Vår Blogg

2021

Louie har nu ätit sin medicin sedan i november. Nu har vi kommit upp på full dos då vi behövt ta det väldigt långsamt. För två veckor sedan var veterinären här för återbesök och vi tog nya blodprover. Nu har vi fått provsvaren och vi kan glatt konstatera att läget är betydligt bättre.

När vi började medicinera gick det kanske tre dagar sedan kraschade Louies mage totalt. Om det bara berodde på medicinen eller kombinationen av att han tidigare fått Metacam vet jag inte, men jag har aldrig varit med om att han varit så dålig. Vi fick avbryta medicineringen och han blev bättre, men inte helt bra. Jag satte in lite hjälp för magen med goda bakterier, dubbel dos och sedan har vi sakta, sakta fasat in medicinen.

När jag tyckte att läget var stabilt ökade vi dosen en aning. Då kom nästa biverkning - självsvält. Han vägrade äta sitt hö, men gröten med lusern och protein gick fortfarande ner. Efter samråd där jag fick lära mig att just dessa vanliga biverkningar ofta försvinner efter tio dagar så valde jag att härda ut. Väldigt svårt men jag ökade hans gröt så han fick tre gånger under dagen och mer under natten. Efter en dryg vecka märkte jag att Louie så smått började intressera sig för mat. Han började peta i sitt hö - han fick hö varje natt men jag tror inte många strån åkte ner. Efter nästan exakt tio dagar åt han med god aptit igen och jag kunde andas ut.
Efter denna pärs så bestämde jag att låta honom ligga kvar på den dosen under en längre tid innan vi ökade igen. De två sista gångerna jag ökat dosen har han klarat sig bra och nu äter han som vanligt igen. Men jag tror att medicinen påverkar hans smak. Saker han brukar tycka om att äta ratar han. 
Under hela tiden och även nu är Louie en stjärna på att ta sin medicin. Det är jätteskönt att slippa krångla med det. Jag löser upp tabletten i vatten, blandar med lite betforvatten. Min känsla är att medicinen är besk så lite godare smak är att föredra sedan ger jag honom med spruta direkt i munnen. Louie vet exakt vad som ska hända. Han väntar på sin medicin för efteråt får han såklart en smarrig belöning. Jag ställer fram hans blå mugg med sprutan och banan, öppnar boxdörren och han går direkt och ställer sig på sin plats. Jag frågar, ska vi ta sprutan? han svarar genom att vända huvudet mot mig: JA, vänder han huvudet bort från mig : NEJ, då är han inte helt klar. När han är redo så ber jag honom bara öppna munnen lite och swish så är det klart. Sedan får han sina bananbitar eller morotsbitar och han är nöjd.

Provsvaren visade en stor förbättring i hans värden, från att ha legat på ett värde runt 300 ligger han nu på 11. Normalt ska läget vara under 10, så det är inte helt under kontroll. Eventuellt gör vi en glukosbelastning på honom i samband med tandvårdsbesöket. Det känns inte helt okej för mig då jag då måste svälta honom i 10 timmar och sedan ge honom glukos för att därefter ta ett blodprov. Anledningen till detta prov är att se hur han reagerar och klarar av att bryta ner socker i sin kropp. Vi går ju mot en vår och sommar med gräs och om han inte fixar sockerbelastningen är risken stor för fång och annat elände. Men jag velar hur jag ska göra.
 

När veterinären ändå var här passade jag på att ta ett vävnadsprov från Moes konstiga sår som jag tycker blivit större. Han är inte alls besvärad av såret, men han har haft det i fem år och det blir ömsom bättre och ömsom sämre. Provtagningen gick så himla bra, jag är så stolt över Moe som stod stilla som ett litet ljus när proverna togs. Veterinären ville att jag skulle sätta på honom en brems, men jag förklarade för henne att det kommer inte att fungera. Bättre att låta Moe ha koll och kontroll på situationen och han löste det med bravur.
Tyvärr visade resultatet ingenting. Fast bra ändå att veta att det inte är något allvarligt, men jag vill gärna veta vad det kan vara. Framförallt hur jag ska behandla det. Under sommaren är det inte optimalt med ett sår som går sönder så fort han rullar sig.  Efter samråd bestämde vi att när vi ska ha tandvård om en dryg månad, då han ändå kommer få lugnande, ska vi ta en biopsi och skicka in. Så vi får göra vårt bästa och göra rent och smörja med honungssalva tills dess.

Pogge har inte behövt träffa någon veterinär, som tur är. Han fick istället en träff med massör Helena. Det blev så himla bra på alla sätt. Jättekul att återse Helena igen som jag träffade för evigheter sedan på Sundsvalls ridklubb. Det som är roligt med Helena är att hon har ett belöningsbaserat tänk i sitt arbete och att hon ger handfasta råd i hur man kan kombinera rehabilitering/friskvård i träningen. Det passar oss väldigt bra och jag är så peppad och taggad! För mig var det väldigt skönt att få bekräftat att saker jag själv känt och upplevt med Pogge visade sig vara helt korrekt.

Pogge var jätteduktig under hela behandlingen, han är verkligen en stjärna. Trots stormvindar kunde vi gå ut på stallplanen och visa skritt och trav så Helena kunde se hur han rör sig på både rakt och böjt spår. Under undersökningen inomhus visade han tydligt vad han tyckte var jobbigt och vad som var skönt. Han kunde slappna av njuta, även vara lite krokodil då det var jobbiga ställen och det blev många, långa gäspningar när spänningarna släppte. 
Jag slås av att han på många sätt reagerar likadant som Louie gjorde förr innan vi fick ordning på hans kropp. Min känsla är att vissa reaktioner kommer från muskelminnen, det gör inte ont nu men har gjort det förut så det är bäst att reagera just in case. Precis såhär gjorde Louie också och faktiskt på samma ställen. Jag slås också av det faktum att JAG har besvär på samma ställen som Pogge.

Nu har Pogge och jag fått några olika övningar som vi ska göra samt att vi ska lägga till lite behandlingar/underhåll som jag kan utföra själv. Målet är att få igång cirkulation och rörlighet. Redan efter behandlingen flög Pogge fram som en gasell i trav och galopp ute i hagen och även idag tycker jag att han känns mjukare i kroppen. Jag känner mig så inspirerad och full av energi att ta tag i träning/friskvård i en skön mix. Det var längesedan jag kände mig så peppad faktiskt. Det ska bli superkul att få jobba med Pogge med dessa stärkande och lösgörande övningar. Sedan är planen att även Moe och kanske Louie också ska få en egen träff med Helena, men tills dess får nog även dessa två gossar testa samma övningar och handpåläggning som Pogge får. Taggad till tusen -  friskvård är sjukt kul i kombo med belöningsbaserad ridkonst!!

Läs hela inlägget »

Under de senaste veckorna har det hänt så himla mycket i träningen med Pogge. Det är verkligen en ynnest att få arbeta tillsammans med denna ljuvliga gosse. Han lär sig snabbt, anstränger sig och gör sitt bästa i alla lägen. En riktig arbetsmyra. Jag har känt ett tag att det är dags att ta nästa steg i vår utbildning.  Det är dags att gå på date med Birgittaboken!

Birgittaboken är för mig en mycket kär ägodel. En källa av kunskap och visdom som jag vårdar ömt. Den ligger alltid framme i sadelkammaren, redo att tas i bruk. Denna lätt magiska bok innehåller allt jag och Louie gjort under den tiden då vi aktivt tränade för Birgitta Järnåker. Den är fullproppad med olika ridövningar, alla har jag och Louie övat på samt en massa matnyttigt. Nu har även Pogge fått träffa denna bok och får ta del av dessa övningar. Det känns lite speciellt och högtidligt då den innehåller så mycket historia.

 Då jag tycker att Pogge påmminner mycket om Louie i träningen har jag börjat plocka ut några gamla favoriter som vi har startat med. Vi har fokuserat på övningar som i huvudsak består av Raka linjer och Böjda spår. Däremellan är det början till öppnor, slutor och vändningar. Helt enkelt övningar där han få använda sin kropp på ett gymnastiserande sätt. Övningar där han sakta men säkert kan bygga styrka, han får länga och korta sina muskler i rörelse. Sådant gillar jag!
Personligen tycker jag att det är väldigt kul att arbeta med olika övningar. Det gör det lättare för mig att skapa ett roligt och varierande träningspass. Annars blir det lätt att vi bara irrar runt lite planlöst på ridplanen. Plus att om vi följer övningarna skolar vi Pogges muskler på ett bra sätt. Höger bakben, vänster bakben, höger framben, vänster framben och så vidare. Alla delar får sig en genomkörare.
Det handlar även om att lära sig mönstret, hur ridövningen ser ut. Birgitta sa alltid att varje övning görs tre gånger i vardera varv. Ekipaget måste lära sig mönstret, hitta hjälpgivningen för de olika delarna för att tredje gången utföra den som det är tänkt. Pogge lär sig övningens mönster hur snabbt som helst. Det är en styrka hos honom, men också något som kräver en del av mig. Han är snabb att lära sig EXAKT hur övningen är och han kan göra den helt själv utan min inblandning. Så det gäller att jag ser till att han även förstår och lär sig hjälpgivningen.

Just nu gör vi mestadels övningarna vid hand. Jag skulle gärna ha övat mer i GW position då jag går baklänges, men underlaget är lurigt och det känns onödigt att halka omkull. När våren kommer och stallplanen tinat av då får vi nöta i GW. Jag brukar i varje pass lägga in en stund då vi också gör övningarna helt lös. Det är så himla nyttigt och svårt!! Men det ger bra kvitton och i löst tillstånd har Pogge och jag lättare att hålla bra avstånd till varandra

Det ska bli kul att testa övningarna uppsuttet också. Bara underlaget blir lite bättre är min plan att vi ska kunna rida våra övningar. Nästa vecka ska Pogge få träffa ett proffs som ska gå igenom hans kropp ordentligt. Han känns väldigt fin, följsam, mjuk och betydligt starkare än tidigare så jag tror och hoppas att han mår bra. Men jag har valt att avvakta med ridningen tills efter hans behandling. Det känns tryggast. 

Denna vecka har Pogge och jag övat på samma övningar som jag och Louie fick med oss från en kurs i september 2008. På bilderna här nedanför visas Pogge idag och två bilder på Sir Louie från just den kursen. Historiska vingslag. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning, småprat

Livet tillsammans med Moe har inte alltid varit så lätt.  Vid flertalet tillfällen har jag undrat och funderat om han hör hemma hos mig. Skulle han få det bättre hos någon annan? Kommer jag klara av att ge honom det han behöver? Varje gång jag ställt dessa frågor har jag fått svaret att han är på rätt plats så vi har kämpat vidare. Känslan har inte alltid varit så bra. Ibland har jag tränat honom för att jag MÅSTE inte för att jag vill. Det har inte alltid varit så roligt, utan något som jag fått kämpa mig igenom. Men något har hänt.

Saker förändras. Flytten hem till vår egen gård var startskottet till den uppgraderade versionen av Sara & Moe. Förutsättningarna blev annorlunda och här kan vi göra saker helt efter eget huvud utan att behöva ta hänsyn till andra människor, andra hästar och andra synsätt. Hemma har vi kunnat skapa den miljö som passar både Moe och mig. 

Sakta men säkert har vi hittat vårt förhållningssätt, hur vi ska vara mot varandra, skapat en bra kommunikation och kontakt. Vi har satsat helhjärtat på den träningsform som passar bäst för oss, belöningsbaserad Akademisk Ridkonst. Det mesta jag gör med Moe sker på hans villkor. Jag tränar honom helt lös utan utrustning då det är vad som passar honom bäst. Han har blivit en riktig skolhäst och det är så vansinnigt roligt att träna med honom och nu längtar jag till varje träningspass. Just den känslan. Känslan och längtan att få hämta honom och ta ett träningspass eller bara vara tillsammans. Nu finns inga måsten utan allt gör vi för att vi vill och önskar. Det är häftigt. Vi har fortfarande mycket att ta oss igenom, men förutsättningarna känns betydligt lättare nu än tidigare. 

 .

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter