Vår Blogg

2016 > 04

Min hjärna har fått jobba på högvarv den senaste tiden. Så många tankar har flugit runt i mitt huvud. Många beslut som ska fattas. Jag har vridit och vänt på allt för att försöka skapa någon slags ordning i mitt kaos. Kanske viktigast av allt, jag har fått se mina egna rädslor i vitögat och besegrat dem.

Louie skulle ännu en gång bli ensam valack på gården. Jag funderade mycket över hur jag skulle göra. Klarar han av att vara ensam i hagen och ha hingstarna som sällskap runt omkring sig? Louie är ju en ganska trygg kille, men efter att ha tänkt i alla olika banor och gått igenom alla möjliga scenarion stod det klart för mig att, Louie är inte en häst som trivs med att vara själv. Han behöver en kompis han kan spendera dagen med, någon som kan hålla koll när han vilar, någon som sätter lite fart på honom. Visst klarra han av att vara ensam i hagen några dagar, någon vecka, men inte på längre sikt. Min rädsla att han snabbt ska åldras av att känna sig ensam har bränt i mitt hjärta. Ännu svårare då han för tillfället är helt underbart fin. Bättre än någonsin! Känslan var så stark att jag snabbt insåg att jag måste lösa detta och ganska så snabbt. Jag kan inte utsätta honom för en sådan situation.

Jag har länge sagt att jag inte ska ha någon fler häst än Louie. Den dagen han själv säger till mig att han inte längre vill att vi tränar, då kan jag överväga att skaffa en till häst. Tills den dagen så ska han få all min uppmärksamhet. Att ha två hästar kostar, både i tid och pengar, så det har inte varit aktuellt. Förrän nu.

Med ett stort internt motstånd bestämde jag mig för att aktivt söka en livslång kamrat till mig och Louie. 
Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka ALLA som hört av sig till mig, som delat min "annons", bekanta som tipsat om möjliga hästar. Om ni bara visste vilka underbara människor det finns. Alla rekommendationer som kommit från människor jag inte ens känner; "Jag hörde av NN att du är en bra hästägare så då kan du få köpa min vän fast han egentligen inte är till salu". Jag blir rörd och tårögd. Tack allihopa.

På slutet hade jag tre möjliga kvar. En underbart söt  och busig ponny, en ung drömhäst, det jag alltid har önskat mig och en väluppfostrad spännande gosse. Alla tre kändes bra på olika sätt så återigen fick hjärnan och alla dessa tankar mala vidare. Efter mycket funderande hade jag valt bort en. Två kvar så jag bokade upp två resor för att åka och titta på dem. Lite tveksam till en av de två. Det kändes liksom inte helt rätt, men efter att ha träffat dem båda så skulle det blir klarare. 
Det är då det häftiga händer.

Louie, som med all säkerhet var trött och less på att spendera dagarna med en mycket ofokuserad människa,  klev in i handlingen. Han väckte mig mitt i natten med orden: Sara, varför ska du gå över ån efter vatten? Det du söker finns ju här! Jag uppfattade honom som att jag inte skulle resa iväg till andra änden av Sverige för att hitta vår nya vän. Han fanns närmare hemmet. Okej, då har vi bara en kvar.
Jag kände, nu har jag bestämt mig, det blir den här! Resan och bästa sällskapet i form av Anna var bokad.

Ännu en natt med dålig sömn. Louie väcker mig igen. Det är någon fler vi ska träffa när vi reser. 
Någon som jag inte riktigt lagt märke till.
Saker händer av en mening. Det är jag helt säker på. Resan som jag och Anna skulle göra blev hastigt avblåst, men den häst som fanns här i närheten den kunde vi ju träffa.
Tror ni fattar resten. Han är vår nya vän och om tio dagar flyttar han hem till oss. Vem han är berättar vi då. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat
François Robichon de la Guérinière, François Robichon de la Guérinière,

Äntligen, ÄNTLIGEN är ridbanan helt framtinad!! Våren kommer snabbt nu och vips så är ridbanan helt framme, utan is och utan vattenpölar. Nu kan vi verkligen komma igång och träna igen på allvar.

Visst går det bra att träna även längs vägen då den varit jättefin under en längre tid, men just att öva på skolor och andra ridövningar då är banan helt outstanding.

Så jag och Louie vi har dammat av några gamla härliga ridövningar som vi nu jobbar med. På köpet får vi även en date med en av ridkonstens mästare och det är inte vem som helst utan François Robichon de la Guérinière i egen hög person som håller oss sällskap! 

François Robichon de la Guérinière, född 1688, död 1751, var Ludvig XV:s beridare och hovstallmästare, chef för den kungliga manegen från 1730-1751. 
De la Guérinière publicerade 1733 sin bok École de Cavalerie som anses vara den ridlära som haft störst inflytande på den klassiska ridning som fortfarande praktiseras i Europa.
De la Guérinière brukar kallas "den klassiska ridkonstens fader" eftersom han förfinade och utvecklade ridkonstens principer. .


Ja, nu står ju inte han där på ridbanan precis, men vi använder just nu några av de övningar han utarbetade som ligger till grund för hans övningsprogram för att öka hästens smidighet och balans. Att få använda dessa gamla ridövningar tycker jag ger en extra krydda till våra träningspass och det märks verkligen att dessa övningar kan varieras i det oändliga. Precis så tycker jag att en bra ridövning ska vara!  Helt beroende på vår dagsform kan vi bestämma på vilken nivå vi ska jobba med övningen, basic eller högre svårighetsgrad.

Ridövningen Karré. Bilden är lånad från boken " Ridning på kandar" av Bent Branderup, illustrationen är gjord av Sara Silverberg,  Kapson hästböcker. Cadmos förlag. Ridövningen Karré. Bilden är lånad från boken " Ridning på kandar" av Bent Branderup, illustrationen är gjord av Sara Silverberg, Kapson hästböcker. Cadmos förlag.

KARRÉ
Just nu arbetar vi med övningen Karré. Det här är en gammal övning som enkelt uttryckt består av en fyrkant. Fyra raka linjer och i varje hörn infinner sig en fjärdedelspiruette.  Det här är en övning som jag tycker passar oss riktigt bra. Den innehåller flera viktiga moment och varken jag eller Louie kan slappna av och "slarva oss igenom" denna övning. Den kräver fokus på flera plan. De fördelar jag finner med övningen är att vi får kontakt med bakbenen. Den kräver fokus och koncentration från oss båda. Det är en skolande övning som bygger mycket styrka och fungerar samtidigt lösgörande. 

När vi börjar så gör vi den nästan helt enligt bilden här intill. Vi börjar i skritt på en rak linje, rakt fram. När vi börjar närma oss hörnet måste vi bromsa upp steget, jag måste sätta mig lite tillbaka i sadeln och verkligen känna att jag är rak i kroppen. När det är dags att vända så börjar vi med att Louie får vara nästintill rak i sin kropp, ingen böjning utan mer rak som en planka. Jag ber honom vända för ytterhjälperna och mjukna på innersidan samtidigt som jag måste vända mitt överliv och använda blicken och titta åt det håll vi ska vända. Efter denna lite mer raka kvartspiruette, behåller vi rakriktningen och då får Louie kliva på några steg tills vi förbereder nästa vändning. 
Beroende på gångart och vilken svårighetsgrad vi valt för dagen bestämmer storleken på fyrkanten, men ofta börjar vi med en lite större fyrkant. För att göra övningen rolig och intressant lägger vi in olika saker längs raksträckorna. Det kan vara länga/korta steget, övergångar till annan gångart, jobba med skolorna öppna/sluta eller de förvända varianterna. Efterhand kan jag börja be om lite böjning/ställning i vändningen, men då måste jag vara säker på att bakbenen är på plats.

Vanligtvis gör vi en hel Karré innan vi byter varv. Då har vi två vägar att gå antingen så lägger vi in en halv piruettevändning så vi kommer ut i nya varvet, eller så gör vi en vändning och kommer ut på en ny fyrkant åt andra hållet, det blir som att rida på en fyrkantig åtta.  

Vårt förra träningspass innehöll självklart denna magnifika övning. Louie kan den ganska bra nu så jag kände att det verkligen var dags att öka på svårighetsgraden en aning. Efter att ha gjort övningen i skritt åt båda håll började vi smyga in lite trav på vissa ställen. Efterhand gjorde vi hela övningen i trav. Det blev en intressant upplevelse och ganska jobbigt tyckte Louie. Han blev verkligen tvungen att hålla en ganska samlad och kontrollerad trav samt då dessa piruetter som kräver större samling, lite nig/sjunk i lederna och hålla igång bakbenen - PUH!

Då jag tyckte vi hade en fin känsla även om det var stundtals jobbigt så testade vi att för första gången någonsin göra övningen i galopp. WOW!! Varför i hela friden har vi inte gjort det förut? Det var verkligen en helt fantastisk upplevelse. Det kommer bli obligatoriskt att göra den i galopp hädanefter. 
Här valde vi att ha en lite större fyrkant så Louie fick bra med plats. Eftersom vi aldrig gjort det förut så känner jag att det är viktigt att göra den på ett sådant sätt så han klarar den. Det ska vara en positiv upplevelse för honom, kunna känna Jaaa jag kan!  Superkul!! Nästa gång ska vi testa att göra den lite mindre så han får komprimera kroppen lite extra och då är förhoppningen att vi ska kunna hitta lite mer samlad galopp och lite piruetter i galopp. LÄNGTAR!!
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter