Vår Blogg

Sir Louie & Moe hemma på Veda Sir Louie & Moe hemma på Veda

Så kom vi iväg till vår gård på Veda. Lite tidigare än beräknat men ibland måste man ändra lite i planen. Min ursprungliga plan var att hästarna skulle flytta hem när stallet var färdigt. Nu blev det inte så utan vi flyttade tidigare än beräknat.  

Det finns flera anledningar till att flyttlasset gick men de två skäl som avgjorde var att hästarna skulle få komma ut på bete och att jag inte orkade åka fram och tillbaka mellan hem, Veda och hästarna.
 

När jag väl bestämt mig blev det många långa dagar med hårt jobb för att få allting klart så hästarna kunde flytta in. Vissa dagar var jag helt galet trött. Vid ett tillfälle åkte jag till och med fel väg när jag skulle åka hem på kvällen.Eftersom stallet inte var klart köpte vi en ligghall som sedan byggdes om till två uteboxar, hästarnas sommarstuga. Hagarna skulle sättas upp, stolpar, tråd och sedan el och vatten till hagen.


Att killarna skulle åka i hästbuss hade jag bestämt tidigt. Båda är ovana att resa och oftast åker de bättre i buss än i vanligt släp. Jag hade först tänkt att hyra en lastbil och köra dem själv, men sedan kände jag att jag helt enkelt inte orkade. Så för att underlätta för mig själv bokade jag hästtaxi med Camilla Wrangfalk. Ett mycket bra beslut. Kan verkligen rekommendera det! Enkelt och smidigt plus ett proffs som kör. Lastningen gick jättebra, bättre än förväntat! Moe fick gå på först. Han nosade och kollade lite. Hmm ska jag verkligen åka i den där. Jo men Moe vi ska ju åka hem nu. Okej, så var han på plats. Louie hade lite jobbigt då Moe försvann ut ur stallet, så han hade bråttom att komma ut till bussen. Han nosade på Moes rygg för att försäkra sig om att han verkligen stod där. Nu åker vi hemåt, till gräset! 
Resan gick bra även om det blev jobbigt både med värmen och stress. Två genomsvettiga gossar anlände till Veda. Camilla som körde hästbussen gjorde ett suveränt jobb och anpassade resan efter hästarnas önskemål.  

Första dygnet blev lite jobbigt för båda killarna. Inte så konstigt med tanke på att de båda bott på samma plats under en längre tid. Jag spenderade hela dagen  med dem ute i hagen vilket var otroligt skönt för då hade jag hela tiden koll på dem. De fick komma in tidigt första kvällen och det dröjde inte länge förrän båda somnade efter denna händelserika dag. Efter bara något dygn kändes båda killarna helt hemma. Vi bodde hela semestern i husbilen som parkerats utanför deras hage. Så skönt att kunna ha dem under uppsikt hela tiden i början. Tryggt för både hästar och människa.

Första tiden på Veda hängde vi bara i hagen, för mig kändes det viktigt att killarna fick landa i sin nya miljö utan krav. Njuta av att ha stora ytor att röra sig på och mumsa ute på betet. Vi gjorde lite utflykter med kravlösa promenader i skogen och ute på byvägen så de skulle lära känna sin hemmiljö. Flera gånger när vi varit ute på vår egen mark har Louie tagit täten och det är precis som att han vet exakt vart vi ska. Jag undrar om han varit här förut eller om han "sett" platsen via mig. Moe har visat att han är en riktig skogsmulle. Han fullkomligt älskar att ströva i skogen, fast vi rör oss på platser han aldrig varit på förut känns det bara så lätt och självklart.

Att bo i uteboxar har fungerat jättebra för dem båda, speciellt under sommaren då det var så varmt. Häromdagen slog det mig att Louie som ofta har problem med sina ögon har varit helt besvärsfri sedan vi flyttade hem och jag tror det beror på den friska luften. 
Båda killarna har snabbt anpassat sig till livet på Veda, det är som att de båda känner att de är hemma. Jag hoppas och tror att de älskar platsen lika mycket som vi gör. 


Ledljus från ett fönster genom lager av dis
En doft av nybakt rågbröd spår av omtanke och liv
Sommarblekta lakan i en skön, nybäddad säng
Är det så här det känns att komma hem
Cajsa-Stina Åkerström 

Läs hela inlägget »

Så kom den där dagen. Den dagen som jag drömt om, längtat efter och så många gånger tvivlat på att den aldrig någonsin skulle komma. Dagen då jag och hästarna lämnade den plats som varit deras hem under sådan lång tid. Dagen då det var dags att säga Tack och hej Gårdtjärn.

För mig och Sir Louie blev det 13 år och 146 dagar, för Moe 2 år och 73 dagar. Jag tror inte vi skulle ha stannat så länge om vi inte trivts så bra plus att jag för länge sedan lovade Louie att han inte skulle behöva flytta förrän den dagen då vi flyttar till vårt eget ställe. Känns verkligen bra att jag kunnat hålla det löftet till honom.

När man har bott på samma plats så länge som vi gjort så har vi såklart varit med om en hel del. Vi har träffat en massa härliga människor, fått flera goda vänner, lärt känna många underbara fyrfotingar, hästar, katter och hundar. Vi har haft framgångar och bakslag och upplevt både glädje och sorg.
Det finns mycket vi kommer att sakna nu när vi flyttar. Alla trevliga människor i byn, våra långa promenader i skog och mark, Öhléns goda maskrosor, ängen där jag och Louie brukar leka och busa, gammelvägen och vår favoritplats vid tjärnen.

När vi nu ska samanfatta den här tiden så dyker många härliga minnen upp. Stallkatten Skorpan som alltid valde att göra race över spångången när man krattat och gjort fint - en klassiker! Vigseln ute i hagen vid tallen och festen i ladan, alla kurser med Birgitta. Tiden då alla i stallet tränade Akademisk Ridkonst, då vi hade gemensamma träningar och verkligen kunde följa varandras utveckling på nära håll. Mysigt julfirande i stallet med gröt och skinkmacka tillsammans med hästarna.
När man av misstag öppnade fel grind ut till betet och Louie och Pälsen rymde ut i skogen, Peacan och Caspian var uppfostrade och gick genast tillbaka in i jordhagen, men Louie ville visa Pälsen vart det fanns jättegott gräs. Tiden då alla hästarna gick i samma flock, fullt stall till bara Louie och Stjärn Jo.
När Louie skulle hjälpa Peacan med att hitta galopp och han bara drog järnet över lägdan. När jag fick vara groom och uppleva mitt första travlopp med Nina och Equine Gel på Hagmyren. Ninas sopskola, vet inte om jag klarade det testet och fått godkänt. Första gången vi skulle sätta upp alla beteshagar. Jag stod som ett stort frågetecken och fattade ingenting gällande hagar och trådars betäckningar, det visade sig att min partner var lika ovetande som jag så det gick väl sådär, men vi hade kul och skrattar än idag åt det. Jobbiga och ledsamma avsked då vänner flyttat och några av Louies kamrater som vandrat vidare över regnbågsbron. 
Det finns hur många minnen som helst.

För mig har dessa år varit en bra skola och jag anser mig nu vara redo att sköta en egen gård med allt vad det innebär. När stallet drevs av gården fick jag möjligheten att ha en aktiv roll i det vardagliga arbetet vilket jag är otroligt tacksam över. Jag har lärt mig att planera och tänka ut smarta lösningar för att underlätta arbetet, ett tänk hur hagar ska se ut och användas på bästa sätt under hela året, allt i från inbetning till att hålla markerna rena från parasiter, göra självlåsande säkringar av hagtråd och mycket, mycket mer. Det gården inte lyckats lära mig är att sätta hagstolparna rakt, men nu har jag många hektar att öva på så jag ska nog bli en fena på det också till slut.

Så från mig, Sir Louie och Moe Kringsjå, Stort TACK Gårdtjärn för allt vi fått uppleva, allt vi fått vara med om, allt vi fått känna och allt vi fått vara en del av. Kram och på återseende!
 

Läs hela inlägget »

Efter min och Moes senaste lektion med Angelica fick vi uppgift att arbeta med att stärka kontakten/ relationen mellan oss - connection training.

Det jag behöver arbeta med är att få Moe att ha och behålla sitt fokus på och med mig. När han ser saker så "fryser" han fast. Kommer det till exempel en bil på vägen står han helt stilla och följer den med blicken tills han inte kan se den längre och då står han fortfarande kvar ett tag till. Tidigare då valde han att fly när något dök upp så vi har gjort framsteg från FLYKT till FRYS.
Nu är meningen att vi ska komma vidare till, Okej jag ser en bil, men jag behöver inte hålla koll på den utan jag kan faktiskt vara med dig nu. Det här är inget som går att lösa i en handvändning, det kommer att ta tid. Att bryta ett invant mönster tar tid och kan även vara svårt. Min känsla är att detta beteende/ sinnesstämning är väl inpräntat i hans sinne och kropp sedan lång tid tillbaka. Jag tror också att han förstärker sig själv och sina rädslor genom dessa reaktioner, på ett negativt sätt. Men nu har vi börjat med ett nytt positivt mönster och jag ser redan en massa framsteg på dessa fyra veckor som passerat.

Det vi gjort hittills är att jag vid träning belönat Moe när han väljer att vända sig mot mig, sitt huvud, sin uppmärksamhet. Vi har gått upp mycket i belöningsfrekvens för att inte tappa hans fokus. Våra första träningar gick vi bara tillsammans bredvid varandra. Jag bad honom stanna, starta och helt enkelt vara med mig,följa med mig. Den första träningen valde jag att behålla grimskaftet på, vilket underlättade för honom att förstå att jag ville att han skulle följa med mig när jag traskade runt i mina konstiga mönster. Efterhand har han fått vara lös. Första gångerna smattrade klickern nästan hela tiden, men även här har jag stundtals kunnat gå ner i frekvens, lite beroende på i vilken miljö vi befinner oss i. 

När vi är inne i ladan eller på gårdsplanen så går det riktigt bra. Där känner Moe sig trygg och det händer inte så mycket "oväntat" som han måste ha koll på. Kommer vi ut på byvägen så är det fortfarande svårt. Här känner Moe att han har ett behov att ha koll, titta på allt och då har jag inte lika stark dragningskraft. Meningen är ju inte att Moe ska bli avtrubbad och inte få titta på saker - tvärtom. Min önskan är att han ska våga titta och undersöka saker fast i en lugn sinnesstämning och samtidigt kunna ha kvar sitt fokus med mig.

Det jag märker väldigt tydligt är att jag själv också måste vara lugn, trygg och inte hetsa upp mig, bli rädd eller liknande när Moes stress slår på. Det gäller att inte dras med i hans sinnestämning utan jag måste behålla mitt lugn, andas och låta mina känslor smitta av sig på honom. Bara genom att vara få honom att komma tillbaka till mig. 

Häromdagen var vi ute på promenad i byn och det gick riktigt bra. I ett dike hade en massa bråte tinat fram och då Moe fick syn på detta monster då hoppade han till, fnös och blev spänd, men valde att stå kvar hos mig. Jag berömde honom, klickade och klappade honom. Jag frågade om han ville kolla på det som låg i diket. Tveksamt tog han ett steg framåt sedan hoppade han till igen, fnös men valde att stanna bredvid mig. Okej sa jag du behöver inte, du bestämmer helt själv. Ett, tu tre så var han nere i diket och kollade på detta skräckinjagande monster. Han fick den tid han behövde. Jag stod kvar på vägen, berömde, klickade och uppmuntrade honom att han var duktig. När han kom upp ur diket fick han sin belöning. Sedan fortsatte vi, han behövde få trava några steg för att få bort stressen ur musklerna, men sedan kunde vi fortsätta i mer människovänlig fart.På hemvägen passerade vi samma ställe igen - ingen reaktion från Moe alls utan det var liksom bara hur lugnt och fint som helst.
Just sådana situationer stärker oss. Moe blir tryggare i sig själv då han märker att saker inte alltid är livsfarliga och att han får möjligheten att utforska, ta egna initiativ, i sin egen takt. Det är ingen som tvingar honom utan han väljer själv. Det stärker även vår relation på ett positivt sätt. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning reflektioner
Jag fick äran att träna lite med fröken Litla Jag fick äran att träna lite med fröken Litla

Förra helgen var jag på kurs i positiv förstärkning, allt under ledning av Angelica Hesselius. Vi är en träningsgrupp som träffas några gånger under året  och det här var vår andra träff för 2018.

Vi är ett härligt gäng som träffas under positiva och avslappnade former. Några har hållit på länge inom denna träningsform och vissa är nybörjare. Just att detta ger en härlig dynamik till gruppen, där alla frikostigt delar med sig av sina erfarenheter. 

 Vissa gånger träffas bara vi människor och får ta del av Angelicas kunskaper i form av föreläsningar och diskussioner. Andra gånger har vi i träningsgruppen möjlighet att ta med oss vår egen häst och ha två lektioner.
Nu i helgen hade vi en kombination med föreläsning " Att forma beteenden" och sedan ut i verkligheten och testa våra kunskaper med Åsas fantastiska hästar, Wilda, Litla & Najagg och Lotties fina Kung Aslak.

Att forma beteenden, Hur börjar vi och Hur går vi vidare, var dagens tema. Vi repeterade lite från förra träffens föreläsning ABC om beteenden. Vad det är som får igång beteendet, vad hästen gör och konsekvensen av det. Plus att vara noga med hästens sinnesstämning/ känsloläge. Ska jag ge belöningen då öronen är slickade bakåt och hästen ser arg ut eller när öronen är framåt och hästen har en mild blick/uttryck. Hur viktigt det är att redan från början sätta rutiner för Start, Stopp och Paus. Det är något jag tar med mig till min egen träning med mina hästar. Jag har varit väldigt dålig på det här med paus.

Tillsammans diskuterade vi kring att det är bra att ha ett mål och en plan med de beteenden man tränar, speciellt om det är en svårare rörelse för hästen. Att göra en så kallad kriterieplan även för enklare beteenden kan vara bra när man är nybörjare. Ett bra sätt att själv bli medveten och verkligen tänkt igenom hela arbetsprocessen och se hur många olika delar och detaljer man behöver ha koll på.

Personligen känner jag att den skrivna planen inte får bli för styrande i träningen. Jag tror inte det riktigt passar mig som person att "slaviskt" följa en  nedskriven plan, jag vill att det ska finnas utrymme för känsla och kreativitet. Hur många gånger har man inte tänkt att man ska göra en specifik sak med sin häst och den visar tydligt att Nää du det där går jag inte med på. Då får man ta till plan B eller helt enkelt göra en ny plan utifrån de förutsättningar som gäller just nu.Samtidigt vet jag att vid svårare övningar kommer det vara ett måste för annars kommer jag att röra till det ordenltigt både för häst och mig själv. Men jag kommer ta med mig dessa frågeställningar i bakhuvudet och ha dem med mig när jag tränar för det ger en bättre struktur och ordning under träningspassen. 

Sedan pratade vi om olika inlärningstekniker, hur vi kan fånga olika beteenden på olika sätt. Man kan använda kroppsspråket, locka och visa, använda en target/ ett mål för hästen att följa samt lyckas fånga ett beteende då hästen råkar göra det man önskar. Vi fick också en massa bra tips på hur vi kan tilrättalägga träningsmiljön, att förbereda för att lyckas.

Med hjärnan full av nya och gamla insikter och lärdomar var det dags att bege sig ut i verkligheten och testa sina nya kunskaper! 

Jag fick äran att träna lite med Åsas fina sto Litla. Vi jobbade med nostarget att följa. Först bara på raka spår sedan på voltspår.  För att hjälpa Litla att förstå övningen hade volten förberetts med höga konor och en tråd som en rund hage. Jag gick innanför tråden och Litla på utsidan. Det jag lärde mig av denna övning och av Litla var vikten av att ha ett anpassat tempo när vi rörde oss framåt. Gick jag för sakta hittade vi inget "flow" i rörelsen utan det blev lite kantigt. Jag kunde använda hennes nostarget lite mer dynamiskt, mer för att visa riktningen. Hon behövde inte följa sin target konstant utan även följa mig när jag gick med henne på volten. Så lärorikt Jag fick verkligen känna hur viktigt det är att ha kontakt med hästen, att hästen får känna sig delaktig och aktiv i träningen. Det gav mig jättemycket bra input och jag tycker själv att träningen med mina egna hästar blivit betydligt bättre sedan i lördags. Tack för det fina Litla. 

Wilda fick jobba både med mattan och nostarget med Nina, Carina och Lena.  Även där märktes det att tempot var viktigt. Angelica berättade att Wilda ibland har svårt att stå stilla på mattan, hon kan vara lite otålig, men med ett lugnt tempo och fin kontakt så var det inga problem alls. Najagg visade även han sitt arbete med mattan och han fick även göra samma arbete på volten som jag och Litla. 

Lottie avslutade med att visa hur hon och Aslak arbetar med öppnan. Det var verkligen jättekul att se. Dessa två klickerproffs visade även andra bra praktiska övningar som till exempel hur man kan lära sin häst att vara lugn och avslappnad när man ska undersöka och spola ögonen.
Trött och frusen men positivt förstärkt åkte jag hemåt och bara längtade efter att få testa alla mina nya kunskaper med Louie & Moe. 

Läs hela inlägget »
Sir Louie under ett av våra träningspass i frihet. Sir Louie under ett av våra träningspass i frihet.



Trots snö och isande kyla tränar vi på efter bästa förmåga. Det har blivit mycket arbete vid hand för båda hästarna. Ofta blir det långtygelträning. Ett bra sätt att motionera hästarna plus att jag håller mig varm. Jag är extremt frusen om händer och tår så för mig passar det jättebra att hela tiden vara i rörelse själv. Plus att det är tidsbesparande för mig då jag vissa dagar har lite ont om tid. 
Jag tycker också att det är jättekul och väldigt nyttigt att träna hästen vid hand. Då jag befinner mig bredvid på marken hinner jag ju se hur de rör sig, vart de placerar sina ben och så vidare.  Louie som tidigare fullkomligt avskydde att behöva tränas vid hand har helt ändrat inställning. Han tycker det är jättekul och gillar när vi är tillsammans bredvid varandra. 

All träning som vi gör försöker jag göra på ett belöningsbaserat sätt, då jag känner och märker att detta är rätt väg för oss på alla sätt. Det är utmanande, roligt och stärkande. Alla inblandade växer med uppgiften, tar egna initiativ och utvecklas på ett positivt sätt. Jag kan inte tänka mig något annat, då jag ser så många positiva effekter.

För den som träffat och sett Louie vet att han är inte den mest sprudlande, energiska hästen.
Jag skulle inte kalla honom lat, men han anstränger sig inte i onödan - eller så har det varit tidigare.
Med nytt tänk och upplägg har jag fått en helt annan häst med en annan attityd. Aldrig någonsin under våra år tillsammans har han varit så villig att träna. Tro mig han blir sur och förbaskad om han inte får sitt träningspass. Plus att han helst inte vill avsluta träningen utan vi ska fortsätta betydligt längre än vad jag planerat. Ser han att jag går mot grinden eller dörren då stolpar han iväg åt motsatt håll och då svarar han inte på inkallning precis. Hans uttryck, attityd och glädje gör mig så glad och varm i hjärtat. Han uppvisar en sådan glädje i att röra sig så sådant vi kämpat med i åratal kan han nu utföra hur lätt och enkelt som helst - för att han är motiverad till det. Vissa dagar vägrar han vända och gå hem fast jag ber honom. Nää Sara jag ska gå längre jag. Det är en inställning som han inte uppvisat tidigare. 

Vi har övat ganska mycket på övergångar nu ett tag. Både att öka och minska skritten, länga och korta steget samt övergång till annan gångart. Jag vet inte hur mycket vi kämpat och tragglat med det tidigare. Han kan ju, och det har han alltid kunnat, men han har inte tyckt att det varit motiverande att anstränga sig förut. På vissa av våra träningspass så dansar han fram, allting tycks gå så lätt, det är den enklaste saken i världen. Traven börjar komma mer och mer, det är hans svåraste gångart. Han får mycket beröm och belöning då jag ser hur han går i balanserad skritt och startar upp traven med sina bakben, lite som att börja i en piaffliknande rörelse. Det här är klurigt och svårt, men Louie är motiverad.  Galoppen är helt fantastisk. Det är så häftigt att kunna gå bredvid honom och han galopperar, sakta, sakta. Allt är såklart inte perfekt, men just nu söker vi inte heller perfektion uan glädje och lustfylld träning. Louie bjuder och jag tar tacksamt emot det han vill visa och erbjuda.

Jag upplever att den träning vi gör är väldigt bra för honom. Utan belastning av mig på ryggen kan han hitta kopplingar i sin kropp och göra övningarna helt utifrån sina egna förutsättningar. Han ser stark ut och mer följsam än tidigare. Jag märker också att han snabbare kan växla från nästan stillastående till högre hastighet. Ofta gör han någon slags galoppsprång från stillastående. 

Vi håller även på att "städa" lite i vår verktygslåda. Jag känner att jag inte varit den bästa tränaren för Louie. Vissa gånger har jag varit väldigt otydlig, valt diffusa signaler som gjort honom förvirrad. Nu försöker vi sära på de signaler som ligger lite för nära varandra så han ska vara säker på vad just den signalen betyder. Ett arbete som ibland blir lite jobbigt både för honom och för mig. Det gäller att vi båda har tålamod. De dagar vi fokuserat mer på att särskilja signaler brukar vi avsluta med något vi båda kan och tycker är roligt.
Jag är nog lite av en curlingmorsa till honom då jag i min iver och välvilja så gärna vill att han ska göra saker rätt så jag ger honom inte tillräckligt med tid för att fundera och lösa uppgiften utan min inblandning.Istället så hjälper jag honom att lyckas och då får han själv inte chansen och möjligheten. Självrannsakan för mig och se till att jag nu blir den bästa tränaren jag någonsin kan.

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning reflektioner
Här kommer stallet att byggas när snön försvinner.
Här kommer stallet att byggas när snön försvinner.

Första gången jag klev ur bilen och satte mina fötter på marken ute på Veda kände jag genast att HÄR vill jag bo! Jag har aldrig tidigare haft den känslan, inte ens i vårt älskade hus där vi bor idag. En magisk, fantastisk och helt underbar känsla. Att Veda fick bli vår plats där vi faktiskt ska bo är fortfarande overkligt för mig. Jag längtar verkligen dit. Till denna magiskt, vackra plats.

Stall Weda börjar nu ta form, på många olika sätt. Denna vecka börjar man nämligen gjuta alla väggfundament till vårt stall och det känns så himla konstigt och fantastiskt på samma gång! Vi har valt att döpa stallet till just Stall Weda. Byn och platsen heter Veda men jag bestämde mig för att stava med ett W, för att knyta ihop platsen med min släkt Weman. Anledningen till det förstår den som fortsätter att läsa..

Släkten Wemans vapensköld. Släkten Wemans vapensköld.

Hela tänket med stallet är; Säkerhet, Underhåll, Funktion och Miljö. Alla mått på boxar, dörrar, stallgång et cetra är väl tilltagna utifrån Jordbruksverkets regelverk. Design, materialval, uppvärmning med mera har valts utifrån dessa fyra grundstenar.
Därför har vi valt att bygga själva stallet i betong.
Betong är ett brandsäkert, tåligt och underhållsfritt material och på sommaren hålls byggnaden sval och skön. Ur miljöhänseende kan betong återvinnas till 100%. Ursprunget till betong är sten och berg och slutligen återgår den till just sten och berg som fyllnadsmassor eller liknande. Byggnaden kommer att bli grå, "knutarna" blir släta och resten av väggarna får en stöpplad yta. På stallväggen som vetter ut mot vägen kommer mitt släktvapen att gjutas in direkt i betongen. Vi gjorde en förenklad och mer avskalad version av vapenskölden med texten Stall Weda. Vapenskölden ligger även till grund för färgvalen i stallet. 

För att inomhusmiljön för hästarna och även då för mig, ska bli så bra som möjligt kommer hästdelen ha ett innertak av Träullit. Träullit tillverkas av träull och cement så det är ett brandsäkert material. Det är även fuktreglerande, ett material som andas, vilket gör att fukt, mögel och röta hålls borta. Dessa plattor är även ljudabsorberande vilket är bra då vi har en takhöjd på 3 meter. Plattorna är trävita så det kommer bli ljust och luftigt. Bilderna här nedan är lånade från Abetong som är det företag som konstruerar vårt stall. Första bilden visar stall med innertak i Träullit. Andra bilden visar hur ytan på stallet kommer se ut. Sista bilden med öppningsbara fönster. Våra fönster kommer inte vara fyrkantiga utan ha en bågform på ovansidan. 

Ventilation och uppvärmning är också utvalt med omsorg. Det är dock inte mitt expertisområde, tur det finns andra i familjen som kan det bättre. Vi har kontakt med en duktig El-konsult som ritar och ser över all el och belysning så det ska bli så bra som möjligt. Jag sitter nu och funderar över hur många eluttag som behövs och deras placering. Vi hoppas kunna installera solcellspaneler på stalltaket, men det får bli lite längre fram i tiden. 

Regupol matta Regupol matta

Stallet är uppdelat med hästdel på ena sida och servicedel på andra sidan. Mitt emellan har vi stallgången och där har vi valt att lägga en "matta" från Regupol ®.  En halksäker, ljuddämpande och mycket stark rågummimatta som lämpar sig väl för stallgångar, boxar och andra liknande golvytor. Denna matta kommer även läggas i hästduschen. 

Stallet rymmer fyra boxar. Alla boxarna ligger på rad och vetter mot hagarna. Jag valde att placera boxarna så för att det ska bli lugnare för hästarna. Storleken på boxarna är samma storlek som Louie och Moe har idag. När vi hade vårt första planeringsmöte med konstruktören till stallet frågade han mig om jag hade väldigt stora hästar. Nä, svarade jag en är 160 och den andra 150. Jaha, sa han...du har valt väldigt stora boxar.  Jo jag vet men inte sjutton ska gossarna få det mindre när de flyttar. 
De kommer även att få höhäckar från HIPPOFEEDER monterade i sina boxar och gummimatta på golvet. 

Vi har valt skjutdörrar då de tar mindre plats och boxdörrarna är utrustade med ett lås som en häst inte kan öppna. Måste ju tänka på Moe Houdini.  Fyllnadsmaterialet i boxväggarna blir ett återvunnet material i form av plastplank i grått. Plasten ger ju inte samma känsla som trä, men underhållsfritt och lättare att göra rent vid stallstäd. Alla boxar har ett eget fönster. Lite extra lyx är att fönstren i hästarnas boxar kommer vara öppningsbara. Längtar verkligen efter att få stå ute på marken och mata dem med morötter genom fönstret! Vilken lycka!

Servicedelen består av sadelkammare, foderkammare, tvätt/torkrum / WC och hästdusch. Plus att det finns ett utrymme för redskap och skottkärra. Stallet har även en oisolerad del i ena kortänden som kommer fungera som höförråd, spånförråd och förvaring för hagmaterial och så vidare. 

Stall Weda börjar ta form. 

Läs hela inlägget »

Men hjälp vad tiden går fort! Jag tycker den formligen rinner iväg. Snart har hela januari passerat!

Förra veckan hade killarna den årliga hälsokontrollen. Vår veterinär Gunnar kommer och tittar till hästarna, kollar deras tänder och gör en check så allt ser fint ut. Även om jag som hästägare har någon slags känsla för hur hästarna mår så är jag alltid nervös och spänd. Tänk om han ser något som jag inte märkt?
Denna gång hade jag suverän hjälp av min bästa man som var med. Verkligen jätteskönt med någon som kunde hålla i tunga, trötta hästhuvuden under undersökningen. Jag kunder lägga min energi på att lyssna och ta in allt som Gunnar berättade.
Louie var först ut. Han fick lite lugnande och sedan gjorde Gunnar en mer noga och avancerad koll av tänder och munhåla. Allt såg fint ut, alla tänder sitter kvar även om de är slitna. Nu är han som ny, tyckte Gunnar när vi var klara.
Sedan var det Moes tur. Gunnar tyckte att Moe såg jättefin ut och han fick mycket beröm för sin munstatus. Han hade ett litet sår på tungan vilket berodde på en vass kindtand som åtgärdades i övrigt så var allt fint med honom. Så himla skönt! 
 

Träningsmässigt ligger vi inte på latsidan. Angelica var på besök i början av månaden och då fick vi lite nya saker att öva på. Med Moe har jag fortsatt att arbeta med mattan och lagt till duration/varaktighet. Vilket innebär att tiden han står på mattan ska bli längre. Jag ska kunna flytta mig längre bort från honom utan att han lämnar sin plats. Sedan har vi lagt till STANNA signal när jag går ifrån honom.
I början stod han fint stilla så länge jag var nära honom. När jag flyttade mig längre bort så han inte såg mig ville han gärna gå efter mig. Men han lär sig så otroligt snabbt så nu går han direkt till mattan och står där tills jag ber om något annat. 
Vi jobbar även med nostarget som han ska följa. Den är fortfarande lite svårare då Moe vill bita och jaga, men det går framåt! Jag har även bytt nostarget idag till en mjuk boll på en pinne och den tycks inte vara lika provocerande som den gamla. Vi har även långtyglat ganska mycket och det går fantastiskt bra! Vi har varit ute på byvägen och tränat, Moe blir bara modigare, duktigare och mer självsäker. Så himla kul! 

När Angelica var på besök hann vi även med att ta lektion med Louie. Det var jättekul och jag vet att han tyckte det var kul att få vara i händelsernas centrum. Louie är fantastiskt duktig på att följa sin nostarget så här fick vi lite nytt att arbeta med. Nu använder vi hans target mer dynamiskt. Detta innebär att vi kan börja att gå rakt fram utan target sedan tar jag fram hans target som då till exempel visar riktiningen dit jag önskar att han flyttar sig. Det här har varit lite svårt för Louie, då han inte alltid förstått. Ska jag stå stilla nu när targeten inte är framme eller? Detta arbete har verkligen ställt stora krav på mig då jag måste vara tydlig och förklara, inte flytta bort hans target för snabbt utan göra det på ett sätt och i ett tempo som passar honom. Bra träning för mig också! Vi har även ändrat lite i vårt signalsystem då vissa signaler legat lite för nära varandra. Det har varit svårt för Louie att veta om det betyder si eller så. Det har varit lite förvirrande för honom. Att byta signaler har inte heller varit så enkelt. Men nu tycker jag vi kommit en bra bit på väg även i detta arbete. 
Nu när signalerna sitter bättre fokuserar vi på Louies absoluta favorit, vacker tass som nu ska utvecklas till spansk skritt! Utmanande, svårt, stärkande, koordination och jättekul! Louie är så grymt motiverad och han älskar denna utmaning!

Läs hela inlägget »
Etiketter: träning småprat

Jag har två helt fantastiska hästar som jag får dela mitt liv med. Jag har också två fantastiska hästar som båda råkat ut för lite mindre trevliga upplevelser gällande lastning och åka transport. 
När det blev klart att vi fick köpa vår gård ute på Veda började jag genast att fundera och oroa mig för hur sjutton ska jag få hästarna dit. Det är ju inte "nästgårds" utan de måste åka transport för att komma till vårt nya hem.

Louie har lastats och åkt två gånger sedan han lämnade ridskolan. Då fick vi öva i en månad dagligen för att överhuvudtaget få honom att klara av resan. Det var allt annat än lätt och enkelt. Louie brukar snällt kliva på, men när dörren stängs då får han klaustrofobi och blir orolig. Moe är mer resvan, man han är inte lika lätt att övertyga om att han ska kliva ombord. Det är mitt utgångsläge.  Ärligt talat så är jag mer oroad över hur det ska gå att genomföra en lastning av dessa två än exempelvis stallbygget! Men är har nu börjat bli var. För just nu är jag inte längre lika orolig för detta utan jag ser mer att det här kommer vi fixa. 

Jag snubblade nämligen över en artikel av Peggy Hogan som handlade om hur man kan förbereda sin häst inför lastning, med ett belöningsbaserat sätt. Genom daglig träning, där varje del bryts ner till mindre uppgifter som man under tid lär sin häst att förstå och då behöver man inte heller ha en hästtransport tillgänglig. Utan dessa övningar går att göra på ridbanan eller annan lämplig plats.

Med hjälp av artikeln som verkligen inspirerade mig och fick mig att tänka "utanför boxen" tillsammans med pepp och stöttning från Angelica så har arbetet nu påbörjats. 

Innan jag byggde upp min lastträningsbana inne i ladan funderade jag mycket över vad som varit svårt och besvärligt för hästarna. Louie som jag känner mest och även har övat lastträning med fast på ett annat sätt fick vara min ledsagare. Jag kom fram till att det som varit svårt är att våga/vilja följa med framåt och att vara instängd där väggarna är nära kroppen. När Louie reste fick jag lägga täcke på honom, trots att det var försommar för han fixade inte att väggarna nuddade hans kropp (päls). Dessa två saker har varit min utgångspunkt nu när vi börjar träna. 

Ladan känns som en bra plats att vara på. Hästarna vet att där brukar det vara roliga grejer, lek och nya spännande saker plus att hästarna kan vara lösa. Jag började med Louie. Vi startade vårt träningspass med att han bara fick följa sin target. Han är verkligen jätteduktig på att följa så det kändes som en bra start. Efter en liten paus ställde jag fram mattan och våra konor, konor på varsin sida om mattan ungefär lika långt som i en hästtransport. Sedan fick han följa sin target och gå in mellan konorna och stanna på mattan och stå kvar där. Första försöket tyckte Louie att det var lite trångt att gå in mellan konorna, lite tveksamhet och ska jag verkligen gå in mellan dem? Men efter några gånger var det inga problem alls. De sista gångerna gick han själv utan sin target utan han var mer på egen upptäcksfärd, i sin takt och det fick ta den tid han själv behövde. Sista gången stod jag en bit ifrån och när han stog fint där mellan konorna ropade jag på honom. Då hände något jag inte trott. Han valde att backa ut mellan konorna och sedan gå runt alla konor för att komma till mig. Jamen det är ju precis så man vill att det ska vara när man ska kliva ur transporten. Mega-Klick på det och en näve morötter!

Dags för Moe att testa. Här visste jag redan innan att jag skulle behöva göra lite anorlunda. Att få Moe att följa är inte lika lätt, här behöver jag vara mer kreativ vilket är något jag måste fundera och klura vidare på. Men vi började likadant med att följa target. Sedan bytte vi till mattan som verkligen blivit en favorit för honom. Då hade vi klarat av två saker, stå stilla och följa i rörelse. Efter en kort paus ställde jag upp konor och mattan precis som innan. Moe är ju mer påhittig än Louie plus att när vi började med apportering använde vi konen. Moe, den smarta killen, han gick direkt till konorna och plockade upp dem. Okej, rätt fast just nu tänkte jag att vi skulle använda dem på ett annat sätt. Här behövde jag vara tydligare för att han skulle förstå. Efter några försök då han antingen puttade omkull konorna eller plockade upp dem i munnen så hamnade vi på plats mellan konor och på mattan. Beröm och mycket belöning. 
För att vara första försöket var de jätteduktiga. Plus att jag kände att det fungerade precis som jag tänkt.

Idag fortsatte vi. Jag kände direkt att det vi jobbat med sist hade landat i allas hjärnor. Louie fick göra precis enligt samma upplägg som sist och det fungerade jättebra. Han är väldigt försiktig och går långsamt, steg för steg in mellan konorna. Möjligen lite tveksamhet kvar där men han gjorde samma fina backning ut mellan konorna och gick till mig vid inkallningen. Med Louie avslutade vi med en lite större svårighet. Jag ställde ut fler konor längs väggen och han skulle gå in mellan kon och vägg. Nää det där vet jag inte om jag vill. Okej tänkte jag, nu har jag gått för fort fram med honom. Så jag började plocka ihop konorna men då valde han själv att kliva in mellan första konen och väggen. Beröm, belöning och där valde jag att avsluta träningen med honom. Det kändes som ett stort steg och vi har inte bråttom. Att han sedan valde att gå igenom passagen för att komma till sin "after work" hink gör mig stolt och jätteglad.
Sedan var det Moes tur. Han visade direkt att han fattade att konen är inte putt eller apport. Jag ska gå mellan dem. Stolt som bara den marscherade han in mellan konorna och stannade på mattan. Duktigaste killen! Efter att vi övat med mattan, följa target och lite andra roliga saker som han kan bra repeterade vi att gå mellan konorna och stanna på mattan. Då det fungerade så bra valde jag att testa nästa svårighetsgrad att gå in mellan kon och vägg. Här blev det svårt att få honom att följa. Men jag tror det berodde på att vi hamnade lite tokigt för när vi bytte håll och hade gått en bit innan så gick det jättebra. Moe var hur cool som helst, in mellan kon och vägg och sedan stod han som ett ljus på mattan. Han är bara så himla duktig och han har verkligen börjat ta för sig mer, visa att han kan och törs. heja Moe!

Jag är imponerad och förvånad över att det gick så bra. Det trodde jag faktiskt inte men dessa två kan konsten att förvåna. Men det bästa är att jag under dessa två träningspass inte känt att hästarna varit rädda eller stressade. Det har heller inte varit något tvång. Båda hästarna har själva fått lösa uppgiften på sitt sätt i sin takt. 

Länk till artiklen: https://clickertraininghorses.wordpress.com/2017/12/15/the-wildfire-diaries-horse-training-lessons-learned-from-a-crisis/

Läs hela inlägget »

Träningen med Moe går verkligen framåt på så många olika sätt och på olika plan. Det är så otroligt roligt och utvecklande. Med en sådan träningsvillig individ, som Moe, är det ibland svårt för mig att veta när jag ska avsluta våra pass för vi har så himla roligt och ingen vill sluta. Ett angenämt "problem". Med Moe är min ambition att bara arbeta med positiv förstärkning oavsett vilken disciplin vi tränar. Mycket fokus ligger på grundarbetet, sätta signaler för olika saker, skapa förståelse. Ett arbete som är roligt men tidskrävande, men i min värld är det en väl investerad tid. Plus att jag tycker själv det är jättekul, spännande och intressant. Jag ser ju även de snabba resultaten och hur hans beteenden förändras så det råder ingen som helst tvekan om att för oss är detta den bästa vägen. Visst stöter vi på patrull ibland men problem är till för att lösas och oftast beror det på att vi missförstår varandra. 

Vi jobbar vidare med mattan, vilket har blivit Moes trygga plats. Han kan stå stilla på sin matta hur länge som helst - förut kunde han knappt stå stilla alls utan hade myror i benen hela tiden. När vi arbetar med mattan får han stå på den och jag flyttar mig till olika platser runt honom, bakom, på sidan och jag går även iväg längre bort från honom. Vi har även lagt till inkallning då jag säger hans namn och ber honom komma till mig. Då mattan känns så väl etablerad har jag även börjat att ta med mattan ut och träna på helt andra platser än tidigare. Utanför hagen, inne i hagen, inne i stallet och så vidare. Jag ser det som ett bra sätt att få honom att känna lugn och trygghet även på "nya" platser. Den övningen har gått över förväntan. Det som känna positivt är att när han blir osäker eller lite skrämd av yttre faktorer väljer han att springa till mattan och ställa sig där. Där vet han vad som förväntas och vad han ska göra. 

Lite nytt som vi börjat med för en dryg månad sedan är apportering. Moe har verkligen en fallenhet för att hämta saker och bära dem i munnen. Han tycker det är jättekul och nu har vi kommit så långt att jag kan kasta iväg hans target, han går och hämtar den och går sedan tillbaka till mig för att lämna över den. Här har vi just nu fokus på hur han lämnar över sin target till mig. Han måste hålla den i munnen tills jag har den i min hand och ber honom att släppa. Klick och vi byter grejer med varandra - jag får hans target och Moe får sin belöning. Han är verkligen jätteduktig och även arbetet med apportering har vi testat ute. Jag brukar ta med hans target i fickan då vi går ut på promenader och om han blir lite stressad stannar vi och han får jobba med att plocka upp den och lämna till mig. Det har fungerat jättebra och det känns även tryggt för mig.

Vi har även börjat damma av våra grundläggande övningar i groundwork som vi arbetat med tidigare, fast nu gör vi dem på ett annat sätt. Med ett annat tillvägagångssätt har det fungerat så himla mycket bättre! Tidigare kunde Moe bita tag i tyglarna, bli frustrerad och sparka och hoppa, men än så länge finns det inte någon tendens till den typen av beteende. Vi började med det stillastående arbetet med att kunna lägga vikten på bakbenen, komma lite fram och ner och lite till sidan med lätt böjning/ställning i kroppen. De första gångerna hade jag Moe helt lös och han fick bara följa mina rörelser. Sedan har vi testat med att ha kapson och bara låta tygeln ligga i handen och han får följa mina rörelser. Det har gått över förväntan och han lär sig och förstår så snabbt. Jag ser verkligen många fördelar med att arbeta från marken där jag själv kan ser hur han synkroniserar sin kropp.

De senaste veckorna har jag även börjat träna Moe på långa tyglar. Ett jättebra sätt att fortsätta arbeta honom vid hand för att se hans rörelsemönster plus att han får mer motion. Med långtygel kan jag arbeta honom mer i alla gångarter plus att jag lär mig hur jag ska hantera och ta hand om hans kraft på ett positivt sätt. Det blir mycket trav och övergångar. Han har en fantastisk fin trav och när han lyckas hålla ihop sin kropp på ett för honom positivt sätt så är han så otroligt snygg. Den hållningen, utstrålningen, energin - det är bara WOW!!  

Läs hela inlägget »

Det är fortfarande hektiskt med allt som ska fixas ute på gården, möten med banken, träffa husbyggare. Plus att hinna med att jobba. Handen på hjärtat så känner jag mig trött, inte så mycket ork och energi. Jag önskar att jag orkade och hade mer tid för träning av hästarna, men just nu så går det bara inte! Vissa dagar måste jag prioritera och ofta hamnar Moe på träningslistan. Louie klarar det bättre att inte träna, men jag ser i hans ögon att han blir besviken. Svårt att räcka till, men snart så kanske det vänder.

Idag har vi haft två riktigt roliga träningspass. För mig känns det så befriande och skönt att kunna ta två kortare pass inne i ladan och vara glad, nöjd och ha två nöjda hästar efteråt.

Med Louie har jag en tid jobbat med att sätta ihop en kedja av olika rörelser. Lite frihetsdressyr med invanda mönster. Han är så duktig och han tycker det är så kul! Vi gör väldigt enkla saker. Gå framåt, stanna, backa, vacker tass och gå fram igen. Nu har Louie själv kommit på att han kan även lägga in lite galoppskutt också för att göra det lite roligare. Mitt älskade hjärta! Detta har vi även övat på när vi varit ute på promenad och då finns det mer energi att hämta i honom.
Idag fick jag en idé att testa något nytt med honom. Jag satte upp en bana med konor inne i ladan och min tanke var att han skulle gå fram till konen och dutta på den med mulen.Louie fattade direkt och visade för mig att; Sara, det där är för lätt, mer utmaning!

Okej så jag plockade in mattan också. Gå till konorna längs ena långsidan, dutta på dem med mulen sedan vända in på mitten och stå på mattan. Stå kvar på mattan och göra lite vacker tass, sedan gå ut på nästa långsida och då byta varv, dutta på konorna och sedan in på mattan igen. Det är första gången vi gör såhär och Louie är väldigt smart må jag säga. Han hade inga som helst problem med att urföra denna ganska långa kedja/bana. Så himla kul! Han kändes så nöjd och tillfreds efteråt, möjligen lite trött i huvudet också för det kräver koncentration och uppmärksamhet. Igår blev det mysdag med massage och lite stretching, mest för min skull då jag inte hade orken att ta mig för något mer än så. Jag imponeras verkligen av hur smidig och rörlig Louie faktiskt är. Tycker att hans framdel känns bättre än någonsin, vilket märktes då jag stretchade hans framben som han fullkomligt avskyr! Han är verkligen en förebild, vackraste Sir Louie, smidig som en katt. Hoppas jag är lika smidig när jag är i hans ålder!!

Moe har fått lite mer träning. Jag märker att utan aktivering blir han lätt rastlös och lite "stökig". Jag har börjat gå ut på promenader i byn med honom och de flesta gångerna går det jättebra. Sist blev det dock lite gamla beteenden som kom fram. Vilket även har märkts i andra delar av träningen. Jag tror själv att det kommer sig av frustration då jag medvetet valt att försöka fasa ut lite av belöningen. Han får inte betalt med godis varje gång utan det kan var klia eller klapp plus att han heller inte får betalt varje gång utan kanske varannan och det skapar frustration. Att det blir så är en fas innan han förstår och accepterar att okej nu fick jag inget just denna gång, men nästa. Jag ser det inte som ett problem utan redan nu märker jag att det går över. Dock väljer jag att belöna vissa beteenden, som jag anser vara viktiga varje gång fortfarande. Det positiva i det hela var att han ändå valde att lyssna och stanna kvar hos mig.


Vi har även ridit några gånger och även där går det ganska så bra. Har han bara fokus och kan hålla sin koncentration så är han helt ljuvlig! Häromdagen red vi med bara vikthjälp, lite tramp i inner stigbygel och han flyttar sig in och tvärtom. Jag har testat ett annat bett till honom, ett av Louies gamla som inte används. Det är ett tyngre bett och han tycks gilla hur det ligger stilla i hans mun. Jag har haft det tre gånger, ett vid arbete vid handen och då gjorde det bäst resultat. Jag tror att bettet hjälper honom att lösgöra saker i kroppen för när jag befinner mig bredvid så ser jag hur det händer massor i hans kropp. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. 

Häromdagen blev jag uppmärksam på en kedja av beteenden som Moe satt ihop, ja, även jag har satt ihop dem, men de betyder lite olika för oss. Moe har ofta lite svårt att stå stilla på stallgången, han vill gärna skrapa med hovarna och äta på grimskaft eller linor. Jag har tänkt i mitt huvud att när han skrapar med hoven så försöker jag ignorera det och när han sedan står stilla då berömmer jag honom. Moe har sett det hela på ett annat sätt. Skrapar jag med hoven och sedan ställer mig så får jag beröm. Samma fast olika. Moe har kopplat beröm och belöning till skrapande med hoven - jag har tänkt tvärtom. Nu håller jag på att försöka bryta denna fina kedja av beteenden så han förstår att det jag önskar och berömmer är inte att skrapa med hovarna eller tugga på linorna, nä, jag vill att han ska stå stilla. Snacka om missförstånd, eller otydlig tränare! Här har jag fått mycket bra hjälp av träningen med mattan. Där vet han att om han krafsar på mattan händer det inget, men om man står stilla då händer det grejer!

När vi hade massage och mysdag igår så passade jag på att förstärka beteendet att stå utan krafsande och tuggande. Det gick åt många morötter, men han var så otroligt duktig och gårdagens insikter fanns kvar även idag. Visst glömmer han ibland, men nu vet jag hur han tänkt så jag kan lättare berömma och belöna vid rätt tillfälle. 
Även Moe fick ett pass inne i ladan idag. Då jag hade banan uppsatt efter att ha övat med Louie tänkte jag att även Moe kunde få testa.Äntligen något nytt och kul! Min plan att Moe skulle gå och nosa på konen blev något annat.  Helt själv så att han gick till konen, knuffade ner den, plockade upp den i munnen och bar fram den till mig! Varsågod, så släppte han ner den vid mina fötter! Men älskade lilla frö! Sedan kunde jag kasta konen en bit ifrån mig och Moe gick dit och plockade upp den. Jag undrar om han lärt sig detta tidigare eller om det bara faller sig naturligt för honom. Så himla duktig och smart! Nu måste jag skaffa mig någon annan bättre target för att ha som apport, då konen inte är så lätt att fa tag i med munnen.  Mitt vackra och smarta hjärta!

Läs hela inlägget »

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter