Vår Blogg

Jag har ett nytt mantra som jag mumlar för mig själv vid träningspassen med Pogge.
Andas, slappna av, döda fisken, avstånd, förbered, starta.
Andas; här gäller det att vi båda befinner oss i samma energi. Vi ska kunna stå mitt emot varandra och vara i harmoni och balans. I samma bubbla och andas i takt. Pogge är ofta lite ivrig och jag har så lätt att hamna i hans energi så här gäller det att vi hittar lugnet tillsammans.
Slappna av, hör nära samman med att vi andas tillsammans. Då kan vi finna lugnet och slappna av plus att jag i detta moment kan be honom att sänka sitt huvud i avslappning för att han ska känna, det är lugnt, ingen press. Ett väldigt bra "knep" som även går att använda i helt andra situationer också. Som till exempel när man träffar på lite läskiga saker då kan man bara be om att kom till lugnet och slappna av här med mig, det är lugnt. Så inte bara bra vid träning.
Döda fisken?? Kanske en ovanlig liknelse i detta sammanhang, men det har sin förklaring. Har du någon gång hälsat på en person och handslaget känns som du får en slapp, död fisk i handen? Precis så vill jag att det ska vara när jag tar och håller i kapsontygeln. Armen och handen ska vara som en död fisk. Fingrarna får spela lite lätt och vibrera i tygeln men armen, handleden och handen måste vara som lös gelé. 
Avstånd. Oavsett vilken av hästarna jag jobbar med så har jag en tendens att ha hästarna i mitt knä bildligt talat. Men har man hästen så nära så ser varken de eller jag vad som händer i resten av kroppen. Med Louie och Moe är detta moment lite lättare då de är lite mindre. Pogge är en stor häst och jag har inte så mycket räckvidd så det gäller att vi håller vårt avstånd för att han inte ska hamna på mig eller gå förbi mig. När vi står i avslappning tillsammans försöker jag placera mig så jag har ett bra avstånd till honom, det är jag som flyttar på mig och han får stå kvar på sin plats.
Förbered, i detta moment gör jag en snabb check på alla övriga komponenter. Slarvar jag här så blir resten inte så bra. Står vi för nära varandra eller är vi ivriga att komma iväg blir det svårt att få till det. Det är som en påminnelse till mig vilka delar som är viktiga för mig att hålla koll på så att jag ger honom de bästa förutsättningarna som möjligt. Planen är ju att han ska lyckas varje gång och känna sig tillfreds. 
Starta, kapsontygeln ligger i handen och vi har ett bra avstånd. Djupt andetag och en lätt signal som frågar, Ska vi gå? Jag tar stora kliv i en lugn takt baklänges och Pogge hänger med. Här har vi arbetat med att Pogge ska starta på min signal och inte på att jag tar eller håller i kapsontygeln. Jag vill ju att han ska kunna stå stilla och inte gå iväg förrän jag ber honom. Det börjar sitta riktigt bra, men när han är lite trött eller ivirig att koma igång med träningen är det lite svårt att komma ihåg just denna detalj. 

Just nu handlar mycket av vår träning om att lära sig detta mönster. Det kan tyckas som enkla och lätta grejer, men jag inser mer och mer varför denna typ av träning betecknas som ridkonst. Det är små detaljer och om jag missar på någon punkt blir resultatet mindre bra. När vi hittar rätt är det som att vi kopplas ihop på en räls och det känns så lätt, mjukt och följsamt. Vi sitter ihop som en enhet. Det kräver koncentration och fokus och jag märker ganska snabbt när Pogge börjar bli trött i huvudet. Även jag blir trött i huvudet och då blir det lite slarv.

Vi gör lite korta intervaller med hela förberedande proceduren, startar går några steg
(baklänges), stannar, belönar och startar igen. Så håller vi på. Vi tar paus då han får gå med sina vanliga, lite längre steg och jag går bredvid. Vi byter varv och gör lika i andra varvet. Häromdagen gick det fantastiskt bra. Vi hade långa perioder där vi satt ihop och Pogge visade att han kunde skritta sakta, sakta och stanna. Riktigt snyggt! Vi har också börjat lite med det stillastående arbetet, att flytta vikt mellan hans framben, hitta lite ställning i nacken och böjning genom hans kropp.
Jag har även testat att leka lite med att arbeta honom lös i GroundWork, med bara min hand liggandes på hans nosrygg. Jättebra övning för mig som då verkligen kunde känna att jag kunde vara så mjuk och följsam i handen. Pogge är superkänslig så det passade honom också. Han är verkligen en stjärna och en sådan vänlig själ som låter mig testa dessa saker. Han ställer upp på det mesta.
Träningen varvar vi med helt andra saker. Gå på promenader, kolla in grässtrån, turer i skogen och mjuk massage av muskulatur. Jag tycker det är viktigt att variera det vi gör både för kropp och själ. Idag blir det en träningsfri dag för Pogges del. Jag känner att hans kropp och knopp måste vila, processa och bara vara.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning reflektioner

Just nu är det markarbete som gäller i Stall Weda, fast på lite olika sätt och former.
För drygt tio dagar sedan hade jag Angelica på besök och alla hästarna fick varsin lektion. Vi gjorde en liten statuskoll på läget och sedan har vi börjat arbeta med lite nya saker. För Pogges del är det fokus på markarbete/groundwork AR style. Min plan är att Pogge och jag ska åka iväg och träna för Christofer Dahlgren i slutet av November så därför vill jag att vi ska öva på GW positionen med mig gåendes baklänges.

Just positionen näsa mot näsa har varit lite svår för oss. Mycket beror på att Pogge helt enkelt inte är van vid att ha sin människa framför näsan. När jag går i positionen bredvid honom går det mycket lättare. Sedan är han en stor häst som tar stora steg och i dagsläget är han inte tillräckligt stark att kuna gå långsamt. Vi kämpar på med att hitta en bra steglängd i en lämplig takt där vi båda lyckas hålla balansen. Det är inte heller så lätt att gå baklänges i gruset på stallplanen eller i hagen där jag lätt snubblar i högt gräs eller kliver på någon sten, men mer om det lite längre fram.

Nu i början har vi tränat på startpositionen. Näsa mot näsa, han ska sänka sitt huvud, jag håller i kapsonen och vi startar när jag ber honom gå framåt, tillsammans går vi, han framåt och jag baklänges och vi försöker hålla våra positoner och vårt avstånd. Kan låta plättlätt men det är klurigt. Pogge är fantatsiskt duktig och han lär sig snabbt. Han är väldigt mjuk och lyhörd så jag kan ofta bromsa honom bara med att hålla upp handen som ett stopptecken.
 
För mig känns det så himla fint att kunna lära honom detta grundarbete på ett så mjukt och trevligt sätt. Med Angelicas hjälp har vi hittat ett sätt där vi kan blanda AR med den belöningsbaserade träningen. Det gör att vi kan jobba med så små signaler och mjuka, lätta händer/fingrar. Det passar Pogge jättebra då han är en mycket känslig individ. 

Även Louie får sin del av markarbete. Han jobbas mest helt lös i bara grimma. Han är fantastiskt duktig på att följa så med honom använder jag antingen en target som visar honom vägen eller bara handen som pekar vart vi ska. Louie som tidigare avskydde allt arbete vid hand har verkligen kommit att älska denna träning.

Eftersom han är så duktig på att följa och han går så fint bredvid mig har vi nu börjat leta efter att kunna växla gångarter. För mig är det viktigt att Louie själv får ta initiativ till rörelserna så vi "leker fram" övergångar med mycket belöning. Det som är svårt är att hitta ett "kommando" för galopp och trav och sedan hitta rätt tajming på det. Så han förstår att när jag säger "Yah" då önskar jag att han tar ett galoppsprång och "Trava" betyder trav.
Vi är väl inte där riktigt än, men jag har nog aldrig sett honom så entusiastisk och villig att röra sig så mycket som han gör nu. Plus att den rörelseglädje han visar är helt hans eget initiativ.

Till detta arbete jobbar vi vidare med hans Power Walk. Jag har precis börjat varva dessa övningar tillsammans som i en kedja och igår då gjorde han själv flera fina sekvenser. Från stillastående startar han i skritt med ett steg som påminner om spansk skritt med höga benlyft. Han är mycket stolt över sig själv och det är jag också.

Med Moe går det både lite fram och tillbaka. Ibland funderar jag över vad vi gjort under våra fyra år tillsammans för i vissa stunder känns det som att vi inte lärt oss ett endaste dugg. Men det stämmer såklart inte. Det finns jättemycket som ändrats och han har blivit en betydligt tryggare individ. Men det är inte alltid så lätt att hitta vad som passar honom. Det kan även skifta från dag till dag. Moe är en häst som man inte på något sätt kan tvinga då blir saker bara ännu värre. Han är verkligen en free spirit, han vill vara fri utan begränsningar, något som inte alltid är så enkelt.

Just nu har vi valt att backa tillbaka några steg och vi övar på saker som han tycker om. Vi gör allt på ett sätt där han känner sig trygg och har kontroll. Samtidigt försöker jag göra övningarna och träningen rolig för honom. Jag försöker uppmuntra hans egna initiativ om de inte är alldeles för tokiga. Moe har ju en stor portion humor så han kan lätt komma på övningar såsom putta ner alla täcken inne i stallet, tömma ur alla ryktpåsar vilket är helt ofarligt, det blir bara mycket stök och arbete för mig att ta hand om. Men han kan även tycka att vi ska öva på att gå ner i diken bland sprängsten och annat vilket kan innebära skador så jag försöker styra honom lite fast på ett fint sätt. 

De senaste dagarna tycker jag att jag börjar skymta en positiv trend. Vi har dammat av hans favoritövning med att stå på mattan. Han får ställa sig på mattan och jag ber honom stå stilla medans jag går runt, ställer mig bakom eller går en bit ifrån honom. Han är verkligen jätteduktig på det. Sedan har jag lagt till inkallning som ett nästa steg. Då ska han stå på mattan och vänta tills jag ber honom komma sedan vi går en liten sväng innan vi går tillbaka till mattan. Förra veckan blev den svängen lite mer än en volt på stallplanen då han själv tyckte att vi kunde gå upp till vägen, ut på vägen och kanske bort till grannen? Ja okej jag hänger på sa jag. När vi skulle gå tillbaka hem hade han lite bråttom men på stallplanen gick han till mattan men sedan sa han Nä nu gör vi inget mer. Denna vecka tränar vi i hagen eftersom det pågår arbete vid stallet. Det har gått väldigt bra och Moe blir mer intresserad och tycker det är kul även att titta på vad de andra får göra. Idag visade han att han verkligen ville vara med och träna då han gjorde inbrott in i träningsrutan mitt under Louies pass. Hallååå jag vill också, flytta på dig!! 

Det sista markarbetet som pågår är stallplanen. Killarna som gjorde allt arbete när stallet byggdes är tillbaka och jämnar till, sätter höjder och fixar hela stora planen. Slätt, rakt och det bästa av allt det blir fint slitlager (stenmjöl) på ytan. Så nu kan jag få en bättre yta att träna hästarna på eftersom vi inte har någon ridbana än. Det kommer bli superbra! Det har gått jättebra att träna hästarna på gruset, men det har sina begränsningar. Louie vill jag inte rida på det underlaget, men med packad hårdare yta kommer vi säkert kunna ridträna lite också plus att arbetet vid hand kommer bli mycket lättare då han är så beroende av bra underlag. Pogge och jag kommer kunna jobba mer med vår GW position då jag inte hela tiden måste ha koll så jag inte ramlar/styper i gruset plus att vi kommer kunna rida på vår stallplan. Moe som helst vill vara nära sin flock kommer kunna få betydligt bättre träning när vi kan ha en större yta att hålla till på. Sedan hoppas jag att Moe och jag ska kunna arbeta med att hålla ytan platt och fin så han får jobba mer med sin kropp jag måste bara skaffa mig en lämplig sele till honom.
Till helgen ska vinterhagen ska få sig ett lyft. Det skall grävas diken och dräneras så vi slipper geggamojja, hagstolparna ska bytas till rejäla stolpar och ligghallen ska få nytt golv. Blir lite markarbete då med.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning småprat

Dags att försöka skrämma liv i skrivandet igen nu när vi börjar landa hemma på gården. Byggandet av huset, packa ihop och förbereda flytten, inflyttning i Villa Veda, sälja gamla huset... allt har tagit en massa tid i anspråk och om det är något jag fått lära mig under vårt år med hus och stallbygge så är det att PRIORITERA! Men nu är vi på plats på Veda gård och sakta men säkert börjar rutiner och annat komma på plats, även om vi fortfarande bor i ett mindre kaos med flyttkatonger och en total förvirring när man inte har en aning om vart saker och ting finns. Men förhoppningen är att det ska finnas lite tid för uppdateringar!


Rivstart
Kan lugnt säga att det blev en rivstart för Pogge när han flyttade till oss. Från att ha varit sällskap och hagpojke fick han snabbt introduceras inom ridkonsten.
I slutet av maj åkte vi på kurs i grannbyn Baggböle och kursade med självaste Bent Branderup! Är inte det en rivstart så säg! Med fem ridpass eller mer att jag suttit i sadeln som legat på hans rygg åkte vi dit och fick lära oss en massa bra och nyttiga saker. Jag är imponerad och stolt över finaste Pogge som skötte sig jättebra i denna nya miljö och för honom nya träningsform. 

Jag red vårt första pass och de andra två arbetade vi vid hand. Vi fick väldigt fin hjälp och guidning av Bent vid ridningen. Det är det jag själv kommer ihåg mest ifrån för då kunde jag koncentrera mig och fokusera bättre. Jag minns knappt vad han sa eller vad vi gjorde på våra andra två lektioner. Jag kände att Pogge behövde min uppmärksamhet och fokus så jag lyssnade väldigt dåligt plus att min flytthjärna inte helt kopplade i översättnngen från engelska till svenska alla gånger. Men jag är supernöjd med det vi fick med oss och jag är väldigt stolt över Pogge. Även lite imponerad av mig själv som åkte iväg med så lite träningstid, jag är ju rätt feg i vanliga fall.
Efter kursen hade jag tänkt att fortsätta ridträna tillsammans med Pogge, men vi hann bara med några ridpass. Både Louie och Pogge blev bitna av någon elak insekt, kan ha varit geting, precis vid sadelläget och båda fick stora bett som både kliade, gjorde ont och stramade. Det tog ganska lång tid innan de försvann så pass att det gick att lägga på sadel igen. Men under tiden arbetade vi vidare vid hand och slipade på dem sakerna så det blev träning ändå.Vi har mest övat på att flytta framdel och bakdel, hitta lite böjning och ställning i arbetet vid hand. Sedan har jag övat mycket på att få honom liksidig och kroppsmedveten med hjälp av bommar, gå mellan och runt konor och stå på matta. Det tycker han är kul och spännande.

Omstart
När såren efter betten försvunnit tänkte jag att nu startar vi om och tar lite ridpass igen. Första ridpasset var helt fantastiskt. Vilken skillnad i Pogges kropp! All träning vid hand hade gjort honom mer liksidig och stark. Han kändes inte "valpig" i kroppen utan mer stabil och säker. Jag var helt lyrisk och tänkte att nu jäklar ska det ridas minsann. Men utflyttning och inflyttning behövde min uppmärksamhet så träningstiden med hästarna blev lite begränsad och jag prioriterade att alla tre hästarna fick kortare träningspass. Hästarna gick även på bete under den tiden så jag kände att motion och rörelse för alla tre var viktigast. Därför blev det lite magert med ridningen, men några få ridturer blev det, innan Pogge plockade av sig en sko... Då hade vi hunnit flytta in och jag kände att det började bli dags att ta tag i ridningen igen. Ja, ett ridpass hann vi med och två dagar senare hade han tagit av sig en sko och var så öm i hoven så jag trodde nästan att det var något annat som var fel. Tur att jag har en arsenal med gamla boots, även om jag inte hade någon som var tillräckligt liten för Pogges nätta hovar, men med ullsulor och lite fix kunde han klara sig tills den ny skon kom på plats. Med ny sko på plats var Pogge mer vild än tam -  i hagen. Jösses vad han hoppade, skuttade, stegrade, galopperade, bockade. Snacka om att han varit hämmad av att först ha ont och sedan klafsa runt i stora boots.

Lite motion vid hand för att pyscha ut lite energi sedan hann vi med att rida en tur igen. Jag hade med mig husse som sällskap för jag ville testa att rida Pogge bettlöst och det har jag aldrig gjort. Då vi inte har någon ridbana eller bra plats att träna på förutom byvägen kändes det bättre att ha någon med sig på marken, just in case. Att rida bettlöst kändes jättebra. Pogge är otroligt känslig och han svarar så lätt för vikthjälp så nu under inskolningen tror jag att bettlöst kan vara ett väldigt bra alternativ. Även bra för mig också. Det ridpasset vi fick kändes så himla bra, jag var fullt och fast övertygad om att jag skulle rida nästa dag och min plan var att förska få till 2-3 ridpass i veckan, för tid i sadeln är något vi verkligen behöver. När jag tog in hästarna på kvällen då hade Askungen varit framme igen. Fyra ben, tre skor. 

Nystart

Denna gång var Pogge inte alls lika besvärad av att ha en sko mindre men ridning fick vänta tills en ny sko var på plats och där är vi nu. Då ridningen bromsas av olika faktorer hela tiden känner jag själv att jag är väldigt ringrostig och mitt eget självförtroende är väl inte heller på topp. Pogge och jag har ju knappt hunnit med att lära känna varandra vid ridning och varje gång blir nu som att börja om från början. Idag tog vi vår första ridtur, helt kravlöst bara ta oss ut så vi får tid tillsammans och hittar vårt språk.  Först lite check på gårdsplanen så att gas och broms fungerar och sedan en tur längs vägen och det kändes fint. Vi tog en kortare tur och avslutade med att stanna vid vår hösthage där jag hoppade av och han fick gå och beta en stund.
Min plan just nu är att fortsätta ridträna med Pogge några dagar i veckan och varva med arbete vid hand, promenader och annat skoj. Ridningen får bli lite mer kravlös då vi mest får hålla till längs vägen. Jag längtar tills stallplanen ska fixas med bättre underlag, då kommer jag kunna ha det som ridbana vilket kommer underlätta all träning med hästarna. Det är förhoppningsvis bara några veckor bort innan det arbetet dras igång.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning reflektioner

När jag var liten slukade jag böckerna om den svarta hingsten och tittade på TVserien om Black Beauty. Det är verkligen något speciellt med dessa mörka skönheter, något magiskt, majestätiskt.  Nu har jag en alldeles egen svart skönhet i Pogge.


Pogge har nu bott hos oss i nästan tre månader, men på något konstigt sätt känns det som att han alltid varit här, han liksom hör hemma här. Svårt att förklara känslan, men det känns så självklart. 

Pogge är en riktig myskille, otroligt social och vänlig. Han gör alltid sitt bästa i alla situationer. När Louie och Moe säger - Nej det där gör jag inte!  säger Pogge Okej, det där har jag aldrig gjort förut, men jag kan testa. En fantastisk inställning, älskade häst.

Under dessa tre månader har Pogge och jag mest haft fokus på att lära känna varandra. Allt är ju nytt för honom med ny människa, nytt stall, miljön, hagar, två "bröder", träningsmetoder, rutiner, utrustning och gud vet vad. Vi har tagit det i lugn och ro, det viktigaste är att han känner sig trygg i sitt nya hem och med mig såklart.

Så även om vi inte gjort så jättemycket så har det hänt mycket med honom under dessa tre månader. Vi har spenderat mycket tid med att vara ute och gå, på vägen, i skogen, uppför, nedför över stock och sten. Det har hjälpt honom mycket och han har blivit starkare i sin kropp plus att han har bättre kontroll på sina ben. Han kunde vara lite "snubblig" i början, men nu är han säker på hovarna. Han orkar stå stilla och kan aktivera sina muskler att hålla ihop kroppen vilket var jättesvårt för tre månader sedan. Nu har även det mesta av vinterpälsen bytts ut till en mjuk, blank, svart, sammetslen päls. Han är så himla vacker!

Träningsmässigt har jag mest arbetat honom vid hand. Vi har börjat med enkla grunder inom AR och framförallt Ground Work. Vi har jobbat med Ledövningen, där jag ska kunna gå och få honom att sakta farten, öka farten och stanna i fyra olika positioner. Mina positioner är vid hans öga, vid bogen, sadelläge och vid hans bakben. I denna övning kan även jag se vilken position han föredrar och vilken som kan kännas svår. För att göra det ännu mer intressant och krävande - mest för mig - har vi även lagt till att vi ska gå synkroniserat i samma takt. När han startar sitt steg med höger ben ska även jag gå med mitt högra ben. Sådant nörderi håller vi på med när vi är ute och går i omgivningarna!  
Vi har börjat lite smått med det stillastående arbetet, men det tycker Pogge är svårt och lite konstigt. Även arbete i GW när jag ska gå baklänges är svårt. Pogge tar stora steg och han kan inte förstå varför jag står i vägen för honom. Louie hade också jättejobbigt med denna position tidigare, det är en vanesak plus i Pogges fall handlar det även om styrka då han måste gå lite långsammare och med kortare steg för att inte gå in i mig. Nu smyger vi in korta sekvenser när jag går baklänges så han vänjer sig och förstår att det inte är något konstigt med att ha mig framför näsan.  När vi arbetar vid hand så använder vi oss mest av longeringspositionen där jag går bredvid honom, det går mycket bättre. 

Två bra övningar som jag plockat fram ur arkivet är Birgittas "unghästövning". Den fungerar både vid hand och uppsuttet. Den handlar om att öka och minska storleken på volten. Uppsuttet använder jag vikthjälperna och styr med foten, följ med mig in eller följ mig ut ur volten. Klurigt tycker P.
Vår andra övning såg jag när jag var på Fair to the Horse förra året när Christofer Dahlgren undervisade. Där jobbar vi också på en cirkel och övningen går ut på att lära hästen mönstret cirkeln. Jag ställer ut konor och vi varierar att gå innanför, utanför, gå slalom mellan konorna. Efterhand kan man lägga in en tanke om öppna/sluta mellan konorna. Plus alla gångarter, fast vi är inte riktigt där än. 

Lite ridning har vi också hunnit med. Vi har testat oss fram med olika bett, vanligt tränsbett/ bridong, tvådelat, rakt anatomiskt, Nova bett. Nästa gång tror jag vi ska testa Cavemore, bettlöst med kapson och hackamoreskänklar. Vi har även testat olika sadlar och just nu får Pogge ha Moes grå sadel. När jag rider handlar det mest om att vi ska ha ett gemensamt språk. Det är lite omskolning från vanliga ridhjälper till akademiskt, samma resa som Louie och jag gjort. Pogge har dock en stor fördel då han är väldigt lyhörd och lättare följer viktjälperna än vad Louie hade för sisådär 10 år sedan.

Just nu är våra träningsmöjligheter en aning begränsade då byvägen är den plats där vi får förlägga all vår träning. Vår "ridbana" är blöt och geggig så där kan vi inte vara och stallplanen är inte heller i skick för träning. Lite synd då det är svårare att göra ett "bra" pass längs vägen, men det är vad vi har att använda oss av just nu så det är bara att gilla läget. Nu hoppas jag på bättre väder så det hinner torka upp så vi kan fortsätta vår gemensamma resa, jag och min Black Beauty.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning småprat

Årets hälsokontroll för Louie och Moe är avklarad. Den blev lite senare än normalt, vi brukar ha hälsokoll i början av året och nu hann det bli april.

Anledningarna till att jag valt att senarelägga veterinärbesöket är bland annat att jag verkligen ville att båda hästarna ska känna sig lugna och trygga i stallet - de flyttade ju in den 30 december så januari var inte lämpligt som jag ser det. Sedan florerade diverse sjukdomar i hästvärlden så då valde jag att avvakta tills kulmen lagt sig, ville inte chansa på att få någon smitta av vare sig kvarka eller virus när hälsoläget inte känts akut på något sätt.

Jag är ofta lite nervös inför dessa kontroller. Jag tycker jag har rätt bra koll på hur hästarna mår, men det finns ju vissa saker jag inte kan checka av i vardagen. Som tänder, hjärta och lungor. Louie är ju lite äldre så det är ju naturligt att hans tänder är slitna och han har haft kronisk bronkit med ganska svåra besvär så det är en anspänning för mig. 

Veterinär Gunnar tyckte det var kul och intressant att få titta i Louies mun. Det är inte ofta jag får titta i munnen på en sådan gammal häst sa G.Louie behövde inte få något gjort i munnen alls. Allt såg fint ut även om det finns några tänder som är lösa och slitna. Han äter bra, har fint hull och som G sa, han är helt perfekt! Han har fin käkmuskulatur och inga foderinpackningar och inte heller tendens till tandlossning med blödande tandkött. Jag brukar spola munnen på hästarna som en veckorutin och det tyckte G var bra. Fortsätt med det för det gör att eventuella foderrester spolas bort och då minskar risken för tandtroll (karies).  Ett annat bra sätt att "spara" på Louies tänder är att blöta hans kraftfoder så det blir mer som gröt så nu får han lucerngröt till kvällen och han älskar att slafsa och slurpa med det. Dock blir boxväggen vid krubban geggig, men det tar jag alla dagar i veckan. 

Moe fick också en grundlig kontroll och G sa till Moe, du grabben du har hamnat i paradiset!
Moes tandstatus var fin. Även han har bra käkmuskulatur och inga bettproblem. Moe hade lite vassa kanter på vänster sida. Jag fick själv titta och se att han hade lite sår längs kinden. Därför fick han hjälp att runda av det vassa samt en tand som hade en vass spets som stack upp mot överkäken.

Vi tittade på det sår som Moe har på höften och som han haft sedan vår första sommar. Jag har frågat ett flertal veterinärer om vad det är och fått lika många svar. Ingen har egentligen vetat vad det är utan det har mest varit spekulationer. Jag har även frågat hur jag ska göra för att få det att läka ihop. Såret sitter på ett utsatt läge och varje gång Moe rullar sig går det sönder. Även där har svaren varit tvedtydiga, låt det vara har varit den mest gångbara lösningen. Även om Moe inte har haft ont av såret så vill jag veta vad det är och hur jag ska hjälpa honom att få det att läka. Så det fick bli en biopsi som skickats på analys och jag fick äran att berätta att det är en hudtumör. Det hade G inte en aning om så nu fick han lära sig något av mig. Nu kan det låta hemskt med en tumör, men det är inte så farligt som det låter. Det är ett sår som blivit infekterat av ett virus som sprids via flugor, själva såret kallas hudtumör och är besläktat med inkar. Ni har vi behandlat det i några månader och den krymper hela tiden. Nu hoppas jag att vi kan få bort den helt och att den inte återkommer.

Pogge fick nöja sig med att snusa på veterinär G s jacka och vara sällskap. Han är både vaccinerad och har haft tandkontroll innan han kom till oss. En bra första introduktion till veterinären blev det med lite mys och klapp på halsen. 

Ett bra besök med många fina kvitton på att vi har en bra status! Som min pappa brukade säga, One apple a day keeps the doctor away fast i detta fall veterinären och äpplet byter vi ut mot morot. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: småprat

Sedan vi flyttade hem till Veda har det hänt så otroligt mycket med Moe. Han har verkligen utvecklats på alla plan, både fysiskt och mentalt.

Jag upplever att han mår bättre nu, han känns mer harmonisk och betydligt tryggare än tidigare. Tryggheten tror jag själv kommer mycket av att han nu hanteras på samma sätt varje dag. Han vet vad som förväntas, hur vi förhåller oss till varandra och vilka rutiner vi har. Samma rutiner  och förhållningssätt gäller för alla hästarna så det råder inga tveksamheter överhuvudtaget. Att det bara är vi i familjen tror jag också spelar roll för det gör att vi alla kan vara mer avslappnade kring de situationer som kan uppstå. Det finns ingen utomstående som vi måste ta hänsyn till utan vi gör det på vårt sätt, som passar oss.

Moe är en mycket sensitiv häst. Han känner av minsta lilla osäkerhet och framförallt snappar han genast upp gällande känsloläge. Känner han att jag till exempel är trött och lätt irriterad då blir han precis likadan, är jag lugn och i balans är han likadan. Jag brukar "tona in mig" i hans energi, andas tillsammans, så vi är i samma energi och i harmoni med varandra innan vi börjar umgås. På så sätt tycker jag själv också att jag får en bättre bild över hur han mår för dagen. Om han är trött, pigg, lugn och så vidare. Det roar jag mig även med när jag mockar boxarna. Det är väldigt spännande och känna vad som dyker upp när man öppnar en boxdörr, vilken känsla som råder. Jag har en tid känt att så fort jag kliver in i Moes box blir jag irriterad, plus att han haft det stökigt och rörigt - ett tecken på att han inte är helt nöjd. Efter moget övervägande bestämde jag att han och Louie skulle få testa att byta boxar några nätter. Vilken skillnad! 
 
Moe själv har också väldigt lätt att ändra sitt känsloläge. Det gör att han stundtals är väldigt svår att läsa av. Ibland känns det som att "här kommer alla känslorna på en och samma gång". 
Han kan i början av ett träningspass vara fokuserad på sin uppgift och nästa sekund kan det knyta sig totalt och han blir stressad och vet inte alls hur han ska bete sig. Den som är allra bäst på att läsa av och tolka Moe är Louie. Med sin visdom och erfarenhet så har han en magisk förmåga att snabbt känna vad som gäller. Han tycks ha en inbyggd radar som gör att han vet exakt hur nära han kan vara Moe utan att störa sig med honom. Det märks väldigt väl att Pogge inte har samma fingertoppskänsla för han förstår inte att nu är det okej att vara nära och nästa sekund är den en fly förbannad Moe som skriker åt honom flytta dig! 

Jag tror också att den träning vi gör med positiv förstärkning hjälper honom att hantera omvärlden. Istället för att bli rädd och fly sin väg kan han nu finna en nyfikenhet i nya saker. Jag har märkt det vid flera tillfällen att han nu har fler valmöjligheter i sitt beteende. När han ser något kan han välja att gå och kolla vad det är istället för att springa därifrån. Häromdagen då snön åkte av stalltaket och det dånade som en lavin valde han att stanna med mig. Visst han tycker det är otäckt men hans spontana reaktion är att stå stilla vid mig istället för att springa iväg. Han är mer öppen och nyfiken och han agerar med en större trygghet än tidigare. Visst vi har fortfarande mycket kvar att arbeta med men det går sannerligen åt rätt håll.

Rent fysiskt känns Moe stark och stabil. En spännande sak som hänt är att han har bytt sida på all sin man. Kloka hästgubbar och gummor brukar säga att hästens man representerar hela hästkroppen och om någon del av manen ligger på motsatt sida så beror det på en obalans. Moe har alltid haft delar av manen på båda sidor om men under senhösten så bara vips bytte all man till en sida. Förbryllande och spännande. Nackdelen är att jag har jättesvårt att fläta hans man för den ligger liksom på fel sida för mig. Men det tar jag alla dagar i veckan om han mår bra.

Det har tagit tid och mycket tålamod att komma dit vi befinner oss idag  och vi har fortfarande mycket jobb framför oss. Moe har många stenar som ligger i hans ryggsäck och visst, vissa dagar och stunder har jag känt att det kanske är för mycket för mig att jag kanske inte kan hjälpa honom att minska på bördan. Men jag får dagligen bevis på att vissa stenar numera bara är gruskorn i ryggan och en del har vi kunnat lägga utanför ryggsäcken helt och hållet. 

Jag är otroligt stolt över honom, över den resa vi gör tillsammans. Idag är jag lite extra stolt då vi kunnat ta ett ridpass på stallplanen i lugn och harmoni. Även om snickarna spikade panel på huset, använde spikpistol, sågade brädor och klättrade på byggnadsställningen. Han har verkligen mognat min vackra vän, min älskade Moe.

Läs hela inlägget »

Jaha, vad sjutton ska det här inlägget handla om?
Tre hästar, tre olika personligheter och tre olika raser. Varmblodet Pogge, kallblodet Moe och Louie som är halvblod; lipizzaner/ fullblod. Då blir det en varm, en kall och en halvfull. 

Att stallet nu inhyser tre härliga gossar känns jättebra.Det har stundtals varit lite stökigt då de inte hittat sina positioner men det går bättre och bättre. Nu är det mest vid fodringen som det blir lite jagis och gruffande, men de bråkar inte utan markerar, visar med sitt kroppsspråk vad som gäller. De vilar alla tre tillsammans, då är det inget stök alls.
Jag tycker det känns skönt att de både kan vara ihop och även ha möjlighet att gå iväg och vara för sig själv en stund. Det känns som att alla tre accepterar varandra och jag tror själv att det kommer bli anorlunda när vi närmar oss vår och försommar då hagen blir större och det finns mer att göra på dagarna, till exempel leta grässtrån. 

För vår träning är det också mycket lättare nu när de är tre. Louie och Moe kunde inte vara ifrån varandra utan att bli stressade, ingen av dem klarar av att bli lämnad ensam. Men nu fungerar det jättebra och jag kan få viktig egentid med dem var och en för sig. Känns helt fantastiskt skönt att kunna gå ut på promenad, ta en tur i skogen eller gå till träningsbanan med vetskapen att de andra två har det bra tillsammans. 

Moe är den som tagit kommandot och är den som styr upp flocken. Han bestämmer vem som ska äta i vilken hög, vem som får komma fram till grinden och i vilken ordning man går in och ut. En ny roll för honom och han tar den på stort allvar. Jag märker på honom att det tar på krafterna, vissa dagar är han riktigt trött. Det är inte alltid så lätt att hålla ordning på de andra två. När Moe tycker att Pogge stökar med Louie då rycker han in och säger ifrån. Han vet att man måste vara varsam om sin röda vän. Det märks även på Moes beteende att när han vill flytta på Louie så gör han det på ett mjukare sätt, med Pogge är det mer FLYTTA DIG NU!! 

Louie och Pogge kommer fint överens, men ibland vill Louie vara ifred och Pogge vill leka. Louie har ofrivilligt blivit lekfarbror, men han fixar det jättebra. Lite bus och lek en stund sedan säger Louie, kom vi rullar oss i snön och sedan kan vi äta. När Louie vill vara ifred går han ofta och ställer sig nära Moe. På förmiddagarna brukar Louie och Moe vila tillsammans när Pogge städar undan allt hö som finns kvar från morgonen. Det känns som att dessa tre individer kompletterar varandra på ett bra sätt. Det finns både lugn, energi, lekfullhet, nyfikenhet och trygghet. 

Nu är det nästan en månad sedan Pogge flyttade till oss. Fast det känns som om han varit här mycket längre. Jag tycker att han snabbt funnit sig tillrätta i sitt nya hem. Pogge är otroligt lättsam, har god ordning i boxen,lätt i all hantering och mycket social i sitt sätt. Han trivs med att vara aktiv och när vi tränar gör han sitt bästa hela tiden. Jättekul att arbeta tillsammans med och jag tycker han gör stora framsteg hela tiden. Nu i början tränar vi mest vid hand och vissa dagar går vi ut på promenader i byn. Inget tycks bekomma honom utan han följer snällt med och tittar nyfiket på det mesta. Det ska bli otroligt spännande att börja ridträna honom, men just nu är underlaget inte det bästa så vi fortsätter med handarbetet.

Läs hela inlägget »

Stall Weda har äran att välkomna och presentera - Ris di Poggio!
Pogge som han kallas till vardags är ett italienskt varmblod på 8 år. Nu har han bott hos oss i en vecka och han är verkligen en vänlig själ, mysig, social och otroligt snäll. Vacker och ståtlig är han också.

Att det skulle vara tre hästar i stallet har hela tiden varit min plan. Två hästar är i många situationer lite sårbart, jag minns själv min ångest när Louie hastigt blev lämnad ensam då hans dåvarande kompis blev sjuk. Den känslan vill jag inte uppleva igen - även om allt brukar lösa sig på bästa sätt.
Att vi skulle bli tre redan nu var väl inte helt planerat, men ibland griper ödet eller universum in och styr upp det hela så nu är han här!

Flocken börjar så sakteliga hitta sina former. Även om det gruffas och flyttas en del så fungerar alla tre bra tillsammans. För varje dag som går blir de lugnare och mer sammansvetsade som en trio. Idag stod de alla tre och sov tillsammans så det känns fint för mig. Louie och Pogge är väl de två som funnit varandra bäst, de är lite lika i sitt sätt att vara.

 Tidigare i sitt liv har han hunnit med att tävla på travbanorna, han har testat hoppning, men trivs bäst med att träna dressyr. Han är otroligt sensitiv och man behöver bara tänka vad man vill göra så uppfattar han det. Väldigt känslig för vikthjälper och han älskar att träna! Han vill verkligen ha en uppgift och att bara gå och skrota i en hage det är inte hans grej.
Vi har redan hunnit med att börja lite lätt med GroundWork vid hand. Vi gör lite lätta korta pass nu i början så hans kropp och huvud hinner med att ta emot allt som händer och sker. Han lär sig fort och är verkligen en fröjd att arbeta tillsammans med. Jag känner stor tacksamhet över att jag får ta hand om och förvalta denna ljuvliga gosse.


Pappa jag vill ha en italienare uppfödd på pizza och pasta - kan inte låta bli att referera till denna låttext av Galenskaparna /After Shave, speciellt då min härliga vän Åsa sjöng den för oss som ett extra välkomnande till vår Italienare.
Välkommen vackra gosse!

Läs hela inlägget »
Etiketter: nyhet

Nu har vi gått in i ett år och killarna har ÄNTLIGEN få flyttat in i stallet! Det är en så skön känsla och samtidigt känns det lite overkligt.

Nu är stallet inte helt klart, återstår lite hantverkarjobb som ska slutföras under veckan.
All el är inte klar, det återstår lite VVS jobb innan avloppet kan kopplas in, men hästarnas del är mer eller mindre färdig och jag har fått belysning och värmande element i " mina" utrymmen. Så lyxigt att få äta sin lunch inne och i värmen.

Dagen före nyårsafton fick Louie och Moe komma in och provsov i sina boxar. Det tog en stund innan de kunde komma till ro och börja äta mat och släppa på kontrollen. Jag satt hos dem i mörkret och vid flera tillfällen kom Louie eller Moe fram och kollade så att jag fakstiskt var kvar. När båda slappnande av och åt då kunde jag lämna dem.

Innan första riktiga natten inne har vi övat på att vara i stallet. Stå i boxen, stå på stallgången och sista dagarna innen premiärsovningen fick de äta sin lunch inne. Louie har varit mycket skeptisk till att vara i sin box. Stallet har han glatt knatat in i och undersökt, men att vara inne i boxen har han förknippat med något mindre trevligt. Första natten gick dock bra, även om det var lite ovant för dem. Sedan blev det lite mer skarpt läge med nyårsafton. 
Nyårsnatten blev orolig, mest för Moe som har det jobbigt med blixt och dunder, men det gick ändå bra. 

Efter en vecka i nya hemmet tycks båda trivas väldigt bra. Moe som är lite utav en strulkuse i boxen har nu väldigt ordningsamt. Min känsla är att han kan koppla av bättre och slappna av nu när de är mer skyddade. Båda har fungerat jättebra i uteboxarna också, men Moe som har ett kontrollbehov har nog blivit lite störd av våra nattliga besökare från skogen och bilar som passerat ute på byvägen. Nu ligger han och både vilar och sover betydligt mer än när de bodde ute.
När väl Louie förstod att boxen inne är precis samma som boxen ute - en plats för mat och vila - så har han snabbt hittat sin vanliga rutin. Han går nu även lös till och från stallet morgon och kväll. Det känns jätteskönt! 

Vi har valt att ha stallet ouppvärmt, vilket passar bra när jag har två mammuttar med björnpäls ;-) Just nu håller temperaturen sig på mellan 4 och 8 plusgrader, lite beroende på hur varmt det är ute. Men det känns svalt och fräscht när man kommer på morgonen och inegn av hästarna är svettiga så det är perfekt. När fläktsystemet kopplas in och kommer igång återstår det lite justeringar så vi får till en bra och jämn inomhustemperatur. Dagtid låter jag stalldörrarna stå öppna när vädret tillåter, mockningen blir extra njutningsfull till ljudet av fågelkvitter. Eftersom vi kommer att ha cirkulerande vatten till boxarna och till duschen finns det ingen risk för att vattnet ska frysa även om vi kör med dörren på vid gavel. Detta system är inte inkopplat än, men troligtvis blir det klart på tisdag. Det kommer finnas slangar vid boxarna så det blir lätt att fylla på vatten i hinkarna, lite samma princip som vi hade när vi bodde i Gårdtjärn. 

Nu finns det en hel del kvar att göra i stallet. Så fort hantverkarna är klara ska jag städa och fixa till de olika utrymmen, så det fungerar för stunden. Det rum som är mest färdigt just nu är sadelkammaren. Där hänger nu sadlar och huvudlag på rad, så nu kan jag äntligen ta tag i ridningen igen. Under våren och sommaren ska vi måla och tapetsera, sätta kakel på toaletten och ovanför diskbänken i foderkammaren och ordna med annan golvbeläggning än bara betong. Jag har en färdig plan i huvudet hur jag vill ha det, men nu finns det inte tid plus att vår gjutarmästare tydligt sagt att plattan måste få tid att sätta sig innan man lägger klinker eller målar. Hans ord är min lag! 

 

Läs hela inlägget »

Oj, oj oj vad tiden går fort! Idag är det på dagen fyra månader sedan killarna flyttade hem till Veda. På något konstigt sätt känns det som att de bott där längre, att de alltid varit där eller att meningen alltid varit att de ska bo just här.

Under dessa fyra månader har det hänt mycket. Det har byggts hagar, nästa års betesmarker har plöjts, harvats och såtts, det har grävts och fixats med el och vatten till hagen och vårt stora projekt med stallet tuffar på.
 
Stallprojektet har dragit ut lite på tiden av olika orsaker, men idag gjöt man det sista av golvet i människodelen ( foderkammare, selkammare & tvättstuga/torkrum) samt hästdusch och stallgång.
Nu ska innertaket sättas upp på hela ytan,ventilationen ska ordnas, lite el och VVS ska till och boxarna ska monteras. Jag säger som i filmen "Vi hade iallafall tur med vädret", eller snarare har tur med vädret! Det hade kunnat vara betydligt sämre förutsättningar, men nu dröjer det förhoppningsvis inte så länge förrän vi kan flytta inomhus.

Det går dock ingen nöd på Louie och Moe. De tycks trivas jättebra i sina stora uteboxar, svalt och skönt och frisk luft, passar perfekt för dessa påpälsade gossar. Men jag längtar tills vi kan flytta in i Stall Weda. Min vardag kommer bli bra mycket smidigare när allt är samlat på samma ställe och jag slipper släpa på det mesta mellan hagar och maskinhall. Jag saknar att inte ha varmvatten och ett varmt rum att gå in i när det är sämre väder och att kunna spola av mina otroligt smutsiga hästar!

 Alla våra odlingsbara marker har varit sjöbötten tidigare, väldigt rik på mineraler och annat bra, det är säkert därför det växer så bra här också. Men leran på Veda inte är som vanlig lera.
Jag har aldrig varit med om något liknande, den är kletig, blank och fastnar otroligt bra på både skor och hästpäls. Mina skor får liksom en extra sula under sulan bestående av denna lera som sedan sitter som berget. Att kratsa ur hovarna eller försöka borsta ur pälsarna på två rulltokiga hästar är mer eller mindre ett heltidsjobb. Plus att när jag borstat dem rena och piffat till manar och svansar då går det inte många minuter innan de båda lyckats hitta den bästa rullplatsen igen. Men hästarna mår bra och vad gör det om de är leriga? När vi väl flyttat in i stallet då ska hästarna få sig en SPA-dag. Duscha, shamponeras och piffas till inför vintern och en ordentlig genomgång av deras kroppar med massage!

Men förutom mer byggtekniska saker så händer det även mycket med hästarna. Att få ha dem hemma och kunna sköta dem på "mitt" sätt är rena drömmen. Moe har utvecklats massor i träningen och han känns mycket lugnare och harmonisk, bättre balans i kropp och själ. Det är så roligt att få arbeta tillsammans med Moe, han har en sådan glädje, nyfikenhet, energi och lite bus. Sedan vi flyttade hem har han har även slutat med flera av sina "ticks" som han haft tidigare.  Jag tror att det passar honom bättre med samma människa som talar samma språk hela tiden. Det blir lättare för honom på alla sätt och vis det gäller även för Louie. Även Louie utvecklas i träningen, han slutar aldrig att förvåna! Han har liksom kommit in i en ny fas i sitt liv och det är helt magiskt vad det finns saker i denna gosse. 

Jag själv tycker det är superskönt att ha hästarna själv, att få vara den som släpper ut dem på morgonen och tar in dem på kvällen. Jag har betydligt mer koll på hur de mår och allt sådant än tidigare. Även om det vissa dagar kan kännas tungt att kliva upp tidigt eller åka iväg sent på kvällen så är det definitivt värt det. Plus att det är bara nu under byggtiden som jag måste åka mellan hela tiden. När huset väl är på plats och vi kan flytta in då blir det helt makalöst bra!

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter