Vår Blogg

2017 > 08

loading...

Tog lite bilder på killarna i beteshagen idag.
De är verkligen så härliga tillsammans.

För mig känns det som att de kompletterar varandra så otroligt bra.

Louie med sitt lugn, sin visdom och pondus. Han oroar sig inte i onödan utan väljer vad han ska lägga sin energi på.

Moe med sin energi, sin lekfullhet och ungdomlliga karaktär. Han är en spanare som har hundraprocentig koll på vad som händer.

Louie bidrar i deras relation med lugnet, Moe bidrar med sin energi. 

När Moe blir rädd eller osäker är Louie tryggheten. När Louie blir lite bekväm så sätter Moe fart på honom.

Jag tror aldrig att Louie rört sig så mycket i hagen som han gör nu. Inte heller har jag tidigare sett honom göra bocksprång och bralla ute i beteshagen. När Moe gör sina race så hänger Louie på, vissa stunder för syns skull, andra gånger helhjärtat.

Häromkvällen då jag tog in dem så kom båda i full fart uppför backen, hovarna dundrade i marken. Vilken syn. Jag blir tårögd och varm i själ och hjärta.

Är så oändligt tacksam över att jag får vara tillsammans med dessa två. 
Mina parhästar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Än är sommaren inte slut även om det just idag är lite tråkigt väder med lätt regn och blåsigt. Överlag tycker jag att det varit en mycket hästvänlig sommar. Inte så mycket insekter och inte heller så pressande varmt. 

Innan betessäsongen var jag ganska bekymrad. Omständigheter, som jag inte kunde påverka, gjorde att vi fick ta en annan beteshage än ifjol. Den hagen vi fick  är brant, den enda plana delen gödslades i höstas och det växer mängder med klöver. Inte helt optimalt i mitt tycke.

Moe som är väldigt lättfödd och klöver kändes som en ganska dålig kombination. Louie klarar klöver bättre, det vet jag men hur sjutton ska han klara av att gå i denna branta backe? Förra året gick han inte i den hagens branta del överhuvudtaget. Men som så ofta så har universums makter löst flertalet av mina bekymmer på bästa sätt.

När jag började sätta upp hagen funderade jag mycket på hur jag skulle göra för att anpassa den så bra som möjligt för Louies del. Försöka få hagen att inte bara innehålla branta partier utan även delar som är mer platta. Nästa steg var att försöka minimera klöverbestånden så mycket som möjligt, tyvärr fanns där mycket Alsike klöver och den är allt annat än bra för hästar. Jag har ingen aning om hur mycket klöver jag har rensat bort från deras beteshage, men det är mängder! Prioriteten har varit att all Alsike klöver ska bort och sedan har jag minskat beståndet av rödklöver. Jag har haft blåsor i händerna av allt rivande, men vad gör man inte för sina pälsklingar.

Jag kan tro att folk som ser mig i hästarnas hage måste tro att jag är helt snurrig i huvudet. Först spenderar jag timmar med att sätta upp hagen med stolpar och tråd, gör olika avgränsningar som flyttas var och varannan dag för att utöka deras betesyta och sedan går jag där och rycker upp allting som växer! Jo, jag är nog inte helt hundra alla gånger, men jag lägger hellre den tiden på att göra det så säkert och bra som möjligt än att hästarna blir sjuka. 

Louie har såklart överbevisat mig när det gäller hans förmåga att gå i branta backar, vilket glädjer mig enormt. Han har klarat det jättebra och jag blir så glad när jag ser honom allra längst ner i hagen. Det kan vara så att det fungerar bättre för honom nu då han fått behålla sina skor på framhovarna. Att de ger honom stöd så han klarar att röra sig i nedförsbacke bättre. Han är ju en klok gosse så han går i sin takt även om en brun fartdåre kommer farandes och speedar om honom. Louie har gjort en egen stig som passar för honom. Där det är som brantast går han i sick-sack men sedan skrider han ner rakt och fint. Han har blivit väldigt stark i sin bakdel har jag märkt. Att gå upp och ner i denna backe har byggt fina muskler på båda killarna - även på mig.

Vädretsmakter har också hjälpt till. Av alla hagar som finns att tillgå så är denna hage den mest blåsiga. Det resulterade i att Moe till en början tyckte det var så läskigt därute så han sprang som en racerbil och kom sedan snabbt upp i vinterhagen igen. Så det har blivit både motion och mindre intag av frodigt gräs utan att jag behövt göra något åt den saken. Louie däremot han bryr sig inte så mycket om vinden, han är mer intresserad av att äta, men då Moe sticker iväg som en oljad blixt då måste ju han också hänga på. Den blåsiga sommaren har dock medfört att killarna fått sova inne nästan varje natt. Jag törs inte ha dem ute när jag vet hur rädd Moe kan bli. En rädd häst kan lätt ta sig ut och jag vill inte riskera att de kommer lös på byn eller gör sig illa. 

Att de inte varit ute hela dygn har också gjort att betet räckt längre. Efter helgen ska jag öppna upp en del som jag haft avstängd för att förhoppningsvis få det att växa lite mer. Plus att det finns en liten del kvar, den allra brantaste delen, som jag ännu inte öppnat, men där, ja där växer det bara klöver så jag får väl rensa där först innan jag öppnar.

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter