Vår Blogg

2015 > 06

Ständigt dessa funderingar och reflektioner kring olika saker rörande denna ridkonst. Under det senaste året känner jag att jag inte längre bara "GÖR" det som olika tränare säger eller beskriver. Nu läggs allt mer tid på att fundera, reflektera, känna efter, prova för att sedan bilda mig en egen och högst personlig uppfattning kring olika saker.
Det är väl detta som kallas utveckling och såsom läget är just nu känner jag mig väldigt trygg med det jag gör. Jag vet vad jag vill åstadkomma, jag vet hur jag vill att det skall kännas och i vissa fall vet och känner jag HUR jag ska göra för att komma dit.

Jag tänkte koppla ihop mitt inlägg med något som min vän, kurskamrat och ridfröken Angelica skrivit i sin blogg: http://tonusblogg.blogspot.se/
Hon beskriver så bra om sina upplevelser från när hon kursade för Bent Branderup på Ridakademi Norr i Maj. Här kommer ett kort utdrag från bloggen, men läs gärna hela!!

BB inledde med teori och helgens tema var passande nog hjälpgivning. Av den enkla anledningen berättade BB att alla behöver det oberoende av vilken nivå du arbetar på så arbetar du med hjälpgivning och kommunikation. Ju högre nivå du kan kommunicera på desto lättare för din häst. Först bör du veta vad du vill att din häst ska göra och vilken väg du vill ta för att förklara för din häst. Bland det första vi börjar inverka på är hästens huvud, genom att lära hästen att bli ledd och att följa signaler. 
Bent menar att man måste förstå hela hästens anatomi och hur hästen sitter ihop för att kunna inverka på huvudet på ett bra sätt och förstå hur fram och bakdel hänger ihop. Hur skapas rörelse i hästens kropp och i vilken riktning rör musklerna skelettet? Vilka riktningar har schwung i hästens kropp? När du börjar influera och påverka huvudets position påverkar du hästens schwung. Tilläggas bör att Bents definition av schwung skiljer sig från den traditionella. 

Han ser skritt som den gångart med störst schwung därför rörelsen i ryggraden då är som allra störst. Ett schwung som produceras av bakbenens rörelse och ger framdelen en riktning…eller egentligen flera eftersom rörelsen är 3-dimensionell….vid korrekta rotationer skapas korrekt böjning av sig själv.
När vi kan sätta innerhöften på plats kan vi styrka kraftriktningen. Ställningen i höften och nacken ska överensstämma.


Till detta lägger jag även in några saker som fastnade i mitt huvud under vår sista träff med Hanna. Fritt tolkat och nedskrivet av mig själv så det är inte hennes exakta ord. 
Böjer man hästen i halsen hamnar man oftast på yttersidan, sadeln och ryttaren glider över på yttersidan. Om energin från bakbenen inte kommer fram till framdelen blir det en blockering av energiflödet. Då kan hästen rörelser uppfattas lite "kantiga".  Hästens bröstkorgsrotation sker i sidled och om denna bröstkorgsrotation sker korrekt hamnar man som ryttare alltid rätt, mitt över hästen. 
Tänk på att när du sitter på hästens rygg måste den få frihet till rörelse, så dra inte åt sadeln eller barbackapadden så hårt.


Det här finner jag otroligt intressant!
Jag och Louie har nästan alltid hamnat i detta läge där jag och sadeln glider iväg - alltid till vänster! Problemet minskade då jag bytte sadel till en sadel som låg närmare hans rygg, men det är inte helt borta utan jag måste i stort sett varje ridpass "trampa över sadeln" till höger.

När jag tränade för Angelica sist så jobbade vi i GW  med att hitta en bra böjning och formgivning i Louies kropp. När han hamnar rätt och kan kliva på med sina bakben hamnar liksom resten rätt och han känns även mycket "lättare". Vikten från framdelen blir mindre och man kan verkligen se hur hans kropp svingar sig i sidled.
Den känslan vill jag ta med upp på ryggen och när jag rider barbacka fungerar det ganska så bra, men det ställer lite extra krav på mig och min egen balans. Louies kropp rör sig nämligen väldigt mycket, det är verkligen "La det Swinger" däruppe!

Jag vill verkligen ta reda på om detta med sadlar som glider iväg beror på mig eller på att Louie inte är balanserad korrekt. Ett mycket intressant och givande experiment!

Därför har vi plockat fram vår gamla sadel (Amazonas Birgitta), den sadeln hamnade vi ALLTID snett i då vi red, från dag 1 har det varit så. Att det nu blev denna sadel jag valde beror på att jag själv haft lite strul med min ländrygg och behöver få lite avlastning vid ridning.

 Jag har valt att rida utan stigbyglar då jag misstänker att jag rubbar vår balans då jag använder dem - lite säkerhetsbälte då jag känner mig osäker på min egen balans. Sedan den mycket delikata uppgiften att inte dra åt sadeln så mycket. Visst jag erkänner att jag tycker det känns lite läskigt då jag låter sadeln vara så lös, två hål mindre på vardera sida än normalt. Sedan rider vi iväg och jag upprepar högt vårt nya mantra; Bakbenen driver rörelsen framåt, ta med höfterna och ryggen i rörelsen, låt bröstkorgen svinga till höger, till vänster, till höger...

Vi har tränat på ridbanan och även ridit ut på vägen och i skogen - dock har stigbyglarna fått vara nere då ifall att. Jag måste säga att det gått otroligt bra. Inte en endaste gång har sadeln åkt iväg, inte jag heller. På ridbanan har vi jobbat med alla skolor, öppna, sluta, diagonaler och pirruetter. Fungerar hur bra som helst! Jag har även vågat mig på övergångar till trav. Det är de bästa övergångarna Louie någonsin lyckats med!! Jag känner så tydligt hur hans bakben startar upp rörelsen, hur han trampar igång med bakbenen och sedan kommer rörelsen i resten av hans kropp. Jag är tårögd efter varje ridpass för så här fint, lätt och mjukt har det aldrig känts. Louie kan verkligen bära sig själv på ett nytt sätt, han känns lätt  i handen och kan behålla sin formgivning på ett sätt han aldrig kunnat förut. 
Allt arbete vid hand ger sådana fina kvitton i ridningen, där ligger grundarbetet och det kan vi nu ta med oss upp på ryggen. 

Så med lös sadelgjord tränar vi vidare jag och Sir Louie.
Just det är faktiskt lite roligt för innan jag och Louie blev akademiker och istället ägnade oss åt dressyr så fick jag alltid inskrivet i mina tävlingsprotokoll : DU MÅSTE DRA ÅT SADELGJORDEN! DEN HÄNGER LÖST UNDER MAGEN! 
 

Läs hela inlägget »

Midsommar närmar sig med stormsteg, även om det inte riktigt känns som sommar med relativt sval temperatur och detta eviga blåsande.

Att sommaren är lite senare än vanligt märks bland annat på att vår inbetning ligger lite efter jämfört med tidigare år. Fast det kanske är lika så gott. Jag blir helt nojjig av att läsa om hästar som fått fång. Jag trodde ju att Louie möjligen drabbats av fångkänning (laminitis) förra året , så jag håller extrem koll på honom. Varje dag kollar jag hullet och känner på hovarna.
Det blir korta stunder på gräset med motion och hö däremellan.  Det blir även mycket extra hovvård den här tiden. Jag känner mig nästan lite sjukligt nojjig, det tycker även Louie som suckar och tittar på mig, skakar på huvudet och säger; Sara du är tokig!! Ja, jag vet att jag överdriver, men jag gör det för DIN skull. Ja, ja okej då svarar han då och suckar lite igen.

Nästan alla spår av vinterpälsen är i allafall borta. även om det varit lite trögt med de sista stråna. Nu finns det några små ljusa fläckar på baken kvar, men det är inte mycket. Vi brukar ha som målsättning att all vinterpäls skall vara borta innan midsommar. Jag tror vi kommer klara det!

Även allergin tycks vi klara lite bättre detta år, vilket känns otroligt skönt. Ögonen har klarat sig mycket bättre, inte alls så mycket rinnande och irriterande, men så har Louie fått "bo" i sin fina flugluva hela våren. För mig känns det jätteskönt att luvan gör så gott.
Även luftrör och andning har klarat sig bättre än tidigare. Fast vissa dagar  märker jag att Louie känns trött och lite seg i kroppen. Sådanan dagar tar vi det lite lugnare för jag vet hur det känns eftersom jag själv också har pollenallergi. Det är som att ha en infektion i kroppen, man blir trött i huvudet och kroppen känns blytung. 

Vi jobbar vidare med vår träning vid hand. Vi har inte riktigt kunnat sätta slutasignalen hundraprocentigt än, men det går framåt. Louie är väldigt duktigt nämligen för när jag ställer upp honom för att använda vår nya slutasignal så flyttar han sig korrekt direkt utan att jag behöver ge någon signal.
Idag provade vi att ställa oss längs staketet, han kliver in och placerar sig korrekt och därifrån bara börja gå framåt och samtidigt ger jag då signalen med spöt. Väldigt trixigt och mycket att hålla reda på för mig med tyglar, spö, behålla böjning/ställning, se placeringen på bakbenet - puh! Plus att jag ska gå baklänges och försöka hålla mig längs staketet och inte vingla iväg inåt i ridbanan. När den här utbildningen är slut då kommer jag vara expert på multi-tasking! Jag ska försöka testa detta sätt inne i ladan där utrymmet är mindre och det är lättare att rigga upp en kamera på rätt plats så jag kan filma det hela och se vad som egentligen händer.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
Arbete på volten Foto: Angelica Hesselius Arbete på volten Foto: Angelica Hesselius

Den här veckan har jag & Louie varit på "träningsläger". Vi har tränat målmedvetet och fokuserat varje dag.

Veckan startade med att Angelica och Åsa kom på besök. Louie och jag fick oss en rejäl genomkörare och ovärderlig hjälp av Angelica som instruerade och kom med bra tips. Åsa filmade hela långa träningspasset så jag har kunnat gå tillbaka och tittat, lyssnat och njutit. Jag har även varit hos dessa två ljuvliga fröknar och tittat på när de tränar sina hästar så jag är full av inspiration!

Med Angelicas hjälp har vi nu haft större fokus på att hitta en bra formgivning på volten. Det här har historiskt sett varit lite svårt, men Louie kan mer än han visar. Jag känner själv att jag fått mer känsla och kan nu se hur mycket jag kan begära av honom - jag är som regel lite för kravlös vilket min smartaste gosse såklart utnyttjar. Målet är att Louie ska vara böjd genom hela sin kropp och kunna behålla denna böjning i rörelse på voltspåret.
Högersidan går lättare än vänster, kanske för att både jag och Louie tycker det är lättare när jag befinner mig vid hans högra sida? Även min position är jätteviktig. Jag märker att det ställer höga krav på mig som "förare". Det gäller att jag inte hamnar för nära eller mitt framför Louies huvud. Min plats måste vara lite vid sidan om honom. Det här märks jättetydligt när jag ser på veckans filmade träningspass. När jag är på rätt plats så är även Louie på rätt plats - enkelt! 

Vi har även arbetat med att flytta Louies bakdel på voltspåret. Tanken är att han ska behålla böjningen genom kroppen och med en lätt touch med spöt på hans bröstkorg ska bakdelen komma lite mot en öppna. Här gäller det att få Louie att kliva på med sina bakben, få hans bröstkorg att svinga till sidorna och få honom att lyfta upp sin bröstkorg så frambenen avlastas (rotation av bröstkorgen).  I högervarvet går det ganska så bra, men till vänster vill Louie gärna öka farten och trava eller göra ett galoppskutt då jag petar på honom med spöt. Det gäller att befästa denna signal så han förstår vad jag vill att han ska göra.

Nästa övning är att flytta Louies framdel, få honom att saxa med sina framben utåt i volten, så volten blir lite större. Mycket för mig att hålla reda på med korrekt hjälpgivning, se så han reagerar på hjälpen  plus att jag själv måste ha fokus på att följa med honom in och ut på voltspåret. Vill jag att volten ska bli mindre måste ju även jag göra volten mindre och tvärtom. 

Vårt svåraste moment är att arbeta med slutasignalen. Vid ridning är just slutan en av Louies paradgrenar, vid hand är det för tillfället mycket klurigt. Här är tanken att jag ska kunna ha honom i en bra formgivning och med spöts hjälp kunna peta på hans yttersida, skänkelläge och på så sätt flytta hans bakdel in mot mig. Vi har börjat i stillastående längs staketet. Här hade jag det första gångerna Angelica till hands så när jag petade med spöt kunde hon samtidigt putta på Louie, på samma ställe så han flyttade sitt bakben inåt mot tyngdpunkten.

Nu ska jag ju kunna öva detta ensam så jag placerar honom och petar med spöt sedan flyttar jag mig runt honom så jag befinner mig på hans yttersida och kan då peta med spöt och putta lite på honom. Det här kräver tålamod och är svårt för oss båda. För Louie kan denna hjälp betyda precis vad som helst, i vissa fall. Han är dock mycket lyhörd och frågar mig, ska jag flytta mig bakåt? ska jag vända mig om? ska jag trava? Tålamod och belöning när det blir rätt.  För Louie är det svårt då jag känner att detta är förknippat med en "gammal" signal från ridskoletiden som då betydde att han skulle trampa på med bakbenen. Här känner jag att jag måste försöka hitta på något sätt som gör signalen anorlunda och ny så han förstår mig. Sedan är det inte så konstigt att denna övning har skapat lite huvudbryderi för mig då jag själv insåg att jag haft fel bild i mitt huvud. Jag har sett förvänd sluta i mitt huvud och försökt göra en vanlig eller, ja inte vet jag, men det blev helt bakvänt i huvudet. Nu har det dock klarnat!
Louie är dock väldigt duktig för när jag placerar honom rakt längs långsidan kliver han automatiskt in med sitt bakben mot tyngdpunkten och står sedan stilla där. Så någonstans har det gått fram vad vi ska göra, vi måste bara slipa på signalerna och kommunikationen. 

Efter att ha övat  varje dag under denna vecka så går det bättre och bättre. När jag ser på filmerna från våra träningspass så ser jag en mycket stor skillnad! Det händer mycket på en vecka med idog träning. Plus att det är så himla roligt!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Glad i hågen och med stora förhoppningar och förväntningar såg jag fram emot ännu ett träningspass. Allt hade ju fungerat så bra, bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men det blev snarare tvärtom.

Då det regnade och blåste fick det bli ett träningspass vid hand inne i ladan. När vi testade vårt stillastående arbete tyckte jag att han hade lite mer motstånd än tidigare, men jag tänkte att det kunde vara lite träningsvärk. När jag gick baklänges var han som en ångvält, försökte gå på mig och han kunde inte gå sakta utan ville hela tiden trycka på framåt. Vänstersidan var hård som pansar, fanns inte en tillstymmelse till mjukhet, böjning där inte. Sedan försökte Louie hela tiden att trycka sin panna mot mig, ungefär som att han ville stångas. Han kunde inte gå långsamt utan blev lätt irriterad på mig då jag bad honom om lite kortare steg. Jag märkte även att han rörde sig lite anorlunda med sina bakben, att han inte klarade av att kliva på som han brukar utan var lite mer stel i sin aktion.

Jag tolkade det hela som träningsvärk och vi tog vilodag med massage och lång promenad. Även när vi gjorde vårt stretchprogram gick det sämre. Louie ville inte alls vara med och protesterade så jag gjorde bara kort och lite samt kände efter vilka övningar han tyckte var okej.

Väl hemma igen funderade jag mycket över hans beteende och vad det kunde bero på. Träningsvärk eller något annat och i sådana fall VAD?  Det är ju lite detektivarbete för att söka efter vad som inte är som det ska. I samma veva hoppade jag på gratisutbildningen med Marijke de Jong och det gav mig lite nya infallsvinklar. 

Dagen efter startade min felsökning. Jag började med att känna igenom hela Louies kropp. Tryckande på muskler, massage, aku-halsduken åkte på. Han kändes mjuk och fin i kroppen, men hade samma beteende då jag försökte gå med honom. Hela tiden denna vilja att stångas med mig. Okej Louie vad är det du vill säga mig? Vad är det du försöker förklara som jag inte förstår? Vad är det som spökar med bakbenet och vänstersidan? 
När jag släppte ut honom följde jag med honom runt i hagen. Jag kunde med blotta ögat se att hans vänstra bakben inte riktigt ville ta ett lika stort steg som det högra. Hjärnan arbetade på högtryck samt att  känslan också behövdes kopplas på. Jag fattar ju att han försöker förmedla något till mig!! När jag halvt villrådig stod och funderade över vad jag nu skulle ta mig till kom han smygande mot mig och placerade sitt huvud mot min bröstkorg. Klias i pannan tänkte jag. Då vände han direkt.

Sekunden senare kom han igen och placerade sin panna mot mig och tryckte till med huvudet. PANG! Som ett pistolskott. Sedan skakade han lätt på halsen och frustade till. När han sedan gick iväg rörde han sig betydligt bättre med bakbenen. Det satt alltså en rejäl låsning i nacken, som blockerat flödet från hans bakben och framåt vidare i kroppen. Vad låsningen berodde på vet jag inte, men jag är väldigt tacksam över att vi kunde lösa vårt problem.

Nu har vi kunnat träna på igen. Jag har lärt mig jättemycket och känner själv att det varit bra att gå igenom grunden ännu en gång. Nu känner vi oss mer redo att gå vidare i arbetet vid hand för där har vi båda mycket att lära oss. 

Planen nu är att  öka svårighetsgraden och lägga till mer fokus på böjning samt att kunna flytta framdel och bakdel mot öppna och slutan på volten. Än så länge har vi bara haft en känsla eller tendens till öppna då jag placerat Louie stillastående i en öppna och sedan bett honom att sakta gå framåt i detta läge.
Från basic arbetet som vi nu har övat lite extra på tar jag med mig känslan att Louie har ett fritt flöde i sin kropp. I det stillastående arbetet kan han sträcka sig fram och ned, till sidan eller lägga vikten bakåt. Dock vill han gärna hänga lite extra på vänster bog.
Att korta och länga steget fungerar nu mycket bättre, här brukar Louie bli lite ångvält och plöja över mig när jag vill att han ska gå sakta och smyga fram plus att han inte alltid är på alerten och vill länga ut sitt steg så det är en positiv upplevelse. 

Arbetet på cirkeln gav mest ledtrådar till vad vi behöver arbeta med. Här fungerade plötsligt högersidan bättre än vänster. Tidigare har alltid vänster varvet varit Louies "bättre" varv där det varit lättare att hitta böjning och ställning, men nu var det plötsligt tvärtom! Intressant!!
Jag brukar även känna att Louie gärna vill trycka på och bli lite "pushig" i högervarvet, men det var betydligt lättare för honom att gå långsamt med böjning i sidan till höger. I vänstervarvet fungerade det bättre när vi gick på en mindre cirkel, men då vi försökte öka storleken så blev det svårt igen. Här kommer övningarna med att flytta bog och bakdel bli helt perfekta verktyg.

Det känns  bra att jag bokat in Angelica så hon kan hjälpa mig att sätta rätt hjälpgivning för dessa moment då Louie och jag har haft svårt att förstå varandra. Resan går vidare och jag ser verkligen fram emot att få fortsätta öva med min fantastiska mästare <3

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner
Ett av målen med vår träning är att bygga en stark och hållbar häst. Det är en av anledningarna till att jag fokuserar så mycket på liksidigheten. Målsättningen är att Louie ska vara så pass stark och lösgjord i sin kropp så att han alltid lägger lika mycket vikt på alla sina fyra ben. Oavsett gångart.
Det är målbilden.

När jag bestämde mig för att Louie och jag skulle backa tillbaka och jobba mer med grunderna valde jag att lägga upp ett träningsschema. Två träningsdagar i följd sedan en "vilodag" i mellan. Viilodagen kunde innehålla, massage & annan friskvård, promenad eller uteritt i skogen. Alltså ingen vila i form av ledigt med bara hagvistelse. Anledningen till att jag lagt in en vilodag är att jag av erfarenhet vet att Louie ofta behöver låta saker landa i sin kropp plus att han med all säkerhet kan få träningsvärk då han måste aktivera en del muskler som inte är så starka.
För min del har detta med vilodag varit svårast. Jag har varit så exalterad och vill så gärna fortsätta med träningen varje dag, där har Louie fått hejda mig lite.

Varje träningspass har börjat med att vi bara gått tillsammans i ledövningen. Start, stopp, start stopp. Vi har övat på att gå långsamt  och ökat på aktiviteten och längt ut steget. Väldigt basic, men en bra övning för mig att checka av läget i vår kommunikation och en bra uppvärming för Louie. Jag har observerat hur han rör sig, hur rör sig kroppen, hur han placerar sina hovar och så vidare för att skapa mig en bild av läget.
Därefter har vi checkat av kroppen i stillastående övningar. Här har jag känt efter om det är ett fritt flöde genom kroppen eller om rörelserna "fastnar" någonstans.

I arbetet vid hand (GW) har vi använt cirklen som redskap för att hitta eventuella oliksidigheter. Louie har fått följa voltspåret i båda varven och jag har försökt se om jag kan få honom att böja sig i sin kropp. Vi har ökat och minskat voltens storlek för att se vilken storlek han klarar bäst och som passar honom  för stunden. Vi har även lagt in lite känsla om öppna och sluta. Jag har varvat min position med att ibland gå baklänges och ibland gå bredvid honom då han ibland tycker det är lite jobbigt att ha mig framför sig. 

När jag fått en någorlunda bra bild av vad Louie behöver hjälp med så har vi plockat ut en sak och fokuserat på den. Varje träningspass har varat i mellan 20-30 minuter från att vi börjat med ledövningen då innefattar träningspasset även ett antal pauser för belöning. 

Efter varje träningspass har vi stretchat kroppen utifrån vårt stretchprogram.

Våra första träningspass blev verkligen bra. Vi kunde hålla bra fokus och då tyckte jag att övningarna fungerade riktigt bra i båda varven. Eftersom allt kändes fint smög jag in övningar med öppna då det är något som Louie behöver träna på samt att vi båda tycker det är lite svårt att utföra vid hand.Allt fungerade över förväntan och det vi hittat under första dagen kunde vi plocka upp dag två och gå vidare med. Vi var båda jättenöjda.

Vilodagen blev friskvård med massage och Louie njöt i fulla drag. Skönt att mjuka upp musklerna ännu mer. Vi tog en promenad och gick ut i skogen och i endast grimma kunde jag inte låta bli att testa och se om Louie möjligen kunde hitta lite tendens till öppna, bara några steg. Det gick hur fint och lätt som helst. han bara följde min kropp och han var helt lätt i grimskaftet. LYCKA!

Vårt tredje träningspass fick bli ett ridpass. Då Louie och jag haft lite otur med vår barbacka ridning då Louie blivit skrämd två gånger och jag har med nöd och näppe klarat av att sitta kvar, så la vi på sadeln. Jag red utan stigbyglar så att jag själv skulle kunna känna att jag verkligen sitter rakt och inte glider iväg åt något håll. Vi tog en tygelövning med 3-1 fattning med tanken om att kunna longera mig själv. Även om jag strulade en massa med tyglarna var Louie jättefin. Han följde fint i båda varven och hittade fin rundning i kroppen. Vi gjorde öppna på volten och kunde göra volten både större och mindre, vi red på en åtta så Louie fick byta varv ofta och han var helt fantastisk fin. Vi gjorde även lite korta uppgångar till trav och då kunde han starta traven fint i lite fram och ned läge utan att ramla framåt. Jag var så nöjd och stolt över min fina gosse! 
Jag längtade till nästa dag så vi kunde fortsätta bygga vidare på allt vi gjort.

Dagen efter var det ett helt annat läge. 
 
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter