Vår Blogg

2017 > 04

Förra veckan blev Louie plötsligt dålig. Han var sig lik när jag hämtade in gossarna från hagen, men när jag stod och borstade på Moe kände jag att något var tokigt. Jag är oändligt tacksam över att Louie är så tydlig med saker. Vi känner varandra väl så det behövs inte mycket för att jag ska förstå att något är fel. Min känsla var att han kanske hade lite jobbigt med magen. Snabbt fick jag byta häst och istället tog jag med mig Louie ut.

Vi gick längs vägen och han skrittade på i bra takt, men han var inte lika livlig som han brukar vara. Lite slö och trött. När vi kom tillbaka hem verkade han piggare. Han fick gå in i boxen och då hade magen vaknat till och efter en stund fick båda killarna lite mat. Då allt verkade fint släppte jag ut dem och gav dem hö. Jag gick tillbaka in i stallet och fixade boxrna inför natten och annat stallpyssel. När jag kom tillbaka till hagen för att fylla på vatten och fylla höburen visade Louie tydligt att han inte mådde bra. Ringde veterinär, som skulle komma så fort som möjligt. Eftersom hans symptom var så diffusa tyckte veterinären ändå att vi skulle klassa det som ett kolikanfall innan hon kunnat se och undersöka honom så 10 minuters rörelse sedan vila utan mat tills dess att hon kom. Jag lyckades få in Louie i stallet och väl inne låg han bara inne i boxen med sitt huvud i mitt knä och blundade. Innan veterinären kom hade jag lyckats få Louie att kliva upp, masserat hans mage, kollat tempen, kollat färgen på slemhinnorna i munnen, lyssnat på magen. Vi hann också gå ut en liten stund tillsammans med Moe och husse. 

När veterinären kom var Louie betydligt piggare. Men hon fattade direkt att jag var mer eller mindre skräckslagen så hon gjorde en grundlig undersökning av honom. Lyssnade på hans mage, hjärta, lungor, kollade tempen,  slemhinnor plus att vi fick gå ut och gå lite så hon såg honom i rörelse. Kände igenom hans kropp för att se om han reagerade någonstans. Jag fick berätta för henne att Louie ofta reagerar innan han känner efter på sina "jobbiga" ställen, så där måste man ibland kolla två gånger. Första gången kan reaktionen från Louie bara vara för att han vet att det möjligtvis kan vara obehagligt, då reagerar han innan han känt efter. Andra gången då har han redan känt efter så då är hans agerande mer korrekt. Ingen feber, bra mag och tarmljud, hjärtat och lungorna helt utan anmärkning, inga tecken på smärta, bra cirkulation och inte uttorkad. Då symptomen var så diffusa valde jag att ta blodprover för analysering. Virus, infektion och så vidare. Plus att vi även tog prov för den åldersrelaterade sjukdomen PPID. Louie har i mina ögon inte några sådana symptom, men då det forskas mycket om just denna sjukdom så berättade veterinären att bland annat ögonproblem kan komma från PPID och eftersom de enda inläggen som finns i Louies journal är ögonskador och ögoninfektion så tog vi prov även för det. Idag har vi fått de sista svaren på proverna och alla provsvar var negativa. Louie har också varit sitt vanliga busiga och påhittiga JAG. Vad som påverkade honom är svårt att veta, men jag tror att det kan ha varit något med magen. Just nu bryr jag mig inte ens om det. Jag är bara så himla glad och tacksam över att han är frisk och pigg. 

En annan som också är pigg är Moe. Jag hoppas kunna ta med honom till ridbanan och longera honom så han får släppa ut lite energi. Eftersom jag själv inte är helt frisk i ryggen än så är jag lite begränsad i vad jag kan göra med hästarna. Jag kan inte jogga eller springa utan måste gå och det är svårt att gå i rask takt. Även drag i sidled är ryggens värsta fiende så det krävs fokus från både hästarna och mig så jag inte gör mig illa. Med de senaste dagarnas blåst har jag valt att arbeta ganska mycket inne i ladan, men det viner och fladdrar även där som hästarna ibland tycker är lite läskigt. Men trots stormbyar har vi fortsatt nöta med våra övningar vid hand och jag är verkligen jättenöjd över resultatet! Moe har blivit så himla duktig på våra övningar. Han även kommit på att han kan trava bredvid mig och sedan göra halt och vänta in mig. Han är så rolig denna gosse. Jag hoppas vi kan fortsätta jobba vidare och lägga till lite nytt så vi har något att visa för Birgitta när hon kommer. Jag betvivlar att jag ska vara i sådan form att jag kan rida på vår lektion, så jag räknar med att vi kommer att arbeta vid hand. Det ska verkligen bli jättekul och jag hoppas att det finns tid så att även Louie får visa sina färdigheter. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Ett olyckligt och oturligt fall resulterade i frakturer på några transversalutskott i ländryggen  och därmed ridförbud tills dess att frakturerna läkt ihop. Minst en månad utan ridning. Såklart tråkigt, men med tanke på hur jag och ryggen mår för närvarande så varken kan eller vill jag rida. Sammanfattar det hela med att "det känns" och nog om det.

Istället får jag göra mitt bästa och arbeta hästarna vid hand plus att jag har världens bästa Angelica som kommer och rider Moe när jag är konvalescent.  Två gånger har hon varit hos oss och det går jättebra. Det är riktigt kul att stå på sidan och få se honom och hur snabbt han utvecklas. Jag är otroligt glad och tacksam för den hjälpen.

Förra veckan var jag på en minikurs då  Katrin Wallberg var här och tränade med mina vänner. För mig blev det en energi boost. Inspirerande att se mina kompisar och deras hästar, vilken utveckling!! Jag imponeras verkligen av mina duktiga vänner och deras hästar. Wow!
Känner att jag fick fylla på energi, inspiration och nya lärdomar. En mycket engagerad instruktör som höjde ribban för flera av ekipagen med ett strålande resultat. Jättekul att få se. 
Katrin höll ett mycket bra och lärorikt teoripass med fokus på tygelhjälper och skänkelhjälper. Ett sätt att lära in hjälperna för en unghäst  eller föe en häst som är ny inom ridkonsten. Vilket passar perfekt nu när jag får arbeta hästarna vid hand. En stor eloge till Katrin som generöst delar med sig av sina erfarenheter, tipsar om bra övningaroch även talar om varför hon valt att arbeta sina hästar på just detta sätt.  En jättebra dag även om det blev lite kallt emellanåt.

Stärkt av kursen har jag nu under våra träningspass haft fokus på just tygelhjälperna. Att lära hästen tygelhjälperna och kunna vara avslappnad i det. Inte spjärna emot eller dra ihop halsen eller dra in nosen.  Att hitta känslan av att hästen ska vara avslappnad i balans och kunna rikta sin kraft rakt fram. Det här har vi övat på tidigare, men jag fick lite nya infallsvinklar och andra tips så det känns ändå nytt. 

Med Louie som är mest skolad arbetar vi med att kunna öka och minska böjningen i sidan, flytta bogarna, flytta framdelen inåt eller utåt. Lösgörande arbete som passar honom väldigt bra. Jag är faktiskt förvånad och imponerad över att att han som alltid haft så svårt med att hitta böjning - speciellt till höger,  nu kan runda sig så fint och behålla sin balans. Jag kan inte känna något motstånd hos honom utan en lätt känsla vilket jag tror beror på att han faktiskt placerar sin kropp korrekt. Han känns också så tillfreds med detta arbete. Louie kan ibland tycka det är så himla tråkigt när vi arbetar vid hand, men nu verkar han väldigt nöjd.
Vi smyger även in lite övergångar till trav och såklart Louies paradgren - vacker tass och galoppskutt! Han är så otroligt rolig och jag fullkomligt älskar hans påhitt och egna övningar. Plus den nöjda minen och glittret i hans ögon när han själv tycker att han är BÄST!
Eftersom min ork inte alltid är på topp så blir det lite kortare pass, men istället försöker vi öva varje dag och jag upplever att det ger ett bra resultat. Min förhoppning är att han ska fortsätta vara så mjuk och följsam i sin kropp när jag sedan får börja rida igen - då i hans nya gröna, sköna filtsadel. Jag längtar!

Även Moe får ta del av mina nya lärdomar. Jag försöker kombinera tygelhjälperna med det som Angelica tränat med honom från ryggen. Vi fokuserar på att kunna stanna i avslappning. Röstkommando ihop med tygelhjälp och belöning när han gör rätt. Sedan lite böjning och flytta framdelen. Även Moe har det svårast till höger men jag tycker att det börjar lossna mer och mer där. Korta och intensiva pass med repetitioner och mycket beröm vilket känns viktigt för honom. 

Idag övade vi inne i ladan eftersom det blåste och min kropp inte orkade med att gå fram och tillbaka till ridbanan. Med Moe imponeras jag av hur snabbt han lär sig - lite för snabbt ibland. Han har sett hur Louie gör och vips så gör han likadant. Så nu har han gjort sitt första galoppsprång vid hand från skritt bara sådär. Älskade gosse. Även om det var stundtals läskigt i ladan då det blåste och slog i dörrarna kunde han hålla sitt fokus och gjorde ett riktigt fint träningspass. Idag satt böjningen helt okej i båda varven och vi kunde öka och minska voltens storlek genom att flytta framdelen. Lite trav blev det också och därifrån med röstkommando ner till halt. Riktigt bra! Men den störtsa behållningen för mig är att han trots störande omgivning lyckades behålla sitt fokus, kunde vara relativt lugn och känna tilltro till mig. Vi avslutade passet med att "bara vara" även om det stormade och dånade utanför.

Även Louie fick sitt träningspass i ladan. Mjuk och följsam i både groundwork och vid hand. Härlig energi hade han och skrittade på i ett friskt tempo utan att bli forcerad. Jättekul!
Han aviserade även att det är dags att filma ett träningspass så jag hinner med att se allt som händer. Vi får försöka ordna det under veckan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter