Vår Blogg

2016 > 03

Idag är det vårdagjämning och visst märks det att det finns lite vår i luften på både ett och annat sätt.

Ett typiskt vårtecken är de läskiga slukhålen som dyker upp på byvägen och på gården. På bara någon timme kan den platta och relativt hårda vägen ha förvandlats till en mjuk massa med stora hål! Det gäller att ha koll för det kan bli en rejäl krater och man vill inte att något litet hästben ska försvinna ner i de där hålen! Marken undermineras när det smälter och alla massa försvinner så när man minst anar så sjunker hela vägen ihop och istället gapar ett stort läskigt hål. Nu har ju jag varit med ett tag så jag vet nästan exakt vart dessa hål uppkommer, men lite läskigt är det allt!

I hagen tinar snön och några små strån börjar visa sig. Hästarna gräver i marken och letar rötter och anat smaskigt. Även lite gammel-gräs som tinat fram åker raskt ner i gapet . Den där känslan att få beta,muffla runt med mulen,  ta med tänderna och bita av. Den tycks vara viktig för själen för jag betvivlar att det där torra gamla gräset är speciellt gott. 

Längs skogskanten där det är söderläge är det helt tomt på snö och istället lite mjuk lerblandad jord.  Där är det skönt rulla sig och klia ryggen - om man är häst. Även beteshagarna är mer eller mindre snöfria och Louie sneglar dit och undrar om vi inte kan öppna där snart. Han ställer gärna upp som kontrollant och inspektör. Det kan ju vara viktigt att en expert har kollat av hur hagarna klarat vintervilan, säger han. 

Louie visar också prov på att det är vår i luften. Han håller på att byta vinterkostym mot en lättare vårkavaj. Överallt finns dessa röda fluffiga hårstrån. Jag får öva upp mina armmuskler och spenderar minst en timme varje dag med att skrapa, borsta, skrapa, borsta och skrapa. Det tar liksom inte slut utan det rasar massor varje dag. Men jag ska verkligen inte klaga för det är ett friskhetstecken att han släpper sin vinterpäls. All denna borstning och det eviga skrapandet ger ju hela hästkroppen en skön massage så det är liksom en vinn-vinn situation. I år har jag även förnyat min arsenal med groomingverktyg med en skrapa med trähandtag som är skönt att hålla i och lätt att arbeta med. Så mina bästa vänner Furminator, Sleek EZ, Ryktstenen & piggbortsen får rejäl motion.

Jag förbereder även Louie för våren. Hans immunförsvar måste bli riktigt starkt innan allergisäsongen är här så vi jobbar förebyggande med bland annat nässla. Det gäller att börja tidigt så vi startade redan i Januari. Vi har även betat av en kur som förhoppningsvis ska hjälpa Louies ögon. Det är alldeles nytt för oss att testa denna kur så det ska bli spännande att se resultatet. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Nu har jag och Louie kommit igång med träningen igen. Januari blev en vilomånad då vi la kraft och energi på att läka, hela kropp och själ och anpassa oss till allt nytt i våra liv. Sakta men säkert  har orken, energin och motivationen kommit tillbaka. 

Ytterliggare en pusselbit lades på plats förra veckan då Louie fick göra ett viktigt avslut med sin gamla hagkompis ägarinna. Hon hade en lucka i kalendern och kom upp på ett kortare besök. De spenderade tid tillsammans i hagen, på favoritplatsen. En viktig stund för dem båda då de kunde göra lite gemensamt sorgearbete. På Louie märks det stor skillnad, det här var viktigt för att kunna gå vidare och lämna det som varit. 
 

För att hitta energi, motivation och lite nya infallsvinklar har jag varit på lite inspirationsutflykter. Det är lyxen då man har så många duktiga kompisar som tränar sina hästar på ett inspirerande sätt. När jag kör fast, känner mig som världens sämsta ryttare eller bara har dålig motivation då är det bara att hopppa in i bilen och åka på inspirationsresa. Plus att det alltid är kul att träffa härliga vänner och bara prata en stund.

Först åkte jag till min underbara vän Åsa och tittade på när hon hade lektion för Eleonor. Temat för dagen var att träna tölt. Både Eleonor och Åsa tränar AR och belöningsbaserat, precis som jag, vi har lite samma tänk, så även om de övade på tölt så hittade jag en massa bra saker som jag kunde ta med mig till min egen träning med Louie. Jag har ju inte tänkt att försöka träna tölt med Louie precis, men deras förberedande övning där hästen ska gå i en samlad bra skritt, i bra position och sedan därifrån kunna komma upp i trav i samma fina balans kändes för mig som en mycket bra övning. Viktigt i övningen var att hästen skulle svara direkt på att starta traven och även då vid avsaktning. Utan att falla framåt utan allt i en god balans och hållning. Det kan ju låta superenkelt, men jag kan intyga att det är en övning som kräver mycket av hela ekipaget. Jättekul!

Mer AR träning fick jag när jag var med på Katrin Wallbergs kurs, arrangerad av Lögdö Ridakademi. Där fick jag återigen njuta av mina duktiga kompisar. Att få se Eleonor och Snjall utföra sitt hittills bästa GW pass var helt underbart! Jag är verkligen imponerad av deras arbete!
Det var flera spännande och fina träningspass och Katrin var mycket engagerad i varje ekipage. Även lite teori hanns med innan dagen var slut. Jag kände mig mycket nöjd och fyllde på mitt eget kunskapsförråd med lite nytt gällande sitsen och hur ryttaren tar en förhållning.
Vid en förhållning är det ju vanligt att man tar tygeln bakåt, men vad händer då i min egen kropp? Ofta hamnar ryttaren i svankläge och då tappar hästen sin rygg och hamnar som ett brev på posten på sin framdel. Snacka om " aha" upplevelse! Att istället testa att ta tygeln framåt och låta fingrarna spela lite uppåt och samtidigt försöka dra in sin egen svanskota lite bakåt. Det här var verkligen nyttigt och svårt kan jag tillägga, men när man testat några gånger så rörelsen liksom fastnar i kroppens mönster så kan jag meddela att detta med en förhållning blir något helt nytt och anorlunda - till det bättre.

 Nästa utflykt blev till Lottie och hennes gentleman Aslak. De tränar belöningsbaserat och det var otroligt inspirerande att se deras kommunikation och samspel. Att se denna stora kraftfulla häst gå helt lös ute på lägdan i snön. Helt fokuserad på sin människa. Häftigt!
Sedan alla dessa roliga övningar de gör med att plocka upp handskar, sätta ringar på en kon, plocka av en filt från ryggen. Helt underbart och glädjen hos hästen, stoltheten han utstrålar. Magiskt!
Från deras träning plockade jag med mig kommunikationen och att försöka belöna det beteende jag verkligen vill ha. Vi hade många spännande diskussioner om hur andra löst sina problem som rädsla att rida ut då hästen blir het eller rädd och bara drar iväg. Mycket intressant och användbart.

Sedan hade jag värsta jackpot då Lena kom förbi för att titta lite på hur jag och Louie tränar. Det var kanske den viktigaste pusselbiten för mig.

Louie har nämligen sedan vi börjat träna igen verkligen visat prov på energi, kraft och explosion.
Han levererar diverse hopp och skutt på löpande band och som den fegis jag är så har jag inte alls känt mig helt tillfreds med hans tilltag. Nu gör han dem för han kan och vill. Han har energin och kraften så egentligen är det just detta jag så länge önskat, men vi har inte helt kommit överens om hur det ska ske. Det som händer mig då jag tycker saker blir obehagliga är att refelxmässigt ta i tygeln. Det här har nog blivit ett lite dåligt mönster hos mig, då jag lite omedvetet hela tiden kortar tygeln. Bara för att vara säker och beredd om det kommer något skutt. Med peppning från Lena vågade jag istället länga ut tygeln och låta Louie trava på rejält, låta honom ta ut varje steg ordentligt. Jag kände mig väldigt modig plus att jag kunde känna när han började ladda för någon spektakulär skola ovan mark och då hinna avbryta i tid innan det blev vilda western. Jag insåg också att vi måste galoppera mera. Louie har en utsökt galopp som jag måste lära mig att använda i arbete.

Så dessa små russin har jag och Louie övat på nu på sistone. Att starta och stanna i balans och i kontroll. Vid förhållning ta tygeln lite fråmåt/uppåt och försöka att inte själv svanka utan behålla min position och låta Louies rygg vara med i avsaktningen. Belöna honom då han lyssnar och gör det jag ber honom om och allt detta utan att korta upp tygeln. Jag har till och med satt en tejpbit på tygeln  där jag vill att  handen ska vara, bara för att vara tydlig med mig själv.  Att låta Louie släppa på all sin kraft och energi, trava på rejält då vi är ute på byn och härjar. Till och med våga säga, okej rulla över i galopp och när jag ber dig att sakta av tar vi en fin förhållning i balans och du blir belönad.
Jag har plockat ut de russin ur kakan som vi behöver just nu.

Stort tack till Åsa, Eleonor, Lottie, Lena, Katrin Wallberg och alla som deltog i kursen för Katrin för inspiration och motivation!

Kraftpaketet laddar upp.
Kraftpaketet laddar upp.
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter