Vår Blogg

2015 > 02

Sir Louie 2005 Sir Louie 2005

Tiden går fort då man har roligt! Kan knappt fatta att vi firar 10 år tillsammans. Tio år som gått otroligt snabbt men ändå känns det som att jag & Sir Louie ALLTID varit tillsammans. 

Jag minns än idag hur jag efter vår första vecka tillsammans verkligen var nära att kasta in handduken och be att få lämna tillbaka honom till ridskolan. Vilken tur att jag inte gjode det!

Jag är så glad och stolt över allt vi åstadkommit fram till idag och jag hoppas verkligen vi ska få fortsätta att utvecklas tillsammans, länge, länge till. Jag njuter av varje dag, varje sekund tillsammans med min härliga röda Guldpäls. 

Vi bjuder på en liten kavalkad av bilder från våra första 10 år tillsammans. Det har hänt mycket längs vägen. 

Sir Louie 2011 Foto Sofie Munktell
Sir Louie i full fart fångad av Angelica Hesselius 2014
Läs hela inlägget »

Jag och Sir Louie har sedan en tid tillbaka haft lite funderingar och åsikter gällande delar av vår utrustning.
Det gäller framförallt vilken utrustning som är bäst i arbetet vid hand och vad Sir Louie själv föredrar. Den utrustning som tidigare fungerat helt perfekt är nu ratad och förpassad till garderoben.

På senare tid har jag märkt en mycket stor förändring hos Louie. En ny sida visar sig allt mer. En sida som han nog länge haft begraven djupt i sitt inre, men som han nu väljer att plocka fram. Om det beror på förtroende för mig, att han anser att jag måste lära mig hantera även detta, att vi (jag) nu är redo eller VAD det beror på vet jag inte, men det är mycket intressant och spännande.

Det känns lite tufft för mig att säga att Louie är/har varit "döv", men låt mig säga att han kanske inte alltid har lyssnat. Det har varit lite "brus" i kommunikationen till viss del. Personligen tror jag att detta härstammar från hans bakgrund. En från början väldig känslig häst som hamnade på en plats där han - för att överleva - valde att stänga av sitt nervsystem på flera sätt. Att han själv valde att vara lite bufflig och upplevdes som bångstyrig för att skydda sig själv.  Man kan ju tänka sig hur det kan vara och hur han kan ha upplevt det.

Nu har ju vi kamperat ihop i nästan tio år och visst kan man då tycka att han borde ha lärt sig att med mig och i vår relation är det anorlunda, men det kan ju vara så att vårt fokus legat på annat håll och nu är vi redo för detta steg.

Hursom så har Louie tydligt visat att vår gamla kapson, som vi alltid brukar ha i Ground Work,  inte längre är till hans belåtenhet. Han har verkligen protesterat tydligt och starkt. Jag har därför under en tid valt att testa olika alternativ gällande vilken sorts kapson vi använder och även reflekterat mycket över mig själv. Hur gör jag, är jag för stark, håller för mycket, ger jag honom tillräckligt med utrymme och så vidare.  Jag har även checkat av hans kropp, är det något där som stör?

Ett detektivarbete som utmanat mig på flera sätt. Alla träningspass har filmats så jag har verkligen haft möjlighet att granska det mesta som händer. Jag har fått ändra lite i mitt sätt att arbeta, hur jag kommunicerar med Louie, men jag har kunnat konstatera att "problemet" ligger inte hos mig eller någon ömmande punkt på honom. Det är bara så att han nu valt att plocka fram sin känsliga sida.

En häst är ju en mycket känslig varelse, de känner ju om en fluga sitter på deras kropp. Precis så är det med Louie nu. I detta skede behöver vi inte några grova verktyg för att kommunicera. 

Jag är så otroligt glad över att vår kära vän Eleonor, som i åratal sökt efter ett bra arbetsredskap för känsliga hästar, till slut valde att skapa en egen variant på kapson! En sådan kapson har vi nu när vi tränar. Jag kan knappt fatta att vi med detta lätta "rep" utan järn eller kedja kan göra så mycket! Louie formligen älskar känslan av att frihet och lätthet! Just denna känsla att inte vara "fast" och instängd  är precis vad han behöver för att behålla sin motivation och tycka att det är kul! För även om kapsonen är lätt, den väger knappt någonting så är den ändå tydlig och jag märker verkligen hur otroligt känslig min häst faktiskt är. Det är som högsta vinsten varje träningspass! Nu har vi även skaffat oss en ledtygel i samma lätta material och det har höjt känslan ytterliggare. 

Nu känns varje träningspass roligt, inspirerande och det bästa är som alltid för mig, känslan av att Sir Louie är så nöjd!

Liberté Caveson finns att beställa & läs gärna mer här: 
www.facebook.com/pages/Libert%C3%A9-Cavesson/347507148751700?fref=ts

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, träning
Is, is och åter is. Känns bara så himla tråkigt att all härlig snö på ett kick förvandlades till den mest förrädiska och stenhårda is. Inte roligt alls.

Förra veckanvar det nära att både Louie och jag gick omkull på vägen till hagen. En mycket otrevlig och obehaglig upplevelse där jag gled baklänges och Louie försökte febrilt vända sig om för att se vart jag tog vägen. Jag tackar våra skyddsänglar för att allt gick bra och det är inget jag önskar uppleva igen. 

Än så länge är hagen ändå okej. Visst finns det ställen i hagen som mest är, ja bara is, men hästarna är kloka och väljer att göra nya fina stigar där det fortfarande är snö. 

Ridbanan är mer lik en skridskobana och byvägen är okej nu då den är sandad, men isen är svallig och på vissa ställen stenhård så det är knappt att broddarna tar.

Ganska dystert alltså, men det gäller att se och hitta ljuspunkter i tillvaron.

En sak som verkligen är bra nu när det är så hårt och isigt är att jag kan höra ljudet av Louies tramp när vi är ute och rider eller promenerar. Det blir en spännande övning för mig att höra takten och faktiskt höra när han samlar sig, tar kortare eller längre steg och när han närmar sig skolskritten. En mycket bra övning och det gör ju att det känns lite roligare. 

Idag tog vi oss ett träningspass ute längs vägen där vi arbetade med både lite lösgörande arbete med skolor där snövallen får vara "staket" så vi hittar rätt riktning i öppnan och slutan. Vi jobbade med takten och möjligheten att korta och länga steget. Belasta och avlasta bakbenen.
Allt arbete utfördes i  smygskritt, ett härligt ord som min kära vän Åsa myntade idag och det beskriver verkligen tempot och takten helt perfekt! När vi kom tillbaka hem till stallet var Louie svettig och hans bakben hade jobbat rejält, finfin styrketräning med andra ord. 

Det går ju också bra att öva vidare vid hand inne i ladan, men nu när vi ska försöka arbeta på böjt spår är ladan lite smal så det är svårt att få till böjning och voltspår utan att krocka med takbjälkar. Men istället får jag vara uppfinningsrik och försöka hitta på andra bra övningar och hitta nya sätt att träna på. Det är ju utvecklande även om Louie ibland tycker det är lite väl förvirrande och inte alltid förstår hur jag tänker mig att vi ska göra.

Nu längtar vi till våren och barmark. Jag hoppas att istiden blir kort och att solen och värmen kommer i ett huj så vi får njuta av fint underlag igen.
Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Foto: Angelica Hesselius Foto: Angelica Hesselius

Vår bästa ridfröken Angelica har varit på besök hos oss. Så himla glada vi är för att vi har henne i vår närhet!
Det är ju inte så ofta som jag & Louie rider och tränar för någon, undantaget när Birgitta Järnåker kommer två gånger per år samt våra SKYPE träffar med Hanna Engström. Sist vi hade lektion var i September så det var ett tag sedan och när vi får finbesök av vår Angelica så är det ju extra kul såklart!

Jag har under en tid känt att jag behöver få lite hjälp och input på olika saker, främst när det gäller arbetet vid hand, Ground Work. Men även ett par granskande ögon som kan se saker vi ridning så vi körde en kombinerad lektion med först ridning och sedan arbete vid hand. 

 

Min plan eller idé var att vi skulle titta lite på arbetet med inner bakben. Nu blev det inte riktigt så utan fokuset hamnade på Louies framdel och då liksom löste sig bakdelen av sig självt!

Just under vintern, då man som vi, inte har möjlighet att åka till ridhus eller då ridbanan är full med djupsnö är det ibland svårt att arbeta med vissa typer av övningar. Det märktes ganska väl hos både Louie och mig. Lite ringrostiga och inte lika följsamma i sidorna som vi kan vara. Därför blev det mycket fokus på böjning, formgivning och stretching i rörelse. När Louie hittade rätt i sin kropp, hovarnas placering, böjning och ställning i sidorna så fick han en helt annan silhuett och jisses vad snygg och ståtlig han blev!!

Jag är jättenöjd med ridpasset. Louie var hela tiden aktiv, positiv och engagerad. Vi jobbade både i skritt och trav med våra övningar och jag fick tillåtelse att sitta på hans rygg och belasta honom i båda gångarterna. Jag fick även jobba lite med sitsen och red utan stigbyglar hela tiden vilket är så nyttigt!

Sedan bytte vi utrustning och jag hoppade ner på marken och vi jobbade lite vid hand. Vi började med stillastående övningar som Louie tycker är skönt och avkopplande. När vi sedan skulle börja röra oss sa han, VA?? Ska jag gå mer? Det var ju sååå skönt att stå här och bara yoga!
Lite övertalning krävdes för att komma igång och även om vi vid vissa tillfällen hade lite "soppa torsk" så fick jag med mig så många bra saker. Vi försökte ha samma tänk i arbetet vid hand och det var betydligt svårare. Ett tag framöver kommer vårt huvudfokus vara att vi tillsammans ska kunna följa voltspåret och behålla våra positioner. Louie är ju en intelligent gosse så han har mycket lätt för att flytta på mig istället för tvärtom. 


Nu har vi flera bra övningar att jobba vidare med och vi har redan hunnit med att öva på ridbanan två gånger vilket är tur för nu är den en skridskobana. Det här är den bästa lektionen jag haft på länge. Känner mig jätteinspirerad att jobba vidare både med arbetet vid hand och uppsuttet. Det jag gillar mycket med Angelica och hennes sätt att undervisa är att vi hela tiden för en dialog om hur det känns, hur hästen uppfattar övningen, kommunikation hela tiden. Min känsla och hennes ögon i ett skönt samarbete. Om en månad ska Angelica, Sir Louie och jag ses igen. Längtar redan dit.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

För en dryg månad sedan fick Sir Louie och jag ta avsked av en mycket kär och nära vän. En vän som betytt mycket för oss båda på olika sätt. Även om vi inte bott på samma plats under några år så har vi hela tiden haft kontakt på ett eller annat sätt.

Att hästar som känner varandra men sedan flyttat ifrån varandra ändå har ett speciellt band mellan sig har blivit ännu mer tydligt för mig. Louie visste precis vad som skulle ske och han visste det innan mig, även om jag just då inte förstod vad det var han försökte förmedla till mig. 

För Louies del var det en härlig hagkamrat, en kompis man kunde göra en massa bus med,en boxgranne, en likasinnad född i oxenstecken som gillade mat lika mycket som han, en träningskamrat. Listan kan göras lång.

För mig en härlig, kärleksfull vän, en skön kompis,  en känslig individ som lärde mig att använda sytrådshjälper och som visade mig att det går att rida bara med hjälp av tanken. En underbar följeslagare som kompade så bra med Louie att jag aldrig oroade mig över att vilda ridturer skulle gå överstyr. 

Louie och jag har så många fina minnen av vår tid tillsammans och dessa minnen vårdar vi ömt och vi bär  med oss dem i våra hjärtan. I våra hjärtan kommer du alltid att leva kvar. Vi saknar dig kära vän.



Vila bland skogarnas drömlika grönska
Med solen som band runt din hals
I takt med varandra har du och jag andats
Men nu andas du inte alls

Varje gång skapade sommaren
En plats för våra ben att gro igen
Men nu ska allting skrivas om
Vi springer inte mer

Det finns en plats där vi kan träffas sen
Tala om den sista sommaren
Men tills dess ska jag skriva om allt som sker

Nu nalkas våren
Har ingen att gå med
och du gör precis som du vill
Nu vandrar åren
Har ingen att gå med
Och du vandrar runt som en vind
Precis som du vill

 
Precis som du vill av Jens Hult

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter