Vår Blogg

Meeen det var ett väldans skrivande om dessa ungdomar,  Moe, hit och Moe dit,  bla, bla, bla och Pogge bla, bla bla, sa Louie och tittade lite surt på mig. Dags då att skriva om min guldpäls.

Jag och Louie vi tränar på som vanligt, även om ridpass inte händer så ofta nuförtiden. Louie är fortfarande stark så han orkar ha mig på ryggen, men med det underlag som råder vill jag inte utsätta honom för halka eller hårt underlag. Jag märker också att han börjar se och höra lite sämre så det känns lite osäkert att rida ut längs byvägen eftersom det ibland kör lite tyngre trafik där. När vi hade mjukare i marken och lite snö kunde jag rida honom på stallplanen samt på våra ängar, men nu ligger ridpassen i malpåse.

Vi arbetar istället med olika typer av markarbete samt att vi går längre promenader i byn eller i skogen vilket han älskar. Louie som tidigare fullkomligt avskydde allt markarbete har nu fått det som sin favoritsysselsättning. Han är så motiverad och taggad inför varje träningspass och han blir ganska sur när han inte får träna. Nu arbetar jag honom mest helt lös utan utrustning och det passar honom. Jag ställer inga direkta krav utan vi gör det han tycker är roligt och han får beröm för nästan allt. Att träna med positiv förstärkning har gjort Louie mer motiverad och intresserad. Han deltar aktivt i varje träningspass och han hittar på egna trick och övningar. Det tycker jag är roligt och jag tillåter honom att göra lite vad han känner för. Men jag brukar smyga in lite dressyrövningar där vi jobbar med skolor och arbete på voltspår. Det gäller att fortsätta hålla igång hans muskler och behålla styrkan så länge som möjligt. 
Louies absoluta favoritövning är spansk skritt eller panther walk. Om han fick välja skulle han bara träna på det för han tycker det är så roligt, men både svårt och krävande. Den har verkligen hjälpt Louie att få en bättre koordination samt att han inte längre är lika framtung. Än så länge tar vi bara några steg av varierande kvalitet men vissa dagar då hans förutsättningar är perfekt då gör han jättefina steg med höga benlyft och kick på varje framben. Så himla roligt att se honom in action för han är så stolt och ser så maffig ut.
Vi övar också på skolor samt att forma och följa. Det är mer stärkande och uppbyggande övningar för hans muskulatur men lite "tråkiga" tycker Siren.

De som sett mig och Louie på kurser eller i andra sammanhang vet ju att han inte alltid sprudlat av energi och inte heller varit så förtjust i att röra sig så mycket. Men med ett annat upplägg på vår träning där han belönas för energi har hans glädje till rörelse bara blivit större. Att gå på "promenad" med Louie innebär mycket trav, galoppskutt och en väldans mycket energi. Jag får springa och jobba ganska mycket för att hålla jämna steg med honom. Härligt tycker jag. När vi är ute i skog och mark blir han extra taggad så det blir mycket trav, galopp och övergångar däremellan.  När han får bestämma själv så kan han trava, stanna bli belönad och sedan starta trav igen, något som han haft väldigt svårt för vid ridning tidigare. Sådant gör mig väldigt glad för jag vill och önskar att han ska få behålla sin härliga, sprudlande energi och vilja. I dessa ögonblick blir jag väldigt sugen på att få testa detta uppsuttet, bara att få känna känslan.
Vem vet kanske han bjuder på lite ridning när våren kommer. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

I slutet av November åkte jag och Pogge iväg på kurs igen. Denna gång åkte vi helt själva, bara han och jag.
Sist vi åkte på Bentkursen i Maj hade jag ju fullservice av Eleonor som hämtade oss och körde till Baggböle.
Måste erkänna att jag faktiskt är lite stolt över mig själv för att jag vågade. Jag har ju inte kört med häst på flera år så lite pirrigt var det med så dyrbar last.
Jag hade hyrt en splirrans ny B-kortsbuss med alla möjliga bekvämligheter inklusive kamera så jag kunde hela tiden se hur Pogge hade det.
På lördagsmorgonen lastade jag och körde helt själv.  Pogge gick in i bussen direkt utan några betänkligheter och det gick jättebra att resa. Han är så himla duktig och lättsam att ha med sig. Denna gång åkte vi till Timrå Ridstadion och kursen hölls av Maestro Christofer Dahlgren.

Jag var helnöjd bara att vi kom iväg och att allt gick så bra med lastning, resa och installering i gäststallet. Att få tre lektioner blev bara en bonus för min del.

På lördagen hade vi två lektioner och på söndagen hade vi en lektion. Jag valde att arbeta vid hand alla tre passen och det blev så himla bra. Vårt första pass blev en start för att se hur långt vi kommit i vår utbildning. Medans vi gick runt i ridhuset så Pogge fick kolla på allt och landa i denna miljö fick jag berätta lite om hur jag upplever honom. Christofer iakttog, lyssnade och kunde ganska snabbt bilda sig en uppfattning hur Pogge är både mentalt och kroppsligt.
Christofer tyckte att Pogge mentalt är ganska lik hans egna häst Saxo, en reaktiv, smart och lite osäker individ. För en en häst med de egenskaperna är träning och repetition viktigt och fördelen är att de blir aldrig less på att göra samma övning om och om igen. Ju fler repetitioner desto tryggare blir de. Vi visade lite vad vi arbetat med i Groundwork och vi fick jättebra hjälp och guidning i det arbetet. Pogge blir lätt lite "pushig", han trycker sig gärna mot handen i GW men det kunde vi snabbt få hjälp att råda bot på. Christofer lånade Pogge lite och visade både honom och mig hur jag skulle agera och tänka. 

Andra passet gick vi vidare och varvade GW med longering. Det är första gången som jag arbetat med longering i AR så det var jättekul fast svårt. Jag kände att jag måste arbeta mycket med min position, hur jag håller i spöt, linan och sedan ska jag ha koll på hästen också. Jag fick verkligen koncentrera mig så jag inte hamnade på fel plats. Klurigt men väldigt kul!
Christofer förklarade väldigt pedagogiskt och bra att för mig och Pogge är det jätteviktigt att vi bryter ner varje övning i mindre delar. Pogge sätter nämligen snabbt ihop alla delar till en lång kedja och gissar sig till att det är just detta vi ska göra. Han hamnar flera steg före mig. Därför är det viktigt att vi gör en sak, tar paus och sedan gör vi nästa del, paus och så vidare. Det märktes väldigt väl när vi skulle göra varvbyte i longeringen, då Pogge snabbt fattade att det var det vi skulle göra. Han liksom bara snurrade runt så hade han bytt varv och jag var bara på steg ett, vänd in mot mig. För att både jag och Pogge ska vara säker på att han förstår hjälpen/signalen så fick vi dela upp varvbytet i fler steg och ta paus mellan varje moment. Vänd in mot mig, paus, se till att vi har rätt avstånd mellan varandra, paus, ställning i kroppen mot det nya varvet, paus, ge signal om att starta ut i nya varvet. Det krävs lite övning för att få till alla moment och Pogge som lätt blir ivrig får lära sig att vänta.

På söndagen hade vi vårt sista pass och det var vårt bästa. Vi hade bra flyt och det vi övat på dagen innan hade landat i både kroppar och hjärnor. Förutom repetition av tidigare övningar fick vi också börja arbeta med öppna och sluta. På andra försöket tog Pogge fler steg i sluta, det har vi aldrig ens testat förut. Han är verkligen fantastisk och han gör hela tiden sitt bästa. En härlig inställning. Christofer lånade Pogge och visade mig både öppna och sluta i GW och det var en fröjd att få se hur himla snygg Pogge är. Sådant hinner ju inte jag uppfatta när jag går bredvid eller framför men att få se honom in action i balans och i bra position var ögongodis!

Kursen gav verkligen mersmak! Jag lärde mig jättemycket och det var skönt med en sådan avslappnad undervisning. Vi fick med oss mycket att arbeta med. I GW får vi fortsätta att jobba både på volt och på fyrkantsspåret. Lägga till flytta bogar, öppna och sluta. Longeringen där vi även ska lägga in trav och på sikt galopp plus att vi också ska arbeta vid hand och varva mellan dessa tre positioner så mycket som möjligt så alla tre fungerar bra. Även ridning ska med i denna mix så vi har att göra nu under vintern.
Pogge fick mycket beröm och det är ju alltid kul, jag är ju både stolt och lite mallig över denna förtjusande gosse. Jag vill gärna åka ner till HorseVision och vara med på intensivkurs i GW och longering. Det skulle vara så himla kul, men det är rätt långt att åka och det gäller att få till det med allt som ska skötas här hemma också, så vi får se. 

Efter kursen har Pogge och jag övat på det mesta vi fick lära oss. Väder och underlag är ju som alltid en bidragande faktor till hur effektiv träningen blir, men jag tycker vi kommit vidare på flera olika plan. Det jag märker mest och som gjort mest skillnad är att vi nu inte trycker oss mot varandra utan vi tar ansvar för våra kroppar var och en för sig.
Även om Pogge alltid ställer upp på träning med entusiasm har jag också valt att ge honom lite mer ledigt. Det är mycket nytt både för hjärna och kropp så jag tycker det är bra att göra lite andra saker också. Vi har varit ute på långa promenader i skogen och i byn. Jag har även arbetat honom helt lös, vilket blev ett måste då jag stukade handen. Min känsla är att vi fått ett bättre samspel och även hittat en bättre arbetsposition när vi tränat helt lös. Jag hoppas vi kan ta med den till GW arbetet. 
Tänka sig att vi nu varit på kurs för två av ridkonstens mästare, inte dåligt alls. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning

Jag är en person som tror att saker och ting som händer ofta har en mening. Det är inte alltid jag kan se den just där och då men med lite perspektiv förstår jag. Jag är övertygad om att Moe hamnade hos mig av en orsak, inte av en slump. Det är något jag tänkt extra på den senaste tiden. Det finns en orsak till att våra vägar möttes.

Jag älskar verkligen Moe. Han är inte bara vacker som en sagohäst, han har en härlig personlighet med humor och charm. Det finns så mycket kärlek och vänlighet i denna gosse. Han är bara helt underbar på alla sätt. Men han är också en häst som är väldigt komplex och det är inte alltid så lätt att hitta rätt med honom. 

Under sensommaren/hösten har det varit lite kämpigt. Han mår bra, är frisk och pigg, men han har liksom tappat lusten till det mesta. Han vill inte bli borstad, inte masserad, inte träna, ridas, promenera, ingenting har passat honom. Allt är ointressant och jag har inte heller stått högt i kurs hos honom. Han har varit allt annat än nöjd, det som fungerat bäst är att vara ute i hagen och äta. Ibland har det känts som att han vill göra något, men han vet inte ens själv vad. Han blir frustrerad, uttråkad och bråkar med sina kompisar eller med mig för att få ut sina känslor.


Ibland har det känts hopplöst. När många av våra stunder tillsammans slutar med frustration då undrar jag om jag ska ge upp. Moe kan man heller inte tvinga att göra något som han själv inte vill, det ska man egentligen inte göra med någon individ tycker jag, men försöker man tvinga Moe då blir det världskrig. Jag har i min egen hopplöshet funderat på om Moe inte ska vara kvar, eller om han bara ska gå och skrota i hagen resten av sitt liv. Men det känns helt fel.

Men vad ska jag göra för att få honom att tycka det är kul? Vänt och vridit på allt, gör vi för svåra saker, är det för lätt och jag inte utnyttjar hans potential? Ska vi göra något helt annat?  

Foto: Angelica Hesselius Foto: Angelica Hesselius

Efter ett mer eller mindre katastrofalt träningspass där allt som kunde bli fel gick fel fick jag rannsaka mig själv rejält och tänka efter VARFÖR blir det såhär? Jag såg ju på Moe att han både skämdes, var ledsen och det var inte alls såhär han ville att det skulle vara. Inte jag heller.
Jag kände att det fanns ett motstånd i mig då mycket av denna tid har varit en kamp och jag själv omedvetet är inställd på att idag blir det ännu en dag då vi ska kämpa mot varandra, det är inte så kul att ta sig an träningen när det är så. 

Där och då tog jag och Moe ett viktigt steg. Jag berättade klart och tydligt för honom att mina ambitioner om att han ska bli min ridhäst nu läggs på is. Vill du att jag ska rida då gör jag det, men om du inte vill så får du bli min arbete vid hand häst. Mina krav på dig och din utbildning är nu ställda på noll. Det viktigaste för mig är att du mår bra och trivs med det vi gör, sedan hoppas jag såklart att han vill ridtränas.

Sedan tog jag fram hans favorit, Mattan och placerade den på stallgången och kollade om han kunde tänka sig att delta. Lite tveksamt i början, men vi gjorde ett kort pass då han blev överöst med beröm och belöning. Efter det har vi fortsatt att arbeta med saker han kan, men allt eftersom har vi ökat på svårigheten i övningarna. Korta pass i början som sedan har fått bli längre och längre.
Jag försöker vara mitt lugnaste, mest positiva och kravlösa JAG. Ingen press utan vi ska mest bara ha kul och umgås. Jag har fått klia och mysa med honom, speciellt på kvällarna när Louie och Pogge äter, då har vi vår mysstund, men även ute i hagen. Nu kan han komma till mig och be mig om att jag ska klia honom eller ber om min uppmärksamhet.Initiativet ligger i hans ägo och jag försöker att inte tränga mig på. 

För några veckor sedan visade Moe tydligt när vi tränade att han ville göra något mer. Han ville gå utanför vår träningsbana. Okej, tänkte jag om du vill så visst gör vi det. På med grimma och grimskaft och glad i hågen tågade han iväg och vi lämnade gården. Detta är ett svårt moment för honom, men det gick jättebra. Vi har sedan dess gjort små utflykter i närområdet. Moe är väldigt tydlig med vart hans gräns går. Jag brukar fråga honom om det är okej att vi tar några steg till och gränsen blir nu större och större. Här märker jag en stor skillnad, jag tror han själv har förstått att han har möjligheten att välja. Det gäller bara för mig att avvakta hans svar för ofta kan han behöva fundera lite. Här har jag tidigare varit lite för snabb och inte väntat tillräckligt länge utan agerat istället.

Det känns verkligen som att det lossnat jättemycket. Helt plötsligt har jag fått en Moe som VILL delta, vill umgås, gå på upptäcksfärder och som har en helt annan inställning till arbete. Vi har börjat träna med uppsittningspallen och där har han tydligt visat att det är inte helt okej att sitta upp än. Det går jättebra så länge jag står på första trappsteget. Står jag överst på pallen är det lite svårare för honom och när jag tar på hans rygg väljer han ofta att gå iväg. Men efter att ha övat mer på just den delen kunde vi igår stå kvar och jag kunde klappa och klia honom på ryggen och han sa, det är okej, jag står kvar. 

Idag har vi haft vårt bästa träningspass någonsin. Vi har jobbat helt lös på stallplanen i trav. Ökad trav, minskad trav. Vi har jobbat med skolorna, formgivning och följa. I allt arbete som vi gör så finns mattan med på ett hörn. När Moe behöver en paus, tänka, eller blir osäker går han till mattan, tryggheten och då kan vi tillsammans reda ut vad som är otydligt eller bara vila. Jag är så otroligt glad över hur hans inställning förändrats och jag ser fram emot varje träningspass vi ska ha - det gör han också. Han är ivrig att komma ut och  vill köra igång träningen direkt. Det är det bästa och viktigaste kvittot!

Läs hela inlägget »

Jag har ett nytt mantra som jag mumlar för mig själv vid träningspassen med Pogge.
Andas, slappna av, döda fisken, avstånd, förbered, starta.
Andas; här gäller det att vi båda befinner oss i samma energi. Vi ska kunna stå mitt emot varandra och vara i harmoni och balans. I samma bubbla och andas i takt. Pogge är ofta lite ivrig och jag har så lätt att hamna i hans energi så här gäller det att vi hittar lugnet tillsammans.
Slappna av, hör nära samman med att vi andas tillsammans. Då kan vi finna lugnet och slappna av plus att jag i detta moment kan be honom att sänka sitt huvud i avslappning för att han ska känna, det är lugnt, ingen press. Ett väldigt bra "knep" som även går att använda i helt andra situationer också. Som till exempel när man träffar på lite läskiga saker då kan man bara be om att kom till lugnet och slappna av här med mig, det är lugnt. Så inte bara bra vid träning.
Döda fisken?? Kanske en ovanlig liknelse i detta sammanhang, men det har sin förklaring. Har du någon gång hälsat på en person och handslaget känns som du får en slapp, död fisk i handen? Precis så vill jag att det ska vara när jag tar och håller i kapsontygeln. Armen och handen ska vara som en död fisk. Fingrarna får spela lite lätt och vibrera i tygeln men armen, handleden och handen måste vara som lös gelé. 
Avstånd. Oavsett vilken av hästarna jag jobbar med så har jag en tendens att ha hästarna i mitt knä bildligt talat. Men har man hästen så nära så ser varken de eller jag vad som händer i resten av kroppen. Med Louie och Moe är detta moment lite lättare då de är lite mindre. Pogge är en stor häst och jag har inte så mycket räckvidd så det gäller att vi håller vårt avstånd för att han inte ska hamna på mig eller gå förbi mig. När vi står i avslappning tillsammans försöker jag placera mig så jag har ett bra avstånd till honom, det är jag som flyttar på mig och han får stå kvar på sin plats.
Förbered, i detta moment gör jag en snabb check på alla övriga komponenter. Slarvar jag här så blir resten inte så bra. Står vi för nära varandra eller är vi ivriga att komma iväg blir det svårt att få till det. Det är som en påminnelse till mig vilka delar som är viktiga för mig att hålla koll på så att jag ger honom de bästa förutsättningarna som möjligt. Planen är ju att han ska lyckas varje gång och känna sig tillfreds. 
Starta, kapsontygeln ligger i handen och vi har ett bra avstånd. Djupt andetag och en lätt signal som frågar, Ska vi gå? Jag tar stora kliv i en lugn takt baklänges och Pogge hänger med. Här har vi arbetat med att Pogge ska starta på min signal och inte på att jag tar eller håller i kapsontygeln. Jag vill ju att han ska kunna stå stilla och inte gå iväg förrän jag ber honom. Det börjar sitta riktigt bra, men när han är lite trött eller ivirig att koma igång med träningen är det lite svårt att komma ihåg just denna detalj. 

Just nu handlar mycket av vår träning om att lära sig detta mönster. Det kan tyckas som enkla och lätta grejer, men jag inser mer och mer varför denna typ av träning betecknas som ridkonst. Det är små detaljer och om jag missar på någon punkt blir resultatet mindre bra. När vi hittar rätt är det som att vi kopplas ihop på en räls och det känns så lätt, mjukt och följsamt. Vi sitter ihop som en enhet. Det kräver koncentration och fokus och jag märker ganska snabbt när Pogge börjar bli trött i huvudet. Även jag blir trött i huvudet och då blir det lite slarv.

Vi gör lite korta intervaller med hela förberedande proceduren, startar går några steg
(baklänges), stannar, belönar och startar igen. Så håller vi på. Vi tar paus då han får gå med sina vanliga, lite längre steg och jag går bredvid. Vi byter varv och gör lika i andra varvet. Häromdagen gick det fantastiskt bra. Vi hade långa perioder där vi satt ihop och Pogge visade att han kunde skritta sakta, sakta och stanna. Riktigt snyggt! Vi har också börjat lite med det stillastående arbetet, att flytta vikt mellan hans framben, hitta lite ställning i nacken och böjning genom hans kropp.
Jag har även testat att leka lite med att arbeta honom lös i GroundWork, med bara min hand liggandes på hans nosrygg. Jättebra övning för mig som då verkligen kunde känna att jag kunde vara så mjuk och följsam i handen. Pogge är superkänslig så det passade honom också. Han är verkligen en stjärna och en sådan vänlig själ som låter mig testa dessa saker. Han ställer upp på det mesta.
Träningen varvar vi med helt andra saker. Gå på promenader, kolla in grässtrån, turer i skogen och mjuk massage av muskulatur. Jag tycker det är viktigt att variera det vi gör både för kropp och själ. Idag blir det en träningsfri dag för Pogges del. Jag känner att hans kropp och knopp måste vila, processa och bara vara.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning reflektioner

Just nu är det markarbete som gäller i Stall Weda, fast på lite olika sätt och former.
För drygt tio dagar sedan hade jag Angelica på besök och alla hästarna fick varsin lektion. Vi gjorde en liten statuskoll på läget och sedan har vi börjat arbeta med lite nya saker. För Pogges del är det fokus på markarbete/groundwork AR style. Min plan är att Pogge och jag ska åka iväg och träna för Christofer Dahlgren i slutet av November så därför vill jag att vi ska öva på GW positionen med mig gåendes baklänges.

Just positionen näsa mot näsa har varit lite svår för oss. Mycket beror på att Pogge helt enkelt inte är van vid att ha sin människa framför näsan. När jag går i positionen bredvid honom går det mycket lättare. Sedan är han en stor häst som tar stora steg och i dagsläget är han inte tillräckligt stark att kuna gå långsamt. Vi kämpar på med att hitta en bra steglängd i en lämplig takt där vi båda lyckas hålla balansen. Det är inte heller så lätt att gå baklänges i gruset på stallplanen eller i hagen där jag lätt snubblar i högt gräs eller kliver på någon sten, men mer om det lite längre fram.

Nu i början har vi tränat på startpositionen. Näsa mot näsa, han ska sänka sitt huvud, jag håller i kapsonen och vi startar när jag ber honom gå framåt, tillsammans går vi, han framåt och jag baklänges och vi försöker hålla våra positoner och vårt avstånd. Kan låta plättlätt men det är klurigt. Pogge är fantatsiskt duktig och han lär sig snabbt. Han är väldigt mjuk och lyhörd så jag kan ofta bromsa honom bara med att hålla upp handen som ett stopptecken.
 
För mig känns det så himla fint att kunna lära honom detta grundarbete på ett så mjukt och trevligt sätt. Med Angelicas hjälp har vi hittat ett sätt där vi kan blanda AR med den belöningsbaserade träningen. Det gör att vi kan jobba med så små signaler och mjuka, lätta händer/fingrar. Det passar Pogge jättebra då han är en mycket känslig individ. 

Även Louie får sin del av markarbete. Han jobbas mest helt lös i bara grimma. Han är fantastiskt duktig på att följa så med honom använder jag antingen en target som visar honom vägen eller bara handen som pekar vart vi ska. Louie som tidigare avskydde allt arbete vid hand har verkligen kommit att älska denna träning.

Eftersom han är så duktig på att följa och han går så fint bredvid mig har vi nu börjat leta efter att kunna växla gångarter. För mig är det viktigt att Louie själv får ta initiativ till rörelserna så vi "leker fram" övergångar med mycket belöning. Det som är svårt är att hitta ett "kommando" för galopp och trav och sedan hitta rätt tajming på det. Så han förstår att när jag säger "Yah" då önskar jag att han tar ett galoppsprång och "Trava" betyder trav.
Vi är väl inte där riktigt än, men jag har nog aldrig sett honom så entusiastisk och villig att röra sig så mycket som han gör nu. Plus att den rörelseglädje han visar är helt hans eget initiativ.

Till detta arbete jobbar vi vidare med hans Power Walk. Jag har precis börjat varva dessa övningar tillsammans som i en kedja och igår då gjorde han själv flera fina sekvenser. Från stillastående startar han i skritt med ett steg som påminner om spansk skritt med höga benlyft. Han är mycket stolt över sig själv och det är jag också.

Med Moe går det både lite fram och tillbaka. Ibland funderar jag över vad vi gjort under våra fyra år tillsammans för i vissa stunder känns det som att vi inte lärt oss ett endaste dugg. Men det stämmer såklart inte. Det finns jättemycket som ändrats och han har blivit en betydligt tryggare individ. Men det är inte alltid så lätt att hitta vad som passar honom. Det kan även skifta från dag till dag. Moe är en häst som man inte på något sätt kan tvinga då blir saker bara ännu värre. Han är verkligen en free spirit, han vill vara fri utan begränsningar, något som inte alltid är så enkelt.

Just nu har vi valt att backa tillbaka några steg och vi övar på saker som han tycker om. Vi gör allt på ett sätt där han känner sig trygg och har kontroll. Samtidigt försöker jag göra övningarna och träningen rolig för honom. Jag försöker uppmuntra hans egna initiativ om de inte är alldeles för tokiga. Moe har ju en stor portion humor så han kan lätt komma på övningar såsom putta ner alla täcken inne i stallet, tömma ur alla ryktpåsar vilket är helt ofarligt, det blir bara mycket stök och arbete för mig att ta hand om. Men han kan även tycka att vi ska öva på att gå ner i diken bland sprängsten och annat vilket kan innebära skador så jag försöker styra honom lite fast på ett fint sätt. 

De senaste dagarna tycker jag att jag börjar skymta en positiv trend. Vi har dammat av hans favoritövning med att stå på mattan. Han får ställa sig på mattan och jag ber honom stå stilla medans jag går runt, ställer mig bakom eller går en bit ifrån honom. Han är verkligen jätteduktig på det. Sedan har jag lagt till inkallning som ett nästa steg. Då ska han stå på mattan och vänta tills jag ber honom komma sedan vi går en liten sväng innan vi går tillbaka till mattan. Förra veckan blev den svängen lite mer än en volt på stallplanen då han själv tyckte att vi kunde gå upp till vägen, ut på vägen och kanske bort till grannen? Ja okej jag hänger på sa jag. När vi skulle gå tillbaka hem hade han lite bråttom men på stallplanen gick han till mattan men sedan sa han Nä nu gör vi inget mer. Denna vecka tränar vi i hagen eftersom det pågår arbete vid stallet. Det har gått väldigt bra och Moe blir mer intresserad och tycker det är kul även att titta på vad de andra får göra. Idag visade han att han verkligen ville vara med och träna då han gjorde inbrott in i träningsrutan mitt under Louies pass. Hallååå jag vill också, flytta på dig!! 

Det sista markarbetet som pågår är stallplanen. Killarna som gjorde allt arbete när stallet byggdes är tillbaka och jämnar till, sätter höjder och fixar hela stora planen. Slätt, rakt och det bästa av allt det blir fint slitlager (stenmjöl) på ytan. Så nu kan jag få en bättre yta att träna hästarna på eftersom vi inte har någon ridbana än. Det kommer bli superbra! Det har gått jättebra att träna hästarna på gruset, men det har sina begränsningar. Louie vill jag inte rida på det underlaget, men med packad hårdare yta kommer vi säkert kunna ridträna lite också plus att arbetet vid hand kommer bli mycket lättare då han är så beroende av bra underlag. Pogge och jag kommer kunna jobba mer med vår GW position då jag inte hela tiden måste ha koll så jag inte ramlar/styper i gruset plus att vi kommer kunna rida på vår stallplan. Moe som helst vill vara nära sin flock kommer kunna få betydligt bättre träning när vi kan ha en större yta att hålla till på. Sedan hoppas jag att Moe och jag ska kunna arbeta med att hålla ytan platt och fin så han får jobba mer med sin kropp jag måste bara skaffa mig en lämplig sele till honom.
Till helgen ska vinterhagen ska få sig ett lyft. Det skall grävas diken och dräneras så vi slipper geggamojja, hagstolparna ska bytas till rejäla stolpar och ligghallen ska få nytt golv. Blir lite markarbete då med.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning småprat

Dags att försöka skrämma liv i skrivandet igen nu när vi börjar landa hemma på gården. Byggandet av huset, packa ihop och förbereda flytten, inflyttning i Villa Veda, sälja gamla huset... allt har tagit en massa tid i anspråk och om det är något jag fått lära mig under vårt år med hus och stallbygge så är det att PRIORITERA! Men nu är vi på plats på Veda gård och sakta men säkert börjar rutiner och annat komma på plats, även om vi fortfarande bor i ett mindre kaos med flyttkatonger och en total förvirring när man inte har en aning om vart saker och ting finns. Men förhoppningen är att det ska finnas lite tid för uppdateringar!


Rivstart
Kan lugnt säga att det blev en rivstart för Pogge när han flyttade till oss. Från att ha varit sällskap och hagpojke fick han snabbt introduceras inom ridkonsten.
I slutet av maj åkte vi på kurs i grannbyn Baggböle och kursade med självaste Bent Branderup! Är inte det en rivstart så säg! Med fem ridpass eller mer att jag suttit i sadeln som legat på hans rygg åkte vi dit och fick lära oss en massa bra och nyttiga saker. Jag är imponerad och stolt över finaste Pogge som skötte sig jättebra i denna nya miljö och för honom nya träningsform. 

Jag red vårt första pass och de andra två arbetade vi vid hand. Vi fick väldigt fin hjälp och guidning av Bent vid ridningen. Det är det jag själv kommer ihåg mest ifrån för då kunde jag koncentrera mig och fokusera bättre. Jag minns knappt vad han sa eller vad vi gjorde på våra andra två lektioner. Jag kände att Pogge behövde min uppmärksamhet och fokus så jag lyssnade väldigt dåligt plus att min flytthjärna inte helt kopplade i översättnngen från engelska till svenska alla gånger. Men jag är supernöjd med det vi fick med oss och jag är väldigt stolt över Pogge. Även lite imponerad av mig själv som åkte iväg med så lite träningstid, jag är ju rätt feg i vanliga fall.
Efter kursen hade jag tänkt att fortsätta ridträna tillsammans med Pogge, men vi hann bara med några ridpass. Både Louie och Pogge blev bitna av någon elak insekt, kan ha varit geting, precis vid sadelläget och båda fick stora bett som både kliade, gjorde ont och stramade. Det tog ganska lång tid innan de försvann så pass att det gick att lägga på sadel igen. Men under tiden arbetade vi vidare vid hand och slipade på dem sakerna så det blev träning ändå.Vi har mest övat på att flytta framdel och bakdel, hitta lite böjning och ställning i arbetet vid hand. Sedan har jag övat mycket på att få honom liksidig och kroppsmedveten med hjälp av bommar, gå mellan och runt konor och stå på matta. Det tycker han är kul och spännande.

Omstart
När såren efter betten försvunnit tänkte jag att nu startar vi om och tar lite ridpass igen. Första ridpasset var helt fantastiskt. Vilken skillnad i Pogges kropp! All träning vid hand hade gjort honom mer liksidig och stark. Han kändes inte "valpig" i kroppen utan mer stabil och säker. Jag var helt lyrisk och tänkte att nu jäklar ska det ridas minsann. Men utflyttning och inflyttning behövde min uppmärksamhet så träningstiden med hästarna blev lite begränsad och jag prioriterade att alla tre hästarna fick kortare träningspass. Hästarna gick även på bete under den tiden så jag kände att motion och rörelse för alla tre var viktigast. Därför blev det lite magert med ridningen, men några få ridturer blev det, innan Pogge plockade av sig en sko... Då hade vi hunnit flytta in och jag kände att det började bli dags att ta tag i ridningen igen. Ja, ett ridpass hann vi med och två dagar senare hade han tagit av sig en sko och var så öm i hoven så jag trodde nästan att det var något annat som var fel. Tur att jag har en arsenal med gamla boots, även om jag inte hade någon som var tillräckligt liten för Pogges nätta hovar, men med ullsulor och lite fix kunde han klara sig tills den ny skon kom på plats. Med ny sko på plats var Pogge mer vild än tam -  i hagen. Jösses vad han hoppade, skuttade, stegrade, galopperade, bockade. Snacka om att han varit hämmad av att först ha ont och sedan klafsa runt i stora boots.

Lite motion vid hand för att pyscha ut lite energi sedan hann vi med att rida en tur igen. Jag hade med mig husse som sällskap för jag ville testa att rida Pogge bettlöst och det har jag aldrig gjort. Då vi inte har någon ridbana eller bra plats att träna på förutom byvägen kändes det bättre att ha någon med sig på marken, just in case. Att rida bettlöst kändes jättebra. Pogge är otroligt känslig och han svarar så lätt för vikthjälp så nu under inskolningen tror jag att bettlöst kan vara ett väldigt bra alternativ. Även bra för mig också. Det ridpasset vi fick kändes så himla bra, jag var fullt och fast övertygad om att jag skulle rida nästa dag och min plan var att förska få till 2-3 ridpass i veckan, för tid i sadeln är något vi verkligen behöver. När jag tog in hästarna på kvällen då hade Askungen varit framme igen. Fyra ben, tre skor. 

Nystart

Denna gång var Pogge inte alls lika besvärad av att ha en sko mindre men ridning fick vänta tills en ny sko var på plats och där är vi nu. Då ridningen bromsas av olika faktorer hela tiden känner jag själv att jag är väldigt ringrostig och mitt eget självförtroende är väl inte heller på topp. Pogge och jag har ju knappt hunnit med att lära känna varandra vid ridning och varje gång blir nu som att börja om från början. Idag tog vi vår första ridtur, helt kravlöst bara ta oss ut så vi får tid tillsammans och hittar vårt språk.  Först lite check på gårdsplanen så att gas och broms fungerar och sedan en tur längs vägen och det kändes fint. Vi tog en kortare tur och avslutade med att stanna vid vår hösthage där jag hoppade av och han fick gå och beta en stund.
Min plan just nu är att fortsätta ridträna med Pogge några dagar i veckan och varva med arbete vid hand, promenader och annat skoj. Ridningen får bli lite mer kravlös då vi mest får hålla till längs vägen. Jag längtar tills stallplanen ska fixas med bättre underlag, då kommer jag kunna ha det som ridbana vilket kommer underlätta all träning med hästarna. Det är förhoppningsvis bara några veckor bort innan det arbetet dras igång.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning reflektioner

När jag var liten slukade jag böckerna om den svarta hingsten och tittade på TVserien om Black Beauty. Det är verkligen något speciellt med dessa mörka skönheter, något magiskt, majestätiskt.  Nu har jag en alldeles egen svart skönhet i Pogge.


Pogge har nu bott hos oss i nästan tre månader, men på något konstigt sätt känns det som att han alltid varit här, han liksom hör hemma här. Svårt att förklara känslan, men det känns så självklart. 

Pogge är en riktig myskille, otroligt social och vänlig. Han gör alltid sitt bästa i alla situationer. När Louie och Moe säger - Nej det där gör jag inte!  säger Pogge Okej, det där har jag aldrig gjort förut, men jag kan testa. En fantastisk inställning, älskade häst.

Under dessa tre månader har Pogge och jag mest haft fokus på att lära känna varandra. Allt är ju nytt för honom med ny människa, nytt stall, miljön, hagar, två "bröder", träningsmetoder, rutiner, utrustning och gud vet vad. Vi har tagit det i lugn och ro, det viktigaste är att han känner sig trygg i sitt nya hem och med mig såklart.

Så även om vi inte gjort så jättemycket så har det hänt mycket med honom under dessa tre månader. Vi har spenderat mycket tid med att vara ute och gå, på vägen, i skogen, uppför, nedför över stock och sten. Det har hjälpt honom mycket och han har blivit starkare i sin kropp plus att han har bättre kontroll på sina ben. Han kunde vara lite "snubblig" i början, men nu är han säker på hovarna. Han orkar stå stilla och kan aktivera sina muskler att hålla ihop kroppen vilket var jättesvårt för tre månader sedan. Nu har även det mesta av vinterpälsen bytts ut till en mjuk, blank, svart, sammetslen päls. Han är så himla vacker!

Träningsmässigt har jag mest arbetat honom vid hand. Vi har börjat med enkla grunder inom AR och framförallt Ground Work. Vi har jobbat med Ledövningen, där jag ska kunna gå och få honom att sakta farten, öka farten och stanna i fyra olika positioner. Mina positioner är vid hans öga, vid bogen, sadelläge och vid hans bakben. I denna övning kan även jag se vilken position han föredrar och vilken som kan kännas svår. För att göra det ännu mer intressant och krävande - mest för mig - har vi även lagt till att vi ska gå synkroniserat i samma takt. När han startar sitt steg med höger ben ska även jag gå med mitt högra ben. Sådant nörderi håller vi på med när vi är ute och går i omgivningarna!  
Vi har börjat lite smått med det stillastående arbetet, men det tycker Pogge är svårt och lite konstigt. Även arbete i GW när jag ska gå baklänges är svårt. Pogge tar stora steg och han kan inte förstå varför jag står i vägen för honom. Louie hade också jättejobbigt med denna position tidigare, det är en vanesak plus i Pogges fall handlar det även om styrka då han måste gå lite långsammare och med kortare steg för att inte gå in i mig. Nu smyger vi in korta sekvenser när jag går baklänges så han vänjer sig och förstår att det inte är något konstigt med att ha mig framför näsan.  När vi arbetar vid hand så använder vi oss mest av longeringspositionen där jag går bredvid honom, det går mycket bättre. 

Två bra övningar som jag plockat fram ur arkivet är Birgittas "unghästövning". Den fungerar både vid hand och uppsuttet. Den handlar om att öka och minska storleken på volten. Uppsuttet använder jag vikthjälperna och styr med foten, följ med mig in eller följ mig ut ur volten. Klurigt tycker P.
Vår andra övning såg jag när jag var på Fair to the Horse förra året när Christofer Dahlgren undervisade. Där jobbar vi också på en cirkel och övningen går ut på att lära hästen mönstret cirkeln. Jag ställer ut konor och vi varierar att gå innanför, utanför, gå slalom mellan konorna. Efterhand kan man lägga in en tanke om öppna/sluta mellan konorna. Plus alla gångarter, fast vi är inte riktigt där än. 

Lite ridning har vi också hunnit med. Vi har testat oss fram med olika bett, vanligt tränsbett/ bridong, tvådelat, rakt anatomiskt, Nova bett. Nästa gång tror jag vi ska testa Cavemore, bettlöst med kapson och hackamoreskänklar. Vi har även testat olika sadlar och just nu får Pogge ha Moes grå sadel. När jag rider handlar det mest om att vi ska ha ett gemensamt språk. Det är lite omskolning från vanliga ridhjälper till akademiskt, samma resa som Louie och jag gjort. Pogge har dock en stor fördel då han är väldigt lyhörd och lättare följer viktjälperna än vad Louie hade för sisådär 10 år sedan.

Just nu är våra träningsmöjligheter en aning begränsade då byvägen är den plats där vi får förlägga all vår träning. Vår "ridbana" är blöt och geggig så där kan vi inte vara och stallplanen är inte heller i skick för träning. Lite synd då det är svårare att göra ett "bra" pass längs vägen, men det är vad vi har att använda oss av just nu så det är bara att gilla läget. Nu hoppas jag på bättre väder så det hinner torka upp så vi kan fortsätta vår gemensamma resa, jag och min Black Beauty.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning småprat

Årets hälsokontroll för Louie och Moe är avklarad. Den blev lite senare än normalt, vi brukar ha hälsokoll i början av året och nu hann det bli april.

Anledningarna till att jag valt att senarelägga veterinärbesöket är bland annat att jag verkligen ville att båda hästarna ska känna sig lugna och trygga i stallet - de flyttade ju in den 30 december så januari var inte lämpligt som jag ser det. Sedan florerade diverse sjukdomar i hästvärlden så då valde jag att avvakta tills kulmen lagt sig, ville inte chansa på att få någon smitta av vare sig kvarka eller virus när hälsoläget inte känts akut på något sätt.

Jag är ofta lite nervös inför dessa kontroller. Jag tycker jag har rätt bra koll på hur hästarna mår, men det finns ju vissa saker jag inte kan checka av i vardagen. Som tänder, hjärta och lungor. Louie är ju lite äldre så det är ju naturligt att hans tänder är slitna och han har haft kronisk bronkit med ganska svåra besvär så det är en anspänning för mig. 

Veterinär Gunnar tyckte det var kul och intressant att få titta i Louies mun. Det är inte ofta jag får titta i munnen på en sådan gammal häst sa G.Louie behövde inte få något gjort i munnen alls. Allt såg fint ut även om det finns några tänder som är lösa och slitna. Han äter bra, har fint hull och som G sa, han är helt perfekt! Han har fin käkmuskulatur och inga foderinpackningar och inte heller tendens till tandlossning med blödande tandkött. Jag brukar spola munnen på hästarna som en veckorutin och det tyckte G var bra. Fortsätt med det för det gör att eventuella foderrester spolas bort och då minskar risken för tandtroll (karies).  Ett annat bra sätt att "spara" på Louies tänder är att blöta hans kraftfoder så det blir mer som gröt så nu får han lucerngröt till kvällen och han älskar att slafsa och slurpa med det. Dock blir boxväggen vid krubban geggig, men det tar jag alla dagar i veckan. 

Moe fick också en grundlig kontroll och G sa till Moe, du grabben du har hamnat i paradiset!
Moes tandstatus var fin. Även han har bra käkmuskulatur och inga bettproblem. Moe hade lite vassa kanter på vänster sida. Jag fick själv titta och se att han hade lite sår längs kinden. Därför fick han hjälp att runda av det vassa samt en tand som hade en vass spets som stack upp mot överkäken.

Vi tittade på det sår som Moe har på höften och som han haft sedan vår första sommar. Jag har frågat ett flertal veterinärer om vad det är och fått lika många svar. Ingen har egentligen vetat vad det är utan det har mest varit spekulationer. Jag har även frågat hur jag ska göra för att få det att läka ihop. Såret sitter på ett utsatt läge och varje gång Moe rullar sig går det sönder. Även där har svaren varit tvedtydiga, låt det vara har varit den mest gångbara lösningen. Även om Moe inte har haft ont av såret så vill jag veta vad det är och hur jag ska hjälpa honom att få det att läka. Så det fick bli en biopsi som skickats på analys och jag fick äran att berätta att det är en hudtumör. Det hade G inte en aning om så nu fick han lära sig något av mig. Nu kan det låta hemskt med en tumör, men det är inte så farligt som det låter. Det är ett sår som blivit infekterat av ett virus som sprids via flugor, själva såret kallas hudtumör och är besläktat med inkar. Ni har vi behandlat det i några månader och den krymper hela tiden. Nu hoppas jag att vi kan få bort den helt och att den inte återkommer.

Pogge fick nöja sig med att snusa på veterinär G s jacka och vara sällskap. Han är både vaccinerad och har haft tandkontroll innan han kom till oss. En bra första introduktion till veterinären blev det med lite mys och klapp på halsen. 

Ett bra besök med många fina kvitton på att vi har en bra status! Som min pappa brukade säga, One apple a day keeps the doctor away fast i detta fall veterinären och äpplet byter vi ut mot morot. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Sedan vi flyttade hem till Veda har det hänt så otroligt mycket med Moe. Han har verkligen utvecklats på alla plan, både fysiskt och mentalt.

Jag upplever att han mår bättre nu, han känns mer harmonisk och betydligt tryggare än tidigare. Tryggheten tror jag själv kommer mycket av att han nu hanteras på samma sätt varje dag. Han vet vad som förväntas, hur vi förhåller oss till varandra och vilka rutiner vi har. Samma rutiner  och förhållningssätt gäller för alla hästarna så det råder inga tveksamheter överhuvudtaget. Att det bara är vi i familjen tror jag också spelar roll för det gör att vi alla kan vara mer avslappnade kring de situationer som kan uppstå. Det finns ingen utomstående som vi måste ta hänsyn till utan vi gör det på vårt sätt, som passar oss.

Moe är en mycket sensitiv häst. Han känner av minsta lilla osäkerhet och framförallt snappar han genast upp gällande känsloläge. Känner han att jag till exempel är trött och lätt irriterad då blir han precis likadan, är jag lugn och i balans är han likadan. Jag brukar "tona in mig" i hans energi, andas tillsammans, så vi är i samma energi och i harmoni med varandra innan vi börjar umgås. På så sätt tycker jag själv också att jag får en bättre bild över hur han mår för dagen. Om han är trött, pigg, lugn och så vidare. Det roar jag mig även med när jag mockar boxarna. Det är väldigt spännande och känna vad som dyker upp när man öppnar en boxdörr, vilken känsla som råder. Jag har en tid känt att så fort jag kliver in i Moes box blir jag irriterad, plus att han haft det stökigt och rörigt - ett tecken på att han inte är helt nöjd. Efter moget övervägande bestämde jag att han och Louie skulle få testa att byta boxar några nätter. Vilken skillnad! 
 
Moe själv har också väldigt lätt att ändra sitt känsloläge. Det gör att han stundtals är väldigt svår att läsa av. Ibland känns det som att "här kommer alla känslorna på en och samma gång". 
Han kan i början av ett träningspass vara fokuserad på sin uppgift och nästa sekund kan det knyta sig totalt och han blir stressad och vet inte alls hur han ska bete sig. Den som är allra bäst på att läsa av och tolka Moe är Louie. Med sin visdom och erfarenhet så har han en magisk förmåga att snabbt känna vad som gäller. Han tycks ha en inbyggd radar som gör att han vet exakt hur nära han kan vara Moe utan att störa sig med honom. Det märks väldigt väl att Pogge inte har samma fingertoppskänsla för han förstår inte att nu är det okej att vara nära och nästa sekund är den en fly förbannad Moe som skriker åt honom flytta dig! 

Jag tror också att den träning vi gör med positiv förstärkning hjälper honom att hantera omvärlden. Istället för att bli rädd och fly sin väg kan han nu finna en nyfikenhet i nya saker. Jag har märkt det vid flera tillfällen att han nu har fler valmöjligheter i sitt beteende. När han ser något kan han välja att gå och kolla vad det är istället för att springa därifrån. Häromdagen då snön åkte av stalltaket och det dånade som en lavin valde han att stanna med mig. Visst han tycker det är otäckt men hans spontana reaktion är att stå stilla vid mig istället för att springa iväg. Han är mer öppen och nyfiken och han agerar med en större trygghet än tidigare. Visst vi har fortfarande mycket kvar att arbeta med men det går sannerligen åt rätt håll.

Rent fysiskt känns Moe stark och stabil. En spännande sak som hänt är att han har bytt sida på all sin man. Kloka hästgubbar och gummor brukar säga att hästens man representerar hela hästkroppen och om någon del av manen ligger på motsatt sida så beror det på en obalans. Moe har alltid haft delar av manen på båda sidor om men under senhösten så bara vips bytte all man till en sida. Förbryllande och spännande. Nackdelen är att jag har jättesvårt att fläta hans man för den ligger liksom på fel sida för mig. Men det tar jag alla dagar i veckan om han mår bra.

Det har tagit tid och mycket tålamod att komma dit vi befinner oss idag  och vi har fortfarande mycket jobb framför oss. Moe har många stenar som ligger i hans ryggsäck och visst, vissa dagar och stunder har jag känt att det kanske är för mycket för mig att jag kanske inte kan hjälpa honom att minska på bördan. Men jag får dagligen bevis på att vissa stenar numera bara är gruskorn i ryggan och en del har vi kunnat lägga utanför ryggsäcken helt och hållet. 

Jag är otroligt stolt över honom, över den resa vi gör tillsammans. Idag är jag lite extra stolt då vi kunnat ta ett ridpass på stallplanen i lugn och harmoni. Även om snickarna spikade panel på huset, använde spikpistol, sågade brädor och klättrade på byggnadsställningen. Han har verkligen mognat min vackra vän, min älskade Moe.

Läs hela inlägget »

Jaha, vad sjutton ska det här inlägget handla om?
Tre hästar, tre olika personligheter och tre olika raser. Varmblodet Pogge, kallblodet Moe och Louie som är halvblod; lipizzaner/ fullblod. Då blir det en varm, en kall och en halvfull. 

Att stallet nu inhyser tre härliga gossar känns jättebra.Det har stundtals varit lite stökigt då de inte hittat sina positioner men det går bättre och bättre. Nu är det mest vid fodringen som det blir lite jagis och gruffande, men de bråkar inte utan markerar, visar med sitt kroppsspråk vad som gäller. De vilar alla tre tillsammans, då är det inget stök alls.
Jag tycker det känns skönt att de både kan vara ihop och även ha möjlighet att gå iväg och vara för sig själv en stund. Det känns som att alla tre accepterar varandra och jag tror själv att det kommer bli anorlunda när vi närmar oss vår och försommar då hagen blir större och det finns mer att göra på dagarna, till exempel leta grässtrån. 

För vår träning är det också mycket lättare nu när de är tre. Louie och Moe kunde inte vara ifrån varandra utan att bli stressade, ingen av dem klarar av att bli lämnad ensam. Men nu fungerar det jättebra och jag kan få viktig egentid med dem var och en för sig. Känns helt fantastiskt skönt att kunna gå ut på promenad, ta en tur i skogen eller gå till träningsbanan med vetskapen att de andra två har det bra tillsammans. 

Moe är den som tagit kommandot och är den som styr upp flocken. Han bestämmer vem som ska äta i vilken hög, vem som får komma fram till grinden och i vilken ordning man går in och ut. En ny roll för honom och han tar den på stort allvar. Jag märker på honom att det tar på krafterna, vissa dagar är han riktigt trött. Det är inte alltid så lätt att hålla ordning på de andra två. När Moe tycker att Pogge stökar med Louie då rycker han in och säger ifrån. Han vet att man måste vara varsam om sin röda vän. Det märks även på Moes beteende att när han vill flytta på Louie så gör han det på ett mjukare sätt, med Pogge är det mer FLYTTA DIG NU!! 

Louie och Pogge kommer fint överens, men ibland vill Louie vara ifred och Pogge vill leka. Louie har ofrivilligt blivit lekfarbror, men han fixar det jättebra. Lite bus och lek en stund sedan säger Louie, kom vi rullar oss i snön och sedan kan vi äta. När Louie vill vara ifred går han ofta och ställer sig nära Moe. På förmiddagarna brukar Louie och Moe vila tillsammans när Pogge städar undan allt hö som finns kvar från morgonen. Det känns som att dessa tre individer kompletterar varandra på ett bra sätt. Det finns både lugn, energi, lekfullhet, nyfikenhet och trygghet. 

Nu är det nästan en månad sedan Pogge flyttade till oss. Fast det känns som om han varit här mycket längre. Jag tycker att han snabbt funnit sig tillrätta i sitt nya hem. Pogge är otroligt lättsam, har god ordning i boxen,lätt i all hantering och mycket social i sitt sätt. Han trivs med att vara aktiv och när vi tränar gör han sitt bästa hela tiden. Jättekul att arbeta tillsammans med och jag tycker han gör stora framsteg hela tiden. Nu i början tränar vi mest vid hand och vissa dagar går vi ut på promenader i byn. Inget tycks bekomma honom utan han följer snällt med och tittar nyfiket på det mesta. Det ska bli otroligt spännande att börja ridträna honom, men just nu är underlaget inte det bästa så vi fortsätter med handarbetet.

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter