Vår Blogg

2016 > 12

Den här veckan har jag och Moe nått ett nytt läge. Det känns otroligt positivt och roligt.

Vi har nu under några veckor lagt tid på att lära känna varandra ännu mer. Hitta ett språk och ett signalsystem som fungerar.
Det har funnits stunder då jag faktiskt undrat om jag ska lyckas nå honom för han har inte gjort det lätt för mig.
Är otroligt tacksam över att ha bästa Angelica att bolla med när jag känt mig som den sämsta hästtränaren.

Moe är ju en kille med mycket egen vilja, stark personlighet, tävlingsorienterad och ranghög. Han är även lekfull, lättlärd och blir snabbt uttråkad om det inte händer något nytt. Då hittar han på egna små hyss och övningar som han tycker han vill göra. När jag då tycker att vi ska göra något annat så kan han ibland ignorera mig totalt och han fortsätter med sitt. Eller så väljer han att göra alla skolor ovan mark som han kan för att busa till det och sedan kunna fortsätta med den han själv önskar. 

Dnna typ av beteende är ju nytt för mig. Visst har Louie protesterat mot vissa saker, men han gör det på ett annat sätt. Här möts jag av kraft och energi som jag inte alltid vet hur jag ska hantera. Jag känner mig inte rädd för jag vet att Moe är en vänlig och snäll själ, men det gäller att hålla koll så han inte av misstag hamnar för nära mig när han får sina utbrott. 

Häromdagen hade vi en diskussion och då var jag mer bestämd än tidigare. Jag satte lite mer press på honom än jag brukar. Det satte verkligen fart på honom. Han blev lite arg på mig och började stegra, hoppa och verkligen visa sitt missnöje. Men även jag kan vara envis så jag fortsatte att be honom göra det jag önskade och efter en stund så var vi överens. När Moe hade fått göra sig av med sin frustration kom han till mig och ville nästan be om ursäkt för sitt beteende och efter det så har vår relation tagits till en ny nivå.
Nästan samma sak hände med Louie då han var ny hos mig. Då var det dock Anna som fick känna på hans utbrott, men samma sak då som nu - efter att bomben briserat och all frustration blåst ut så blev relationen bättre.

Vi har fortsatt att träna varje dag denna vecka. Jag är mer noga med att vara hundraprocentigt konsekvent. Checkar av så att Moes uppmärksamhet är MED mig. Vi testar lite gå långsamt, stannra, startar, bara för att se att han är tillsammans med mig och lyssnar. Om han vill ränna iväg påminner jag bara lite så är vi på samma våglängd igen. Jag märker att det är vikitgt för Moe att ha en ram att förhålla sig till och det är just den ramen vi arbetar med. 

Vi har börjat arbeta mer vid hand och det är riktigt kul. Vi har fortfarande mycket att lära inom GroundWork, men då Moe blir lite taggad av att ha mig framför sig så bestämde jag att vi ska variera dessa positioner mer. Stämde även av det med Angelica så där är vi på rätt spår. Vi har jobbat lite med mer "ridövningar" även om vi gör dem till fots. Flytta in och ut ur volten och även lite svag öppna på rakt spår. Korta upp steget i skritt och sedan länga ut. Jag gör många korta repetitioner med vila och möjlighet till påskjut däremellan då jag märker att han snabbt blir trött i sina bakknän när han går in och belastar och ber jag om mer då då flyger han i luften. Vi försöker undvika det.
Även lite longering står på programmet och det är jättekul att få se honom trava på lite avstånd. Han har blivit betydligt starkare i sin kropp och kan både skritta och trava lite långsamt några steg och inte bara "flygande trav". 

Min känsla är att vi litar mer på varandra och att det finns ett ömsesidigt förtroende oss emellan efter vår diskussion. Kommunikationen har lyfts till en ny nivå. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Vädrets makter har tydligen svårt att bestämma sig för om vi ska ha vår eller vinter. Jag måste erkänna att jag blir så trött på detta växlande väder. Jag vill ha snö eller barmark inte detta velande fram och tillbaka.  Det går ju inte att göra någonting i träningsväg om man inte är modig eller dumdristig? Jag är ju personligen rätt feg och jag vill inte att mina hästar ska råka gå omkull så jag väljer det säkra och går med dem. Det blir många och långa promenader med killarna så de får i allafall röra på sig, men det byggs upp en väldans mycket energi i dessa hästkroppar.

Vissa dagar har jag longerat Moe ute i hagen där det är lite bättre underlag så han får blåsa ur sig lite energi. Det blir många hopp och skutt , värsta vilda western, men han är verkligen superduktig på att lyssna. När jag ber honom att stanna så gör han det utan vidare.

Louie är ju till naturen väldigt försiktig så han blir nästan lite kaxig när han tycker att han kan minsann göra hopp och skutt på blanka isen för det fäster så himla bra. Inte sådär jättebra tycker jag , men okej han har säkert koll. Moe är ju mer livlig och även om han har bra koll på sin kropp så länge han rör sig framåt så tappar han ibland kontrollen på bakdelen. Då är jag glad över att jag inte sitter på hans rygg och stör hans balans, där gör borddarna verkligen sitt jobb kan jag lova! Jag är otroligt tacksam över att båda gossarna har broddat på alla hovarna. Det gör mitt liv lite enklare och mindre oroande.

Jag pratade med vår tränare Birgitta för någon månad sedan och det var så himla skönt. Hon har stor erfarenhet av kallblod så jag fick många bra tips från henne. Känns såklart extra bra då hon känner mig så väl och hon vet hur jag fungerar. Nu har hon inte hunnit träffa Moe än, men jag har tagit med mig mycket från vårt samtal. Det viktigaste är att det tar tid och att det måste få ta tid. Det tycker jag känns skönt faktiskt.

Någon ridträning blir det alltså inte med denna isgata. Istället har jag och Moe lagt ner ganska mycket tid på att lära känna varandra bättre. Medvetet har jag valt att backa lite på träningen och istället valt att umgås med honom. Jag märker att Moe har mycket egen vilja och ibland vill han göra saker enligt eget tycke. Han har stort behov av att ha kontroll, men behöver en ram att förhålla sig till annars blir han lätt stressad och vet inte vad som förväntas. Det gäller för mig att vara lugn och tala om hur vi ska göra och vad vi ska göra. Vi sätter ett gemensamt språk och lite "code of conduct" - uppförandekod hur vi ska samverka ur ett etiskt och socialt sätt.

När vi är ute på promenader så blir det en slags träning ändå för vi övar på att gå långsamt , på att stanna, vänta, starta och att inte ha för bråttom. Jag ser ju på Moe att han blivit mycket starkare i sin kropp, även om det inte blivit mycket ridträning. Han har bättre kontrollpå kroppen och han kan faktiskt stå stilla, även om han fortfarande tycker det är ganska jobbigt så går det. Jag upplever också att han inte blir stressad lika lätt som förut.

 Vissa dagar kan jag känna att vi kanske inte kommit så långt i vår utbildning, men vi har ju tiden framför oss. Sedan känns det som att  det vi gör nu är att sätta grunderna och det är viktigt. Det kommer vi ha med oss resten av vår tid tillsammans så gör vi ett gediget jobb nu så kommer det att betala sig längre fram. Underbara framtid!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter