Vår Blogg

2020 > 10

Den kurs vi deltagit i under sommaren är avslutad och i skrivande stund har vi redan påbörjat steg 2 i samma utbildning. Det som återstår för vår del från sommarens kurs är en längre individuell lektion samt att jag ska försöka sammanställa mina anteckningar  och den återkoppling jag fått kring allt vi övat på. Det har verkligen varit tre intensiva, utmanande, lärorika och helt underbart roliga månader. Utvecklingskurvan har gått spikrakt uppåt, med något enstaka undantag. Hästarna har tagit stormsteg i sin utbildning och även jag har lärt mig ett och annat.

Men vad händer när man tränar med positiv förstärkning? Får man en överviktig, tiggande häst som nafsar och letar godis i alla fickor? Lär sig hästarna något vettigt och användbart av att följa pinnar med plastlock eller stå på plufsiga mattor?

Jag skulle säga att den träningen vi utfört under sommaren har byggt styrka, kroppsmedvetenhet och balans hos mina hästar. På den mentala sidan ser jag uttryck för större självförtroende, nyfikenhet och att vi fått en djupare förståelse för varandra. För min egen del så har jag blivit mycket mer observant, jag kan se de små nyanserna i hästarnas reaktioner och beteenden, men det bästa av allt är att jag står så nära mina underbara hästar. Vi är liksom en fyrklöver, en enhet, vi är VI.

Alla tre hästarna har utvecklats jättemycket rent träningsmässigt men träningen ger också stora effekter på vårt vardagliga umgänge vilket känns jättebra. Det finns flertalet exempel på saker som blivit så mycket bättre; som att lyfta hovar, kunna stå lös vid hovvård, sårvård, ta på och av täcken lösa i hagen. Det är bara en bråkdel av saker som liksom löst sig av sig själv genom träningen.

Jag har under denna period valt att mestadels träna alla tre hästarna helt lösa och utan utrustning.  Det har gjort att vi fått en betydligt bättre relation. Vi "sitter ihop" mycket bättre och vi gör verkligen träningen tillsammans. Att träna helt lös ger även hästarna en annan frihet. De kan själva välja att delta, ta paus eller helt enkelt säga, Nää Sara jag vill inte vara med idag. Det har gett mina hästar ett större självförtroende. De vet att de har ett alternativ som de kan utnyttja.

Moe är ett lysande exempel på det. Han är inte alls förtjust i att bli borstad eller att man tar så mycket på honom. Med den träning vi gjort nu så kan han tala om för mig om jag får borsta honom eller inte. Det har också gjort att han känner ett större förtroende för mig. Han vet att säger han nej så kommer jag inte att tvinga honom. Han tycker heller inte om att sitta fast så att kunna fixa med hans hovar, borsta, göra sårvård eller sätta på utrustning i löst tillstånd ger både mig och honom en bättre upplevelse.

Moe är den som mentalt utvecklats mest, eller där jag märker störst skillnad. Han känns nuförtiden så lugn, cool. Han reagerar inte alls lika kraftigt på saker nu utan väljer istället att titta och utvärdera innan han reagerar. Nu möts nya saker och händelser med en nyfikenhet istället för stress. Han har också blivit mer sällskaplig. På kvällarna när han kommer in ber han ofta mig att komma in i hans box och då vill han bli kliad, mysa och bara "vara". Men det som för mig känns bäst med Moe är att jag nu längtar efter att få träna och umgås med honom. Nu känns det så mycket lättare och jag känner att han är MED mig. Tidigare var det många gånger en "kamp" då vi liksom inte alls drog jämnt, det var lite som att om jag sa JA så sa han NEJ. Nu har vi ett samarbete på en helt annan nivå. 

Med Pogge märker jag att han blivit mer nyfiken och modig. Han tar egna initiativ och törs undersöka saker som han tidigare tyckte var läskigt. Även med Pogge har detta med att lyfta hovar och göra rent sår och annat blivit en helt annan grej. Tidigare var han väldigt skeptisk och kunde vara lite utav en "drama Queen",  hans bakben kunde lätt komma farandes som ett försvar. Nu hinner jag knappt be honom lyfta bakhovarna då han väljer att själv lyfta upp och hålla upp dem. Smidigt! 

Träningen vi gjort under sommaren har också hjälpt Pogge mycket med hans balans och han har fått en helt annan styrka och kontroll över sin kropp. Just att jag arbetat honom mycket lös där han måste ta större ansvar för sin egen kropp har varit väldigt nyttigt för honom. Tidigare kunde han vara lite snubblig och yvig i sina rörelser, han hade svårt att hålla avstånd till mig och hamnade ofta i mitt knä. Nu rör han sig mer taktfast och med kontrollerade steg.
Han har fått muskulatur som hjälper honom att kunna stå stilla och stå i balans, inte en hov i varje hörn av sin kropp som tidigare. 
Han visar också mer vad han tycker och vad han vill, det blir en ny sida av honom som jag får lära känna och det tycker jag är jättekul. 

Louie hade ju en tuff start på sommaren med lös tand och viktras. Han nu är nu i fin form och har lyckats bygga upp sina muskler igen. Ganska imponerande med tanke på hans ålder. Allt arbete på mattan har gjort att han fått tillbaka sin goda balans. Nu kan han återigen stretcha med morot under bakbenen och att stå på tre ben under hovvård går betydligt bättre. 

En annan sak som märks tydligt med Louie är att han rör sig med stabila och kontrollerade steg. Han bär sig själv väldigt fint och har ett flyt i sin kropp som är helt fantastiskt. Vissa stunder tycker jag att han har ett bättre rörelsemönster nu än när vi ridtränade som mest. Jag tycker också att Louie fått ett större självförtroende, han är mer nyfiken och vågar prova nya saker.

Karamellkungen, Godisprinsen och Konfektmonarken. Tre starka, träningsvilliga gossar som fullkomligt ÄLSKAR sin träning. 

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter