Vår Blogg

2018 > 03

Jag fick äran att träna lite med fröken Litla Jag fick äran att träna lite med fröken Litla

Förra helgen var jag på kurs i positiv förstärkning, allt under ledning av Angelica Hesselius. Vi är en träningsgrupp som träffas några gånger under året  och det här var vår andra träff för 2018.

Vi är ett härligt gäng som träffas under positiva och avslappnade former. Några har hållit på länge inom denna träningsform och vissa är nybörjare. Just att detta ger en härlig dynamik till gruppen, där alla frikostigt delar med sig av sina erfarenheter. 

 Vissa gånger träffas bara vi människor och får ta del av Angelicas kunskaper i form av föreläsningar och diskussioner. Andra gånger har vi i träningsgruppen möjlighet att ta med oss vår egen häst och ha två lektioner.
Nu i helgen hade vi en kombination med föreläsning " Att forma beteenden" och sedan ut i verkligheten och testa våra kunskaper med Åsas fantastiska hästar, Wilda, Litla & Najagg och Lotties fina Kung Aslak.

Att forma beteenden, Hur börjar vi och Hur går vi vidare, var dagens tema. Vi repeterade lite från förra träffens föreläsning ABC om beteenden. Vad det är som får igång beteendet, vad hästen gör och konsekvensen av det. Plus att vara noga med hästens sinnesstämning/ känsloläge. Ska jag ge belöningen då öronen är slickade bakåt och hästen ser arg ut eller när öronen är framåt och hästen har en mild blick/uttryck. Hur viktigt det är att redan från början sätta rutiner för Start, Stopp och Paus. Det är något jag tar med mig till min egen träning med mina hästar. Jag har varit väldigt dålig på det här med paus.

Tillsammans diskuterade vi kring att det är bra att ha ett mål och en plan med de beteenden man tränar, speciellt om det är en svårare rörelse för hästen. Att göra en så kallad kriterieplan även för enklare beteenden kan vara bra när man är nybörjare. Ett bra sätt att själv bli medveten och verkligen tänkt igenom hela arbetsprocessen och se hur många olika delar och detaljer man behöver ha koll på.

Personligen känner jag att den skrivna planen inte får bli för styrande i träningen. Jag tror inte det riktigt passar mig som person att "slaviskt" följa en  nedskriven plan, jag vill att det ska finnas utrymme för känsla och kreativitet. Hur många gånger har man inte tänkt att man ska göra en specifik sak med sin häst och den visar tydligt att Nää du det där går jag inte med på. Då får man ta till plan B eller helt enkelt göra en ny plan utifrån de förutsättningar som gäller just nu.Samtidigt vet jag att vid svårare övningar kommer det vara ett måste för annars kommer jag att röra till det ordenltigt både för häst och mig själv. Men jag kommer ta med mig dessa frågeställningar i bakhuvudet och ha dem med mig när jag tränar för det ger en bättre struktur och ordning under träningspassen. 

Sedan pratade vi om olika inlärningstekniker, hur vi kan fånga olika beteenden på olika sätt. Man kan använda kroppsspråket, locka och visa, använda en target/ ett mål för hästen att följa samt lyckas fånga ett beteende då hästen råkar göra det man önskar. Vi fick också en massa bra tips på hur vi kan tilrättalägga träningsmiljön, att förbereda för att lyckas.

Med hjärnan full av nya och gamla insikter och lärdomar var det dags att bege sig ut i verkligheten och testa sina nya kunskaper! 

Jag fick äran att träna lite med Åsas fina sto Litla. Vi jobbade med nostarget att följa. Först bara på raka spår sedan på voltspår.  För att hjälpa Litla att förstå övningen hade volten förberetts med höga konor och en tråd som en rund hage. Jag gick innanför tråden och Litla på utsidan. Det jag lärde mig av denna övning och av Litla var vikten av att ha ett anpassat tempo när vi rörde oss framåt. Gick jag för sakta hittade vi inget "flow" i rörelsen utan det blev lite kantigt. Jag kunde använda hennes nostarget lite mer dynamiskt, mer för att visa riktningen. Hon behövde inte följa sin target konstant utan även följa mig när jag gick med henne på volten. Så lärorikt Jag fick verkligen känna hur viktigt det är att ha kontakt med hästen, att hästen får känna sig delaktig och aktiv i träningen. Det gav mig jättemycket bra input och jag tycker själv att träningen med mina egna hästar blivit betydligt bättre sedan i lördags. Tack för det fina Litla. 

Wilda fick jobba både med mattan och nostarget med Nina, Carina och Lena.  Även där märktes det att tempot var viktigt. Angelica berättade att Wilda ibland har svårt att stå stilla på mattan, hon kan vara lite otålig, men med ett lugnt tempo och fin kontakt så var det inga problem alls. Najagg visade även han sitt arbete med mattan och han fick även göra samma arbete på volten som jag och Litla. 

Lottie avslutade med att visa hur hon och Aslak arbetar med öppnan. Det var verkligen jättekul att se. Dessa två klickerproffs visade även andra bra praktiska övningar som till exempel hur man kan lära sin häst att vara lugn och avslappnad när man ska undersöka och spola ögonen.
Trött och frusen men positivt förstärkt åkte jag hemåt och bara längtade efter att få testa alla mina nya kunskaper med Louie & Moe. 

Läs hela inlägget »
Sir Louie under ett av våra träningspass i frihet. Sir Louie under ett av våra träningspass i frihet.



Trots snö och isande kyla tränar vi på efter bästa förmåga. Det har blivit mycket arbete vid hand för båda hästarna. Ofta blir det långtygelträning. Ett bra sätt att motionera hästarna plus att jag håller mig varm. Jag är extremt frusen om händer och tår så för mig passar det jättebra att hela tiden vara i rörelse själv. Plus att det är tidsbesparande för mig då jag vissa dagar har lite ont om tid. 
Jag tycker också att det är jättekul och väldigt nyttigt att träna hästen vid hand. Då jag befinner mig bredvid på marken hinner jag ju se hur de rör sig, vart de placerar sina ben och så vidare.  Louie som tidigare fullkomligt avskydde att behöva tränas vid hand har helt ändrat inställning. Han tycker det är jättekul och gillar när vi är tillsammans bredvid varandra. 

All träning som vi gör försöker jag göra på ett belöningsbaserat sätt, då jag känner och märker att detta är rätt väg för oss på alla sätt. Det är utmanande, roligt och stärkande. Alla inblandade växer med uppgiften, tar egna initiativ och utvecklas på ett positivt sätt. Jag kan inte tänka mig något annat, då jag ser så många positiva effekter.

För den som träffat och sett Louie vet att han är inte den mest sprudlande, energiska hästen.
Jag skulle inte kalla honom lat, men han anstränger sig inte i onödan - eller så har det varit tidigare.
Med nytt tänk och upplägg har jag fått en helt annan häst med en annan attityd. Aldrig någonsin under våra år tillsammans har han varit så villig att träna. Tro mig han blir sur och förbaskad om han inte får sitt träningspass. Plus att han helst inte vill avsluta träningen utan vi ska fortsätta betydligt längre än vad jag planerat. Ser han att jag går mot grinden eller dörren då stolpar han iväg åt motsatt håll och då svarar han inte på inkallning precis. Hans uttryck, attityd och glädje gör mig så glad och varm i hjärtat. Han uppvisar en sådan glädje i att röra sig så sådant vi kämpat med i åratal kan han nu utföra hur lätt och enkelt som helst - för att han är motiverad till det. Vissa dagar vägrar han vända och gå hem fast jag ber honom. Nää Sara jag ska gå längre jag. Det är en inställning som han inte uppvisat tidigare. 

Vi har övat ganska mycket på övergångar nu ett tag. Både att öka och minska skritten, länga och korta steget samt övergång till annan gångart. Jag vet inte hur mycket vi kämpat och tragglat med det tidigare. Han kan ju, och det har han alltid kunnat, men han har inte tyckt att det varit motiverande att anstränga sig förut. På vissa av våra träningspass så dansar han fram, allting tycks gå så lätt, det är den enklaste saken i världen. Traven börjar komma mer och mer, det är hans svåraste gångart. Han får mycket beröm och belöning då jag ser hur han går i balanserad skritt och startar upp traven med sina bakben, lite som att börja i en piaffliknande rörelse. Det här är klurigt och svårt, men Louie är motiverad.  Galoppen är helt fantastisk. Det är så häftigt att kunna gå bredvid honom och han galopperar, sakta, sakta. Allt är såklart inte perfekt, men just nu söker vi inte heller perfektion uan glädje och lustfylld träning. Louie bjuder och jag tar tacksamt emot det han vill visa och erbjuda.

Jag upplever att den träning vi gör är väldigt bra för honom. Utan belastning av mig på ryggen kan han hitta kopplingar i sin kropp och göra övningarna helt utifrån sina egna förutsättningar. Han ser stark ut och mer följsam än tidigare. Jag märker också att han snabbare kan växla från nästan stillastående till högre hastighet. Ofta gör han någon slags galoppsprång från stillastående. 

Vi håller även på att "städa" lite i vår verktygslåda. Jag känner att jag inte varit den bästa tränaren för Louie. Vissa gånger har jag varit väldigt otydlig, valt diffusa signaler som gjort honom förvirrad. Nu försöker vi sära på de signaler som ligger lite för nära varandra så han ska vara säker på vad just den signalen betyder. Ett arbete som ibland blir lite jobbigt både för honom och för mig. Det gäller att vi båda har tålamod. De dagar vi fokuserat mer på att särskilja signaler brukar vi avsluta med något vi båda kan och tycker är roligt.
Jag är nog lite av en curlingmorsa till honom då jag i min iver och välvilja så gärna vill att han ska göra saker rätt så jag ger honom inte tillräckligt med tid för att fundera och lösa uppgiften utan min inblandning.Istället så hjälper jag honom att lyckas och då får han själv inte chansen och möjligheten. Självrannsakan för mig och se till att jag nu blir den bästa tränaren jag någonsin kan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter