Vår Blogg

2015 > 10

Emma Jakobsson & hennes vackra Eros. Instruktör Marius Schneider. Emma Jakobsson & hennes vackra Eros. Instruktör Marius Schneider.

Under helgen har Louie fått vara helt ifred från mig och istället fått all tid han behöver för att lära känns sin nya hagkamrat och boxgranne.
 

Då passade det helt perfekt för mig att få lite "fortbildning" så jag, Angelica & Åsa hoppade in i bilen och åkte till Ridakademi Norr för att delta i clinic för Marius Schneider.

Detta var mitt först besök på Ridakademi Norr och jag är verkligen imponerad av denna fina anläggning. Ljust och fint, välstädat överallt och lyxigt då lunch och fika ingick i priset. Verkligen en positiv upplevelse, hit kommer jag gärna fler gånger. Inte heller så fasligt långt att åka heller med drygt 3,5 timme i bilen. Restiden blev lite längre än beräknat då vi lyckades köra lite fel viket gjorde att vi kom lite sent. Men det hör ju till när vi är ute på turné!

Marius Schneider är den enda som klarat mästarprovet inom Akademisk Ridkonst enligt Bent Branderup. Förutom att han är instruktör är han även rörelseterapeut för hästar vilket verkligen intresserar en biomekaniks nörd som mig.
Tidigare har jag endast sett denna instruktör på bilder och klipp på nätet. Men min känsla från det jag sett visade sig vara verklighet. En mycket sympatisk och engagerad instruktör med hästens välmående i fokus.

Lektionerna hölls på engelska, men han använde ett mycket lätt och tydligt språk så det var inte alls svårt att hänga med. Lektionerna under dagen blev mycket varierade då han anpassade innehållet i varje lektion till det ekipaget behövde just för stunden. 
Han betonade vikten av att se hästen röra sig helt utan påverkan från sin ryttare. Låt hästen skritta på lång tygel på en cirkel, håll inte ens i tygeln. Där finns många svar på hur hästens rörelsemekanik fungerar för dagen. Vilken position hästen själv väljer att ha. Sedan fick ryttarna långsamt ta kontakt med hästen genom att hålla i tygeln, korta den en aning, men försöka behålla samma position. Intressant! Där ser man tydligt hur mycket vi ryttare påverkar och ibland stör hästen. Det här ska jag tetsta och filma, tror jag kan lära mig mycket av det.

En annan intressant övning och tankesätt som jag fastnade för var hur ekipagen fick arbeta med samling. Vid samling ska ryttaren försöka få hästens kropp att bli stilla. Lite det som jag och Louie övade på tillsammans med Birgitta, få skelettet att bli stilla då de stärker de små, små musklerna som sitter närmast hästens skelett som är mycket viktiga vid högre grad av samling.
Att vid samlingen mot skolskritt och tramp, tänka framåt, men stopp, behålla travtakten i tanken, men inte få hästen att gå framåt. Tänka att hästen ska vara på en plats och inte gå iväg. 
Ett mycket användbart sätt var att höja aktiviteten i hästen lite för mycket några steg för att sedan sänka aktiviteten och då hade hästarna lättare att falla in i skolskritt eller tramp. Ur samlingen kom sedan idén att "bära" hästen framåt, låta hästen länga på steget, stretcha sin kropp i ett mer horisontellt läge och inte fram och ner. Även detta är saker jag vill testa med Sir Louie.

Jag fick även lite bra tips på hur man kan hjälpa hästen att inte bli så framtung, speciellt då om man har en häst som är byggd i framåtläge. Där tyckte Marius att det var bättre att låta hästen få gå i en lite för hög form. Vid utlängning tänka mer framåt horisontellt, genom att föra fram handen längs mankammen och behålla kontakten i tygeln. Detta sätt kunde även användas i travarbetet. Med hjälp av kapsonen kan man hjälpa hästen att hålla sitt huvud lite högre ochi detta läge öka och minska travsteget. Även lite galopptips skrevs noga upp i min anteckningsbok. Louie har ju ibland en tendens att slå med sitt huvud upp och ned just i galoppen. Det kan vara ett tecken på att människan (JAG!!) låtter mina händer omedvetet följa galopprörelsen och då lockas han med i samma takt. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det är så, men nu ska det bli ändring och bättring!

En mycket rolig och intressant clinic. Inspirerande ekipage och övningar. Många nya spännande lösningar på saker jag och Louie arbetar med som ska testas. God, värmande lunch och gott fika. Härligt sällskap, fina hästar sammanfattningsvis en toppendag!

Hjälp hästen att göra rätt. Korrigera inte om det blir fel i en övning utan börja om istället  - några bra ledord från Mästarnas mästare!

Ramona Dolan med Chepira och fölet Megara - dagens sötaste! Instruktör Marius Schneider.
Ramona Dolan med Chepira och fölet Megara - dagens sötaste! Instruktör Marius Schneider.
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, inspiration

Förändringarnas vindar blåser även i vår lilla plätt i universum. Idag börjar en ny era, en ny resa med en ny vän. 

Förändring är inte det som Sir Louie tycker är det allra roligaste här i livet. I hans liv har människor och framförallt hästkompisar kommit och gått. Men vid just denna förändring så är min känsla positiv.

Någonstans har jag haft på känn att något varit i görningen så jag blev inte så förvånad, utan mer bara en bekräftelse på att jag varit på rätt spår.

Tiden är rätt.
Om Louie skulle fixa en sådan stor förändring som det faktiskt innebär att få en ny kompis att dela sin tillvaro med, så är det nu. Han är stark i sin kropp, självsäker och mentalt befinner han sig i fullkomlig harmoni och balans.
Jag har gjort mitt bästa för att förbereda honom. Berättat om och om igen. Förklarat varför och hur och att vi ska se denna förändring som något nytt, spännande och positivt.
Bättre att berätta en gång för mycket än en gång för lite.

Louie har varit tydlig - Jag är redo! 

Vi kommer sakna vår gamla vän, men vi vet att just nu är det här det bästa för alla. 

Så idag började då en ny era, en ny resa med en ny vän. 

Läs hela inlägget »

Tiden går fort när man har roligt - och det var vi verkligen, jag och Louie.
Det har redan gått en månad sedan jag och Louie var på kurs med Birgitta och då var även bästa massören Anna här och hjälpte oss lite och förra veckan var det ÄNTLIGEN dags att träffa fantastiska Angelica och få lite avstämning i träningen.

Dessa tre tillhör skaran av Louies favoriter, så det var kära återseenden. Louie har på senare tid blivit väldigt noga med vilka han väljer att ta till sitt hjärta. Han vill bara umgås med människor där känslorna är ömsesidiga, övriga lämnar han därhän. Rätt klokt faktiskt om jag får säga det själv.

När Anna kommer är det alltid lika spännande. När vi tre träffas så brukar det nästan alltid dyka upp något helt oväntat och såklart blev det så även denna gång.
 Jag jobbar mycket med Louies kropp genom massage och stretching så jag har ofta en rätt bra koll på hur hans status är. Just denna gång var jag faktiskt lite osäker på hur Louies kropp mådde. Jag var faktiskt lite osäker på om jag skulle vara med på kursen för jag fick känslan av att han inte var riktigt okej. Vid sådana tillfällen är det helt underbart att få en kunnig och duktig "second opinion" från Anna. Nu visade det sig att det enda problemet som fanns hos Louie var grym träningsvärk! Vilket lätt ordnades med massage och sedan på med värmande linement. Dagen efter var musklerna mjuka och fina igen. 

Inför kursen med Birgitta så gjorde jag för första gången någonsin en plan över hur jag skulle förbereda oss båda på bästa sätt. Min önskan är att göra mitt bästa så att förutsättningarna för Louie är så bra de någonsin kan bli. Han är väldigt känslig och reagerar ofta på exempelvis underlag på ridbanan och andra detaljer. Jag bestämde mig till exempel för att se till att hålla mitt fokus på Louie och på vad vi ska göra tillsammans. Även om kursen hålls i vår hemmiljö så är ju vi deltagare på kursen precis som alla andra som kommer hitresande. Det är så lätt att jag blir en informationscentral för alla och visar vilken box deras häst ska stå i plus en massa praktiska saker. Då tappar jag så lätt mitt fokus. Jag hade även en plan för våra ridpass, vad jag ville att Birgitta skulle hjälpa oss med.

Det var exakt ett år sedan vi träffade Birgitta och jag känner ju själv att mycket har hänt sedan dess. Min plan var att få hjälp med att titta på alla skolorna samt galopparbetet, vilket Birgitta tyckte var bra för hon hade med sig lite nya övningar som vi kunde använda för just detta ändamål. Vårt första ridpass blev verkligen jättebra. Louie var helt med och fick mycket beröm. Det är så viktigt för honom att få känna att han är duktig. Birgitta tyckte det märktes att vi jobbat mycket med skolorna och att Louie blivit starkare och mer följsam i sin kropp av just det arbetet.
Till detta ridpass hade jag i min iver att göra saker så bra som möjligt valt att sätta boots även på bakhovarna, vilket var en ganska dålig idé. Louie hade fullt sjå att hålla reda på sina bakben, speciellt i galoppen. Klantigt av mig att inte ta av dem före ridpasset, men han gjorde sitt bästa ändå.

Till andra ridpasset körde vi bara med boots fram som vanligt och det blev som en helt annan grej. Planen för detta ridpass var att arbeta med galoppen och vi hann göra lite innan åska, blixtrar,dunder och spöregn kom farandes. Vi fick ta skydd och fortsätta inne i ladan, men där fokuserade vi istället på samling på grund av utrymmet. Louie gjorde dock klockrena skolgaloppsprång så jag kunde inte bli gladare. En fantastisk kurs och många nya övningar vi kunde ta tag i. Vi fick bland annat en övning där vi jobbar med alla skolor, galoppanslag och fokus på min sits. Utmanande för oss båda!

Att träffa Anna och Birgitta var precis vad Louie behövde. Efter kursen har han känts helt fantastisk. Vissa dagar så bara lyser det om honom, som glimmande guld. Inte blev det sämre av att Angelica kom och hade träning med oss förra veckan. Hon har en förmåga att plocka fram det där lilla extra som vi behöver och det är jag så tacksam över. Glädje, entusiasm och lite pekpinnar (utdelade med kärlek).

Vi fortsatte arbeta med skolorna, på raka spår och böjda spår. Den förvända öppnan och vanlig öppna var dagens viktiga nycklar. Där kunde Louie hitta rätt arbete och efter dessa övningar fick han en helt annan skritt där han kunde kliva på och bära sig på ett helt annat sätt. Där hittade vi lättare in i skolskritten och då tyckte Angelica att det var dags att börja leta lite tramp. Sagt och gjort!

Vi valde att lägga trampplatsen på ett ställe på ridbanan där vi inte rider så ofta så att just denna plats ska förknippas med övningen. Klokt val märker jag nu efteråt då Louie blir exalterad när vi går till just den platsen. Med mig på ryggen och Angelica på marken som hjälp och belönare testade vi några gånger att hitta en början mot högre samling. De första gångerna blev Louie lätt förvirrad. VAD vill ni att jag ska göra? Kul att han ställer frågan och även testar lite själv vad det kan vara vi vill. När han gjorde rätt kunde Angelica snabbt belöna honom med goda äppelbitar.  Denna vecka har jag själv fortsatt med att försöka samla honom och hitta tanken om tramp. Jag känner att vi behöver lite hjälp med någon på marken, men det har gått över förväntan och Louie tycker det är så kul. Han blir verkligen som en laddad powerköttbulle i guldförpackning!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Den 22-23 augusti hade vi årets näst sista träff med Hanna. Denna gång samlades hela gänget i Säter, vilket var fantastiskt skönt då vi kunde sitta ute och njuta av sommarvädret.
Första dagens teoripass bestod av att arbeta med "klockan". En aktiv övning där vi alla fick delta och öva på de olika arbetspositionerna vi använder när vi arbetar med våra hästar. Vi blev placerad på olika platser i en cirkel där varje människa representerade fram, bak, vridning fram åt vänster, vridning fram åt höger, höger och vänster sidled, drivande bak vänster och drivande bak höger. I mitten fanns hästen och "ryttaren" som skulle placera sin häst i de olika positionerna.  Jag representerade hästen och att fysiskt få känna hur lätt eller svårt det kan vara att som häst hitta rätt position var väldigt nyttigt. Samt hur lätt det är att signalerna från människa till häst ibland misstolkas - ofta på grund av att hästen (jag i detta fall) inte ville göra fel utan istället gick händelserna i förväg. Istället fick hästen stanna upp och tänka till lite för att då kunna göra rätt enligt ryttarens önskemål. Mycket nyttigt och intressant!

Hanna ser med sina skarpa ögon vilka övningar som varje ekipage behöver arbeta med för att komma vidare. Även om alla befinner sig på olika nivåer i sin utveckling fastnade jag för två viktiga pusselbitar. Den ena var att hjälpa hästen att hitta igen sin bakdel. Det är något som jag själv känner att jag och Louie ibland måste påminna oss om, speciellt eftersom han är byggd lite i framvikt.
Några av ekipagen hade lite liknande "problem" där hästen lätt hamnade på bogarna och i framvikt. Framförallt handlar det om att se och känna att bakbenen är igång och sedan hjälpa hästen att flytta sin tyngdpunkt bakåt. Genom att stanna, backa - bara skifta vikten bakåt , starta några steg men då byta riktning visade sig vara ett bra koncept. Att hela tiden förfina hjälpgivningen gjorde att det som i början var ett riktigt stopp bara blev en liten halvhalt. Från denna halvhalt till ett viktskift bakåt och sedan ett rejälv kliv åt sidan framåt några steg. På detta sätt hittades både ryggrörelse och bakben. En variant på samma tema blev sedan att följa det raka spåret, ta med framdelen innanför spåret, men låta bakdelen stanna kvar på spåret och sedan flytta tillbaka framdelen igen.

Min andra pusselbit som de flesta ekipagen fick arbeta med var att växla mellan öppna, sluta och förvänd, både på böjt spår och rakt fram. Att hitta flytet och även avslappning i detta arbete. Känna att hästen kan mjukna och bara följa sitsen till de olika positionerna. Just detta handlade vårt andra teoripass om. Även detta en aktiv övning där våra fötter representerade hästens ben, fotens främre del (tår och trampdyna) var hästens framhovar och hälen var hästens bakben. Sedan skulle vi med hjälp av höfter och överkropp placera oss i öppna, sluta, förvänd och tillbaka igen. Gående på en stor volt. Nästa utmaning var att lyckas minska och öka volten i samma arbete. Jag kände direkt hur jag måste fördela vikten på mina egna fötter för att inte tappa balansen och ramla framlänges.  Att få testa det vi ber våra hästar att utföra är så nyttigt och ger sådan förståelse för hur svårt och fysiskt påfrestande det faktiskt kan vara.

Tiden går fort då man har roligt i ett huj var helgen över. Två fullspäckade dagar då kunskapsbanken fick fyllas på ytterliggare. Mina kurskamrater och deras hästar har verkligen utvecklats jättemycket under tiden som denna utbildning pågått. Jag är imponerad! Fina hästar, glada och nöjda ryttarinnor, en soldyrkande ridfröken och en busig fjording som ordnade tårta till hela gänget när vi ses i december. Kan man begära mer av en helg?  

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter