Vår Blogg

2019 > 04

Årets hälsokontroll för Louie och Moe är avklarad. Den blev lite senare än normalt, vi brukar ha hälsokoll i början av året och nu hann det bli april.

Anledningarna till att jag valt att senarelägga veterinärbesöket är bland annat att jag verkligen ville att båda hästarna ska känna sig lugna och trygga i stallet - de flyttade ju in den 30 december så januari var inte lämpligt som jag ser det. Sedan florerade diverse sjukdomar i hästvärlden så då valde jag att avvakta tills kulmen lagt sig, ville inte chansa på att få någon smitta av vare sig kvarka eller virus när hälsoläget inte känts akut på något sätt.

Jag är ofta lite nervös inför dessa kontroller. Jag tycker jag har rätt bra koll på hur hästarna mår, men det finns ju vissa saker jag inte kan checka av i vardagen. Som tänder, hjärta och lungor. Louie är ju lite äldre så det är ju naturligt att hans tänder är slitna och han har haft kronisk bronkit med ganska svåra besvär så det är en anspänning för mig. 

Veterinär Gunnar tyckte det var kul och intressant att få titta i Louies mun. Det är inte ofta jag får titta i munnen på en sådan gammal häst sa G.Louie behövde inte få något gjort i munnen alls. Allt såg fint ut även om det finns några tänder som är lösa och slitna. Han äter bra, har fint hull och som G sa, han är helt perfekt! Han har fin käkmuskulatur och inga foderinpackningar och inte heller tendens till tandlossning med blödande tandkött. Jag brukar spola munnen på hästarna som en veckorutin och det tyckte G var bra. Fortsätt med det för det gör att eventuella foderrester spolas bort och då minskar risken för tandtroll (karies).  Ett annat bra sätt att "spara" på Louies tänder är att blöta hans kraftfoder så det blir mer som gröt så nu får han lucerngröt till kvällen och han älskar att slafsa och slurpa med det. Dock blir boxväggen vid krubban geggig, men det tar jag alla dagar i veckan. 

Moe fick också en grundlig kontroll och G sa till Moe, du grabben du har hamnat i paradiset!
Moes tandstatus var fin. Även han har bra käkmuskulatur och inga bettproblem. Moe hade lite vassa kanter på vänster sida. Jag fick själv titta och se att han hade lite sår längs kinden. Därför fick han hjälp att runda av det vassa samt en tand som hade en vass spets som stack upp mot överkäken.

Vi tittade på det sår som Moe har på höften och som han haft sedan vår första sommar. Jag har frågat ett flertal veterinärer om vad det är och fått lika många svar. Ingen har egentligen vetat vad det är utan det har mest varit spekulationer. Jag har även frågat hur jag ska göra för att få det att läka ihop. Såret sitter på ett utsatt läge och varje gång Moe rullar sig går det sönder. Även där har svaren varit tvedtydiga, låt det vara har varit den mest gångbara lösningen. Även om Moe inte har haft ont av såret så vill jag veta vad det är och hur jag ska hjälpa honom att få det att läka. Så det fick bli en biopsi som skickats på analys och jag fick äran att berätta att det är en hudtumör. Det hade G inte en aning om så nu fick han lära sig något av mig. Nu kan det låta hemskt med en tumör, men det är inte så farligt som det låter. Det är ett sår som blivit infekterat av ett virus som sprids via flugor, själva såret kallas hudtumör och är besläktat med inkar. Ni har vi behandlat det i några månader och den krymper hela tiden. Nu hoppas jag att vi kan få bort den helt och att den inte återkommer.

Pogge fick nöja sig med att snusa på veterinär G s jacka och vara sällskap. Han är både vaccinerad och har haft tandkontroll innan han kom till oss. En bra första introduktion till veterinären blev det med lite mys och klapp på halsen. 

Ett bra besök med många fina kvitton på att vi har en bra status! Som min pappa brukade säga, One apple a day keeps the doctor away fast i detta fall veterinären och äpplet byter vi ut mot morot. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter