Vår Blogg

2016 > 01

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag trodde och hoppades att Louie och hans nya vän skulle få en lång och härlig tid tillsammans. Men livet ville annat.

Några dagar före jul så stod det klart att killarnas tid tillsammans närmade sig sitt slut. Tuffa beslut och svårt för alla inblandade. För mig kändes det som att marken under fötterna bara försvann. Hur sjutton gör jag nu? Hur ska jag lösa detta? Hitta en annan stallplats, köpa en sällskapshäst till Louie eller ska även Louie följa med på resan? Jag var minst sagt förtvivlad.

Jag vill ju det bästa för Louie och att han skulle bli lämnad helt ensam utan hästkompisar var ingen lösning. Att lösa framtiden på några få dagar kändes tufft. Ett akut rop på hjälp och vips så kom en räddande ängel till vår räddning. Finns inte ord för den tacksamhet jag känner. Att få "låna" en gammal kompis till Louie, någon vi båda känner. Det kunde inte bli bättre.

Dagen före julafton var en dag i sorg och lättnad.
Sorg över att ännu en fin vän lämnade oss. En tuff dag för Louie som med sitt lugn och trygghet följde med sin vän nästan hela vägen till slutet. Det tog hårt på krafterna, mycket att processa och ta in i systemet.
Lättnad, att en gammal härlig kompis med "dunder & brak" energi kom in och lättade upp stämningen. Så skönt med ett välbekant ansikte i svåra stunder.

Tre dagar med vila och helande av själen.
I samma veva fick Louie skor - efter sju år barfota så gav jag upp. Även om det smärtar mig en aning, så märker jag att det här är bra för Louie. Han kan röra sig "normalt", han behöver inte vara spänd och leta fäste hela tiden. Plus att det råder lika villkor för båda hästarna i hagen och det är viktigast för mig!
Det fick jag lära mig av en annan saknad vän, lika villkor när det gäller fäste är A och O. 

Dags att flytta ihop. 
Lugnt och fint, lite snusande på varandra och OKEJ! 

Så nu bor Louie och hans gamla vapendragare Åskan tillsammans. Två härliga gossar med helt olika energi. Även om Louie ibland tycker att : Åskan kan vi inte bara stå här och äta?? Så tror jag att det faktiskt är bra för Louie att ha en kompis som håller igång honom. Att de kan få och ge energi till varandra. 

Ibland blir det inte som man tänkt sig, men ibland löser sig saker och ting fantastiskt bra ändå.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter