Vår Blogg

2019

Sedan vi flyttade hem till Veda har det hänt så otroligt mycket med Moe. Han har verkligen utvecklats på alla plan, både fysiskt och mentalt.

Jag upplever att han mår bättre nu, han känns mer harmonisk och betydligt tryggare än tidigare. Tryggheten tror jag själv kommer mycket av att han nu hanteras på samma sätt varje dag. Han vet vad som förväntas, hur vi förhåller oss till varandra och vilka rutiner vi har. Samma rutiner  och förhållningssätt gäller för alla hästarna så det råder inga tveksamheter överhuvudtaget. Att det bara är vi i familjen tror jag också spelar roll för det gör att vi alla kan vara mer avslappnade kring de situationer som kan uppstå. Det finns ingen utomstående som vi måste ta hänsyn till utan vi gör det på vårt sätt, som passar oss.

Moe är en mycket sensitiv häst. Han känner av minsta lilla osäkerhet och framförallt snappar han genast upp gällande känsloläge. Känner han att jag till exempel är trött och lätt irriterad då blir han precis likadan, är jag lugn och i balans är han likadan. Jag brukar "tona in mig" i hans energi, andas tillsammans, så vi är i samma energi och i harmoni med varandra innan vi börjar umgås. På så sätt tycker jag själv också att jag får en bättre bild över hur han mår för dagen. Om han är trött, pigg, lugn och så vidare. Det roar jag mig även med när jag mockar boxarna. Det är väldigt spännande och känna vad som dyker upp när man öppnar en boxdörr, vilken känsla som råder. Jag har en tid känt att så fort jag kliver in i Moes box blir jag irriterad, plus att han haft det stökigt och rörigt - ett tecken på att han inte är helt nöjd. Efter moget övervägande bestämde jag att han och Louie skulle få testa att byta boxar några nätter. Vilken skillnad! 
 
Moe själv har också väldigt lätt att ändra sitt känsloläge. Det gör att han stundtals är väldigt svår att läsa av. Ibland känns det som att "här kommer alla känslorna på en och samma gång". 
Han kan i början av ett träningspass vara fokuserad på sin uppgift och nästa sekund kan det knyta sig totalt och han blir stressad och vet inte alls hur han ska bete sig. Den som är allra bäst på att läsa av och tolka Moe är Louie. Med sin visdom och erfarenhet så har han en magisk förmåga att snabbt känna vad som gäller. Han tycks ha en inbyggd radar som gör att han vet exakt hur nära han kan vara Moe utan att störa sig med honom. Det märks väldigt väl att Pogge inte har samma fingertoppskänsla för han förstår inte att nu är det okej att vara nära och nästa sekund är den en fly förbannad Moe som skriker åt honom flytta dig! 

Jag tror också att den träning vi gör med positiv förstärkning hjälper honom att hantera omvärlden. Istället för att bli rädd och fly sin väg kan han nu finna en nyfikenhet i nya saker. Jag har märkt det vid flera tillfällen att han nu har fler valmöjligheter i sitt beteende. När han ser något kan han välja att gå och kolla vad det är istället för att springa därifrån. Häromdagen då snön åkte av stalltaket och det dånade som en lavin valde han att stanna med mig. Visst han tycker det är otäckt men hans spontana reaktion är att stå stilla vid mig istället för att springa iväg. Han är mer öppen och nyfiken och han agerar med en större trygghet än tidigare. Visst vi har fortfarande mycket kvar att arbeta med men det går sannerligen åt rätt håll.

Rent fysiskt känns Moe stark och stabil. En spännande sak som hänt är att han har bytt sida på all sin man. Kloka hästgubbar och gummor brukar säga att hästens man representerar hela hästkroppen och om någon del av manen ligger på motsatt sida så beror det på en obalans. Moe har alltid haft delar av manen på båda sidor om men under senhösten så bara vips bytte all man till en sida. Förbryllande och spännande. Nackdelen är att jag har jättesvårt att fläta hans man för den ligger liksom på fel sida för mig. Men det tar jag alla dagar i veckan om han mår bra.

Det har tagit tid och mycket tålamod att komma dit vi befinner oss idag  och vi har fortfarande mycket jobb framför oss. Moe har många stenar som ligger i hans ryggsäck och visst, vissa dagar och stunder har jag känt att det kanske är för mycket för mig att jag kanske inte kan hjälpa honom att minska på bördan. Men jag får dagligen bevis på att vissa stenar numera bara är gruskorn i ryggan och en del har vi kunnat lägga utanför ryggsäcken helt och hållet. 

Jag är otroligt stolt över honom, över den resa vi gör tillsammans. Idag är jag lite extra stolt då vi kunnat ta ett ridpass på stallplanen i lugn och harmoni. Även om snickarna spikade panel på huset, använde spikpistol, sågade brädor och klättrade på byggnadsställningen. Han har verkligen mognat min vackra vän, min älskade Moe.

Läs hela inlägget »

Jaha, vad sjutton ska det här inlägget handla om?
Tre hästar, tre olika personligheter och tre olika raser. Varmblodet Pogge, kallblodet Moe och Louie som är halvblod; lipizzaner/ fullblod. Då blir det en varm, en kall och en halvfull. 

Att stallet nu inhyser tre härliga gossar känns jättebra.Det har stundtals varit lite stökigt då de inte hittat sina positioner men det går bättre och bättre. Nu är det mest vid fodringen som det blir lite jagis och gruffande, men de bråkar inte utan markerar, visar med sitt kroppsspråk vad som gäller. De vilar alla tre tillsammans, då är det inget stök alls.
Jag tycker det känns skönt att de både kan vara ihop och även ha möjlighet att gå iväg och vara för sig själv en stund. Det känns som att alla tre accepterar varandra och jag tror själv att det kommer bli anorlunda när vi närmar oss vår och försommar då hagen blir större och det finns mer att göra på dagarna, till exempel leta grässtrån. 

För vår träning är det också mycket lättare nu när de är tre. Louie och Moe kunde inte vara ifrån varandra utan att bli stressade, ingen av dem klarar av att bli lämnad ensam. Men nu fungerar det jättebra och jag kan få viktig egentid med dem var och en för sig. Känns helt fantastiskt skönt att kunna gå ut på promenad, ta en tur i skogen eller gå till träningsbanan med vetskapen att de andra två har det bra tillsammans. 

Moe är den som tagit kommandot och är den som styr upp flocken. Han bestämmer vem som ska äta i vilken hög, vem som får komma fram till grinden och i vilken ordning man går in och ut. En ny roll för honom och han tar den på stort allvar. Jag märker på honom att det tar på krafterna, vissa dagar är han riktigt trött. Det är inte alltid så lätt att hålla ordning på de andra två. När Moe tycker att Pogge stökar med Louie då rycker han in och säger ifrån. Han vet att man måste vara varsam om sin röda vän. Det märks även på Moes beteende att när han vill flytta på Louie så gör han det på ett mjukare sätt, med Pogge är det mer FLYTTA DIG NU!! 

Louie och Pogge kommer fint överens, men ibland vill Louie vara ifred och Pogge vill leka. Louie har ofrivilligt blivit lekfarbror, men han fixar det jättebra. Lite bus och lek en stund sedan säger Louie, kom vi rullar oss i snön och sedan kan vi äta. När Louie vill vara ifred går han ofta och ställer sig nära Moe. På förmiddagarna brukar Louie och Moe vila tillsammans när Pogge städar undan allt hö som finns kvar från morgonen. Det känns som att dessa tre individer kompletterar varandra på ett bra sätt. Det finns både lugn, energi, lekfullhet, nyfikenhet och trygghet. 

Nu är det nästan en månad sedan Pogge flyttade till oss. Fast det känns som om han varit här mycket längre. Jag tycker att han snabbt funnit sig tillrätta i sitt nya hem. Pogge är otroligt lättsam, har god ordning i boxen,lätt i all hantering och mycket social i sitt sätt. Han trivs med att vara aktiv och när vi tränar gör han sitt bästa hela tiden. Jättekul att arbeta tillsammans med och jag tycker han gör stora framsteg hela tiden. Nu i början tränar vi mest vid hand och vissa dagar går vi ut på promenader i byn. Inget tycks bekomma honom utan han följer snällt med och tittar nyfiket på det mesta. Det ska bli otroligt spännande att börja ridträna honom, men just nu är underlaget inte det bästa så vi fortsätter med handarbetet.

Läs hela inlägget »

Stall Weda har äran att välkomna och presentera - Ris di Poggio!
Pogge som han kallas till vardags är ett italienskt varmblod på 8 år. Nu har han bott hos oss i en vecka och han är verkligen en vänlig själ, mysig, social och otroligt snäll. Vacker och ståtlig är han också.

Att det skulle vara tre hästar i stallet har hela tiden varit min plan. Två hästar är i många situationer lite sårbart, jag minns själv min ångest när Louie hastigt blev lämnad ensam då hans dåvarande kompis blev sjuk. Den känslan vill jag inte uppleva igen - även om allt brukar lösa sig på bästa sätt.
Att vi skulle bli tre redan nu var väl inte helt planerat, men ibland griper ödet eller universum in och styr upp det hela så nu är han här!

Flocken börjar så sakteliga hitta sina former. Även om det gruffas och flyttas en del så fungerar alla tre bra tillsammans. För varje dag som går blir de lugnare och mer sammansvetsade som en trio. Idag stod de alla tre och sov tillsammans så det känns fint för mig. Louie och Pogge är väl de två som funnit varandra bäst, de är lite lika i sitt sätt att vara.

 Tidigare i sitt liv har han hunnit med att tävla på travbanorna, han har testat hoppning, men trivs bäst med att träna dressyr. Han är otroligt sensitiv och man behöver bara tänka vad man vill göra så uppfattar han det. Väldigt känslig för vikthjälper och han älskar att träna! Han vill verkligen ha en uppgift och att bara gå och skrota i en hage det är inte hans grej.
Vi har redan hunnit med att börja lite lätt med GroundWork vid hand. Vi gör lite lätta korta pass nu i början så hans kropp och huvud hinner med att ta emot allt som händer och sker. Han lär sig fort och är verkligen en fröjd att arbeta tillsammans med. Jag känner stor tacksamhet över att jag får ta hand om och förvalta denna ljuvliga gosse.


Pappa jag vill ha en italienare uppfödd på pizza och pasta - kan inte låta bli att referera till denna låttext av Galenskaparna /After Shave, speciellt då min härliga vän Åsa sjöng den för oss som ett extra välkomnande till vår Italienare.
Välkommen vackra gosse!

Läs hela inlägget »
Etiketter: nyhet

Nu har vi gått in i ett år och killarna har ÄNTLIGEN få flyttat in i stallet! Det är en så skön känsla och samtidigt känns det lite overkligt.

Nu är stallet inte helt klart, återstår lite hantverkarjobb som ska slutföras under veckan.
All el är inte klar, det återstår lite VVS jobb innan avloppet kan kopplas in, men hästarnas del är mer eller mindre färdig och jag har fått belysning och värmande element i " mina" utrymmen. Så lyxigt att få äta sin lunch inne och i värmen.

Dagen före nyårsafton fick Louie och Moe komma in och provsov i sina boxar. Det tog en stund innan de kunde komma till ro och börja äta mat och släppa på kontrollen. Jag satt hos dem i mörkret och vid flera tillfällen kom Louie eller Moe fram och kollade så att jag fakstiskt var kvar. När båda slappnande av och åt då kunde jag lämna dem.

Innan första riktiga natten inne har vi övat på att vara i stallet. Stå i boxen, stå på stallgången och sista dagarna innen premiärsovningen fick de äta sin lunch inne. Louie har varit mycket skeptisk till att vara i sin box. Stallet har han glatt knatat in i och undersökt, men att vara inne i boxen har han förknippat med något mindre trevligt. Första natten gick dock bra, även om det var lite ovant för dem. Sedan blev det lite mer skarpt läge med nyårsafton. 
Nyårsnatten blev orolig, mest för Moe som har det jobbigt med blixt och dunder, men det gick ändå bra. 

Efter en vecka i nya hemmet tycks båda trivas väldigt bra. Moe som är lite utav en strulkuse i boxen har nu väldigt ordningsamt. Min känsla är att han kan koppla av bättre och slappna av nu när de är mer skyddade. Båda har fungerat jättebra i uteboxarna också, men Moe som har ett kontrollbehov har nog blivit lite störd av våra nattliga besökare från skogen och bilar som passerat ute på byvägen. Nu ligger han och både vilar och sover betydligt mer än när de bodde ute.
När väl Louie förstod att boxen inne är precis samma som boxen ute - en plats för mat och vila - så har han snabbt hittat sin vanliga rutin. Han går nu även lös till och från stallet morgon och kväll. Det känns jätteskönt! 

Vi har valt att ha stallet ouppvärmt, vilket passar bra när jag har två mammuttar med björnpäls ;-) Just nu håller temperaturen sig på mellan 4 och 8 plusgrader, lite beroende på hur varmt det är ute. Men det känns svalt och fräscht när man kommer på morgonen och inegn av hästarna är svettiga så det är perfekt. När fläktsystemet kopplas in och kommer igång återstår det lite justeringar så vi får till en bra och jämn inomhustemperatur. Dagtid låter jag stalldörrarna stå öppna när vädret tillåter, mockningen blir extra njutningsfull till ljudet av fågelkvitter. Eftersom vi kommer att ha cirkulerande vatten till boxarna och till duschen finns det ingen risk för att vattnet ska frysa även om vi kör med dörren på vid gavel. Detta system är inte inkopplat än, men troligtvis blir det klart på tisdag. Det kommer finnas slangar vid boxarna så det blir lätt att fylla på vatten i hinkarna, lite samma princip som vi hade när vi bodde i Gårdtjärn. 

Nu finns det en hel del kvar att göra i stallet. Så fort hantverkarna är klara ska jag städa och fixa till de olika utrymmen, så det fungerar för stunden. Det rum som är mest färdigt just nu är sadelkammaren. Där hänger nu sadlar och huvudlag på rad, så nu kan jag äntligen ta tag i ridningen igen. Under våren och sommaren ska vi måla och tapetsera, sätta kakel på toaletten och ovanför diskbänken i foderkammaren och ordna med annan golvbeläggning än bara betong. Jag har en färdig plan i huvudet hur jag vill ha det, men nu finns det inte tid plus att vår gjutarmästare tydligt sagt att plattan måste få tid att sätta sig innan man lägger klinker eller målar. Hans ord är min lag! 

 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter