Vår Blogg

2019 > 10

Jag har ett nytt mantra som jag mumlar för mig själv vid träningspassen med Pogge.
Andas, slappna av, döda fisken, avstånd, förbered, starta.
Andas; här gäller det att vi båda befinner oss i samma energi. Vi ska kunna stå mitt emot varandra och vara i harmoni och balans. I samma bubbla och andas i takt. Pogge är ofta lite ivrig och jag har så lätt att hamna i hans energi så här gäller det att vi hittar lugnet tillsammans.
Slappna av, hör nära samman med att vi andas tillsammans. Då kan vi finna lugnet och slappna av plus att jag i detta moment kan be honom att sänka sitt huvud i avslappning för att han ska känna, det är lugnt, ingen press. Ett väldigt bra "knep" som även går att använda i helt andra situationer också. Som till exempel när man träffar på lite läskiga saker då kan man bara be om att kom till lugnet och slappna av här med mig, det är lugnt. Så inte bara bra vid träning.
Döda fisken?? Kanske en ovanlig liknelse i detta sammanhang, men det har sin förklaring. Har du någon gång hälsat på en person och handslaget känns som du får en slapp, död fisk i handen? Precis så vill jag att det ska vara när jag tar och håller i kapsontygeln. Armen och handen ska vara som en död fisk. Fingrarna får spela lite lätt och vibrera i tygeln men armen, handleden och handen måste vara som lös gelé. 
Avstånd. Oavsett vilken av hästarna jag jobbar med så har jag en tendens att ha hästarna i mitt knä bildligt talat. Men har man hästen så nära så ser varken de eller jag vad som händer i resten av kroppen. Med Louie och Moe är detta moment lite lättare då de är lite mindre. Pogge är en stor häst och jag har inte så mycket räckvidd så det gäller att vi håller vårt avstånd för att han inte ska hamna på mig eller gå förbi mig. När vi står i avslappning tillsammans försöker jag placera mig så jag har ett bra avstånd till honom, det är jag som flyttar på mig och han får stå kvar på sin plats.
Förbered, i detta moment gör jag en snabb check på alla övriga komponenter. Slarvar jag här så blir resten inte så bra. Står vi för nära varandra eller är vi ivriga att komma iväg blir det svårt att få till det. Det är som en påminnelse till mig vilka delar som är viktiga för mig att hålla koll på så att jag ger honom de bästa förutsättningarna som möjligt. Planen är ju att han ska lyckas varje gång och känna sig tillfreds. 
Starta, kapsontygeln ligger i handen och vi har ett bra avstånd. Djupt andetag och en lätt signal som frågar, Ska vi gå? Jag tar stora kliv i en lugn takt baklänges och Pogge hänger med. Här har vi arbetat med att Pogge ska starta på min signal och inte på att jag tar eller håller i kapsontygeln. Jag vill ju att han ska kunna stå stilla och inte gå iväg förrän jag ber honom. Det börjar sitta riktigt bra, men när han är lite trött eller ivirig att koma igång med träningen är det lite svårt att komma ihåg just denna detalj. 

Just nu handlar mycket av vår träning om att lära sig detta mönster. Det kan tyckas som enkla och lätta grejer, men jag inser mer och mer varför denna typ av träning betecknas som ridkonst. Det är små detaljer och om jag missar på någon punkt blir resultatet mindre bra. När vi hittar rätt är det som att vi kopplas ihop på en räls och det känns så lätt, mjukt och följsamt. Vi sitter ihop som en enhet. Det kräver koncentration och fokus och jag märker ganska snabbt när Pogge börjar bli trött i huvudet. Även jag blir trött i huvudet och då blir det lite slarv.

Vi gör lite korta intervaller med hela förberedande proceduren, startar går några steg
(baklänges), stannar, belönar och startar igen. Så håller vi på. Vi tar paus då han får gå med sina vanliga, lite längre steg och jag går bredvid. Vi byter varv och gör lika i andra varvet. Häromdagen gick det fantastiskt bra. Vi hade långa perioder där vi satt ihop och Pogge visade att han kunde skritta sakta, sakta och stanna. Riktigt snyggt! Vi har också börjat lite med det stillastående arbetet, att flytta vikt mellan hans framben, hitta lite ställning i nacken och böjning genom hans kropp.
Jag har även testat att leka lite med att arbeta honom lös i GroundWork, med bara min hand liggandes på hans nosrygg. Jättebra övning för mig som då verkligen kunde känna att jag kunde vara så mjuk och följsam i handen. Pogge är superkänslig så det passade honom också. Han är verkligen en stjärna och en sådan vänlig själ som låter mig testa dessa saker. Han ställer upp på det mesta.
Träningen varvar vi med helt andra saker. Gå på promenader, kolla in grässtrån, turer i skogen och mjuk massage av muskulatur. Jag tycker det är viktigt att variera det vi gör både för kropp och själ. Idag blir det en träningsfri dag för Pogges del. Jag känner att hans kropp och knopp måste vila, processa och bara vara.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, reflektioner

Just nu är det markarbete som gäller i Stall Weda, fast på lite olika sätt och former.
För drygt tio dagar sedan hade jag Angelica på besök och alla hästarna fick varsin lektion. Vi gjorde en liten statuskoll på läget och sedan har vi börjat arbeta med lite nya saker. För Pogges del är det fokus på markarbete/groundwork AR style. Min plan är att Pogge och jag ska åka iväg och träna för Christofer Dahlgren i slutet av November så därför vill jag att vi ska öva på GW positionen med mig gåendes baklänges.

Just positionen näsa mot näsa har varit lite svår för oss. Mycket beror på att Pogge helt enkelt inte är van vid att ha sin människa framför näsan. När jag går i positionen bredvid honom går det mycket lättare. Sedan är han en stor häst som tar stora steg och i dagsläget är han inte tillräckligt stark att kuna gå långsamt. Vi kämpar på med att hitta en bra steglängd i en lämplig takt där vi båda lyckas hålla balansen. Det är inte heller så lätt att gå baklänges i gruset på stallplanen eller i hagen där jag lätt snubblar i högt gräs eller kliver på någon sten, men mer om det lite längre fram.

Nu i början har vi tränat på startpositionen. Näsa mot näsa, han ska sänka sitt huvud, jag håller i kapsonen och vi startar när jag ber honom gå framåt, tillsammans går vi, han framåt och jag baklänges och vi försöker hålla våra positoner och vårt avstånd. Kan låta plättlätt men det är klurigt. Pogge är fantatsiskt duktig och han lär sig snabbt. Han är väldigt mjuk och lyhörd så jag kan ofta bromsa honom bara med att hålla upp handen som ett stopptecken.
 
För mig känns det så himla fint att kunna lära honom detta grundarbete på ett så mjukt och trevligt sätt. Med Angelicas hjälp har vi hittat ett sätt där vi kan blanda AR med den belöningsbaserade träningen. Det gör att vi kan jobba med så små signaler och mjuka, lätta händer/fingrar. Det passar Pogge jättebra då han är en mycket känslig individ. 

Även Louie får sin del av markarbete. Han jobbas mest helt lös i bara grimma. Han är fantastiskt duktig på att följa så med honom använder jag antingen en target som visar honom vägen eller bara handen som pekar vart vi ska. Louie som tidigare avskydde allt arbete vid hand har verkligen kommit att älska denna träning.

Eftersom han är så duktig på att följa och han går så fint bredvid mig har vi nu börjat leta efter att kunna växla gångarter. För mig är det viktigt att Louie själv får ta initiativ till rörelserna så vi "leker fram" övergångar med mycket belöning. Det som är svårt är att hitta ett "kommando" för galopp och trav och sedan hitta rätt tajming på det. Så han förstår att när jag säger "Yah" då önskar jag att han tar ett galoppsprång och "Trava" betyder trav.
Vi är väl inte där riktigt än, men jag har nog aldrig sett honom så entusiastisk och villig att röra sig så mycket som han gör nu. Plus att den rörelseglädje han visar är helt hans eget initiativ.

Till detta arbete jobbar vi vidare med hans Power Walk. Jag har precis börjat varva dessa övningar tillsammans som i en kedja och igår då gjorde han själv flera fina sekvenser. Från stillastående startar han i skritt med ett steg som påminner om spansk skritt med höga benlyft. Han är mycket stolt över sig själv och det är jag också.

Med Moe går det både lite fram och tillbaka. Ibland funderar jag över vad vi gjort under våra fyra år tillsammans för i vissa stunder känns det som att vi inte lärt oss ett endaste dugg. Men det stämmer såklart inte. Det finns jättemycket som ändrats och han har blivit en betydligt tryggare individ. Men det är inte alltid så lätt att hitta vad som passar honom. Det kan även skifta från dag till dag. Moe är en häst som man inte på något sätt kan tvinga då blir saker bara ännu värre. Han är verkligen en free spirit, han vill vara fri utan begränsningar, något som inte alltid är så enkelt.

Just nu har vi valt att backa tillbaka några steg och vi övar på saker som han tycker om. Vi gör allt på ett sätt där han känner sig trygg och har kontroll. Samtidigt försöker jag göra övningarna och träningen rolig för honom. Jag försöker uppmuntra hans egna initiativ om de inte är alldeles för tokiga. Moe har ju en stor portion humor så han kan lätt komma på övningar såsom putta ner alla täcken inne i stallet, tömma ur alla ryktpåsar vilket är helt ofarligt, det blir bara mycket stök och arbete för mig att ta hand om. Men han kan även tycka att vi ska öva på att gå ner i diken bland sprängsten och annat vilket kan innebära skador så jag försöker styra honom lite fast på ett fint sätt. 

De senaste dagarna tycker jag att jag börjar skymta en positiv trend. Vi har dammat av hans favoritövning med att stå på mattan. Han får ställa sig på mattan och jag ber honom stå stilla medans jag går runt, ställer mig bakom eller går en bit ifrån honom. Han är verkligen jätteduktig på det. Sedan har jag lagt till inkallning som ett nästa steg. Då ska han stå på mattan och vänta tills jag ber honom komma sedan vi går en liten sväng innan vi går tillbaka till mattan. Förra veckan blev den svängen lite mer än en volt på stallplanen då han själv tyckte att vi kunde gå upp till vägen, ut på vägen och kanske bort till grannen? Ja okej jag hänger på sa jag. När vi skulle gå tillbaka hem hade han lite bråttom men på stallplanen gick han till mattan men sedan sa han Nä nu gör vi inget mer. Denna vecka tränar vi i hagen eftersom det pågår arbete vid stallet. Det har gått väldigt bra och Moe blir mer intresserad och tycker det är kul även att titta på vad de andra får göra. Idag visade han att han verkligen ville vara med och träna då han gjorde inbrott in i träningsrutan mitt under Louies pass. Hallååå jag vill också, flytta på dig!! 

Det sista markarbetet som pågår är stallplanen. Killarna som gjorde allt arbete när stallet byggdes är tillbaka och jämnar till, sätter höjder och fixar hela stora planen. Slätt, rakt och det bästa av allt det blir fint slitlager (stenmjöl) på ytan. Så nu kan jag få en bättre yta att träna hästarna på eftersom vi inte har någon ridbana än. Det kommer bli superbra! Det har gått jättebra att träna hästarna på gruset, men det har sina begränsningar. Louie vill jag inte rida på det underlaget, men med packad hårdare yta kommer vi säkert kunna ridträna lite också plus att arbetet vid hand kommer bli mycket lättare då han är så beroende av bra underlag. Pogge och jag kommer kunna jobba mer med vår GW position då jag inte hela tiden måste ha koll så jag inte ramlar/styper i gruset plus att vi kommer kunna rida på vår stallplan. Moe som helst vill vara nära sin flock kommer kunna få betydligt bättre träning när vi kan ha en större yta att hålla till på. Sedan hoppas jag att Moe och jag ska kunna arbeta med att hålla ytan platt och fin så han får jobba mer med sin kropp jag måste bara skaffa mig en lämplig sele till honom.
Till helgen ska vinterhagen ska få sig ett lyft. Det skall grävas diken och dräneras så vi slipper geggamojja, hagstolparna ska bytas till rejäla stolpar och ligghallen ska få nytt golv. Blir lite markarbete då med.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter