Vår Blogg

2019 > 04

När jag var liten slukade jag böckerna om den svarta hingsten och tittade på TVserien om Black Beauty. Det är verkligen något speciellt med dessa mörka skönheter, något magiskt, majestätiskt.  Nu har jag en alldeles egen svart skönhet i Pogge.


Pogge har nu bott hos oss i nästan tre månader, men på något konstigt sätt känns det som att han alltid varit här, han liksom hör hemma här. Svårt att förklara känslan, men det känns så självklart. 

Pogge är en riktig myskille, otroligt social och vänlig. Han gör alltid sitt bästa i alla situationer. När Louie och Moe säger - Nej det där gör jag inte!  säger Pogge Okej, det där har jag aldrig gjort förut, men jag kan testa. En fantastisk inställning, älskade häst.

Under dessa tre månader har Pogge och jag mest haft fokus på att lära känna varandra. Allt är ju nytt för honom med ny människa, nytt stall, miljön, hagar, två "bröder", träningsmetoder, rutiner, utrustning och gud vet vad. Vi har tagit det i lugn och ro, det viktigaste är att han känner sig trygg i sitt nya hem och med mig såklart.

Så även om vi inte gjort så jättemycket så har det hänt mycket med honom under dessa tre månader. Vi har spenderat mycket tid med att vara ute och gå, på vägen, i skogen, uppför, nedför över stock och sten. Det har hjälpt honom mycket och han har blivit starkare i sin kropp plus att han har bättre kontroll på sina ben. Han kunde vara lite "snubblig" i början, men nu är han säker på hovarna. Han orkar stå stilla och kan aktivera sina muskler att hålla ihop kroppen vilket var jättesvårt för tre månader sedan. Nu har även det mesta av vinterpälsen bytts ut till en mjuk, blank, svart, sammetslen päls. Han är så himla vacker!

Träningsmässigt har jag mest arbetat honom vid hand. Vi har börjat med enkla grunder inom AR och framförallt Ground Work. Vi har jobbat med Ledövningen, där jag ska kunna gå och få honom att sakta farten, öka farten och stanna i fyra olika positioner. Mina positioner är vid hans öga, vid bogen, sadelläge och vid hans bakben. I denna övning kan även jag se vilken position han föredrar och vilken som kan kännas svår. För att göra det ännu mer intressant och krävande - mest för mig - har vi även lagt till att vi ska gå synkroniserat i samma takt. När han startar sitt steg med höger ben ska även jag gå med mitt högra ben. Sådant nörderi håller vi på med när vi är ute och går i omgivningarna!  
Vi har börjat lite smått med det stillastående arbetet, men det tycker Pogge är svårt och lite konstigt. Även arbete i GW när jag ska gå baklänges är svårt. Pogge tar stora steg och han kan inte förstå varför jag står i vägen för honom. Louie hade också jättejobbigt med denna position tidigare, det är en vanesak plus i Pogges fall handlar det även om styrka då han måste gå lite långsammare och med kortare steg för att inte gå in i mig. Nu smyger vi in korta sekvenser när jag går baklänges så han vänjer sig och förstår att det inte är något konstigt med att ha mig framför näsan.  När vi arbetar vid hand så använder vi oss mest av longeringspositionen där jag går bredvid honom, det går mycket bättre. 

Två bra övningar som jag plockat fram ur arkivet är Birgittas "unghästövning". Den fungerar både vid hand och uppsuttet. Den handlar om att öka och minska storleken på volten. Uppsuttet använder jag vikthjälperna och styr med foten, följ med mig in eller följ mig ut ur volten. Klurigt tycker P.
Vår andra övning såg jag när jag var på Fair to the Horse förra året när Christofer Dahlgren undervisade. Där jobbar vi också på en cirkel och övningen går ut på att lära hästen mönstret cirkeln. Jag ställer ut konor och vi varierar att gå innanför, utanför, gå slalom mellan konorna. Efterhand kan man lägga in en tanke om öppna/sluta mellan konorna. Plus alla gångarter, fast vi är inte riktigt där än. 

Lite ridning har vi också hunnit med. Vi har testat oss fram med olika bett, vanligt tränsbett/ bridong, tvådelat, rakt anatomiskt, Nova bett. Nästa gång tror jag vi ska testa Cavemore, bettlöst med kapson och hackamoreskänklar. Vi har även testat olika sadlar och just nu får Pogge ha Moes grå sadel. När jag rider handlar det mest om att vi ska ha ett gemensamt språk. Det är lite omskolning från vanliga ridhjälper till akademiskt, samma resa som Louie och jag gjort. Pogge har dock en stor fördel då han är väldigt lyhörd och lättare följer viktjälperna än vad Louie hade för sisådär 10 år sedan.

Just nu är våra träningsmöjligheter en aning begränsade då byvägen är den plats där vi får förlägga all vår träning. Vår "ridbana" är blöt och geggig så där kan vi inte vara och stallplanen är inte heller i skick för träning. Lite synd då det är svårare att göra ett "bra" pass längs vägen, men det är vad vi har att använda oss av just nu så det är bara att gilla läget. Nu hoppas jag på bättre väder så det hinner torka upp så vi kan fortsätta vår gemensamma resa, jag och min Black Beauty.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Årets hälsokontroll för Louie och Moe är avklarad. Den blev lite senare än normalt, vi brukar ha hälsokoll i början av året och nu hann det bli april.

Anledningarna till att jag valt att senarelägga veterinärbesöket är bland annat att jag verkligen ville att båda hästarna ska känna sig lugna och trygga i stallet - de flyttade ju in den 30 december så januari var inte lämpligt som jag ser det. Sedan florerade diverse sjukdomar i hästvärlden så då valde jag att avvakta tills kulmen lagt sig, ville inte chansa på att få någon smitta av vare sig kvarka eller virus när hälsoläget inte känts akut på något sätt.

Jag är ofta lite nervös inför dessa kontroller. Jag tycker jag har rätt bra koll på hur hästarna mår, men det finns ju vissa saker jag inte kan checka av i vardagen. Som tänder, hjärta och lungor. Louie är ju lite äldre så det är ju naturligt att hans tänder är slitna och han har haft kronisk bronkit med ganska svåra besvär så det är en anspänning för mig. 

Veterinär Gunnar tyckte det var kul och intressant att få titta i Louies mun. Det är inte ofta jag får titta i munnen på en sådan gammal häst sa G.Louie behövde inte få något gjort i munnen alls. Allt såg fint ut även om det finns några tänder som är lösa och slitna. Han äter bra, har fint hull och som G sa, han är helt perfekt! Han har fin käkmuskulatur och inga foderinpackningar och inte heller tendens till tandlossning med blödande tandkött. Jag brukar spola munnen på hästarna som en veckorutin och det tyckte G var bra. Fortsätt med det för det gör att eventuella foderrester spolas bort och då minskar risken för tandtroll (karies).  Ett annat bra sätt att "spara" på Louies tänder är att blöta hans kraftfoder så det blir mer som gröt så nu får han lucerngröt till kvällen och han älskar att slafsa och slurpa med det. Dock blir boxväggen vid krubban geggig, men det tar jag alla dagar i veckan. 

Moe fick också en grundlig kontroll och G sa till Moe, du grabben du har hamnat i paradiset!
Moes tandstatus var fin. Även han har bra käkmuskulatur och inga bettproblem. Moe hade lite vassa kanter på vänster sida. Jag fick själv titta och se att han hade lite sår längs kinden. Därför fick han hjälp att runda av det vassa samt en tand som hade en vass spets som stack upp mot överkäken.

Vi tittade på det sår som Moe har på höften och som han haft sedan vår första sommar. Jag har frågat ett flertal veterinärer om vad det är och fått lika många svar. Ingen har egentligen vetat vad det är utan det har mest varit spekulationer. Jag har även frågat hur jag ska göra för att få det att läka ihop. Såret sitter på ett utsatt läge och varje gång Moe rullar sig går det sönder. Även där har svaren varit tvedtydiga, låt det vara har varit den mest gångbara lösningen. Även om Moe inte har haft ont av såret så vill jag veta vad det är och hur jag ska hjälpa honom att få det att läka. Så det fick bli en biopsi som skickats på analys och jag fick äran att berätta att det är en hudtumör. Det hade G inte en aning om så nu fick han lära sig något av mig. Nu kan det låta hemskt med en tumör, men det är inte så farligt som det låter. Det är ett sår som blivit infekterat av ett virus som sprids via flugor, själva såret kallas hudtumör och är besläktat med inkar. Ni har vi behandlat det i några månader och den krymper hela tiden. Nu hoppas jag att vi kan få bort den helt och att den inte återkommer.

Pogge fick nöja sig med att snusa på veterinär G s jacka och vara sällskap. Han är både vaccinerad och har haft tandkontroll innan han kom till oss. En bra första introduktion till veterinären blev det med lite mys och klapp på halsen. 

Ett bra besök med många fina kvitton på att vi har en bra status! Som min pappa brukade säga, One apple a day keeps the doctor away fast i detta fall veterinären och äpplet byter vi ut mot morot. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter