårt igen. Här kommer övningarna med att flytta bog och bakdel bli helt perfekta verktyg.

Det känns  bra att jag bokat in Angelica så hon kan hjälpa mig att sätta rätt hjälpgivning för dessa moment då Louie och jag har haft svårt att förstå varandra. Resan går vidare och jag ser verkligen fram emot att få fortsätta öva med min fantastiska mästare <3

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner
Ett av målen med vår träning är att bygga en stark och hållbar häst. Det är en av anledningarna till att jag fokuserar så mycket på liksidigheten. Målsättningen är att Louie ska vara så pass stark och lösgjord i sin kropp så att han alltid lägger lika mycket vikt på alla sina fyra ben. Oavsett gångart.
Det är målbilden.

När jag bestämde mig för att Louie och jag skulle backa tillbaka och jobba mer med grunderna valde jag att lägga upp ett träningsschema. Två träningsdagar i följd sedan en "vilodag" i mellan. Viilodagen kunde innehålla, massage & annan friskvård, promenad eller uteritt i skogen. Alltså ingen vila i form av ledigt med bara hagvistelse. Anledningen till att jag lagt in en vilodag är att jag av erfarenhet vet att Louie ofta behöver låta saker landa i sin kropp plus att han med all säkerhet kan få träningsvärk då han måste aktivera en del muskler som inte är så starka.
För min del har detta med vilodag varit svårast. Jag har varit så exalterad och vill så gärna fortsätta med träningen varje dag, där har Louie fått hejda mig lite.

Varje träningspass har börjat med att vi bara gått tillsammans i ledövningen. Start, stopp, start stopp. Vi har övat på att gå långsamt  och ökat på aktiviteten och längt ut steget. Väldigt basic, men en bra övning för mig att checka av läget i vår kommunikation och en bra uppvärming för Louie. Jag har observerat hur han rör sig, hur rör sig kroppen, hur han placerar sina hovar och så vidare för att skapa mig en bild av läget.
Därefter har vi checkat av kroppen i stillastående övningar. Här har jag känt efter om det är ett fritt flöde genom kroppen eller om rörelserna "fastnar" någonstans.

I arbetet vid hand (GW) har vi använt cirklen som redskap för att hitta eventuella oliksidigheter. Louie har fått följa voltspåret i båda varven och jag har försökt se om jag kan få honom att böja sig i sin kropp. Vi har ökat och minskat voltens storlek för att se vilken storlek han klarar bäst och som passar honom  för stunden. Vi har även lagt in lite känsla om öppna och sluta. Jag har varvat min position med att ibland gå baklänges och ibland gå bredvid honom då han ibland tycker det är lite jobbigt att ha mig framför sig. 

När jag fått en någorlunda bra bild av vad Louie behöver hjälp med så har vi plockat ut en sak och fokuserat på den. Varje träningspass har varat i mellan 20-30 minuter från att vi börjat med ledövningen då innefattar träningspasset även ett antal pauser för belöning. 

Efter varje träningspass har vi stretchat kroppen utifrån vårt stretchprogram.

Våra första träningspass blev verkligen bra. Vi kunde hålla bra fokus och då tyckte jag att övningarna fungerade riktigt bra i båda varven. Eftersom allt kändes fint smög jag in övningar med öppna då det är något som Louie behöver träna på samt att vi båda tycker det är lite svårt att utföra vid hand.Allt fungerade över förväntan och det vi hittat under första dagen kunde vi plocka upp dag två och gå vidare med. Vi var båda jättenöjda.

Vilodagen blev friskvård med massage och Louie njöt i fulla drag. Skönt att mjuka upp musklerna ännu mer. Vi tog en promenad och gick ut i skogen och i endast grimma kunde jag inte låta bli att testa och se om Louie möjligen kunde hitta lite tendens till öppna, bara några steg. Det gick hur fint och lätt som helst. han bara följde min kropp och han var helt lätt i grimskaftet. LYCKA!

Vårt tredje träningspass fick bli ett ridpass. Då Louie och jag haft lite otur med vår barbacka ridning då Louie blivit skrämd två gånger och jag har med nöd och näppe klarat av att sitta kvar, så la vi på sadeln. Jag red utan stigbyglar så att jag själv skulle kunna känna att jag verkligen sitter rakt och inte glider iväg åt något håll. Vi tog en tygelövning med 3-1 fattning med tanken om att kunna longera mig själv. Även om jag strulade en massa med tyglarna var Louie jättefin. Han följde fint i båda varven och hittade fin rundning i kroppen. Vi gjorde öppna på volten och kunde göra volten både större och mindre, vi red på en åtta så Louie fick byta varv ofta och han var helt fantastisk fin. Vi gjorde även lite korta uppgångar till trav och då kunde han starta traven fint i lite fram och ned läge utan att ramla framåt. Jag var så nöjd och stolt över min fina gosse! 
Jag längtade till nästa dag så vi kunde fortsätta bygga vidare på allt vi gjort.

Dagen efter var det ett helt annat läge. 
 
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Efter kursen med Hanna i början av Maj så har Louie och jag övat, testat lite nya saker, funderat, reflekterat och jag har lusläst i mina anteckningar.

Det finns några detaljer som jag känner är så viktiga för oss och som jag verkligen vill ska bli rätt då de påverkar hela Louies biomekanik. Min strävan efter att hela tiden ha rätt belastning på honom för att han ska bära sig själv på ett för honom korrekt sätt gjorde att vi valde att backa bandet en aning igen för att finslipa på grundarbetet ännu en gång.

För den oinvigde kan ju detta verka helt galet och kanske tråkigt, men icke!! Just detta fascinerar mig så otroligt mycket. Hur Louies kropp fungerar i arbete och under belastning är så spännande och viktigt.  Visst,  jag känner verkigen att jag är en nörd som grottar ner mig i detaljer, men resultatet är det bästa kvittot på att vi gör rätt.

Vårt huvudfokus är Symmetri eller Liksidighet.  
Jag har valt att analysera och reflektera under varje träningspass. Känna efter vad som händer, fundera på vad det kan bero på och hur jag kan lösa det. 
Vi har börjat träningspassen med stillastående arbete. Hur känns det i Louies kropp när jag ber honom lägga vikt till vänster, höger, fram och ner samt bakåt. Fastnar det någonstans, finns det motstånd? Hur känns det i tygeln? Vikten i handen ska ju endast vara tygelns vikt och inget mer. När vi rör oss framåt i de olika varven hur känns det? Är det skillnad i vänster eller höger? Trycker han på framåt i något varv eller kan vi gå långsamt i båda varven? 

Så spännande och lärorikt! 

Då jag kände att jag behövde få ytterliggare kunskap och även få en annan människas syn på hur man kan göra för att lösa upp vissa knutar och komma vidare hoppade jag på en online minikurs med Marijke de Jong och hennes Straightness Training. Där fick jag ett antal olika tips och förslag på hur jag själv kan lära mig att se och känna av hästens obalans och hur jag ska hjälpa min häst att bli mer liksidig.

Hur vi har arbetat den senaste månaden ska jag under de närmaste dagarna försöka sammanfatta. Mest för min egen del, men om någon vill följa med oss på denna intressanta och händelserika resa så är alla såklart varmt välkomna.
 

Läs hela inlägget »

När jag kom till stallet idag hade Sir Louie fått en ny kompis. På hans rygg satt en kaja och pillade i hans päls. Varken Louie eller kajan tycktes bry sig så mycket utan det var mest;  jaha kompis här sitter du. Tyvärr hann jag inte plocka fram kamera eller mobiltelefon så jag kunde inte föreviga detta ögonblick. Det här är första gången jag ser att någon får fågel sitta på honom. I vårt stall har jag bara sett det en gång tidigare, då på Caspian, men det var nog 7-8 år sedan. 
Måste ju såklart läsa i min favoritbok "Djurens Språk" av Solöga om Kajans budskap. " Tillsammans är vi starka", det passar fint tycker jag.

Förra helgen var jag på kurs med Hanna Engström i två dagar, samtidigt var Birgitta Järnåker på besök och hade endagskurs i stallet. För första gången på tio år (!) var jag & Louie inte med . Jag hade noga förklarat för Louie att just denna gång skulle inte vi vara med. Förberett honom på att han "bara" skulle få träffa Birgittta i hagen och i stallet, att han kunde stå uppe på kullen i hagen och titta ner till ridbanan och se alla ekipage. Han besvikelse var stor, större än jag anat. När jag sedan inte ens hann göra något alls på lördagen då ställde han sig vid grinden och gav mig det ondaste ögat han kan förmå och samtidigt en blick som gav mig så dåligt samvete. Jag dämpade mitt dåliga samvete med att lägga ut lite extra mat - han är ju trots allt en oxe och vägen till hans hjärta går via magen <3 

Men ibland lönar det sig att längta till något för de träningspass och allt som Louie plockat fram sedan dess är helt fantastiskt.

Han lever "rövare" i hagen, hoppar, galopperar, jagar sin hagkamrat, säger ifrån och tolererar inte vad som helst! När jag kommer sätter han fart och kommer i full sula fram till grinden, ibland bjuder han även på lite bocksprång och bakut sparkar - mycket ovanligt för att vara min Sir Louie.

Våra träningspass utomhus vid hand består mestadels av trav, galopp, hopp & skutt. Han bjuder självmant upp till denna dans. Mina planer att vi ska ta det lugnt och kanske jobba mer med finlir än aktivitet;  Nix, det kan jag glömma! Den livsglädje & energi han uppvisar är helt underbar! Jag tar tacksamt emot och låter träningspassen bli fartfyllda. Jag tror nämligen att han behöver exakt det här just nu.

När vi är inne i ladan är det mer fokuserat och stillsamt. Dock lyser han av arbetsglädje och motivation. Han har visat mig att det jag tror att vi inte kan - det kan vi visst, jättelätt säger Louie. Även när jag valt att öka på svårighetsgraden en aning så visar han att om bara viljan finns där så är han villig att försöka. Det här är verkligen en ny inställning från hans sida.  Vi har ju hållit på med Ground Work mer kontinuerligt och på ett för oss nytt sätt under ett helt år och jag tror han själv märker att det verkligen är bra för honom. 

Den här helgen har vi haft träningsledigt, vi har istället fokuserat på kropp och välmående.
Lite gräsätning, pyssel med hovar och päls. Igår blev det akupressurhalsduk och helande händer. Louie blev så trött så jag blev nästan lite orolig om jag låtit halsduken suttit lite för länge. Han fick ha den på ryggen, nacken, framben och länd. 
Idag plockade vi fram vår vän "Dumpern" Louies egna massör (läs massageapparat). Det var ett tag sedan vi körde med den men idag kände jag redan på vägen till stallet att det var dags. Vilka spänningssläpp! Louie har gäspat och frustat och slumrat omvartannat.
En riktig mysdag och just dessa stunder det slår alla ridpass i världen.
 

Läs hela inlägget »
Angelica & Ellen i stillastående arbete. Angelica & Ellen i stillastående arbete.

Oj, oj oj vilken helg! Tror aldrig jag känt mig så inspirerad, motiverad och träningssugen som efter helgens kursande.
Är mycket imponerad av mina kurskamrater, vilka framsteg de gjort med sina hästar! Det är verkligen jättekul att få dela deras resa och se utvecklingen mellan människa och häst. Lättrörd som jag är så blir jag lätt gråtmild mellan varven när jag ser dessa härliga tjejer tillsammans med sina fina hästar. För inom Ridkonsten så är det inte bara en fysisk resa utan även på ett mentalt plan där både människa och häst utvecklas på ett in min mening helt fantastiskt sätt.

Sedan kan jag inte nog understryka hur duktig och pedagogisk Hanna är. Ibland tror jag hon har röntgensyn och jobbar telepatiskt! Hon har en förmåga att se exakt vad människa och häst har för behov för att komma vidare. Hon kan säga "Testa att peta lite med pinnen där"  och vips så hamnar häst och människa i balans. Verkligen imponerande!

Jag tycker själv att jag fått en ännu större insikt i hur allt hänger ihop på flera olika plan; fysiskt, mentalt, tanken bakom hur vi tränar och varför, hästen biomekanik. Listan kan göras hur lång som helst.
Det blir för mig än mer tydligt hur viktigt det är att hitta sin balans, den inre balansen mellan den fysiska kroppen och den mentala delen. Befinner man sig i harmoni och balans, utan blockeringar så blir det så mycket lättare. Efter dessa dagar har jag fått ännu fler verktyg att plocka fram för att kunna lösa de svårigheter vi råkar på längs vägen. Även några av våra "gamla" oliksidigheter som vi jobbat med under lång tid har nu kanske fått lite nyare lösningar, jag har i allafall fått en större insikt till VARFÖR det händer och HUR jag ska kunna lösa det på ett nytt sätt. 

Den här helgen hade gruppen fokus på "Tygel & handutbildning".  Här handlar det om 3-1 fattning, men på ett nytt sätt. Jag har ridit med 3-1 tidigare, men det här är helt nya saker! Här har varje tygel en uppgift och det blir som att lonmgera sig själv fast man sitter på ryggen. Väldigt klurigt innan man övat upp handen och lyckats reda ut hur tyglarna sak placeras i handen. Det här känns som en rejäl utmaning! 

Efter två dagar inne i ridhuset fick jag möjligheten att hänga med på Hannas två sista lektioner under måndagen hemma hos Åsa och Angelica. Väldigt lyxigt att få vara med på deras lektioner och träffa Hanna ännu en dag. Jag passade på att föreviga deras träningspass - som tack för att jag fick vara med!

Är så tacksam över att jag bestämde mig för att vara med på denna två-åriga utbildning. Den ger så mycket och jag lär mig så mycket. Har ni chansen att gå detta program så gör det!! Det är den bästa investeringen du kan göra!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, inspiration

Idag har jag & Sir Louie haft ett av våra bättre träningspass inne i ladan. Eller var det egentligen ett träningspass? Idag kändes det mer som lek, ett sätt att vara tillsammans borta från stormvindarna.

Dagens förhoppning från min sida var att kunna rida, men vädrets makter är inget som man kan styra riktigt över alla gånger. Efter pälsvård med borstning och bortskrapning av gammal vinterpäls gick vi in i ladan.  
Min vana trogen berättade jag för Louie vad jag tänkt att vi skulle göra. Känslan från honom är så härlig, det finns en vilja och ett intresse hos honom som han inte alltid haft förut.
Nu var det ett tag sedan vi arbetade inne i ladan, men han trivs bra där. Idag då vindarna tog i rejält så var det verkligen skönt att kunna vara därinne.

Vårt fokus idag var att arbeta med halten. Min tanke är att vi ska kunna skritta och liksom stanna upp i steget, förlägga vikten bakåt på hans bakben och sedan fortsätta framåt. Liksom vila i steget utan att stanna till helt. Det här är något jag tänkt att vi ska öva på då jag rider, men vi testade det vid hand idag.

Till en början så fick Louie göra en helt halt och stå stilla. Sedan byggde vi upp övningen med att stanna, göra ett viktskift bakåt och gå framåt igen. Just dessa övergångar, stanna - starta, det är viktiga pusselbitar för Louie. Han kan i detta arbete värma upp sina leder på att skonsamt sätt plus att han måste ha egen aktivitet. Efterhand så provade vi att bara tänka stanna, viktskifta bakåt och fortsätta framåt. Det blir lite som en lek när Louie får följa mig och mitt kroppsspråk för jag måste ju göra samma sak som han. Lite styrdans :-) Vi testade med långa intervaller och kortare mellan våra halter och på slutet blev det riktigt bra.
Det som känns extra kul när vi jobbar såhär är att Louie hela tiden är med och tillsammans med mig. Det känns verkligen som om han uppskattar jobbet och det skapar energi och tonus i honom. Ibland blir han väldigt entusiastisk och vill göra mer, han hittar på egna små övningar i övningen. Jag har valt att uppmuntra det för i min värld gör det honom till en starkare individ rent mentalt.

För att variera jobbet med halten testade vi även dess motsats, att skritta i normalt tempo och kunna öka tempot några steg för att sedan komma tillbaka till normalläget igen. Även här blir det lite samma "jojo" effekt i jobbet. Lite fram och lite tillbaka. Även denna övning känns klockren för Louie, han får mycket energi och kan nästan falla över i trav.  Inne i ladan vill jag helst inte att han ska trava så mycket, speciellt inte idag då han fick vara barfota även fram. Därför fick vi försöka samla ihop oss lite extra och då händer det härliga saker i hans kropp. 

Tiden går fort då man har roligt sägs det och dagens lekstuga hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst. Både Louie och jag glömde bort tiden, vi var så inne i våra övningar och allt vi höll på med.
När träning blir lek och lek blir träning.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, träning
Stretch av framben, Louie gäspar och sträcker ut tungan - ett tecken på avslappning och att det är skööönt! Stretch av framben, Louie gäspar och sträcker ut tungan - ett tecken på avslappning och att det är skööönt!

Tillsammans med min kompis Anna Karström, som även är Sir Louies massör, har jag haft möjligheten att arrangera fyra kurser med temat Massage & stretching för husbehov. Anna är ju utbildad och diplomerad massör och hon är den som varit kursansvarig, jag har varit med som assistent och hjälpreda. Jag har verkligen lärt mig massor av nyttiga saker, framföra allt har jag haft möjligheten att få känna lite på andras hästar - det lär man sig mycket av! jag är ju mest van att klämma och känna på Louie så för mig och min känsla har detta varit jättebra.Dessa kurser har vi arrangerat i ARVs regi och det har verkligen varit jättekul! 

Just detta med massage är något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Sedan jag själv gick utbildningen på Axelssons Animal Massage School har jag övat och masserat på hästar jag träffat. Sedan Louie kom in i mitt liv har det blivit väldigt mycket massage för min del. Flera dagar i veckan får han sin massage. Dock inte helkropp varje dag, det får han kanske en gång i veckan i kombination med lite akupressur och helande händer. Men så gott som varje dag får han lite lätt, uppmjukande massage som uppvärmning innan träning eller liknande. Det här är något som nästan går på rutin för min del, jag tänker inte så mycket på VAD jag gör utan jag får ofta en känsla av att idag behöver vi mjuka upp framdelen, bakdelen eller halsen. Så just massage känner jag mig ganska invand med, lite daglig rutin.

 

Men det här med stretching det är något som både Louie och jag är rent utsagt dåliga på. Vi har gjort tappra försök till att stretcha, men Louie har inte alls gillat det. Han har verkligen visat att det inte är till hans belåtenhet och då han inte vill har jag valt att hoppa över stretchdelen. Med ett stort undantag - morotstretchen - den har vi alltid gjort och det är en av höjdpunkterna under dagen tycker Sir Louie!

Varför just stretchingen varit "jobbig" för Louie tror jag bland annat beror på att han är så väldigt rädd om sina ben, framförallt frambenen och sina knän. Jag vet inte vad han kan ha råkat ut för som gör att han är så försiktig och inte riktigt litar på att det inte ska bli slitande eller brytande. Plus att han tidigare var ganska stel i sina leder och det vet man ju själv att stretcha en kroppsdel där muskler och senor är lite för korta, det är inte det roligaste man kan göra!
Nu efter kursen med stretching bestämde jag att nu ska vi verkligen prova igen! Främst för att just stretching är så himla viktigt för att behålla rörlighet och smidighet. Jag upplever ju att Louies kropp fortsätter att "vakna till liv" med den träning vi gör och han är inget stelt kassaskåp minsann utan smidig som en katt. Sedan tycker jag att den belöningsbaserade träningen med att han ska lyfta upp sina hovar och ben själv har gett ett jättebra resultat ville jag ge stretchingen en chans.

På kursen fick alla deltagare ett stretchprogram med olika stretchingmoment för framdel och bakdel samt rygg. Detta program har jag och Louie nu kört varje dag i en veckas tid. Jag har valt att låta Louie bestämma hur många sekunder vi ska göra varje övning. Målet är ju att vi ska kunna hålla benen i varje position i kanske 10 skeunder, men nu i början få han bestämma vad som passar honom bäst. Jag känner att det viktiga är att han samarbetar med mig för sätter han sig på tvären då kan vi glömma allt vad stretching heter.  På bara en vecka märker jag jättestora resultat. Flera av de övningar som han tidigare inte alls velat göra fungerar bättre och bättre för varje dag. Det blir även som att lära in ett mönster för han vet i vilken ordning de olika delarna kommer. Jag har även valt att belöna honom när vi gjort halva programmet för frambenen då just detta med framben är det han tycker är svårast.
Om jag glömmer belöna honom så påminner han mig för efter den där stretchen då ska det komma morot, han har koll! Hela stretchprogrammet avslutar vi alltid med morotsstretchen då det är den han är mest van vid, men även den utvecklas. Louies senaste är att vi ska stretcha med lyft bakben och moroten ska komma under hans lår. Det är något han själv kommit på att han kan göra, vilket är jättekul!  Tidigare kunde han inte hålla sin balans i detta läge och inte var han heller tillräckligt smidig för att klara av det. 

Läs hela inlägget »
Sir Louie & jag på vår första barbacka ritt! Foto: Anna Karström Sir Louie & jag på vår första barbacka ritt! Foto: Anna Karström

Efter förra SKYPE träffen med Hanna fick jag bland annat i läxa att prova att sitta barbacka på Louie.
Att få rida barbacka har länge funnits med på min personliga "önskelista" då jag känner att det är viktigt för min balans och min sits.

Just detta med sitsen är ju ett evigt återkommande tema i mitt liv. Det kräver träning av muskler och hitta balans, kunna slappna av, vara följsam och tusen andra saker, mycket att tänka på och att utveckla.
 
I och med denna utbildning känner jag själv att jag fått ännu mer pusselbitar att arbeta med och då har min längtan om barbacka blivit ännu större. Att få sitta och verkligen känna vad som händer i Louies kropp då jag ber om exempelvis en öppna, kunna känna hur hans rygg arbetar, så himla spännande!

Jag har många gånger försökt att få sätta mig på hans rygg, men det har inte varit till hans belåtenhet. Under våra år tillsammans har jag fått sitta barbacka - inte rida utan stå stilla med mig uppepå en gång! Varje gång då vi försökt så har han tydligt visat att " NEJ det där vill jag inte". Jag har respekterat hans önskan, då jag vet att han är så otroligt rädd om sin rygg. Inte så konstigt då han i så många år burit runt på människor som inte kunnat sitta ordentligt och mer eller mindre dunsat omkring däruppe - mig själv inkluderad. Sedan vi flyttade ihop har jag hela tiden fått vara lätt och haft tyngden i mina fötter i avlastningssits för att han ska våga och kunna arbeta med ryggen. Det är inte förrän nu på senare år som han gett mig sitt medgivande och sagt, " Varsågod och sitt en stund".

Så de senaste veckorna har målet varit att försöka få Louie att acceptera mig utan sadel. Vi har verkligen fått börja från början, ungefär som när man vänjer in en häst som aldrig burit en ryttare på ryggen. Jag har fått stå på tå på en pall och lutat mig över hans rygg. Inte belasta utan jag har hela tiden haft min vikt kvar i mina fötter. De första gångerna blev han jättestressad, spänd och ökad andningsfrekvens. Jag har fått vara lugn, klappat honom, smekt hans rygg och längs sidorna och pratat lugnt. Korta stunder med långa pauser emellan.

I detta skede kanske någon annan skulle ge upp och känna att okej, han vill inte så strunta i det då, men jag har liksom känt att det är mer ett minne, en tröskel som vi ska komma över. Inget fysiskt fel eller liknande som spökar utan mer en mental grej. Efter att ha övat dagligen i en dryg vecka så kände jag själv att det blev bättre. Mindre stress och mindre spänd.

Jag stod i stallet och försökte sanera min lerbadade gosse inför att vår massör Anna skulle komma. Jag klev upp på pallen för att komma åt och borsta ren honom på ryggen och bakdelen och då kände jag; Idag Sara, idag kan det gå. Vad tror ni att Anna sa då hon klev in genom stalldörren? Idag Sara då ska du rida - barbacka. 

Efter Louies behandling gick vi in i ladan. Louies önskan är att jag måste sätta mig på ett sofistikerat och civiliserat sätt. Inte hänga och klänga utan stå så pass högt upp så jag mer eller mindre kan lägga benet över honom och glida på från sidan. Jag är ju ungefär lika smidig som ett kassaskåp så bara det är en utmaning i sig! Inne i ladan finns en scen och den är tillräckligt hög så där borde jag kunna stå. När jag nu även hade hjälp av två extra händer kunde vi parkera Louie bredvid scenen och med Annas hjälp stod han kvar där utan att flytta sig åt något håll så jag kunde vara graciös och sätta mig.  När jag kom upp på ryggen blev Louie lite osäker och traskade iväg med snabba steg, jag hann knappt sätta mig. Men efter en stund lugnade han ner sig och Anna fick leda ut honom med mig på ryggen ut på gården. Sedan red vi iväg längs byvägen och Louie kändes mer och mer tillfreds med situationen. 

Jag var redan här så nöjd, glad, lycklig och stolt. Jag hann knappt känna efter och lägga märke till saker förutom att det kändes lugnt, tryggt och att han är väldigt bred över sin rygg! Louie tyckte efter en stund att vi allt kunde testa lite trav också och sedan gjorde han även en ansats mot lite galoppanslag. 

Efter denna ridtur har jag "klickat" in Louie på att stanna och stå stilla inne vid scenen i ladan. Vi har lyckats öva in det så pass bra att jag kunde sätta mig upp och bara sitta stilla på hans rygg en stund där inne. Min uppfattning är att ladan inte lämpar sig för ridning med det underlag som är där, men att sitta och testa de stillastående övningarna fungerar alldeles perfekt. 

Igår red vi barbacka igen. Ute på byvägen med sällskap av Ida & Hilda. Louie känns så tillfreds, som att det där är väl lätt som en plätt. Nu måste jag bara hitta en lämplig plats att kunna sitta upp då vi är utomhus. Jag vill ju kunna klara mig själv utan att någon ska behöva hålla i honom där jag parkerat. Min plan är att skaffa mig en tillräckligt hög pall som jag kan stå på för uppsittning vid pall är han ju helt van vid. Nu blir det lite kryss i mössan på honom när jag ber honom stå vid en betongmur eller liknande, men vi ska nog fixa det också.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Min största inspirationskälla - Sir Louie Min största inspirationskälla - Sir Louie

Jag fick frågan av en bekant som själv inte håller på med hästar och ridning, om jag har några förebilder som inspirerar mig i mitt hästliv. Det fick mig att fundera lite och det jag kom fram till blir även ett litet inlägg här. Min absolut största inspirationskälla och läromästare är såklart min Guldgosse Sir Louie, men bland människor finns det några som jag beundrar och ser upp till.

När det gäller träning och utbildning av hästen inom ridkonsten finns det i dagsläget tre starka kvinnor som inspirerar mig. Tre kvinnor med lite olika bakgrund som besitter enorma mängder av kunskap och erfarenhet. Dessa tre är Birgitta Järnåker, Hanna Engström & Ewa Pettersson.

Birgitta Järnåker träffade jag för första gången för snart tio år sedan. Sedan dess är hon en följeslagare och vägledare till mig och Sir Louie. Det jag gillar hos Birgitta är hennes positiva sätt, att alltid se vad hästen & människan gör bra. Under alla våra lektioner vi haft för Birgitta känns alla som den bästa lektion vi haft! Ödmjukhet inför hästen och människan och just denna fokus på glädje, ha kul med din häst, njut av de gåvor du får, ja det synsättet gillar jag verkligen hos henne. 
Birgitta och hennes halvblod Queen Karamelle, som tyvärr inte längre finns med på denna jorden, är och förblir en av våra förebilder. 

Hanna Engström är en betydligt nyare bekantskap för mig. Jag började på hennes utbildningsprogram för snart ett år sedan och varje dag känner jag sådan tacksamhet över att jag fick möjlighet att vara med på denna utbildning! Hanna är en otroligt skicklig pedagog och med en blick för de små detaljerna. Hennes kunskap om hästens anatomi och rörelsemönster är helt fantastiskt! Under Hannas ledning har jag fått så många pusselbitar till hur min träning med Sir Louie ska fortgå. Här handlar det mycket om basic övningar, som stärker och gymnastiserar. Jag är mycket tacksam över att få utbilda mig under Hannas ledning, hon är verkligen en stor källa till inspiration.

Ewa Pettersson (tidigare Jälmbrandt)  har jag haft förmånen att träffa på lite olika kurser samt på hennes gård i Grundbäck. För mig är Ewa en person som får mig att tänka ett steg längre, tänka utanför mina ramar och ifrågasätta vad jag gör och hur jag gör det. Jag formligen älskar hennes träningsbok " Kvinnor i Kalix" med alla olika ridövningar. Den rekommenderar jag varmt! Ewa får mig även att studera min häst ur ett djupare perspektiv, lägga märke till saker som jag annars troligen inte skulle se. Utan Ewas ord skulle jag inte titta hur min häst väljer att placera sina hovar, hur han står på sina fyra ben efter ett träningspass. Små detaljer som gör stor skillnad. Inspirerande och utvecklande!

Men, de som framförallt inspirerar mig och verkligen är mina förebilder är min bästa hästvänner! 
Vilka resor de gjort och gör med sina hästar! Varje gång vi ses eller pratas vid får jag ett sådant enormt sug att sticka ut och träna min egen häst. Att få ta del av deras erfarenheter, hur de valt att lösa saker ger mig så otroligt mycket. Även om våra hästar är totalt olika så finns det många likheter. Det är en fröjd att följa dem och deras hästar, se utvecklingen och förändringen. Dessa tjejer har verkligen förvandlat sina hästar från ibland stressade, rädda och osäkra till stabila och starka individer. 

Det är NI som inspirerar mig mest, som peppar mig att fortsätta jobba med min träning i ur och skur. Ni får mig att våga nya saker, testa nya saker och får mig att utvecklas. Mina bästa vänner och deras resor med sina hästar  - vilka inspirationskällor! 

Läs hela inlägget »

Förunderligt och märkligt. Efter vår SKYPE lektion med Hanna nu i tisdagskväll har jag hunnit med att träna med Louie både onsdag och idag.

I onsdags gick vi in en snabb sväng i ladan. Mest för att jag ville testa lite hur våra nya övningar kunde kännas. Fokus från min sida var att jag skulle befinna mig i skänskelposition när vi arbetar och att skapa aktivitet hos Louie. Han behöver kliva på lite mer, vara mer framåt och att vi ska kunna starta, stanna, viktskifta, starta igen och kanske lägga in ett eller annat travsteg.
Normal är det här inte jättelätt. I onsdagskväll var det superlätt. Min känsla är att Louie säger ÄNTLIGEN!!

Idag var jag i valet och kvalet. Rida eller träna vid hand, eller båda? Efter mycket velande åkte sadeln på så jag tänkte att vi tar oss en tur i byn. Kanske lite trav & galopp så Louie får komma igång bra. 
Nääää, sa Louie och styrde kosan till ridbanan!

Men hallååå det här händer ju inte.

På ridbanan övade vi på "PLANKAN" en fyrkantig volt där Louie får vara helt rak, inte ställd eller böjd. Vid varje vändningspunkt får han vända med rak kropp för att på så sätt hitta in rätt med sitt bakben. Sedan blev det öppna, sluta, diagonaler och piruetter. Trav & lite galopp på hemvägen. Jag är supernöjd men tänkte att kanske vi kan testa lite vid hand på parkeringen. Jag sa klart och tydligt till Louie att vi gör bara pyttelite och om du inte vill göra mer då går vi in direkt.

Bara att han så snällt och villigt hängde med ut igen efter ridträningen var ju en mycket positiv upplevelse. Att han sedan villigt gjorde finfina travstarter och även några galoppsteg när vi satte ihop våra "aktivitetsövningar" är ju liksom helt fantastiskt!

Wow vilken häst jag har!!
 

Läs hela inlägget »

Våren närmar sig. Snö och is börjar släppa greppet så även Sir Louies röda fluffiga vinterpäls! Jag har päls överallt och den dagliga pälsvården med evigt skrapande och borstande blir som en kombinerad grooming och massage. Louie njuter, det kittlar dödsskönt :-)

 Byvägen har några få partier där det fortfarande är is så det gäller att hålla koll för, ja, vi har faktiskt plockat undan broddskorna! Louie får fortfarande ha boots på sina framhovar. Hans hålvägg är inte helt nedvuxen och jag vill inte att han ska trampa ner någon sten eller anna smuts där i hålet. Men bak får han njuta av barfota och jag njuter av gratis hovpolering! På en promenad lyckades han slipa bort alla gammal död sula. När jag sopade rent hovarna hemma i stallet var det nytt, fint, slät och vitt horn på hela undersidan. En efterlängtad syn!

Igår hade vi SKYPE -lektion med Hanna i vårt utbildningsprogram. För första gången sedan vi började hade jag och Louie filmat ute på ridbanan. Föraren (jag) var lite förvirrad under detta träningspass och det blev ett ganska planlöst vandrande, men Hanna har förmågan att se saker ändå. Vi fick verkligen jättemycket bra grejer att ta med oss i vår fortsatta träning, vilket känns kul, spännande och inspirerande. Det känns även som att förutsättningarna för att komma vidare är lite bättre nu då vi kommer kunna ha tillgång till ridbanan för ladan är perfekt på många sätt, men att arbeta på volt där inne blir lite för trångt för oss. Jag imponeras av att Hanna lyckas se så mycket på en halvkass filmsnutt på fyra minuter. Oss har hon ju inte ens träffat, ja mig såklart, men hon har inte sett Louie i verkligheten.

Fokus just nu blir att aktivera Louie ytterliggare. Jag kommer måsta vara lite påhittig och skapa denna förväntan hos honom. Han ska inte ens ana vad nästa steg ska bli. Vi ska även försöka jobba lite mer med trav och då igångsättningar med fokus på höger bakben i höger varv. Kommer kräva lite "split- vision" från mig, men jag räds inte utmaningen.

I vänster varvet är det lite annat som gäller. Här ska vi gå tillbaka till en övning som jag gjort mycket när vi tränar för Birgitta, jag kallar den "PLANKAN". Då rider jag på en fyrkantig volt, varje vändningspunkt blir ett hörn och Louie får inte vara ställd eller böjd i sidan utan han ska vara rak som en planka. Nu ska vi dock göra den vid hand till att börja med och det känns som en utmaning. Det här kommer bli klurigt tror jag. Både för honom och mig, men tillsammans och med tålamod och rätt inställning ska vi såklart fixa det med.

Jag är så himla glad över att jag är med i den här utbildningen. Jag har lärt mig jättemycket och det händer så mycket positivt med Louie när vi gör detta uppmjukande arbete. Visst jag är lite slarvig ibland under vissa perioder och tränar kanske inte lika intensivt som jag skulle kunna, men detta till trots så utvecklas vi båda tillsammans. Jag tycker själv också att utbildningen växer för varje gång vi träffas eller har våra online lektioner. Det passar mycket bra som komplement till allt annat vi gör. Nu blir en promenad ute på byn inte bara ett planlöst gående utan vi jobbar md ledövningen, viktskift och andra saker även då. Träningen eller kanske mer synsättet blir liksom en del i vardagen. Jag har upptäckt flera tillfällen då just GW arbetet varit till vår fördel såsom att placera sin häst på en 50 cm bred grusad stig där resten runt omkring bara är blank is. Det klarade Louie galant! Inte en hov placerades utanför gruset!

Sedan ska jag rida barbacka! Jag har så länge velat få sätta mig däruppe på ryggen utan sadeln, men Louie är lite tveksam till det. Jag hoppas kunna övertala honom. Vill så gärna få testa och känna hur det känns och vad som händer när han rör sig.  
Vilken upplevelse!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Vi stalljourar denna vecka då gårdsfolket har sportlov. Det är verkligen mysigt att få komma först till stallet, knacka på dörren innan jag smyger in och hälsa alla hästarna god morgon.

Visst, vissa dagar är och blir jag lite trött av att kliva upp före tuppen, men jag hinner verkligen med en massa nyttiga saker också. Jag har hunnit med att städa stallådor, veckostädningen i alla våra gemensamma utrymmen, städat av våra gamla boots och fräschat upp dem om jag behöver använda dem, mycket rensa och plocka undan. Lite vårstädning och det känns jätteskönt! Innan veckan är slut hoppas jag hinna med att tvätta Louies regntäcke som vi haft i 4 år (??) . Det har aldrig träffat tvättmaskinen...så det är på tiden.

Det finns även tid för att umgås med världens bästa Louie. Mycket pälsvård då han fäller gigantiska mängder vinterpäls. Jag undrar i mitt stilla sinne om det kommer finnas någon häst kvar när all päls är borta. Fördelen med fällningen är att det blir en kombinerad pälsvård och massage. Säsongen har bara börjat och vi har redan förbrukat tre ryktstenar - vilket är Louies absoluta favorit när det gäller att få pälsen att lossna.

Träna hinner vi också. Vi har varvat promenader med arbete vid hand i ladan och det fungerar riktigt bra. Först går vi ut på prommis och när vi är tillbaka hemmavid slinker vi in i ladan för lite Ground Work. Våra övningar börjar sitta allt bättre så nu har jag börjat utveckla dem lite till. Det blir lite högre svårighetsgrad för oss båda och det tar några gånger innan vi hittar rätt. Det är lite som ett nytt språk då vi lägger till nya saker och Louie testar och frågar om det möjligen är det här eller kanske det där jag vill att vi ska göra. Duktig och intelligent gosse! 

Idag blev det ridning i det vackra vädret. På vissa ställen längs vägen är det nu barmark så vi passade på att öva på övergångar och framförallt galoppanslag. Just galoppanslagen känns så viktiga för Louie. De skapar en bra aktivitet i hans ländmuskulatur och det är superbra styrketräning.
Idag testade vi att spänna bågen lite extra och han fick gå i skritt, göra anslag och tillbaka till skritt. Jobbigt då man måste ta i och inte "får" trycka på! Men om vi ska komma vidare med erbetet mot terre á terre så kan detta var en bra övning tänker jag.
Louie blir så härligt taggad och de sista anslagen blev det halt  - anslag - något halvt skrittsteg och halt igen. Där valde jag att bryta övningen då han gjorde flera jättefina anslag och där jag verkligen kände hur hans anslag blev runda språng. Jag hoppade av och vi gick den sista biten hem. Louie var dock fortfarande taggad så hade jag bett honom hade han säkert fortsatt med mig på marken. Underbara gosse!
Svettiga och lyckliga efter dagens styrkepass!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning
Sir Louie 2005 Sir Louie 2005

Tiden går fort då man har roligt! Kan knappt fatta att vi firar 10 år tillsammans. Tio år som gått otroligt snabbt men ändå känns det som att jag & Sir Louie ALLTID varit tillsammans. 

Jag minns än idag hur jag efter vår första vecka tillsammans verkligen var nära att kasta in handduken och be att få lämna tillbaka honom till ridskolan. Vilken tur att jag inte gjode det!

Jag är så glad och stolt över allt vi åstadkommit fram till idag och jag hoppas verkligen vi ska få fortsätta att utvecklas tillsammans, länge, länge till. Jag njuter av varje dag, varje sekund tillsammans med min härliga röda Guldpäls. 

Vi bjuder på en liten kavalkad av bilder från våra första 10 år tillsammans. Det har hänt mycket längs vägen. 

Sir Louie 2011 Foto Sofie Munktell
Sir Louie i full fart fångad av Angelica Hesselius 2014
Läs hela inlägget »

Jag och Sir Louie har sedan en tid tillbaka haft lite funderingar och åsikter gällande delar av vår utrustning.
Det gäller framförallt vilken utrustning som är bäst i arbetet vid hand och vad Sir Louie själv föredrar. Den utrustning som tidigare fungerat helt perfekt är nu ratad och förpassad till garderoben.

På senare tid har jag märkt en mycket stor förändring hos Louie. En ny sida visar sig allt mer. En sida som han nog länge haft begraven djupt i sitt inre, men som han nu väljer att plocka fram. Om det beror på förtroende för mig, att han anser att jag måste lära mig hantera även detta, att vi (jag) nu är redo eller VAD det beror på vet jag inte, men det är mycket intressant och spännande.

Det känns lite tufft för mig att säga att Louie är/har varit "döv", men låt mig säga att han kanske inte alltid har lyssnat. Det har varit lite "brus" i kommunikationen till viss del. Personligen tror jag att detta härstammar från hans bakgrund. En från början väldig känslig häst som hamnade på en plats där han - för att överleva - valde att stänga av sitt nervsystem på flera sätt. Att han själv valde att vara lite bufflig och upplevdes som bångstyrig för att skydda sig själv.  Man kan ju tänka sig hur det kan vara och hur han kan ha upplevt det.

Nu har ju vi kamperat ihop i nästan tio år och visst kan man då tycka att han borde ha lärt sig att med mig och i vår relation är det anorlunda, men det kan ju vara så att vårt fokus legat på annat håll och nu är vi redo för detta steg.

Hursom så har Louie tydligt visat att vår gamla kapson, som vi alltid brukar ha i Ground Work,  inte längre är till hans belåtenhet. Han har verkligen protesterat tydligt och starkt. Jag har därför under en tid valt att testa olika alternativ gällande vilken sorts kapson vi använder och även reflekterat mycket över mig själv. Hur gör jag, är jag för stark, håller för mycket, ger jag honom tillräckligt med utrymme och så vidare.  Jag har även checkat av hans kropp, är det något där som stör?

Ett detektivarbete som utmanat mig på flera sätt. Alla träningspass har filmats så jag har verkligen haft möjlighet att granska det mesta som händer. Jag har fått ändra lite i mitt sätt att arbeta, hur jag kommunicerar med Louie, men jag har kunnat konstatera att "problemet" ligger inte hos mig eller någon ömmande punkt på honom. Det är bara så att han nu valt att plocka fram sin känsliga sida.

En häst är ju en mycket känslig varelse, de känner ju om en fluga sitter på deras kropp. Precis så är det med Louie nu. I detta skede behöver vi inte några grova verktyg för att kommunicera. 

Jag är så otroligt glad över att vår kära vän Eleonor, som i åratal sökt efter ett bra arbetsredskap för känsliga hästar, till slut valde att skapa en egen variant på kapson! En sådan kapson har vi nu när vi tränar. Jag kan knappt fatta att vi med detta lätta "rep" utan järn eller kedja kan göra så mycket! Louie formligen älskar känslan av att frihet och lätthet! Just denna känsla att inte vara "fast" och instängd  är precis vad han behöver för att behålla sin motivation och tycka att det är kul! För även om kapsonen är lätt, den väger knappt någonting så är den ändå tydlig och jag märker verkligen hur otroligt känslig min häst faktiskt är. Det är som högsta vinsten varje träningspass! Nu har vi även skaffat oss en ledtygel i samma lätta material och det har höjt känslan ytterliggare. 

Nu känns varje träningspass roligt, inspirerande och det bästa är som alltid för mig, känslan av att Sir Louie är så nöjd!

Liberté Caveson finns att beställa & läs gärna mer här: 
www.facebook.com/pages/Libert%C3%A9-Cavesson/347507148751700?fref=ts

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, träning
Is, is och åter is. Känns bara så himla tråkigt att all härlig snö på ett kick förvandlades till den mest förrädiska och stenhårda is. Inte roligt alls.

Förra veckanvar det nära att både Louie och jag gick omkull på vägen till hagen. En mycket otrevlig och obehaglig upplevelse där jag gled baklänges och Louie försökte febrilt vända sig om för att se vart jag tog vägen. Jag tackar våra skyddsänglar för att allt gick bra och det är inget jag önskar uppleva igen. 

Än så länge är hagen ändå okej. Visst finns det ställen i hagen som mest är, ja bara is, men hästarna är kloka och väljer att göra nya fina stigar där det fortfarande är snö. 

Ridbanan är mer lik en skridskobana och byvägen är okej nu då den är sandad, men isen är svallig och på vissa ställen stenhård så det är knappt att broddarna tar.

Ganska dystert alltså, men det gäller att se och hitta ljuspunkter i tillvaron.

En sak som verkligen är bra nu när det är så hårt och isigt är att jag kan höra ljudet av Louies tramp när vi är ute och rider eller promenerar. Det blir en spännande övning för mig att höra takten och faktiskt höra när han samlar sig, tar kortare eller längre steg och när han närmar sig skolskritten. En mycket bra övning och det gör ju att det känns lite roligare. 

Idag tog vi oss ett träningspass ute längs vägen där vi arbetade med både lite lösgörande arbete med skolor där snövallen får vara "staket" så vi hittar rätt riktning i öppnan och slutan. Vi jobbade med takten och möjligheten att korta och länga steget. Belasta och avlasta bakbenen.
Allt arbete utfördes i  smygskritt, ett härligt ord som min kära vän Åsa myntade idag och det beskriver verkligen tempot och takten helt perfekt! När vi kom tillbaka hem till stallet var Louie svettig och hans bakben hade jobbat rejält, finfin styrketräning med andra ord. 

Det går ju också bra att öva vidare vid hand inne i ladan, men nu när vi ska försöka arbeta på böjt spår är ladan lite smal så det är svårt att få till böjning och voltspår utan att krocka med takbjälkar. Men istället får jag vara uppfinningsrik och försöka hitta på andra bra övningar och hitta nya sätt att träna på. Det är ju utvecklande även om Louie ibland tycker det är lite väl förvirrande och inte alltid förstår hur jag tänker mig att vi ska göra.

Nu längtar vi till våren och barmark. Jag hoppas att istiden blir kort och att solen och värmen kommer i ett huj så vi får njuta av fint underlag igen.
Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Foto: Angelica Hesselius Foto: Angelica Hesselius

Vår bästa ridfröken Angelica har varit på besök hos oss. Så himla glada vi är för att vi har henne i vår närhet!
Det är ju inte så ofta som jag & Louie rider och tränar för någon, undantaget när Birgitta Järnåker kommer två gånger per år samt våra SKYPE träffar med Hanna Engström. Sist vi hade lektion var i September så det var ett tag sedan och när vi får finbesök av vår Angelica så är det ju extra kul såklart!

Jag har under en tid känt att jag behöver få lite hjälp och input på olika saker, främst när det gäller arbetet vid hand, Ground Work. Men även ett par granskande ögon som kan se saker vi ridning så vi körde en kombinerad lektion med först ridning och sedan arbete vid hand. 

 

Min plan eller idé var att vi skulle titta lite på arbetet med inner bakben. Nu blev det inte riktigt så utan fokuset hamnade på Louies framdel och då liksom löste sig bakdelen av sig självt!

Just under vintern, då man som vi, inte har möjlighet att åka till ridhus eller då ridbanan är full med djupsnö är det ibland svårt att arbeta med vissa typer av övningar. Det märktes ganska väl hos både Louie och mig. Lite ringrostiga och inte lika följsamma i sidorna som vi kan vara. Därför blev det mycket fokus på böjning, formgivning och stretching i rörelse. När Louie hittade rätt i sin kropp, hovarnas placering, böjning och ställning i sidorna så fick han en helt annan silhuett och jisses vad snygg och ståtlig han blev!!

Jag är jättenöjd med ridpasset. Louie var hela tiden aktiv, positiv och engagerad. Vi jobbade både i skritt och trav med våra övningar och jag fick tillåtelse att sitta på hans rygg och belasta honom i båda gångarterna. Jag fick även jobba lite med sitsen och red utan stigbyglar hela tiden vilket är så nyttigt!

Sedan bytte vi utrustning och jag hoppade ner på marken och vi jobbade lite vid hand. Vi började med stillastående övningar som Louie tycker är skönt och avkopplande. När vi sedan skulle börja röra oss sa han, VA?? Ska jag gå mer? Det var ju sååå skönt att stå här och bara yoga!
Lite övertalning krävdes för att komma igång och även om vi vid vissa tillfällen hade lite "soppa torsk" så fick jag med mig så många bra saker. Vi försökte ha samma tänk i arbetet vid hand och det var betydligt svårare. Ett tag framöver kommer vårt huvudfokus vara att vi tillsammans ska kunna följa voltspåret och behålla våra positioner. Louie är ju en intelligent gosse så han har mycket lätt för att flytta på mig istället för tvärtom. 


Nu har vi flera bra övningar att jobba vidare med och vi har redan hunnit med att öva på ridbanan två gånger vilket är tur för nu är den en skridskobana. Det här är den bästa lektionen jag haft på länge. Känner mig jätteinspirerad att jobba vidare både med arbetet vid hand och uppsuttet. Det jag gillar mycket med Angelica och hennes sätt att undervisa är att vi hela tiden för en dialog om hur det känns, hur hästen uppfattar övningen, kommunikation hela tiden. Min känsla och hennes ögon i ett skönt samarbete. Om en månad ska Angelica, Sir Louie och jag ses igen. Längtar redan dit.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

För en dryg månad sedan fick Sir Louie och jag ta avsked av en mycket kär och nära vän. En vän som betytt mycket för oss båda på olika sätt. Även om vi inte bott på samma plats under några år så har vi hela tiden haft kontakt på ett eller annat sätt.

Att hästar som känner varandra men sedan flyttat ifrån varandra ändå har ett speciellt band mellan sig har blivit ännu mer tydligt för mig. Louie visste precis vad som skulle ske och han visste det innan mig, även om jag just då inte förstod vad det var han försökte förmedla till mig. 

För Louies del var det en härlig hagkamrat, en kompis man kunde göra en massa bus med,en boxgranne, en likasinnad född i oxenstecken som gillade mat lika mycket som han, en träningskamrat. Listan kan göras lång.

För mig en härlig, kärleksfull vän, en skön kompis,  en känslig individ som lärde mig att använda sytrådshjälper och som visade mig att det går att rida bara med hjälp av tanken. En underbar följeslagare som kompade så bra med Louie att jag aldrig oroade mig över att vilda ridturer skulle gå överstyr. 

Louie och jag har så många fina minnen av vår tid tillsammans och dessa minnen vårdar vi ömt och vi bär  med oss dem i våra hjärtan. I våra hjärtan kommer du alltid att leva kvar. Vi saknar dig kära vän.



Vila bland skogarnas drömlika grönska
Med solen som band runt din hals
I takt med varandra har du och jag andats
Men nu andas du inte alls

Varje gång skapade sommaren
En plats för våra ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
Vi springer inte mer

Det finns en plats där vi kan träffas sen
Tala om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker

Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill

 
Precis som du vill av Jens Hult

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Just den här tiden på året tycks Louies hovar ha en enorm tillväxtperiod. Från en dag till en annan kan det växa jättemycket. Ja, jag vet. Egentligen är det inte möjligt, men hovarna bara ränner iväg och det växer så det knakar!
Det gäller verkligen för mig att hålla efter hovarna varje dag så de inte drar iväg alldeles för mycket. 

Sedan i Juli har vi kämpat med Louies hålvägg. Jag kan ärligen erkänna att jag vissa dagar misströstat och funderat på om vi någonsin ska komma till rätta med detta elände. Jag har tvivlat på mig själv. Funderat på om jag verkligen klarar av att hålla efter sprickan på rätt sätt. Tänk om jag bara gör saker värre?! Jag har ju fått sköta om Louies hovar helt själv nu då vår hovvårdare varit justerad i ryggen. Vi har dock haft mycket kontakt. Foton på Louies hovar har skickats och jag har fått konstruktiv feedback. Jag själv har lärt mig massor under den här tiden. Det är som att jag känner hans hovar ännu mer nu då jag fått göra denna resa själv fast med god hjälp och stöttning. Vilket jag är mycket tacksam över på alla sätt. 
Louie själv har inte visat några tendenser alls till att han ska vara besvärad av hålväggen. Så länge som den är avlastad och inget skräp eller grus hamnar där så tycks han klara sig finfint.

Häromdagen fick Louie stå i lite fotbad och när hovarna efteråt var torra och helt rena så kunde jag se att snart, snart är hålväggen ett minne blott! Horn i sikte och jag längtar verkligen tills det vuxit ut helt. Jag tycker faktiskt att hans hovar börjar bli riktigt fina. De har även fått en bätte kvalitet. Sedan vi upptäckte hålväggen i somras har Louie fått ett dagligt hovtillskott som bland annat innehåller koppar som ska kunna hjälpa till just vid hålväggar. Även hans dagliga vitamin och mineraltillskott har jag valt med tanke på att det ska hjälpa hans hovar.  

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter