Vår Blogg

2016 > 02

"Nej det där är en Ibanez. Det där är en fender".
Ett klassiskt citat från filmen SOS sällskapsresan där rollfiguren Kajan ber sin flickvän Berit om en fender och Berit kommer dragandes med Kajans gitarr.

Kanske inte riktigt helt likadant för mig och Sir Louie, men nog tycker han att jag är bra tokig ibland. Blicken när han tittar på mig, drar en djup suck och bara säger, Vad har du nu hittat på? 

För något år sedan besökte jag och min vän Anna och hennes ögonsten Love on Earth Hälsinglands hästklinik där vi träffade veterinär och hästtandvårdare Therese Lundberg. Hon hade kommit på en mycket fiffig lösning som hon använde när hon tittade på hästarnas tänder. Många med mig vet nog hur jobbigt det kan vara när hästen är lite lagom lullig efter att ha fått lite lugnande och man måste stå och försöka hålla upp detta tunga huvud så veterinären/tandvårdaren kan titta ordentligt. tandkontroll. Ingen enkel uppgift alla gånger! Det är just detta moment som Thereses fiffiga lösning kommer in i bilden. Hon hade alltså en fender som hon fäste upp som hästen kunde vila sitt huvud på. Jättesmart!
Speciellt för oss som kanske måste ta emot och utföra tandvård hemmavid och inte på klinik då är det ju jättebra att kunna hjälpa både häst, veterinär och mig själv till en bättre ergonomi och ett mindre tungt arbete. 

Då jag & Sir Louie haft lite "ledigt" från ridträning och årets hälsokontroll väntade så kände jag att det här är ett ypperligt tillfälle att lära honom det här. En fender hade jag redan skaffat - den köpte jag i höstas och även några långa spännband så jag kunde hissa upp den i lämplig höjd. Dags att skrida till verket och min plan var att göra detta på ett pedagogiskt sätt med fokus på lugn och mycket belöning!

Första veckan hängde jag bara in fendern i Louies box. Den fick hänga i en krok så han kunde bekanta sig med den på ett enkelt sätt. Första gången tyckte han att det var lite läskigt med en stor vit grej som hängde på väggen, men sedan brydde han sig inte alls om den. 

Nästa steg var att hänga upp den i duschen där just tandkontrollen sker. Där var han mer tveksam. Ska jag verkligen gå in där när den där vita grejen hänger där längs väggen. Näää det vet jag inte om jag vill!. Okej lite övertalning där jag valde att gå närmast den väggen där fendern hängde, då gick det bättre. Vi tog några gånger då han bara fick gå in i duschen, stå där, bli belönad för sitt mod och fendern hängde bara längs väggen.

När det kändes okej började jag hissa upp den så den hamnade framför honom. Där kunde han välja att nosa på den, kolla och även gå fram och låta den nudda hans bröst.
Det här momentet gick snabbt och Louie tyckte inte det var någon match med att ha en stor vit grej hängandes framför sig. Därför kunde jag ganska snabbt hissa upp fendern i sådan höjd att han nu kunde komma fram och lägga sitt huvud på den.

Första gångerna valde jag att först sätta fast honom i duschen, hissa upp fendern till lämplig höjd sedan koppla lös honom och istället hade jag ett grimskaft så jag kunde be honom komma fram eller backa samt placera hans huvud så att han kunde vila på fendern. Louie lärde sig verkligen jättesnabbt och han verkade inte alls tycka det var läskigt på något sätt. Trots det så kände jag själv att det var skönt att kunna ha honom lös, att han inte satt fast någonstans utan han kunde lätt backa bakåt om det skulle kännas obehagligt. 
Sista dagarna innan veterinärbesöket trappade jag upp svårighetsgraden ytterliggare genom att be Louie lägga huvudet på fendern och sedan låta mig öppna hans mun, spola munnen med vatten och göra lite tandköttsmassage. Även om han kanske inte tyckte just det var så jättekul så var han ändå lugn och väntade på att få sin belöning efter varje försök.

Även om man tränat och övat vet man ju aldrig hur det går vid skarpt läge. Antingen går det bra eller så blir det något helt annat. För vår del så gick det bra. Louie skötte sig fint, det enda han inte alls gillade var när veterinären var tvungen att hålla lite i hans tunga för att komma åt. Det är något jag får öva på till nästa gång. Själva undersökningen gick jättebra och veterinären gav hans munstatus ett högt betyg. Kunde inte bli bättre!! Stolt och imponerad!

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Nu är det dags för mig & Louie att vända blad och börja på nu kula igen. 

Efter sorger och stor ovisshet gällande vår framtid så kan vi nu glädjas åt en ny spännande tid. 
Nu är det dags att lämna det som varit bakom oss och bara se framåt.

Så mycket har hänt under mycket kort tid. Många förändringar som tagit kraft och energi från oss båda. Louie och jag har varit riktigt trötta och stundtals känt oss som två urvridna disktrasor. Plus att vi knappt andats under den här tiden. 
Vi har väl inte haft någon direkt lust att göra så mycket. Ingen träning utan vi har mest bara varit och försökt hitta tillbaka till glädjen och energin igen. Mycket bus, mys och vila.

Vår bästa massör Anna har varit och behandlat Louie - vilket verkligen behövdes. Han var stel och ganska knackig i kroppen. Att få på skor med brodd blev verkligen anorlunda för honom. Han älskar fästet, att kunna få gå på värsta isen och bara känna - jag kan gå här helt avslappnad! Så viktigt för honom. Men han har även behövt ändra i sitt sätt att röra sig vilket skapat spänningar. Tur vi har Anna som kan komma och rätta till och lossa där det behövs. Efter hennes besök har det blivit betydligt bättre. Vi har gjort lite förändringar för att hans kropp ska återhämta sig och må bättre igen, vilket har gett bra resultat tycker jag.
Men även den mentala delen har satt sina spår i kroppen så det var skönt att vi kunde komma tillrätta med det också. Sakta men säkert har energin kommit tillbaka och snart är vi tillbaka i gammal god form igen. Eller kanske till och med bättre form än tidigare, vila och återhämtning kan ju ge oanade resultat!

 

Idag är officiellt första dagen då stallet "drivs" på ett nytt sätt. Stallet och gården sjuder av liv och rörelse. Hagarna är inte längre tomma, det ekar inte längre i sadelkammaren, gården är inte längre tom på hästar utan här råder aktivitet och även en stor dos av ny energi.


Stallet drivs nu av två engagerade människor, som verkligen brinner för sina hästar. Jag och Louie "kom med på köpet" kan man säga. Förra veckan flyttade de in med sina tre hingstar och Åskan, han var ju redan på plats. Verkligen roligt och skönt att allt kunde lösa sig på ett så bra sätt. Känns som att alla inblandade är nöjda!  

Louie får fortsätta dela hage med sin kompis och har nu även tre andra gossar att snacka med på dagar och nätter. Jag undrar vad de pratar om när jag inte hör på. Hoppas han berättar för mig för jag är så himla nyfiken. En ny spännande tid väntar - underbara framtid!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter