Vår Blogg

2015 > 04

Idag har jag & Sir Louie haft ett av våra bättre träningspass inne i ladan. Eller var det egentligen ett träningspass? Idag kändes det mer som lek, ett sätt att vara tillsammans borta från stormvindarna.

Dagens förhoppning från min sida var att kunna rida, men vädrets makter är inget som man kan styra riktigt över alla gånger. Efter pälsvård med borstning och bortskrapning av gammal vinterpäls gick vi in i ladan.  
Min vana trogen berättade jag för Louie vad jag tänkt att vi skulle göra. Känslan från honom är så härlig, det finns en vilja och ett intresse hos honom som han inte alltid haft förut.
Nu var det ett tag sedan vi arbetade inne i ladan, men han trivs bra där. Idag då vindarna tog i rejält så var det verkligen skönt att kunna vara därinne.

Vårt fokus idag var att arbeta med halten. Min tanke är att vi ska kunna skritta och liksom stanna upp i steget, förlägga vikten bakåt på hans bakben och sedan fortsätta framåt. Liksom vila i steget utan att stanna till helt. Det här är något jag tänkt att vi ska öva på då jag rider, men vi testade det vid hand idag.

Till en början så fick Louie göra en helt halt och stå stilla. Sedan byggde vi upp övningen med att stanna, göra ett viktskift bakåt och gå framåt igen. Just dessa övergångar, stanna - starta, det är viktiga pusselbitar för Louie. Han kan i detta arbete värma upp sina leder på att skonsamt sätt plus att han måste ha egen aktivitet. Efterhand så provade vi att bara tänka stanna, viktskifta bakåt och fortsätta framåt. Det blir lite som en lek när Louie får följa mig och mitt kroppsspråk för jag måste ju göra samma sak som han. Lite styrdans :-) Vi testade med långa intervaller och kortare mellan våra halter och på slutet blev det riktigt bra.
Det som känns extra kul när vi jobbar såhär är att Louie hela tiden är med och tillsammans med mig. Det känns verkligen som om han uppskattar jobbet och det skapar energi och tonus i honom. Ibland blir han väldigt entusiastisk och vill göra mer, han hittar på egna små övningar i övningen. Jag har valt att uppmuntra det för i min värld gör det honom till en starkare individ rent mentalt.

För att variera jobbet med halten testade vi även dess motsats, att skritta i normalt tempo och kunna öka tempot några steg för att sedan komma tillbaka till normalläget igen. Även här blir det lite samma "jojo" effekt i jobbet. Lite fram och lite tillbaka. Även denna övning känns klockren för Louie, han får mycket energi och kan nästan falla över i trav.  Inne i ladan vill jag helst inte att han ska trava så mycket, speciellt inte idag då han fick vara barfota även fram. Därför fick vi försöka samla ihop oss lite extra och då händer det härliga saker i hans kropp. 

Tiden går fort då man har roligt sägs det och dagens lekstuga hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst. Både Louie och jag glömde bort tiden, vi var så inne i våra övningar och allt vi höll på med.
När träning blir lek och lek blir träning.

Läs hela inlägget »
Etiketter: reflektioner, träning
Stretch av framben, Louie gäspar och sträcker ut tungan - ett tecken på avslappning och att det är skööönt! Stretch av framben, Louie gäspar och sträcker ut tungan - ett tecken på avslappning och att det är skööönt!

Tillsammans med min kompis Anna Karström, som även är Sir Louies massör, har jag haft möjligheten att arrangera fyra kurser med temat Massage & stretching för husbehov. Anna är ju utbildad och diplomerad massör och hon är den som varit kursansvarig, jag har varit med som assistent och hjälpreda. Jag har verkligen lärt mig massor av nyttiga saker, framföra allt har jag haft möjligheten att få känna lite på andras hästar - det lär man sig mycket av! jag är ju mest van att klämma och känna på Louie så för mig och min känsla har detta varit jättebra.Dessa kurser har vi arrangerat i ARVs regi och det har verkligen varit jättekul! 

Just detta med massage är något som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Sedan jag själv gick utbildningen på Axelssons Animal Massage School har jag övat och masserat på hästar jag träffat. Sedan Louie kom in i mitt liv har det blivit väldigt mycket massage för min del. Flera dagar i veckan får han sin massage. Dock inte helkropp varje dag, det får han kanske en gång i veckan i kombination med lite akupressur och helande händer. Men så gott som varje dag får han lite lätt, uppmjukande massage som uppvärmning innan träning eller liknande. Det här är något som nästan går på rutin för min del, jag tänker inte så mycket på VAD jag gör utan jag får ofta en känsla av att idag behöver vi mjuka upp framdelen, bakdelen eller halsen. Så just massage känner jag mig ganska invand med, lite daglig rutin.

 

Men det här med stretching det är något som både Louie och jag är rent utsagt dåliga på. Vi har gjort tappra försök till att stretcha, men Louie har inte alls gillat det. Han har verkligen visat att det inte är till hans belåtenhet och då han inte vill har jag valt att hoppa över stretchdelen. Med ett stort undantag - morotstretchen - den har vi alltid gjort och det är en av höjdpunkterna under dagen tycker Sir Louie!

Varför just stretchingen varit "jobbig" för Louie tror jag bland annat beror på att han är så väldigt rädd om sina ben, framförallt frambenen och sina knän. Jag vet inte vad han kan ha råkat ut för som gör att han är så försiktig och inte riktigt litar på att det inte ska bli slitande eller brytande. Plus att han tidigare var ganska stel i sina leder och det vet man ju själv att stretcha en kroppsdel där muskler och senor är lite för korta, det är inte det roligaste man kan göra!
Nu efter kursen med stretching bestämde jag att nu ska vi verkligen prova igen! Främst för att just stretching är så himla viktigt för att behålla rörlighet och smidighet. Jag upplever ju att Louies kropp fortsätter att "vakna till liv" med den träning vi gör och han är inget stelt kassaskåp minsann utan smidig som en katt. Sedan tycker jag att den belöningsbaserade träningen med att han ska lyfta upp sina hovar och ben själv har gett ett jättebra resultat ville jag ge stretchingen en chans.

På kursen fick alla deltagare ett stretchprogram med olika stretchingmoment för framdel och bakdel samt rygg. Detta program har jag och Louie nu kört varje dag i en veckas tid. Jag har valt att låta Louie bestämma hur många sekunder vi ska göra varje övning. Målet är ju att vi ska kunna hålla benen i varje position i kanske 10 skeunder, men nu i början få han bestämma vad som passar honom bäst. Jag känner att det viktiga är att han samarbetar med mig för sätter han sig på tvären då kan vi glömma allt vad stretching heter.  På bara en vecka märker jag jättestora resultat. Flera av de övningar som han tidigare inte alls velat göra fungerar bättre och bättre för varje dag. Det blir även som att lära in ett mönster för han vet i vilken ordning de olika delarna kommer. Jag har även valt att belöna honom när vi gjort halva programmet för frambenen då just detta med framben är det han tycker är svårast.
Om jag glömmer belöna honom så påminner han mig för efter den där stretchen då ska det komma morot, han har koll! Hela stretchprogrammet avslutar vi alltid med morotsstretchen då det är den han är mest van vid, men även den utvecklas. Louies senaste är att vi ska stretcha med lyft bakben och moroten ska komma under hans lår. Det är något han själv kommit på att han kan göra, vilket är jättekul!  Tidigare kunde han inte hålla sin balans i detta läge och inte var han heller tillräckligt smidig för att klara av det. 

Läs hela inlägget »
Sir Louie & jag på vår första barbacka ritt! Foto: Anna Karström Sir Louie & jag på vår första barbacka ritt! Foto: Anna Karström

Efter förra SKYPE träffen med Hanna fick jag bland annat i läxa att prova att sitta barbacka på Louie.
Att få rida barbacka har länge funnits med på min personliga "önskelista" då jag känner att det är viktigt för min balans och min sits.

Just detta med sitsen är ju ett evigt återkommande tema i mitt liv. Det kräver träning av muskler och hitta balans, kunna slappna av, vara följsam och tusen andra saker, mycket att tänka på och att utveckla.
 
I och med denna utbildning känner jag själv att jag fått ännu mer pusselbitar att arbeta med och då har min längtan om barbacka blivit ännu större. Att få sitta och verkligen känna vad som händer i Louies kropp då jag ber om exempelvis en öppna, kunna känna hur hans rygg arbetar, så himla spännande!

Jag har många gånger försökt att få sätta mig på hans rygg, men det har inte varit till hans belåtenhet. Under våra år tillsammans har jag fått sitta barbacka - inte rida utan stå stilla med mig uppepå en gång! Varje gång då vi försökt så har han tydligt visat att " NEJ det där vill jag inte". Jag har respekterat hans önskan, då jag vet att han är så otroligt rädd om sin rygg. Inte så konstigt då han i så många år burit runt på människor som inte kunnat sitta ordentligt och mer eller mindre dunsat omkring däruppe - mig själv inkluderad. Sedan vi flyttade ihop har jag hela tiden fått vara lätt och haft tyngden i mina fötter i avlastningssits för att han ska våga och kunna arbeta med ryggen. Det är inte förrän nu på senare år som han gett mig sitt medgivande och sagt, " Varsågod och sitt en stund".

Så de senaste veckorna har målet varit att försöka få Louie att acceptera mig utan sadel. Vi har verkligen fått börja från början, ungefär som när man vänjer in en häst som aldrig burit en ryttare på ryggen. Jag har fått stå på tå på en pall och lutat mig över hans rygg. Inte belasta utan jag har hela tiden haft min vikt kvar i mina fötter. De första gångerna blev han jättestressad, spänd och ökad andningsfrekvens. Jag har fått vara lugn, klappat honom, smekt hans rygg och längs sidorna och pratat lugnt. Korta stunder med långa pauser emellan.

I detta skede kanske någon annan skulle ge upp och känna att okej, han vill inte så strunta i det då, men jag har liksom känt att det är mer ett minne, en tröskel som vi ska komma över. Inget fysiskt fel eller liknande som spökar utan mer en mental grej. Efter att ha övat dagligen i en dryg vecka så kände jag själv att det blev bättre. Mindre stress och mindre spänd.

Jag stod i stallet och försökte sanera min lerbadade gosse inför att vår massör Anna skulle komma. Jag klev upp på pallen för att komma åt och borsta ren honom på ryggen och bakdelen och då kände jag; Idag Sara, idag kan det gå. Vad tror ni att Anna sa då hon klev in genom stalldörren? Idag Sara då ska du rida - barbacka. 

Efter Louies behandling gick vi in i ladan. Louies önskan är att jag måste sätta mig på ett sofistikerat och civiliserat sätt. Inte hänga och klänga utan stå så pass högt upp så jag mer eller mindre kan lägga benet över honom och glida på från sidan. Jag är ju ungefär lika smidig som ett kassaskåp så bara det är en utmaning i sig! Inne i ladan finns en scen och den är tillräckligt hög så där borde jag kunna stå. När jag nu även hade hjälp av två extra händer kunde vi parkera Louie bredvid scenen och med Annas hjälp stod han kvar där utan att flytta sig åt något håll så jag kunde vara graciös och sätta mig.  När jag kom upp på ryggen blev Louie lite osäker och traskade iväg med snabba steg, jag hann knappt sätta mig. Men efter en stund lugnade han ner sig och Anna fick leda ut honom med mig på ryggen ut på gården. Sedan red vi iväg längs byvägen och Louie kändes mer och mer tillfreds med situationen. 

Jag var redan här så nöjd, glad, lycklig och stolt. Jag hann knappt känna efter och lägga märke till saker förutom att det kändes lugnt, tryggt och att han är väldigt bred över sin rygg! Louie tyckte efter en stund att vi allt kunde testa lite trav också och sedan gjorde han även en ansats mot lite galoppanslag. 

Efter denna ridtur har jag "klickat" in Louie på att stanna och stå stilla inne vid scenen i ladan. Vi har lyckats öva in det så pass bra att jag kunde sätta mig upp och bara sitta stilla på hans rygg en stund där inne. Min uppfattning är att ladan inte lämpar sig för ridning med det underlag som är där, men att sitta och testa de stillastående övningarna fungerar alldeles perfekt. 

Igår red vi barbacka igen. Ute på byvägen med sällskap av Ida & Hilda. Louie känns så tillfreds, som att det där är väl lätt som en plätt. Nu måste jag bara hitta en lämplig plats att kunna sitta upp då vi är utomhus. Jag vill ju kunna klara mig själv utan att någon ska behöva hålla i honom där jag parkerat. Min plan är att skaffa mig en tillräckligt hög pall som jag kan stå på för uppsittning vid pall är han ju helt van vid. Nu blir det lite kryss i mössan på honom när jag ber honom stå vid en betongmur eller liknande, men vi ska nog fixa det också.
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter