Vår Blogg

2017

Jag har två helt fantastiska hästar som jag får dela mitt liv med. Jag har också två fantastiska hästar som båda råkat ut för lite mindre trevliga upplevelser gällande lastning och åka transport. 
När det blev klart att vi fick köpa vår gård ute på Veda började jag genast att fundera och oroa mig för hur sjutton ska jag få hästarna dit. Det är ju inte "nästgårds" utan de måste åka transport för att komma till vårt nya hem.

Louie har lastats och åkt två gånger sedan han lämnade ridskolan. Då fick vi öva i en månad dagligen för att överhuvudtaget få honom att klara av resan. Det var allt annat än lätt och enkelt. Louie brukar snällt kliva på, men när dörren stängs då får han klaustrofobi och blir orolig. Moe är mer resvan, man han är inte lika lätt att övertyga om att han ska kliva ombord. Det är mitt utgångsläge.  Ärligt talat så är jag mer oroad över hur det ska gå att genomföra en lastning av dessa två än exempelvis stallbygget! Men är har nu börjat bli var. För just nu är jag inte längre lika orolig för detta utan jag ser mer att det här kommer vi fixa. 

Jag snubblade nämligen över en artikel av Peggy Hogan som handlade om hur man kan förbereda sin häst inför lastning, med ett belöningsbaserat sätt. Genom daglig träning, där varje del bryts ner till mindre uppgifter som man under tid lär sin häst att förstå och då behöver man inte heller ha en hästtransport tillgänglig. Utan dessa övningar går att göra på ridbanan eller annan lämplig plats.

Med hjälp av artikeln som verkligen inspirerade mig och fick mig att tänka "utanför boxen" tillsammans med pepp och stöttning från Angelica så har arbetet nu påbörjats. 

Innan jag byggde upp min lastträningsbana inne i ladan funderade jag mycket över vad som varit svårt och besvärligt för hästarna. Louie som jag känner mest och även har övat lastträning med fast på ett annat sätt fick vara min ledsagare. Jag kom fram till att det som varit svårt är att våga/vilja följa med framåt och att vara instängd där väggarna är nära kroppen. När Louie reste fick jag lägga täcke på honom, trots att det var försommar för han fixade inte att väggarna nuddade hans kropp (päls). Dessa två saker har varit min utgångspunkt nu när vi börjar träna. 

Ladan känns som en bra plats att vara på. Hästarna vet att där brukar det vara roliga grejer, lek och nya spännande saker plus att hästarna kan vara lösa. Jag började med Louie. Vi startade vårt träningspass med att han bara fick följa sin target. Han är verkligen jätteduktig på att följa så det kändes som en bra start. Efter en liten paus ställde jag fram mattan och våra konor, konor på varsin sida om mattan ungefär lika långt som i en hästtransport. Sedan fick han följa sin target och gå in mellan konorna och stanna på mattan och stå kvar där. Första försöket tyckte Louie att det var lite trångt att gå in mellan konorna, lite tveksamhet och ska jag verkligen gå in mellan dem? Men efter några gånger var det inga problem alls. De sista gångerna gick han själv utan sin target utan han var mer på egen upptäcksfärd, i sin takt och det fick ta den tid han själv behövde. Sista gången stod jag en bit ifrån och när han stog fint där mellan konorna ropade jag på honom. Då hände något jag inte trott. Han valde att backa ut mellan konorna och sedan gå runt alla konor för att komma till mig. Jamen det är ju precis så man vill att det ska vara när man ska kliva ur transporten. Mega-Klick på det och en näve morötter!

Dags för Moe att testa. Här visste jag redan innan att jag skulle behöva göra lite anorlunda. Att få Moe att följa är inte lika lätt, här behöver jag vara mer kreativ vilket är något jag måste fundera och klura vidare på. Men vi började likadant med att följa target. Sedan bytte vi till mattan som verkligen blivit en favorit för honom. Då hade vi klarat av två saker, stå stilla och följa i rörelse. Efter en kort paus ställde jag upp konor och mattan precis som innan. Moe är ju mer påhittig än Louie plus att när vi började med apportering använde vi konen. Moe, den smarta killen, han gick direkt till konorna och plockade upp dem. Okej, rätt fast just nu tänkte jag att vi skulle använda dem på ett annat sätt. Här behövde jag vara tydligare för att han skulle förstå. Efter några försök då han antingen puttade omkull konorna eller plockade upp dem i munnen så hamnade vi på plats mellan konor och på mattan. Beröm och mycket belöning. 
För att vara första försöket var de jätteduktiga. Plus att jag kände att det fungerade precis som jag tänkt.

Idag fortsatte vi. Jag kände direkt att det vi jobbat med sist hade landat i allas hjärnor. Louie fick göra precis enligt samma upplägg som sist och det fungerade jättebra. Han är väldigt försiktig och går långsamt, steg för steg in mellan konorna. Möjligen lite tveksamhet kvar där men han gjorde samma fina backning ut mellan konorna och gick till mig vid inkallningen. Med Louie avslutade vi med en lite större svårighet. Jag ställde ut fler konor längs väggen och han skulle gå in mellan kon och vägg. Nää det där vet jag inte om jag vill. Okej tänkte jag, nu har jag gått för fort fram med honom. Så jag började plocka ihop konorna men då valde han själv att kliva in mellan första konen och väggen. Beröm, belöning och där valde jag att avsluta träningen med honom. Det kändes som ett stort steg och vi har inte bråttom. Att han sedan valde att gå igenom passagen för att komma till sin "after work" hink gör mig stolt och jätteglad.
Sedan var det Moes tur. Han visade direkt att han fattade att konen är inte putt eller apport. Jag ska gå mellan dem. Stolt som bara den marscherade han in mellan konorna och stannade på mattan. Duktigaste killen! Efter att vi övat med mattan, följa target och lite andra roliga saker som han kan bra repeterade vi att gå mellan konorna och stanna på mattan. Då det fungerade så bra valde jag att testa nästa svårighetsgrad att gå in mellan kon och vägg. Här blev det svårt att få honom att följa. Men jag tror det berodde på att vi hamnade lite tokigt för när vi bytte håll och hade gått en bit innan så gick det jättebra. Moe var hur cool som helst, in mellan kon och vägg och sedan stod han som ett ljus på mattan. Han är bara så himla duktig och han har verkligen börjat ta för sig mer, visa att han kan och törs. heja Moe!

Jag är imponerad och förvånad över att det gick så bra. Det trodde jag faktiskt inte men dessa två kan konsten att förvåna. Men det bästa är att jag under dessa två träningspass inte känt att hästarna varit rädda eller stressade. Det har heller inte varit något tvång. Båda hästarna har själva fått lösa uppgiften på sitt sätt i sin takt. 

Länk till artiklen: https://clickertraininghorses.wordpress.com/2017/12/15/the-wildfire-diaries-horse-training-lessons-learned-from-a-crisis/

Läs hela inlägget »

Träningen med Moe går verkligen framåt på så många olika sätt och på olika plan. Det är så otroligt roligt och utvecklande. Med en sådan träningsvillig individ, som Moe, är det ibland svårt för mig att veta när jag ska avsluta våra pass för vi har så himla roligt och ingen vill sluta. Ett angenämt "problem". Med Moe är min ambition att bara arbeta med positiv förstärkning oavsett vilken disciplin vi tränar. Mycket fokus ligger på grundarbetet, sätta signaler för olika saker, skapa förståelse. Ett arbete som är roligt men tidskrävande, men i min värld är det en väl investerad tid. Plus att jag tycker själv det är jättekul, spännande och intressant. Jag ser ju även de snabba resultaten och hur hans beteenden förändras så det råder ingen som helst tvekan om att för oss är detta den bästa vägen. Visst stöter vi på patrull ibland men problem är till för att lösas och oftast beror det på att vi missförstår varandra. 

Vi jobbar vidare med mattan, vilket har blivit Moes trygga plats. Han kan stå stilla på sin matta hur länge som helst - förut kunde han knappt stå stilla alls utan hade myror i benen hela tiden. När vi arbetar med mattan får han stå på den och jag flyttar mig till olika platser runt honom, bakom, på sidan och jag går även iväg längre bort från honom. Vi har även lagt till inkallning då jag säger hans namn och ber honom komma till mig. Då mattan känns så väl etablerad har jag även börjat att ta med mattan ut och träna på helt andra platser än tidigare. Utanför hagen, inne i hagen, inne i stallet och så vidare. Jag ser det som ett bra sätt att få honom att känna lugn och trygghet även på "nya" platser. Den övningen har gått över förväntan. Det som känna positivt är att när han blir osäker eller lite skrämd av yttre faktorer väljer han att springa till mattan och ställa sig där. Där vet han vad som förväntas och vad han ska göra. 

Lite nytt som vi börjat med för en dryg månad sedan är apportering. Moe har verkligen en fallenhet för att hämta saker och bära dem i munnen. Han tycker det är jättekul och nu har vi kommit så långt att jag kan kasta iväg hans target, han går och hämtar den och går sedan tillbaka till mig för att lämna över den. Här har vi just nu fokus på hur han lämnar över sin target till mig. Han måste hålla den i munnen tills jag har den i min hand och ber honom att släppa. Klick och vi byter grejer med varandra - jag får hans target och Moe får sin belöning. Han är verkligen jätteduktig och även arbetet med apportering har vi testat ute. Jag brukar ta med hans target i fickan då vi går ut på promenader och om han blir lite stressad stannar vi och han får jobba med att plocka upp den och lämna till mig. Det har fungerat jättebra och det känns även tryggt för mig.

Vi har även börjat damma av våra grundläggande övningar i groundwork som vi arbetat med tidigare, fast nu gör vi dem på ett annat sätt. Med ett annat tillvägagångssätt har det fungerat så himla mycket bättre! Tidigare kunde Moe bita tag i tyglarna, bli frustrerad och sparka och hoppa, men än så länge finns det inte någon tendens till den typen av beteende. Vi började med det stillastående arbetet med att kunna lägga vikten på bakbenen, komma lite fram och ner och lite till sidan med lätt böjning/ställning i kroppen. De första gångerna hade jag Moe helt lös och han fick bara följa mina rörelser. Sedan har vi testat med att ha kapson och bara låta tygeln ligga i handen och han får följa mina rörelser. Det har gått över förväntan och han lär sig och förstår så snabbt. Jag ser verkligen många fördelar med att arbeta från marken där jag själv kan ser hur han synkroniserar sin kropp.

De senaste veckorna har jag även börjat träna Moe på långa tyglar. Ett jättebra sätt att fortsätta arbeta honom vid hand för att se hans rörelsemönster plus att han får mer motion. Med långtygel kan jag arbeta honom mer i alla gångarter plus att jag lär mig hur jag ska hantera och ta hand om hans kraft på ett positivt sätt. Det blir mycket trav och övergångar. Han har en fantastisk fin trav och när han lyckas hålla ihop sin kropp på ett för honom positivt sätt så är han så otroligt snygg. Den hållningen, utstrålningen, energin - det är bara WOW!!  

Läs hela inlägget »

Det är fortfarande hektiskt med allt som ska fixas ute på gården, möten med banken, träffa husbyggare. Plus att hinna med att jobba. Handen på hjärtat så känner jag mig trött, inte så mycket ork och energi. Jag önskar att jag orkade och hade mer tid för träning av hästarna, men just nu så går det bara inte! Vissa dagar måste jag prioritera och ofta hamnar Moe på träningslistan. Louie klarar det bättre att inte träna, men jag ser i hans ögon att han blir besviken. Svårt att räcka till, men snart så kanske det vänder.

Idag har vi haft två riktigt roliga träningspass. För mig känns det så befriande och skönt att kunna ta två kortare pass inne i ladan och vara glad, nöjd och ha två nöjda hästar efteråt.

Med Louie har jag en tid jobbat med att sätta ihop en kedja av olika rörelser. Lite frihetsdressyr med invanda mönster. Han är så duktig och han tycker det är så kul! Vi gör väldigt enkla saker. Gå framåt, stanna, backa, vacker tass och gå fram igen. Nu har Louie själv kommit på att han kan även lägga in lite galoppskutt också för att göra det lite roligare. Mitt älskade hjärta! Detta har vi även övat på när vi varit ute på promenad och då finns det mer energi att hämta i honom.
Idag fick jag en idé att testa något nytt med honom. Jag satte upp en bana med konor inne i ladan och min tanke var att han skulle gå fram till konen och dutta på den med mulen.Louie fattade direkt och visade för mig att; Sara, det där är för lätt, mer utmaning!

Okej så jag plockade in mattan också. Gå till konorna längs ena långsidan, dutta på dem med mulen sedan vända in på mitten och stå på mattan. Stå kvar på mattan och göra lite vacker tass, sedan gå ut på nästa långsida och då byta varv, dutta på konorna och sedan in på mattan igen. Det är första gången vi gör såhär och Louie är väldigt smart må jag säga. Han hade inga som helst problem med att urföra denna ganska långa kedja/bana. Så himla kul! Han kändes så nöjd och tillfreds efteråt, möjligen lite trött i huvudet också för det kräver koncentration och uppmärksamhet. Igår blev det mysdag med massage och lite stretching, mest för min skull då jag inte hade orken att ta mig för något mer än så. Jag imponeras verkligen av hur smidig och rörlig Louie faktiskt är. Tycker att hans framdel känns bättre än någonsin, vilket märktes då jag stretchade hans framben som han fullkomligt avskyr! Han är verkligen en förebild, vackraste Sir Louie, smidig som en katt. Hoppas jag är lika smidig när jag är i hans ålder!!

Moe har fått lite mer träning. Jag märker att utan aktivering blir han lätt rastlös och lite "stökig". Jag har börjat gå ut på promenader i byn med honom och de flesta gångerna går det jättebra. Sist blev det dock lite gamla beteenden som kom fram. Vilket även har märkts i andra delar av träningen. Jag tror själv att det kommer sig av frustration då jag medvetet valt att försöka fasa ut lite av belöningen. Han får inte betalt med godis varje gång utan det kan var klia eller klapp plus att han heller inte får betalt varje gång utan kanske varannan och det skapar frustration. Att det blir så är en fas innan han förstår och accepterar att okej nu fick jag inget just denna gång, men nästa. Jag ser det inte som ett problem utan redan nu märker jag att det går över. Dock väljer jag att belöna vissa beteenden, som jag anser vara viktiga varje gång fortfarande. Det positiva i det hela var att han ändå valde att lyssna och stanna kvar hos mig.


Vi har även ridit några gånger och även där går det ganska så bra. Har han bara fokus och kan hålla sin koncentration så är han helt ljuvlig! Häromdagen red vi med bara vikthjälp, lite tramp i inner stigbygel och han flyttar sig in och tvärtom. Jag har testat ett annat bett till honom, ett av Louies gamla som inte används. Det är ett tyngre bett och han tycks gilla hur det ligger stilla i hans mun. Jag har haft det tre gånger, ett vid arbete vid handen och då gjorde det bäst resultat. Jag tror att bettet hjälper honom att lösgöra saker i kroppen för när jag befinner mig bredvid så ser jag hur det händer massor i hans kropp. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. 

Häromdagen blev jag uppmärksam på en kedja av beteenden som Moe satt ihop, ja, även jag har satt ihop dem, men de betyder lite olika för oss. Moe har ofta lite svårt att stå stilla på stallgången, han vill gärna skrapa med hovarna och äta på grimskaft eller linor. Jag har tänkt i mitt huvud att när han skrapar med hoven så försöker jag ignorera det och när han sedan står stilla då berömmer jag honom. Moe har sett det hela på ett annat sätt. Skrapar jag med hoven och sedan ställer mig så får jag beröm. Samma fast olika. Moe har kopplat beröm och belöning till skrapande med hoven - jag har tänkt tvärtom. Nu håller jag på att försöka bryta denna fina kedja av beteenden så han förstår att det jag önskar och berömmer är inte att skrapa med hovarna eller tugga på linorna, nä, jag vill att han ska stå stilla. Snacka om missförstånd, eller otydlig tränare! Här har jag fått mycket bra hjälp av träningen med mattan. Där vet han att om han krafsar på mattan händer det inget, men om man står stilla då händer det grejer!

När vi hade massage och mysdag igår så passade jag på att förstärka beteendet att stå utan krafsande och tuggande. Det gick åt många morötter, men han var så otroligt duktig och gårdagens insikter fanns kvar även idag. Visst glömmer han ibland, men nu vet jag hur han tänkt så jag kan lättare berömma och belöna vid rätt tillfälle. 
Även Moe fick ett pass inne i ladan idag. Då jag hade banan uppsatt efter att ha övat med Louie tänkte jag att även Moe kunde få testa.Äntligen något nytt och kul! Min plan att Moe skulle gå och nosa på konen blev något annat.  Helt själv så att han gick till konen, knuffade ner den, plockade upp den i munnen och bar fram den till mig! Varsågod, så släppte han ner den vid mina fötter! Men älskade lilla frö! Sedan kunde jag kasta konen en bit ifrån mig och Moe gick dit och plockade upp den. Jag undrar om han lärt sig detta tidigare eller om det bara faller sig naturligt för honom. Så himla duktig och smart! Nu måste jag skaffa mig någon annan bättre target för att ha som apport, då konen inte är så lätt att fa tag i med munnen.  Mitt vackra och smarta hjärta!

Läs hela inlägget »
Vy från vårt vackra Veda. Vy från vårt vackra Veda.

Just nu känns det som att tid är en bristvara i mitt liv. Vi är ju numera glada, lyckliga och upptagna gårdsägare till vårt alldeles egna paradis på jorden, vår vackra plats Veda. Det känns helt fantastiskt och magiskt och jag längtar som sjutton efter att få flytta dit. Längtar efter att få visa Louie och Moe gården, skogen, markerna, sjön. Men innan vi är på plats ska det byggas stall åt killarna och nytt hus till oss. Nu förbereder vi inför att de gamla husen ska tas ner. Huset ska tömmas, saker som ska sparas ska bäras undan, möten med stallbyggare, provgräva på åkern för att se hur marken ser ut, möten med hustillverkare, planera för sådd på ägorna, kontakta bonden för att kolla om han kan sköta de områdena vi inte kommer använda närmaste tiden. Jag åker fram och tillbaka mellan stall, hemma och gården. Ja, det är minst sagt fullt upp. Roligt men också lite uttröttande.

Denna vecka har varit extrem med inbokade möten varje dag. Jag har inte alls hunnit med att träna hästarna som jag önskar, men vi har gjort något varje dag. Det som är positivt är att det vi gjort har gått väldigt bra. Moe och jag har varit ute på lite längre promenader i byn och han har varit så himla duktig. Ett ridpass har vi också hunnit med och lite utveckling av våra övningar med mattan och target. Igår jobbade vi bara med klickerövningarna och då testade jag att löslongera honom i skritt och trava med hjälp av vår target. Det gick jättebra och hjälp vilken fin trav han har!! När han själv går in och samlar sig lite i traven får han en högrest hals och ser så kraftfull ut, han är bara superfin!
Louie och jag har varit ute på byn. Vi gör lite avskedsturné till platser där vi brukar vara, för vid denna tid nästa år då är vi hemma på Veda så vi gör små nedslag i vår närmiljö för att minnas och njuta. Igår när vi var ute och promenerade gick vi förbi ett garage. Utanför garaget låg två lastpallar och Louie han tog det direkt som något man ska kliva på så vips så var han halvvägs uppe på pallen. Alltså han är helt otrolig! Nyfiken och påhittig! Han har aldrig klivit upp på något förut då vi tränat och detta kom han på helt själv. Jag var dock lite orolig för hur hållbar pallen var så han fick massor av beröm och sedan bad jag honom snällt att kliva ner med framhovarna. Men den övningen ska jag ta med mig. Idag blev det ridning och det var bland det mest explosiva jag varit med om. Louie var supertaggad och lite vild så på hemvägen fick jag faktiskt hoppa av och gå sista biten. Älskade gosse.

Denna vecka har även årets höleverans kommit hem. Det är som vanligt vår superleverantör AGRIAX som bidrar med hästarnas mat. De är verkligen fantastiskt duktiga på att ta fram bra hästfoder. Jättebra värden på fodret och en kvalitet som är outstanding! Av fjolårets leverans har jag bara haft en enda dålig bal och det berodde på att det gått hål på plasten vid lossningen. Jag har ungefär nio balar kvar av fjolårshöt och de är lika fräscha och fina när man öppnar dem nu. Ett mycket gott betyg tycker jag.
Årets skörd har nästan lika värden som förra året. Lågt i energi och lågt protein, vilket passar bra för båda mina hästar,det enda som behöver tillsättas i foderstaten är selen och magnesium.

Nytt för iår är att jag för första gången valt att köpa första skörd. Jag brukar välja andra skörd då den ofta är magrare, men nu blev det en första skörd istället. Anledningen till det är att jag fick kontakt med en klok dam som har en slags "pensionärsresort" för hästar. Hon har ett ställe där äldre hästar får njuta av pensionärsliv tills den dagen då de väljer att lämna jorden. Då hon har och har haft många hästar som passerat 30 års strecket så fick jag många bra och goda råd från henne. Bland annat att en första skörd kan vara bättre då den har ett större näringsinnehåll.

Jag har redan börjat vänja in killarna på det nya hösilaget. De fullkomligt älskar det! Det har en ljuvlig lite kryddig doft, mycket bra textur så det blir bra tuggtid. Nu får de lite uppblandat i lunchmål och kvällsmål. Visst äter de både det gamla och nya, men jag ser vad de föredrar och vad de väljer att äta först. Jag är jättenöjd för det är alltid svårt att bestämma bara utifrån en foderanalys. Jag har aldrig blivit besviken so far, men både Louie och Moe - eller som jag brukar kalla dem Gourmanderna Carl-Jan & Steffo - är två mycket kräsna gossar och de äter inte vad som helst. Det hade ju varit mindre kul att stå med 9 ton hö som de vägrar äta.

Läs hela inlägget »
Sir Louie gör vacker tass.    Bilderna är tagna från vår träningsfilm därav den lite dåliga kvalitén.
Sir Louie gör vacker tass. Bilderna är tagna från vår träningsfilm därav den lite dåliga kvalitén.
Moe över på mattan. Stå, stanna. Moe över på mattan. Stå, stanna.

Träningen går vidare med "connection training" under Angelicas ledning. Det här är något som hästarna tycker är otroligt kul. Jag har två motiverade och träningssugna hästar varje dag. Den enda nackdeln, som egentligen inte är någon nackdel, är att ingen vill avsluta sina träningspass! Efter varje pass har jag två nöjda hästar. De utstrålar självförtroende och en inre styrka. Jag fullkomligt ÄLSKAR denna träning. Att se utvecklingen från varje gång är helt magisk! Att se hur hästarna förändras, blir modigare, mer nyfikna och se hur deras intellekt vidgas är helt obetalbart. Jag finner inte ord över den tacksamhet jag känner över att fått möjligheten att lära mig mer om detta och med en sådan engagerad coach. Stort tack för det Angelica.

När tiden inte alltid är på min sida så är denna träning helt perfekt, jag hinner ofta ta ett pass med varje gosse och vi tre kan känna oss nöjda även om vi inte kanske hunnit med att rida eller arbeta vid hand. Hjärngymnastik är inte att förakta.

Det vi arbetar med nu är " MATTAN", en gammal dörrmatta som Louie och Moe har fått lära sig att stå på. Mattan fungerar som en hovtarget. Hästarna lär sig att ställa sig på den och att stå kvar. I verkliga livet kan det vara praktiskt vid exempelvis uppsittning, att stå kvar vid pallen, om man måste väga hästen hos veterinär, att det är okej att stå på andra underlag plus en plats de kan stå stilla på och känna lugn och trygghet .

Moe var den som fick träffa mattan först. Han är ju väldigt nyfiken så han var snabbt framme för att undersöka den och efter en kort stund så stod han på den. Vi har efterhand fortsatt att utveckla övningen med att han ska kunna stanna och stå kvar fastän jag flyttar mig. Jag använder röst och rörelse för stanna. Jag säger Stanna och gör stopptecken med båda händerna. Nu i början har jag valt att stå framför honom så han hela tiden ser mig.Vi har även lagt till inkallning då jag med röst och rörelse ber Moe komma fram till mig. Då vinkar jag och säger Kom Moe. Vilket även fungerar väldigt bra när jag ska ta in dem i mörkret. Då ropar jag bara så hör jag hur han kommer travandes. Mycket praktiskt.  

På inrådan från fröken så började vi igår med en ny del i detta arbete vilket är att jag ska kunna be Moe stå kvar på mattan och jag flyttar mig bredvid och bakom honom. Då Moe ibland har lite bråttom och tycker att jag är väldigt långsam när jag ska sitta upp så började jag med att stå på samma plats som om jag skulle sitta upp. Det är något vi ska fortsätta att arbeta med så han lär sig och förstår vad jag önskar. Han är verkligen jätteduktig och lär sig snabbt. Dock har jag märkt att jag måste vara konsekvent, göra "rätt" belöna och klicka vid rätt tillfälle. Plus att vi renodlar en sak i taget. Med Moe kan jag till exempel inte ha matta och konor framme samtidigt för då förstår han inte vad han ska göra utan en "leksak" i taget. Mattan är dock hans favorit just nu.

Louie var inte lika snabb att vilja ställa sig på mattan. Han gick fram och nosade på den, men valde att gå runt den. Hans uttryck; Näää den där ställer jag mig verkligen inte på! Men redan andra gången klev han upp på mattan och efter det så har utveckligen gått i en rasande fart.
I början belönade jag honom för att gå fram till mattan för att sedan kliva upp på den. Nu så kliver han själv upp och ställer sig och väntar på fortsättningen. Med Louie gör jag samma övning som med Moe, stanna, stå kvar och kom. Sedan, bara för att det är ku,l så har vi även övat upp "vacker tass" då han lyfter upp sitt ena framben i luften. Det är inte en skolhalt men vem vet det kan kanske bli i framtiden eller varför inte en levad.
Även jag och Louie testade den nya delen av övningen med att han ska stå kvar och jag flyttar mig runt honom. I början var det lite förvirrande. Louie är ju så van att följa mig, vilket han är mycket duktig på så vi fick klura lite hur vi skulle lösa det. När han förstod att det hörde ihop med stanna så gick det jättebra. Jag kunde stå på sidan om honom, vid bakbenen, bakom, gå runt och han stod som klistrad på mattan. Så himla kul och roligt när hästarna får utvecklas och lyckas.

Läs hela inlägget »
loading...

Tog lite bilder på killarna i beteshagen idag.
De är verkligen så härliga tillsammans.

För mig känns det som att de kompletterar varandra så otroligt bra.

Louie med sitt lugn, sin visdom och pondus. Han oroar sig inte i onödan utan väljer vad han ska lägga sin energi på.

Moe med sin energi, sin lekfullhet och ungdomlliga karaktär. Han är en spanare som har hundraprocentig koll på vad som händer.

Louie bidrar i deras relation med lugnet, Moe bidrar med sin energi. 

När Moe blir rädd eller osäker är Louie tryggheten. När Louie blir lite bekväm så sätter Moe fart på honom.

Jag tror aldrig att Louie rört sig så mycket i hagen som han gör nu. Inte heller har jag tidigare sett honom göra bocksprång och bralla ute i beteshagen. När Moe gör sina race så hänger Louie på, vissa stunder för syns skull, andra gånger helhjärtat.

Häromkvällen då jag tog in dem så kom båda i full fart uppför backen, hovarna dundrade i marken. Vilken syn. Jag blir tårögd och varm i själ och hjärta.

Är så oändligt tacksam över att jag får vara tillsammans med dessa två. 
Mina parhästar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Än är sommaren inte slut även om det just idag är lite tråkigt väder med lätt regn och blåsigt. Överlag tycker jag att det varit en mycket hästvänlig sommar. Inte så mycket insekter och inte heller så pressande varmt. 

Innan betessäsongen var jag ganska bekymrad. Omständigheter, som jag inte kunde påverka, gjorde att vi fick ta en annan beteshage än ifjol. Den hagen vi fick  är brant, den enda plana delen gödslades i höstas och det växer mängder med klöver. Inte helt optimalt i mitt tycke.

Moe som är väldigt lättfödd och klöver kändes som en ganska dålig kombination. Louie klarar klöver bättre, det vet jag men hur sjutton ska han klara av att gå i denna branta backe? Förra året gick han inte i den hagens branta del överhuvudtaget. Men som så ofta så har universums makter löst flertalet av mina bekymmer på bästa sätt.

När jag började sätta upp hagen funderade jag mycket på hur jag skulle göra för att anpassa den så bra som möjligt för Louies del. Försöka få hagen att inte bara innehålla branta partier utan även delar som är mer platta. Nästa steg var att försöka minimera klöverbestånden så mycket som möjligt, tyvärr fanns där mycket Alsike klöver och den är allt annat än bra för hästar. Jag har ingen aning om hur mycket klöver jag har rensat bort från deras beteshage, men det är mängder! Prioriteten har varit att all Alsike klöver ska bort och sedan har jag minskat beståndet av rödklöver. Jag har haft blåsor i händerna av allt rivande, men vad gör man inte för sina pälsklingar.

Jag kan tro att folk som ser mig i hästarnas hage måste tro att jag är helt snurrig i huvudet. Först spenderar jag timmar med att sätta upp hagen med stolpar och tråd, gör olika avgränsningar som flyttas var och varannan dag för att utöka deras betesyta och sedan går jag där och rycker upp allting som växer! Jo, jag är nog inte helt hundra alla gånger, men jag lägger hellre den tiden på att göra det så säkert och bra som möjligt än att hästarna blir sjuka. 

Louie har såklart överbevisat mig när det gäller hans förmåga att gå i branta backar, vilket glädjer mig enormt. Han har klarat det jättebra och jag blir så glad när jag ser honom allra längst ner i hagen. Det kan vara så att det fungerar bättre för honom nu då han fått behålla sina skor på framhovarna. Att de ger honom stöd så han klarar att röra sig i nedförsbacke bättre. Han är ju en klok gosse så han går i sin takt även om en brun fartdåre kommer farandes och speedar om honom. Louie har gjort en egen stig som passar för honom. Där det är som brantast går han i sick-sack men sedan skrider han ner rakt och fint. Han har blivit väldigt stark i sin bakdel har jag märkt. Att gå upp och ner i denna backe har byggt fina muskler på båda killarna - även på mig.

Vädretsmakter har också hjälpt till. Av alla hagar som finns att tillgå så är denna hage den mest blåsiga. Det resulterade i att Moe till en början tyckte det var så läskigt därute så han sprang som en racerbil och kom sedan snabbt upp i vinterhagen igen. Så det har blivit både motion och mindre intag av frodigt gräs utan att jag behövt göra något åt den saken. Louie däremot han bryr sig inte så mycket om vinden, han är mer intresserad av att äta, men då Moe sticker iväg som en oljad blixt då måste ju han också hänga på. Den blåsiga sommaren har dock medfört att killarna fått sova inne nästan varje natt. Jag törs inte ha dem ute när jag vet hur rädd Moe kan bli. En rädd häst kan lätt ta sig ut och jag vill inte riskera att de kommer lös på byn eller gör sig illa. 

Att de inte varit ute hela dygn har också gjort att betet räckt längre. Efter helgen ska jag öppna upp en del som jag haft avstängd för att förhoppningsvis få det att växa lite mer. Plus att det finns en liten del kvar, den allra brantaste delen, som jag ännu inte öppnat, men där, ja där växer det bara klöver så jag får väl rensa där först innan jag öppnar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Med Angelicas hjälp har jag och Moe under en månads tid tränat med Connection Training - kommunikation,positiv förstärkning, belöningsbaserad träning.

Syftet med att träna honom på detta sätt är att hjälpa Moe att bli en tryggare individ. Jag har ju upptäckt under resans gång att han gärna visar upp en tuff yta, men därinne är han rädd och osäker. Vid fera tillfällen har han blivit rejält skrämd och när rädslan tar överhanden är han svår att nå. Jag känner för min egen del att detta är något vi måste lösa och jag är villig att lägga den tid som behövs för att hjälpa honom bli trygg både i sig själv och tillsammans med mig. Det finns som alltid andra vägar att gå, men jag väljer denna hästvänliga väg. Vi jobbar med attityd, beteenden och förstärka det positiva. Egentligen är det inte bara träning utan all tid vi spenderar tillsammans präglas av detta synsätt. Rutiner och konsekvent agerande utifrån ett positivt synsätt.
Morot istället för piska. 

På en månad har det skett en enorm uveckling. Det är imponerande tycker jag. Moe fattar snabbt. Han är smart och listar snabbt ut vad det är jag önskar. Han är också väldigt noga med att tala om för mig då jag gör fel. Nääru står du där då gör jag såhär. Flytta på dig! Positionering i arbetet är otroligt viktigt och hamnar jag fel då visar han det direkt. Det ställer höga krav på mig då jag måste vara noga och konsekvent. Något jag har otroligt svårt för! Men vi kämpar på, mest jag för jag tycker Moe är väldigt mycket bättre och lär sig snabbare än mig.
För att skapa en lugn och bra miljö att träna i sker den mesta träningen inne i ladan. Här finns det inte så mycket annan stimulans runt omkring som kan stjäla hans fokus så det passsar bra. Här är även närheten till stallet och Louie en bidragande faktor. När vi arbetar är Moe helt lös. Han får följa mig, följa sin target, lära sig att nosa på saker, stanna, stå stilla. Basic grejer. Nu har vi satt ihop flera delar till en kedja där han följer, stannar, står stilla och sedan går vi igen. Han får anpassa sig och gå i den fart som jag väljer. För att skapa en förväntan och hålla fokus går vi ibland tio steg innan vi stannar, sedan två sedan tjogo, allt för att övningen fortfarande ska vara intressant plus att han inte ska räkna ut när det är dags att stanna. Tro mig, det lärde han sig snabbt som attan.

Vi arbetar även med hans attityd och inställning. Moe vill gärna äta på saker, bita på tyglar, grimskaft och allt som kommer i hans väg. Nu börjar han förstå att det lönar sig att INTE bita på grimskaftet. Detta är bara ett axplock av de saker vi gör. 

Det finns såklart dem som undrar vad sjutton jag håller på med. Som undrar om jag behöver hjälp med Moe, om Moe kanske inte alls passar mig. Jag kan ärligt erkänna att det är tufft att få sådana kommentarer, men jag tänker som Ingemar Stenmark " Det ä inte lätt att förklar för den som int begrip". För precis så är det. Det kan säkert se löjligt ut när vi traskar runt och håller fram flugsmällor, plastlock och annat som hästen ska följa eller nosa på. Jag kan även tänka mig att många tror att jag bara proppar i honom godis, men det finns en soklar röd tråd i allt vi gör.

Under den här månaden har jag märkt att Moe blivit betydligt lugnare. Han är en häst som vill ha koll på precis allt som finns i universum, men nu kan han koppla bort mer och mer av sådant som inte alls rör honom. Han har blivit mer nyfiken och intresserad. Han vågar undersöka saker som han tidigare tyckt varit läskiga och förenade med livsfara. Han tar mer egna initiativ, klampar in i duschen helt på eget bevåg, kollar på vattenpölar som han tidigare vägrade passera. Under denna blåsiga sommar så klarade han tidigare inte av att gå ut i beteshagen då det blåste därute. Han gick ut och inom en sekund kom han tillbaka inspringande i full fart. Nu kan han traska ut själv och stå därute och vänta in att Louie ska följa efter. Det finns många vardagliga situationer som Moe nu hanterar på ett helt nytt sätt.

Vi har även fått mycket gratis miljöträning på gården då huset har målats om och sedan montering av solceller på stalltaket. Byggnadsställningar, människor på tak, borrmaskiner och oväsen. Men Moe har klarat det så himla bra. Han har verkligen mognat och blivit en modigare version av sig själv.
 
Även vår relation har blivit bättre. Vi har en bättre kommunikation och han visar mer och mer sina känslor, visar vad han tycker om och vågar bjuda mer på sig själv. När jag är ute i hagen och grejar kommer han alltid fram och vill veta vad jag gör. Han hjälper även gärna till med att fylla vatten i badkaret eller linda hagtråd. Relationen med Louie har också ändrats, jag upplever att dessa båda befinner sig en en skön bubbla som andas harmoni och balans.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat
När Birgitta (Järnåker) var och hälsade på oss i Maj hade vi turen att få ta två lektioner, Moe och jag. Birgitta fick även sitta upp och känna lite hur Moe rör sig, hur hans kropp fungerar i ridning, biomekaniskt och hur hans förutsättningar är i dagsläget och hur de kan bli i framtiden. Birgitta har en sådan stor erfarenhet efter att ha arbetat med hästar och inom ridkonsten så många år så det var verkligen jättebra för oss.

Birgitta kände direkt att Moe har egentligen inga begränsningar. Alla förutsättningar finns där för att att han ska kunna bli en mycket bra ridhäst. Kroppen är redo, benens vinklar är rätt för denna typ av träning. Han har, som så många kallblodstravare, väldigt lätt för diagonalitet och samling. Ett plus för Moe är att han redan nu har en jättefin galopp även om han inte kan och förstår signalen. Plus att Birgitta kände att Moe har ett sådant fint flöde i sin kropp, ett flow av energi som ingen av hennes egna kallblod har eller har haft. Birgitta sa, Sara det här det är en sagohäst.

Utifrån sin egen uppfattning plus att hon tittade när jag arbetade honom så fick vi ett antal olika övningar som vi arbetat med sedan dess. Egentligen inga konstiga saker alls utan det mesta handlar om att få mer kontakt med bakbenen, få bakbenen att gå in och bära vikt istället för att skjuta på framåt.
Det som gäller för alla våra övningar är att de ska utföras på raka linjer. Anledningen till det är att Moe inte är tillräckligt stark i sina bakknän. När han går på böjt spår kliver hans bakben för långt in under kroppen, lite snett och det resulterar i en snedbelastning av leden.
Den övning som vi arbetat mest med är att skritta in i halten. Moe ska kunna korta upp sitt steg så mycket att han slutligen står stilla. Fokus på bakbenen och hans bakknän plus att när vi gör halt ska hans halskotpelare vara upprätt.Halten behöver inte vara så långvarig utan bara att han stannar korrekt sedan kan vi gå framåt igen. På sikt kan halten bli mindre och mindre, nästan så att han bara vilar lite extra i det steget för att sedan gå framåt igen. Denna övning sätter vi även ihop med övningen att vända över ridbanan. Vi följer fyrkanten, leder lite med kapsontygeln, ett tramp i stigbygeln ( på MoE mer en förnimmelse av ett tramp), så han förstår att han ska följa med in. Sedan gör vi halt på mittlinjen, plus när vi kommit ut på långsidan igen. Mycket styrketräning och aktivering av bakbenen.

Vår sista övning som vi bara gör max en gång i veckan, är "trappan". Trappan är samling. Här ska vi kunna öka och minska graden av samling och muskeltonus, tex fyra steg skritt, fyra steg samlad skritt, fyra steg skritt, fyra steg skolskritt, och så vidare. Om jag skulle vilja och sätta lite press på Moe så skulle han antingen gå upp i piaff eller flyga i luften. Jag kallar denna övning för hans behärskningsövning. Han ska lära sig att använda sin energi, tygla sin energi utan att explodera. Just denna övning är lite tudelad för mig. Jag känner att den ofta är bra för Moe. Det blir lite som att pyscha ut det där extra krutet som finns i hans system, men den skapar också en stress i honom som jag inte tycker är helt önskvärd i dagsläget. Därför har jag valt att inte göra den så ofta utan bara någon gång ibland. Plus att jag själv väljer att inte sätta stor press på honom utan beröm och vila när han kortar upp steget och ökar sin tonus. Han behöver inte trampa utan mer jobba med musklernas tonus. 

Att göra så är helt mitt val. Eftersom han har så lätt för sig så skulle det vara enkelt att få honom att piaffera, utföra skolgaloppsprång och en massa andra konster, men det är liksom inte vår väg. Moe är från början en ganska osäker och rädd individ även om han visar en ganska tuff sida utåt. Att stressa och utsätta honom för tryck och press gagnar inte honom överhuvudtaget. 
Vi har valt en annan, ny, positiv och mer spännande väg som vi integrerar med vår AR träning. Ett arbetssätt och tankesätt som på bara några veckor gett stora resultat i hans mentala status. Men mer om det vid ett annat tillfälle.
Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Äntligen har det blivit lite värme i luften. Det växer så det knakar, häggen blommar och doftar ljuvligt och maskrossäsongen är ÄNTLIGEN här. Både Louie och Moe är just nu helt galna i gräset. Det går inte att samtala mycket med dem för så fort de får syn på gräs eller maskros då är det som att öronen stängs av och de vill bara mumsa allt gott som finns. 

Vi ligger lite efter i jämförselse med ifjol. Då hade jag hunnit få upp beteshagen och inbetningen var i full gång. Men det är inte förrän nu som vi fått lite värme och det börjat växa.  Än så länge får de hålla tillgodo med det gräs som växer i hagen plus att jag handbetar dem kortare stunder 15-20 minuter för att vänja magarna. Förra året delade jag upp beteshagen och utökade ytan allt eftersom och det fungerade jättebra så jag satsar på det vinnande konceptet även detta år. 

Moe har fått bli barfotagosse sedan någon vecka tillbaka och det fungerar väldigt bra. Han tycks inte vara besvärad alls av att skorna åkte av utan han traskar på lika friskt som alltid. Enligt vår hovslagare har han en mycket bra hovkvalitet, friska och hårda hovar som nu även börjat växa i rasande fart. Därför hoppas jag att han ska kunna gå barfota under hela sommaren och fram på hösten. 
Det är inte bara Moes hovar som tycks må bra. Min känsla är att hela hans kropp och system nu börjar hamna i en bättre balans. Han har ju en bakgrund med stress och problem med sin mage, men det är inget som märks just nu. Hans päls är så blank och fin - så blank att täcket gled av när jag skulle lägga på dem regntäcken! Inte illa och då är det inte så att jag tokborstar dem heller.  Även hans mentala status är betydligt bättre. Det känns som saker håller på att falla på sin plats och vi arbetar med samma rutiner så han ska känna sig trygg i dem. Han har verkligen lagt på sig muskler men också lite trivselvikt. Min stora fasa är att han ska bli tjock som en köttbulle så nu försöker vi ha minst två träningspass i veckan där han får trava och röra sig lite mer för att inte bli rundare. 

Det enda som fortfarande stör lite är ett gräsligt sår han har uppe på höften. Han har haft det sedan han kom till mig och det har inte velat bli bra. Även ett svårt ställe då det blir mycket rörelse precis där plus att han rullar sig och då går det sönder hela tiden. Jag tror att det är något som kommer inifrån hans kropp, något som är på väg ut. Vår veterinär har undersökt såret och rådet blev att jag inte skulle göra något åt det utan låta det vara. Men jag har varit olydig och följer inte det rådet. Istället behandlar jag det med örter och liknande. De senaste dagarna har det börjat se bättre ut så jag håller tummarna för att det fortsätter så.

Något jag länge velat göra, men inte kommit till skott med - förrän nu - är att skapa en egen örtblandning till hästarna. Jag har plockat ihop individuella örter, valt utifrån dess helande och läkande egenskaper som jag tror passar respektive häst och gjort Moes Mix & Louies Lyx. Båda killarna äter det med godaste aptiten och det doftar ljuvligt! På bilderna här ovanför ser ni Moes Mix & Louies Lyx, innehåller bara goda grejer.

När jag gjorde hästarnas örtblandningar hittade jag äntligen en ört jag länge sökt efter, men inte hittat. Den magiska Ögontröst. Jag har läst så mycket om denna Ögontröst och att den ska vara så bra. Som namnet avslöjar så är den bra för hästar med problem med sina ögon. Ögon som kliar, rinner, blir irriterade. Nu har Louie fått äta denna magiska växt i någon månad. Han får 1,5 dl med maten och det är verkligen över all förväntan! Jag brukar behöva sätta på Louie flugluva i April för att hans ögon ska hålla, de ligger fortfarande kvar i sin låda. Så har ni hästar med ögonproblem så rekommenderar jag verkligen att köpa och testa. 

Louie har även han fått bli barfota, men än så länge bara bak. Jag har så svårt att bestämma mig för hur jag ska göra med hans framhovar. På ett sätt vill jag gärna att han ska få vara barfota, men jag måste göra det som är bäst för honom, det är bara det som är svårt att klura ut. Även Louie har fin kvalitet på sina hovar så det oroar jag mig inte för. Men hur hans leder och resten av kroppen klarar av omställningen är det jag känner mig tveksam till. Just nu känns han nämligen så himla fin så jag vill inte "förstöra" det. Nåja jag har lite tid på mig att fundera och bestämma mig för hur vi ska göra. 

Under vintern och tidig vår har Louie haft lite jobbigt med sin mage så när jag tog träckprover på hästarna bestämde jag mig för att göra en "extra allt" på Louie. Det enda jag valde bort ur analysen var fölmask för det borde han inte ha. Nu väntar jag på de sista provsvaren från diverse odlingar, men mitt beslut att kontrollera allt var riktigt för han hade förekomst av någon parasit i kroppen så han kommer bli avmaskad, det är nästan tio år sedan sist. Jag har haft en jättebra dialog med labbet och det är otroligt skönt att få ställa sina frågor och funderingar till dessa proffs, så nu har jag en plan för hur jag ska gå tillväga till höst och vår. Jag tror själv att han plockat upp denna parasit under perioden då han fick byta hagkompis i omgångar från det att Stjärnan flyttade. Då bytte vi även till en större hage där han inte gått på flera år. Att det beror på hans ålder tror jag inte. Nu gör vi vårt bästa för att boosta hans kropp ordentligt så han klarar avmaskningen utan problem. Känns ju inte jättekul att behöva ge dessa giftiga preparat för de tar ju även kål på goda bakterier, men jag tror det kommer gå bra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: friskvård, småprat

Jag känner sådan stolthet över denna gosses utveckling, både mentalt och träningsmässigt. Idag har vi haft en jättefin dag tillsammans och det är svårt att tro att jag bara för några veckor sedan betvivlade att jag är rätt människa för Moe.

Vi har haft en period då nästan inget har fungerat. Moe har varit rädd eller snarare skräckslagen för precis allt. Ljud, rörelser fullkomlig panik och hans sätt att lösa det har varit FLY! 

Jag har funderat mycket över vad som triggat igång detta. Beror det på mig, miljön, trivs han inte med mig, med Louie eller med träningsformen? Tränar vi för mycket, för lite? Många funderingar har snurrat i mitt huvud då jag försökt hitta möjliga orsaker till varför han plötsligt blivit så ängslig.  

Jag har känt mig väldigt otillräcklig och verkligen betvivlat att jag ska klara av att hjälpa honom. Men då han är mig så kär så ger jag inte upp så lätt. För att få lite uppslag till hur jag skulle kunna hjälpa honom plockade fram alla mina hästböcker med hästars beteende och hur man kan lösa olika saker på ett positivt sätt.
Det fick även mig att rannsaka mig själv och mitt agerande. Så handen på hjärtat, det finns saker som jag gjort, ganska omedvetet som med all säkerhet har förstärkt Moes beteende. Eftersom jag själv känner att jag inte är helt frisk i ryggen så har jag, för att skydda min skada, skickat ut signaler till honom att jag är spänd. När han börjat stressa upp sig har jag därför tagit lite hårdare i grimskaftet, hållit lite hårdare och visat honom att jag är spänd och ibland lätt stressad. För jag vill ju verkligen inte att han ska slita sig och springa iväg och kanske skada sig själv eller någon annan eller att jag ska gå sönder igen. It takes two to tango och vi har nog förstärkt varandras stress, rädslor och varit allt annat än lugna. Inte konstigt att han har haft det svårt att lita på mig. Jag ska ju vara hans trygghet och vad utstrålar jag - stress, panik och spända muskler, flera starka signaler till fara i hans värld. Moe är en mycket sensitiv gosse med stort kontrollbehov och innerst inne rätt osäker så det blev ingen bra kombination. Även om jag känt mig som den sämsta hästägaren och tränaren någonsin så har vi kämpat på för jag tycker så mycket om denna gosse, han ger mig så mycket kärlek och han är så rolig att arbeta med. Sedan är jag ju envis som synden så jag ger inte upp så lätt.

Vi valde att lägga all vanlig träning i malpåse och istället har vi arbetat med vår relation. Vi har gjort massor av olika saker för att hitta tillbaka till lugnet och känna att vi kan lita på varandra. Jag har även tagit min läromästare Sir Louie till hjälp, då han fått hänga med som trygghet både för mig och för Moe. Moe har ju separationsångest och tycker inte om att bli lämnad så för att bryta mönstret så har vi gjort det mesta tillsammans alla tre. Mycket tid för samvaro, bara vara, mysa, pälsvård, massage och helande. Samma rutiner varje dag för att öka känslan av trygghet.  Även om det varit rätt jobbigt så känner jag att det varit väl investerad tid och med facit i hand så var det rätt beslut.

Den stora vändpunkten blev dagen då vi skulle ha lektion för Birgitta. Moe är inte förtjust när det blåser och den dagen var det nästan som stormbyar! Jag var sjukt nervös för jag tänkte att det här går inte. Hur ska jag kunna gå med båda hästarna själv ner till ridbanan i detta blåsväder? Jag funderade på om jag skulle sätta bomull i öronen på Moe för då vet jag att han är lite lugnare, men han har inte haft det sedan han flyttade till mig. Jag fyllde jackfickorna med morötter och bad Louie hjälpa mig. Boostade mig själv med positiv energi och så gick vi. Båda gossarna gick som små ljus. Alltså jag var nästan gråtfärdig. Louie gick i söndagslunk, ingen brådska alls och när Moe visade lite tveksamheter då buffade Louie på honom och sa, Nää nu håller vi oss lugna här serru. När Birgitta kom så sa jag direkt - jag behöver ingen lektion,jag är så nöjd och stolt över vår prestation så det räcker! Nu tog vi en kortare lektion ändå. Visst var Moe ganska spänd, men det var en jättestor skillnad mot tidigare. Birgitta fick också känna lite på Moe vid hand och efter lektionen samlades vi i stallet. Jag var överlycklig och Moe han var så stolt och full av förväntan. Louie var även han nöjd även om jag vet att han gärna önskat få ha lektion han med, men som den sanna gentleman han är så vet han att detta var viktigt för mig och för Moe. Dagen efter bokade vi en till lektion och då fick Birgitta rida en kort stund. Hon kände på hans kropp och hur han svarade på de olika hjälperna från ryggen.  Även om det hände en del saker utanför ridbanan som var lite läskiga så var båda killarna lugna och sansade. 

Under en veckas tid har Moe och jag arbetat med våra nya övningar och även om det stundtals är svårt för Moe att hålla sitt fokus, kan jag lätt och enkelt plocka tillbaka hans uppmärksamhet till mig. Varje dag har vi gått iväg själva så Moe lär sig att det är okej att det bara är vi två. Dagen då vi firade ettårs tillsammans blev en fantastisk dag, då kände jag verkligen att vi hör ihop. Visst har vi båda mycket kvar att arbeta med, men det känns att vi är på rätt väg.

Läs hela inlägget »

Förra veckan blev Louie plötsligt dålig. Han var sig lik när jag hämtade in gossarna från hagen, men när jag stod och borstade på Moe kände jag att något var tokigt. Jag är oändligt tacksam över att Louie är så tydlig med saker. Vi känner varandra väl så det behövs inte mycket för att jag ska förstå att något är fel. Min känsla var att han kanske hade lite jobbigt med magen. Snabbt fick jag byta häst och istället tog jag med mig Louie ut.

Vi gick längs vägen och han skrittade på i bra takt, men han var inte lika livlig som han brukar vara. Lite slö och trött. När vi kom tillbaka hem verkade han piggare. Han fick gå in i boxen och då hade magen vaknat till och efter en stund fick båda killarna lite mat. Då allt verkade fint släppte jag ut dem och gav dem hö. Jag gick tillbaka in i stallet och fixade boxrna inför natten och annat stallpyssel. När jag kom tillbaka till hagen för att fylla på vatten och fylla höburen visade Louie tydligt att han inte mådde bra. Ringde veterinär, som skulle komma så fort som möjligt. Eftersom hans symptom var så diffusa tyckte veterinären ändå att vi skulle klassa det som ett kolikanfall innan hon kunnat se och undersöka honom så 10 minuters rörelse sedan vila utan mat tills dess att hon kom. Jag lyckades få in Louie i stallet och väl inne låg han bara inne i boxen med sitt huvud i mitt knä och blundade. Innan veterinären kom hade jag lyckats få Louie att kliva upp, masserat hans mage, kollat tempen, kollat färgen på slemhinnorna i munnen, lyssnat på magen. Vi hann också gå ut en liten stund tillsammans med Moe och husse. 

När veterinären kom var Louie betydligt piggare. Men hon fattade direkt att jag var mer eller mindre skräckslagen så hon gjorde en grundlig undersökning av honom. Lyssnade på hans mage, hjärta, lungor, kollade tempen,  slemhinnor plus att vi fick gå ut och gå lite så hon såg honom i rörelse. Kände igenom hans kropp för att se om han reagerade någonstans. Jag fick berätta för henne att Louie ofta reagerar innan han känner efter på sina "jobbiga" ställen, så där måste man ibland kolla två gånger. Första gången kan reaktionen från Louie bara vara för att han vet att det möjligtvis kan vara obehagligt, då reagerar han innan han känt efter. Andra gången då har han redan känt efter så då är hans agerande mer korrekt. Ingen feber, bra mag och tarmljud, hjärtat och lungorna helt utan anmärkning, inga tecken på smärta, bra cirkulation och inte uttorkad. Då symptomen var så diffusa valde jag att ta blodprover för analysering. Virus, infektion och så vidare. Plus att vi även tog prov för den åldersrelaterade sjukdomen PPID. Louie har i mina ögon inte några sådana symptom, men då det forskas mycket om just denna sjukdom så berättade veterinären att bland annat ögonproblem kan komma från PPID och eftersom de enda inläggen som finns i Louies journal är ögonskador och ögoninfektion så tog vi prov även för det. Idag har vi fått de sista svaren på proverna och alla provsvar var negativa. Louie har också varit sitt vanliga busiga och påhittiga JAG. Vad som påverkade honom är svårt att veta, men jag tror att det kan ha varit något med magen. Just nu bryr jag mig inte ens om det. Jag är bara så himla glad och tacksam över att han är frisk och pigg. 

En annan som också är pigg är Moe. Jag hoppas kunna ta med honom till ridbanan och longera honom så han får släppa ut lite energi. Eftersom jag själv inte är helt frisk i ryggen än så är jag lite begränsad i vad jag kan göra med hästarna. Jag kan inte jogga eller springa utan måste gå och det är svårt att gå i rask takt. Även drag i sidled är ryggens värsta fiende så det krävs fokus från både hästarna och mig så jag inte gör mig illa. Med de senaste dagarnas blåst har jag valt att arbeta ganska mycket inne i ladan, men det viner och fladdrar även där som hästarna ibland tycker är lite läskigt. Men trots stormbyar har vi fortsatt nöta med våra övningar vid hand och jag är verkligen jättenöjd över resultatet! Moe har blivit så himla duktig på våra övningar. Han även kommit på att han kan trava bredvid mig och sedan göra halt och vänta in mig. Han är så rolig denna gosse. Jag hoppas vi kan fortsätta jobba vidare och lägga till lite nytt så vi har något att visa för Birgitta när hon kommer. Jag betvivlar att jag ska vara i sådan form att jag kan rida på vår lektion, så jag räknar med att vi kommer att arbeta vid hand. Det ska verkligen bli jättekul och jag hoppas att det finns tid så att även Louie får visa sina färdigheter. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Ett olyckligt och oturligt fall resulterade i frakturer på några transversalutskott i ländryggen  och därmed ridförbud tills dess att frakturerna läkt ihop. Minst en månad utan ridning. Såklart tråkigt, men med tanke på hur jag och ryggen mår för närvarande så varken kan eller vill jag rida. Sammanfattar det hela med att "det känns" och nog om det.

Istället får jag göra mitt bästa och arbeta hästarna vid hand plus att jag har världens bästa Angelica som kommer och rider Moe när jag är konvalescent.  Två gånger har hon varit hos oss och det går jättebra. Det är riktigt kul att stå på sidan och få se honom och hur snabbt han utvecklas. Jag är otroligt glad och tacksam för den hjälpen.

Förra veckan var jag på en minikurs då  Katrin Wallberg var här och tränade med mina vänner. För mig blev det en energi boost. Inspirerande att se mina kompisar och deras hästar, vilken utveckling!! Jag imponeras verkligen av mina duktiga vänner och deras hästar. Wow!
Känner att jag fick fylla på energi, inspiration och nya lärdomar. En mycket engagerad instruktör som höjde ribban för flera av ekipagen med ett strålande resultat. Jättekul att få se. 
Katrin höll ett mycket bra och lärorikt teoripass med fokus på tygelhjälper och skänkelhjälper. Ett sätt att lära in hjälperna för en unghäst  eller föe en häst som är ny inom ridkonsten. Vilket passar perfekt nu när jag får arbeta hästarna vid hand. En stor eloge till Katrin som generöst delar med sig av sina erfarenheter, tipsar om bra övningaroch även talar om varför hon valt att arbeta sina hästar på just detta sätt.  En jättebra dag även om det blev lite kallt emellanåt.

Stärkt av kursen har jag nu under våra träningspass haft fokus på just tygelhjälperna. Att lära hästen tygelhjälperna och kunna vara avslappnad i det. Inte spjärna emot eller dra ihop halsen eller dra in nosen.  Att hitta känslan av att hästen ska vara avslappnad i balans och kunna rikta sin kraft rakt fram. Det här har vi övat på tidigare, men jag fick lite nya infallsvinklar och andra tips så det känns ändå nytt. 

Med Louie som är mest skolad arbetar vi med att kunna öka och minska böjningen i sidan, flytta bogarna, flytta framdelen inåt eller utåt. Lösgörande arbete som passar honom väldigt bra. Jag är faktiskt förvånad och imponerad över att att han som alltid haft så svårt med att hitta böjning - speciellt till höger,  nu kan runda sig så fint och behålla sin balans. Jag kan inte känna något motstånd hos honom utan en lätt känsla vilket jag tror beror på att han faktiskt placerar sin kropp korrekt. Han känns också så tillfreds med detta arbete. Louie kan ibland tycka det är så himla tråkigt när vi arbetar vid hand, men nu verkar han väldigt nöjd.
Vi smyger även in lite övergångar till trav och såklart Louies paradgren - vacker tass och galoppskutt! Han är så otroligt rolig och jag fullkomligt älskar hans påhitt och egna övningar. Plus den nöjda minen och glittret i hans ögon när han själv tycker att han är BÄST!
Eftersom min ork inte alltid är på topp så blir det lite kortare pass, men istället försöker vi öva varje dag och jag upplever att det ger ett bra resultat. Min förhoppning är att han ska fortsätta vara så mjuk och följsam i sin kropp när jag sedan får börja rida igen - då i hans nya gröna, sköna filtsadel. Jag längtar!

Även Moe får ta del av mina nya lärdomar. Jag försöker kombinera tygelhjälperna med det som Angelica tränat med honom från ryggen. Vi fokuserar på att kunna stanna i avslappning. Röstkommando ihop med tygelhjälp och belöning när han gör rätt. Sedan lite böjning och flytta framdelen. Även Moe har det svårast till höger men jag tycker att det börjar lossna mer och mer där. Korta och intensiva pass med repetitioner och mycket beröm vilket känns viktigt för honom. 

Idag övade vi inne i ladan eftersom det blåste och min kropp inte orkade med att gå fram och tillbaka till ridbanan. Med Moe imponeras jag av hur snabbt han lär sig - lite för snabbt ibland. Han har sett hur Louie gör och vips så gör han likadant. Så nu har han gjort sitt första galoppsprång vid hand från skritt bara sådär. Älskade gosse. Även om det var stundtals läskigt i ladan då det blåste och slog i dörrarna kunde han hålla sitt fokus och gjorde ett riktigt fint träningspass. Idag satt böjningen helt okej i båda varven och vi kunde öka och minska voltens storlek genom att flytta framdelen. Lite trav blev det också och därifrån med röstkommando ner till halt. Riktigt bra! Men den störtsa behållningen för mig är att han trots störande omgivning lyckades behålla sitt fokus, kunde vara relativt lugn och känna tilltro till mig. Vi avslutade passet med att "bara vara" även om det stormade och dånade utanför.

Även Louie fick sitt träningspass i ladan. Mjuk och följsam i både groundwork och vid hand. Härlig energi hade han och skrittade på i ett friskt tempo utan att bli forcerad. Jättekul!
Han aviserade även att det är dags att filma ett träningspass så jag hinner med att se allt som händer. Vi får försöka ordna det under veckan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Nu är den ÄNTLIGEN på plats!
Efter att ha skickats, försvunnit, hittats och sedan skickats vidare så kom den äntligen fram. Moes nya ( lätt begagnade), egna och otroligt snygga sadel är på plats!
Känns otroligt skönt.

Det blev en Jeanne D´arc sadel från Deuber & Partner med inställbar bomvidd och ett mindre säte än i den sadel som jag har till Sir Louie. Det är inte helt ny, men den har inte använts många gånger av den förra ägaren.

Vi har kunnat rida i den nya sadeln i några gånger. Då har vi mest känt oss för, testat med lite olika inställningar på bommen, olika paddar och varierat längden på stigbyglarna. Nu tror jag att vi hittat rätt. Min plan var att fortsätta rida Moe några dagar i veckan och jobba med våra läxor vi fått, men något har stört honom och han har varit lite stressig. Han har känts orolig och osäker. Han har inte kunnat stå stilla, sprungit över pallen som vi använder vid uppsittning, inte riktigt lik sig själv. Jag kan se på honom att han kämpar med sig själv, han vill så mycket men det går liksom inte. Jag har valt att umgås mycket med honom dessa dagar. Försökt lugna honom, berömt honom och försökt övertyga honom om att han faktiskt hör ihop med mig och Louie. Att jag är med honom hela tiden och att jag inte kommer lämna honom. Just känslan att bli lämnad om han inte presterar på topp hela tiden känns väldigt påtaglig.

Vi har varit ute på lite promenader, helt utan tidspress. Moe får gå i den takt han önskar, stanna när han vill och titta på saker, undersöka saker. Allt i lugn och ro. När han upplever saker som lite läskiga pratar jag med honom, stryker lite på hans hals och talar om att jag är här med dig hela tiden. Att få gå fram och titta på soptunnor och brevlådor tycks stärka hans självkänsla. För även om han är en tuff häst så finns det en liten osäker liten kille därinne.

Min känsla är att vi kommit till en liten kulle som vi måste ta oss över för att kunna komma vidare. Jag tror själv att det har med vår relation att göra. Vi båda måste våga öppna på dörren lite till, inte bara ha den på glänt utan öppna och släppa in den som står där i dörrspringan. Tycker det verkar vara nästan exakt samma läge mellan Moe och Louie också. Jag vet ju att Louie och jag är så lika varandra. Vi släpper inte vem som helst nära inpå oss utan håller ofta nya bekantskaper på armlängdsavstånd. Tills vi bestämt oss för om det är någon vi kan lita på. Då kan vi gå "all in". Jag ser ofta att Moe gärna vill vara nära Louie och snusa på honom, men Louie är bestämd och har stor intrigitet så han tycker inte alltid det är okej. Men häromdagen så såg jag för första gången att de stod och sov tillsammans och jag tycker att de är mer nära varandra nu även om de inte sitter ihop som två siameser.

För att det inte bara ska bli "ledigt" har jag sakta smugit in lite arbete vid hand med Moe. Mycket ledövning som vi även använder när vi är ute och går tillsammans. Jag varierar min position bredvid honom men han ska ändå ha sitt fokus på mig och lyssna när jag ber om något. Vi tar bara kortare pass så det ska kännas kul och så vi kan behålla vårt fokus. Här har vi lagt till en ny hjälpgivning så vi även kan starta upp i trav. Vi finslipar på "kommandot" men Moe tycks tycka det är kul med lite nytt och lite fart. När han lyckas starta upp traven med bärighet har han en ljuvligt fin trav och hela hans silhuett blir så vacker. Då längtar jag till ridpassen!

För några dagar sedan fick jag en ingivelse att testa att arbeta Moe helt lös. När jag släppt honom lös tidigare har det ofta blivit alla skolor ovan mark,  bakben som flyger åt alla håll och full fart. Det känns inte alltid helt säkert.  Moe är en mycket påhittig gosse så han brukar försöka ta sig ut ur paddocken genom att lägga sig och försöka rulla sig ut, även i hagen har han testat detta. Det är ju inget jag vill uppmuntra precis så jag testade första gången inne i ladan. Det blev så otroligt bra. Jag måste verkligen tacka för att den idén kom in i mitt huvud. Vi går, stannar, backar, travar går i serpentiner, flyttar lite framdel. Ibland blir Moe lite hetsig och "på".  Att han reagerar så beror på att jag berömmer och belönar med lämpligt ätbart och det blir en trigger för honom. Det här har jag upplevt med Louie också så det gäller att vara på sin vakt och konsekvent för att det inte ska bli farligt, men det går lättare och lättare att få tillbaka honom till lugnet.
 
Vi har även testat denna fria träning på ridbanan. Jag hade hjärtat i halsgropen för jag visste inte alls hur han skulle reagera, men han var så lugn och fin. Följde med mig och lyssnade. 
Även idag arbetade jag honom helt fri och han har blivit så duktig . Nu kan han starta sin trav i bättre balans i båda varven även om jag måste hjälpa honom lite med att påminna om hur bogar och ben ska placeras. Verkligen jättekul! 

För att stärka "VI" känslan ytterliggare har jag tagit med mig båda gossarna på promenad i byn. Louie inger trygghet men är också en källa till påhitt och han kan lätt trigga igång stämningen när han tycker det är för tråkigt att bara gå.  Ibland ser det nog väldigt lustigt ut med mig mitt emellan två hästar. Louie som väljer galoppskutt bredvid mig och Moe i trav. Älskade gossar så duktiga och härligt busiga, men ändå vet de att vi gör detta tillsammans alla tre och säger jag stanna så är det exakt det som gäller. 

Även filtsadeln till Sir Louie är beställd och jag har fått bekräftelse på att den är under tillverkning. Det blev en grön såklart och jag hoppas den kommer snart!! Det ska bli så otroligt spännande att få rida i den. Bara Louie håller sig lite cool kommer det säkert gå bra.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Idag tog jag och gossarna en ledig lyxlördag med pälsvård, hovvård, fläta manar och svansar och lätt massage. Så mysigt och välbehövligt - mest för mig!
Det har varit några långa och lätt stressiga dagar när jag verkligen kämpat med att hinna med allt som behövts. Inte bara hästarna utan även jobb och saker som behövts ordnas hemma. Häromdagen var jag så trött att jag inte orkade hålla i gaffeln när jag skulle äta. Därför en lugn och mysig dag med de finaste av hästar som finns i min värld. Jag tor faktiskt att de båda tyckte det var rätt skönt. Bara mysa och ha kvalitetstid tillsammans.

Båda gossarna fäller enorma mängder päls. Moe har nästan fått bort all vinterpäls på framdelen och på benen. Louie fäller mer än någonsin, men han har fortfarande massor av päls kvar. Jag undrar om vi klarar vårt mål att all vinterpäls ska vara borta till midsommar! Pälsfällning till trots så tycker jag att båda känns pigga och inte alltför besvärade. En sak som slog mig när jag pysslade med Moe idag är att hans man nu lagt sig helt på en och samma sida. Det brukar betyda att kroppen är i balans om man får tro hästkännare och det vill jag ju gärna. Men faktum är att han känns mycket bättre på så många sätt. Jag tycker att vi fått en bättre känsla för varandra, att vi har bättre förtroende på något sätt. Svårt att sätta fingret på, men min känsla är positiv. Louie känns också väldigt fin, både i kroppen och i själen. Jag tycker han känns balanserad och att han blivit så ståtlig, han utstrålar något mycket speciellt. 

Träningsmässigt så jobbar jag och Moe vidare både vid hand men även uppsuttet. Än så länge rider jag bara inne i ladan då han lätt blir lite stressad och ofokuserad då vi är ute. För någon vecka sedan hade vi Angelica på besök och vi fick oss en mycket bra lektion. Vi fick också möjligheten att låna en annan sadel som passade så otroligt fint till Moe. Det blev stor skillnad för mig att rida honom i den sadeln då jag kände hans rörelser så mycket bättre. En mycket spännande lektion där jag fick många bra tips på hur jag ska kunna hjälpa honom till bättre balans och tydlighet. Den veckan red jag Moe varje dag och det blev en sådan stor skillnad. Förut kunde han inte gå rakt och följa långsidorna utan att placera sitt huvud utåt för att hålla sin balans och i vänstervarvet föll han inåt och hamnade på världens minsta fyrkant. men med rätt verktyg hos ryttaren där jag kunde hälpa och vägleda honom så gick det hur lätt som helst. Nu kan han även följa hela långsidan nere på stora ridbanan när vi övar där vid hand så det händer saker - till det bättre! Jag har även börjat långtygla Moe. Egentligen kan jag inte det där med långtygel, men jag får ofta en känsla av att det där ska vi testa och jag måste säga att det blivit riktigt bra utifrån de förutsättningar vi har. Moe känns så hemma med långtygel. Det är precis som att han säger " Sara, det här kan jag, jag vet precis hur man ska göra." Än så länge så går vi bara längs fyrkanten och använder lite olika ridvägar såsom snett igenom och sådant, men det känns som ett mycket bra komplement till resten. Plus att han kan får trava mer när vi långtyglar och det behöver han för det finns mycket energi i den kroppen!

Tillbaka till sadeln så passade den Moe helt perfekt. Tyvärr passade den inte mina ben, men idag har jag köpt en annan sadel till Moe som förhoppningsvis kommer nästa vecka. Den har samma storlek som den jag lånade, en annan modell där kåporna är lite längre så de passar bättre för mina ben. Jag längtar verkligen för jag vill fortsätta rida och träna!

Även Sir Louie får nog en ny "sadel". Jag fick nämligen även låna Angelicas filtsadel som jag testade på Louie. Den är ungefär som en barbackasadel men i filt och uppbyggd i sätet så det känns nästan som en sadel. Känslan när jag red Louie i denna filtsadel var frihet. Han kunde skritta på ett nytt sätt, tog ut steget och klev på så fint. Även bra för mig att öva på att sitta utan stigbyglar och träna min sits. Louie är ju väldigt skeptisk till att jag sitter barbacka, men med denna tjockare padd så accepterade han det. Nu väntar jag på att få några färgprover så jag kan bestämma vilken grön färg han ska få på sin filtsadel, för såklart ska Louie ha en grön som är hans färg.
Vi fick även lite bra tips av Angelica på lösgörande övningar som passar för Louie. Mycket flytta framdel för att stretcha hans bogar, vilket också ger fina resultat för hans övriga gångarter.


 

Den här veckan har även våra hovslagare varit på plats och skott om killarna. Den här gången hade Moes hovar vuxit mest, men även Louie har jättebra tillväxt på sina hovar trots skorna. Tidigare när han hade skor på "heltid" var vår dåvarande hovslagare mycket bekymrad över att Louie  hade så dålig cirkulation i sina ben och att hovarna inte vuxit något alls på åtta veckor. Man kan lugnt säga att det har ändrats. Jag har faktiskt varit lite orolig över just detta plus att strålarna ska bli dåliga, men faktum är att båda killarna har jättefina hovar och Louie har så fina strålar - bättre än när han är barfota. Så jag känner mig verkligen nöjd med mitt beslut att låta båda gossarna ha skor under vinter och istider.  Jag har kunnat vara avslappnad och sovit lugnt plus att jag ser en stor skillnad på Louie som rör sig betydligt mer och bättre än tidigare. Sedan funderar jag på hur jag ska göra till våren om det blir barfota på båda eller om möjligen Louie ska få behålla skorna på fram. Det tål att tänkas på. Jag skulle gärna vilja att båda fick vara helt barfota, men att ställa om hovarna och kroppen från sko till barfota kan vara lite jobbigt för Louie. Förra året tog jag av honom bakskorna först och efter några veckor tog jag framskorna. Då hann kroppen anpassa sig till ett annat rörelsemönster så det är möjligt att jag gör likadant även i år. Moe tror jag dock inte har några problem med att bli helt barfota direkt och båda har ju bra boots att ta till under övergångsperioden från sko till barfota. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat, träning

Tänk att det är så himla roligt att träna (och tränas av ) sina hästar.  Jag kan faktiskt inte tänka mig något roligare. Det är så utvecklande, inspirerande och lärorikt. Men också krävande och utmanande.

Varje dag när jag kommer står två gossar och väntar på att vi ska göra något kul. Ett inspirerande läge med andra ord.
Det glädjer mig mycket att ha två så arbetsvilliga gossar, även om jag ibland kan få en släng av dåligt samvete när jag inte hinner med att göra lika bra pass med båda killarna. Men jag tror att för dem spelar det mindre roll viktigast är att vi gör något. Jag försöker variera vår träning så att det ska kännas roligt och meningsfullt. Vissa dagar kan passen innehålla mer precision och andra dagar så kör vi helt på känsla. Då behöver inget vara "perfekt" utan saker får bli som de blir och det är gott nog.

Louie och jag har nu kommit igång med vår träning igen. Innan vi fick riktig vinter hade han en period då magen spökade rejält.  Även Moe var påverkad under samma tid, men han blev snabbare bättre så det var inte lätt att hitta orsak och verkan. Jag var riktigt oroad då Louie brukar ha plåtmage. Jag tror att obalansen i magen hängde ihop med vädrte, ena dagen 10 minusgrader, nästa dag 10 plusgrader. Men för att försäkra mig om att inget annat var fel så gjorde jag min vana trogen ett fullständigt detektivarbete och satte båda killarna på strikt diet - vilket inte var så populärt då även dagens höjdpunkt gröten drogs in. Plus att vi flyttade fram vår årliga hälsokontroll så även tänder och annat blev kontrollerade helt utan anmärkning. Under hela den tiden valde jag att inte rida och träna Louie så mycket. Även om han var pigg och glad som vanligt så kändes det inte rätt för mig att anstränga honom. Istället gick vi flera mil dagligen för jag upplevde att han blev bättre av att röra sig på sina villkor utan belastning. När det kom snö och vi fick ett mer stabilt väderläge så har besvären försvunnit. Men dagar då vädret skiftar snabbt så kan jag märka på honom att han reagerar dock inte som tidigare - stort tack för det!
Men inget ont som för något gott med sig. Under våra milslånga promenader har vi kunnat finslipa på många saker som vi nu kan använda i träningen. För en promenad för oss är en källa till att umgås, lösa världsliga problem och arbeta aktivt med kroppen. Jättekul då Husse som sällan är på plats i stallet fick gå en sväng med Louie och han utbrister, Men Sara när jag går sakta går ju han också sakta och när jag vill springa gör ju han också det. Inte alltid ett vanligt scenario om man är ute med Sir Louie, men träning och övning har fått Louie mycket lyhörd och följsam.

Mina träningspass med Louie handlar mycket om motivation. Jag måste vara kreativ och verkligen försöka göra saker och ting roliga så han känner sig motiverad. Det är en stor utmaning för mig. Jag har tagit hjälp av att belöna honom för hans ansträngningar. Det finns inget som är så motiverande i hans värld som att få en bit morot och bli överöst med beröm. För morot eller ännu bättre bananer då kan han göra precis allt man någonsin kan önska sig. 


Just nu fokuserar vi mycket på övergångar och höja hans muskeltonus. I min värld kallar jag det att vi jobbar med dragspelsövningar. Tanken är att hans kropp - liksom ett dragspel ska kunna längas ut och kortas ihop. Dessa övningar är något som vi jobbat med under alla år och Louie tycker det är svårt och stundtals jobbigt. Man måste ju ta i och arbeta med kroppen, vilket inte alltid varit så motiverande för honom. Men med rätt verktyg så går det bättre och blir lättare. I början valde jag att belöna honom för att han anstränger sig att exempelvis korta sitt steg. Nu när vi kommit lite längre på väg så måste han korta sitt steg och kunna ta ett eller två steg innan han belönas. Det blir som att utöka varje försök och därefter kommer hans belöning. Louie ger mig så många kvitton på att detta nötande vi gjort under så lång tid faktiskt ger resultat. Plus att hans motstånd blir mindre och mindre. Vissa dagar då han hamnar rätt i sin kropp och även människan inte stör honom då kan han utföra dessa övningar och det känns lätt. Oftast är det när vi är ute och rider på vägen eller har varit ute i skogen då kan han minsann trampa på i samlad skritt och även göra fina övergångar till trav och det känns som världens enklaste sak. Dessa stunder är magiska och häftiga - dyrgripar som vi sparar i vår minnesbank. Dock svårare att hitta dessa guldkorn på ridbanan. Den förknippar han fortfarande med något mer negativt även om det blivit stor skillnad även där.

Jag försöker ha med detta tänk oavsett om jag rider eller jobbar honom vid hand. Arbete vid hand har Louie haft väldigt svårt för, men det känns som det börjar lossna även där. Idag gjorde han ett jättefint pass där vi började introducera övergång från lite samlad skritt upp till trav. Han gjorde några riktigt fina försök och jag tycker såklart han är jätteduktig!

Även när vi är ute på våra promenader tar vi med oss övningen att kunna gå sakta, vila i steget fast med energi och sedan kunna ta längre steg och sträcka ut kroppen. Louie tycker just det är roligast när han får vara lös eller bara ha grimman på sig. Då kan han minsann galoppera bredvid mig när jag går, han gör sina konster med vacker tass och hela han sprudlar av glädje, stolthet och energi. Det han bjuder på i dessa stunder vill jag lära mig förvalta och förädla, kunna ta med mig den glädjen i ridningen och i arbetet vid hand. Jag vet att det kommer ställa krav på mig, men jag tror det kommer bli så himla bra.
Livet är verkligen som bäst när man vår vara med sin häst - eller i mitt fall med mina hästar. 

Läs hela inlägget »

Träningen med Moe går vidare. All tid vi lagt ner på att få en bättre och djupare kontakt har börjat ge resultat. 

Mellan jul och nyår var Birgitta här: Hon var på semester, men tog sig tid att komma och hälsa på oss och hänga med oss i stallet en stund. Verkligen skönt att få hennes input och få berätta och fråga saker. Ha någon att vända och vrida mina funderingar med. Speciellt då med någon som har så stor erfarenhet av dessa kallblod. 

Hon tyckte sig se att Moe är en tuff liten häst med vilja och kraft. Att det kan ta tid att vinna hans fulla förtroende, men när han släpper in sin nya människa helt och fullt då har man en vän för livet. Den känslan har jag haft själv också plus att JAG kanske inte heller vågat släppa in Moe helt och fullt - det säger i alla fall min klokaste Guldpäls Louie.

Birgitta tyckte att Moe har en bra exteriör med fina vinklar på ben och haser som passar bra för just AR. Att hans exteriör utlovar en fin galopp och det vet jag att han har för den visar han ofta ute i hagen när han kommer ångande som en rallybil. Jag tittade ju inte alls på det när jag köpte honom utan gick bara på känslan ;-) 

Efter samtalet med Birgitta blev jag stärkt i min övertygelse att Moes utbildning ska få ta tid. Här ska det inte rusas iväg för att få "resultat" utan vi ska ta den tid vi behöver. Målet är ju att bygga upp en stark och hållbar häst och då måste det få ta tid. Vi ska lära oss tillsammans, av och med varandra och ha kul på vägen. Birgitta sa även att kallbloden generellt ofta behöver minst ett år innan man känner att man har deras förtroende. 

Ibland glömmer jag bort hur kort tid han varit med oss och vad mycket vi faktiskt lärt oss under den tiden. Tidigare hade han jättesvårt att stå stilla. Han kunde inte stå still när man skulle borsta eller när man skulle försöka sitta upp. Nu står han så fint bredvid pallen när jag ska sitta upp. Sedan står han ända tills jag säger att vi ska gå. Det är något jag lagt ner mycket tid på att få honom bekväm med så det ser jag som en stor utveckling. Just detta att kunna stå stilla är en sak som är viktig för mig för att jag ska kunna känna mig bekväm så därför är det skönt att det fungerar. Min andra viktiga punkt är att stanna, kunna göra halt eller vilja stanna när jag ber om det.

Moe har fortfarande lite svårt att göra halt utan att bli stark och lägga all vikt på framdelen, men vi jobbar vidare på det. Här har jag faktiskt tagit hjälp av klickerträningen/ den belöningsbaserade träningen. Med ord och gester har vi övat oss på att han ska kunna vara lös, jag ber honom komma fram, stanna, backa, stanna och sedan komma fram, stanna och bli belönad. Vi har kommit så pass långt att hans steg för att backa nästan bara blir ett viktskift bakåt på bakbenen och det är precis det jag vill komma åt. Det ska vi sedan kunna använda i arbetet i GW och vid hand. Ibland fungerar det och ibland inte, men det är skillnad. Just att hitta lättheten att kunna väga lite bakåt för att känna dessa bakben utan att det blir ett ben i varje hörn. Det handlar mycket om styrka och vissa dagar är musklerna trötta och då blir det såklart svårare. 

Jag känner även att Moe blir mer och mer präglad av och med mig. Nu när vi börjat med belöningsbaserad träning följer han mig mer för att se om det möjligen ska dyka upp någon slags belöning. Även om han blir lite mer "på" så är det inget nafsande eller letande i fickorna. Under veckan släppte jag honom lös på ridbanan efter vårt träningspass för jag tänkte att han säkert ville springa och hoppa lite mer och i frihet. Jag har inte riktigt vågat släppa honom tidigare för han blir så himla vild och ibland känns det som att han kommer kunna ta sig ut genom staketet. Men det kändes okej så jag testade. Han var inte ett dugg intresserad av att springa. Istället följde han efter mig och valde istället att stå med mig och slicka på mina händer. Det var mycket roligare tyckte han. 

Idag testade jag att sitta upp en stund. Det blev lite stillastående arbete uppsuttet. Hitta lite böjning/ställning, lägga vikten på bakbenen. Bara känslan av att vi kan göra saker fast jag sitter däruppe. Sedan skrittade vi och övade på att göra halt och gå långsamt. Jättejobbigt tycker Moe, men han anstänger sig och gör verkligen sitt bästa.
Min fina lilla ridhäst.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter