Vår Blogg

2018 > 09

Sir Louie & Moe hemma på Veda Sir Louie & Moe hemma på Veda

Så kom vi iväg till vår gård på Veda. Lite tidigare än beräknat men ibland måste man ändra lite i planen. Min ursprungliga plan var att hästarna skulle flytta hem när stallet var färdigt. Nu blev det inte så utan vi flyttade tidigare än beräknat.  

Det finns flera anledningar till att flyttlasset gick men de två skäl som avgjorde var att hästarna skulle få komma ut på bete och att jag inte orkade åka fram och tillbaka mellan hem, Veda och hästarna.
 

När jag väl bestämt mig blev det många långa dagar med hårt jobb för att få allting klart så hästarna kunde flytta in. Vissa dagar var jag helt galet trött. Vid ett tillfälle åkte jag till och med fel väg när jag skulle åka hem på kvällen.Eftersom stallet inte var klart köpte vi en ligghall som sedan byggdes om till två uteboxar, hästarnas sommarstuga. Hagarna skulle sättas upp, stolpar, tråd och sedan el och vatten till hagen.


Att killarna skulle åka i hästbuss hade jag bestämt tidigt. Båda är ovana att resa och oftast åker de bättre i buss än i vanligt släp. Jag hade först tänkt att hyra en lastbil och köra dem själv, men sedan kände jag att jag helt enkelt inte orkade. Så för att underlätta för mig själv bokade jag hästtaxi med Camilla Wrangfalk. Ett mycket bra beslut. Kan verkligen rekommendera det! Enkelt och smidigt plus ett proffs som kör. Lastningen gick jättebra, bättre än förväntat! Moe fick gå på först. Han nosade och kollade lite. Hmm ska jag verkligen åka i den där. Jo men Moe vi ska ju åka hem nu. Okej, så var han på plats. Louie hade lite jobbigt då Moe försvann ut ur stallet, så han hade bråttom att komma ut till bussen. Han nosade på Moes rygg för att försäkra sig om att han verkligen stod där. Nu åker vi hemåt, till gräset! 
Resan gick bra även om det blev jobbigt både med värmen och stress. Två genomsvettiga gossar anlände till Veda. Camilla som körde hästbussen gjorde ett suveränt jobb och anpassade resan efter hästarnas önskemål.  

Första dygnet blev lite jobbigt för båda killarna. Inte så konstigt med tanke på att de båda bott på samma plats under en längre tid. Jag spenderade hela dagen  med dem ute i hagen vilket var otroligt skönt för då hade jag hela tiden koll på dem. De fick komma in tidigt första kvällen och det dröjde inte länge förrän båda somnade efter denna händelserika dag. Efter bara något dygn kändes båda killarna helt hemma. Vi bodde hela semestern i husbilen som parkerats utanför deras hage. Så skönt att kunna ha dem under uppsikt hela tiden i början. Tryggt för både hästar och människa.

Första tiden på Veda hängde vi bara i hagen, för mig kändes det viktigt att killarna fick landa i sin nya miljö utan krav. Njuta av att ha stora ytor att röra sig på och mumsa ute på betet. Vi gjorde lite utflykter med kravlösa promenader i skogen och ute på byvägen så de skulle lära känna sin hemmiljö. Flera gånger när vi varit ute på vår egen mark har Louie tagit täten och det är precis som att han vet exakt vart vi ska. Jag undrar om han varit här förut eller om han "sett" platsen via mig. Moe har visat att han är en riktig skogsmulle. Han fullkomligt älskar att ströva i skogen, fast vi rör oss på platser han aldrig varit på förut känns det bara så lätt och självklart.

Att bo i uteboxar har fungerat jättebra för dem båda, speciellt under sommaren då det var så varmt. Häromdagen slog det mig att Louie som ofta har problem med sina ögon har varit helt besvärsfri sedan vi flyttade hem och jag tror det beror på den friska luften. 
Båda killarna har snabbt anpassat sig till livet på Veda, det är som att de båda känner att de är hemma. Jag hoppas och tror att de älskar platsen lika mycket som vi gör. 


Ledljus från ett fönster genom lager av dis
En doft av nybakt rågbröd spår av omtanke och liv
Sommarblekta lakan i en skön, nybäddad säng
Är det så här det känns att komma hem
Cajsa-Stina Åkerström 

Läs hela inlägget »

Så kom den där dagen. Den dagen som jag drömt om, längtat efter och så många gånger tvivlat på att den aldrig någonsin skulle komma. Dagen då jag och hästarna lämnade den plats som varit deras hem under sådan lång tid. Dagen då det var dags att säga Tack och hej Gårdtjärn.

För mig och Sir Louie blev det 13 år och 146 dagar, för Moe 2 år och 73 dagar. Jag tror inte vi skulle ha stannat så länge om vi inte trivts så bra plus att jag för länge sedan lovade Louie att han inte skulle behöva flytta förrän den dagen då vi flyttar till vårt eget ställe. Känns verkligen bra att jag kunnat hålla det löftet till honom.

När man har bott på samma plats så länge som vi gjort så har vi såklart varit med om en hel del. Vi har träffat en massa härliga människor, fått flera goda vänner, lärt känna många underbara fyrfotingar, hästar, katter och hundar. Vi har haft framgångar och bakslag och upplevt både glädje och sorg.
Det finns mycket vi kommer att sakna nu när vi flyttar. Alla trevliga människor i byn, våra långa promenader i skog och mark, Öhléns goda maskrosor, ängen där jag och Louie brukar leka och busa, gammelvägen och vår favoritplats vid tjärnen.

När vi nu ska samanfatta den här tiden så dyker många härliga minnen upp. Stallkatten Skorpan som alltid valde att göra race över spångången när man krattat och gjort fint - en klassiker! Vigseln ute i hagen vid tallen och festen i ladan, alla kurser med Birgitta. Tiden då alla i stallet tränade Akademisk Ridkonst, då vi hade gemensamma träningar och verkligen kunde följa varandras utveckling på nära håll. Mysigt julfirande i stallet med gröt och skinkmacka tillsammans med hästarna.
När man av misstag öppnade fel grind ut till betet och Louie och Pälsen rymde ut i skogen, Peacan och Caspian var uppfostrade och gick genast tillbaka in i jordhagen, men Louie ville visa Pälsen vart det fanns jättegott gräs. Tiden då alla hästarna gick i samma flock, fullt stall till bara Louie och Stjärn Jo.
När Louie skulle hjälpa Peacan med att hitta galopp och han bara drog järnet över lägdan. När jag fick vara groom och uppleva mitt första travlopp med Nina och Equine Gel på Hagmyren. Ninas sopskola, vet inte om jag klarade det testet och fått godkänt. Första gången vi skulle sätta upp alla beteshagar. Jag stod som ett stort frågetecken och fattade ingenting gällande hagar och trådars betäckningar, det visade sig att min partner var lika ovetande som jag så det gick väl sådär, men vi hade kul och skrattar än idag åt det. Jobbiga och ledsamma avsked då vänner flyttat och några av Louies kamrater som vandrat vidare över regnbågsbron. 
Det finns hur många minnen som helst.

För mig har dessa år varit en bra skola och jag anser mig nu vara redo att sköta en egen gård med allt vad det innebär. När stallet drevs av gården fick jag möjligheten att ha en aktiv roll i det vardagliga arbetet vilket jag är otroligt tacksam över. Jag har lärt mig att planera och tänka ut smarta lösningar för att underlätta arbetet, ett tänk hur hagar ska se ut och användas på bästa sätt under hela året, allt i från inbetning till att hålla markerna rena från parasiter, göra självlåsande säkringar av hagtråd och mycket, mycket mer. Det gården inte lyckats lära mig är att sätta hagstolparna rakt, men nu har jag många hektar att öva på så jag ska nog bli en fena på det också till slut.

Så från mig, Sir Louie och Moe Kringsjå, Stort TACK Gårdtjärn för allt vi fått uppleva, allt vi fått vara med om, allt vi fått känna och allt vi fått vara en del av. Kram och på återseende!
 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter