Vår Blogg

2017 > 02

Idag tog jag och gossarna en ledig lyxlördag med pälsvård, hovvård, fläta manar och svansar och lätt massage. Så mysigt och välbehövligt - mest för mig!
Det har varit några långa och lätt stressiga dagar när jag verkligen kämpat med att hinna med allt som behövts. Inte bara hästarna utan även jobb och saker som behövts ordnas hemma. Häromdagen var jag så trött att jag inte orkade hålla i gaffeln när jag skulle äta. Därför en lugn och mysig dag med de finaste av hästar som finns i min värld. Jag tor faktiskt att de båda tyckte det var rätt skönt. Bara mysa och ha kvalitetstid tillsammans.

Båda gossarna fäller enorma mängder päls. Moe har nästan fått bort all vinterpäls på framdelen och på benen. Louie fäller mer än någonsin, men han har fortfarande massor av päls kvar. Jag undrar om vi klarar vårt mål att all vinterpäls ska vara borta till midsommar! Pälsfällning till trots så tycker jag att båda känns pigga och inte alltför besvärade. En sak som slog mig när jag pysslade med Moe idag är att hans man nu lagt sig helt på en och samma sida. Det brukar betyda att kroppen är i balans om man får tro hästkännare och det vill jag ju gärna. Men faktum är att han känns mycket bättre på så många sätt. Jag tycker att vi fått en bättre känsla för varandra, att vi har bättre förtroende på något sätt. Svårt att sätta fingret på, men min känsla är positiv. Louie känns också väldigt fin, både i kroppen och i själen. Jag tycker han känns balanserad och att han blivit så ståtlig, han utstrålar något mycket speciellt. 

Träningsmässigt så jobbar jag och Moe vidare både vid hand men även uppsuttet. Än så länge rider jag bara inne i ladan då han lätt blir lite stressad och ofokuserad då vi är ute. För någon vecka sedan hade vi Angelica på besök och vi fick oss en mycket bra lektion. Vi fick också möjligheten att låna en annan sadel som passade så otroligt fint till Moe. Det blev stor skillnad för mig att rida honom i den sadeln då jag kände hans rörelser så mycket bättre. En mycket spännande lektion där jag fick många bra tips på hur jag ska kunna hjälpa honom till bättre balans och tydlighet. Den veckan red jag Moe varje dag och det blev en sådan stor skillnad. Förut kunde han inte gå rakt och följa långsidorna utan att placera sitt huvud utåt för att hålla sin balans och i vänstervarvet föll han inåt och hamnade på världens minsta fyrkant. men med rätt verktyg hos ryttaren där jag kunde hälpa och vägleda honom så gick det hur lätt som helst. Nu kan han även följa hela långsidan nere på stora ridbanan när vi övar där vid hand så det händer saker - till det bättre! Jag har även börjat långtygla Moe. Egentligen kan jag inte det där med långtygel, men jag får ofta en känsla av att det där ska vi testa och jag måste säga att det blivit riktigt bra utifrån de förutsättningar vi har. Moe känns så hemma med långtygel. Det är precis som att han säger " Sara, det här kan jag, jag vet precis hur man ska göra." Än så länge så går vi bara längs fyrkanten och använder lite olika ridvägar såsom snett igenom och sådant, men det känns som ett mycket bra komplement till resten. Plus att han kan får trava mer när vi långtyglar och det behöver han för det finns mycket energi i den kroppen!

Tillbaka till sadeln så passade den Moe helt perfekt. Tyvärr passade den inte mina ben, men idag har jag köpt en annan sadel till Moe som förhoppningsvis kommer nästa vecka. Den har samma storlek som den jag lånade, en annan modell där kåporna är lite längre så de passar bättre för mina ben. Jag längtar verkligen för jag vill fortsätta rida och träna!

Även Sir Louie får nog en ny "sadel". Jag fick nämligen även låna Angelicas filtsadel som jag testade på Louie. Den är ungefär som en barbackasadel men i filt och uppbyggd i sätet så det känns nästan som en sadel. Känslan när jag red Louie i denna filtsadel var frihet. Han kunde skritta på ett nytt sätt, tog ut steget och klev på så fint. Även bra för mig att öva på att sitta utan stigbyglar och träna min sits. Louie är ju väldigt skeptisk till att jag sitter barbacka, men med denna tjockare padd så accepterade han det. Nu väntar jag på att få några färgprover så jag kan bestämma vilken grön färg han ska få på sin filtsadel, för såklart ska Louie ha en grön som är hans färg.
Vi fick även lite bra tips av Angelica på lösgörande övningar som passar för Louie. Mycket flytta framdel för att stretcha hans bogar, vilket också ger fina resultat för hans övriga gångarter.


 

Den här veckan har även våra hovslagare varit på plats och skott om killarna. Den här gången hade Moes hovar vuxit mest, men även Louie har jättebra tillväxt på sina hovar trots skorna. Tidigare när han hade skor på "heltid" var vår dåvarande hovslagare mycket bekymrad över att Louie  hade så dålig cirkulation i sina ben och att hovarna inte vuxit något alls på åtta veckor. Man kan lugnt säga att det har ändrats. Jag har faktiskt varit lite orolig över just detta plus att strålarna ska bli dåliga, men faktum är att båda killarna har jättefina hovar och Louie har så fina strålar - bättre än när han är barfota. Så jag känner mig verkligen nöjd med mitt beslut att låta båda gossarna ha skor under vinter och istider.  Jag har kunnat vara avslappnad och sovit lugnt plus att jag ser en stor skillnad på Louie som rör sig betydligt mer och bättre än tidigare. Sedan funderar jag på hur jag ska göra till våren om det blir barfota på båda eller om möjligen Louie ska få behålla skorna på fram. Det tål att tänkas på. Jag skulle gärna vilja att båda fick vara helt barfota, men att ställa om hovarna och kroppen från sko till barfota kan vara lite jobbigt för Louie. Förra året tog jag av honom bakskorna först och efter några veckor tog jag framskorna. Då hann kroppen anpassa sig till ett annat rörelsemönster så det är möjligt att jag gör likadant även i år. Moe tror jag dock inte har några problem med att bli helt barfota direkt och båda har ju bra boots att ta till under övergångsperioden från sko till barfota. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat, träning

Tänk att det är så himla roligt att träna (och tränas av ) sina hästar.  Jag kan faktiskt inte tänka mig något roligare. Det är så utvecklande, inspirerande och lärorikt. Men också krävande och utmanande.

Varje dag när jag kommer står två gossar och väntar på att vi ska göra något kul. Ett inspirerande läge med andra ord.
Det glädjer mig mycket att ha två så arbetsvilliga gossar, även om jag ibland kan få en släng av dåligt samvete när jag inte hinner med att göra lika bra pass med båda killarna. Men jag tror att för dem spelar det mindre roll viktigast är att vi gör något. Jag försöker variera vår träning så att det ska kännas roligt och meningsfullt. Vissa dagar kan passen innehålla mer precision och andra dagar så kör vi helt på känsla. Då behöver inget vara "perfekt" utan saker får bli som de blir och det är gott nog.

Louie och jag har nu kommit igång med vår träning igen. Innan vi fick riktig vinter hade han en period då magen spökade rejält.  Även Moe var påverkad under samma tid, men han blev snabbare bättre så det var inte lätt att hitta orsak och verkan. Jag var riktigt oroad då Louie brukar ha plåtmage. Jag tror att obalansen i magen hängde ihop med vädrte, ena dagen 10 minusgrader, nästa dag 10 plusgrader. Men för att försäkra mig om att inget annat var fel så gjorde jag min vana trogen ett fullständigt detektivarbete och satte båda killarna på strikt diet - vilket inte var så populärt då även dagens höjdpunkt gröten drogs in. Plus att vi flyttade fram vår årliga hälsokontroll så även tänder och annat blev kontrollerade helt utan anmärkning. Under hela den tiden valde jag att inte rida och träna Louie så mycket. Även om han var pigg och glad som vanligt så kändes det inte rätt för mig att anstränga honom. Istället gick vi flera mil dagligen för jag upplevde att han blev bättre av att röra sig på sina villkor utan belastning. När det kom snö och vi fick ett mer stabilt väderläge så har besvären försvunnit. Men dagar då vädret skiftar snabbt så kan jag märka på honom att han reagerar dock inte som tidigare - stort tack för det!
Men inget ont som för något gott med sig. Under våra milslånga promenader har vi kunnat finslipa på många saker som vi nu kan använda i träningen. För en promenad för oss är en källa till att umgås, lösa världsliga problem och arbeta aktivt med kroppen. Jättekul då Husse som sällan är på plats i stallet fick gå en sväng med Louie och han utbrister, Men Sara när jag går sakta går ju han också sakta och när jag vill springa gör ju han också det. Inte alltid ett vanligt scenario om man är ute med Sir Louie, men träning och övning har fått Louie mycket lyhörd och följsam.

Mina träningspass med Louie handlar mycket om motivation. Jag måste vara kreativ och verkligen försöka göra saker och ting roliga så han känner sig motiverad. Det är en stor utmaning för mig. Jag har tagit hjälp av att belöna honom för hans ansträngningar. Det finns inget som är så motiverande i hans värld som att få en bit morot och bli överöst med beröm. För morot eller ännu bättre bananer då kan han göra precis allt man någonsin kan önska sig. 


Just nu fokuserar vi mycket på övergångar och höja hans muskeltonus. I min värld kallar jag det att vi jobbar med dragspelsövningar. Tanken är att hans kropp - liksom ett dragspel ska kunna längas ut och kortas ihop. Dessa övningar är något som vi jobbat med under alla år och Louie tycker det är svårt och stundtals jobbigt. Man måste ju ta i och arbeta med kroppen, vilket inte alltid varit så motiverande för honom. Men med rätt verktyg så går det bättre och blir lättare. I början valde jag att belöna honom för att han anstränger sig att exempelvis korta sitt steg. Nu när vi kommit lite längre på väg så måste han korta sitt steg och kunna ta ett eller två steg innan han belönas. Det blir som att utöka varje försök och därefter kommer hans belöning. Louie ger mig så många kvitton på att detta nötande vi gjort under så lång tid faktiskt ger resultat. Plus att hans motstånd blir mindre och mindre. Vissa dagar då han hamnar rätt i sin kropp och även människan inte stör honom då kan han utföra dessa övningar och det känns lätt. Oftast är det när vi är ute och rider på vägen eller har varit ute i skogen då kan han minsann trampa på i samlad skritt och även göra fina övergångar till trav och det känns som världens enklaste sak. Dessa stunder är magiska och häftiga - dyrgripar som vi sparar i vår minnesbank. Dock svårare att hitta dessa guldkorn på ridbanan. Den förknippar han fortfarande med något mer negativt även om det blivit stor skillnad även där.

Jag försöker ha med detta tänk oavsett om jag rider eller jobbar honom vid hand. Arbete vid hand har Louie haft väldigt svårt för, men det känns som det börjar lossna även där. Idag gjorde han ett jättefint pass där vi började introducera övergång från lite samlad skritt upp till trav. Han gjorde några riktigt fina försök och jag tycker såklart han är jätteduktig!

Även när vi är ute på våra promenader tar vi med oss övningen att kunna gå sakta, vila i steget fast med energi och sedan kunna ta längre steg och sträcka ut kroppen. Louie tycker just det är roligast när han får vara lös eller bara ha grimman på sig. Då kan han minsann galoppera bredvid mig när jag går, han gör sina konster med vacker tass och hela han sprudlar av glädje, stolthet och energi. Det han bjuder på i dessa stunder vill jag lära mig förvalta och förädla, kunna ta med mig den glädjen i ridningen och i arbetet vid hand. Jag vet att det kommer ställa krav på mig, men jag tror det kommer bli så himla bra.
Livet är verkligen som bäst när man vår vara med sin häst - eller i mitt fall med mina hästar. 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter