Vår Blogg

2020

Jag tyckte själv att jag hade en bra och väl underbyggd plan inför inbetning och vilka hagar som skulle användas. Jag brukar inte vara så himla noga men denna säsong hade jag faktiskt ansträngt mig lite extra och försökt tänka till hur vi skulle kunna utnyttja varje hage på bästa sätt. Nu fick jag ändra planen, men jag tror det kommer bli jättebra ändå, kanske bättre än min ursprungliga plan. ;-)

Idag öppnade jag upp en liten del av hagen som går ner mot sjön så killarna fick komma ut och äta lite gräs och maskrosor. Egentligen hade jag tänkt att öppna den hagen som ligger precis ihop med deras vinterhage och låta dem gå där några timmar på morgonen. Nu blir det inte så. Den hagen är en av få som vi faktiskt hann med att betesputsa i höstas och jag har haft den öppen även under vintern från och till. Lätt och praktiskt tänkte jag då den redan är uppsatt med tråd och allt.
Men den är fortfarande blöt och lite mjuk plus att gräset inte tagit sig så bra där. Så planen fick ändras. Då tänkte jag att jag sätter upp lilla skogshagen som jag använde vid inbetningen förra året. Det är en mysig lagom stor plätt och där växer örter, blommor, gräs i en salig blandning. Mer som ängsbete vilket tydligen ska vara väldigt bra både för hull och att hästarna blir sysselsatta då de måste söka det de vill äta. Men den planen fick också skrotas. Där växer det rätt bra, men vägen dit då man måste gå genom skogen och korsa bäcken var mjuk, lerig och för tillfället inte användbar. Ännu ett projekt på "att göra listan"; dränera och fixa HÅRD väg till lilla betet. Men hagen som går ner mot sjön som vi sådde för två år sedan, i söderläge, sluttande ner mot sjön där är det torrt och grönt med lite höjd.

Även min inbetningsplan har fått ändras. Moe tillhör ju riskgruppen, för att använda ett modernt uttryck. Han är lättfödd och kan snabbt gå upp i vikt. Att vara överviktig och äta gräs ökar risken för sjukdomar. För att hans förutsättningar skulle bli så bra som möjligt hade jag tänkt att hästarna skulle få gå i inbetningshagen på morgonen och vara i jordhagen resten av dagen. På morgonen är gräset som snällast mot hästarna, sockerhalterna är lägre och vid den tiden på dygnet då ligger den hagen i skugga, möjligen lite lätt morgonsol. Helt perfekt! 
Men då Louie snabbt tappat alla sina depåer nu vid pälsfällningen känner jag att hans behov av att äta gräs är stort. Det är ju lite som att välja mellan pest och kolera. Men jag resonerar som så att kan jag bara hålla igång träningen med Moe så kan vi nog hålla vikten i skack. Tappar Louie ännu mer i vikt då ser det inte så ljust ut. Nu har jag stödfodrat Louie med lusern, extra hö och alla möjliga grejer för att få upp vikten på honom, men det är inte så lätt. Speciellt då han mer eller mindre vägrar äta hö ute i hagen. Han bara går till varje hög, kollar och tittar på mig och bara säger Tycker du att JAG ska äta det där??!! Han lever verkligen upp till sitt namn Sir Louie.

Så nu, efter att ha handbetat hästarna i tre veckor där vi börjat med 20 minuter, ökat till 30 ända upp mot drygt 1,5 timme, kommer jag att stripbeta dem istället.Stripbetning innebär att man öppnar en del av beteshagen, så pass stor så alla hästarna får plats utan att trängas och sedan utökar man betet allt eftersom. Det har jag gjort de senaste fem åren och jag upplever att det blir lugnare för hästarna än när de förstår att gräset alltid finns tillgängligt.
Självklart finns det även hö att tillgå om de vill ha.

Igår satte jag upp tråden till hagen, hela tiden övervakad av Moe, Louie och Pogge. De kretsade som tre hajar vid grinden och bara väntade på sitt offer. Den rutan jag öppnat är full av maskrosor och det finns även gräs. När jag släppte ut dem tog de två steg innanför grinden sedan började de äta. Jag tror att Louie knappt lämnade gräsrutan på hela dagen. Moe och Pogge gick och vilade och gjorde annat, men Louie han åt.

Den första tiden nu gäller det att hålla koll på att hästarna inte blir för tjocka, att de rör på sig och håller igång så de mår bra. Jag kommer inte släppa dem på större gräsytor förrän efter midsommar utan nu får de långsamt beta sig ner mot sjön, en liten bit i taget. Visst det tar lite mer tid att flytta stolpar och tråd för avgränsningen, men hellre arbete än sjukdom. Fördelen med detta sätt att beta in en del i taget är ju också att hela hagen används och utnyttjas.
Blir lite betesputs by ponnies :-)
 

Läs hela inlägget »

Det känns som våren trots allt är på väg men det går lite segt tycker jag.  Vi hade några riktigt fina dagar med sol, mindre blåst och behaglig temperatur. Nu är det typiskt aprilväder, fast det är maj, med kall vind, regn och mycket växlande väder. Jag hoppas att resten av Maj kommer med den riktiga våren för jag längtar efter skön temperatur.

Jag har tusentals saker som jag vill göra, i stallet, i hagarna, i skogen, ja listan är lång och de flesta av dem kräver lite värme och torrt väder. Blir det bara torrt då ska jag kratta bort gammalt hö som ligger i hagen, jag har redan börjat, men det finns en hel del kvar. När grävmaskinen väckts upp ur sin vinterdvala så ska vi lägga nytt slitlager på vägen ner till hagarna samt innanför grinden. Nu har det komit upp mycket stora stenar och det vill jag inte ha. Vi ska även gräva upp en gammal dränering och ersätta med en ny som går tvärs genom hagen ner till bäcken. Det hann vi inte med i höstas.
Jag vill fixa till inne i ligghallen och fylla på med torv så det blir fint underlag därinne. Jag skulle också behöva måla klart ligghallen och sätta dit knutbrädorna.
Vi ska testa att köra med slaghacken efter traktorn och slå ner allt fjolårsgräs i de hagar vi inte använde ifjol. Skulle också behöva plocka sten i hagarna ner mot sjön och ja sätta upp stolp till den delen av betet som vi inte använde ifjol. Planen är att sätta upp all hagtråd till beteshagarna innan det hunnit växa upp för mycket. Lite plaststolpar ska bytas ut som inte hanns med innan vintern.
Jag ska även mocka ur den hage som jag bestämt mig för att använda som inbetningshage. Den är fortfarande lite för blöt än.

I skogen som är närmast hästhagarna har jag tänkt göra en promenadslinga. Tänker mig att kunna använda den skogsväg som redan finns där, röja bort lite sly och annat bara men också sätta vita plaststolp med tråd - utan el - så jag kan gå där och ha hästarna lösa. Framförallt för Moe som har svårt att lämna sin flock och det blir bara värre om han ska "sitta fast" i grimskaft. Jag tror det skulle vara bättre för honom och mig om vi lugnt kan gå där, han lös med sin frihet och jag med tryggheten att han inte kan springa ut på byvägen eller försvinna någonstans. Han kan själv bestämma om han vill vända och gå tillbaka ut i vanliga hagen och vi kan ta det i lugn takt helt efter hans önskemål. Även för Louie och Pogge kan denna slinga bli jättemysig både för promenader, vistas inne bland träden i skogen och som ridväg.

Inne i stallet ska det målas, spacklas och vi ska lägga klinker på golven i våra uppvärmda utrymmen. Toaletten ska få kakel och även ovanför diskbänken i foderkammaren ska det upp kakel. På utsidan ska gavlarna målas och en port till höförrådet ska köpas och monteras. Det finns en del att göra, hoppas tiden räcker till.

Hästarna har vårkänslor på flera sätt.
De fäller enorma mängder päls, känns som jag har fjunig päls överallt.  Moe har nästan bytt till sommarkostym och han är blank som sjutton. All träning som vi gjort och en mer strikt diet gör att han är lite slankare än tidigare. Det är som min härliga vän Åsa brukar säga, revben ska kännas, men inte synas och precis så är det nu.
Pogge har väl kommit halvvägs i pälsbytet. Han börjar bli blank och slät men på bakdelen och magen är det fortfarande lite lurvigt. Louie är den som fäller mest och har mest kvar vinterkostymen.
Han ser väldigt blank ut på hals och bogar där sommarpälsen är framme, det glädjer mig för ifjol fick han aldrig någon riktigt slät sommarpäls. Förutom pälsfällande så är alla tre är smutsiga och dammiga. De rullar sig i leran och vissa dagar ser de helt bedrövliga ut. Men jag antar att det är skönt att rulla sig när den gamla pälsen kliar och vill bort. Blir det bara lite varmare så planerar jag att ställa dem i duschen och spola av dem. Bara så man får bort all denna lera som sitter inne i pälsen. Detr spelar liksom ingen roll hur mycket jag borstar de ser lite halvdammiga ut ändå.

Alla tre är väldigt sugna på gräs så de spenderar mycket tid på att leta strån. De är också lite ystra och busiga. Mycket hopp och skutt när de leker och det är så himla roligt tycker jag. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Just nu är alla tre hästarna så himla fina i träningen. Känner mig verkligen lyckligt lottad som får följa med dem på deras resa. Det är en fröjd att se hur de lär sig nya saker från dag till dag. Alla tre utvecklas jättemycket och det gör mig otroligt glad och stolt.

Louie är pigg och fräsch och vissa dagar när allt stämmer känns det som att han är i sitt livs form! Han bjuder på så mycket energi och det är helt ljuvligt att få träna tillsammans med honom. Han har en sådan power, visar att han är stark, ståtlig på ett sätt jag aldrig skådat. Visst har han dagar då den där extra energin och gnistan inte riktigt finns där, men även då är han otroligt fin. Han älskar att göra sina träningspass och blir besviken om han "bara" får gå i hagen. Men det kommer nog att ändras lite när det kommer gräs.
Jag rider honom inte lika ofta nuförtiden, men vi hade ett magiskt ridpass längs byvägen häromdagen och det var det absolut häftigaste jag någonsin har upplevt tillsammans med honom. Han var lätt som en fjäder och studstade fram i långsam trav, nästan som piaff och det var bekvämt!! Han förmedlade samma känsla som den gången då jag fick äran att rida ett pass med Birgitta Järnåkers häst Karamelle. Ståtlig, stark, lätt och stolt. Är så tacksam att han bjuder på sådana guldkorn.
Annars består vår träning mest av att leka fram olika övningar och rörelser i frihet. Det passar honom jättebra att vi gör saker efter hans förutsättningar och kravlöst. Just nu leker vi med den spanska skritten, lite skolning i halten där han får lägga lite mer vikt på sina bakben och övergångar till olika gångarter. Planen framöver är att vi ska försöka hitta lite mer struktur och exakta kommandon till de olika rörelserna. Jag har varit slarvig med det. Vi har fokuserat lite extra på det nu några dagar så det går framåt, men det viktigaste för mig och Louie är att vi ska ha roligt och njuta av allt vi gör - Var glad och nöjd för vet du vad...precis som björnen Balou

Träningen med Moe har senaste tiden varit helt fantastisk. Han är så motiverad och känns både trygg och helt närvarande. Vi har jobbat ganska mycket med böjning, voltarbete och öppnan. Mestadels jobbar jag honom helt lös utan utrustning. Vi har en target ( den turkosa leksaken) som han följer och visar vägen. Ett nytt moment vi tränat in, allt enligt vår ridfröken, är att vi går på böjt spår, gör halt, stannar, står stilla startar och går över i öppnan och så varierar vi dessa olika moment. Han har verkligen blivit jätteduktig på det och fördelen med att det blir flera stopp och lite väntan är att han inte hinner rinna iväg och tappa fokuseringen. Det märks på honom att han blivit mer stark och stabil av detta arbete. Han har fått en väldigt bra kroppskontroll och är mer liksidig än tidigare.
Det som också känns kul med Moe är att han också bjuder på mycket trav. Tidigare har han inte varit så intresserad av att röra sig så mycket, men nu kan vi ha trav som gångart ett helt träningspass plus att vi kan göra saker i trav inte bara travarakt fram. Vi övar på att hålla trav på voltspår, smyga in mot en öppna och även kunna variera form och tempo. Magiska Moe har en fantastisk fin trav och jag längat allt mer efter att få sitta på hans rygg och uppleva den. Dock är det fortfarande en balansgång för ber jag om för mycket, för svårt där han måste ta i och anstränga sig då kan han flyga i luften. Det gäller att ha lite koll på honom och försöka läsa av hans reaktioner och signaler i tid.

Sadelträningen har varit på paus några dagar. En liten incident då en rejäl vind tog tag i vojlocken som låg på hans rygg och blåste iväg gör att han inte varit helt okej med att ha saker på ryggen. Onödigt och lite klantigt av mig att inte ha koll på vinden den dagen, men gjort är gjort. Vi har övat efter det och han är jätteduktig, även om jag ser och känner att han inte är helt lugn och tillfreds. För att göra det lättare har vi lånat Louies filtsadel som är lätt och häromdagen kunde Moe bära den under hela träningspasset. Vi kommer behöva jobba lite till för att han ska kunna slappna av och känna förtroende för sadel igen. Efter det hoppas jag att han även ska acceptera att ha en människa där uppe också.

Min underbara Black Beauty, Pogge utvecklas i en rasande fart. Han älskar sina träningspass och gör hela tiden sitt bästa. Han är den av dessa tre pojkar som lär sig snabbast och är otroligt smart. Jag förstår mer och mer vad Christofer Dahlgren menade då han sa att jag måste dela upp alla moment med Pogge i små delar. Tro mig har han fattat att längs långsidan ska vi göra en öppna - då gör han det! Det vi måste träna på är att slappna av, ta det lugnt, ta paus. Pogge är väldigt ivrig så vi behöver en stund innan vi hittar rätt arbetstempo. Början av varje träningspass blir lite som att jag säger; nu går vi lite här och checkar av kroppen och signalerna. Pogge säger; okej nu kör vi!! Det går liksom inte ihop så vi måste landa lite innan vi kan börja träna på riktigt.
Vi har nu börjat slipa lite mer på hans öppna och den är jättefin. Vi har börjat öva in förvänd öppna då den känns lättare att få till. När böjning, ställning kommer på plats och jag gör rätt då kan han tassa fram så långsamt och korrekt och han är så himla snygg!! Här känner jag att jag är begränsningen. Han vet och tycker att han kan och vissa dagar så blir han så trött på mig som tycker att han ska stanna och vänta, fippla med tygeln och annat. Vissa dagar så släpper jag tygeln och bara går med honom, då går han hur fint som helst helt själv!! Underbara gosse. 
Huvudfokus i hans träning nu är att fortsätta med halt/halvhalt som han tycker är jättesvårt, öppnan och groundwork. 

Det som känns kul är att Pogge också börjar bjuda på en önskan att trava- han anstränger sig jättemycket och hoppar in i traven för att inte det ska dra iväg i travhäst trav. När vi är ute på promenader och vi går rakt fram på obegränsade ytor då kan vi jobba mer med traven och jag känner att han verkligen behöver den. Än så länge är han inte tillräckligt stark för att hålla ihop sig med sina muskler och trava på en volt men han vill gärna och försöker. Min plan är att vi ska försöka hitta ett bra sätt att öva på just detta. Min idé är att han ska få vara helt lös och få följa en target. Jag tror det kommer att kunna hjälpa honom.
Under vår och sommar ska Pogge och jag fortsätta öva mot GroundWork provet. Om vi kommer testa att ta provet eller inte det får framtiden utvisa, men det är något att träna mot. Det känns som en rolig utmaning. 

Läs hela inlägget »

Plötsligt händer det!  Är så himla glad och stolt över Moe som idag tog ett stort, STORT steg mot att bli ridhäst.

Alltså jag är helt "all over the place" för han är så himla duktig. Att påstå att jag är superduper megastolt är bara förnamnet!  

Moe och jag har under en tid övat på att han ska känna sig trygg och bekväm med att ha sadel på ryggen och längre fram även en människa. Träningen har fått ta tid för det har verkligen känts viktigt att han får hålla i taktpinnen och ha kontroll över situationen. Från början kunde jag knappt lägga en vojlock på honom, men med träning och tålamod har vi kunnat komma vidare och idag då kunde även sadeln läggas på och sadelgjorden spännas. Det är första gången och han var lugn som en liten filbunke!!

Under hela denna arbetsprocess har det gått både framåt och bakåt. Jag har fått ändra vissa saker och bytt strategi flertalet gånger för att det ska passa i Moes värld. Från början var min plan att lära in alla momenten inne i stallet, på stallgången. Vi började arbetet där för några månader sedan, men ganska snabbt märkte jag att det inte alls passade Moe. Så den senaste tiden har vi arbetat utomhus, han är alltid lös och kan själv bestämma om han vill delta eller avbryta. Den miljön passar honom bättre i allafall just nu. 
Vi har haft några dagar med lite mindre träning då vi haft snöstorm och busväder, men idag kunde vi träna. Jag brukar alltid ta fram sadeln och ha den på träningsbanan så Moe vänjer sig vid att den är där oavsett om vi använder den eller inte. Han brukar själv vara väldigt tydlig med om han vill att vi ska öva på sadelträning för då går han och ställer sig bredvid den. Idag började vi träningen med att stå på mattan, kolla lite på snöhögarna och göra lite andra grejer innan han gick till sadeln. På med vojlocken och det var helt lugnt och sedan testade vi att lägga på sadeln. Även om jag lyckades strula till lite när jag la den på ryggen så stod han lugnt och fint stilla och avslappnad, men jag kände att han var lite obekväm. Så av med sadeln och vi gick lite och gjorde några andra övningar. När Moe haft en kortare paus gick han tillbaka till sadeln, okej vi testar igen. Denna gång hade jag bättre koll på utrustningen och vi kunde lägga på sadeln, spänna fast vojlocken och sätta sadelgjorden på plats. Han stod så himla fint hela tiden och var lugn. Överröste honom med beröm och efter några minuter tog jag av sadeln.

Då hände något jag inte förväntat mig alls. Jag hade plockat av all utrustning och lagt den på pallen. Det var som att trycka på en knapp och jäklar vilket stohej det blev. Han sprang runt, bockade, kickade, stegrade. Sprang in i stallet, tvärvände och ut i full sula. Han var helt tossig och jag försökte få honom att tagga ner en aning. Mellan varven kom han till mig och stannade, med och hos mig innan han behövde göra ännu ett varv. Till slut gick han in i stallet och in i sin box, rullade sig flera gånger och frustade massor. Efter en liten stund gick jag in i boxen till honom och vi kunde göra stretching med morot som vi alltid gör efter våra träningspass. Han kändes fortfarande lite hög i energi så jag valde att träna med Pogge så Moe kunde landa tillsammans med Louie. När jag tränat med Pogge hade Moe somnat inne i sin box.  
Nu är jag ingen expert alls på hur jag ska tolka dagens beteenden och reaktioner, det får jag ta upp med de som kan det bättre än jag. Men känslan jag har är att det inte var frustration eller rädsla, mer som ett utsläpp av spänningar och minnen från hans kropp och själ. Mental och kroppslig utrensning. Bra för mig att få se och uppleva hans reaktioner för nu förstår jag hur jobbig denna situation varit för honom tidigare. Min plan hur vi ska gå vidare har nu fått lite nya input som jag måste väga in i vår träning. 
Även om vi har många fler steg kvar att öva på och ta oss igenom så är jag otroligt stolt över min tappra gosse. Love U !

Läs hela inlägget »

Från barmark men hårt så kom det en rejäl blötsnö smocka och allt blev vitt och vinterlikt.  Efter det regn, plusgrader och blåst. Simsalabim så hade hagar och stallplanen förvandlats till lätt knögglig skridskobana. Tråkigt och jobbigt då jag sett fram emot  kunna träna hästarna lite mer normalt. Men vädret är något vi inte kan styra över så vi får göra vårt bästa utifrån de förutsättningar som råder. Jag är evigt glad och tacksam över att hästarna har skor med rejäla broddar - även jag själv så vi håller oss på benen.

Men att deppa över underlaget gör ingen glad så vi tränar vidare även om vi får hålla oss inom vissa ramar. För mig är ridningen inget som är livsviktigt. Bara jag får vara med hästarna så är jag nöjd och att träna vid hand, från marken är nästan roligare. Just nu nördar vi ner oss i små detaljer som vi kan finslipa på och jag är övertygad om att dessa saker kommer ge fin utdelning när vi lite längre fram kommer till ridning.
Med Pogge har vi fokuserat mycket på start och stopp. Att han ska starta på min signal, inte bara att jag håller i ledtygeln och att han ska stanna på mitt röstkommando. Vi har även lagt in ytterliggareen detalj i detta arbete och det är att han ska skritta in i halten, det vill säga korta upp sitt steg, gå långsammare och sedan stanna. För honom är detta både svårt och jobbigt, men han kämpar och gör sitt yttersta hela tiden. För att det inte ska bli för mycket för hans kropp och sinne så gör vi kanske tre skritta in i halten i båda varven per träningspass. Viktigt att det ska vara roligt och inte för ansträngade att träna tycker jag.

Vi har också övat med omvänd rundcoral, ett mycket bra verktyg i träningen! På ridbanan har vi en mindre inhägnad cirkel, ett antal platsstolpar med ett rep runt om. Jag får vara på insidan och han på utsidan. I detta arbete är han helt lös så han har valmöjligheten att gå därifrån om han vill. Här övar vi på att följa varandra, hitta lite formgivning med böjning i sidan och även start och stopp. Stanna vid varje stolpe, stanna vid varannan och så vidare, ett jättebra sätt att se om signalerna gått fram och att han förstår. 
Med Louie har jag valt samma övning. Fast där gör vi det lite svårare och jobbar med öppnan, böjning och ställning. Louie är en mästare på att följa men även här behöver vi repetera och påminna oss om våra olika signaler. Jag har även testat att plocka upp en av våra gamla favoriter, övningen Karré. Då har vi en fyrkant istället för en cirkel och jobbar med att byta riktning vid varje hörn, den bästa styrkeövingen för bakdelen! Mellan hörnen så varierar vi med att göra öppna, rakriktning och rakt fram med böjnng. Flera saker i en övning så det gäller att vara på tårna. Det gäller också att människan håller koll på klockan för sådana här övningar är så himla roliga att hålla på med så jag glömmer helt bort tiden. 
 

Moe jobbar aktivt vidare med ställning och böjning med min hand som target. Det blir lite som det stillastående arbetet i AR Groundwork fast utan utrustning. Även träningen inför ridning är uppe på agendan. Här har det hänt jättemycket de senaste träningspassen. Jag valde själv att ändra lite i hur vi tränar då jag känner att han blir osäker och inte tillfreds med vårt tidigare upplägg. Nu har vi kommit så pass långt att Moe själv parkerar vid pallen. Jag får komma och stå med honom, lägga på vojlocken på hans rygg, kliva upp på pallen och sedan hänga, klänga som en  apa på hans rygg. Efter en stund kliver jag ner från pallen och plockar av vojlocken. Då tar vi paus innan vi gör en gång till. Vi brukar göra tre sessioner på samma sätt och i nuvarande läge är han helt okej med det. Vill han så kan han gå iväg eller kliva åt sidan, men det tycks vara okej. Med Moe är det ofta, typ alltid så att han behöver känna att han har kontroll över situationen, han vill vara den som styr och bestämmer, initiativet måste komma från honom annars blir det bara frustration. 
Även med Moe har vi plockat in rundcoral. han är den som uppskattar den övningen mest. Jag tror att det beror på att han har förarsätet då jag befinner mig instängd på den lilla cirkeln. Här har vi övat på att Moe ska ta initiativ till rörelse. Jag står stilla och väntar tills han börjar gå och då följer jag med. Vi har även testat detta i trav och det gick över förväntan. Vi har också repeterat start och stopp, byta riktning vid varje stolpe, hitta böjning, smyga in i öppnor. Så det finns massor av spännande och roliga saker man kan roa sig med även under istiden!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Trots varierande underlag tycker jag att träningen går framåt med alla tre hästarna. Vi har haft tur för trots avsaknaden av snö, en massa regn och blåst så har vi haft barmark. Visst finns det partier som är isiga, men inte alls som flera andra har och har haft det.
Jag tycker de utvecklas väldigt snabbt så jag måste vara på tå och hitta nya lämpliga övningar. Ett angenämt problem!

Jag och Moe håller kvar vid våra trygga övningar. Jag märker att han behöver dem för att hålla fokus och vara tillfreds. Varje pass med honom börjas likadant. Vi börjar med paus, ta det lugnt, bara vara tillsammans en stund. När han är redo börjar vi med favoriten Mattan. Han går dit ställer sig och vi gör våra stå, stanna kvar när jag går runt honom. Efter det brukar vi gå något varv för att sedan göra mattan igen. Just att börja med samma saker är viktiga för honom. Han har ett behov av att alltid veta och förstå vad som förväntas. När han känns redo övar vi på lite andra saker.
Vi har till exempel arbetat mycket med att forma och följa,  vi har fått en början till det som ska bli öppna - en övning som han själv tycker är väldigt kul, Vi har lagt tid på att förfina vår travsignal. Vi övar också på stillastående övningar ARstyle fast utan utrustning. Han ska nudda min hand med sin nos och då kan vi hitta ställning, flytta vikt mellan benen. Lite överkurs och kanske lite för svårt i dagsläget är att vi i stillastående hittar en bra position där han ligger "rätt" i kroppen och sedan går jag två, tre steg baklänges och han följer med framåt och behåller sin position. 
Arbete vid uppsittningspallen och även då med sadel på och jag klänger och hänger på honom. Planen var att fortsätta jobba med pallen och få honom tycka att sadel med människa på ryggen är okej, men just nu har vi satt den övningen på paus. Moe är inne i en period då han fäller en massa vinterpäls så han är både trött och lite variernade i sitt humör. Helst vill han inte att man ska ta på honom alls så därför har jag backat av på den övningen. Men för att inte tappa sadelfokus helt så övar vi nu med att lägga på och av en vojlock. Han är helt lös så han kan själv när han vill gå iväg, flytta sig eller välja att stå kvar och på så sätt tala om för mig om han känner sig bekväm med övningen. I början reagerade han direkt på vojlocken och backade iväg från den. Jag fick inte komma nära och lägga den på hans rygg utan i början bara nudda vid hans kropp och sedan backa av. Idag kunde vi stå tillsammans och lägga på, ta av tre gånger innnan han tyckte det var nog. Så det går framåt.

Jag och Pogge nöter på med vårt GroundWork arbete. Sista tiden har han blivit så otroligt duktig. Han är verkligen en fantastisk och entusiastisk gosse. Väldigt ambitiös och han vill verkligen jobba. Våra träningspass brukar jag vilja börja med att vi bara går på lång tygel bara för att känna in kroppen, låta honom kliva på i sin takt, känna in underlaget och så vidare. Helt onödigt tycker Pogge! Nu börjar vi träna!
Mycket av det vi fick lära oss på kursen med Christofer Dahlgren i November har fallit mer och mer på plats. Jag känner också att de erfarenheter, kunskaper och visdomar som han delade med sig av till oss är så mitt i prick! Pogge blir bara säkrare och tryggare ju fler gånger vi repeterar. Han tycks inte alls tycka det är tråkigt att nöta samma sak om och om igen utan mer att han själv känner att han kan förfina de olika momenten till perfektion. Jag tror faktiskt att det passar mig också. Jag blir mer säker på vad jag önskar, hur de olika delarna och momenten ska se ut, så himla roligt! 
Det händer så väldigt mycket i hans utbildning. På bara en vecka har flera moment blivit så väldigt mycket bättre. Nu arbetar vi både på böjda spår och längs långsidan rakt fram i GW. Vi försöker hitta ett bra tempo, böjning och ställning och framförallt följsamhet mellan oss. Idag har vi övat på att starta i GW, gå några steg för att sedan stanna. Detta har varit så svårt för Pogge, men idag gjorde han så fina halter då han riktigt skrittade in i halten. Alltså jag är så stolt över honom. Vi har även testat att flytta framdelen in och ut från spåret och smygit in lite öppna tänk. Med Pogge har jag även plockat upp lite gamla övningar och tankar från tiden då jag och Louie tränade regelbundet för Birgitta Järnåker. Alla nya moment gör vi nu tre gånger, så gjorde vi alltid med Birgitta. Det har fungerat väldigt bra för Pogge som då lär sig och förstår. Han är annars lite snabb att ta till sig saker och ibland är jag inte helt säker på att han verkligen förstått signalen utan han kanske bara gissar.
Men det roligaste just nu med vackraste Pogge är att han kommer stanna kvar här hos oss så länge han önskar. Det känns helt underbart. Jag är så tacksam för förtroendet .

Även Louie tuffar på med träning. Vi fortsätter att variera träningspass på planen med längre promenader. Det känns som ett bra upplägg för honom. Även Louie har börjat byta ut vinerpälsen men han är inte lika trött och seg som Moe - än. 
Jag har filmat fler av hästarnas träningspass och det är så nyttigt. Jag har blivit väldigt uppmärksam på mig själv och jag ser direkt varför vissa saker blir som det blir.
Med Louie och hans Panther Walk försöker jag att hitta rätt position bredvid honom. Jag måste placera mig på rätt avstånd så jag ser honom, han ser mig, han förstår vilket ben jag vill att han ska lyfta samt inte vara i vägen/bromsa honom så han kan gå framåt. När vi hittar rätt gör han så fina höga benlyft och stegar framåt. Missar vi på några detaljer blir det "sådär". 
Vi varvar hans favoritövning med att forma och följa. Nu försöker vi hitta lägen då han kan sänka sitt huvud lite fram och ner i rörelse för att sedan mjukt kunna komma upp i en högre position. Tanken var att vi skulle öva på detta i stillastående, men just nu har Louie ett behov av att röra sig framåt och det tycks gå lättare för honom. Även Louie får jobba med skolorna och framförallt då öppna och förvänd öppna. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Meeen det var ett väldans skrivande om dessa ungdomar,  Moe, hit och Moe dit,  bla, bla, bla och Pogge bla, bla bla, sa Louie och tittade lite surt på mig. Dags då att skriva om min guldpäls.

Jag och Louie vi tränar på som vanligt, även om ridpass inte händer så ofta nuförtiden. Louie är fortfarande stark så han orkar ha mig på ryggen, men med det underlag som råder vill jag inte utsätta honom för halka eller hårt underlag. Jag märker också att han börjar se och höra lite sämre så det känns lite osäkert att rida ut längs byvägen eftersom det ibland kör lite tyngre trafik där. När vi hade mjukare i marken och lite snö kunde jag rida honom på stallplanen samt på våra ängar, men nu ligger ridpassen i malpåse.

Vi arbetar istället med olika typer av markarbete samt att vi går längre promenader i byn eller i skogen vilket han älskar. Louie som tidigare fullkomligt avskydde allt markarbete har nu fått det som sin favoritsysselsättning. Han är så motiverad och taggad inför varje träningspass och han blir ganska sur när han inte får träna. Nu arbetar jag honom mest helt lös utan utrustning och det passar honom. Jag ställer inga direkta krav utan vi gör det han tycker är roligt och han får beröm för nästan allt. Att träna med positiv förstärkning har gjort Louie mer motiverad och intresserad. Han deltar aktivt i varje träningspass och han hittar på egna trick och övningar. Det tycker jag är roligt och jag tillåter honom att göra lite vad han känner för. Men jag brukar smyga in lite dressyrövningar där vi jobbar med skolor och arbete på voltspår. Det gäller att fortsätta hålla igång hans muskler och behålla styrkan så länge som möjligt. 
Louies absoluta favoritövning är spansk skritt eller panther walk. Om han fick välja skulle han bara träna på det för han tycker det är så roligt, men både svårt och krävande. Den har verkligen hjälpt Louie att få en bättre koordination samt att han inte längre är lika framtung. Än så länge tar vi bara några steg av varierande kvalitet men vissa dagar då hans förutsättningar är perfekt då gör han jättefina steg med höga benlyft och kick på varje framben. Så himla roligt att se honom in action för han är så stolt och ser så maffig ut.
Vi övar också på skolor samt att forma och följa. Det är mer stärkande och uppbyggande övningar för hans muskulatur men lite "tråkiga" tycker Siren.

De som sett mig och Louie på kurser eller i andra sammanhang vet ju att han inte alltid sprudlat av energi och inte heller varit så förtjust i att röra sig så mycket. Men med ett annat upplägg på vår träning där han belönas för energi har hans glädje till rörelse bara blivit större. Att gå på "promenad" med Louie innebär mycket trav, galoppskutt och en väldans mycket energi. Jag får springa och jobba ganska mycket för att hålla jämna steg med honom. Härligt tycker jag. När vi är ute i skog och mark blir han extra taggad så det blir mycket trav, galopp och övergångar däremellan.  När han får bestämma själv så kan han trava, stanna bli belönad och sedan starta trav igen, något som han haft väldigt svårt för vid ridning tidigare. Sådant gör mig väldigt glad för jag vill och önskar att han ska få behålla sin härliga, sprudlande energi och vilja. I dessa ögonblick blir jag väldigt sugen på att få testa detta uppsuttet, bara att få känna känslan.
Vem vet kanske han bjuder på lite ridning när våren kommer. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

I slutet av November åkte jag och Pogge iväg på kurs igen. Denna gång åkte vi helt själva, bara han och jag.
Sist vi åkte på Bentkursen i Maj hade jag ju fullservice av Eleonor som hämtade oss och körde till Baggböle.
Måste erkänna att jag faktiskt är lite stolt över mig själv för att jag vågade. Jag har ju inte kört med häst på flera år så lite pirrigt var det med så dyrbar last.
Jag hade hyrt en splirrans ny B-kortsbuss med alla möjliga bekvämligheter inklusive kamera så jag kunde hela tiden se hur Pogge hade det.
På lördagsmorgonen lastade jag och körde helt själv.  Pogge gick in i bussen direkt utan några betänkligheter och det gick jättebra att resa. Han är så himla duktig och lättsam att ha med sig. Denna gång åkte vi till Timrå Ridstadion och kursen hölls av Maestro Christofer Dahlgren.

Jag var helnöjd bara att vi kom iväg och att allt gick så bra med lastning, resa och installering i gäststallet. Att få tre lektioner blev bara en bonus för min del.

På lördagen hade vi två lektioner och på söndagen hade vi en lektion. Jag valde att arbeta vid hand alla tre passen och det blev så himla bra. Vårt första pass blev en start för att se hur långt vi kommit i vår utbildning. Medans vi gick runt i ridhuset så Pogge fick kolla på allt och landa i denna miljö fick jag berätta lite om hur jag upplever honom. Christofer iakttog, lyssnade och kunde ganska snabbt bilda sig en uppfattning hur Pogge är både mentalt och kroppsligt.
Christofer tyckte att Pogge mentalt är ganska lik hans egna häst Saxo, en reaktiv, smart och lite osäker individ. För en en häst med de egenskaperna är träning och repetition viktigt och fördelen är att de blir aldrig less på att göra samma övning om och om igen. Ju fler repetitioner desto tryggare blir de. Vi visade lite vad vi arbetat med i Groundwork och vi fick jättebra hjälp och guidning i det arbetet. Pogge blir lätt lite "pushig", han trycker sig gärna mot handen i GW men det kunde vi snabbt få hjälp att råda bot på. Christofer lånade Pogge lite och visade både honom och mig hur jag skulle agera och tänka. 

Andra passet gick vi vidare och varvade GW med longering. Det är första gången som jag arbetat med longering i AR så det var jättekul fast svårt. Jag kände att jag måste arbeta mycket med min position, hur jag håller i spöt, linan och sedan ska jag ha koll på hästen också. Jag fick verkligen koncentrera mig så jag inte hamnade på fel plats. Klurigt men väldigt kul!
Christofer förklarade väldigt pedagogiskt och bra att för mig och Pogge är det jätteviktigt att vi bryter ner varje övning i mindre delar. Pogge sätter nämligen snabbt ihop alla delar till en lång kedja och gissar sig till att det är just detta vi ska göra. Han hamnar flera steg före mig. Därför är det viktigt att vi gör en sak, tar paus och sedan gör vi nästa del, paus och så vidare. Det märktes väldigt väl när vi skulle göra varvbyte i longeringen, då Pogge snabbt fattade att det var det vi skulle göra. Han liksom bara snurrade runt så hade han bytt varv och jag var bara på steg ett, vänd in mot mig. För att både jag och Pogge ska vara säker på att han förstår hjälpen/signalen så fick vi dela upp varvbytet i fler steg och ta paus mellan varje moment. Vänd in mot mig, paus, se till att vi har rätt avstånd mellan varandra, paus, ställning i kroppen mot det nya varvet, paus, ge signal om att starta ut i nya varvet. Det krävs lite övning för att få till alla moment och Pogge som lätt blir ivrig får lära sig att vänta.

På söndagen hade vi vårt sista pass och det var vårt bästa. Vi hade bra flyt och det vi övat på dagen innan hade landat i både kroppar och hjärnor. Förutom repetition av tidigare övningar fick vi också börja arbeta med öppna och sluta. På andra försöket tog Pogge fler steg i sluta, det har vi aldrig ens testat förut. Han är verkligen fantastisk och han gör hela tiden sitt bästa. En härlig inställning. Christofer lånade Pogge och visade mig både öppna och sluta i GW och det var en fröjd att få se hur himla snygg Pogge är. Sådant hinner ju inte jag uppfatta när jag går bredvid eller framför men att få se honom in action i balans och i bra position var ögongodis!

Kursen gav verkligen mersmak! Jag lärde mig jättemycket och det var skönt med en sådan avslappnad undervisning. Vi fick med oss mycket att arbeta med. I GW får vi fortsätta att jobba både på volt och på fyrkantsspåret. Lägga till flytta bogar, öppna och sluta. Longeringen där vi även ska lägga in trav och på sikt galopp plus att vi också ska arbeta vid hand och varva mellan dessa tre positioner så mycket som möjligt så alla tre fungerar bra. Även ridning ska med i denna mix så vi har att göra nu under vintern.
Pogge fick mycket beröm och det är ju alltid kul, jag är ju både stolt och lite mallig över denna förtjusande gosse. Jag vill gärna åka ner till HorseVision och vara med på intensivkurs i GW och longering. Det skulle vara så himla kul, men det är rätt långt att åka och det gäller att få till det med allt som ska skötas här hemma också, så vi får se. 

Efter kursen har Pogge och jag övat på det mesta vi fick lära oss. Väder och underlag är ju som alltid en bidragande faktor till hur effektiv träningen blir, men jag tycker vi kommit vidare på flera olika plan. Det jag märker mest och som gjort mest skillnad är att vi nu inte trycker oss mot varandra utan vi tar ansvar för våra kroppar var och en för sig.
Även om Pogge alltid ställer upp på träning med entusiasm har jag också valt att ge honom lite mer ledigt. Det är mycket nytt både för hjärna och kropp så jag tycker det är bra att göra lite andra saker också. Vi har varit ute på långa promenader i skogen och i byn. Jag har även arbetat honom helt lös, vilket blev ett måste då jag stukade handen. Min känsla är att vi fått ett bättre samspel och även hittat en bättre arbetsposition när vi tränat helt lös. Jag hoppas vi kan ta med den till GW arbetet. 
Tänka sig att vi nu varit på kurs för två av ridkonstens mästare, inte dåligt alls. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter